Jag jobbar precis som du hemifrån just nu för tillfället och jag har så svårt för hur jag ska klä mig. Hur gör du?! Du har ju ändå varit hemma sen i våras så du är väl lite mer chill med klädval nu än vid starten? Eller hur gör du? Allt jag kan tänka på just nu är att jag måste köpa x antal olika mjukisset som ändå är snygga och går att jobba i. Men samtidigt är det ju så tråkigt att en hel garderob med fina kläder står oanvänd
Åja. Är så bekväm nu att det inte är klokt. Har aldrig något obekvämt på mig. Min standarduniform är tights och hoodie eller collegetröja. Om du inte har mjukisset och tänker att det är något du kommer använda, så absolut – köp. Det är jättemysigt att sitta hemma och jobba i. Jag insåg ganska fort att tights räcker för mig. Jag tycker att det mesta funkar upptill, men skulle aldrig sitta här hemma i jeans. Utökade därför garderoben med några tights.
Ja, det är tråkigt med en hel garderob som står oanvänd, men man behöver ju inte sluta använda fina kläder om man inte vill? I alla fall inte upptill, det är ju det som syns i kameran. Haha.
En vana som funkar bra för mig är att ha en findag i veckan. En dag i veckan, oftast fredagar, sminkar jag mig och tar på mig något finare. Man behöver såklart inte, men för mig gör det ändå något för humöret att känna mig lite extra piffig ibland. Dessutom tycker jag ju att det är kul med smink och kläder, kanske bara inte varje dag.
Men det sagt: fy tusan vad skönt det är att sluta bry sig?? Jag har tidigare varit ganska nojig med kläder och smink. Har inte riktigt reflekterat över det, har tänkt att det är helt normalt att lägga mycket energi på att inte ha samma outfit för ofta, lägga fram kläder, prova olika plagg och fundera, sminka full sminkning varje dag osv osv. Men sen började jag jobba hemifrån och kände bara…fuck it? Jag vill vara bekväm, vem bryr sig helt seriöst och nej jag sminkar mig tydligen inte alls ”för min skull” som jag alltid trott. Absolut gör jag det ibland, men att stressa med det varje morgon när jag hellre kan sova lite längre? Haha nä.
Det jag älskar mest med det här är att mitt osminkade ansikte inte längre är undantaget. För så har det ju varit, min bild av mig själv, hur jag ser mig själv största delen av tiden, har varit med smink. Så är det inte nu. Jag ser mitt gulliga ansikte hela tiden i spegeln utan smink och har vant mig vid den spegelbilden. Det är så jag ser ut och jag har accepterat det. Och viktigast: det är inte längre undantaget. Jag känner inte mig töntigare, jag känner inte att jag har mindre pondus utan smink. Jag är jag. JAG SER UT SÅHÄR FÖR TUSAN.
Obs. Jag måste tillägga. ”Utan smink” är inte helt sant om jag ska vara ärlig. Jag har oftast concealer, fyller i ögonbrynen och har något på läpparna. Så jag har verkligen inte kommit ”hela vägen” eller vad man ska säga. Menar inte att skryta om att jag är duktig eller något. Men från att vara en person som nojat över kläder och behövt eyelinerstreck och mascara för att känna mig hel och inte ”se trött ut” är det väldigt befriande ändå.
Blir typ stressad över att du inte har någon matta vid soffan?! Ser så kallt och tomt ut utan! Matta gör ju ett rum! Skaffa matta!
Haha. Om jag fick en krona för varje gång jag får en fråga om detta när jag filmar på story. Om ni minns så hade jag ju en vit heltäckningsmatta innan jag lade parkettgolv. Det var så skönt utan matta (den drog till sig ALLT), så jag hade paus från mattor en stund.
Anledningen till varför det fortfarande inte blivit någon matta är för att jag vill möblera om och i samband med det vill köpa en ny soffa. Måste bara få med mig F på tåget. Soffan vi har nu är jättefin, men den är för stor för den nya möbleringen jag tänker mig. Så vi får se hur det blir. Antingen låter vi det vara som det är nu, eller inte. Men skaffar inte en matta innan vi bestämt oss.
VARFÖR är det inga gardiner i fönstret!?! Det här kommer att gäcka mig hela helgen.
Jag får typ ångest över hur kalt ni tycker att jag har det : )) Att inte ha gardiner är ett medvetet val. Tycker inte det behövs. Men smaken är som baken.
Hej Regina!
Undrar om du funderat över att börja kalla din blogg för “Reginas”? Tänker att det var ett tag sedan du kom på “Egoina”. Känns det fortfarande aktuellt? Tycker att “Reginas” låter ganska trevligt om du frågar mig! Allt gott och tack för lite daglig livsinspiration. /En annan “R”
Jag skulle jättegärna vilja komma bort från ”Egoina”. Problemet är mest att jag är lat…hehe. Skäms faktiskt lite varje gång någon någon frågar vad min instagram eller blogg heter. Din fråga fick mig faktiskt att köpa en ny domän nu. Så vem vet, det kanske ändras snart. Skulle behöva en ny header också i samma veva. Bara haft min nuvarande i typ…7 år? Omg. Men orkar inte bry mig. Tycker sånt är så tråkigt och vet inte ens vem jag skulle anlita. Tips?
Vem minns denna gamla goding?
Blev såå nyfiken angående val av kändisar. Kan du inte motivera?
För den som inte förstår vad frågan syftar till så handlar den om att jag skrev att om jag fick träffa tre svenska kändisar skulle jag valt Kisthi, Molly Sandén och Alex Schulman. Det korta svaret är att jag känner en dragning till dessa personer. Kan inte helt beskriva varför, men jag verkligen gillar dem och ser upp till dem. Men om jag skulle försöka förklara:
Kisthi Tomita: Åh men Kisthi <3 Skäms så mycket för att jag inte gillade henne när jag var liten och tittade på Idol. Vadå för att hon var högljudd och kvinna? Pfffftt på mig. Kishti är mitt spirit animal. Hon gör mig glad och rofylld genom att bara finnas. Tycker alltid likadant som henne, känner samma känslor och gråter alltid vid samma tillfällen. Hennes känslor sitter utanpå kroppen precis som mina och jag tror vi upplever världen på samma sätt. Dessutom är hon så snygg att jag orkar inte. Största ögonskuggeinspirationen i mitt liv!
Molly Sandén: När Molly släppte sitt album Större gick jag igenom en jobbig period och hennes låtar blev en stor tröst. Molly blev som en kompis som höll mig i handen. Är inte en person som lyssnar på musik i min ensamhet, men hennes två senaste album har jag lyssnat på högsta volym om och om igen. När någon ber mig önska låt önskar jag alltid en Molly-låt. Och hennes röst sen?? Husavik är ju kanske den finaste låten någonsin. Har ni hört henne sjunga den a cappella? Gör det genast!
Alex Schulman: Denna person regerade ni mest på och jag förstår varför. Men ni måste komma ihåg att när bloggandet startade var han min stora idol. Jag ville också skriva vasst och kul som han gjorde. Idag ser jag det han gjorde då med nya ögon. Jag följer inte honom nu på samma sätt som då, men jag älskar hans böcker. Alex han förmågan att fånga de små detaljerna i känslor, tankar och situationer. De små sakerna som målar den stora bilden. En otrolig konst.
Blir så nyfiken på hur ni resonerar kring giftermål och äktenskap? Hur det kommer sig att det är om ni mot all förmodan skulle gifta er. Inget elakt på något sätt alls utan bara genuint nyfiken
Har fått svara på denna fråga så många gånger i olika sammanhang på sistone. Kanske är vanligt som 30-plussare i långvarig relation? Ska hon inte gifta sig snart. Nej, tyvärr inte. Jag är tillsammans med en person som inte vill gifta sig. Han har sagt att han kanske kan göra det för min skull, men det är inget han drömmer om.
Jag vet inte vad man ska göra när man känner olika kring en sån här grej? Jag har några vänner som ser det som deal breaker och hade man frågat mig för tio år sedan hade jag nog också tyckt det. Att gifta sig är ju en del av livet, något man vill uppleva.
Såklart hade jag önskat att han drömde om att gifta sig, men måste jag välja vill jag hellre leva med en person som jag vill leva med. Det viktigaste är ju att vilja vara med varandra. Ja, jag kan bli lite ledsen ibland när jag tänker på att jag inte kommer få uppleva det. Särskilt då min familj är religös och det är en så big deal för dem och har under min uppväxt alltid varit en naturlig grej som man bara gör. Men jag känner att jag får vara okej med det. Han är viktigare än ett giftermål. Jag känner inte att det är en anledning att lämna. Jag hade nog gjort det om han berättade det på vår första dejt. Men dumt nog (eller kanske som tur är) pratade vi inte om detta ämne förrän långt senare.
”Men han säger ju att han kanske kan göra det för din skull”. Ja, men det är inte så jag drömmer om att det ska gå till. Jag vill inte gifta mig med någon som inte vill gifta sig och bara gör det för att ”vara snäll”. Att gifta sig måste båda verkligen vilja göra, annars får det vara.
Jag tror också att åldern påverkat hur jag känner. Idag känns det mycket viktigare för mig med exempelvis barn än att gifta mig. Men när jag tänkte på dessa saker när jag var 20 och inte alls redo för barn var det ju bara giftermål jag fantiserade om. Jag har alltså andra drömmar som är starkare och som jag som tur är inte behöver kompromissa med. Sen är jag också kluven vad jag egentligen tänker på vad gäller att ”gifta sig”. Är det festen, talen, gesten, frieriet, att fira sin kärlek, ha en ring på fingret, att stå inför alla och lova varandra evig kärlek, eller själva äktenskapet? Jag vet faktiskt inte. Vill jag ens ha ett bröllop? Jag vet inte. Jag vet alltså inte ”vad jag missar” eller vad som är viktigt för mig. Eller om det ens är det, egentligen.
Hur tänker ni? Någon som varit/är i samma sits som jag?
Längesedan jag svarade på frågor i bloggis. Så här kommer en blandning av nya frågor, stengamla frågor och halvgamla frågor:
Hej Tog ni en paus du o F eller gjorde ni slut? Känns som många är emot att bli tillsammans igen efter man gjort slut eller paus. Skulle du kunna ge lite tips o tankar. Står själv i en knivig sits , båda är kära men min kille behöver lösa sitt mående och behöver tid för sig själv .
Vi gjorde slut, men det var kanske aldrig slut-slut. Jag förstår inte varför folk skulle vara ”emot” att bli tillsammans igen efter att man gjort slut? Varför ska man ha åsikter om det överhuvudtaget egentligen? Man kan aldrig sätta sig in i vad som händer mellan två personer och har ingen talan angående vad någon annan gör med sitt liv. Såvida man inte är i ett destruktivt förhållande eller far illa såklart.
Däremot förstår jag ju att man vill sin väns bästa och inte vill att hen ska gå tillbaka till en relation som inte fick hen att må bra. Men i slutändan är det ju ens eget val och en riktig vän stöttar i alla lägen.
Med det sagt kommer jag ge ett tråkigt svar: bara du vet vad som är rätt. Min erfarenhet av on off-relationer är att det sällan blir bra igen. Nu blev det ju det med mig och F, men det tog lång tid att komma dit och helt ärligt var jag länge övertygad om att det inte skulle lösa sig 100%. När en relation en gång går sönder är det svårt att komma tillbaka det till man hade.
Däremot tror jag att det är en jättebra förutsättning att ni båda fortfarande är kära. Tar en relation slut för att ena parten slutar vara kär, eller tvivlar på om hen är kär tror jag det är totalkört. Det är min erfarenhet i alla fall. Finns ju inget värre än att den man är kär i slutar vara kär tillbaka. Måste vara så svårt att kunna känna sig trygg och slappna av igen.
Du är ju queen of lekar! Jag har blivit ansvarig för lekar inför en babyshower nästa vecka och jag börjar få total panik!! Har du några tips på lekar som kan funka?? Gärna lekar utan allt för mycket förberedelser och som passar för ca 15 pers. TACK <3
Ja såklart! Lägligt nog var jag på babyshower supernyligen och var lekansvarig. Först och främst: denna sida är amazing! Där kan du hitta inspiration och färdiga lekar som du kan skriva ut. Vi körde exempelvis Bingot, Kasta om bokstäverna och Förklara ordet.
Här är 3 andra tips på vad man kan göra (förutom de vanliga som magens omkrets, gissa barnmaten osv):
→ Milk pong. Beer pong, fast med mjölk!
→ Musik quiz med låtar som innehåller ord som ”baby” och ”mama”.
→ Hälsning på blöjan. Förbered ett litet pysselbord med blöjor och pennor och uppmuntra gästerna att skriva fina, roliga eller peppiga meddelanden på blöjorna. Trevlig present för mamman att få med sig sen och läsa vid trötta blöjbyten mitt i natten. Shit happens!
Ha så kul!! Baby showers måste ju vara en av de bästa tillställningarna <3
Här är från Viccans babyshower i lördags. Jag köpte lite olika pennor och klistermärken att pynta med.
En liten udda fråga. Jag får ofta höra att jag är “för snäll”. Kanske inte låter som något negativt? Men det kan stressa mig. Att vara snäll kan ju innebära att andra utnyttjar det, att man inte tar för sig etc. Jag funderar om jag måste bli “mindre snäll”.
Min uppfattning är att du också är en snäll person. Hur tänker du kring detta? Försöker du “bli mindre snäll”, om du förstår mig rätt?
Hmm gullig analys av mig, men jag tror inte att jag är ”för snäll” ändå. Eller alltså jag är väldigt snäll (lol så dumt det känns att säga om sig själv). Men jag är samtidigt en person som utan problem säger vad jag tycker exempelvis – är alltså en ärlig person som inte snällar till saker. Visserligen tycker inte jag att det gör en o-snäll, men är inte en nallebjörn som bara går runt och ler typ.
Däremot har jag lätt för att bli ”överkörd” har jag märkt, precis som du skriver att man inte ”tar för sig”. Men det är nog för att jag låter folk göra det. Det gör mig ingenting att någon annan bestämmer var vi ska äta eller vad vi ska göra exempelvis – för mig är det viktigare att personen jag är med är nöjd än att jag får det jag egentligen vill ha. Det kanske låter konstigt, men ofta vet jag inte vad jag vill för jag är så mån om att vara till lags att jag inte kan reda ut vad min vilja är. Jag vill det andra vill, haha.
Därför dras jag till mer bestämda kompisar och tycker att det är skönt när andra ”styr och ställer”. Det är en bra match för mig när det kommer till vänskapsrelationer. Men, jag måste akta så att balansen inte blir för ojämn vilket hänt mig flera gånger. Det är väl fine att någon annan bestämmer restaurang (är bara skönt helt ärligt, haha), men man ska vara uppmärksam på att det inte bara är en själv som alltid ställer upp, som alltid lyssnar och som alltid finns där. Man förtjänar att få det tillbaka också. Man ska inte låta någon utnyttja sin snällhet.
Jag säger som en person svarade bland kommentarerna: det är en bra egenskap att vara snäll. Det viktiga är bara att du får ut det du vill ha av livet och inte bara rättar dig efter andra. Bli inte mindre snäll, men sluta vara dumsnäll om du är det <3
Fan vad märkligt ord snäll är insåg jag nu btw? Snäll snäll snäll
Hej! Jag är på jakt efter en teleskophylla till hörnet i min dusch och kom över ditt inlägg om ditt badrum från maj 2019 haha… Jag har läst recensioner om den där hyllan som du har från Jotex, och jättemånga där säger att den rasar ner, läcker rost, bågnar och så vidare. Jag tänkte att nu när du har haft din ett bra tag, är du nöjd med den? Hur tunga grejer har du ställt?
Den rasar inte och är väldigt stadig trots att vi har mycket på den. Men det stämmer att den rostar. Så sjukt irriterande. Vi kommer behöva byta ut den snart. Synd, för vi är nöjda i övrigt. Jag har inte mina megaflaskor med schampo och balsam på den, men allt möjligt annat. Så den orkar bära en hel del.
HUR löser ni dilemmat med att du vill planera och Frédéric inte vill det? Jag LEVER för att planera och se fram emot saker, medan min pojkvän tycker det är det jobbigaste/stressigaste som finns. Har nästan nått dealbreaker-nivå i somliga fall.
Åh jag fattar. Så jäkla frustrerande. En lösning jag har kommit på är att jag planerar ändå. Haha. Ett exempel är att några kompisar nyligen frågade om vi ska gå på julbord tillsammans i december. Vi behövde boka nu-nu och jag sa därför ja direkt utan att ens ha frågat honom.
Hade jag frågat hade han sagt eehhhhh jag vet inte….ehhh….kanske….ehhhh……vi kan väl se… och jag hade blivit TOKIG för att han inte bara kunde ge ett svar så att vi kan säga ja och inte bokningen går förlorad. Saken är ju att han oftast kommer kring, han behöver bara lite tid att vänja sig. Om jag berättar om julbordsgrejen nu kanske han har vant sig vid tanken tills december : ))
Ni som äter mycket pasta – åtminstone skriver du ofta att ni gör det – kunde ni inte tipsa oss alla om de bästa pastarecepten? hälsar en som har brist på inspiration, men älskar pasta
Hej! Jag har en fråga till dig om mat som jag hoppas du vill svara på. Vet ju att du bland annat såg What the health för en tid sedan och ändrade dina matvanor ganska mycket i samband med det. Hur är tankarna kring det nu och hur gick vägen dit du är nu? Frågar för att jag gick igenom samma förändring i höstas, blev vegan över en natt och har lite svårt att vara snäll mot mig själv i mitt förhållningssätt till mat nu. Jag vill ha ett förhållningssätt där jag kan tillåta mig att med måtta göra avsteg, och känna att jag gör ”good enough” ändå, men har istället blivit att mat är så moraliskt betingat för mig att det skapar ångest.
Obs! Innan jag svarar vill jag varna för att några av er kommer bli provocerade. Hoppa över att läsa mitt svar om du kanske är en av dem.
Ja, jag såg What the health och Cowspiracy 2017 och kände exakt som du. Ville bli vegan över en natt och fick totalt avsmak för kött och mejeriprodukter. Minns att jag kände mig så uppgiven och tyckte det var svårt. Det är ju ingen liten grej att helt plötsligt från ingenstans bli ”vegan” och de gångerna jag gjorde avsteg fick jag sån ångest.
Men ju mer tiden gick desto mer kände jag att jag blev avslappnad och kunde leva som vanligt, fast mer medvetet, vilket egentligen var min plan från början. Jag personligen vill kunna äta allt och vill inte sätta etikett på mig själv. Däremot anser jag att mitt köttätande tidigare i mitt liv varit helt orimligt, det vill jag inte tillbaka till. Jag vill se det som ett undantag snarare än en regel och som en lyxvara. Med det sagt är jag inte perfekt och jag har perioder då det bli mer kött. Men om jag ska se det positivt är mina vanor bättre än de har varit.
I ditt fall skulle jag försöka fokusera på vad du gör, istället för vad du inte gör. Var stolt över de gångerna du väljer bort saker, istället för tvärtom. Det du beskriver, att mat blivit så moraliskt betingat att det skapar ångest låter som en väldigt farlig utveckling tycker jag. Det viktigaste är att du mår bra och har en sund relation till mat. Tänk vad mycket du gör! Heja dig! Var stolt!
Hej regina <3 undrar bara om du röker? Absolut ingen dömande fråga bara nyfiken (själv så satans dåligt samvete när man är skorsten på fest heheh) även vanligtvis herregud panik att röka offentligt nu pga Corona?! Jag tjuvröker ta mig fan. Usch måste sluta men nyfiken iaf!
Kan stolt säga att jag inte röker! Kopplar inte ihop alkohol eller fest med cigaretter längre. Inte heller ångest, dåliga dagar eller när jag är ledsen. Så glad för det!!! Däremot lovar jag inte att jag aldrig kommer ta en festcigg om andra röker och det bjuds. Men som jag känner nu skulle jag inte köpa ett paket cigaretter (och skulle verkligen inte gå ut och röka själv).
Men hallå skäms inte. Ditt liv, ditt beslut. Men om du vill sluta så gör det. Jag tror på dig! You can do it!!
Är du nöjd med en mörkblå soffa? Jag funderar just nu på att införskaffa en mörkblå men är rädd att jag ångrar mig
Ja, mycket nöjd! Är dock sugen på en beige soffa om vi skulle köpa ny. Men det är ju så opraktiskt, så jag vet inte.
OBS snäll fråga inte dömande. Tycker du inte att det är konstigt att du inte verkar ha utländska vänner eller några diverse friends?
Haha men alltså… Jag har ju kvoterat in F som min pojkvän. Räcker inte det? Skämt åsido. Skulle älska att ha vänner från alla möjliga delar av världen. Men det har bara inte blivit så många. Jag tänker inte på det när jag blir vän med någon. Vore ju också supermärkligt om jag skulle välja bort vänner pga de är svenska exempelvis. ”Nej tack, jag har redan 4 stycken”.
Hur gick det med den där spray-on-face-brun-tan-grejen-alla-influencers-gör-reklam-för? ??
Tanrevel? Den som följer mig på insta vet att jag köpte en sån för någon månad sedan. Var så pepp på att ha färg i ansiktet i sommar. Och kanske är den bra, men jag blev avskräckt efter första användningen. Det STINKER! Klarar inte av att hålla andan så länge som den ska användas och sen är ju badrummet förgiftat. Haha. Önskar jag hade en balkong eller trädgård att spraya mig på. Någon som har tips?
Hej grymma du! Jag hade en fundering som skulle vara kul om du skriver om. När du dejtade, hur var det att dejta som bloggerska? Var detta yrke något som du berättade eller ville du inte att killen skulle gå in och läsa bloggen? Var ditt bloggande något du höll för dig själv alltså, eller kom det på tal snabbt? Vore intressant att få höra hur du tänkte kring det då tack för bästa bloggen! Kram
Hej <3 Tyckte detta var jättejobbigt helt ärligt. Ville inte att det skulle komma på tal snabbt då det kändes så orättvist att den personen skulle ha möjlighet att läsa allt möjligt om mig, men inte tvärtom. Som en skev informationsdelning. Men sen ville jag ändå inte ljuga. F frågade på vår första dejt ”vad jag sysslade med” och jag svarade lite svävande att jag skrev, krönikor bland annat. ”Har du blivit publicerad någon gång”, frågade han och jag skruvade på mig medan jag svarade att jo ja, ganska många gånger faktiskt. Sen berättade han några veckor senare, att han hade googlat mig efter dejten. Han hade hittat min blogg och börjat läsa, men slutade snabbt då han ville lära känna mig i verkligheten istället. Vet inte hur sant det är, men tyckte det var gulligt sagt.
Hej en fråga. Om du eller Frederick skulle bli vegetarian eller kanske till och med vegan, hur skulle ni göra med matlagningen? Skulle den som lagar mat för två rätter, eller att båda äter veg eller att ni gör varsin måltid? Jag är själv vegetarian och blir ledsen varje gång min kille lagar kött utan att laga nåt till mig (oftast lagar han till mig dock).
Då skulle vi laga endast veg. Ser inte det som ett problem alls. Sen hade den köttätande fått äta kött på ”fritiden”, eller själv steka en himla köttbit om det nu är så viktigt. Haha.
Hej! Jag förstår om detta inte är något du vill lägga energi på eller kanske ta upp. Men kommer ihåg förut att du hade några inlägg med “acceptera sin kropp-tema”. Jag försöker verkligen lära mig att acceptera min kropp och uppskatta den för allt bra den gör, men nu inför sommaren tycker jag de är lätt att trilla tillbaka i skadligt tankesätt. Har du några bra tips på vad man kan göra eller tänka?
Tack! // tjej som är less på att hata sin kropp
Åh vi är nog många som känner igen oss! Jag slutade med den typ av inlägg för att jag tyckte att det blev kontraproduktivt att lägga så mycket fokus på kropp, med budskapet att vi inte skulle fokusera på kropp… Jag är inte en expert och försöker inte vara. Men här är saker som hjälper mig:
→ Låt kroppen vara en kropp. Den behöver inte vara på något sätt alls. Det är bara en föreställning. Alla negativa tankar vi har om den kommer från yttre påverkan. Bli arg på det istället för din kropp. Din stackars kropp har inte gjort något <3
→ Tänk bara snälla saker om din kropp. Eller försök åtminstone styra bort de negativa tankarna. Tänk om det var din vän som sa de sakerna till sig själv, applicera ett ”vän-filter” på dig själv.
→ Avfölj alla konton som får dig att må dåligt. Det här är så himla viktigt! Gör det genast. Följ endast konton som får dig att må bra.
→ När någon pratar illa om sin egen kropp, pratar om bantning, ätstört beteende eller liknande – SÄG STOPP. Detta har gjort stor skillnad för mig. Jag blir så triggad. Har suttit på hur många tillställningar som helst med dessa samtalsämnen och sedan gått hem med destruktiva och självhatande tankar. Säg att du vill byta samtalsämne.
→ Använd bara kläder som känns bra. Alla kläder passar inte på alla kroppsformer. Punkt. Det är också orimligt att tro och tänka att ens kropp ska vara likadan hela livet. Köp större, mer rätt, eller mer bekväma kläder och gå inte runt i obekväma plagg.
Massa kramar till dig! Jag vet att det är svårt. Men jag lovar att i slutändan kommer det aldrig varit värt det att obsessa över sin kropp eller tänka så mycket negativt om sig själv. Så mycket kul du kunde haft den tiden istället <3
Det är ju många som lägger ner sina bloggar nu pga olika anledningar, och det pratas om att det är slutet för bloggandet. Vore intressant att höra hur dina tankar går kring det, både generellt och vad det innebär för din egen del.
Jag har tänkt mycket på detta på sistone. Inte bara för att många stora bloggar lagt ner, men på grund av Corona. Jag har knappt haft någon inkomst alls på bloggen sedan mars och även om jag ju såklart inte bara gör detta för pengarna känns det på många sätt som slutet. Har tänkt att om inte ekonomin återhämtar sig snart blir detta dödsstöten för bloggandet. Det är ju inte många kvar som har bloggen som sin primära inkomstkälla och när den inte är det längre kommer de behöva söka sig åt annat håll.
Jag skrev inlägget Då kommer bloggdöden för två år sedan och håller fortfarande med mina resonemang som jag hade då. Jag har tänkt att det skulle vara att folk slutar läsa bloggar som blir slutet på bloggandet. Inga läsare = ingen anledning att skriva. Men kanske är det ändå också tvärtom. När influencers som försörjt sig på blogg inte tjänar pengar på sitt bloggande längre, eller tjänar betydligt mer på annat, finns det ingen morot som driver. Bloggandet kommer oundvikligen minska.
Ni kanske tänker att det är bra för min del att bloggar försvinner, ”då blir det fler läsare till de få som är kvar”. Men det funkar inte riktigt så tror jag. Det är positivt för mig att andra bloggar. Det håller fenomenet vid liv. En person är benägen att läsa flera bloggar och min blogg blir en del av vanan och en i mängden. Hade man bara följt ETT konto på Instagram exempelvis hade man inte varit så angelägen om att gå in, eller det hade åtminstone satt mycket större krav på den enda kontot man följer.
Mina tankar är att ja, det är nog början på slutet. Åtminstone slutet på den eran som varit och bloggande as we know it. Som jag skrev i mitt gamla inlägg:
Vi som tycker om bloggar kommer att fortsätta läsa bloggar. Det jag tror dock, om jag ska spekulera, är att det inte kommer växa nämnvärt framöver. För tio år sedan skulle alla ha en blogg, det var lätt att bli en stjärna, att få många läsare och det växte hela tiden. Men så är det inte nu. Min statistik har varit helt jämn i flera år nu. Den går inte upp längre (förutom vid särskilda situationer), men den går inte heller ner. De som vill läsa här gör det helt enkelt.
Det är nog sant. Men i takt med att bloggarna blir färre och uppdateringarna på de bloggar som finns blir färre dör det ut. Och den ekonomiska krisen gör inte saken bättre.
Men inte än. Vi får inte glömma bort hur stort det fortfarande är. Jag har 500.000 unika sidvisningar varje månad (400.000 sessioner och 60.000 användare). Det är jättemånga!
Fick även frågan vad det här innebär för egen del. Inte så mycket än så länge, mer än att jag har svårt att motivera att lägga så mycket tid på bloggen när jag inte tjänar något på den. Förutom det uppenbara då – ett inkomstbortfall. Men i dagens läge har jag inga tankar på att lägga ner bloggen eller liknande.
Det kan även fortfarande vända, även om jag inte tror det. Jag håller tummarna stenhårt för att flera börjar blogga, färre slutar och att vi alla som läser bloggar fortsätter med det.
Tipsa gärna om er favoritblogg här bland kommentarerna!
Hur går det med dina promenader till och från hemmakontoret? Hjälper det?
Det går väl sådär skulle jag säga. Har inte lyckats hålla det varje dag, men några gånger i veckan blir det av. Men något är ju bättre än inget! Ja, det hjälper verkligen! Mår så mycket bättre av att starta dagen med solljus och frisk luft. Måste bara försöka komma ihåg det när jag vaknar och *bara vill sova 10 minuter till*.
Relationsfrågor.. är i nytt förhållande sedan 2 månader tillbaks. Är lite känslig/avundsjuk av mig när det kommer till ex, och märkte att han fortfarande delar Netflix med sitt ex. Jag blev lite chockad och sa att det gjorde mig lite obekväm. Och om han kunde tänka sig byta nu när vi är ihop. Han sa att det inte betyder nånting för honom, så han fattar inte varför, han orkar inte prata med henne om det osv. Jag blev ledsen. (Kanske bör tillägga att jag absolut litar på att det inte finns känslor kvar för hans ex, och han är den som varit störtkär från början och säger att han vill ha framtid med mig osv). Men tror han har svårt för känslan att va ”kontrollerad”, han sa att han gör det i sin egen tid (kan ta veckor) medan jag undrar varför det inte kan hända nu, om det ju känns jobbigt för mig och ger mig ångest? Så ja, det eskalerade till bråk och han stack hem. Vet inte vad jag ska göra? Vet inte ens om jag har rätt eller fel i detta… tips ? 🙂 är jag för känslig? Eller är han stubborn?
Jag tycker på ett sätt att det inte är en big deal, men förstår ändå att det kan kännas olustigt för dig att mötas av hennes namn varje gång ni går in på Netflix. Om det var jag själv tror snarare att det som stört mig vore att han liksom delar en sån vardagsgrej, en prenumeration, med henne som han snarare borde dela med mig. Jämför det med om det vore typ en matkasse eller en telefonräkning. Det blir ju konstigt. Kanske du kan förklara det så istället?
Förstår inte varför han inte bara tar tag i det när du uttryckligen sagt att det gör dig obekväm. Han kan ju inte dela Netflix med henne för evigt?
Läsken!! Letat så! Var kan man köpa den i Sverige?
Tror överallt? Mitt lilla Ica har den i alla fall!
Haha okej konstig fråga, men har du alltså 3 olika set med tallrikar? Dessa vita, blå/grå och svarta? (Hoppas du säger ja, för då kan jag argumentera för sambon att det visst är ok att behålla vår gamla tallrikar också trots att jag köpt nya hehe)
HAHA. Ja, jag har vita tallrikar från Ikea som jag haft i typ 10 år. När jag flyttade ville jag köpa nya, men hittade liksom aldrig ”the one” och köpte tallrikar från Rusta att ha så länge. Sedan köpte jag två tallrikar från Åhléns att ha att byta med. Så japp. Har tre olika sorters tallrikar och har sparat alla. Tur är väl det, för det är avslagna flisor i kanterna på de flesta och i takt med att de går ännu mer sönder måste vi slänga dem. Förstår inte hur det händer?? Kanske något fel på diskmaskinen? I alla fall. Så nu har vi tre olika typer tallrikar, men bara totalt kanske 10 stycken. Vet inte om det hjälper dig i argumentet med din sambo dock..hehe.
Vart har du köpt ställningen som du har dina filtar på?
Den är från Åhléns! Hittade den inte online, men köpte den i butik för typ två år sedan.
Vart har du köpt din golvlampa?
Både golvlampan (annonslänk) och lampskärmarna är från Ellos.
Kan de berätta mer om det där Mario Kart ni håller på med? För jag trodde det var något ni spelade på konsoll. Som det klassiska på gamecube! Men det är alltså på mobilen?🤔
Ja, det är en app som heter Mario Kart Tour som vi laddade ner en dag när vi var uttråkade under julledigheten och sedan dess har vi varit besatta. I korta drag går spelet ut på att spela olika banor och samla saker genom att vinna pengar, rubiner och klara utmaningar. Det är uppbyggt på att det varje vecka är en cup man spelar där man tävlar i en grupp om vem som får mest poäng. Tror nog vi höjer medelåldern på spelet. Haha. Men vi tycker att det är mycket underhållande.
Inte för att hetsa eller så… men NÄR kommer resten av renoveringsbilderna upp från nya kontoret!?! Mvh har gipsat höger hand och lever genom allt andra kan göra
Åh sorry. Inte än på ett tag tror jag. Skulle borrat i helgen, men blev inte så. Kanske nästa vecka! Men misströsta inte, har fått många bra förslag från er på intressanta blogginlägg. Så det ska jag ge mig på nästa vecka! Tack för alla kreativa förslag och att ni engagerar er förresten <3 Och hallå – krya på handen!
Intressant det här med hörlurar utomhus – har du alltså inte hörlurar på dig när du går på promenad i stan eller i skogen? Ingen musik eller podcast? Själv är jag så van vid att lyssna på något när jag är på promenad så DET FUNKAR INTE utan hörlurar haha. När mina förra hörlurar gick sönder så skulle jag ut på en långpromenad men gick en kortare runda för jag blev så uttråkad att inte ha något att lyssna på haha.
Förstår dig! Alltså jag skulle önska att jag var en sån som kunde lyssna på podcast i skogen och på promenad, det vore ju så mycket mer underhållande. Men det går inte. Jag kan endast lyssna om jag har fri sikt åt alla håll, exempelvis om jag går vid havet. Det går också bra att lyssna på något när jag åker tåg eller buss, för då känner jag att jag har koll på min omgivning. Men om sikten är skymd eller om det är mycket som händer runt mig vill jag ha alla sinnen alerta. Det känns så läskigt annars. Jag gör det ibland ändå, men då måste jag pausa typ en gång i minuten eller har bara ena luren i.
När jag var liten skämdes jag så mycket över det här (då var det ju coolt att gå runt med en walkman, man var tönt om man inte gjorde det), så då hade jag hörlurar på mig och låtsades lyssna utan att spela musik. Gulle mig.
Hej Regina! Är nyinflyttad i Helsingborg och känner mig helt lost i allt vad gäller restauranger, promenadområde, loppis-butiker osv. Du verkar ha så bra koll. Kan du inte dela med dig av alla dina bästa Helsingborgtips till en nyinflyttad lite lost tjej?
Välkommen! 🙂 Får liknande frågor så ofta och JAG VEEET att jag måste sätta ihop en Helsingborg-guide. Kan inte köra har-inte-bott-här-så-länge-kortet längre. Det kommer. Men här kommer några tips så länge:
Promenad: Landborgspromenaden! Går här typ varje dag. ÄLSKAR.
AW: Mollbergs (särskilt på tisdagar pga billigt bubbel).
Loppis: Framtid, Erikshjälpen.
Restaurang: KOL, Barrica, Tokyo 15.
Park: Finns många (Helsingborg <3), men Vikingsbergsparken är en favvo.
Lunch: Ginger, Olssons skafferi, Brutale.
Jag och min första katt och hund.
Nu blir jag nyfiken på när i erat förhållande F berättade att han aldrig vill ha husdjur, tror det hade varit en dealbreaker för mig om jag dejtat någon, haha! Hundar och katter ju <3 <3 <3
Ja, det var ju den egentliga anledningen till att vi hade en kris då för tre år sedan : ((
Skoja.
Alltså det är så knäppt för när han sa att han inte ville ha en hund när vi började träffas och pratade lite löst om sånt trodde jag han menade just nu och det var ju fine för det ville inte jag heller. Trodde inte det fanns människor som ALDRIG vill ha hund? Sjukaste jag hört? Men jag tar inte så allvarligt på det. Han kan nog ändra sig. Han är säkert en sån som inte tror han vill ha djur, men sen hade blivit helt besatt av vår hund och haft en t-shirt med bild på den typ.
Lägger i alla fall ingen tankeverksamhet på det nu, för i dagsläget vill jag inte ha ett husdjur. Får ta tag i det problemet när det uppenbarar sig.
Regina! Kanske knäpp fråga, men jag vet att du gjorde en titthålsoperation för ett par år sen. Har dina ärr bleknat? Opererade mig nyligen och har världens fulaste sår på magen. Ge mig hopp om att det blir bättre?
Det bleknar! Oroa dig inte! Mitt ärr syns fortfarande och kommer nog alltid göra. Men det är väldigt svagt och stör mig inte. Hoppas du mår bra <3
Hej!! 🙂 var kommer din lampa som du har över matbordet från? Sååå fin!
Tack! Har svarat på detta tidigare, men fick en del frågor om den så tar med den igen 🙂 Den är från Mio! Finns här (annonslänk). Har dock monterat den fel (med vilje) så att glaskuporna kommer längre ner.
207 gillar
hälsar en som har brist på inspiration, men älskar pasta
tack för bästa bloggen! Kram
