Svar på några av era senaste kommentarer

Inte för att klaga eller var sur eller något.. Men känner du aldrig typ att du inte arbetar tillräckligt? Alltså jag har ju också vissa dagar som dessa, där man mest bara chillar hela morgonen, jobbar (jag pluggar ju då) några timmar mitt på dagen och sen fixar middag/tvätt/städ eller något… Alltså jag får dåligt samvete om en vardag går åt på det sättet, för jag vet ju hur mycket man måste göra i andra perioder.

Tänker du någonsin så?

– Till en början kunde jag göra det. Exempelvis när jag fortfarande låg i sängen när folk var på jobbet osv. Det kändes nästan som att jag fuskade? Men jag jobbar ju faktiskt inte mindre, jag har bara ett icke traditionellt jobb. Även om jag inte alltid jobbar 8 timmar just på dagen arbetar jag kvällar, helgen och även på semestern. Så om man summerar det arbetar jag precis lika mycket som alla andra (förutom de som jobbar extremt mycket då), bara att det inte är de traditionella tiderna. Under mina första veckor som egen kunde jag ha lite ångest och känna att jag “slösade bort” dagarna om jag inte satt framför datorn 8 timmar i sträck. Men det funkar inte heller. Mitt jobb baseras mycket på inspiration och även vad jag gör (lyxigt nog), så numera sitter jag inte och trycker framför datorn bara för att. Jag är istället okej med att jag varierar mina arbetstider. Och herregud, det är ju det bästa av allt. Jag kan välja att sova två timmar extra på morgonen och istället jobba på kvällen om jag känner för det. Jag tänker utnyttja de positiva delarna av det här så länge jag kan : )))

Precis som du säger kommer det mer intensiva perioder också, det är då man ångrar att man inte unnade sig att ta det lugnt när man kunde. Med andra ord: ha inte ångest över att du har ett arbete som inte är upplagt på samma sätt som andras och känn aldrig att du behöver försvara dig. Våra liv kan se mycket lyxiga ut (och är det kanske också), men bakom ytan finns det mycket deadlines, press, kvällsjobb, semesterjobb och hektiska perioder som de inte ser. Det är inte bara 8-timmars sammanhängande 8-17 som räknas liksom. Nu svarar jag utifrån ett perspektiv att vara egenföretagare, men det kan mycket väl appliceras på heltidsstudier också, det fungerar ju likadant, beroende på vad man är för typ av person.

 

Talar du uteslutande norska med dina släktingar eller slinker det in en del svenska också? ☺

– Jag pratar tyvärr bara norska förutom om det är enstaka ord jag har glömt. Jag skriver tyvärr eftersom jag skulle önska att jag var mer okej med att prata svenska med dem. Min norska är bra, men jag har såklart inte samma ordförråd eller grammatik som på svenska, och har därför inte samma möjlighet att uttrycka mig. Det är så sorgligt på ett sätt, för språket är en så stor del av den jag är. Jag älskar att skämta, diskutera och ställa frågor. På norska är jag så hämmad.  Men jag kan bara inte prata svenska eller engelska med dem, det känns så fel. Jag KAN ju norska liksom, jag klarar mig jättebra. Men tyvärr försvinner en del av min personlighet.

Jag inser nu när jag läser din fråga igen att det kanske inte var det du undrade? Haha. Du menar kanske om det slinker in ord på svenska av misstag? Det gör det inte. Jag är väldigt duktig på att slå över till norska och gör det utan att blanda in svenskan. När jag varit i Norge ett tag och ska prata svenska är det svårare dock. Jag har SÅ svårt att vänja mig av med uttryck och det känns som att tungan ska gå sönder när jag pratar skånska…haha. Vet inte varför det är så? Det beror nog på att jag hela mitt liv ofta har slagit över till norska (pratade norska med mamma hemma), men jag har inte övat på att ha det tvärtom – det vill säga att ha norska som huvudspråk men att slå över till svenska då och då. Så konstigt nog slinker det in norska ord i min svenska om jag varit i Norge länge.

 

Fråga om wrapen! Höll den ihop när (om?) du rullade ihop den? Mina spricker ALLTID när jag har mer än typ en köttbulle i och det är kladdigt. Försöker ha med i matlåda också men blir bara trist. Tips någon? Vad ska man ha för vik-teknik liksom?

– Alltså inte för att vara sån, men jag är en wrapvikarexpert! Mina wraps håller alltid ihop och jag lyckas dessutom alltid ha mer innehåll än andra. Det finns många sätt att göra det på och “mitt sätt” är inte revolutionerande på något sätt. Jag tror snarare att det är så de flesta gör? Men om någon mot förmodan har missat ska jag visa hur jag brukar göra. Jag har alltså gjort teckningar i Paint… Tankar efter att ha suttit med denna så kallade illustration (i över en timme!!!): 1) Jag HATAR Paint 2) Det här är nog mitt sämsta grafiska verk någonsin 3) Om jag hade googlat hade jag säkert hittat en liknande teckning och hade besparat mig allt detta arbete. Anyway. Såhär brukar jag göra:

 

Steg 1: Lägg allt innehåll i mitten av wrapen. (Skratta inte åt min teckning tack).

 

Steg 2: Vik upp underdelen såhär.

 

Steg 3: Sidorna ska vikas två gånger så att wrapen inte kan läcka. Vik först in dem en gång.

 

Steg 4: Sedan en gång till. Och nu är det klart! ÄT.

 

Hej! Först o främst tack för en underbar blogg <3 läst den så länge jag kan minnas. Går igenom något jobbigt just nu, och undrar om du har något tips? Har bestämt för att göra slut med min kille efter ett år då mina känslor har svalnat och magkänslan säger alltså att det inte är rätt att vara med honom. Men det kommer krossa hans hjärta. Försökte redan göra det några veckor sedan men han blev så förkrossad att jag inte klarade gå igenom med det, så sa att jag skulle ge oss en till chans. Jag har sån ångest över att göra han så ledsen igen, det är den värsta känslan i hela världen! Bryr mig så mycket om honom. Men måste väl sätta mina egna känslor i första hand 🙁 har du gått igenom detta? Hur tar man sig igenom det? Vi bor dessutom ihop så det blir extra jobbigt 🙁 vet inte hur jag kommer va stark nog! Gråter bara jag tänker på de! Dessutom är de så mkt jag kommer sakna med han! 🙁 usch för olycklig kärlek 🙁

– Förlåt om jag låter hård nu. Men det är INTE snällt att vara med någon bara för att man inte vill såra personen. Tvärtom, det är jätteelakt. Ja, han kommer att bli ledsen. Men det går över! Han kommer att må bra igen. Det är inte bättre för honom att vara med en person som inte riktigt vill vara med honom bara för att du är rädd för att dra av plåstret. Det blir snarare värre. Jag har inte varit i din situation, men jag har varit i hans. I en relation blev jag nästan-dumpad flera gånger och varje gång blev jag förkrossad, försökte lösa saker och vända vrida på varenda grej till han bestämde sig för att stanna kvar. Men han ville ju inte vara med mig, inte 100% och innerst inne förstod jag det. Nu i efterhand är det faktiskt det som gör mest ont, att han inte bara kunde dumpat mig första gången. Låta mig få ett avslut och gå vidare. Inte dra ut på det som ett känslomässigt spel i ett helt år tills jag bara var ett skal av mig själv.

Han förtjänar att vara med någon som verkligen vill vara med honom och du förtjänar att vara med någon som du verkligen vill vara med. Så är det bara och det är inget man ska kompromissa med. Ni båda förtjänar bättre helt enkelt och allt kommer att lösa sig. Sånt här är så fruktansvärt jobbigt och sorgligt. Jag förstår verkligen dina känslor. Men det kommer bli bra igen. Du kan ju inte hjälpa hur du känner, du måste följa din magkänsla. Du ÄR stark nog. Du måste bara göra det. Det kommer vara pissigt och asjobbigt, men det går över. Allt löser sig. Jag lovar. Kram <3

 

2 gillar

Tankar om framtiden och om bloggandet inte fungerar

Jag fick en fråga:

Vad gör du om ditt heltidsbloggande inte fungerar, eller vad är dina tankar om framtiden?

 

– Haha, alltså jag läser det här om att min satsning “kanske inte kommer fungera” lite här och där och tycker det är så lustigt. Ni inser att jag har försörjt mig på detta i typ 7 år va? Jag fick inget studiestöd, tog inget lån och hade inte överhuvudtaget behövt ett heltidsjobb, men tog det ändå för utbildningen och mitt CV’s skull. Låter jag dryg nu? Jag vet att sånt här är provocerande att prata om. Jag tjänar ju absolut inte på nivå med Kenza eller Blondinbella om någon mot förmodan skulle få för sig det ; )) Men jag tjänar helt okej och har gjort i många år nu. Så detta är ingen ny satsning ur den synpunkten. Det är klart att det skulle kunna gå dåligt, exempelvis om folk skulle sluta läsa bloggar eller liknande. Men min tanke var aldrig att “bli större”, det behöver jag inte.

Vad gäller tankar om framtiden så kan jag och vill jag inte göra det jag gör nu för evigt, det hade blivit extremt långtråkigt. Men jag jobbade ungefär 12-14 timmar om dagen i två år och var så fruktansvärt nära att bli utbränd. Det kan man ju inte göra i längden. Jag behövde välja mellan heltidsjobbet eller bloggen och jag valde bloggen. Jag har en enorm fördel och privilegium som kan göra en sån grej. Min vardag idag är betydligt lugnare och jag jobbar i genomsnitt 6-8 timmar om dagen (om man räknar med helgen). Jag börjar känna mig som mig själv och jag är en mycket bättre vän, flickvän och människa. Bara en sån grej att jag kan sitta i soffan på kvällen, har nästintill lediga helger om jag planerar bra, eller att allt jag gör inte är stressigt. Jag är så tacksam över mitt nya liv och att jag har möjlighet att ta denna “paus”.

Jag vet faktiskt inte riktigt vad framtiden kommer bära med sig för mig. Jag kommer dra igång ett projekt till hösten och förutom det vill jag satsa mer på mitt skrivande. Det ultimata hade kanske varit att ha ett deltidsjobb. Jag ska hålla ögonen öppna för det när jag läkt ordentligt psykiskt och fysiskt och känner mig tillräckligt uttråkad, haha. Jag kan även tänka mig en heltidstjänst OM det är drömjobbet, men det betyder ju samtidigt att måste skära ner rejält på bloggandet och annat jag gör, så måste det vara värt det och inte som på mitt förra jobb där det inte fanns någon framtid. Jag tänker inte offra det jag byggt upp för ingenting.

Just nu försöker jag dock leva i nuet och inte tänka så mycket på framtiden. Jag är extremt tacksam över att jag har möjlighet att göra såhär och jag är ännu mer tacksam över att jag stoppade i tid och att NI reagerade på varningstecknen. Visste ni att jag sade upp mig nio dagar efter detta inlägg? Jag hade antagligen kört slut på mig själv om det inte vore för er. Tack för det! Ni tackar ofta mig för saker, men det är jag som ska tacka er. Jag har haft er på min sida i tio år nu och ni ska bara veta alla gånger ni tröstat, peppat och räddat mig <3

 

0

Svar på några av era senaste kommentarer

Du verkar se ganska mycket dokumentärer. Kan du inte tipsa om dina favoriter?

– Jag ska göra ett inlägg och sammanställa mina favoriter. Men tills dess kan jag i alla fall tipsa om Vetenskapens värld på SVT play. Mycket bra!

 

Hallååå exakt VAD har du på läpparna i den där gifen? SÅ SNYGGT

– Taack! 😀 Det är en läppenna från Isadora i färgen Dusty Rose + läppbalsam. Jag använder alltid läppennor när jag vill ha matt “läppstift”, eller om jag vill att färgen ska hålla längre. Det är världens life hack 🙂 Ska visa er mina läppfavoriter i ett inlägg snart.

 

 

Lite halvt OT men har du sett den nya dokumentären What the health på Netflix? Sjukt bra och intressant! För mig blev det så himla självklart att äta endast plantbaserad kost efter att ha sett den (men då är jag rätt lättövertalad pga var redan vegetarian ;)). Tänkte att om du ser den och gillar får du gärna tipsa vidare på bloggen så fler får chans att titta på den!

– Okej, jag vet inte varför jag är ärlig nu. Lär nog ångra mig…haha. Grejen är att jag drar mig lite för att titta på sånt (har fått många bra tips som den och t.ex. Cowspiracy) för att jag vet att jag också skulle få dessa insikter och må så dåligt. Jag förstår att det jag skriver nu är fruktansvärt provocerande och att vissa kommer att hata mig. Jag VÄLJER liksom att inte ta till mig kunskap, det är ju helt sjukt. Men som mitt liv ser ut just nu kan jag inte och vill jag inte sluta äta kött helt och hållet.

Jag har minskat mitt köttätande avsevärt och äter i dagens läge till störst del vegetariskt (lakto ovo) när jag lagar själv. Jag är också noggrann med vilken fisk jag köper och nästa steg blir att också välja med omsorg de gånger jag köper kött. Ett steg i taget. Det här är också anledningen till att jag ofta väljer bort dokumentärer om gifter i kläder och andra jobbiga saker. Jag inser hur jag påverkar vår planet negativt och önskar att jag var perfekt. Det gör mig bara ledsen. Jag hoppas dock att vi kan uppmuntra varandra till bra val och se de positiva sakerna folk gör istället för att bara hata på det negativa. Jag gör så gott jag kan…eller varför ljuger jag. Det gör jag ju inte. Men jag gör så gott jag kan utifrån vilja och samvete som jag känner i dagens läge. Jag lovar att bli en mer påläst person med tiden och att jag kommer att titta på dessa ögonöppnande och säkert asbra dokumentärer, men just nu känner jag mig bara uppgiven, eller överväldigad nästan över alla saker man borde och inte borde göra. Jag vill få vara människa. Dock en människa som ändå gör bra val utifrån sina prioriteringar. Kanske jag landar i att så jag lever nu är bra nog för mig, eller så kanske jag vill göra mer. Jag vet inte. Jag erkänner bara att jag inte är bra nog och är okej med att inte vara det. Så. Sätt igång att hata <3

 

Ang pollen: testa att ta ”en näve” (sjukt ospecificerat haha) tallbarr och häll på en liter vatten. Drick ett glas varje morgon, funkar för jättemånga jag känner! Fyll på kannan efterhand och byt ut tallbarren efter ett par dagar 🙂

– Har hört om detta flera gånger och tänker att jag borde testa. Dum fråga men var hittar jag tallbarr då? I hälsokostaffär? I skogen? Ska jag alltså gå ut i skogen och plocka?? Obs på seriös fråga.

 

 

Hej Regina! Nu kommer jag ställa en fråga som jag tror kan låta rude så jag säger nu i förväg att jag absolut inte menar någon illa. Så till min fråga:

Varför faaaan bor du kvar i Skåne?! Och inte ens i ”huvudstaden” Malmö, utan Helsingborg och blir sugen på att flytta tillbaka till Landskrona. Landskrona!!! (*Emoji som har ett munskydd*) why girl?? Why??

Undrar för att jag själv är fd skåningbo och åkte till Stockholm och blev frälst! Varför flyttar inte du och F till Sveriges framsida?? Jag tänker särskilt med ditt jobb och möjligheterna kring det och även f egentligen då han har en stark högskoleutbildning.

Ja jag inser att jag inte har ett liv som spekulerat så djupt i detta men är fasen så nyfiken!!!

Kramar från Ebba ❤️

– Hahaha. “Menar inget illa men…” 😉 Jag har blivit erbjuden jobb i Stockholm flera gånger och har haft mina tankar på att flytta dit. Hade karriären varit min prio borde jag flyttat dit. Men jag vet inte…magkänslan har bara alltid sagt nej. Idag skulle jag kunna göra det eftersom jag är mer trygg i mig själv och hade i så fall gjort det för andra jobbchanser än just bloggen. Men jag är så tacksam över att jag inte gjorde det för 8 år sedan. Jag kan bara tänka mig hur mitt liv sett ut om det enda jag gjorde var att gå på bloggevents och hänga med influencers utan en egen trygg punkt förutom det. För mig hade det blivit så skevt och jag är nästan övertygad om att jag hade varit olycklig. Nu får jag ju en mycket sund och vettig distans till det.

Vi får se. Jag är öppen för alla möjligheter livet erbjuder just nu och känner mig fri. Helsingborg är en fin stad, men jag behöver inte vara kvar här, Landskrona dras jag till bara för att jag har mina vänner där. Vi får se! 😀 Men du, gå inte runt i Skåne och berätta att du bor i “Sveriges framsida” om du inte vill låta drygare än drygast 😉 Haha. Förresten är ju Skåne amazing. Kom tillbaka istället! Kram! <3

 

Har inte läst din krönika men funderade lite på om du ser sig som introvert? Med tanke på hur social du är och hur mkt olika sociala aktiviteter som du är ute på så har jag svårt att se det. Är ganska ovanligt att en introvert person bokar in så många sociala aktiviteter och ser framemot det. Nu skriver ju du inte ur allt på din blogg om hur du känner och så men utifrån det jag ”sett” så skulle jag inte säga att du är särskilt introvert.

– Det är så lustigt hur man tror man känner någon bara för att man läser en blogg (menar ej drygt, gör själv så). Att vara introvert handlar inte om “hur social man är”, det handlar om att man hämtar energi genom att vara ensam. Du vet inte hur jag känner efter dessa sociala aktiviteter och hur mycket jag laddar innan. Exempelvis: hittar jag på saker på fredag och lördag är jag helt slut på söndagen och försvinner från jordens yta hela dagen för att återhämta mig. Min mamma har berättat hur jag försvann in på mitt rum och satt där ensam i flera timmar varje gång efter att jag kommit hem från Norge när jag var liten. “Jag trodde först att du var ledsen över att vara hemma igen, men har senare förstått att du hade behov av att vara själv”, sa hon sist vi sågs. Jag är helt klart en introvert person och kan skriva under på nästan alla kännetecken. Men sen handlar ju bloggen om saker jag gör och sociala aktiviteter, så fattar att man får en annan bild. Du vet dock inte hur jag känner kring allt alla gånger… Du får läsa krönikan sen 😀 Kram!

 

0

Rekommenderade inlägg

Svar på några av era senaste kommentarer

Kan du inte göra en video på hur du skalar en mango? Jag blir alltid geggig och mangon mosad!

– Absolut! Finns redan många bra videos på youtube. Som denna nedan. Jamie Oliver har lärt mig typ allt jag vet om matlagning 🙂 Tips är också att göra snitt i halvorna och vända ut och in som “igelkottar” om du förstår vad jag menar. Eller så kan du gröpa ur med sked så att det blir tärningar.

 

 

Heeej! Jag och min kille ska roadtrippa från sthlm ner till Köpenhamn i sommar och tänkte åka förbi Helsingborg, Halmstad och där omkring. Ni verkar hitta så mysiga utsiktsplatser (som på fikabilden ovan!) så min fråga är har du några tips på mysiga ställen att besöka? 🙂 caféer, restauranger eller fin miljö! kraaaaam

– Hej! Vad roligt! Välkommen 🙂 Tips på vad ni kan göra i Helsingborg är: Att gå landborgspromenaden (då kanske ni träffar mig dessutom, går där väldigt ofta), åka till Ramlösa brunn, besöka Sofiero, se en konstutställning på Dunkers och fika på Ebbas fik. Hoppas ni får en fin semester 🙂

 

 

Funderade lite på det här, och förstår att det kanske inte är aktuellt just nu, men tror du att du i framtiden skulle vilja hyra en kontorsplats i närheten av hemmet och jobba på? Jobbar du någonsin på typ café just nu förresten, eller är det bara hemifrån?

– Som jag tidigare nämnt (tror jag?) så är det orimligt dyrt att hyra kontorsplats, åtminstone så som jag känner just nu. Just nu jobbar jag bara hemifrån, men tänkte ta tag i mig själv och variera med att jobba på café framöver. Tror det hade varit bra för mig 🙂

 

 

Hejhej, kan du snälla berätta för mig vad det är för asfint nagellack du har på dig??? har kollat bak flera inlägg fall du hade skrivit ut de FÖR VILL INTE VA EN TJATAPA men hitta inget haha. Sista bilden är hel drömmig! So inspirational hähä.

– Neej nej, du är ingen tjatapa. Haha! Nagellacket är från Essie och heter Pearly white. Tack 🙂

 

Hej! Jag är 20 år, har alltid älskat att skriva men har fått upp ögonen för det ännu mer på sista tiden. Funderar på att göra det som yrke. Jag undrar mer hur din skol-och karriär varit? Utbildade du dig till journalist eller har du fått skriva dina krönikor i samband med din blogg? Och vad har du jobbat med inom media?

– Hej! Nej, jag är inte journalist. Jag gick samhälle med social inriktning på gymnasiet och sedan har jag läst en del kurser efter det, exempelvis grafisk design, interaktionsdesign och projektledning. Efter det läste jag ett kandidatprogram i strategisk kommunikation på universiteten. Så alltså är jag inte en utbildad skribent överhuvudtaget, snarare inom marknadsföring. Jag har gjort lite allt möjligt genom min karriär men det som är relevant med tanke på var jag är idag är väl: krönikör, redaktör, marketing manager och chefredaktör.

Jag har, precis som du, alltid älskat att skriva. Jag har skrivit dagböcker, noveller och andra typer av texter hela mitt liv. Vad gäller krönikorna så bestämde jag mig bara en dag för att jag ville skriva krönikor och mejlade runt till alla tidningar jag kunde tänka mig. Vissa svarade nej och sedan hade jag hade tur och fick bli krönikör för City och därefter Veckorevyn. Så jag har inte fått erbjudandet genom bloggen, men det kan absolut vara så att bloggen har hjälpt till. Åtminstone på Veckorevyn för på grund av bloggen visste de vem jag var.

Om du är intresserad av att skriva, go for it! Jag vet inte vad du vill göra med ditt skrivande, men om du bli bli krönikör exempelvis så är ett tips att skriva ihop lite material. Skriv två krönikor på cirka 2000-4000 tecken och skicka in till en chefredaktör. Det värsta som händer är att du får ett nej. Men det har vi alla fått någon gång och man överlever 😉 Fortsätt tills du får ett ja. Lycka till och heja dig!! 😀

 

0

Svar på några av era senaste kommentarer

Nu när jag läste det här kom jag att tänka på något jag ofta funderar över. Hur känner du inför att dricka ensam? Syftar på ”dricka vin och titta på greys”. Själv tycker jag att man absolut ska få göra det, men får ofta alkis-stämpel om jag nämner att jag ibland gör det. Särskilt arga blir folk om jag dricker ett glas vin på en vardag, fast jag inte jobbar (pluggar men inte med dagliga lektioner). Så märkligt tycker jag. Eh, ursäkta rant, men är nyfiken på dina tankar i ämnet 🙂

– Jag tycker att det är himla skevt att det är ”alkisvarning” på att dricka 1-2 glas vin i sitt eget sällskap, men heeelt okej att bli stupfull så länge det är i sällskap med andra. Skulle säga att ur ett perspektiv på vad som är sunt och inte så är ett glas vin en vardag vettigare än tio glas vin just för att det råkar vara lördag. Så tänker jag 🙂

 

 

Hur var chipsen? Jag behöver tips till Eurovision i helgen!

– Jag har provat guacamolechipsen och ostringarna. Guacamole: Jag tyckte faktiskt att de smakade guacamole! Mycket smak och en tydlig smak av avokado och lite vitlök. Men F höll inte med. Kul smak tycker jag. Ostringarna: Vet inte om jag kanske fick ett dåligt exemplar, men tyckte inte att det var så mycket smak på dem. Eller det var ingen chilismak i alla fall.

Update: Alltså så sjukt hur smaksinnet kan variera. Smakade dem igen nyss (17.49). Nu tycker jag att ostringarna är smakrika och goda och chipsen smakar tyvärr spiskummin :/

 

Skulle du inte börja vlogga?

– Jag vet inte än. Det är helt galet tidskrävande, så jag har inte haft tid. Bara att dokumentera min dag i bilder tar väldigt mycket tid och det ju något helt annat med en video. Mitt problem är att jag inte vill göra det halvdant och tyvärr måste jag ju förlika mig med tanken om att det skulle bli halvdant, åtminstone till en början, eftersom man inte kan vara proffs direkt. Men youtubers är ju så extremt duktiga. Wow alltså. Är så imponerad. Känner på något sätt att jag inte kan mäta mig med dem. Men vi får se. Jag gjorde ett experiment för några månader sedan som blev skitdåligt. Haha. Kanske vågar mig på det igen. Övning ger färdighet.

 

 

Åh, vad är det för snajsiga solbrillor du har?

– Tack tack! De kommer från Le Specs. Här har jag skrivit om dem.

 

Hej Regina, älskar dig och din blogg!
Följt den ett tag och tycker du ger på bra tips, pepp och råd.
Nu känner jag att det är min tur att ställa en fråga, om kärlek såklart.
Förra året avslutade jag som singel, efter nästan åtta år i en relation varav hälften förlovad. Vi hade alltså börjat planera för bröllop, familj… En dag släpper han bomben och gör slut.
Jag var helt förstörd, tror fortfarande ett halvår senare att det kan vara så att han vill ha mig tillbaka… Jag är typ besatt av att hitta nån ny bra kille, eller så är jag besatt av att han ska vilja ha mig tillbaka…
Vi har en bra relation, vilket vi alltid haft. Vi kallar oss vänner men jag mår lika dåligt som bra av att umgås med honom. Det går i perioder, har i de dåliga perioderna sagt att jag inte vill vara vänner – endast partners. Sen slutar det med att vi ses ett tag, umgås och har det bra tills jag mår dåligt igen.
Saken är att han fick diagnosen ADHD i somras och det förändrade honom så mycket. Han försöker hitta sig själv igen, då han aldrig förstått varför han varit annorlunda. Jag vill stötta honom, inte heller stöta bort honom (därav vänner) och önskar vi kan återuppta de där åren vi spenderat för att fortsätta ha det bra ihop.
Jag vet inte riktigt hur jag ska formulera frågan, den blir väl ganska bred: VAD SKA JAG GÖRA!? Vad vill han (tror du)? Varför vänner!?

Okej, ”frågan” blev ”frågor”, tack för svar!

– Jag tror att du kommer få samma svar oavsett var du vänder dig: det går inte att vara vän med någon som man fortfarande har känslor för. Det är tyvärr bara destruktivt. Jag tycker att du borde bryta kontakten så att du kan komma över honom. Det är det snällaste du kan göra för dig själv i längden. Jag förstår att det suger, men det är tyvärr det enda sättet. Annars kommer det ta så mycket längre tid och det är faktiskt bättre att må riktigt dåligt en stund istället för att vara ledsen-glad-ledsen hur länge som helst. Vad gäller hans diagnos och det han reder ut med sig själv så har du ingen skyldighet att hjälpa honom.  Förlåt om jag låter hård. Men han har sagt att han inte vill vara med dig längre och så som du känner kan du inte vara hans vän. Inte just nu.

Låt det gå lite tid, samla dig själv och sätt nya mål, träffa nya människor. Sedan kanske det kommer en dag då du känner att du kan vara hans vän utan att det får dig att må dåligt och utan att hoppas på att han kanske ändrar sig och det är ju fantastiskt i så fall. Men som det ser ut nu: bryt kontakten och fokusera på vad du vill, vad du behöver och vad du känner. Det är ju det han gör. Han kanske ångrar sig, han kanske inte ångrar sig. Du kan tyvärr inte påverka det. Det enda du kan göra är att respektera dina känslor och ge dig själv en chans att må bra igen. Du kommer att komma över det här och du kommer att må bra igen. Jag lovar! Kämpa på <3 <3

 

0

Svar på några av era senaste kommentarer

Hur lång är du och hur lång är F :)?!

– Jag är 1,64 och han är 1,75. Perfekt tycker jag, behöver (nästan) aldrig stå på tå när vi ska pussas.

 

AD08D6A8-F0BD-4009-B197-6EB0B92D925B

 

En ”fun fact” som hade varit kul att veta är vilka dina 3 (eller fler!) bästa flickvänsegenskaper är 😀

– Jag frågade F. Han sa först “snäll och omtänksam” och då blev jag irriterad för det är ju så man beskrev personen i parallellklassen som man var kär i när man var liten. Helt intetsägande och opersonligt? Han fyllde då i med: äventyrlig, rolig, spontan, lagar god mat, påhittig, kreativ och ambitiös. Ja, men ni hör ju? Jag är FANTASTISK. (Eventuellt förutom att jag blir irriterad för konstiga saker då).

 

Hej, du har säkert svarat på detta förut men måste ha missat det!

Din far är väl Jehovas vittne och din mor är inte om jag förstått det rätt?

Har en kompis som var tillsammans med en som är Jehovas vittne och det kom med ”regler” när hen blev tillsammans med min kompis.

Hur funkade det för din mamma? Var dom gift? Konverterade hon?

Om dom inte var gift vad tyckte din fars släkt om att han fick barn med någon som inte var ett vittne?

Du behöver inte svara på dessa frågor om du inte vill, men är nyfiken!

Ha en bra dag, kram!

– Hej! Nej, min pappa är inte ett vittne och har aldrig varit. Pappas sida förutom min pappa är det däremot. Min farmor gick med när han var så pass gammal att han kunde välja att han inte var intresserad. Det blir lite fel om jag ska svara på dessa frågor. Jag kan absolut göra det, men tycker att det är bättre att du vänder dig till någon som är troende istället. Kika in på jw.org 🙂

 

Hej fina du,
Känner du till högkänslighet? Vet du vad det innebär att vara HSP? Jag tror du kanske är det och om du inte vet, men är det, kan det vara bra att läsa på om det. Det hjälpte mig att bromsa och fylla på med energi och allmänt lära känna mig själv ur annan synvinkel. Vi HSPare är extra känsliga för stimuli. Ta hand om dig och fortsätt vara lika awesome som alltid.

– Tack, vad fin du är <3 Ja, jag har läst mycket om det och tror att jag är det. Men jag vet inte för olika tester jag gjort har visat olika resultat. Visserligen är det bara internettester och de är kanske inte så tillförlitliga. Men jag tror kanske att det har lite med min menscykel att göra också? Jag är så olika känslig för ALLT beroende på mina hormoner. Det vore intressant att göra det där testet innan ägglossning och sen göra samma test när jag har PMS för att jämföra. Ska nog göra det.

 

P4142166

 

Hej Egoina!
Vet att du mått ganska dåligt här ett tag pga av allt som hände med x:et osv. Har själv ganska nyligen fått missfall och ännu en månad senare mår jag ganska dåligt. Förutom att vårt (efterlängtade och planerade) barn dog har även massa annat jobbigt hänt, och just nu känns det lite som att jag inte får någon break av universum. Hur har du gjort för att bli gladare? Tips på hur man mår bättre när hela världen är skit?
Kram <3

– Ja usch. Även om jag mår bättre nu finns det sår som ständigt gör sig påminda. Det hände så mycket och jag tror det kommer ta ett bra tag till för mig att må helt bra igen. Vad tråkigt att höra! 🙁 Jag vet inte alls vad du går igenom förutom ditt missfall, men det enda som funkar på riktigt är tyvärr tid. Hjälp dig själv genom att bearbeta dina tankar och känslor genom att prata och skriva. Skriv ner allt som gör ont, det brukar hjälpa mig eftersom man på så sätt “får ut det” och inte behöver älta det i huvudet. Det gör att jag kan släppa det för en stund. Medan tiden gör sitt får man försöka distrahera sig själv. Gör sånt som du tycker om och tycker är kul. Tillåt dig själv att känna och tänka, men försök styra tankarna och inte hamna i för långa dalar. När jag har ångest eller mår dåligt brukar jag sätta en tidsram, typ “okej nu får jag lov att deppa ner mig hela kvällen och må riktigt dåligt, men imorgon när jag vaknar ska jag vara glad”. Sen hjälper det mycket med små mål och saker att se fram emot. Kanske en lyxig middag? En liten resa? Den där klänningen du drömt om länge? Men du. Det kommer gå över! Föreställ dig den där dagen i framtiden när allt löst sig och du mår bra igen. Du kommer att komma dit. Jag lovar. Tänk på det när det är som mörkast. Massa kramar till dig! <3

 

0

Svar på några av era senaste kommentarer

Så nyfiken på var du trivs bäst: som anställd eller som student? Hur är jobblivet jämfört med studentlivet för dig? Kram

– Jag har nog inte riktigt fått smaka på kontrasten då ett eget företag på många sätt kan jämföras med livet som student om man tänker på att det alltid finns saker att fixa, att man aldrig är ledig (och alltid är ledig på samma gång) och hur det kan vara väldigt intensivt i perioder. Det är så komplext det där för jag är nog egentligen en person som inte är nöjd med “att bara vara anställd”. Jag menar inte att jag måste ha ett eget företag eller att jag måste studera, men jag har ett stort behov av självförverkligande. Jag tror att om jag inte haft bloggen, eller mina andra sidoverksamheter och endast varit anställd på ett företag så hade mina fritidsintressen och hobbys varit viktiga för mig. Om jag inte hade levt för jobbet hade jag levt för fritiden. Självklart kan en anställning fylla behovet av självförverkligande, det är inte så jag menar. Men jag tror att jag egentligen är “entreprenörstypen” (gud vad töntigt det låter) och har ett behov av flexibilitet och att kunna bestämma saker själv. Att vara anställd har dock andra positiva aspekter för mig, exempelvis att jag tvingas ha rutiner. Det är något jag måste vara duktig på och hålla fast vid nu när jag inte måste ha det i lika stor utsträckning. Jag skulle till exempel lätt kunna sova till tolv och jobba på natten istället, det kommer inte bli bra om jag gör så alltid.

 

unnamed-3

 

En i juryn i Sveriges yngsta mästerkock är så sjukt lik din pojkvän!!

– Menar du killen längst till vänster här? Ja faktiskt lite. Han var himla söt 😉

 

Jag googlade efter vilken utbildning du gått (pga försöker hjälpa en vän att hitta en utbildning hon vill gå och kom att tänka på din utbildning, mindes bara inte vad den hette så var tvungen att googla haha), och kom in på ett gammalt inlägg på din blogg från 2011. Där står det att du valde mellan två utbildningar, eller ja, att du var intresserad av två olika utbildningar. Den ena av dessa var i läkarspåret, så om du inte valt det du tillslut valde så skulle du kanske ha blivit läkare? 🙂 superspännande tycker jag!

– Ja, läkare har alltid varit ett drömyrke för mig. Men jag insåg att jag nog mer tänker Greys Anatomy med spännande medicinska fall och hur jag liksom går snabbt i korridoren med läkarrocken fladdrandes. Jag vill inte titta sjuka personer i halsen. Så det blev inte så. Dessutom har jag haft för mycket bra saker going on för att kunna lägga tio år på studier 🙂

 

Jag har en fråga om adlinks och reklam i bloggar! Jag har förstått att om någon klickar på en adlink och köper en produkt så får du en viss summa eller procent av det. Så då är det ju ett samarbete med det företaget va? Hur kommer det sig då att du har en adlink på något du har fått i present (syftar på klänningen)? Har du kontaktat dom i efterhand för att tjäna pengar på en present eller har din mamma köpt det genom någon du samarbetar med?

– Nej, jag har inget samarbete med företaget. Eller det beror ju på hur man ser det kanske. Jag köper mina kläder utan någon som helst kontakt med företaget innan (alltså precis som vem som helst), och sen länkar jag ibland det med en adlink om det finns en. Jag tänker att om företaget får reklam och säljer pga mig är det bara rättvist att jag får någon procent. Men i detta fall var det som sagt en present och jag tvekade faktiskt med att sätta en adlink. Det kanske är konstigt gjort? Men folk brukar fråga var saker är ifrån och när jag skulle länka så kom adlinken upp (har som tillägg i datorn), så då tänkte jag att jag lika gärna kunde göra det 🙂 Det här med adlinks kanske är flummigt. Men adlinks hämtar man genom att gå med på en “affiliatesida”. Där finns då dels publishers (=jag) och annonsörer (=företag). Vem som helst kan bli publisher genom att bli medlem på sidan. Och därifrån kan man sedan hämta länkar hos de företag som är anslutna.

 

image

 

Hej Regina!
Jag har en fråga du gärna får lyfta i ett inlägg! Hur har det gått för dig med körningen? Jag är själv mitt i körkortsstressen just nu, och det hade varit intressant att få höra lite mer om hur det var för dig och hur det har gått efter olyckan. Var du obekväm med att köra innan det? Förstår att du måste blivit avskräckt när det hände så kort efter du tagit körkort… Kör du något alls i nuläget, eller hur känns det? Kram <3

– Det går inte så bra tyvärr. Jag kör lite då och då, men tycker inte alls om det och undviker det helst. En gång ljög jag och sa till F att jag hade druckit vin och inte kunde köra. Han bara “va?? Drack du vin på jobbet?” och jag bara “ja…..okej…nej. Men jag vill inte”. Haha. Ja, jag var obekväm med att köra redan innan det hände, riskutbildningen och den där filmen man såg skrämde verkligen mig. Jag hade dock självförtroende efter uppkörningen och tyckte att det var kul att köra. Men känslan av att man egentligen riskerar livet varje gång man sätter sig i ett fordon kom snabbt tillbaka. Nu är jag till och med rädd när jag ÅKER bil och är hetsig varje gång vi ska något. Jag har bestämt mig för att jag såklart måste ta tag i det här. Väger mellan om jag ska prata med någon, eller om jag ska ta några körlektioner. Hoppas det går bra för dig! Kram <3

 

Nyfiken på vad du menar med lightbox/papplådan! Är det för att ta mer proffsiga bilder? 🙂 Skulle va kul om du visar!

– Jag vet inte om det heter lightbox egentligen, men det är liksom som en fotolampa, eller en låda som lyser. Poängen med den är att det är vitt ljus till skillnad från vanliga lampor som har gult ljus. Det blir ju svårt att fotografera på kvällen i inomhusljus just för att bilderna blir så gula. Man kan justera detta till viss del i kameran och i Photoshop, men oftast blir färgerna knas ändå. Det är alltså ett tufft liv att vara bloggerska på vinterhalvåret! 😉

 

0

Arkiv