Frågor & svar

Minns jag fel eller slutade du med just-nu-uppdateringar på grund av stalkern? 🙁

– Jag slutade skriva var jag skulle vara och när. Ville alltså inte skriva t.ex. att jag skulle vara på ett visst ställe en viss tid eftersom jag var rädd att han skulle dyka upp där.. :/ Är inte lika rädd för det idag, men det ligger ändå i bakhuvudet. Usch kommer aldrig glömma när det var som värst med stalkern runt 2012 och jag om mina kompisar skulle åka på weekend till Göteborg (där han bodde), jag låtsades i bloggen att mina vänner kidnappade mig för att slippa berätta var vi skulle åka…haha. Bra problemlösning där. Not.

 

 

Egoina! Jätterandom fråga, men ändå. Jag är _livrädd_ för att köra bil, antagligen på grund av ovana. Jag tog körkort när jag var 18, är idag 28. Flyttade från liten håla till storstad, med noll tillgång till bil, ca ett halvår efter att jag tagit mitt körkort och är av den anledningen… ja, ovan. Kör bil max två gånger om året, och då i en småstad.

Anyhow. Nu har jag chansen till ett nytt jobb, något av ett drömjobb. SÅ taggad! Men… Jobbet kräver att jag ska köra en del bil (kundbesök). I storstad dessutom. Jag har redan panik över bilkörandet, och har inte ens fått jobbet än? Aaaah. Jag VILL ju verkligen ha jobbet, men är SÅ nära att tacka nej pga VILL INTE KÖRA BIL I STORSTAD. Hjälp?! Vad gör jag ens? Funderade på att typ ta nån körlektion, men det känns jätteawkward att som nån som haft körkort i snart 10 år plötsligt behöva ta körlektioner? Åh gud…

– Nej det är INTE awkward. Snarare väldigt ansvarsfullt. Nu gör du såhär: boka en hög körlektioner med någon du litar på och känner dig trygg med, berätta om dina orosmoment och kör tills det känns bra. Heja! Nu ska du komma över det här och få ditt drömjobb!!

 

 

Har glömt att kommentera de förra inläggen då du visat fler bilder på din lägenhet, så jag kommenterar nu. :)) Jag dör så fint du har! Vet inte om du minns, men jag kommenterade för ett tag sen och kom fram till att vi flyttade ungefär samtidigt. Hur gör man för att bli av med stressen att vilja få i ordning allt i lägenheten typ NU? Hade födelsedagskalas i helgen och skämdes lite för att allt inte är fixat än. Vissa saker kommer att ta ett tag, som köket och badrummet, men ändå. Är perfektionist, så vill att allt ska se ut som hos mamma och pappa, haha! Samtidigt vet jag ju att det inte går. Vi har olika förutsättningar osv, men ändå blir jag inte av med stressen. Har du tips?

Älskar din blogg! Blir alltid så glad av att klicka mig in här. :))
Kram,
Rebecca

– Tack så mycket för snälla ord! <3 Åh, vet precis vad du menar! Det är så himla jobbigt att allt inte bara händer på en gång. Folk säger att man ska “låta det ta sin tid”, men alltså hur tråkigt är inte det då? Särskilt för en person med beslutsångest som mig själv som nog aldrig kommer känna att jag hittar THE ONE vad gäller alla möbler osv. Det är också så frustrerande att mina små renoveringar inte bara kan hända nununu och att jag är så hjälplös gällande vissa grejer. Som nu är halva sovrummet fyllt med emballage som mina möbler kom i som jag inte vet vad jag ska göra med. Det får inte plats i soprummet och jag är ju lagom pepp på att behöva hyra bil och köra det till tippen. Aaaaah. Så jag förstår vad du menar. Kom ihåg att när jag tar bilder i min lägenhet så visar jag ju inte upp alla stökiga hörn. De finns också. Kom på nu att jag inte hjälpte dig alls med din stress? Haha. Sorry. Men känns kanske ändå bättre att vi är två.

Jo! Nu kom jag på något smart! Vi kan göra upp en plan. Vi skriver i vår kalender vad som ska göras när. T.ex att jag får en ny säng v.21 eller att jag ska lägga nytt golv v.24 och ska handla lampor v.20. Då är det ju bara att följa planen och det är ingen idé att bli stressad. Så ska jag göra! 🙂

 

Grattis till tjänsten! 😊
Men sen undrar jag över pendlingen till jobbet? Är det närmare nu efter du flyttat?

– Tack så mycket! Nej, inte direkt. Men eftersom jag bor närmare stationen går jag direkt till tåget istället för att åka buss och dessutom har jag förhandlat mig till lite “flex”. Så pendlingen kommer att bli ungefär 40 minuter mindre om dagen, vilket ju är jättebra 🙂 Det blir ungefär 2-3 timmars pendling om dagen (beroende på vilket tåg jag hinner med på hemvägen).

 

Hej! Kanske lite stor fråga och isf kan jag ställa den när du har frågestund nästa gång (eller om du vill spara den till nästa ”Svar på kommentarer”-inlägg kanske?). Handlar iaf om din utbildning och yrkesroll som kommunikatör! Hur gick tankarna när du skulle välja mellan privat sektor vs offentlig sektor? Kommunikatörer ses ju som ”tusen-kunskapare”, alltså kunskap inom många områden men kanske inte sakkunniga experter typ (givet att alla har sina expertisområden ändå men du förstår kanske vad jag menar). Jag kommer ta ut en MKV om ett tag (dock med fokus på journalistik och medieproduktion). Har däremot fått höra att jag absolut skulle kunna jobba som kommunikatör efteråt. Har du någon erfarenhet av att personer som inte är utbildade till just kommunikatör men ändå har en MKV jobbar som kommunikatör? Kan du bli trött ibland på att ”gemene man” inte riktigt förstår rollen/behovet av kommunikatörer i dagens samhälle? Är det fantastiskt att jobba så varierat eller är det mer stressigt än kul? Förlåt för tusen frågor haha!

– Valet mellan offentlig sektor och privat sektor var enkelt för mig. Jag har alltid tyckt det verkat så trist att jobba inom offentlig sektor. Samma sak med B2B eller B2C. Har alltid vetat att jag vill jobba mot kunder och inte företag.

Jag vet inte någon med MKV som jobbar som kommunikatör, men låt inte det hindra dig. Kör på bara! Jag är säker på att jag läst ungefär samma kurser som du och ett kommunikationsprogram är ju ett kommunikationsprogram. Idag jobbar jag endast med marknadskommunikation (alltså ej organisationskommunikation eller liknande) och det går ju hur fint som helst. När vi letade efter personal på mitt jobb tittade vi främst på det personliga brevet, vad personen var bra på, erfarenhet och hur driven personer verkade och inte på själva utbildningen. T.ex. ska du arbeta mycket med skrift måste du vara bra på att skriva. Punkt slut.  Sen är det såklart olika hur “hård” man är med det. Men mitt tips är faktiskt att inte ta de där kraven på arbetsannonserna blodigt seriöst. Om du vill du jobba som kommunikatör är jag övertygad om att du kommer få ett kommunikatörsjobb. Kan nästan lova det. Lycka till! 🙂

 

 

Hej Regina!

Lite tyngre fråga i ett glatt inlägg, men det handlar självklart om mat/dryck/socker och motion. Hur tänker du kring detta? Jag har själv svårt att finns balans i att träna så mycket jag vill OCH kunna äta det jag vill (i rimlig mängd) pga känns som att jag ”förstör” träningen. Men jag älskar tex ost, vin och godis och vill kunna äta det och njuta av det! Hur tänker du kring detta?

– Jag ser träning som ett sätt att må bra. Pulsen bör upp några gånger i veckan för att vi mår bra av det helt enkelt. Jag tänker inte på resultat, men om man gör det måste man nog vara noggrann med kosten. För det är så jag tolkar det du skriver, att du är rädd att kosten ska förstöra resultatet? Eller menar du att du har svårt att hitta en balans mellan träning och mat generellt sett? Det är såklart inget fel i att sätta upp träningsrelaterade mål man vill uppnå, men om du har ångest kring mat och träning råder jag dig verkligen att ta tag i det. Du är värd att kunna äta alla goda saker du vill utan att få ångest och att ha en sund relation till träning. Kanske en läsare kan tipsa om något bra att läsa, lyssna på, eller kanske till och med någon att kontakta?

Jag tänker såhär kring mat: min kropp behöver bränsle och därför är det rimligt att jag äter nyttig och bra mat. Men så länge det är min grund kan jag göra vad jag vill med resten. Jag skulle alltså inte äta chips och glass till middag varje dag (ibland får man!). Det här låter lika tråkigt som när man var liten och blev mutad med efterrätt för att man skulle äta “riktig mat” först. Men tänket är ju smart. Poängen är bara att man bör få i sig vettiga kalorier och inte endast tomma. Så länge man ger sin kropp bra grejer också skulle jag inte oroa mig. När jag tänker efter kanske jag inte borde ta upp ett sånt här tungt ämne. Hoppas inte jag uttryckt mig fel!

 

Kom att tänka på en sak. Väldigt många tycker det är störande och töntigt att förkorta sin kärleks namn om man ändå gått ut med vad han heter. Du skriver ju F ofta trots att alla vet att han heter Frederic. Vad tänker du om det? Du brukar vara bra på att störa dig på roliga/konstiga saker, haha x) Älskar det dock!

– Haha ja, det kunde varit en typisk grej som stört mig lite 😂 Det är nog för att jag vill hålla det på en privat nivå. Jag kan inte riktigt förklara det, men det känns lite mer anonymt när jag inte skriver ut hans namn hela tiden. Sen vet jag ju att ni vet vad han heter, så det är inte logiskt. Det känns bara bättre så av någon anledning 🙂

Jag vill inte skriva ut hela hans namn här hela tiden eftersom det känns fel. Dels för att jag skrev det så ofta och också för att hans namn är relativt ovanligt. Jag var osäker på om jag ville skriva ut hans namn överhuvudtaget från första början. Men eftersom det kom ut i skvallerbloggar var jag ”tvungen”. Jag vet dock inte om det kanske bara skapar ännu mer mystik att inte säga? Svårt det där.

 

76 gillar

Frågor om lägenheten

Gah så avis. Superfin! Ska bli jättekul att följa din flytt och möblering etc 😄
Hur många kvadratmeter är den på? Ser stor ut! 

– Tack så mycket! 🙂 Den är 64 kvadrat på pappret, men eftersom det är snedväggar räknas inte all golvyta. När jag mätte den själv fick jag den till 80 kvadrat. Men som sagt, på pappret är den 64.

 

 

Blir typ stressad när jag ser det där vinglaset tillsammans med heltäckningsmattan…

– Haha, du är inte den enda som påpekat det. Jag kommer att lägga nytt golv i hela lägenheten (förutom sovrummet) eftersom jag vill ha samma golv överallt. Mattan kommer alltså att ryka så småningom. Därför är jag väldigt yolo med den nu. Den känns så busigt? När har man någonsin fått lov att vara avslappnad runt en fin, vit ullmatta liksom? Jag dricker rödvin på golvet, jag går in med skor och jag är inte försiktig. Snacka om att mindfucka den lilla kontrollmänniskan inuti en. Så befriande 😀

 

Har du ingen balkong?

– Nope, inte just nu. Det är dock frestande att sätta sig ute på taket (men jag ska inte mamma, jag lovar!!!). Det finns bygglov för balkong så jag planerar att bygga en om jag får. Jag tror att alla vindsvåningarna  föreningen har måste vilja ha balkong för att det ska gå igenom, är inte helt säker. Ska kolla upp det! Det kommer dock bli snuskigt dyrt eftersom de tydligen måste höja taket vid balkongen, men med min utsikt och med tanke på att det knappt är någon insyn kan det vara värt det tänker jag. Men vad gäller balkong i det stora och hela tycker jag det är lite överskattat faktiskt. Hade det som krav i många år, men insåg för några månader sedan att jag nästan aldrig använde vår balkong i förra lägenheten. Så att betala extra för det känns liksom inte värt det, jag prioriterade hellre annat.Men hade såklart inte tackat nej till en balkong!

 

 

Vilken våning bor du på?

– Sjätte våningen. Det är en omgjord vind. Jag vet inte hur länge min lägenhet funnits, men inte lika länge som de andra lägenheterna i samma hus i alla fall 🙂

 

 

Vad för typ av renovering har du tänkt göra?

– Det jag har planerat inom en snar framtid är att göra några dörröppningar större, såga av den rundade bänkskivan som sticker ut i köket, måla om i sovrummet och byta golv som sagt. På sikt har jag även tänkt måla/lackera/byta mina trästommar i köket samt byta bänkskivorna till stenskivor och ta bort hyllorna runt fläkten och eventuellt kakla. Sen är det möjligt att jag på sikt även inreder min walk in closet samt gör bättre hyllsystem etc. Men det är sista prio.

 

102 gillar

Frågor & svar

Världens bästa blogg och person!
Du är mänsklig och ärlig så jag måste bara bolla detta med dig.

Min ålder är egentligen inte väsentlig då det kanske ger fler åldersnoja. MEN jag har världens åldersnoja, har aldrig velat bli äldre. Men ännu starkare noja nu när jag för ca 1år sen separerade med mitt ex som jag var förlovad och hade hus ihop med. Så nu måste jag ”börja om från början”. Har flyttat till större stad, köpt lgh osv.
Börjar bli stressad då det inte direkt var några ”fel” på mitt ex, vi hade bra relation och samma humor. Det som saknades var attraktion, närhet, sex osv som gjorde det bara till en kompisrelation egentligen.
Hur vet man nu vad man ”behöver” för kille?
Har dejtat en del via tinder, har funnit attraktion och haft härlig tid ihop men jag vågar inte släppa på känslor då jag inte vet om det är så det ska kännas? eftersom jag saknat närhet, sex tidigare så är det såklart jag värdesätter det nu, men hur ska man egentligen tänka?

Jag har ju inte all information om dig och F, men hur reflekterar du över det? Att ev ”börja om”? (Om jag får säga så?)

– Tack snälla <3 Jag har har haft en sån sjuk åldersnoja sedan jag var 20 tror jag? Så pass att jag i mina early twentys till och med stannat i förhållande som inte varit bra, eller blivit seriös med killar som jag egentligen innerst inne inte var så kär i för att jag så gärna ville hitta någon att dela livet med. Så bortkastat egentligen, för jag borde ju använt min tid till att hitta “the one” istället för att stressa fram något som inte är helt hundra. Idag är jag dock mycket mer chill, vilket är konstigt eftersom jag ju är äldre. Men jag tänker att jag inte behöver någon för att nå mina mål. Självklart vill jag hitta en person att bli gammal med och att dela min vardag med, men det går inte att tvinga fram så det är ingen idé att noja över.

Det jobbigaste för mig har varit det här med barn. Jag känner mig inte redo för det, men jag känner att jag skulle vilja vara redo för det. Om någon förstår hur jag menar? Och det har gjort mig väldigt stressad. Men jag har bestämt mig för att om jag inte har någon att skaffa barn med är jag helt okej med att göra det på egen hand (om det går), genom att exempelvis åka till Danmark eller så.  Självklart skulle jag helst vilja göra det tillsammans med någon jag älskar. Men man kan ju inte alltid få allt man vill ha här i livet. Den tanken, att jag är okej med att göra det själv, har gett mig stor tröst och ett lugn. Dessutom ger det mig ju så mycket mer tid! Eftersom det ändå “löser sig” om jag skulle vilja, kan jag slappna av på ett annat sätt och ta allt som det kommer. När jag var runt 20 tänkte jag att det vore världens undergång att skaffa barn med någon som sedan lämnar en. Idag tänker jag inte så. Jag vet att jag hade klarat mig. Allt kan ju hända och jag är okej med att göra det själv. Jag svamlar visst. Haha. Det jag försöker säga är att det är värt att vänta på att få 100%. Alternativet är ju att nöja sig. Så man har inget val och därför är det ingen idé att stressa eller ha åldernoja. Det är vad det är tyvärr. Hoppas du träffar THE ONE snart!! Håller tummarna!

 

Mååste fråga (obs inget illa menat) då jag liksom du är språknörd och har sett dig skriva detta förut, ”för tiden”, är det svorska? Visst används for tiden på norska, medan vi i svenskan säger nuförtiden?😘

– Haha! Det kan mycket väl vara så. Trodde faktiskt det var korrekt svenska. Där ser man.

 

 

Alltså jag måste bara få fråga en sak! Du brukar ju säga att du fryser mycket, hur löser du det när du jobbar någon annanstans än hemma och vill se ”respektabel” ut? Jag är ute på min praktik och börjar nästa år jobba, och vill gärna ha en casual business look men tycker det är så svårt då det är så kallt överallt! Jag skulle jättegärna vilja ha skjorta, kavaj och jeans, eller blus och kostymbyxor t.ex., men skulle frysa ihjäl om jag tog på mig det nu. Har just nu löst problemet genom att använda tjocka polotröjor tillsammans med byxor, eller ibland en poncho över nån enklare fodralklänning, men känner ändå att jag saknar möjligheten att gå lite ”tunnare” klädd. Att gå i tjocka stickade tröjor ett halvår varje år känns ju inte så roligt… Hur gör du?

– Ja, fy. Detta är ett av mina stora problem på vinterhalvåret. Det är ju alltid så sjukt kallt på kontor! Jag har alltid en extra kofta samt poncho eller halsduk med mig. Jag sitter på min plats med min halsduk runt mig, som en filt. Så det är mitt bästa tips eftersom det går fint att ha skjorta, klänning eller blus under. Sen kan du ju ha “filten” endast på din plats och skippa den när du lunchar, går och pratar med en kollega osv. Ett annat tips är att ha extra lager under dina kläder som inte syns, som t.ex. linne, t-shirt, långärmad tunn tröja eller strumpbyxor. Jag har alltid, alltid det och det värmer en del. Och köp koftor, poncho, halsduk, strumpor osv i ordentligt varma material!

 

 

Vilken byrå använder du dig av för bokföring o så? Jag har haft funderingar om jag skulle starta egen firma, har inte råd med AB. Men de är ju så svårt… orkar inte bokföring osv..

– Nej, bokföring är verkligen supertrist så I feel ya. Jag fixade allting själv (med hjälp av min mamma) i över fem år och hatade det varenda dag. Haha. När jag startade mitt AB bestämde jag mig för att ta hjälp. Jag använder mig av BDO som är en ganska stor redovisningsbyrå. Anledningen till att jag valde dem är för att det är ett stort bolag som finns överallt och de är väldigt proffsiga. Jag jobbar i en relativt ny bransch och vill ha en byrå med mycket erfarenhet eftersom det är så viktigt att allt blir rätt. Men det finns definitivt billigare sätt att få hjälp med sin redovisning. Om din inkomst inte är så stor ännu skulle jag be om hjälp från en student, eller köpa någon timme och få hjälp med det absolut viktigaste och fixa så mycket som möjligt själv. Det kan annars springa iväg i pris och det vore ju surt om din bokföring kostade dig lika mycket som företaget drar in. Sen vill jag också slå ett slag för alla tjänster man kan fakturera genom utan att ha företag. Kolla upp det! Du skulle exempelvis kunna använda en sån tjänst till att börja med och fundera på enskild firma eller AB efterhand. Lycka till!!! 🙂

 

På tal om examen. Firade du när du tog examen? Känns som att ingen gör någon stor grej av det. Om man jämför med studenten liksom. För mig känns examen så mycket större än när jag tog studenten. Kommer vara så stolt för mig själv 🙂

– Min examen var världens sämsta dag. Jag och mitt ex gjorde slut en vecka innan examen och jag mådde så himla dåligt. Jag minns att det enda jag tänkte på var att stålsätta mig tillräckligt att inte börja gråta när jag såg honom (vi gick i samma klass). Direkt efter ceremonin åkte jag hem, lade mig i sängen och sov bort hela dagen. Jag tror inte ens att jag sa hejdå till mina klasskamrater. Så min examen var big fail. Men hallå! Jag tycker såklart att du ska fira! Dra med vänner och familj ut och ät något gott, drick en drink och skåla för att du varit så jäkla grym! Eller gör något annat kul! Heja! 😀

 

Samma dag som han gjorde slut. Här står jag med den dumma klänningen.

 

Hej! Orelaterat till inlägget men skulle inte du kunna berätta lite hur det var när du övningskörde, hur det är nu osv. Vet att du ju haft lite ångest över bilkörning. Jag håller på för fullt att övningsköra och ska köra upp i juni, men känner ibland bara att DET GÅR INTE. Hur ska jag nånsin klara att hålla koll i speglarna, blinka i rätt stund och även ha koll på skyltarna. Hur klarar man det? Faller det bara på plats en dag

– Alltså jag tänker såhär. Egentligen är ju allt man gör när man kör bil bara logiskt. Du blinkar för att meddela dem bakom dig vad du tänker göra, du tittar i speglar för att inte köra på någon eller krocka med någon och du har koll på skyltar för att veta vad som gäller. Tänk bara att det är allmänt vett liksom. Jag har hört att körskolor kan vara helt störda vad gäller det här med speglar, vilken ordning man ska göra det och hur många gånger man ska titta, att man ska titta var femte sekund och så vidare. Tänk bara på vad som är logiskt. Var behöver du titta för att det du ska göra ska vara säkert och får att du ska ha koll? Det är det dem tittar på när du kör upp. När du har mer vana kommer det falla på plats. Mitt bästa tips är att kolla youtubevideos när folk kör bil (finns t.ex. körskolor som lagt upp). Man får sitta med i bilen och personen förklarar allt hen gör. Det hjälpte mig jättemycket och gav liksom vana på köpet. Lycka till! Hejar på dig 🙂

 

59 gillar

Rekommenderade inlägg

Frågor & Svar

Hej! Jag tycker att du är en himla vettig person så nu vänder jag mig till dig för lite goda råd. Det har med relationen till min kille att göra.

Det första är att jag blir väldigt svartsjuk om jag märker att han sneglar lite åt andra tjejer. Jag jämför mig då med tjejerna och känner att jag inte duger. Det största problemet är inte egentligen att han gör det utan att jag själv känner att jag inte duger. Så problemet sitter i mitt huvud. Har du erfarenhet av sånt och hur tycker du man ska tänka?

Det andra är om du har några råd för att inte bråka om småsaker? Det kan vara något jag stör mig på (inget jättestort problem egentligen) som jag tar upp, han blir arg och plötsligt har det blivit ett jättestort bråk. Hur gör man med sånt?

Vilken trevlig flickvän jag låter som nu haha. Men annars är vår relation bra!
Kram

– Jag har faktiskt aldrig känt mig svartsjuk på det sättet, så kan inte hjälpa dig där. Men svartsjuka brukar generellt handla om en själv och inte ens partner och är något man behöver jobba med (en insikt som du ju redan har, så förlåt för upprepning). Om inte det är så att det finns anledning att vara svartsjuk såklart! Jag vet inte riktigt hur du menar med att han sneglar åt andra tjejer. Det kan såklart vara oskyldigt och vi alla tittar ju på andra liksom. Men det låter inte så himla charmigt. Jag var ihop med en kille för många år sedan. Jag, han och hans kompis var ute en kväll och plötsligt säger kompisen ”jäklar såg du den där tjejens röv” (orkar inte objektifieringen…) och då springer min kille efter tjejen för att kolla på hennes rumpa(!!). Jag blev inte svartsjuk överhuvudtaget, men tyckte väl inte att det var så charmigt gjort och typ skrattade åt honom.

Jag vet inte hur du ska tänka just i ditt fall. När jag är svartsjuk brukar det handla om dåtid. Gamla flickvänner och så vidare. Det enda som fungerar för mig är att tvinga mig själv att inte tänka på det och det logiska tänket då såklart, att det är dåtid och går inte att ändra på hur mycket jag än ältar. Jag snokar inte, jag frågar inte saker osv och det hjälper mycket. Ditt bekymmer, att du känner att du inte duger, är ju en otroligt jobbig känsla. Jag ska inte säga klyschorna att du såklart gör det och att din kille valt just DIG osv osv, för det vet du ju. Men jag tänker råda dig att sluta jämföra dig med andra. Sluta med det nu! Det kommer aldrig något bra ut av det. Det finns alltid någon snyggare, roligare, smartare. Sorgligt nog. (Haha peppigt svar va?). Men det finns ingen som du!

Vad gäller att inte bråka om småsaker är det där lättare sagt än gjort, jag vet. Men försök välja dina strider! Man måste faktiskt inte ta upp ALLT man blir irriterad över. Man blir irriterad på sin partner i tid och otid, så är det bara. Det hör liksom till att vara ihop med någon. Men ibland måste man bita ihop och bortse från saker. Sen handlar det också om hur din partner bemöter dig tänker jag. En liten grej kanske kan få fortsätta vara liten om man inte blir så arg? Såklart är det inte kul att ens partner ofta bråkar om småsaker, men samtidigt är det ju lika mycket hans fel att det blir ett stort bråk. Kanske är du en person med större behov av att ventilera saker? Kanske uttrycker du dig på ett sätt som triggar honom? Jag tänker såhär: 1) försök välja dina strider. 2) fundera på hur du uttrycker dig när du tar upp saker 3) prata med honom om hur ni kan lösa de små konflikterna i er vardag på ett bättre sätt. Ps. Jag tycker visst du låter som en trevlig flickvän. Bara att du har en sån här insikt och vill jobba på dina sämre sidor är ju fantastiskt <3

 

 

Hur har det gått med din stalker? Hör han av sig fortfarande?

– Det har varit tyst länge nu. Men häromdagen fick jag en kommentar på bloggen igen. Det är så han gör nu. Påminner mig om att han finns någon gång om året. Men men. Bättre än hur det var innan. Ja, det är alltså inte själva fotbollsspelaren Lionel Messi som skrivit det här (haha) utan Anders Uhrbom, mannen som dömdes för ofredande mot mig och en annan tjej och fortfarande (!!!) håller på och kontaktar mig.

 

Så fin blus du har! Var är den ifrån? 🙂

– Tack! Den är från H&M Conscious. Finns här. Köpte den senast jag var i Norge. Blev kär när jag såg den, men av någon konstig anledning hängde jag tillbaka den igen. Min kusin suckade åt mig eftersom det var typ den tionde saken jag gått och hållit i den dagen men sedan hängt tillbaka igen. Sen gick jag ut ur affären, ångrade mig och gick in och köpte den. Vad för velmänniska är jag egentligen?

 

Här är jag och nördposar med den på toaletten på en restaurang.

 

Åh!! Jag ska också gifta mig i sommar och vi postade våra save the dates, men nu gick vi all in på bröllopsinbjudan vilket innebär att de kommer kosta 30sek styck (!!!) att posta. Kändes det ”snålt” att få inbjudan i handen, eller fint? 🙂

– Oj! Visste inte att det kunde vara så dyrt att skicka! Jag tänker att det viktigaste är att man får sin inbjudan, inte hur man får den. Men jag tyckte nog det var mysigt att få den personligen faktiskt <3 Det enda jag tänker på är att dina gäster ska hinna få dem i tid. Det finns ju kanske släktingar etc som man inte träffar så ofta? Så i ditt fall hade jag övervägt att både ge personligen och skicka. Sofie ska gifta sig först nästa sommar, så det är därför hon bestämt sig för att ge inbjudningarna i takt med att hon träffar folk. Hennes inbjudningar är redan klara, men det är liksom “för tidigt” att skicka dem redan nu 🙂

 

Haha gällande bilden från din snyggvecka, är du också en sådan som ställer dig i fönstret mellan gardinen för att få det optimala ljuset? Skönt att det inte bara är jag i sådana fall 😀

– Haha JA såklart. Det är där man blir snyggast 😉 Det och bilselfies.

 

 

Åh smart app!! Älskar att det finns appar till allt 😍 kan du göra mer inlägg om hur det funkar med att köpa lägenhet? Vad man ska tänka på och så? Vilka för- och nackdelar tycker du finns med att köpa vs hyra? Hur kommer det sig att du inte hyrde nu istället?

– Absolut, jag kan göra det längre fram. Just nu känner jag mig förvirrad och i behov av ett sånt inlägg själv faktiskt. Haha. Anledningen till att jag köper nu och inte hyr är för att jag får bo finare och bättre till ett mindre kostnad än om jag skulle hyra. Jag fick erbjudande om en hyresrätt för några månader sedan. Men den hade sämre standard, sämre läge och var dessutom två tusenlappar dyrare i månaden än vad min lägenhet som jag köpte kommer kosta mig (och då är till och med en del av det amortering). Så rent ekonomisk kände det idiotiskt att ta en hyresrätt jag inte ens var helt nöjd med för mer pengar.

Sen är det såklart en ekonomisk risk med tanke på att både räntorna kan skena och att lägenheten kan minska i värde. Men i slutändan tror jag ändå att det är mer ekonomiskt att köpa. Sen känns det också så kul att äga sitt boende och på riktigt få göra det till sitt eget.

 

59 gillar

En fråga om kronisk halsfluss

Hej Regina!
Efter mycket googlande kring kroniskt halsont fick jag upp ett inlägg från din blogg om kronisk halsfluss. Det finns nästan ingenting om det alls på internet och undrar därför om du kortfattat skulle kunna beskriva hur du upplevde det och vilka symptom du hade.

Började allt med en halsfluss? Hur var halsontet? Var det ”kan inte äta ont” eller en smärta som var hanterbar men jobbig att gå runt med länge?

Hoppas du kan hjälpa mig lite på vägen. Är en sån där person som gärna vill veta allt om alla möjliga sjukdomar jag skulle kunna ha innan jag söker hjälp.

 

Hej!

Jag ska försöka hjälpa dig så gott jag kan!

Jag har, så långt jag kan minnas, haft halsfluss jämt och ständigt. När jag var liten hade jag halsfluss flera gånger per år och så fort jag kände mig minsta sjuk visste jag att det var halsfluss. Jag vet inte hur många gånger jag gått till läkaren och fått med mig penicillin hem. Att bli topsad i halsen och få äta penicillin är sorgligt nog faktiskt ett av mina starkaste barndomsminnen. Det gick så långt att min mamma kunde känna på min andedräkt att det var på väg och ringde läkaren direkt.

När jag blev äldre blev jag också sjuk med jämna mellanrum, men gick inte till läkaren lika ofta och jag tror att det berodde på att jag helt enkelt inte orkade. Från att ha haft tydliga halsfluss-symptom hade jag bara diffusa symptom hela tiden. Jag hade alltså inte jätteont, utan det jobbiga var att jag alltid var så svullen. Mina halsmandlar var alltid svullna oavsett om jag var sjuk eller inte och blev jag minsta lilla sjuk svullnade de upp ännu mer vilket gjorde att jag blev mycket sjukare än vad jag egentligen var. Hela immunförsvaret var ju på högvarv på grund av den ständiga infektionen i halsen. Det gjorde dock inte ont att svälja, det blev bara svårare. En gång när jag var hos läkaren började jag gråta och sa att jag inte kunde ha det så längre. Jag blev skickad till en specialist på öron-näsa-hals och gick dit en dag när jag “inte var sjuk” för att kolla allmäntillståndet i min hals. Jag minns hur han tittade i min hals, sa “oj” och berättade sedan han han var helt säker på att jag hade kronisk halsfluss. Sedan bokades det in en operation för att ta bort mina halsmandlar.

Läkare brukar sällan rekommendera att man opererar bort halsmandlarna, men i mitt fall sa läkaren att han var helt säker på att det skulle förbättra min livskvalité. Det har det verkligen gjort! Det är 8 år sedan jag opererade bort dem och jag tror att jag haft ont i halsen EN gång sedan dess och endast varit riktigt förkyld en handfull gånger. Hade halsmandlarna varit kvar hade jag antagligen fortsatt vara sjuk ungefär en gång i månaden. Dessutom blir jag inte lika sjuk när jag väl är sjuk längre. Då kunde en miniförkylning slå ut mig totalt eftersom mitt immunförsvar ständigt var överbelastat.

Så att operera bort halsmandlarna är det bästa jag gjort! Jag minns fortfarande känslan när jag vaknade från operationen. Trots att jag var svullen och mörbultad kände jag för första gången att jag kunde andas ordentligt utan de där golfbollarna i halsen. En sån befrielse! Idag är jag frisk från min ”kroniska halsfluss” förutom att mina lymfkörtlar i halsen alltid är lite svullna (jag antar i alla fall att det beror på det), men det är ingenting som besvärar mig och det är inte heller något som jag tycker påverkar min allmänna hälsa.

Jag vet inte vad dina besvär är, men om du ofta får halsfluss, ständigt är svullen, har ont i halsen hela tiden, mår konstigt, har en obehagskänsla, eller vad som helst egentligen. Be om att få träffa en specialist! Att få med sig antibiotika hem flera gånger om året är inte hållbart. Gå till botten med vad som besvärar dig. Hoppas det löser sig! Kram!

 

Åtta år gamla sjukhusselfies. Det var på den tiden när det inte fanns frontkamera och man fick försöka pricka sig själv. Haha.

 

61 gillar

Frågor & Svar

Så nyfiken om besöksantalet går upp något nämnvärt när Isabella nämner din blogg i sitt inlägg idag (även om hon inte länkar till dig). Funderar alltid hur stor kraften i hennes blogg är 🙂

– Intressant fråga! Blev själv nyfiken på om det skulle påverka eller inte. Precis som du skriver länkade hon ju inte, utan nämnde mig bara i text. Här är resultatet:

 

Hon nämnde mig den 21 februari. Som ni ser är det knappt någon skillnad. Möjligtvis fick jag några hundra fler besök, men det är svårt att säga att det verkligen är därför. Hade hon länkat tror jag nog att det hade synts lite mer, men det här påverkade alltså inte nämnvärt.

 

Heej! Har läst din blogg i flera år nu och har alltid gillat när du svarar på frågor från läsare. Har precis gått genom mitt första breakup (efter ett förhållande på 1 och ett halvt år) och känns precis som du skrev om att bli hjärtkrossad. Just nu känns det som att jag aldrig kommer kunna gilla någon annan igen och att jag kommer vara singel för alltid (ifall mitt ex inte vill ha tillbaks mig hehe). huuuur ska man kunna gilla någon och till och med kunna älska någon igen?? Det känns som att jag aldrig kommer bli redo för ett nytt förhållande? Haha känner mig bara riktigt lost när det kommer till kärlek nu och du har ju klarat att move on från ett heartbreak, så hur gör man? Stor kram!!

– Alla de tankarna du har hör till ett breakup. Jag har känt exakt likadant! Det ironiska är att det känns så varje gång och trots att man vet att det inte är sant eftersom man varit med om det innan så föreställer man ändå sig hur man kommer dö ensam och aldrig kommer älska igen. Men lyssna nu på mig för det jag säger är 100000% sant: Du kommer att älska någon igen och du kommer inte vara singel för alltid om du inte vill det. Det bästa är dessutom att det till och med kommer vara bättre! När det kommer till nya relationer går kurvan alltid bara uppåt. Ditt nästa förhållande kommer vara bättre än det som varit. Man lär sig, utvecklas och mognar.

Men det jag säger kanske är svårt att ta in just nu. Det är pissigt med breakups och jag förstår om du mår skit. Det kommer du tyvärr att göra ett tag och det är okej. Men jag lovar, lovar, lovar att det blir bättre. Du måste bara hålla ut <3

Jag skrev en krönika med en liten guide hur man kommer över någon för några år sedan. Du hittar den här. Tycker den är aktuell fortfarande. Annars kan jag rekommendera Law of attraction. Det är superflummigt. Men det har hjälpt mig massor med ångest kring breakups och destruktiva tankar. Sätt nu en tidsram och fantisera om hur bra du kommer må då och hur ditt liv ser ut då. Tappa inte hoppet. Snart är din tid här. Tänker på dig. Kram!

 

Det är så lyxigt med engångshanddukar, älskar när restauranger etc har det! Men känns det inte lite omiljövänligt att tvätta en handduk efter bara en användning? Den hinner ju inte bli smutsig på det liksom och så måste man antagligen tvätta oftare. 🤔

– Funderade på det också, men tror inte det gör så stor skillnad ändå. Handdukarna är ju små och egentligen är det bara att slänga in en hög i en maskin som jag hade kört oavsett. Tror helt ärligt inte att ett gäng mini-handdukar tar mer plats än två vanliga hand-handdukar som jag brukar ha. Är inte helt säker, men oavsett borde skillnaden vara minimal 🙂

 

 

Hej! Bara en liten fundering, nu när du fått upp ögonen för vego-mat och så, du har inte funderat på att gå över till cruelty free smink? Jag lovar att du skulle hitta ersättare till dina favoriter, det finns såå många märken därute med grymma produkter som inte är djurtestade 🙂

– Jo, det är nog en av de punkterna jag är minst perfekt på i mitt liv (av många saker 😉 ). Tänker ofta på att jag successivt måste hitta nya, mer försvarbara favoriter. Självklart vill jag ju inte stötta märken som testar på djur! Jag vet faktiskt inte varför jag inte tar tag i det här. Jag har ju haft frågan uppe tidigare, men ändå bara fortsätter jag i min egoistiska bubbla. Nu har jag köpt på mig ett ganska bra förråd med mina favoriter, men efter det ska jag sikta på att hitta ersättare.

Btw! Fick tips på bra märken som ej testar på djur:

 

Urban Decay

Make up Store

Isadora

NYX

Anastasia

the Balm

Too Faced

 

Ni får gärna komma med fler tips i kommentarerna! Min läsare Sara påpekade dock att det ibland kan vara svårt att avgöra vad som är cruelty free och inte om man ser till ägarförhållanden. Det finns många märken som är cruelty free, men som ägs av märken som inte är det. Men precis som Sara skriver så får man då göra en bedömning själv. Iaf. Tack för att ni gör mig smartare och bättre hela tiden <3

 

63 gillar

Frågor & Svar

Jag har också blivit modern familj frälst! Så himla rolig serie och Phil är så himla lik min sambo i sättet ibland så det blir ännu roligare 😂

Vad tycker du om kritiken mot vänner? Att många kritiserat den för att vara homofobisk bland annat? Har själv tänkt på det hela tiden. Men bortsett från det älskar jag den serien också!

– Ja, det är tyvärr mycket som är problematiskt i Vänner (som jag förstått först i vuxen ålder!). Det är homofobi, fatshaming och tråkiga könsnormer för att nämna några saker. När jag ursäktar serien för mig själv brukar jag tänka att den gjordes i en annan tid med manusförfattare som inte ”visste bättre”. Jag har funderat mycket på det här att uppskatta saker som exempelvis inte är feministiska och alltså….jo jag bestämmer att jag får det. Jag får lov att tycka att Vänner är en bra serie trots att den är problematisk, jag får lov att skratta åt icke PK-skämt och jag får uppskatta filmer som inte överhuvudtaget klarar bechdeltestet (bara jag som tänker bechamelsås varje gång man pratar om bechdel btw? 😂) osv. Det viktiga är att vi problematiserar och belyser. Sen ska man såklart bojkotta när det är riktigt illa, men Vänner, för mig, är mest en serie som ur vissa synpunkter blivit rostig med åren. Jag tycker fortfarande att det mesta i serien är väldigt roligt (trots att en del skratt fastnar i halsen).

 

 

Vad är det för sås du har på pastan? Ser sjukt gott ut! 😱

– Det är F’s specialare när vi vill ha en snabb pastarätt. Vi har ju skippat bacon nästan helt det senaste året, så jag hade glömt hur gott det är 🙂 Ingredienserna är svamp, bacon, purjolök, grädde, buljong, soja, vitpeppar och svartpeppar. (Och massa parmesan ofc).

 

Hur gör man om man drömmer om att skriva krönikor och vet att man är rätt bra på att skriva? Får ofta höra i min blogg att läsaren får känslan av att själv suttit bredvid samt att jag är bra på reflektion. Tänker att det är två rätt bra egenskaper om man vill bli krönikör. Vad för typ av texter ska man liksom visa upp?

– Åh, men det är ju bästa komplimangen. Vad roligt! Vet du. Man bara gör det! Skriv en krönika på 2000-4000 tecken om en vardagssituation, ett ämne, en händelse eller något aktuellt i samhället och skicka in till en passande tidning eller sajt. Skicka till flera stycken och tänk att det är helt okej att få ett nej. För det är ju faktiskt det värsta som kan hända. Ett himla nej. Vi har alla fått ett nej någon gång. Man överlever. Heja dig! Sätt igång och gör det nu!

 

Du har svarat på detta tidigare säkert men jag testar att fråga ändå. Hur tycker du man ska ta betalt om man skulle bli krönikör på en tidning? Vad är rimligt att tänka liksom, om man dessutom är okänd..

– Jag skulle tänka ungefär 50 öre – 1 krona per tecken beroende på hur stor tidningen är. Alltså en text på 2000 tecken = 2000 kronor. Tänk på att blanksteg också räknas som tecken. I tidningar vill man veta “hur mycket plats” en text tar och räknar alla tecken. Så när du tittar i Word är det här du ska kika:

 

Detta svar hade jag alltså tjänat 150-300 kronor på. Man tackar 😉

 

Upplever du att det är svårare att försörja sig på bloggande idag jämfört med för några år sen? Att bloggar är lite på väg utför nu när Youtube tagit över och blivit så stort? Eller är det bara jag som har fått för mig att färre människor läser bloggar nu för tiden kanske? 🙂

– Nej, jag upplever inte det. Men jag tror att det är för att jag har mer tid till att ta betalt för bloggen nu (samarbeten etc.). Det kanske hade varit mer pengar i det om jag satsat mer för några år sedan, jag vet inte. Är lyckligt ovetandes, haha. Sen är det inte så att Youtube och andra medier (nödvändigtvis) tar marknaden från bloggandet. Bloggandet är fortfarande en mycket bra form för företagen att marknadsföra sig om man tänker på inlänkar och google-resultat (förutom det självklara då: exponering). Det är också viktigt att tänka på att mindre influencers har stort värde ur olika synpunkter. De har exempelvis ofta mycket större inflytande på sina läsare eller kanske en bra nisch. Många företag väljer just att satsa på mindre influencers av olika anledningar.

Något som jag dock märker stor skillnad på jämfört med några år sedan är ersättningen för banners och annonser på bloggen. Det får man knappt någonting för längre. Det ger en viss summa såklart, men jag är ändå beroende av samarbeten för att gå runt.

 

 

Hej Regina!

Jag tyckte också dina inlägg om din farmor var jättefina. Man känner kärleken! Även alla andra gånger du skrivit om henne. Jag har också funderat på en sak i samband med hennes bortgång. Om du inte uppskattar min fråga kan du bara bortse från den, det förstår jag då det är ganska personligt! Men jag har tänkt på att du ett par gånger jar skrivit typ ”Vi ses i paradiset!” i inlägg om henne. Jag tolkar det som koppling till Jehovas vittnen? Vilket jag också vet att du skrivit om flera gånger förut. Att en del av din familj är med där men du inte. Jag är själv väldigt, vad ska man säga, andligt intresserad och söker ständigt svar på stora frågor och själslig utveckling. Syftar meningen om paradiset bara på att din farmor (eventuellt?) var jehovas vittne? Eller är det så att deras bild av vad som händer efter döden också liknar din bild, fast du inte är aktiv inom organisationen? Hoppas du förstår hur jag menar. Vad tror du händer när det här livet tar slut? Jag funderar ofta på det och läser gärna dina tankar om det. Såvida du tycker det känns okej att svara på såklart! Trevlig helg! <3

– Tack snälla vad glad jag blir <3 Ja, det är en koppling till JV då de ju tror på paradiset och evigt liv. Jag skriver så för att hedra henne, men också för att jag hoppas hon har rätt och för att det ger mig tröst att tänka så. Jag vet inte vad som händer efter döden och jag önskar verkligen att jag var troende och att jag också hade ett hopp. Men jag är inte det och det är inget man kan tvinga sig själv att vara. Jag tänker att det är okej att föreställa sig det som får en att må bra och ger en tröst, även om det egentligen inte är logiskt (för mig). Hon väntar på mig i paradiset <3

 

97 gillar

Arkiv