Follow my blog with Bloglovin

Frågor & svar

Vill du berätta mer om behandlingen du gjort? Det går alltså att kombinera PRX T33 med dermapen? Är inte de ute efter samma resultat, bara att PRX T33 är nålfri? Förvirrad! Jag har länge tänkt prova dermapen, men osäker på resultat. Känner mig så ojämn i min hudton, lite ärr och allmänt glåmig. Hur blev din hy efter behandlingarna när lite tid gått? TACK för hjälp <3

Jag är själv ingen expert, men min hudterapeut sa att behandlingarna ger mycket bättre effekt om de kombineras och att hon sällan gör endast PRX T33. Det är i så fall på personer som har mycket känslig hud. Jag tänkte egentligen bara göra dermapen, men lade till PRX T33 eftersom det bara kostade någon hundralapp till. Får återkomma när det gått lite tid. Imorgon är det en vecka sedan behandlingen och jag har precis slutat fjälla.

 

 

Hur hinner du dina promenader? Jag jobbar också hemifrån och försöker hinna med en lunchpromenad men blir alltid så stressad att både hinna fixa lunch, äta lunch och promenera. Har en timme bara.

Vi har friskvård 2 timmar i veckan, så jag använder dem. Sen har jag ett flexibelt jobb och kan lägga upp mina dagar som det passar. Om jag inte har möten kan jag exempelvis ta en promenad mitt på dagen och istället jobba ikapp på kvällen om det behövs. Ett tips är att ta alla möten som inte kräver att vara framför datorn som walk & talk. Jag och Sofie tar alltid alla avstämningar i telefon när vi är ute och går. Men jag förstår dig, det är svårt att få ihop! Tänk på att en kort lunchpromenad är bättre än ingen alls!

 

 

Hej Regina!

Tänkte be dig som är så klok om lite råd. Men först vill jag säga att jag har läst din blogg i extremt många år och gillar den skarpt. Nu på sistone tycker jag dock att den har blivit ännu härligare, din och F’s relation verkar så otroligt mysig och enkel, och även fast ni båda jobbar hemifrån så verkar det snarare gynna er än tära på relationen som man hört att det kan göra för många andra. Min förhoppning är att en dag ha en lika fin relation som ni har!

Nu till frågan.
Varit singel ett par år (trött på det)
Lyckas aldrig träffa några bra killar som jag går på flera dejter med men nu har jag varit på en ganska bra dejt med en kille. Problemet är att han bara var här på arbetsresa och bor annars drygt 250km ifrån mig. Om några veckor kommer han tillbaka för några veckors arbete till men sedan åker han utomlands och jobbar i ett par månader utan möjlighet till besök.

Vi har pratat om att ses när han är här nästa gång, men jag funderar lite.. Är det dumt av mig att träffa honom igen? Tänk om jag bygger upp känslor för honom och så försvinner han iväg direkt, är det dumt? Eller ska man chansa lite? Jag hade väldigt trevligt för första gången på länge så hade han bott i min stad hade jag definitivt träffat honom igen.

Om jag nu ska träffa honom igen, hur ska jag göra för att behålla kontakten med honom tills dess att han är tillbaks här? Efter dejten föreslog han Facebook istället för Tinder, så där har vi varandra nu, men hur upprätthåller man en relation med någon man bara träffat i några timmar utan att det ska bli “för mycket”?

Ha det fint!

/26 singeltjej

Tack vad glad jag blir <3 Ja, vi har det väldigt bra. Har aldrig haft det så bra som nu, det är kul att det lyser genom i bloggen. Ska förresten tillägga att han inte jobbar hemifrån varje dag utan några dagar i veckan, vi har det alltså på nivån där det fortfarande är mysigt. Haha.

Till din fråga. Så knepig situation. Problemet är ju inte löst när han kommer hem från sina resa heller, det är fortfarande 250 km mellan er. Det låter som att du inte kan förvänta dig att det blir en långvarig person med den här killen. Men som du insinuerar – man vet ju aldrig. Ibland måste man satsa lite.

Jag tänker såhär: det är inte alla relationer man har i sitt liv som leder till en stor kärlek. Det kan finnas exempelvis personer man endast träffar en kväll på en nattklubb, någon man dejtar några gånger eller någon man hittar i en dejtingapp och skriver om tankar och drömmar med. Men alla dessa “små kärlekar” som inte blev något mer är också något värt. Jag personligen har fina minnen av sådana möten, och det var aldrig jobbigt att det inte blev något mer. Det var vad det var, det var fint och det var något jag behövde just då.

Kanske han är en sån kille? En sån som kommer in i ditt liv, ger dig hopp om killar igen och värmer ditt hjärta. Om du klarar av det så tycker jag att du ska träffa honom förutsättningslöst, just bara för att det är trevligt. Sen får vi se hur det blir. Om du klarar av det som sagt. Är han bara en quick fix som får dig att må för stunden, men sedan dåligt efteråt är det såklart inte värt det. Uppdatera mig! Och du. Du kommer hitta den där relationen du drömmer om. Jag lovar. Om inte med honom, så med någon annan. Jag hejar och tänker på dig! Kram.

 

 

Vart är fatet ifrån? Det som står på köksbänken bakom Sophie på sista bilden. Dog lite grann så snyggt det är

Jag har köpt det på AB Småland i Malmö. Det står “Skål Täljsten” på undersidan, men inget märke eller så. Tror därför inte det går att hitta online. Jag älskar det! Kul att du också tyckte om det. Kan rekommendera AB Småland om du är i Malmö någongång, så mycket fint där!

 

Hej!

Asså ditt jobb verkar ju så kul!! Jag läser just nu termin fyra av sex på programmet (med de låånga namnet) Medier, PR och kommunikation. Du läste väl något liknande (kanske mer inriktat på marknadsföring?) och jag inspireras SÅ av dig. Har du något tips för en student som snart ska ut i arbetslivet? Vad bör jag tänka på? Hur tänkte du angående praktik? Hur mycket har du lärt dig på arbetsplatsen vs. via universitet? Känner själv att allt lätt blir lite flummigt och brett trots de praktiska kurserna jag läst men hoppas lära mig mycket på blivande arbetsplats Hade du gjort något annorlunda om du visste det du visste idag? Kanske svårt att svara men är tacksam för det du vill tipsa om. Kram!

Åh gullig du är! Jag läste strategisk kommunikation. Så ganska likt det du läser tror jag. Mina bästa tips är att skaffa dig praktisk kunskap. Kanske något ytterligare än kurserna du redan läst. Exempelvis grafisk design, projektledning eller kanske Facebook-annonsering (Facebook har en jättebra guide). Jag läste programmet “produktionsledning inom media” några terminer innan jag hoppade av och bytte till Strategisk kommunikation. Det kändes bortkastat att ha läst så mycket av en annan utbildning och sedan hoppa av, men det visade sig vara ett jäkla genidrag såhär i efterhand då jag fick med mig många kurser som jag inte hade velat vara utan, som grafisk produktion, grafisk design, interaktionsdesign och projektledning. Hamnar du på ett stort företag sedan kommer du inte behöva göra t.ex. material själv, men det är ändå bra att ha en viss kunskap och förståelse. Hamnar du på ett mindre företag kommer det dock (tyvärr haha) förväntas att du är en mer allt i allo-person.

Jag har inte direkt några tips angående praktik. Sök något du tycker verkar spännande. Jag trodde min praktikplats var mitt framtida drömjobb men insåg ganska fort att jag mycket hellre jobbar inhouse än på byrå och det var ju en bra insikt ändå. Det hade jag inte vetat om jag inte provat. Vad gäller hur mycket jag lärt mig på arbetsplatsen vs. universitetet – har lärt mig mycket mycket mer på arbetsplatser. Sen ska tilläggas att jag ju jobbar med digital marknadsföring vilket är en bransch i ständig rörelse. Man kan liksom inte göra en lärobok om det, den är inaktuell redan när den är klar. Men det är klart att kunskap från min utbildning satt sig i bakhuvudet. Jag tror dock att man måste vara genuint intresserad av branschen och hela tiden vilja lära sig själv om man ska vara en bra digital marknadsförare. Med det sagt är det kanske inte vad du siktar på? Du har många vägar att ta. Lycka till! Kommer bli så kul och du kommer vara GRYM!! Var inte orolig över att *du inte kan någonting*. Det kan ingen och det kan du visst. Du kommer fixa det!

 

Har du sett I mördarens spår 1973, SVT play? Du är väldigt lik Tennison i serien!

Nej men jag googlade nu:

 

Njä. Mja, kanske? Jag skulle gärna vilja vara lik denna person iaf. Haha. Tack för komplimangen.

 

87 gillar

Frågor & svar

Men snälla kan du göra en lista på den bästa plockmaten? Så får man fylla på i kommentarerna? Vill äta det men har så dålig fantasi själv och tycker Google bara ger samma svar jämt!

Bra idé!! Jag vill också ha förslag på plockmat! Jag själv är inte så avancerad och väljer saker som kräver så lite förberedelse och tillagning som möjligt. Jag brukar helt enkelt köpa saker jag är sugen på. Mitt bästa tips är att försöka fylla alla kvoter. Salt, sött, syrligt, krispigt osv. Då kan det inte gå fel. Och köpa grönsaker som är i säsong!

Fyll på med er bästa plockmat bland kommentarerna!

 

 

 

Nu vet jag inte din anledning till varför du jobbar med att få hormonerna i balans (det kanske är privat, vilket är helt förståeligt, förutom att man såklart vill vara i balans 😂) men skulle du vilja dela med dig om vad du har gjort och vad det gett för resultat. Jag känner attika hormoner är knas. Min pms är så grov att jag knappt kan existera några dagar varje månad och förr har jag aldrig märkt av någon pms. Så om du har tips tar jag gärna emot för jag står lite vilsen i vad tusan jag ska göra eller vart jag ska söka hjälp (jag vill inte äta hormoner i form av preventivmedel) 😬

Jag vet inte om jag borde skriva så mycket om det här mer? Det känns som att detta är ett så laddat ämne. På ett sätt kan jag inte riktigt förstå varför. Jag har inte skrivit att jag gör något som är farligt, jag har inte heller uppmuntrat någon till att göra något som är farligt och jag är inte motståndare till traditionell vård.

Antar att det är att jag just nämnt Vulverine som är det som folk reagerar på? Jag började följa henne nyligen och har missat vad allt handlar om och det folk reagerar på. Det jag tagit del av är jättebra fakta och jag har lärt mig otroligt mycket, som exempelvis samspelet mellan östrogen och progesteron, blödningar och om sköldkörteln. Men oavsett hoppas och tror jag att ni liksom jag är kritiska och klarar av att sålla. Jag litar inte blint på någon och skulle inte svälja allt någon säger med hull och hår – oavsett vem det är. Om hon nu skulle vara extrem i vissa frågor så tar inte det bort hur värdefull hennes kunskap är för mig i andra frågor.

Jag är genuint intresserad av hur kroppen fungerar och vill må så bra som det går. Jag fick dock en kommentar som jag håller med om som handlade om det här med att ansvaret flyttas över till en som individ och att det blir skammande och skapar ångest. Det förstår jag verkligen. Tänk att ha fått missfall och sen få höra att man “framkallat det själv” eftersom man druckit kaffe. Fyfan. Så är det ju såklart inte. Dessutom känner jag själv att det är så himla svårt att göra allting rätt. Omöjligt faktiskt. Kanske skapar det här pratet om “hur man borde leva” (vilket jag såklart inte menar, men som det ändå blir) ångest-stämning. Jag vet inte. Det är ju anledningen till varför jag sällan skriver om träning exempelvis. Vill att min blogg ska vara en paus från allt sånt. Samtidigt tycker jag, och har alltid tyckt, att det är viktigt att prata om kvinnokroppen. Kvinnoproblem förtjänar och kräver mer uppmärksamhet.

Med det sagt kan jag berätta lite kort om vad jag gjort och varför, och framöver ska jag överväga om jag borde nämna sånt eller inte. Anledningen är att jag har en hormonell obalans. Jag har en oregelbunden cykel, hemsk PMS, mellanblödningar och fruktansvärd mensvärk för att nämna några saker.

Jag har inte gjort något som är farligt. Jag har börjat äta frukost och börjat med kosttillskott (d-vitamin, magnesium, zink och såna där multivitamin “kvinna” som man köper på apoteket). Jag har slutat ta Ipren (det var det min läkare som sa åt mig, även traditionell vård inblandad alltså), slutat dricka kaffe och dragit ner på hur mycket sojaprodukter jag äter. Slutade med gluten ett tag, men det blev för svårt haha.

Sen försöker jag må bra i övrigt. Försöker sluta stressa, går promenader i dagsljus varje dag, mycket närhet och varierad kost.

Stor kram till er som blir oroliga för mig. Vet att ni bara menar väl <3 Jag lovar att jag inte gör något farligt.

 

Är förresten lite nyfiken på vad du tyckte om kontorsstolen från Ikea? Är sugen på att köpa en likadan men undrar om du tycker den håller måttet (bekväm, bra svankstöd osv) nu när du använt den ett tag. Har insett att det börjar bli ohållbart med en obekväm kontorsstol när man ska sitta en hel del timmar om dagen. Men det är så svårt att avgöra bekvämlighet genom att bara provsitta några minuter… Vore iaf väldigt intressant om du vill berätta om det 😀

Älskar den! Köp!!

 

Hattefjäll från Ikea.

 

Också nyfiken på vad du gör på jobbet! Och också lite om du släppt ditt egna företag med att göra samarbeten och sånt? Har inte sett några på ett tag och tänker att du har skrivit att du haft så mycket att göra på det andra jobbet? 🙂 blev lite nyfiken på om du släppt det tillfälligt eller om du valt att ta ett steg bort från det 🙂

Inte helt. Tjänar fortfarande lite på t.ex. annonser (dock mycket mindre än tidigare). Jag fick alla planerade samarbeten avbokade i mars förra året när corona kom. Sedan dess har det inte riktigt kommit igång igen. Fick en del förfrågningar i slutet av året, men då hade jag så mycket med mitt andra jobb + att vissa var företag och produkter som jag inte kände mig jättepepp på, så jag tackade nej 🙂 Man kan säga att jag tagit ett litet steg bort, jag kommer aldrig orka göra så mycket samarbeten som jag gjorde när jag jobbade deltid (nu jobbar jag ju heltid). Men hoppas på några fler uppdrag detta år jämfört med förra året 🙂

 

Vilka konton rekommenderar du på TikTok? Typ för recept, hacks & diy? Skulle uppskattas mycket, är ny i tiktokdjungeln!

Det är det här jag tycker är så bra med Tiktok och som gör att jag inte känner något beroende. Jag följer inga konton! Eller jo, jag följer konton, men det är i så fall bara för att kunna gå tillbaka och kolla om jag tycker att någon pratar om ett intressant ämne. Jag kollar bara på “for you” som är ett flöde Tiktok väljer åt en. Innehållet där baseras på min algoritm och därför dyker det hela tiden upp saker som är intressant. Jag behöver alltså inte följa några konton.

 

Hej! Försökte hitta ”solen” på min iPhone men lyckades inte. Kan du inte visa i en story på Instagram hur du gör? 🙂

Tryck på skärmen för att fokusera. Tryck sen på “solen” och dra upp eller ner. Skriv om du fortfarande inte fattar (vilket jag helt förstår, tog mig ett tag också haha) så skickar jag en film på insta 🙂

 

 

Nej men nu blir jag ju nyfiken på tatueringen du aldrig gjorde! 😉 Vad hade du tänkt för motiv? Och vart skulle den vara?

Det var en text på latin (minns inte vilken just nu) som skulle sitta på foten 🙈🙈🙈

 

86 gillar

Frågor & svar

En liten fråga om stänkmålningen! Minns att det kom in kommentarer under det inlägget om att man kanske inte kan äta på porslin med den sortens färg på, stämde det? Vill så gärna försöka mig på detta också men känns tråkigt om man inte kan äta på tallrikarna efteråt.. Hur har du gjort? 🙂

Ja och ja. Det verkar stämma tyvärr. Jag trodde man kunde göra något åt det, typ glasera porslinet (heter det så?) för att komma runt problemet. Men jag fick inga bra svar tyvärr. Färgen sitter stenhårt, man kan till och med köra tallrikarna i diskmaskinen. Så jag tror inte det är SÅ farligt. Vi har mat på våra tallrikar, men endast sånt som ligger på tallriken (typ knäckebröd) och inte sånt som man måste skrapa på tallriken med bestick för att äta. Det känns lugnt tycker jag. Men lyssna inte på mig! Det kanske är superduperfarligt ändå, jag vet inte.

 

 

 

Kan inte du skriva ett inlägg om vad ditt jobb egentligen innebär? Alltså vad gör du egentligen? Om det inte är för privat då! Förstår absolut om det är det.

Ja, men absolut! Men är det ens intressant? Haha. Jag jobbar med den varumärkesbyggande delen och är ansvarig för våra sociala medier på alla sju marknader. Jag är även involverad i att ta fram kampanjer, koncept och vår kommunikation i olika kanaler. Att vara med och ta fram hur marknadsföringen ska se ut och kreativa idéer till innehåll är det jag tycker är absolut roligast.

 

1) Får du inte sjuk huvudvärk utan koffeinet? Om jag missar min morgonkaffe är hela dagen förstörd av ett dunkande huvud haha!
2) Letar ni hus? Berätta mer 😍

Haha åh nej vad jobbigt! Nej, som tur är har jag aldrig varit beroende av kaffe. Saknar dock kaffe varje dag ändå. Det är ju så mysigt med en kopp på morgonen! Ja, vi letar hus! Ingen stress eller så. Vi är ganska kräsna med vad vill ha och var det ska ligga. Hittills har det inte kommit ut ett perfekt objekt, så därför är det bra att börja kolla i tid. När det kommer ut köper vi det!

 

 

 

Så nyfiken på vad som gör att du älskar att jobba hemma! Jobbar också hemma sen mars och jag HATAR det. Känner mig så ensam och har inte hittat några bra vanor, känns som att jag jobbar hela tiden och inte har tid för något annat. Vore superintressant om du ville skriva lite mer om det nu när många jobbar hemma, vilka är dina bästa tips?

Det här är det mest positiva med att jobba hemma enligt mig:

→ Sparar tid då jag slipper pendla.

→ Aldrig någon imorgon-ska-jag-jobba-ångest. Har insett att den känslan endast berodde på att jag skulle upp och ut tidigt och vara tvungen att vara social. Själva jobbandet gillar jag ju. Har noll ångest nu när jag vet att jag kommer få en lugn morgon, få vakna i min egen takt och slippa småprat.

→ Har mer kvar på det sociala kontot. Då jag slipper tvingas vara social i tid och otid har jag mer kvar på mitt sociala konto och kan välja att lägga det på sånt jag vill istället.

→ Jag jobbar mer effektivt. Jag får mycket mer gjort när jag jobbar ostört och inte blir avbruten. Jag kan komma in i ett flow och få lov att vara där.

 

Sen några tips:

→ Du MÅSTE komma ut när det är ljust varje dag! Annars mår man inte bra. Särskilt viktigt att tänka på nu på vinterhalvåret. Alla möten som inte kräver att du sitter framför datorn – föreslå en walk & talk istället.

→ Glöm inte kaffemaskinsprat med kollegorna. Småprata lite innan mötet börjar, eller föreslå digitala fikor. Bor du i samma stad som en kollega kanske ni kan ses och ta en promenad tillsammans ibland.

→ Gör en tydlig gräns mellan jobb och fritid. Kanske såhär: bestäm dig för att en viss plats i ditt hem är din arbetsplats och när du är klar för dagen lämnar du den och stänger ner/gömmer dator och annat jobbrelaterat. Sätt tydliga arbetstider. När du har slutat har du slutat. Och glöm inte raster under dagen! Raster då du lämnar arbetsplatsen och gör något annat en liten stund.

→ Njut! Kom ihåg och finn tröst i att det här är inte för evigt. Du kommer inte behöva jobba hemifrån för alltid, om du inte vill. Passa då på att utnyttja detta undantag. Sov lite längre på morgonen, ha på dig pyjamasbyxor alltid, se ett avsnitt av en bra serie på lunchen, släng in en tvätt på arbetstid. Allt kan ju inte vara dåligt med att jobba hemifrån. Hitta dina sätt att njuta av undantaget.

Men jag förstår att det är svårt. Förhoppningsvis är det snart över. Håll ut <3

 

128 gillar

Att bli bekväm och sluta bry sig

Fick en fråga:

Jag jobbar precis som du hemifrån just nu för tillfället och jag har så svårt för hur jag ska klä mig. Hur gör du?! Du har ju ändå varit hemma sen i våras så du är väl lite mer chill med klädval nu än vid starten? Eller hur gör du?
Allt jag kan tänka på just nu är att jag måste köpa x antal olika mjukisset som ändå är snygga och går att jobba i. Men samtidigt är det ju så tråkigt att en hel garderob med fina kläder står oanvänd 🤯

Åja. Är så bekväm nu att det inte är klokt. Har aldrig något obekvämt på mig. Min standarduniform är tights och hoodie eller collegetröja. Om du inte har mjukisset och tänker att det är något du kommer använda, så absolut – köp. Det är jättemysigt att sitta hemma och jobba i. Jag insåg ganska fort att tights räcker för mig. Jag tycker att det mesta funkar upptill, men skulle aldrig sitta här hemma i jeans. Utökade därför garderoben med några tights.

Ja, det är tråkigt med en hel garderob som står oanvänd, men man behöver ju inte sluta använda fina kläder om man inte vill? I alla fall inte upptill, det är ju det som syns i kameran. Haha.

En vana som funkar bra för mig är att ha en findag i veckan. En dag i veckan, oftast fredagar, sminkar jag mig och tar på mig något finare. Man behöver såklart inte, men för mig gör det ändå något för humöret att känna mig lite extra piffig ibland. Dessutom tycker jag ju att det är kul med smink och kläder, kanske bara inte varje dag.

Men det sagt: fy tusan vad skönt det är att sluta bry sig?? Jag har tidigare varit ganska nojig med kläder och smink. Har inte riktigt reflekterat över det, har tänkt att det är helt normalt att lägga mycket energi på att inte ha samma outfit för ofta, lägga fram kläder, prova olika plagg och fundera, sminka full sminkning varje dag osv osv. Men sen började jag jobba hemifrån och kände bara…fuck it? Jag vill vara bekväm, vem bryr sig helt seriöst och nej jag sminkar mig tydligen inte alls “för min skull” som jag alltid trott. Absolut gör jag det ibland, men att stressa med det varje morgon när jag hellre kan sova lite längre? Haha nä.

Det jag älskar mest med det här är att mitt osminkade ansikte inte längre är undantaget. För så har det ju varit, min bild av mig själv, hur jag ser mig själv största delen av tiden, har varit med smink. Så är det inte nu. Jag ser mitt gulliga ansikte hela tiden i spegeln utan smink och har vant mig vid den spegelbilden. Det är så jag ser ut och jag har accepterat det. Och viktigast: det är inte längre undantaget. Jag känner inte mig töntigare, jag känner inte att jag har mindre pondus utan smink. Jag är jag. JAG SER UT SÅHÄR FÖR TUSAN.

Obs. Jag måste tillägga. “Utan smink” är inte helt sant om jag ska vara ärlig. Jag har oftast concealer, fyller i ögonbrynen och har något på läpparna. Så jag har verkligen inte kommit “hela vägen” eller vad man ska säga. Menar inte att skryta om att jag är duktig eller något. Men från att vara en person som nojat över kläder och behövt eyelinerstreck och mascara för att känna mig hel och inte “se trött ut” är det väldigt befriande ändå.

 

207 gillar

Frågor & svar

 

Blir typ stressad över att du inte har någon matta vid soffan?! Ser så kallt och tomt ut utan! Matta gör ju ett rum! Skaffa matta!🙂

Haha. Om jag fick en krona för varje gång jag får en fråga om detta när jag filmar på story. Om ni minns så hade jag ju en vit heltäckningsmatta innan jag lade parkettgolv. Det var så skönt utan matta (den drog till sig ALLT), så jag hade paus från mattor en stund.

Anledningen till varför det fortfarande inte blivit någon matta är för att jag vill möblera om och i samband med det vill köpa en ny soffa. Måste bara få med mig F på tåget. Soffan vi har nu är jättefin, men den är för stor för den nya möbleringen jag tänker mig. Så vi får se hur det blir. Antingen låter vi det vara som det är nu, eller inte. Men skaffar inte en matta innan vi bestämt oss.

 

 

VARFÖR är det inga gardiner i fönstret!?!
Det här kommer att gäcka mig hela helgen.

Jag får typ ångest över hur kalt ni tycker att jag har det : )) Att inte ha gardiner är ett medvetet val. Tycker inte det behövs. Men smaken är som baken.

 

Hej Regina!

Undrar om du funderat över att börja kalla din blogg för “Reginas”? Tänker att det var ett tag sedan du kom på “Egoina”. Känns det fortfarande aktuellt? Tycker att “Reginas” låter ganska trevligt om du frågar mig! Allt gott och tack för lite daglig livsinspiration. /En annan “R”

Jag skulle jättegärna vilja komma bort från “Egoina”. Problemet är mest att jag är lat…hehe. Skäms faktiskt lite varje gång någon någon frågar vad min instagram eller blogg heter. Din fråga fick mig faktiskt att köpa en ny domän nu. Så vem vet, det kanske ändras snart. Skulle behöva en ny header också i samma veva. Bara haft min nuvarande i typ…7 år? Omg. Men orkar inte bry mig. Tycker sånt är så tråkigt och vet inte ens vem jag skulle anlita. Tips?

 

Vem minns denna gamla goding?

 

Blev såå nyfiken angående val av kändisar. Kan du inte motivera? 🙂

För den som inte förstår vad frågan syftar till så handlar den om att jag skrev att om jag fick träffa tre svenska kändisar skulle jag valt Kisthi, Molly Sandén och Alex Schulman. Det korta svaret är att jag känner en dragning till dessa personer. Kan inte helt beskriva varför, men jag verkligen gillar dem och ser upp till dem. Men om jag skulle försöka förklara:

Kisthi Tomita: Åh men Kisthi <3  Skäms så mycket för att jag inte gillade henne när jag var liten och tittade på Idol. Vadå för att hon var högljudd och kvinna? Pfffftt på mig. Kishti är mitt spirit animal. Hon gör mig glad och rofylld genom att bara finnas. Tycker alltid likadant som henne, känner samma känslor och gråter alltid vid samma tillfällen. Hennes känslor sitter utanpå kroppen precis som mina och jag tror vi upplever världen på samma sätt. Dessutom är hon så snygg att jag orkar inte. Största ögonskuggeinspirationen i mitt liv!

Molly Sandén: När Molly släppte sitt album Större gick jag igenom en jobbig period och hennes låtar blev en stor tröst. Molly blev som en kompis som höll mig i handen. Är inte en person som lyssnar på musik i min ensamhet, men hennes två senaste album har jag lyssnat på högsta volym om och om igen. När någon ber mig önska låt önskar jag alltid en Molly-låt. Och hennes röst sen?? Husavik är ju kanske den finaste låten någonsin. Har ni hört henne sjunga den a cappella? Gör det genast!

Alex Schulman: Denna person regerade ni mest på och jag förstår varför. Men ni måste komma ihåg att när bloggandet startade var han min stora idol. Jag ville också skriva vasst och kul som han gjorde. Idag ser jag det han gjorde då med nya ögon. Jag följer inte honom nu på samma sätt som då, men jag älskar hans böcker. Alex han förmågan att fånga de små detaljerna i känslor, tankar och situationer. De små sakerna som målar den stora bilden. En otrolig konst.

 

Blir så nyfiken på hur ni resonerar kring giftermål och äktenskap? Hur det kommer sig att det är om ni mot all förmodan skulle gifta er. Inget elakt på något sätt alls utan bara genuint nyfiken ☺️

Har fått svara på denna fråga så många gånger i olika sammanhang på sistone. Kanske är vanligt som 30-plussare i långvarig relation? Ska hon inte gifta sig snart. Nej, tyvärr inte. Jag är tillsammans med en person som inte vill gifta sig. Han har sagt att han kanske kan göra det för min skull, men det är inget han drömmer om.

Jag vet inte vad man ska göra när man känner olika kring en sån här grej? Jag har några vänner som ser det som deal breaker och hade man frågat mig för tio år sedan hade jag nog också tyckt det. Att gifta sig är ju en del av livet, något man vill uppleva.

Såklart hade jag önskat att han drömde om att gifta sig, men måste jag välja vill jag hellre leva med en person som jag vill leva med. Det viktigaste är ju att vilja vara med varandra. Ja, jag kan bli lite ledsen ibland när jag tänker på att jag inte kommer få uppleva det. Särskilt då min familj är religös och det är en så big deal för dem och har under min uppväxt alltid varit en naturlig grej som man bara gör. Men jag känner att jag får vara okej med det. Han är viktigare än ett giftermål. Jag känner inte att det är en anledning att lämna. Jag hade nog gjort det om han berättade det på vår första dejt. Men dumt nog (eller kanske som tur är) pratade vi inte om detta ämne förrän långt senare.

“Men han säger ju att han kanske kan göra det för din skull”. Ja, men det är inte så jag drömmer om att det ska gå till. Jag vill inte gifta mig med någon som inte vill gifta sig och bara gör det för att “vara snäll”. Att gifta sig måste båda verkligen vilja göra, annars får det vara.

Jag tror också att åldern påverkat hur jag känner. Idag känns det mycket viktigare för mig med exempelvis barn än att gifta mig. Men när jag tänkte på dessa saker när jag var 20 och inte alls redo för barn var det ju bara giftermål jag fantiserade om. Jag har alltså andra drömmar som är starkare och som jag som tur är inte behöver kompromissa med. Sen är jag också kluven vad jag egentligen tänker på vad gäller att “gifta sig”. Är det festen, talen, gesten, frieriet, att fira sin kärlek, ha en ring på fingret, att stå inför alla och lova varandra evig kärlek, eller själva äktenskapet? Jag vet faktiskt inte. Vill jag ens ha ett bröllop? Jag vet inte. Jag vet alltså inte “vad jag missar” eller vad som är viktigt för mig. Eller om det ens är det, egentligen.

Hur tänker ni? Någon som varit/är i samma sits som jag?

157 gillar

Frågor & svar

Längesedan jag svarade på frågor i bloggis. Så här kommer en blandning av nya frågor, stengamla frågor och halvgamla frågor:

 

Hej
Tog ni en paus du o F eller gjorde ni slut? Känns som många är emot att bli tillsammans igen efter man gjort slut eller paus. Skulle du kunna ge lite tips o tankar. Står själv i en knivig sits , båda är kära men min kille behöver lösa sitt mående och behöver tid för sig själv .

Vi gjorde slut, men det var kanske aldrig slut-slut. Jag förstår inte varför folk skulle vara “emot” att bli tillsammans igen efter att man gjort slut? Varför ska man ha åsikter om det överhuvudtaget egentligen? Man kan aldrig sätta sig in i vad som händer mellan två personer och har ingen talan angående vad någon annan gör med sitt liv. Såvida man inte är i ett destruktivt förhållande eller far illa såklart.

Däremot förstår jag ju att man vill sin väns bästa och inte vill att hen ska gå tillbaka till en relation som inte fick hen att må bra. Men i slutändan är det ju ens eget val och en riktig vän stöttar i alla lägen.

Med det sagt kommer jag ge ett tråkigt svar: bara du vet vad som är rätt. Min erfarenhet av on off-relationer är att det sällan blir bra igen. Nu blev det ju det med mig och F, men det tog lång tid att komma dit och helt ärligt var jag länge övertygad om att det inte skulle lösa sig 100%. När en relation en gång går sönder är det svårt att komma tillbaka det till man hade.

Däremot tror jag att det är en jättebra förutsättning att ni båda fortfarande är kära. Tar en relation slut för att ena parten slutar vara kär, eller tvivlar på om hen är kär tror jag det är totalkört. Det är min erfarenhet i alla fall. Finns ju inget värre än att den man är kär i slutar vara kär tillbaka. Måste vara så svårt att kunna känna sig trygg och slappna av igen.

 

Du är ju queen of lekar! Jag har blivit ansvarig för lekar inför en babyshower nästa vecka och jag börjar få total panik!! Har du några tips på lekar som kan funka?? Gärna lekar utan allt för mycket förberedelser och som passar för ca 15 pers. TACK <3

Ja såklart! Lägligt nog var jag på babyshower supernyligen och var lekansvarig. Först och främst: denna sida är amazing! Där kan du hitta inspiration och färdiga lekar som du kan skriva ut. Vi körde exempelvis Bingot, Kasta om bokstäverna och Förklara ordet.

Här är 3 andra tips på vad man kan göra (förutom de vanliga som magens omkrets, gissa barnmaten osv):

→ Milk pong. Beer pong, fast med mjölk!

→ Musik quiz med låtar som innehåller ord som “baby” och “mama”.

→ Hälsning på blöjan. Förbered ett litet pysselbord med blöjor och pennor och uppmuntra gästerna att skriva fina, roliga eller peppiga meddelanden på blöjorna. Trevlig present för mamman att få med sig sen och läsa vid trötta blöjbyten mitt i natten. Shit happens!

Ha så kul!! Baby showers måste ju vara en av de bästa tillställningarna <3

 

Här är från Viccans babyshower i lördags. Jag köpte lite olika pennor och klistermärken att pynta med.

 

En liten udda fråga. Jag får ofta höra att jag är “för snäll”. Kanske inte låter som något negativt? Men det kan stressa mig. Att vara snäll kan ju innebära att andra utnyttjar det, att man inte tar för sig etc. Jag funderar om jag måste bli “mindre snäll”.

Min uppfattning är att du också är en snäll person. Hur tänker du kring detta? Försöker du “bli mindre snäll”, om du förstår mig rätt?

Hmm gullig analys av mig, men jag tror inte att jag är “för snäll” ändå. Eller alltså jag är väldigt snäll (lol så dumt det känns att säga om sig själv). Men jag är samtidigt en person som utan problem säger vad jag tycker exempelvis – är alltså en ärlig person som inte snällar till saker. Visserligen tycker inte jag att det gör en o-snäll, men är inte en nallebjörn som bara går runt och ler typ.

Däremot har jag lätt för att bli “överkörd” har jag märkt, precis som du skriver att man inte “tar för sig”. Men det är nog för att jag låter folk göra det. Det gör mig ingenting att någon annan bestämmer var vi ska äta eller vad vi ska göra exempelvis – för mig är det viktigare att personen jag är med är nöjd än att jag får det jag egentligen vill ha. Det kanske låter konstigt, men ofta vet jag inte vad jag vill för jag är så mån om att vara till lags att jag inte kan reda ut vad min vilja är. Jag vill det andra vill, haha.

Därför dras jag till mer bestämda kompisar och tycker att det är skönt när andra “styr och ställer”. Det är en bra match för mig när det kommer till vänskapsrelationer. Men, jag måste akta så att balansen inte blir för ojämn vilket hänt mig flera gånger. Det är väl fine att någon annan bestämmer restaurang (är bara skönt helt ärligt, haha), men man ska vara uppmärksam på att det inte bara är en själv som alltid ställer upp, som alltid lyssnar och som alltid finns där. Man förtjänar att få det tillbaka också. Man ska inte låta någon utnyttja sin snällhet.

Jag säger som en person svarade bland kommentarerna: det är en bra egenskap att vara snäll. Det viktiga är bara att du får ut det du vill ha av livet och inte bara rättar dig efter andra. Bli inte mindre snäll, men sluta vara dumsnäll om du är det <3

Fan vad märkligt ord snäll är insåg jag nu btw? Snäll snäll snäll

 

 

Hej! Jag är på jakt efter en teleskophylla till hörnet i min dusch och kom över ditt inlägg om ditt badrum från maj 2019 haha… Jag har läst recensioner om den där hyllan som du har från Jotex, och jättemånga där säger att den rasar ner, läcker rost, bågnar och så vidare. Jag tänkte att nu när du har haft din ett bra tag, är du nöjd med den? Hur tunga grejer har du ställt?

Den rasar inte och är väldigt stadig trots att vi har mycket på den. Men det stämmer att den rostar. Så sjukt irriterande. Vi kommer behöva byta ut den snart. Synd, för vi är nöjda i övrigt. Jag har inte mina megaflaskor med schampo och balsam på den, men allt möjligt annat. Så den orkar bära en hel del.

 

HUR löser ni dilemmat med att du vill planera och Frédéric inte vill det? Jag LEVER för att planera och se fram emot saker, medan min pojkvän tycker det är det jobbigaste/stressigaste som finns. Har nästan nått dealbreaker-nivå i somliga fall.

Åh jag fattar. Så jäkla frustrerande. En lösning jag har kommit på är att jag planerar ändå. Haha. Ett exempel är att några kompisar nyligen frågade om vi ska gå på julbord tillsammans i december. Vi behövde boka nu-nu och jag sa därför ja direkt utan att ens ha frågat honom.

Hade jag frågat hade han sagt eehhhhh jag vet inte….ehhh….kanske….ehhhh……vi kan väl se… och jag hade blivit TOKIG för att han inte bara kunde ge ett svar så att vi kan säga ja och inte bokningen går förlorad. Saken är ju att han oftast kommer kring, han behöver bara lite tid att vänja sig. Om jag berättar om julbordsgrejen nu kanske han har vant sig vid tanken tills december : ))

 

 

Ni som äter mycket pasta – åtminstone skriver du ofta att ni gör det – kunde ni inte tipsa oss alla om de bästa pastarecepten? 😀 hälsar en som har brist på inspiration, men älskar pasta

Pasta <333

De godaste pastarecepten enligt mig är dessa:

Världens godaste tomatsås

Pasta med rostad jordärtskocka och västerbottenost

 

84 gillar

Frågor & svar

Hej! Jag har en fråga till dig om mat som jag hoppas du vill svara på. Vet ju att du bland annat såg What the health för en tid sedan och ändrade dina matvanor ganska mycket i samband med det. Hur är tankarna kring det nu och hur gick vägen dit du är nu? Frågar för att jag gick igenom samma förändring i höstas, blev vegan över en natt och har lite svårt att vara snäll mot mig själv i mitt förhållningssätt till mat nu. Jag vill ha ett förhållningssätt där jag kan tillåta mig att med måtta göra avsteg, och känna att jag gör ”good enough” ändå, men har istället blivit att mat är så moraliskt betingat för mig att det skapar ångest.

Obs! Innan jag svarar vill jag varna för att några av er kommer bli provocerade. Hoppa över att läsa mitt svar om du kanske är en av dem.

Ja, jag såg What the health och Cowspiracy 2017 och kände exakt som du. Ville bli vegan över en natt och fick totalt avsmak för kött och mejeriprodukter. Minns att jag kände mig så uppgiven och tyckte det var svårt. Det är ju ingen liten grej att helt plötsligt från ingenstans bli “vegan” och de gångerna jag gjorde avsteg fick jag sån ångest.

Men ju mer tiden gick desto mer kände jag att jag blev avslappnad och kunde leva som vanligt, fast mer medvetet, vilket egentligen var min plan från början. Jag personligen vill kunna äta allt och vill inte sätta etikett på mig själv. Däremot anser jag att mitt köttätande tidigare i mitt liv varit helt orimligt, det vill jag inte tillbaka till. Jag vill se det som ett undantag snarare än en regel och som en lyxvara. Med det sagt är jag inte perfekt och jag har perioder då det bli mer kött. Men om jag ska se det positivt är mina vanor bättre än de har varit.

I ditt fall skulle jag försöka fokusera på vad du gör, istället för vad du inte gör. Var stolt över de gångerna du väljer bort saker, istället för tvärtom. Det du beskriver, att mat blivit så moraliskt betingat att det skapar ångest låter som en väldigt farlig utveckling tycker jag. Det viktigaste är att du mår bra och har en sund relation till mat. Tänk vad mycket du gör! Heja dig! Var stolt!

 

 

Hej regina <3 undrar bara om du röker? Absolut ingen dömande fråga bara nyfiken (själv så satans dåligt samvete när man är skorsten på fest heheh) även vanligtvis herregud panik att röka offentligt nu pga Corona?! Jag tjuvröker ta mig fan. Usch måste sluta men nyfiken iaf!

Kan stolt säga att jag inte röker! Kopplar inte ihop alkohol eller fest med cigaretter längre. Inte heller ångest, dåliga dagar eller när jag är ledsen. Så glad för det!!! Däremot lovar jag inte att jag aldrig kommer ta en festcigg om andra röker och det bjuds. Men som jag känner nu skulle jag inte köpa ett paket cigaretter (och skulle verkligen inte gå ut och röka själv).

Men hallå skäms inte. Ditt liv, ditt beslut. Men om du vill sluta så gör det. Jag tror på dig! You can do it!!

 

Är du nöjd med en mörkblå soffa? Jag funderar just nu på att införskaffa en mörkblå men är rädd att jag ångrar mig 🙁

Ja, mycket nöjd! Är dock sugen på en beige soffa om vi skulle köpa ny. Men det är ju så opraktiskt, så jag vet inte.

 

 

OBS snäll fråga inte dömande. Tycker du inte att det är konstigt att du inte verkar ha utländska vänner eller några diverse friends?

Haha men alltså… Jag har ju kvoterat in F som min pojkvän. Räcker inte det? Skämt åsido. Skulle älska att ha vänner från alla möjliga delar av världen. Men det har bara inte blivit så många. Jag tänker inte på det när jag blir vän med någon. Vore ju också supermärkligt om jag skulle välja bort vänner pga de är svenska exempelvis. “Nej tack, jag har redan 4 stycken”.

 

Hur gick det med den där spray-on-face-brun-tan-grejen-alla-influencers-gör-reklam-för? ??

Tanrevel? Den som följer mig på insta vet att jag köpte en sån för någon månad sedan. Var så pepp på att ha färg i ansiktet i sommar. Och kanske är den bra, men jag blev avskräckt efter första användningen. Det STINKER! Klarar inte av att hålla andan så länge som den ska användas och sen är ju badrummet förgiftat. Haha. Önskar jag hade en balkong eller trädgård att spraya mig på. Någon som har tips?

 

 

Hej grymma du! Jag hade en fundering som skulle vara kul om du skriver om.
När du dejtade, hur var det att dejta som bloggerska? Var detta yrke något som du berättade eller ville du inte att killen skulle gå in och läsa bloggen?
Var ditt bloggande något du höll för dig själv alltså, eller kom det på tal snabbt?
Vore intressant att få höra hur du tänkte kring det då 😍 tack för bästa bloggen! Kram

Hej <3 Tyckte detta var jättejobbigt helt ärligt. Ville inte att det skulle komma på tal snabbt då det kändes så orättvist att den personen skulle ha möjlighet att läsa allt möjligt om mig, men inte tvärtom. Som en skev informationsdelning. Men sen ville jag ändå inte ljuga. F frågade på vår första dejt “vad jag sysslade med” och jag svarade lite svävande att jag skrev, krönikor bland annat. “Har du blivit publicerad någon gång”, frågade han och jag skruvade på mig medan jag svarade att jo ja, ganska många gånger faktiskt. Sen berättade han några veckor senare, att han hade googlat mig efter dejten. Han hade hittat min blogg och börjat läsa, men slutade snabbt då han ville lära känna mig i verkligheten istället. Vet inte hur sant det är, men tyckte det var gulligt sagt.

 

Hej en fråga. Om du eller Frederick skulle bli vegetarian eller kanske till och med vegan, hur skulle ni göra med matlagningen? Skulle den som lagar mat för två rätter, eller att båda äter veg eller att ni gör varsin måltid?
Jag är själv vegetarian och blir ledsen varje gång min kille lagar kött utan att laga nåt till mig (oftast lagar han till mig dock).

Då skulle vi laga endast veg. Ser inte det som ett problem alls. Sen hade den köttätande fått äta kött på “fritiden”, eller själv steka en himla köttbit om det nu är så viktigt. Haha.

 

 

Hej!
Jag förstår om detta inte är något du vill lägga energi på eller kanske ta upp. Men kommer ihåg förut att du hade några inlägg med “acceptera sin kropp-tema”. Jag försöker verkligen lära mig att acceptera min kropp och uppskatta den för allt bra den gör, men nu inför sommaren tycker jag de är lätt att trilla tillbaka i skadligt tankesätt. Har du några bra tips på vad man kan göra eller tänka?

Tack!
// tjej som är less på att hata sin kropp

Åh vi är nog många som känner igen oss! Jag slutade med den typ av inlägg för att jag tyckte att det blev kontraproduktivt att lägga så mycket fokus på kropp, med budskapet att vi inte skulle fokusera på kropp… Jag är inte en expert och försöker inte vara. Men här är saker som hjälper mig:

→ Låt kroppen vara en kropp. Den behöver inte vara på något sätt alls. Det är bara en föreställning. Alla negativa tankar vi har om den kommer från yttre påverkan. Bli arg på det istället för din kropp. Din stackars kropp har inte gjort något <3

→ Tänk bara snälla saker om din kropp. Eller försök åtminstone styra bort de negativa tankarna. Tänk om det var din vän som sa de sakerna till sig själv, applicera ett “vän-filter” på dig själv.

→ Avfölj alla konton som får dig att må dåligt. Det här är så himla viktigt! Gör det genast. Följ endast konton som får dig att må bra.

→ När någon pratar illa om sin egen kropp, pratar om bantning, ätstört beteende eller liknande – SÄG STOPP. Detta har gjort stor skillnad för mig. Jag blir så triggad. Har suttit på hur många tillställningar som helst med dessa samtalsämnen och sedan gått hem med destruktiva och självhatande tankar. Säg att du vill byta samtalsämne.

→ Använd bara kläder som känns bra. Alla kläder passar inte på alla kroppsformer. Punkt. Det är också orimligt att tro och tänka att ens kropp ska vara likadan hela livet. Köp större, mer rätt, eller mer bekväma kläder och gå inte runt i obekväma plagg.

Massa kramar till dig! Jag vet att det är svårt. Men jag lovar att i slutändan kommer det aldrig varit värt det att obsessa över sin kropp eller tänka så mycket negativt om sig själv. Så mycket kul du kunde haft den tiden istället <3

 

167 gillar

Arkiv