Frågor & svar

Okej, jag är en superbekväm människan så du måste bara förklara en sak 😉
Hur löste du detta med att vara oförberedd? Hade du hunnit fixa dig? Fick du med dig handväska med viktiga saker? Är livrädd för sånt, att någon rövar bort en och så har man typ myskläder och är osminkad haha

Ja, alltså hur skriver jag detta utan att låta sjukt otacksam… Jag måste erkänna att det var lite jobbigt. Jag hade önskat att jag hade fått en heads up om att vi skulle vara hemifrån så länge för då hade jag tagit med mig tamponger/menskopp, smink, powerbank till telefonen och hade nog valt andra kläder. Men som tur var misstänkte jag att det var en surprise på G och därför sminkade jag mig och fixade håret lite halvt. Det trots att F sa “äh du behöver inte sminka dig, vi ska ju bara ut och gå en runda i skogen”. !!! Sjuuukt taskigt av honom att säga så ju? Haha. Men han ville ju bara lyckas överraska mig.

Jag har alltid trott att jag är en väldigt chill person som går with the flow. Men med denna surprise i bagaget kan jag erkänna att jag inte är så chill. Jag hade svårt att slappna av ordentligt när jag inte visste hur dagen såg ut. Är såklart superglad och hade jättekul, men är tydligen lite mer controlfreak än jag trodde.

 

 

Hej Egoina,

Du verkar alltid så smart när det kommer till relationsfrågor, så här kommer min fråga 🙂

Jag har just träffat en uuuunderbar kille. Han är så snäll, rolig, trevlig, snygg osv. Och det pirrar i kroppen och jag tänker på honom konstant osv. Men min rationella sida går som alltid in… Han både röker och snusar och jag hatar det mest av allt! Dessutom tränar han inte och jag tränar väldigt mycket. Blir så rädd för att det ska bli ett stort problem. Jag hatar nikotin i sig, men gillar ju honom. Men vill absolut inte vara någon som styr över någon annan. Mitt ex rökte och det bråkade vi massor över tyvärr. 🙁 hur gör man?

Åh jobbig situation. Först och främst tänker jag att du måste bestämma dig för om detta är en deal breaker eller inte för dig. Du kan inte utgå ifrån att han kommer ändra sina vanor, utan måste ta ställning till om du kan vara okej med hans livsval eller inte. Om ni har helt olika livsstil om två år när nyförälskelsen lagt sig, kommer det kännas okej för dig då? Hur stor roll spelar det här för dig?

Du kan säga vad du tycker och känner och även erbjuda honom hjälp med att sluta, men mer än så kan du ju inte göra. Det är hans val och hans liv. Du kommer inte må bra av att ständigt gå runt och störa dig och han kommer inte må bra av att du “klagar”. Mitt tips är att ni har ett ordentligt snack om det här. Fråga vad han tänker om sina vanor, om han har tankar på att sluta och berätta vad du känner. Sen får du bestämma om det funkar för dig eller inte. Hoppas det löser sig ❤️

 

Hade ingen aning om att din familj var Jehovas vittnen! Googlade och såg att du redan svarat på en del frågor om det men hoppas du orkar svara på några till för vissa av mina fördomar om dem verkar inte alls gå ihop med er situation.
1. Man hör ju om så många som måste kapa banden med släktingar om de inte är Jehovas vittnen. Varför är det inte så med din familj, eller tror de att du är Jehovas/hoppas på att du ska bli?
2. Som Jehovas får man väl varken ta emot blod eller mediciner, men du har väl familjemedlemmar som fått mediciner? Finns det undantag?

Mitt tips är att gå in och läsa på jw.org för att få svar på frågor likt dessa. Jag är inte troende själv, så det blir bara dumt om jag svarar och jag har inte koll på allt. Vad gäller första frågan så behöver man inte “kapa banden” med någon som aldrig valt att vara vittne.

 

 

Trodde din sparrissoppa var beasås och hann tänka ”nog för att hon gillar sås, meeen 😱”, haha!!

Nåt helt annat – Gardasjön!!! Jag ska dit i september, och ska spendera någon dag i Venedig först. Har sååån noja över att ta sig däremellan. Hur kollade ni upp tåg i förväg (även om det inte var från just Venedig)? Fattar som att det bara finns två tågstationer vid Garda? Finns det då typ taxibilar väntandes där eller hur tar man sig vidare? Vi har tänkt bo i Malcesine helst, möjligtvis Sirmione… sån ångest att det inte ska gå att ta sig emellan och att man blir strandad någonstans 😅

Haha! Ja, det hade väl varit lite för väl 🤪 Vi googlade precis allting! Det finns sidor med tidtabeller, information och allt man behöver på engelska. Hur smidigt som helst! Det enklaste (och trevligaste!) sättet att ta sig till olika ställen runt Gardasjön enligt oss är att åka båt. Men google is your friend. Ha så kul!! Den resan var den bästa jag gjort i mitt liv. Är så avis på dig! Här är alla mina blogginlägg om resan:

En dag i Milano

Peschiera del Garda

En kväll i Sirmione

De två första dagarna i Malcesine

Monte Baldo

Dinner with a view & Limone sul Garda

Det sista dygnet vid Gardasjön

Eller en snabbsammanfattning: Förra årets semester till Milano & Gardasjön

 

Men du ÄR ju gravid!!!!!! Visst?

Tänkte först inte svara på denna kommentar. Men sökte på ip-adressen och blev så trött när jag såg att det inte är första gången den personen ställer den frågan. Och alltid för att jag “ser” gravid ut. Till dig som skrev kommentaren: Det är inte första gången du skriver såhär. Varför gör du det? Du vet ingenting om min situation och hur det eventuellt kan kännas för någon att få denna fråga. Jag kanske inte kan bli gravid, jag kanske inte vill, jag kanske precis har fått missfall, jag kanske vill men min partner inte, jag kanske är gravid…..jag kanske bara är tjock. Och så vidare. OAVSETT. Om jag är gravid OCH vill att folk ska veta det – då kommer jag säga det!!! Tills dess, snälla låt min kropp bara få finnas. TACK.

Jag trodde faktiskt att vi kommit längre än såhär nu. Jag får denna fråga minst en gång i veckan. Det räcker att min mage putar lite, att jag inte dricker alkohol, eller att jag skriver att jag mår illa. Kan vi inte bara enas om att vi inte frågar? Oavsett hur oskyldig man tänker att frågan är. Om någon är gravid och vill att du ska veta kommer du få veta. Punkt slut.

 

229 gillar

Frågor & svar

Jag har en fråga för nästa inlägg. Eller mer en fundering, något jag går och grubblar på och inte vågar ta med vänner. Jag vet inte varför men det är känsligt. Det är min kroppsuppfattning – jag känner mig FUL i alla kläder. Det enda jag känner mig någorlunda bekväm i är strumpbyxor, klänningar och kjolar, för jag har komplex för mina lår och min rumpa. Tycker dem är så stora plus att jag är ganska kort (157 cm) och känner inte att några byxor passar. Det är svårt att hitta byxor som passar och som jag inte känner mig som en elefant i. Ska jag köpa byxor i större storlek för att min rumpa och lår ska få plats (haha) så blir de för långa och ja ja, jag kan sy upp dem men orkar inte göra det varje gång? Blir ett sådant projekt bara för att jag inte har standardlängd. Jag har slutat handla på H&M för kläderna där är alltid för små och jag mår alltid dåligt när jag prövar kläder. Handlar mest på nätet nu för jag får ångest av provrum. Känner mig bara så vilsen och extremt oinspirerad. Blir så avis på dig som verkligen kan njuta av att ha olika sorters kläder. Jag VILL känna att det är ett sätt att uttrycka min personlighet, och jag har inget emot att jag är kort och rund. Jag vill inte behöva ändra mig för “samhället” förespråkar smalhet, men vet inte hur jag ska klä mig… Du är så klok och har en fin stil och tänkte om du har några goda råd?

Först ett spontant tips: ankelbyxor!! Så bra grej för oss kortisar. Blir ju normallängd på oss. Hehe.

Sen vad gäller det andra du skriver. Tänker att du måste ändra ditt synsätt. Vem säger att stora lår och rumpa = fult? En enkel grej du kan göra är att avfölja konton som får dig att tänka negativt om dig själv. Sen börjar du följa personer som har en kroppsform som mer liknar din. Lovar att man blir så pepp på att se fina kläder och stilar på människor som mer liknar en själv.

Nästa grej du ska göra är att lokalisera bra kläder! Kanske har du inte hittat “din passform”? Jag kan exempelvis absolut inte ha low cut jeans, helt omöjligt att hitta en sådan modell som sitter bra på mig. Jag måste tänka “päron” när jag handlar. Jag ser direkt på ett plagg om det kommer funka på min kroppsform. Och ja, H&M är helt jävla värdelösa på storlekar. Ibland passar 34 mig och ibland är 44 för litet. Hur sjukt är inte det? Skit i H&M! Och skit i vilken storlek som står på lappen. Det handlar ändå 90% om kroppsform. Jag menar mina kläder kan diffa flera storlekar bara pga vad det är för modell.

Tycker du fick ett bra tips bland kommentarerna också om att våga ta hjälp i butiker. Det är en jättebra idé! Säg att du har svårt att hitta plagg som sitter bra och låt butiksbiträdet guida. Det är trots allt deras jobb!

Så för att summera. Tre grejer:

1) Ändra synen på kroppen du är i. Den är ju fab!

2) Förstå din kroppsform och vad som funkar och sitter bekvämt på just din kropp

3) Be om hjälp

LYCKA TILL NU. Håller tummarna för att du uppdaterar din garderob och klär dig i sånt du blir glad av. HEJA <3

 

 

Vår son är 1,5 år, och innan vi fick barn har vi inte reflekterat över detta då våra föräldrar gjorde samma. Men nu så, så exempelvis det här med att säga att påskägget är från haren, och julklapparna från tomten tycker vi känns fel, och inte för att barnen inte ska få tro på saker, utan för att det är ju faktiskt vi föräldrar som jobbat ihop pengar för att köpa dessa saker.. 🤷🏼‍♀️🤔 Och det är ju oss han ska tacka och förstå värdet av att saker inte kommer gratis. 😆

Intressant synvinkel. Jag är ju ingen expert, men jag tror inte att så små barn förstår värdet av pengar ändå. Eller det kanske de gör? Dessutom tror jag att hon innerst inne förstår att påskägget är från oss, men det är kul att spela med på fantasin.

Oavsett tror jag inte att det är enstaka saker som dessa som gör barn otacksamma eller liknande längre fram. Vi är ju inte hennes föräldrar och hennes vardag, så att det händer spännande saker när vi kommer på besök tror jag bara är kul. Hoppas föräldrarna sagt något annars 😊

 

 

Ditt face…vilken jäkla perfekt hud du ser ut att ha! 😲😃 Blir faktiskt avundsjuk haha. Nej men, vad har du för hudvårdsrutin/sminkrutin egentligen? Du kanske har pratat om det förut? (Kommer i så fall inte ihåg). Fick bara lov att fråga eftersom, det helt plötsligt slog mig nu när jag satt och kollade på bilderna, att du såg så fräsch ut. 😁

Tack snälla! Har pratat massor om hudvård, hehe. För att summera: använder mycket fukt, rengör huden varje dag, använder dagkräm, nattkräm, serum, ögonkräm och viktigast: SYROR. Aha-syra och bha-syra är det som gör störst skillnad tycker jag. Tänkte sätta ihop ett inlägg med mina “måste ha” produkter inom kort. Men vill också påpeka att det som är en lika stor anledning (om inte mer) att min hud ”ser fin ut” på bild är hur ljuset faller när jag tar bilden. Glöm inte det!

 

 

Kan du inte berätta lite om din soffa? Hur känns den nu när du haft den i snart ett år? Är den nedsutten? Måste du puffa ryggkuddarna ofta? Är den skön att slappa i? Jag har varit kär i din soffa sen du köpte den, men med min beslutsångest är det en lååång process att bestämma sig!

Jag är nöjd! Forfarande störigt att den drar till sig hår, men får väl skylla mig själv som har så mycket av den varan. Dammsuger soffan minst en gång i veckan. Men supernöjd! Den är stor, bekväm och fin. Den är inte nersutten och jag puffar aldrig någonting, haha. Här är länk till den (annonslänk).

 

Åh kan inte du utvärdera linnelakanen sen?? Letar febrilt efter linnelakan som inte dammar och som inte kostar en miljon. Älskar din blogg för övrigt, enda bloggen man inte känner någon press ifrån när man läst!! Tack tack tack

Tack snälla för fina ord. Blir så glad <3 Jag ÄLSKAR mina linnelakan. De är snygga, sköna och har liksom lite “tyngd” vilket jag gillar. Dessutom är de bättre på att reglera värme än mina andra sängkläder. Så slå till så fort du hittar en bra deal! 🙂

 

68 gillar

Frågor & svar

Hur är det med din mamma nu, hur mår hon? (Det behöver ni såklart inte svara på om ni/du inte vill.) Ni har alltid verkat ha en så himla fin relation. <3

Mamma är just nu på efterlängtad semester! Cellgiftsbehandlingen och strålningen är avklarad. Så skönt! Hon är lättad över att det är över, men hur hon mår vet jag inte riktigt. Tror det är rätt mycket att greppa, såhär i efterhand. Jag vet att hon har svårt att komma ihåg saker (inte alls likt henne) och ont i kroppen, men i övrigt är det nog lugnt förutom det psykiska. Mamma, om du läser detta kan du svara på hur du mår om du vill 🤗

 

 

Hur blir man mindre nervös inför nytt jobb? Mest nervös för att inte klara arbetsuppgifterna (första kvalificerade jobbet efter studier), men också nervös för att inte komma in i gänget…Vet att det kommer lösa sig men ändå!

Åh känner med dig! Jag tror att det bara är så – man är och ska vara nervös när man har nytt jobb. Det visar bara att det är något du känner är utmanande, vilket ju är en bra sak. Vad gäller att klara arbetsuppgifterna så får du helt enkelt tänka att du kommer göra det. Så länge du varit ärlig och företaget gjort sin rekrytering på rätt sätt kommer det gå hur bra som helst. Det kanske kommer ta en stund att komma in i det och det är ju helt normalt, men sen så! Och hallå klart du kommer in i gänget! Heja dig! 💪🏼😘

 

 

Hej! Din hylla där i bakgrunden, va heter den? Letar efter en liknande, tänkte om dom går under något specifikt hylle-namn 😊

Den heter Elton och finns här (annonslänk). Älskar den! Det tar dock tid att pyssla ihop vad man vill ska stå på den. Men så kul ju. Roligare än en tavla tycker jag!

 

Hur lärde du och Caroline känna varandra? Du kanske skrivit det tidigare. Såg att du skrev för några inlägg sedan att ni bara känt varandra i ett år men det känns (av att läsa din blogg haha 😅) som ni börjat umgås väldigt mycket de senaste månaderna?😍 Vill med hitta nya genuint “riktiga” vänner i vuxenålder 😀

Vi känner varandra genom F skulle man kunna säga. De gick i samma skola när de var yngre och Caroline tillhör typ hans kompisgäng (säger typ eftersom hon bott i Paris och Köpenhamn hela sitt vuxna liv och inte varit i Helsingborg så ofta). Att vi började umgås föll sig naturligt då hon precis flyttat tillbaka till Helsingborg, var föräldraledig och jag jobbade hemifrån mycket. Första gången vi sågs ensamma var på en lunch för att båda “var hemma” och någon vecka senare sprang vi på varandra på stan och bestämde oss för en spontant kaffe. Sen höll det i sig och nu är hon en av mina närmsta. Så tacksam!

Jag tror det fungerar ungefär likadant att hitta nya vänner som att hitta en partner. Man måste vara lite modig och ta lite chanser. Det är ju ganska obekvämt att bjuda ut någon på en lunch och det kan gå hur som helst, tänk om det är superawkward liksom. Men man kan också vinna väldigt mycket! Så jag skulle säga såhär: våga fråga. Om du träffar en person i något sammanhang som verkar vara spännande så ta initiativ till att ses! En promenad, en kaffe, en loppisrunda – vad som helst. Är det för läskigt så ta kontakt på sociala medier först. Typ “du pratade ju om den där blabla och nu såg jag den här och tänkte på dig”. Använd något ni pratat om så blir det inte konstigt. Och ta det sedan därifrån. Spring och skaffa kompisar nu! LYCKA TILL!

 

 

Vad kul!! Och vad fin din hy se ut (som alltid). Vad har du haft för hudvård och smink här?😍

Det där “glowet” är nog mest att jag är lite svettig. HAHA. Men hade faktiskt använt en sheet mask dagen innan. Kvinnan på Kicks sa att det var livets mask och det bästa hon någonsin provat. Är kanske inte lika lyrisk, men den var absolut bra! Det är guldmasken från Starskin 👻

 

Helt orelaterat, men, letat hjäl mig efter inlägget där jag tror att du bad om lektips till din 30årsdag? Minns bara att kommentarsfältet var fullt med kul lekar och nu när jag ska ha fest vill ja hitta det igen. Minns du vilket det är? Tack för en grym blogg!

Här är inlägget där jag fick massa bra tips! Hoppas du hittar något kul och ha så kul på festen! Btw: Här är min kategori för festlekar & aktiviteter!

 

 

GRATTIS!! 🥳🥂 Åh, längtar så tills inlägget om din 30-årsfest kommer 👏🏼Såg så förbaskat fint och roligt ut på Stories!

Fyller själv 30 i år och tänkte ha en fest, finns det några do’s and dont’s man bör tänka på? 😊

Tack snälla! Hmm alltså njä. Jag tänker att det är din fest och du får göra vad du vill. Haha. Är det någon gång man får ha en högst egoistisk fest är det väl när man fyller 30 liksom. Men om jag måste svara på do’s and dont’s skulle jag säga såhär:

👉🏼 Paketöppning är zzzzvintråkigt. Om det ska göras som “en happening” som folk ska titta på bör det göras snabbt. Jag har varit på tillställningar där öppningen tagit nästan 2 timmar och det är ju inte okej tycker jag. Jag föreslår att man antingen öppnar snabbt och kör en ordentlig runda där man tackar efteråt, eller öppnar under kvällens gång och ställer fram presenterna på ett bord (kan ju vara kul för gästerna att se vad man fått ändå). Ett annat alternativ är att säga att “nu tänkte jag öppna paket, den som vill får titta”.

👉🏼 Tänk på alla! Vegetarianer, laktosintoleranta, de som inte dricker osv ska ha lika bra alternativ som de andra.

👉🏼 Ha någon form av regel och system när det kommer till musiken. Att någon tar över musiken, byter låtar hela tiden och köar femtioelva låtar bara en person vill höra är inte kul.

👉🏼 Få gästerna att känna sig bekväma. Alltså visst finns det fördelar med bordplacering där folk inte känner varandra, men jag tycker personligen att detta är lite taskigt. Helt ärligt har man ju mest kul med de man känner. Så se till att alla sitter med någon de känner eller är bekant med. Jag skulle hellre satsa på att mixa främlingar när det kommer till lekar och dylikt.

👉🏼 Ge folk uppdrag. Att du ska rodda och styra allt är inte hållbart och kommer bara leda till att du inte är närvarande på din egen fest. Be om hjälp när det behövs och ge kompisar olika uppdrag redan i förväg så att du slipper tänka på det.

👉🏼 Och det viktigaste av allt: HA KUL. Slappna av, släpp småsakerna och kom ihåg att vara med på festen. Svårare än man tror. . Ha så kul och njut! Det kommer ingen repris, så var i nuet! 🥳

 

72 gillar

Frågor & svar

Så fin krönika! <3 Tänker/tror du inte att han smygläst din blogg och har hållit koll i smyg? Tänker att “man” (ok, jag iaf…) vill blocka överallt och typ gå under jorden för vill inte att han ska ha möjlighet o “veta allt” men svårt för er influencers ju :p

Jo, jag tror nog att alla mina ex (hej hej alla ex!) har mer eller mindre koll. Eller jag tycker inte det vore konstigt i alla fall och det gör mig ingenting. Jag själv går in med jämna mellanrum på deras sociala medier, för att jag är intresserad av deras liv och hur det går.

Men! Fy fan vad det suger i det där första break up-stadiet att behöva dela med mig om vad jag gör. Instastory är värst, för där är det liksom realtid. Helst av allt vill man ju att ens ex inte ska ha någon koll överhuvudtaget. Men jag tror helt ärligt att min ”offentlighet” varit värre för exen än tvärtom. Kan bara tänka mig hur jobbigt det vore att kunna följa mina ex liv på det här sättet. Hade tagit miljoner gånger längre tid för att mig att komma över dem då.

 

 

Har Sofie ärvt dina gamla tallrikar?

Haha ja man skulle ju kunna tro det. Nej, vi har likadana! Eller rättare sagt har hon och F likadana 🤗

 

Vad var det för behandling du gjorde som bara fixade håret till bästa kvalité? Mitt hår är katastrof och jag har bokat tid hos frisör på torsdag, kanske skulle be om en sån mirakelbehandling då?!

Ola plex! Bond fusion hette behandlingen för att vara exakt. Mitt hår är störigt så mjukt det är nu, så på mig funkade det!

 

Håller behandlingen länge, eller måste man göra om det regelbundet för att den ska fungera?

Det är första gången jag provar, så jag har ingen aning. Steg nummer 3 i behandlingen (det kallas så, men är nog egentligen bara någon form av hårmask/inpackning som man ska använda med jämna mellanrum) gör man hemma och produkten varar till flera omgångar. Har inte börjat använda den än.

 

 

Åh, på tal om eyeliner, kan inte du gå igenom vilka eyeliners du testat och säga bu eller bä? Jag har gått igenom så många i jakt på den perfekta, och jag känner att det fortfarande är hms som håller måttet högst, trots att den har tendens att kladda ut sig efter en lång dag. Har testat så många eyeliners som liksom torkar av att det fastnar ögonskugga på och liknande, eller att toppen tussar av sig, eller att de gärna flyter ut eller kladdar ut mm. Vore så tacksam! Mvh Eyelinermissbrukaren

Har faktiskt inte provat så väldigt många. Använde H&Ms i några år, men den kladdar tyvärr precis som du skriver. Fastnade för Cliniques pretty easy eftersom den inte kladdar och sitter där den ska (men ändå är lätt att tvätta av) och att toppen håller formen trots ögonskugga, puder osv precis som du skriver. Ett minus är dock att den torkar ut lite fortare än vad den borde tycker jag.

 

En till med sånt hår. Men har du alltså med dig torrshampo som du sprayar på under dagen eller hjälper det att ta det redan på morgonen?

Jag tar generös mängd torrschampo på morgonen eller på kvällen innan jag lägger mig. Det funkar super!

 

 

Älskar Helsingör! Vore ju underbart om du kunde vidarebefordra Carolines secondhand-tips! Glad måndag!

Hon har blivit tillfrågad av en tidning att göra ett reportage med en guide (så coolt!). När den kommer ut lovar jag att länka 👌🏼

 

Ren nyfikenhet bara, men hur mycket får ni bloggare när ni lägger in en annonslänk (apprl?)? 🙂
Kram!!

Väldigt olika. Jag skulle uppskatta att jag får cirka 800 kronor för en länk i genomsnitt. Om det är ett helt inlägg med annonslänkar, som en önskelista eller liknande blir det några tusenlappar. Det här är väldigt olika såklart. Beroende på om ni är intresserad av grejerna eller inte 😊

 

94 gillar

Frågor & svar

Älskar ditt hår! Har hur länge som helst velat färga mitt hår blått eller rosa eller grönt men jag vågar inte. Tänk om det inte blir bra? Tänk om jag inte kan bära upp det? Många många tankar och alldeles onödigt mycket ångest över ett så litet beslut. Hur gjorde du? Hur vågade du? Eller är du en sån där människa som jag vill vara som bara vågar göra förändringar?

Egentligen är jag inte en sån person om jag ska vara ärlig. Men jag försöker bli! De senaste åren har jag blivit mycket modigare vad gäller att ha på mig sånt jag tycker är fint, se ut hur jag vill och stå upp för vad jag tycker är kul exempelvis. Vad gäller just hår har jag varit överdrivet fäst vid mitt hår. Har velat klippa av det och färga det många gånger, men alltid fegat ur. Det känns som att jag inte vet vem jag är utan långt hår. Men jag tror att jag ändrade inställning när mamma blev sjuk och fick raka av sig håret. Jag insåg hur löjlig jag är. Det är ju bara HÅR herregud.

Jag är dock fortfarande inte redo för att kapa på längden. Men jag börjar med små baby steps. Har alltid velat färga mitt hår i en kul färg och valde att köra safe genom att färga med en färg som inte är permanent. Vad gäller att “bära upp det” förstår jag precis hur du menar. Man måste vara lite “coolare” med en annorlunda färg på håret tycker jag. Jag känner mig inte så snygg när jag går runt ofixad med jogging och det är ju helt okej. Jag ÄR ju inte snygg alltid. Men när jag sminkar och piffar mig lite då jäklar känner jag mig snygg. Till och med snyggare än vanligt.

Fundera på olika situationer i ditt liv. När tror du att du skulle känna dig obekväm? Jag kände mig obekväm på tåget till en början då det kändes som att alla stirrade (säkert bara inbillning), men nu struntar jag i vilket. Vad är det som gör att du känner att du inte skulle bära upp det? Sen KÖÖÖR bara! Prova en färgbomb och om du blir nöjd – färga på riktigt! 🙂

 

 

Jag undrar hur du ställer dig till (över-)konsumtion. Jag får ofta uppfattningen om att du shoppar för att du har tråkigt (köpte du inte nya tallrikar en söndag för att du hade tråkigt nyligen), eller bara ”känner för det”. Du framstår som så oerhört vettig på typ alla plan, men just den här biten har jag funderat på länge. Minns den gamla goda tiden när bloggare gled runt på stan var och varannan dag och alltid kom hem med krims krams som de stolt och utförligt visade upp i bloggen.

Det beteendet går ju stick i stöp med ökat miljötänk och minskade slit och släng-vanor. Det känns däremot som om du, utan att reflektera, gärna shoppar ”onödiga” saker typ varje vecka (nya tallrikar pga de du har är tråkiga, klämmor, shoppingtur med din mamma osv osv). Hade varit intressant att få din syn på saken 🙂

Ja, vad gäller konsumtion är jag så sämst. Ska inte hymla med det. Är dessutom fast i billig-tänket fortfarande och handlar på billiga kedjor trots att jag har pengar nu. Tycker det är så svårt att komma ur det när man växt upp med lite pengar. Jag borde verkligen bli bättre på att köpa kläder av bättre kvalité som varar längre och från butiker med bra hållbarhetstänk exempelvis.

Men jag har faktiskt blivit bättre! Jag har shoppat mycket, mycket mindre på impuls det senaste året än vad jag gjort åren innan och jag har introducerat mig själv till second hand, samt försöker välja bra butiker att handla från. Jag har dock handlat mycket till min lägenhet, men det hade jag ju behövt göra ändå. Sen det viktigaste – jag tänker igenom mina köp noggrant. Jag tänker innan jag köper och det händer också ofta att jag lämnar tillbaka saker jag köpt för att det inte kändes 100. Jag är långt ifrån perfekt, men jag har åtminstone blivit bättre. Sen är det ju tyvärr svårt ibland då mitt yrke mycket går ut på att “visa vad jag köpt”. Här har jag skrivit om konsumtionshets och att vara en influencer.

 

 

Jag menar inget illa men om du vet med dig att folk tar illa upp när man använder sig av ordet ångest när det gäller mer triviala saker än riktig psykisk ohälsa, varför inte köra en annan formulering? ☺️Typ en lista med saker att göra när livet känns jobbigt?

Ångest för mig och så många andra är att försöka låta bli att självskada. Att försöka hålla fast vid livet. Jag vet att man inte kan ta hänsyn till allt och alla men vet man med sig att en formulering är problematisk som du ändå verkar göra i och med din disclaimer i början kan man väl lika gärna formulera om tänker jag.

Skrivet med kärlek och uppriktig nyfikenhet. Stor kram 💖

Fast jag tycker inte att formuleringen är problematisk. Anledningen till att jag skrev en disclaimer är för att de som är riktigt nere i skiten ska förstå att det finns en djupare typ av ångest också, som inte gör över trots att man “gör allt rätt”. Och att jag inte menar att man bara ska “skärpa sig”. Sånt är ju väldigt jobbigt att höra när man mår dåligt. Om man känner som du hoppas jag verkligen att man söker hjälp. Inga promenader i världen hjälper ju när man mår så. Jag hoppas verkligen att du har berättat för någon? Eller sökt hjälp? Om inte – snälla skicka ett mejl till mig så ska jag se vad jag kan göra för dig. Vill inte att du ska ha det så <3

Men för att svara på frågan. Min ångest är också på riktigt och jag tycker att jag får lov att kalla den för ångest, trots att det är en “lindrigare form”. Jag mår verkligen pissdåligt ibland. Som jag förstår kan ordet ångest användas för många olika nivåer, eller hur man ska uttrycka det. Hade jag skrivit att ångest går över efter att man har tittat på söta djur på Pinterest och att det bara är att skärpa sig hade det varit problematiskt, men inlägget jag skrev tycker jag inte är problematiskt. Här har jag skrivit ett annat inlägg om ångest.

 

 

Jag älskar vilket arbete och tanke du lägger ner på dina samarbeten! Det känns genuint äkta vilket gör att jag gladeligen läser alla dina inlägg!! Så tack. Men till min egentliga fråga, som endast kommer ifrån ren nyfikenheten, hur kände du inför att göra ett samarbete om alkohol? Tänkte du att det kanske kan generera i en del sura miner över “dålig förebild” och andra orimliga krav som folk i allmänhet kan ställa på influencers?

Tack snälla! Vad glad jag blir! <3 När jag fick frågan funderade jag mycket på var jag står när det gäller att göra reklam för alkohol. Jag själv har alkoholmissbruk i min familj. Efter många tankar fram och tillbaka kom jag fram till att jag ville göra samarbetet. Av tre anledningar egentligen:

1) För att jag själv dricker alkohol och tycker det är ett kul varumärke som jag gillar och passar in på min blogg.

2) Jag har förtroende för att mina läsare kan ta ansvar själv. Självklart vill jag inte uppmuntra till överkonsumtion, men jag hoppas och tror att mina läsare är vettiga nog att ansvara för sitt eget liv.

3) Jag tycker att mina inlägg är oskyldiga i sammanhanget. Om vi ska problematisera uppmuntran till att dricka eller romantisering av alkohol finns det bra mycket värre inlägg i min blogg än ett om en fördrink till en middagsbjudning, eller ett om en drinkworkshop för att få till den godaste drinken.

Typ så. Sen finns det ju såklart saker jag aldrig skulle göra reklam för, som exempelvis spelbolag. Inte för att jag tror att någon hade blivit spelmissbrukare på grund av mitt inlägg, men för att det är skit helt enkelt.

Måste också tillägga att jag respekterar er som tycker att jag borde tackat nej och jag förstår att jag får denna fråga. Men så tycker jag.

😘

135 gillar

Frågor & svar

En till inlägget HELT orelevant fråga (men som jag funderat en del på); Hur funkar det när företag hör av sig till dig om samarbeten? Har de ett färdigt förslag till dig direkt eller kommer ni tillsammans överens om utformning av idé och inlägg? Hur gör man som företag för att fånga ditt intresse? Jag har pluggat kommunikation och PR, men allt har varit så teoretiskt och influencer marketing är inget man snackat om alls. Därför hade jag gärna breddat mina kunskaper lite och tänkte att du nog är rätt person att fråga (eftersom du ju sitter lite på båda sidorna) 🙂 Tack på förhand!

Ibland kontaktar jag företag själv med förslag, eller så säljer byrån jag jobbar med samarbeten åt mig (de kollar med mig först om jag är intresserad såklart). Kunden har önskemål på exempelvis vad de vill ska lyftas, vad jag ska länka osv, men innehållet styr jag själv. För att ta ett exempel ville Ellos egentligen att mitt samarbete med dem skulle gå ut på att jag skulle sätta ihop ett kollage med mina favoriter från deras hemsida. Men jag kände att det hade blivit ett väldigt tråkigt inlägg och valde istället att beställa hem kläderna och fotografera.

Jag försöker i den mån jag kan (vad gäller tid och energi) (har exempelvis inte alltid möjlighet att ha någon som hjälper mig fota) att göra samarbeten med bra innehåll. Vill att de ska vara lika läsvärda som annat innehåll här på bloggen och bryr mig mycket om dem. Ibland finns dock inte tiden att göra det lilla extra, men jag försöker göra mitt bästa i alla fall.

Vad gäller att kontakta influencers tycker jag det bästa är att skicka en brief, eller ett kortare kampanjunderlag. Typ syfte, riktlinjer, hur många bilder och länkar som önskas, ersättning och så vidare. En beskrivning av vad företaget önskar helt enkelt. Det blir så mycket lättare att ta ställning, förhandla samt komma fram till upplägg om man får en tydlig brief. Jag svarar nästan aldrig om jag inte får det. Det blir för tidskrävande att mejla fram och tillbaka 1000 gånger. Så det är ett bra tips!

 

 

En fråga från en som typ bara tvättar ansiktet med vatten och använde mascara på sin höjd: hur vet du vilken produkt.som faktiskt funkat? Kan det inte vara en kombination av produkterna?

Det var därför min recension om The Ordinary dröjde så länge, för precis som du skriver är det svårt att veta just vilken produkt som funkat över tid. Vissa produkter märker man effekt av direkt och andra efter en stund. Dessutom styrs min hud hormonellt också, så det vore inte schysst att utvärdera en ny produkt under pms exempelvis. Men bästa är väl egentligen att endast prova en ny produkt i taget. Vill man vara helt säker på effekt kan man bestämma en tidsperiod man provar och vara noga med att ta bilder under tiden samt anteckna hur huden känns.

 

Kloka Regina (eller någon i kommentarsfältet), please help!
Jag har varit singel i 6 år, efter att ha lämnat ett 4 år långt förhållande, och har endast haft lite flörtar med killar under mina singelår. Inget som hållit längre än tre dejter/någon månad. Nu träffade jag en kille i början av december och vi hängde rätt mycket i januari, men idag så valde han att avsluta det. Jag hade gått i samma tankar så på ett sätt kändes det inte så jobbigt, även om jag gråtit hela kvällen av själva situationen att behöva BÖRJA OM igen, vilket leder mig till min fråga: Hur orkar man börja om igen, när man dessutom inte känt sig riktigt kär i någon person de senaste åren? Jag var inte kär i killen jag dejtade nu och börjar nästan tvivla på att jag faktiskt kan bli kär igen. Jag är 28 år och känner väl en viss press och stress över att träffa någon snart. Men hur ska man orka börja om, när det ändå bara skiter sig hela tiden? Jag lever hela tiden med inställningen “det är inte som i en film, pirret kommer med tiden” för att inte tro att det ska säga “klick”. HUR ska man orka drömma om att man en dag kommer bli kär? Att höra “Du kommer att känna pirret när den rätta dyker upp” hjälper tyvärr inte…vad göra??

Åh så tråkigt! Jag förstår din frustration och jag förstår att du känner dig stressad och allt det där. Men tänker att om du inte orkar, så bara strunta i det en stund. Det är jobbigt att dejta och att exempelvis tindra är ju ett helt projekt. Min erfarenhet är att det är bäst att göra det i perioder och ta en paus då och då. När du har mer energi kan du ge dig på det igen och förhoppningsvis träffar du ju någon som gör att det inte känns jobbigt och hopplöst, utan snarare kul.

Jag tänker att så länge du är “out there” och försöker träffa någon (inte hela tiden som sagt, men iaf att du inte sitter hemma med gardinerna nere varje dag) så är det inte mer du kan göra åt saken. Kanske är det ändå en tröst. Såklart är det tråkigt och så himla orättvist att inte du träffat någon att bli kär i. Men du kan inte göra mer. För du vill ju inte bara nöja dig med någon okej-ish. Du vill vara kär!

Jag tror stenhårt på att visualisera det man vill ha och hur man vill leva sitt liv. Om man gör det är det lättare att se chanser när de uppenbarar sig, istället för att famla i mörkret. Hur är personen du vill vara med? Vad gillar han? Hur ser han ut? Vilka egenskaper han han? Hur får han dig att känna? Föreställ dig det och lev som om du redan har honom. När du väl träffar honom kommer du känna igen honom direkt och BOOOM – kär! Jag håller tummarna för dig 💘

 

 

Så fina grejer! Vad hade din mamma för tips på att rengöra ljusstakarna? 🙂

Diskmedel + ättika i vatten och låt ligga en stund. Sen kan man bara diska som vanligt 🙂 Tyckte det fungerade jättebra! Men finns många andra bra tips också om man googlar.

 

 

Vart har du köpt den stora grå lyktan som står på matbordet? 😍 kram

Från vänster till höger: Hemtex, Hemtex och Helt Enkelt. Den sistnämnda är köpt i en inredningsbutik som ligger på samma gata som jag bor på. Jag tyckte att ljuslyktan var fin och ville köpa den, men den såldes i ett 3-pack med likadana lyktor i olika färger. Jag vill egentligen bara ha den grå och frågade snällt om jag bara fick köpa den, men de såldes tyvärr bara i 3-pack. Till slut köpte jag alla tre och gav bort de andra som presenter. Men! När jag var på Ginger häromveckan såg jag att de hade den grå ljuslyktan på alla bord…. Så antingen lurade de mig, eller så har Ginger köpt lyktorna någon annan stans. Haha.

 

52 gillar

Mina tankar om flygning och miljöpåverkan

Det pratas mycket om flygandets effekter på miljön just nu. Jag skulle svara på en fråga jag fått, men det blev ett väldigt långt svar. Här kommer mina tankar om det hela. Frågan först:

Angående drömresan. Hur känner du med miljön och flygning? Anledningen att jag frågar är för att de känns som vi är i lite samma sits. Vi hade inte pengar till utlandsresor när jag var liten (vet inte om du reste men tänker på att du tidigare skrivit om ekonomin) och har i vuxen ålder bara flugit 2 gånger för resor. De känns fel samtidigt som jag känner men vafan jag vill väl också se världen!! Känns som de som tycker man inte ska flyga ofta också redan rest mycket så klart dom kan tänka sig en semester hemma i Sverige men har man semestrat här i 25år så är det inte lika roligt.

Svar: Förstår vad du menar. Kan också tänka i de banorna ibland. Men tror man måste påminna sig om att det inte är en rättighet att flyga. Det borde inte vara det i alla fall.

Jag tror att det viktigaste är att vara medveten om hur ens vanor påverkar miljön. Om man är medveten väljer man förhoppningsvis att göra smartare val. Man kanske väljer bort bara-för-att-resorna och äter inte kött bara för att man har dålig fantasi. Man kanske ser på det mer som en lyx och frågar sig själv om resan, det nya plagget eller köttbiten verkligen är värd det. Om jag ska ta exempel från mitt eget liv äter jag idag bara kött när jag verkligen är sugen på det. Skulle inte stå och steka köttfärs på en tisdag bara för att jag är hungrig. Jag ser kött som lyx och något jag unnar mig. Med det sagt är jag ju inte alltid så duktig. Vår resa till Kreta i somras är en sådan resa som egentligen är onödig. Vi har varit där tidigare och gjorde egentligen inget annat än att lata oss på hotellet. Jag ångrar absolut inte resan och den gjorde gott för vår relation, men om jag ska göra smarta, medvetna val och välja bort så vore ju den resan först på listan. Jag är alltså inte perfekt någonstans.

Jag personligen tycker inte det är fel att resa då och då och hade åkt på min ”drömresa” utan dåligt samvete. Så säger jag eftersom jag vet att jag inte är den största boven i dramat (och såklart för att jag är en bortskämd i-landsperson heh) och för att jag inte anser jag att flyger överdrivet mycket. Jag vet att jag gör enorma avtryck på vår planet och att jag egentligen borde bli vegan, bosätta mig i en grotta osv, så bespara mig de kommentarerna.

Jag tycker att det är jättebra att vi blir medvetna och att konton som aningslösa influencers på Instagram lyfter detta ämne. Jag gillar dock inte häxjakten, men den biten ska jag inte gå in på nu. Vad gäller saker som påverkar miljön och the bigger picture tycker jag, som jag nämnt flera gånger tidigare, att det inte är rättvist att allt fokus ska läggas på den lilla människan. Menar inte att man ska skita i vilket. Men det viktigaste är att företag och styrande makter tar ett större ansvar. Kanske också att de större aktörerna hjälper oss att “göra rätt”.

Jag skulle önska att det fanns en kvot gällande allt som påverkar miljön. Hur mycket vi får resa, hur mycket kött vi får äta, hur mycket bensin vi får förbruka osv. Med undantag då såklart som exempelvis för de som bor på landet, har familj i andra länder eller behöver resa i sitt jobb. Det går ju inte att göra det rättvist med samma kvotering då alla har olika förutsättningar. Vad gäller just arbetsrelaterade resor måste dessa beskäras betydligt och stora företag måste ta ansvar. Att flyga för ett möte som skulle kunna tas över Skype är trams. Vill minnas att jag läste att en av Isabella Löwengrips anställda åkte till London bara för att köpa en klänning till Isabella en gång. Det är ju helt jäkla sinnessjukt. Blir arg så att jag kokar när jag tänker på det.

Sen funderar jag också en del på flygskatt. Som med allt vad gäller att få människor att ändra beteende behövs det information och straff eller belöning. Exempelvis att man får böter när man kör för fort (=straff), eller pengar när man pantar (=belöning). Man kan informera om saker i all oändlighet, men för att få den stora massan att ändra beteende krävs det ett extra styrmedel tror jag. Därför vore ett “straff” i form av flygskatt kanske en bra idé? Men då tycker jag att den bör baseras på inkomst. Det ska svida lika mycket för alla, annars kan ju rika människor bara fortsätta flyga som att inget har hänt.

Jag inser att mina åsikter kanske är lite kontroversiella (börja prata om köttkvotering på en fest och se vad som händer liksom HAHA), men jag tror på riktigt att vi måste göra något sånt för att ändra på folks beteende i den här frågan.

Vad tycker ni?

178 gillar

Arkiv