Detta är tredje kvällen jag försöker skriva detta inlägg, men jag har tydligen inget att säga? Här kommer därför ingenting om ingenting.
Såg sista avsnittet av Love is blind idag. Eller ska jag vara ärlig såg jag inte direkt det utan spolade direkt fram till alla ja eller nej. Så nyfiken. Sen grät jag floder. Kände mig så lycklig att jag gick runt och log som ett fån i timmar efteråt. Det avsnittet hade samma effekt på mig som när Stefan Löfven skulle avgå och han fick presenter av sina partikollegor. Tror jag såg det där klippet med ABBA-biljetterna säkert 20 gånger.
Jag kollade förresten vem som följer varandra på Instagram (av LiB-paren alltså, inte politikerna) och ingen följer varandra. Så konstigt. Måste väl vara direktiv från Netflix, för att det ska bli mer spännande?
Jag fyllde 36 i tisdags! Hade en så fin födelsedag. Fick blommor och blev bjuden på både lunch och middag. Henri sa att han hade tänkt rita en teckning till mig på förskolan, men sen blev det inte så. ”Det var väl typiskt mamma”, haha <3
Lite snapshots från min telefon senaste tiden. Mest från jobbet.
Minns ni att jag var med i dansk radio och gav bort en övernattning och guidad tur till Danmarks största IKEA fan, 14-åriga Nova? Hon lämnade ett kort till mig. Alltså <333
Älmhults godaste falafel! Och kanske enda iofs. Tog en runda på stan på lunchen och hittade hela tre affärer att gå in i. Haha. Älskar Älmhult, men shoppingen är inte den bästa.
Är sugen på *riktig läsk* för tiden, alltså inte sockerfri, och blev så besviken när jag läste på baksidan att pepsi innehåller socker OCH sötningsmedel. Why?
Var i Växjö förra vecka för att träffa olika byråer. Aldrig varit där tror jag. Mindes tillbaka till pandemin när jag och F använde vår sommarsemester till att åka till olika svenska städer och upptäcka. Är sugen på repris i år.
Åt en så god lunch på Izakaya Moshi.
F var bortrest några dagar och jag fick titta på Love is blind i all oändlighet på kvällarna. Mmm, som Ola skulle sagt.
Älskar att få vara själv ibland. Blir alltid så besviken om han t.ex. är ute med kompisar för att han alltid kommer hem så tidigt (vi är inte likadana där eheh).
Och en annan kväll beställde jag indiskt som jag åt framför LIB. Har förresten kommit på att det enda jag egentligen vill ha när jag äter indiskt är ju naan och sås. Resten äter jag ”bara för att”.
Och så hade vi våffelpremiär i helgen. Jag är team jordgubbssylt och grädde, eller Nutella och banan. F är team Nutella och Henri är team allt.
Kan inte ens minnas senast jag tog en ordentlig selfie, så här kommer två. I fredags skulle jag på teater med tjejerna. Rotade fram vågtången och invigde min nya klänning från & Other stories (reklamlänkar).
Vi sågs på Culise innan föreställningen för tilltugg och drinkar. Jag beställde deras signaturdrink med jordgubb och kokos.
Valde boquerones med ramslöksvinägrett.
Och en gammal hederlig toast skagen. Megagott allting.
Tog ett avbrott mitt i maten för att ha ett moment själv i solnedgången. Något jag kan berätta om snart <3
Dags för teater! Vi såg Hbg girls.
Och vad tyckte jag då. Haha ja alltså jag vet typ inte. 3 av 5 kanske. Extra plus för obekväma scener och snyggt hoppande mellan parallella handlingar.
Efteråt gick vi till Bosco för efterrätt, mer dricka och prata av oss. Klämde ihop oss vid ett minibord.
Beställde hovdessert som tydligen är ett äldre namn för marängsviss.
Sen kramades vi hejdå och jag kom hem och höll på att spricka av lycka.
En ny svensk säsong av Love is blind är här och jag sitter bänkad såklart. Har inte hunnit långt än och här kommer inga spoilers, men fick bara lust att prata om programidén generellt. Jag har precis innan den nya svenska säsongen sett den senaste amerikanska i ett svep och haha ja man blir ju aldrig besviken. Det blev drama precis som vanligt, men mest älskar jag ju alla kärleksförklaringar, känslor och frieri. Sen spolar jag igenom 80% från första mötet till ja eller nej vid altaret om jag ska vara ärlig.
Något jag ständigt slås av är hur vältaliga och verbala alla är. Det är förvisso säkert ett krav då talet är vad som för programmet och vad man har att förlita sig på, till en början i alla fall. Men det är på en sån nivå att det stundtals blir nästan överdrivet. För att inte tala om hur hänsynsfulla, förstående och PK alla är. Allt ska valideras till höger och vänster. Är folk såhär på riktigt numera?
Jag älskar programidén, men tror inte på att det är så man träffar den man ska gifta sig med. Jag tycker snarare det är så man träffar sin bästa kompis.
Kärleken är kanske blind, men attraktion behöver utforskas. I min värld handlar det om kemi och inte nödvändigtvis utseende. Jag är ju inte automatiskt attraherad av en man för att jag tycker att han ser bra ut, och tvärtom skulle jag kunna vara det utan att vid första anblick tycka att han är snygg.
Jag förstår att attraktionen är vad som är tänkt att utforskas i nästa steg utanför kapslarna, men liksom…sannolikheten att man ska träffa rätt borde vara så väldigt liten med bara en person kvar? Jag föreslår att deltagarna får kramas och hångla lite under dejtstadiet också. I mörker kanske? Det är ju en för viktig byggsten att bortse innan man _friar_ till någon.
Kanske är stenen i min sko vetskapen om att jag och F aldrig aldrig aldrig hade valt varandra och det skrämmer ju livet ur mig. Vi har absolut inte samtal som pågår i timmar, förstår varandra hela tiden (omg tvärtom) och tycker likadant om saker. Men kemiskt i universum hör vi ihop och kompletterar varandra. Vill man ens vara likadana? Det säger jag kanske för att jag utgår från min egen situation. Det är väl härligt om man kan få allt. Men är så tveksam.
För en vecka sedan var det en helt otroligt fin dag. Solen strålade, vår i luften och jag kände att energin var tillbaka i kroppen för första gången i år. Invigde mina nya solglasögon (reklamlänk).
Jag och Henri tog tåget till Malmö för att hänga med Sofie och Frans. Henri hade ingen jacka på sig (!).
Åkte vid lunchtid och vi köpte med oss en pasta som vi delade på tåget. Så mysigt.
Framme! Det bjöds på allt Henri (och jag för den delen) älskar i fika-väg. Barnen röjde runt i Frans rum medan jag och Sofie catchade up.
Sen skulle vi ut på lekplats…som jag lyckades avvärja och vi gick till vattnet och blåste såpbubblor och spanade på båtar istället. Av alla aktiviteter med barn är att hänga på lekplats det absolut tråkigaste jag vet : ))
Efter några timmar vinkade vi hejdå till våra kompisar och gick mot tåget. Men väl framme vid tåget insåg vi att vi inte alls ville åka hem. ”Ska vi gå en runda på stan istället”, frågade jag. ”JA”, tyckte Henri.
Älskar att göra saker bara vi två. Vi gick på gågatan och pratade om saker vi såg. ”BAJSKORV” ropade han högt och när folk vände sig sa han ”men mamma varför säger du så”. Hahaha jag svär ibland är han min kusin Charlotte i miniformat.
Hade spanat på en jeansjacka (reklamlänk) som jag ville prova. Det blev ett köp!
Henri fick också shoppa något för att han inte skulle tråkas ihjäl och valde en ring. Var så stolt och längtade efter att visa sina kompisar <3 …Sen tappade han den när vi var på stranden dagen efter och blev så ledsen. Men igår fick vi tag i en ny!
När vi kände oss klara tog vi tåget hem. F var iväg med kompisar och jag beställde sushi. Sen tittade vi på mello och Henri fick somna hos mig i soffan <3
Tillbaka till vår långhelg i Norge! En förmiddag tog min kusin med oss till ett second hand lager.
Här hamnar allt möjligt, oftast som ett mellansteg innan det skickas ut till diverse second hand butiker. Man kan gå hit och handla, men förstod inte helt om det är en allmänt känd grej.
Det var i alla fall oändligt stort och fanns mycket spännande att titta på. Henri hittade en korg full med kortläsare som han absolut ville ha.
Detta sidobord fick följa med hem till Sverige. För 50 kronor blev det vårt.
Ny dag nytt bål. Mathias och Malin har byggt sin egen bålplats på stranden. Här sitter de och njuter livet majoriteten av veckans solnedgångar.
Vi grillade korv. Fattar ej varför lompe aldrig slagit i Sverige? Så mycket godare än bröd.
Njutet! Satt här i två timmar och bara hade det underbart. Och spillde ketchup överhimlaallt.
Ribbe är traditionell julmat i Norge och väldigt norskt. Min faster gav sig på att laga ribbe med asiatisk touch och det var succé. Önskar jag kunde dra med kniven nu för att demonstrera krispet på svålen.
Het kålsallad med lime, jordnötter och koriander. Till ribben gjorde vi en apelsinsås och en asiatisk glaze.
Vi åt och åt och åt. Frédéric sa att det var bland det godaste han ätit.
Två som sover <3 Henri är alltid avvaktande till Dixie till en början. Men sen släpper det och de är kompisar.
Dagen vi skulle åka hem bjöd Mathias och Malin hem oss på fin frukost som de fixat. Fanns verkligen allt man var sugen på. Tyvärr kunde jag inte äta någonting och kände mig helt off i kroppen.
Poff slog influensan till. Fick lägga mig och sova några timmar medan de andra var ute.
Sen väntade en hemsk bilfärd hem. Kan inte minnas sist jag var så sjuk. Men som tur var sov jag mig igenom allting sen. Sov i fyra dygn och sen var det bra.
Vilken fin dag jag haft. Henri skulle till läkaren (bara rutingrej) och jag hämtade honom precis innan han skulle äta lunch och alltså fick han äta lunch med mig istället. Vi gick på thairestaurang bara han och jag och det var det mysigaste någonsin. Var så lycklig över detta lilla inslag under min jobbdag att F sa att jag borde låtsas att han ska saker då och då för att få vara med honom en stund, haha.
På tal om att vara på bra humör. Helgens väder?? 10-15 grader, strålande sol och vindstilla. Jag behöver verkligen ingenting mer än det. Vi var utomhus hela lördagen och hela söndagen. Ingen ville gå hem. Man inser ju nu, som varje år, hur orimligt det är att vi bor i detta land under vinterhalvåret. Hur står vi ut, tänker jag. Men det är ju det vi inte gör.
Melodifestivalen i lördags och mitt favoritbidrag vann. F trodde jag skojade när jag sa att jag hejade på Kaj. Men melodin var bra och låten var kul. Tycker det säger en del om vår samtid att ett sådant bidrag vinner. Det är vad vi behöver just nu. Att tänka på annat. Vi valde mellan trams eller revolution och då vann trams till slut.
Läste en del om Måns (med flera) ”osportsliga” beteende vad gäller förlusten. Är det bara jag som känner att det var rätt befriande ändå? Visa känslor och berätta hur man känner. Klart man får bli ledsen och besviken. Lite arg och orimlig. Sen går det över. Eller märks det att jag uppfostrar en treåring : )) Allt jag kunde tänka på var Joeys gracious loser face.
