Follow my blog with Bloglovin

Måndagssnack

 

Sommaren har kommit till Helsingborg! Det ska vara fint väder varje dag hela veckan vilket är bra för då slipper jag ha väder-FOMO de dagarna jag inte orkar gå ut. Är fortfarande så vansinnigt trött. Det verkar inte vara på grund av järnbrist, jag tror snarare att det är en kombination av pollenallergi och graviditet. Förhoppningsvis blir det bättre snart. Idag varvade jag arbetsdagen med 10-minuters sovpauser för att orka med. Bra med hemmakontor.

Ska inte göra någonting mer än vad jag måste denna vecka. Projekt göra om i vardagsrummet står alltså still just nu. Skulle ju flytta runt på grejer och måla om, men orkar inte. Däremot har jag planerat in två roliga grejer:

→ Ska unna mig fotvård och förvandla mina vinterfötter till sommarfötter. Just nu är de verkligen inte sandal-redo. Men snart så!

→ Ska träffa mina Landskrona-kompisar. Vi ska beställa mat och ses i Linas trädgård. Lina är gravid och är beräknad om några veckor och Malin har precis fått sin bebis. Senast jag träffade dem var de inte ens gravida vilket känns helt sjukt.

Hoppas ni haft en bra start på veckan! Nu ska jag tiktoka lite och sen sova.

 

Veckan enligt kamerarullen

Bilder från vardagsveckan som hamnat i min kamerarulle:

Veckan började här i tisdags när jag satte mig på Fahlmans för att jobba. Trevligt med miljöombyte.

 

Drack en kaffe för första gången på månader vilket kändes så lyxigt. Beställde en extra svag cappuccino.

Tänker att jag kan börja återintroducera koffein i små doser, dricker exempelvis cola ibland. Det är ju så gott. Men jag ska nog vara försiktig med koffein även när jag inte försöker bli gravid eller är gravid, jag tror att jag är känslig.

 

Det blev lunchdags och jag mötte upp mina kollegor för att luncha på Ama som ligger högst upp i Clarion Hotel Sea u. Så kul att se dem <3 “Du är i 3D!!”, utbrast Linnea när hon såg mig.

 

Åt peruansk kyckling.

 

Till fantastisk utsikt och väder. Juni har börjat bra!

 

Efter lunchandet satte vi oss på ett kafé och jobbade igen och när arbetsdagen var slut gav jag mig ut på jakt efter ett snyggt set. Men det var tyvärr snyggare i huvudet än i verkligheten. Här är jag i provrummet i alla fall. Hej hej.

 

Har lagat risotto en dag. Den blev verkligen lyckad! Åt med lite ruccola vid sidan om pga F tvingade mig.

 

Har fått en ny sadel värdig min rumpa : )) Fick ju en cykel i födelsedagspresent och F har successivt förbättrat den så att den ska bli helt perfekt till mig. Den har fått ett nytt styre och nu även en ny sadel.

 

Onsdag, torsdag, fredag var jag helt sinnessjukt trött. Här på väg för att skicka ett paket och sen köpa spicy nuggets till middag.

 

Raderade två gravidappar samma kväll. Fick notiser i stil med “glöm inte att motionera” och “tänk på att äta bra mat och undvik socker”. Fuck you, kände jag.

 

Gravid vecka 17

Igår precis innan vi skulle sova låg jag och kände på magen vilket jag alltid brukar göra några minuter varje kväll, i hopp om att känna något. Plötsligt kände jag något stöta till min hand och blev så rädd att jag skrek rakt ut. “Sluta du skrämmer bebisen!”, väste F. Men det var nog snarare honom jag skrämde, haha. Det var verkligen jätteläskigt. Har inte vågat röra magen sedan dess. Men helt otroligt att jag känt på den.

Har gått in i vecka 18 nu, här kommer en summering av vecka 17!

 

 

Min kropp

Lite foglossning som kommer och går, men i det stora och hela bra. Kissar ofta vilket jag inte är van vid. Vet att jag skrev någon gång att jag max kissar tre gånger om dagen, oftast två. Nu kan jag typ tredubbla det. Men inte så konstigt kanske då jag dricker mycket mer. Blir törstig oftare vilket är en trevlig upplevelse faktiskt då jag börjat uppskatta dryck mer. Vanligtvis kan jag gå en hel dag utan att dricka något som helst och komma på att jag inte druckit något när jag lagt mig för att sova.

Två jobbiga saker med att kissa ofta är dock att jag måste upp och kissa på natten och att jag måste gå på offentliga toaletter. Har hittills i mitt liv varit proffs på att undvika offentliga toaletter och vet inte hur toaletterna ser ut ens på ställen som jag är på ofta. Men nu har jag inget val.

 

Nykissad på Biltema.

 

Mitt mående

Är bisarrt jäkla trött. Jag har aldrig någonsin varit så trött i hela mitt liv som jag varit de senaste dagarna. Kan inte ens sköta mitt jobb ordentligt. Den vanligaste reaktionen jag fått av mammor när de fått veta att jag är gravid är “visst är tröttheten hemsk” och jag ska ärligt säga att jag varit skonad från den. Har känt mig lite tröttare, men inte så att det påverkat min dag negativt. Jag lever visserligen ett mycket chill liv då jag jobbar hemifrån och kan sova fram till dagens första möte i princip. Hade jag behövt pendla, sitta på kontor hela dagarna och prata med kollegor hela dagarna hade jag nog varit helt slut. Men nu! Jag orkar ingenting. Jag är ett skal bara. Ett skal som vill sova.

Jag vet inte om det är graviditeten, om det är pollen, eller kanske båda. Min barnmorska har sagt att jag ska börja ta järn från vecka 20, men jag funderar på om jag ska börja redan nu. Är det farligt? Hoppas nästan på att det beror på järnbrist så att det går att fixa.

 

 

Flicka eller pojke?

Väntan börjar bli olidlig. Jag tror att det är en pojke, men jag vet inte om det är för att jag faktiskt har “en känsla”, eller om det är för att det är det enda jag kan föreställa mig. När jag lekte med dockor när jag var liten låtsades jag alltid att det var en pojke och generellt under min uppväxt har jag tytt mig till pojkarna. Dessutom har min kusin pojkar. Jag vet därför inte om jag känner av att det är en pojke på riktigt, eller om det är det mest naturliga för mig.

Vi har pratat om att vi skulle vilja bli överraskade. Men nu känner jag att vi måste veta. Jag kan inte gå runt och tänka att det är en pojke och sedan ska den “tas ifrån mig”. Jag vill veta så att jag kan ställa om i huvudet i så fall. Det spelar såklart ingen roll, men vill inte råka fantisera om något som inte finns. Det är mindre än två veckor kvar till RUL, så snart vet vi!

Helgen: delicato-outlet, Greta-häng & sandkakor

I fredags var foglossningen på sitt sämsta. Konstigt hur det kan variera från dag till dag. Då nästan haltade jag fram med småsmå steg. Tack kära bäcken för att du förbereder dig, men du kan väl försöka hålla ihop lite till bara. Över sommaren i alla fall.

 

Nåväl. Jag muntrade upp mig själv med rosa kläder och nya naglar. Det blev fransk ombré. Min nageltjej frågade om jag köpt några kläder än och jag babblade på om gravidtights och klänningar i flera minuter tills jag förstod att hon menade till bebisen, inte mig själv. Haha.

 

Freddan sprang ut och in på olika ärenden och jag tog selfies.

 

Ändå det bästa med att vara gravid: jag får igenom att äta Mcdonalds till middag. Provade nya spicy nuggets och omg så goda??

 

I lördags cyklade jag till min redovisningsbyrå för att skriva på årsbokslut och sånt. Hon som hjälper mig hade köpt apelsinjuice för att hon läst att jag gillar det just nu. Hur gulligt! Och tur då jag inte fått min morgondos än. F hade köpt Proviva som han trodde var juice och det var ju inte riktigt samma sak.

Sen cyklade vi till den där delicato-outleten han pratat om.

 

Vilket drömställe! Fanns allt möjligt gott. Kanske inte sådär jättebilligt, men urvalet kan man inte klaga på.

 

Vi tog med oss fikan (fikat?) vi köpte och en bukett blommor (då det var mors dag dagen efter) och åkte till Landskrona för att hälsa på Greta. Och min mamma plus sambo såklart. Men kanske mest Greta.

 

ALLTSÅ.

 

Får ont i hjärtat av Greta-längt av dessa bilder.

 

F hade inte träffat henne än och till och med han som är lite skeptisk mot hundar (hoppas ej ärftligt) smälte direkt.

 

Mamma tog bild på oss. “Håll henne på magen då” : ))

 

Sen visade mamma hur stor den kommer bli.

 

Åkte hem och lagade mat. F fick välja denna gång och det blev pasta med tomatsås. Sen minns jag inte vad vi gjorde, men antagligen somnade vi jättetidigt.

 

Det blev söndag! Appen sa att det var jättevarmt ute så jag drog på mig en sommarklänning. Vilket visade sig vara en dum idé då det blåste så mycket att det inte alls var varmt.

 

Vi åkte till stranden för att leka med F’s syskonbarn och jag värmde mig under en filt samtidigt som jag blev serverad sandkakor.

 

Väl hemma i stan igen blev det gelato. En kula choklad och saltkaramell-mjukglass, tack.

Det var den helgen! ☀️

De första veckorna

De fick ett positivt graviditetstest och sen levde de lyckliga i alla sina dagar.

Nja.

Inte än i alla fall.

Jag har alltid trott att jag är en sån som skulle märka av graviditetssymptom tidigt. Gud vad jag har analyserat. Har till och med en anteckning som heter “symptom” som jag fyllde i varje cykel. Har inbillat mig allt från illamående till metallsmak i munnen. Men denna gång märkte jag absolut ingenting. Hade noll symptom.

Därför var det så svårt att greppa att jag faktiskt var gravid. Jag mådde ju inte ens lite illa?

Kliniken sa åt mig att ringa så fort jag blev gravid så att de kunde boka in mig på ett tidigt ultraljud. Då jag haft ett utomkvedshavandeskap var det viktigt att se så att graviditeten satt rätt, och inte hade fastnat utanför livmodern igen.

Så snart lyckan över gravid-bokstäverna på testet lagt sig började jag oroa mig. Jag tänkte att om jag, den mest hormonkänsliga personen i världen, inte känner mig ens en gnutta gravid så måste det bero på att den sitter fel igen. Det är inte en riktig graviditet den här gången heller.

Jag ringde till kliniken. “Jag är gravid…tror jag…eller jag är det enligt testet, men jag vet ju inte om den är i livmodern och så”, sa jag med försiktig röst och de bokade in mig för ultraljud i vecka 5.

3/3

Varför känner jag mig inte gravid? Jag har ju testat positivt, hormonerna finns i min kropp. Men jag märker ingenting? Ringde fertilitetskliniken som bokade in ultraljud nästa vecka. “Har du några symptom”, frågade hon. Nej. “Mår du illa”, fortsatte hon. Nej. Det tyder kanske på att något är fel?

Testade positivt redan 3+1 och väntan på att få se var graviditeten satt kändes som den längsta i mitt liv. Kunde inte tänka på någonting annat. Hade kvar mina positiva graviditetstest och kunde inte förmå mig att slänga. Kändes som att graviditeten VAR stickan. Slängde jag fanns den inte mer.

3/4

Kan man sova på sidan? Tänk om ägget trillar ner i äggledaren och fastnar då?

Försökte tänka på annat. Vilket såklart inte gick då det enda hjärnan ville tänka på var det befruktade ägget i min kropp.

 

 

Söndagen exakt en vecka efter att jag plussade ringde telefonen. Det var mamma. Jag satte igång världens skådespel för att inte prata om det enda jag tänkte på. Hon frågade hur det var och jag svarade braaaaa. Pratade om att tvätta fönster, vad vi skulle äta och att vi skulle till Hannahs sommarhus nästa helg.

“Hur är det med dig då”, frågade jag. Hon sa att det blir ingen hundvalp. Hon har hittat en ny knöl. Allt tyder på att cancern är tillbaka. Det finns inget mer att göra har läkarna sagt.

7/3

I måndags stod jag överlycklig med Clearblue i handen. Idag är det söndag och mamma har cancer igen. Det tror hon i alla fall. Hon har inte ens kollat upp knölen i armhålan men pratar redan om immunterapi och 2-3 år kvar.

Plötsligt kände jag ingenting. Jaha mamma har kanske cancer och jaha vår bebis är kanske fast i en äggledare igen. Vad ska jag göra.

Jag mindes tillbaka till mammas olycka förra sommaren. Då hoppades jag att jag var gravid och var ledsen över ännu ett negativt test, men när mamma låg på intensiven tänkte jag att det är okej om jag inte är gravid denna gången heller. Det gör inget. Bara hon klarar sig.

Skulle jag fiktivt offra ännu en bebis?

 

Det tog läkaren några sekunder att konstatera att graviditeten satt rätt.

En svart prick i min livmodern. Skickade bilden till F som svarade “den liknar dig <3”.

12/3

Den ligger rätt!!! Så jäkla sjukt! Den är faktiskt där i livmodern. Det är på riktigt. En liten svart fläck. Jag ska tillbaka igen om två veckor. Då ska vi se om hjärtat slår.

Något jag lärt mig är att man aldrig slutar oroa sig. Jag har tänkt att om den bara sitter rätt, om bara hjärtat slår, om bara KUB är bra. Men när en milstolpe är avklarad väntar man bara på nästa. Hann knappt bli glad över att den satt där den skulle innan jag började oroa mig för att hjärtat inte skulle börja slå. Mitt uppe i allt var mamma kanske sjuk dessutom.

14/3

Känner mig så otacksam. Borde vara lyckligast i världen. Men jag är bara ledsen.

 

 

Mamma var på ultraljud för att ta ett vävnadsprov. Men de kunde inte hitta knölen med ultraljud. Sköterskan ville absolut inte gissa eller ta ut något i förskott, men sa att det var ett bra tecken. Det kan betyda att det inte är en tumör.

Där och då bestämde jag mig för att det inte var det. Det fick bara inte. Jag orkade inte det.

Vi bestämde oss för att berätta för mamma i slutet av vecka 6. Jag visste inte om det var rätt sak att göra. Gör det saken ännu värre att berätta att ett barn kanske är på väg när hon tror att hon kanske ska dö? Men jag kände att jag var tvungen. Jag ville ge henne något positivt att fokusera på.

Jag slog in bebisstrumpor i ett paket.

 

Hon reagerade precis som jag trodde <3 Så länge hon längtat efter att få blir mormor. Inte ett öga torrt.

För en stund var det som att cancer och död inte existerade. Vi åt våfflor och pratade om graviditet, barnnamn och mamma frågade vad ett tågkort till Helsingborg kostar om året. Det fanns en framtid att planera.

 

 

När jag pratade om graviditeten sa jag alltid “om den lever”, eller “om hjärtat slår”. Jag sa att jag bara ville vara realistisk och inte hoppas för mycket. Då sa mamma en sak som jag fortfarande tänker på när jag blir orolig. “Om du vill vara realistisk borde du istället vara positiv. Det går oftast bra”. Det är så sant. Oftast går det ju bra. Saker kan hända, men det vanligaste är att det inte gör det. Folk föder livslevande bebisar varje dag.

Det blev dags för ultraljudet i vecka 7. Jag har förstått nu i efterhand att det inte är så vanligt att få ett ultraljud så tidigt, jag tror det är standard när man gjort en fertilitetsutredning. Jag hade läst att om man ser hjärtslag i vecka 7 “minskar risken för missfall” lika mycket som om man har passerat vecka 12. När jag gick in i rummet kändes det som på liv eller död. Nu skulle det bestämmas om den fick leva eller dö.

 

26/3

Det slår!!!

Det blev liv. Ett fladdrande litet hjärta slog superfort på skärmen.

Och några dagar efter fick mamma äntligen besked. Det var bara ärrbildning, inte en ny tumör. Hade varit gravid i en månad och äntligen kunde jag pusta ut. Ingen cancer och ett litet hjärta slog inuti i min mage.

Måndagssnack

Jag hade intervju med en tjej för mitt föräldravikariat idag. Känns så knäppt att jag ska vara ledig från jobbet. Jag har fokuserat så mycket på att bli gravid att jag liksom inte tänkt på allt som händer sen. Som när min mamma frågade mig om jag var nervös inför att föda. Oj. Just det! Jag ska föda?!

Om jag ska vara ärlig är bebistiden och mammaledighet aldrig något jag sett fram emot. När jag tänker på barn drömmer jag snarare om när den är några år gammal, vi kan prata om saker, göra saker tillsammans och upptäcka världen. Byta blöja, mata och vagga på repeat är inte alls lockande. Men längtar såklart ihjäl mig efter att ha en miniliten bebis sovandes på mig.

På tal om jobbet ska jag ÄNTLIGEN träffa mina närmsta kollegor imorgon. Vi ska luncha. Jag har inte träffat min chef sedan december 2019, så det är på tiden.

Ser fram emot i veckan: Lunchen imorgon! Har inga möten och tänkte sätta mig på ett café och jobba en stund innan vi ska mötas upp, behöver lite miljöombyte.

Veckans utmaning: Har så många grejer igång på jobbet nu att jag inte vet hur jag ska hinna med allt. Helt självförvållat. Det finns så mycket jag vill göra, men så lite tid.

Veckans köp: En trikåkjol efter tips från Sandra Beijer. Så smart ju. Slipper byxor och kan fortsätta använda mina vanliga överdelar.

Veckans bästa: 20 grader hela veckan!

Tacksam över: 155 slag inuti min mage.

 

En bild om dagen måndag -> fredag

Måndag. Skulle till barnmorskan och var mycket pepp för jag visste att jag skulle få höra bebisens hjärtslag. Får alltid göra det när jag är där. 155 slag i minuten <3

Om man googlar betyder det att vi ska ha en flicka. Under 140 slag tyder på pojke och högre än det tyder på flicka. Stämmer sånt? Har det stämt för er?

 

Tisdag. F jobbade hemifrån och vi passade på att lyxluncha. Jag önskade mig en hederlig 3 små rätter från Linnea Basilika. Det fanns soppa, efterrätt och salladsbuffé också. Blev pangmätt.

 

Onsdag. Det bor ett gräsands-par på vår innergård. De har bott här nu i en månad ungefär och det är ju så mysigt. Honan har jag inte sett på några veckor, hon ligger väl och ruvar/tar hand om ungarna gömd någonstans. Hanen sitter vakt dygnet runt och har stenkoll på alla som rör sig förbi. Kunde inte gå närmre än såhär. Han blir pissed off.

 

Torsdag. Baguettelunch. Har ju brödmani nu och vill äta det helst hela tiden. Blev så glad när en sprillans nygjord baguette med kycklingröra kom ut från delin. Brukar annars låta bli att köpa mat där nu pga preggo.

 

Fredag. På tal om brödmani och mitt tjat om lingongrova här på bloggen skrattade jag när jag såg denna annons i fredags. Så passande.

 

Arkiv