Resistenta bakterier, tryffelrisotto & sprättad som en fisk

Mådde inte så bra, så därför kom det ingen sammanfattning av min vecka igår. Istället kommer den nu!

 

Veckans roligaste: Alex Schulman lade ut klipp på sitt bokmanus där hans redaktör kommit med synpunkter. Först tänkte jag att oj vilken chill relation de verkar ha med varandra, men ganska snabbt förstod jag att han drev. Det spårar bara mer och mer. Som jag har skrattat åt det här. Det är helt och hållet min humor. Till min lycka har han lagt upp sin story som en film på insta. Sen den här.

 

 

Veckans lärdom: Lyssnade klart på alla avsnitt av P3 Dystopia. Jag har lärt mig så mycket, men en sak som verkligen fastnade är en grej de berättade om antibiotika. Ni kanske vet det här redan och det är möjligt att jag är sist i världen, men vill dela med mig ändå.

Enkelt och kort förklarat så lär sig bakterier hur de ska överleva antibiotika när de utsätts för det i små mängder. Det vill säga att om jag blir sjuk och äter antibiotika och sen inte fullföljer min kur, så kan det hända att jag endast ”utbildar bakterierna” = de blir resistenta. Det är därför det är så himla himla viktigt att äta hela sin kur, trots att man mår bättre efter några dagar. Det har man ju alltid hört, men jag visste inte att det var anledningen.

 

Veckans förvirring: Jag fick mammas gamla tv, eller hennes sambos rättare sagt. Han har haft den på väggen, men jag fick med mig foten till den också eftersom jag vill ha den ståendes. Men när jag kom hem och skulle sätta ihop tvn kunde jag inte alls förstå hur jag skulle sätta på foten. Jag skruvade loss alla skruvar, försökte vända och vrida och trycka på alla möjliga plastgrejer jag kunde hitta. Det var helt omöjligt. Jag kände mig som historiens dummaste person. Sen upptäckte jag att det stod ett annat nummer på foten än på tvn. Googlade och tydligen tillhörde den en annan modell. Har alltså fått en fot som tillhör en annan tv. Tur det. Blev orolig för mig själv ett tag.

 

Veckans godaste: I lördags åt jag och Hannah på Ved Companiet i Helsingborg. Första gången jag var där. Jag åt risotto med ryggbiff, svamp, tryffel och jordärtskocka. Mmm. Riset var dock alldeles för underkokt och risotton var allt annat än krämig (typ hårt ris med buljongvatten). Men smaken var 👌🏼👌🏼👌🏼 så allt är förlåtet.

 

 

Veckans insikt: Jag insåg att folk som ställer upp i Idol är hälften så gamla som mig!! Jag insåg även att jag är för gammal för Idol. Att jag liksom skulle räknas som gammal om jag skulle söka. Inte för att jag vill söka eller så. Men ändå sjuk insikt.

 

Veckans plagg: Regnjackan! Det har regnat och regnat. Så jag har sett ut såhär hela veckan.

 

Tycker min regnjacka har den perfektaste färgen. Den andas dock inte alls vilket gör att det blir ett svettkalas varje gång jag använder den. Är det så med alla regnjackor, eller borde jag köpa ny?

 

Veckans humör: Måndag -> torsdag = bra. Torsdag -> söndag: inte så bra. När ska all sjukdom vara över undrar jag. Tack för allt stöd och snälla hälsningar. Det värmer <3

 

Vecka 36

Jag har varit så skör i helgen. Känt mig så ynklig. Så svag. Så nära till tårar. Jag var ute en sväng i lördags, men annars har jag inte orkat någonting. Men nu är det en ny vecka och nya tag! Denna vecka ska jag jobba på som vanligt, på lördag ska jag på kräftskiva och på söndag är det valvaka.

Angående det sistnämnda måste jag såklart rösta snart. Jag har en vision om att jag vill göra något fint av det, få det att kännas högtidligt. Kanske ta på mig fina kläder och äta något gott efteråt. Jag kommer att rösta både rött och blått har jag bestämt mig för. Men helt ärligt känns det inte som att det spelar någon roll exakt vad det blir. Jag bryr mig inte ens vad folk röstar på så länge de inte röstar på SD.

Jag läste precis Sandra Beijers iakttagelse att människor idag är mycket mer öppna med sina rasistiska åsikter än vad de var för fyra år sedan och jag håller verkligen med. Jag blev faktiskt chockad över vilka kommentarer jag fick när jag lyfte ämnet senast. Någon kallade vissa människor för ”pack” och någon annan skrev rakt ut att hen struntar i om alla människor inte har samma rättigheter. Vi och dom. Skrämmande.

I lördags var jag ute och jag stod och visade Vänsterpartiets instastory där Jonas Sjöstedt svarar på frågor (som jag tycker är så gullig!) för en kompis. En kille såg detta och kom sen fram till mig, rynkade på näsan och undrade om jag tänkt rösta på dem. ”Nej, hurså?”, svarade jag. ”Bra”, sa han bara. ”Vad ska du själv rösta på”, frågade jag. Han berättade att han ska rösta på SD, att det är det enda rätta, att man är dum om man inte förstår det. Jag ifrågasatte och började förklara min syn på det när han plötsligt avbröt mig och frågade om jag var svensk. ”Nej, jag är från Norge”, svarade jag. ”Om du inte ens är svensk kan jag inte ta någonting du säger på allvar”, sa han. Jag blev helt ställd, men fortsatte förklara. ”Man hör att du är från Norge, du bryter ju så mycket att man knappt förstår dig”, avbröt han igen. Jag bryter ju inte, men visste inte vad jag skulle säga. Jag har aldrig känt mig så förminskad. Helt plötsligt hade jag mist min rätt att få tycka något alls. En helt ny upplevelse för mig som aldrig behövt tillhöra ett ”dom”.

Det var inte meningen att det här inlägget skulle handla om detta egentligen, men nu blev det så. Jag hoppas att ni får en fin vecka. Och att ni röstar!

 

<3

 

Min torsdag i bilder

Tänkte skriva en liten presentationstext här som jag brukar göra typ i stil med ”låt oss titta på min torsdag”. Men min mamma hatar när jag gör så. Hon tycker att jag låter som en föredragshållare 🙈

Varsågod mamma.

 

Startade dagen såhär. Älskar att äta mysfrukost saaakta och varva serier med att jobba.

 

Ny favorit är (för att Blondinbella ständigt skriver om det) (HAHA) äpplebitar med jordnötssmör. Mmm vad gott det är. Tips är att salta lite extra och ha syrliga äpplen.

Btw! Tips nummer två är att vispa i jordnötssmöret för att det inte ska skikta sig. När jag köper ekologiska jordnötssmör är det ju typ omöjligt att ens äta det till slut eftersom jordnötssmöret förvandlas till en tjock, stenhård massa med olja på toppen. Sätt i en visp i elvispen och sätt ner i burken och vispa den mjuk. Sen håller den sig så! Lärde mig det i en lifehack-video. Obs på att hålla hårt i burken! Det var nära en olja-överallt-olycka när jag skulle göra det.

 

Hade egentligen lite ärenden att springa på, men då det regnade och regnade och regnade gjorde jag det enda rätta och sköt upp det.

 

Men gick och postade det här i alla fall. Det är prover från min mun som ska skickas till USA för att analyseras. Det är någon DNA-provgrej som jag köpte i samband med Black friday förra året, men alltså inte skickat iväg förrän nu. På tal om att skjuta upp saker då. Heh.

 

Sen begav jag mig ut igen. Jag skulle åka till Landskrona och träffa min mamma. Hon var hos läkaren igår och fick veta vad de hittat under operationen och hur hennes behandlingsplan kommer att se ut. Hon ville att vi skulle komma så att hon kunde berätta vad de sagt. Köpte med en liten present från Rituals <3

 

Väl i Landskrona gick jag till F’s jobb för att möta upp honom.

 

Gick förbi den här byggnaden. För 25 år sedan hade min styvpappa ett företag som sålde golv och mattor här. Här har jag alltså varit mycket när jag var liten. Har roat mig i oändliga timmar med att titta och känna på olika mattor och kan känna doften av plastmattor bara genom att titta på huset.

 

Mamma berättade och vi åt fryspizza, skrattade och grät om vartannat. Konstigt hur man funkar. Det var värre än jag trodde. Men det ska bli bra. Det måste ju det. Vägen dit är pissig bara.

 

<3

 

Rekommenderade inlägg

När det var coolt med plåster på kinden

Jag läste att en ny typ av utseendeförändring har växt sedan Meghan Markle gifte sig med prins Harry. Nämligen att tatuera in fräknar!

 

 

Jag har funderat mycket på det här. Min första reaktion var att fnissa lite åt det. Men sen kom jag på att det ju egentligen inte är konstigt. Det är ju som vilken annan typ av tatuering som helst. Man sätter den där för att man tycker det är snyggt.

Jag började tänka på andra knasiga grejer folk gjort med sitt utseende för att kändisar ser ut så och ett minne från tidigt 2000-tal uppenbarade sig plötsligt. Rapparen Nelly slog igenom och av någon märklig anledning hade han alltid ett vitt plåster (tejpremsa?) på kinden. Alltså jag vet ju inte. Stackaren kanske hade en envis finne som aldrig ville försvinna och som han inte ville visa till hela världen. Men jag tvivlar ändå på det. I alla fall. Det dröjde inte länge innan typ varannan kille också gick runt med plåster på kinden.

 

Hur alla *coola killar* såg ut när jag gick på högstadiet.

Minns ni det här? Och kan ni komma på något annat knäppt som blivit mode bara för att en kändis haft det?

 

Bakad sötpotatis med fetaoströra

 

Igår fick jag den bästa matlagningsidén jag fått på länge. Nämligen bakad sötpotatis! Så gott, enkelt och dessutom ser det trevligt ut. Man kan göra vilken röra och topping man vill i princip, det mesta blir gott till sötpotatis. Men jag hade fetaost i kylen, så jag bestämde mig för att göra en fetaoströra.

 

För att laga detta behöver du:

Sötpotatis

Créme fraiche

Fetaost

Persilja

Gräslök

Svamp

Solrosfrön

 

 

1) Börja med att sätta ugnen på 200 grader. Tvätta potatisarna och dela dem på längden. Gör snitt eller rutnät i dem (och var lite mer försiktig än jag så att du inte råkar skära igenom skalet, hehe). Pensla med olja, strö på lite salt och sedan in i ugnen. Potatisarna är klara efter 30-50 minuter beroende på storlek. Mina var små och tog 30 minuter.

 

 

2) Under tiden potatisarna är i ugnen blandar du ihop fetaostfyllningen. Jag använde tre ingredienser: fetaost, persilja och créme fraiche. Blanda till önskad konsistens (jag använde mer créme fraiche än på bilden) och smaksätt med salt & peppar.

 

3) Stek svamp, rosta solrosfrön (om de inte redan är rostade) och klipp gräslök.

 

 

4) Känn efter med en gaffel om potatisarna är klara, lägg dem på ett fat och klicka på fetaostkrämen. Garnera sedan med svamp, solrosfrön och gräslök. Och servera!

 

 

5) Ät!

 

 

En rätt som jag garanterat kommer att laga igen. Man kan ju variera röror och topping i all oändlighet. Den funkar lika bra i sin ensamhet med matigare topping, eller som tillbehör till något annat. Laga och bjud på någon du tycker om 🤗

 

Onsdagssnack

 

Titta! Jag har satt upp lite grejer på den där hyllan jag köpte. Tyckte det blev så mysigt. Längtar efter att samla på mig fina, speciella saker efterhand. Hittade ett hästhuvud i betong som jag kärade ner mig i totalt, men köpte inte det. Jag ångrade mig och gick tillbaka dagen för att köpa det, men då var det borta. Stör mig på avsaknaden av hästhuvudet varje gång jag tittar på hyllan nu : ((

I alla fall.

Idag har jag städat, fixat, lagat mat och gått igenom mejlen. Har fått så många skumma mejl på sistone. För var det mest “hej du kan få ett par strumpor om du bloggar om oss” och man ba ehhh tack men nej tack. Nu är det företag som undrar om de kan få kommentera gamla inlägg i min blogg och i gengäld swisha pengar till mig (wtf??), om jag har lust att köpa in mig i våffelföretag (….va?) och sen är det alla de där pyramidsspelsgrejerna där den ena idén är konstigare än den andra.

Vi har precis tittat på Idol och tänkte lägga oss i sängen och titta på ännu mer Idol nu på datorn. Har nämligen missat alla avsnitt som varit samtidigt som partiledardebatter. Mysigt att ha lite att ta igen. Älskar att Idol har börjat igen btw. Har längtat hela året!

 

Gå på ditt cellprov

 

Idag var jag på cellprov. Vissa går genom livet utan att vara rädda för någonting med mottot “det händer inte mig”. Sån är inte jag. Jag tänker snarare att om hemska saker händer andra, varför skulle det inte kunna hända mig?

Därför är det egentligen så konstigt att jag sköt upp mitt första cellprov för fem år sedan. Tiden på min kallelse *passade inte* tyckte jag, så jag väntade och väntade och väntade och när jag väl tog cellprovet fick jag, som ni säkert minns, svar några veckor senare om att jag hade cellförändringar och fick göra en konisering.

 

 

Eftersom mina cellprov efter det har varit bra har jag flyttats till den normala screening-gruppen (var tredje år) och eftersom det var tre år sedan mitt senaste besök var det dags idag. Jag har varit så nervös inför detta besök! Jag kunde knappt sova inatt. Inte för att det skulle vara obekvämt eller göra ont. Efter allt skit och tusen gynbesök i samband med mitt utomkvedshavandeskap känner jag mig ganska härdad. Dessutom är ju ett litet obekvämt gynbesök tusen gånger bättre än cancer. Jag har varit nervös för att jag föreställer mig det värsta. Jag har inbillat mig hur barnmorskan skulle ta en titt, dra efter andan och säga “men du har ju livmodern full av tumörer”. Nu är det ju säkert inte ens så det går till, men säg det till min katastroftänkande fantasi.

Ingen drog efter andan eller konstaterade någon cancer på plats idag, så det var ju tur. Nu är det bara att vänta på provresultatet som kommer om några veckor, som förhoppningsvis är bra.

Men hallå. Snälla, snälla, snälla gå på era cellprov. Provet visar om du har cellförändringar som kan leda till livmoderhalscancer. Det är alltså jätteviktigt att gå i förebyggande syfte, så att inget hinner utvecklas. Sedan cellprov infördes i Sverige har livmoderhalscancer minskat drastisk. Tänk vad bra att vi har cellprov! Sluta med ursäkter och bara gå dit!

 

Arkiv