Torsdag med julpynt, uppgraderat päron och crazy tapeter

Woke up like this. Not. Men såg i alla fall ut såhär när jag hade svarat på mejl, duschat och blabla. Begav mig ut för att fixa lite saker.

 

“Nu händer det”, skrev jag på insta.

Sa till och med det till killen i kassan. “Vad händer” undrade han förvirrat. Typ som att han inte alls fattade att det här med julpynt var en big deal för mig. Aja.

 

Synade granen och höjde med två ljusstakar. Herregud. NU HÄNDER DET.

 

Sen fick det sluta hända en stund för jag skulle fixa naglarna. Valde vinröda. Tycker de blev snuskigt fina. Tittar på dem och beundrar hela tiden.

 

Åkte hem till mamma där jag provade två nya saker. Sak nummer 1: denna frukt. Någon som vet vad de heter? Det är en större variant av sharonfrukt. De heter kanske också sharon?

Den smakade exakt som päron. Fast utan den sandiga konsistensen. Sjukt mycket win alltså. Päron släng dig i väggen, du är utbytt och uppgraderad.

(Förlåt päron) (fick dåligt samvete).

 

Sak nummer 2: Kombucha. Mamma håller på med alla möjliga bra saker för att hjälpa kroppen. Den här innehåller superbra bakterier till magen. Det smakade exakt som kolsyrat te. Vilket det också i princip är, den är nämligen smaksatt med grönt te. Lite weird, men gott tyckte jag ändå. Kanske också ska börja dricka sånt.

 

Försökte vinna över katten Jesse som mamma passar ibland, men han är svår och blyg. Men! Sen somnade han en meter från mina fötter vid köksbordet och jag vågade inte röra mig en millimeter för att jag inte ville väcka.

 

Mamma och jag vinkar! Spana in hennes coola elefant-tapet från Svenskt Tenn btw.

Mamma har gått crazy och snart tapetserat med olika speciella tapeter i varenda rum i sin lägenhet. Näst på tur är köket. Jag är lite skeptisk, men mycket nyfiken på hur det kommer bli. Älskar att hon bara köööör. Mvh/ tönten som knappt ens vågar köpa något i färg. Borde göra ett hemma hos-reportage hos henne sen.

 

Sen blev det en runda på Rusta innan jag tog tåget hem. Ville spana mer julgrejer. Köpte bland annat INTE en blinkande tröja.

 

Och såhär mysigt blev det hemma hos mig. Mini-granen är från Flying Tiger, tomten från Rusta och ljusstakarna samt ljusslingan från Clas Ohlson.

Det var min torsdag det! Så MYS att jag kan hänga med mamma mitt i veckan och jobba på helgen istället <3

 

Frukostmöte med mig själv

Wow spana in min frulle! Beställde en acaibowl med ananas, mango och kakaokräm.

Är på Ginger och försöker styra upp min dag. Ska köpa saker till ett samarbete bland annat och skriver en lista på vad jag behöver. Inslagningspapper och julpynt exempelvis. Jag är ju ingen julpyntsperson egentligen. Har aldrig julpyntat i mitt liv. Får börja smått tänker jag. Jag gillar ljusslingor och skulle gärna haft en adventsljusstake, så ska se om jag hittar det. Såg att de har en liten söt gran på TGR när jag gick förbi. En sån måste jag ha också.

Tänker mycket på vilken hard core julpyntare min mamma var när jag var liten. Jultomtar överallt, julgran och hon bytte till och med gardiner och dukar. Säkert bara för min skull också. Mamma <3

Igår somnade jag innan klockan 22.00. Så skönt! Tror inte det hänt sedan…hmm. Har det någonsin hänt? Är i alla fall så utvilad nu. Detta är nog den första jul-perioden då jag inte behöver dricka Samarin varje dag och rabblar saker jag behöver göra i huvudet med hjärtklappning när jag ska sova. Det är viktigt att ta hand om sig själv. Det är ändå ingen som tackar oss i slutändan.

 

Frågor & svar

Hej.
Har läst din blogg i massor av år, så kom ihåg inläggen du skrev om din farmors bortgång förra året. Då hade jag aldrig förlorat någon närstående, så kunde inte fullt relatera till det du skrev, men trots det blev jag såklart väldigt rörd av dina tunga men ändå fina texter. I dagens läge har jag dock väldigt nyligt fått genomgå min farfars bortgång. Det känns fortfarande ofattbart att skriva den meningen, då jag ännu inte riktigt kan tro att det är sant. Så som jag förstått det hade du är nära relation till din farmor trots att ni bodde långt ifrån varandra. Samma sak var det mellan mig och min farfar, han bodde i Stockholm och jag bor långt uppe i Norrland. Det blir en sådan konstig känsla när man genomgår en sån stor sorg, utan att något egentligen förändrats i vardagen eftersom att vi inte brukade träffas “till vardags”. Det känns som att allt har förändrats, samtidigt som ingenting har förändrats. Vet inte om du också kände så? Det jag undrar är hur du mår nu, ett år senare? Förstår att sorgen aldrig försvinner, men hur har den förändrats? Blir det verkligen bättre med tiden? Det är ohållbart att må som jag gör i dagsläget, försöker hålla ut och vänta på dagen då det kommer kännas lättare. Då jag kan acceptera det som hänt. Jag hoppas att du tycker att det är okej att jag frågar dig detta, men om det känns som en jobbig eller privat sak att svara på så förstår jag dig.
Tack för en fantastisk blogg.

– Åh jag beklagar <3 Förstår vad du menar med att vardagen inte ändras. Det är nog det som är konstigast av allt, för ibland kan jag till och med glömma bort att hon inte finns längre. Jag ser något jag vill köpa till henne, eller kommer på något jag vill berätta och sen slås jag av….ja, just det. Då hugger det till. Sånt här är såklart individuellt, men jag upplever att sorgen blir annorlunda med tiden. Det blir lättare att leva med, man tänker inte på det lika ofta och den där akuta ilande smärtan och trycket över bröstet som man upplever i början försvinner. Men man slutar inte sakna och man kommer fattas något resten av sitt liv. Så känner jag om min styvpappa och nu är det 17 år sedan han gick bort.

Men sorgen och saknaden förändras som sagt. Från början gjorde det bara ont, men nu blir jag varm när jag tänker på henne. Det är inte jobbigt att sakna, jag vill sakna. Jag är inte bitter längre, utan jag känner mig mer tacksam. Tacksamheten över att jag fick ha personerna i mitt liv är större än sorgen. Så hur knäppt det än låter vill jag må dåligt ibland och jag vill sörja. Det ger mig tröst. Men lika ofta skrattar jag för mig själv eller drar på smilbanden när jag tänker på fina minnen.

Håll ut! En dag blir det helt hanterbart <3

 

Får du någonsin bud eller saker skickade till dig som du inte vill ha pga du tycker de är olämpliga?

– Hmm… Nej. Jag får ju förfrågningar om jag vill ha konstiga grejer, typ som melatonan och sådär, men svarar inte ens. Vad gäller paket som jag bara får är det helt normala saker. En gång skickade dock Fun light sin sommarsmak med massor av sand i paketet. Det tyckte jag var lite olämpligt när jag hade sand i hela köket…..hehe.

 

Appropå Löwengrip. Tänker på hennes stalker. Hur är det med din stalker nu? Har han lagt av eller han utsätter dig fortfarande för obehag?

– Jag publicerar ju hans kommentarer numera och svarar på dem med hans namn. Har inte publicerat eller svarat på någonting på nästan tio år(!!), så nu provar jag något nytt. Anledningen till det är för att han under hela denna tid varit rädd för att jag ska avslöja vem han är (tur för honom att jag varit så himla snäll) och för att han gnällde om att han får upp inlägg om att han är en “stalker” när man googlar hans namn (men sluta hålla på då!). Då han vägrar ge sig tänkte jag helt enkelt att jag hjälper honom bättra på sökresultatet.

Jag tror att han tyckte det var roligare när bara jag såg kommentarerna, för han har lugnat ner sig rejält nu jämfört med förr. Men om ni ser märkliga långa kommentarer är det alltså från honom. Här, här, här och här är inlägg där ni kan se kommentarer från honom bland annat.

Jag får ofta frågor om detta och det är så fint att ni bryr er <3 Men jag är inte rädd för denna person längre. Jag var rädd i många år och han begränsade mig och mitt liv på många sätt. Jag skrev aldrig om var jag skulle eller var jag befann mig förrän i efterhand för att jag var rädd för att han skulle dyka upp, och jag skulle aldrig (även idag) våga bo på marknivå. Det är kränkande att han, trots rättegång och allting, fortfarande kontaktar mig och det gör mig förbannad när jag tänker på det. Men jag är inte rädd.

 

Idag är det exakt fem år sedan rättegången. Minns att jag fick sitta dubbelvikt hela tågfärden hem för att jag hade så ont i magen. Fy tusan.

 

Kom o tänka på en sak.. (med risk för att trampa i något för privat dike nu) Vart tog Rebecka vägen? Minns att ni var jättetajta och hon var alltid med i din blogg i början av din bloggkarriär. Men har inte synts till på flera år, tror jag.

– Åh Rebecca! Nejdå, inget privat dike. Inget har egentligen hänt, mer än vi tappat kontakten. Vi har bott på olika ställen och gled sakta från varandra. Men hon är en sån person som man kan träffa och så är allt precis som vanligt när man ses. Vi har faktiskt pratat en del de senaste dagarna om allt kring Isabella Löwengrip. Det blev naturligt att hon skulle bli personen att ventilera det där med. När vi gick på gymnasiet satt vi uppe hela nätterna och pratade om bloggar på msn, haha.

 

Några tio år gamla bilder. Vilken duo <3

 

Hej! SNÄLLA Regina ta upp min fråga i ett inlägg. 🙈 Jag förstår att det är känsligt med viktfrågor och att man kanske inte ställer frågor som mina men jag vill ändå veta. Hur håller du din form? Det känns som att du äter snask flera ggr. i veckan och ändå är du så fin. Jag kämpar med att gå ner i vikt efter att ha gått upp ca. 20 kg under ett år. Lyckades gå ner 13 av de under våren men gick sedan upp ca 6 kg igen från sommaren och till nu. Jag hatar att träna och upplever inte att jag äter skräpmat lika mycket som förr. Ändå har jag gått upp typ hälften av det jag gick ner. Wtf liksom?! Hur gör du? Snälla dela med dig av dina tips! 🙈

– Som du nog redan gissat kommer jag inte ge bantningstips eller liknande, något sånt kommer ni aldrig få läsa på denna blogg. Men ska försöka svara på din fråga ändå. För det första så ser du ju inte allt jag äter och gör. Jag äter gott ofta, det stämmer. Men då det inte är lika spännande att dokumentera “tråkig mat” är det godsakerna ni oftast ser och därför är det lätt att tänka att det är det enda jag äter. Jag tränar inte, men försöker röra på mig. Jag siktar jag på att gå minst 10.000 steg om dagen (svårt nu när det är pisskallt dock). Det är en “träningsform” som jag gillar och som gör mig gott både fysiskt och psykiskt.

Men du. Något jag spontant tänkte på när jag läste denna fråga är att något kanske är fel? Om du känner att du går upp i vikt “utan anledning” kanske allt inte är som det ska? Exempelvis: kolla upp så att du inte har en underfunktion av sköldkörteln. Då går kroppen på lågvarv och förbränningen går ner. Sen kan ju ämnesomsättningen gå upp och ner av lika anledningar. Tror den blir lägre med åldern? Gissar bara nu dock.

Men det här med vikt alltså. Egentligen förstår jag inte varför folk väger sig överhuvudtaget? Vikt har noll med någonting att göra. Jag har inte vägt mig på säkert tio år (förutom hos läkaren) och skulle inte ha någon aning om jag gått upp eller ner, mer än hur kläderna sitter. Sikta på att må bra och att orka med du vill. Det är det enda viktiga. Så länge du är frisk är allt som det ska <3

 

Alltså jag är nyfiken! När du skriver att du får/har ångest, är det då ångest i sin riktiga bemärkelse eller ett uttryck du använder dig av för att förstärka en känsla? Jag lider själv av ångest med återkommande panikångest, och blir ibland förvirrad för att ibland används ordet för att beskriva eller förstärka en känsla 😅 stor kram!

– Både och. Kanske inte borde använda ett sådant ord som kraftuttryck, men jag själv som är en person som haft och har ångest tycker inte att det gör något. Vad tycker ni?

 

Rekommenderade inlägg

Julshow på Moriskan med Cabaret Candy Club

Förra veckan fick jag ett mejl som undrade om jag hade lust att komma på julshow på Moriskan i Malmö på lördagen. Självklart ville jag det!

Julshowen heter Aphrodite the Burlesque Extravaganza och är producerad av Cabaret Candy Club.

 

Först började vi med julbord!

 

Jag var lite nervös att jag inte skulle få äta julmat alls i år eftersom mamma sagt att hon inte kommer bjuda på det då man “äter det så många gånger under julen”. Jag bara men hallå inte jag?? Så nu är det åtgärdat som tur är.

 

Tänkte denna bild skulle bli härlig, men herregud julmat är inte charmig mat alltså. Haha.

 

Hade med mig Ida som sällskap! 🤩

 

Sen började showen!

 

 

Leave your troubles behind, sa de och det kan jag minst sagt säga att man gjorde. Herregud, jag blev helt mindblown. Det var så knäppt, roligt och bra. Jag är egentligen en fnysa-luft-ur-näsan-person när något är lustigt, men här skrattade jag så att jag inte fick luft. Visste knappt var jag skulle bli av. Lätt den bästa showen jag varit på. Hoppas den kommer tillbaka varje år för jag tänker gå på detta fler gånger.

Cabaret Candy Club är fantastiskt duktiga och såg till att stämningen var på topp. Det var så bra varvat med show, sång, dans och humor. Det bästa var även att publiken bjöd så mycket på sig själva. Det enda jag har att klaga på var att det var ganska trångt vid borden där vi satt. Men i övrigt var allt perfekt.

 

Här ser ni det livsfarliga lejonet Simba 😂

 

Efter showen drack vi bubbel och dansade några timmar. Vi var så upprymda!

 

Är så glad att jag fick komma! Tack tack snälla! HÄR kan ni läsa mer om showen eller boka biljett. Bara gör det, jag lovar att ni inte kommer ångra er 🎉

 

Känner mig lite tveksam

Ida: Det står i ditt horoskop att du ska hantera ditt kärleksliv som du hanterar ditt jobb.

Jag: Aha.

Jag: Så jag ska strunta i att svara på störiga mejl.

Jag: Göra allt i sista minuten.

Jag: ….och fakturera.

 

Måndagssnack

Sent måndagshej idag förlåt förlåt.

Överlevde cyber monday också. Nu är jag så less på kampanjer och nyhetsbrev. Kanske inte så konstigt eftersom jag jobbar med det. Men kanske också beror på att jag öppnat varenda nyhetsbrev jag fått eftersom jag letat efter rabatter på specifika saker. Det blev bland annat en spegel, vinterskor, BHA från Paulas choice och jeans. Perfekt!

Min helg har varit både hög och låg. Jag har både haft väldigt roligt och mått väldigt dåligt. Hela känsloregistret på två dagar. Vad jag hade för mig i lördags kommer upp snart. Igår gjorde jag ingenting. Om inte 6 avsnitt av Greys Anatomy och pizza räknas då. Det gör väl det. Idag har jag jobbat och inte gjort mycket mer när jag kom hem från jobbet än att laga mat. Behövde egentligen hämta lite paket och så, men det finns en ny dag imorgon. Min stackars mamma är i isolering på sjukhuset och har skickat liveuppdateringar på sms hela dagen. Det är en liten infektion och inget allvarligt förhoppningsvis, men när man får cellgifter är de extra försiktiga. Tänkte hälsa på henne efter jobbet imorgon om inte hon får komma hem innan dess. Hoppas det.

Annars då. Jag är faktiskt väldigt tagen av hela grejen med Isabella Löwengrip och har tänkt på det hela dagen. Mår riktigt dåligt för hennes skull. Jag kan inte ens föreställa mig vad hon går igenom. Det måste vara så många känslor. Sorg, ilska, hat, men också oro och saknad. Fruktansvärt.

Kul att jag skrev “annars då” förresten. Jag hatar det uttrycket. Jag skrev till och med det på min Tinder-profil. Det var ju längesedan nu, men jag vill minnas att det stod något i stil med:

Gillar: Serier, mat och att vara spontan
Gillar inte: Spindlar, sär skrivningar och frågor som annars då

Gissa hur många som påpekade att jag särskrivit särskrivningar? : ))))

Nu ska jag ta en vaaaaarm dusch och sen ska jag bädda ner mig i sängen och redigera bilder, skriva morgondagens blogginlägg och spela Candy Crush.

 

Dagens middagssällskap 😍

 

No more fucks to give

 

Showen igår. Wow!

Jag hade hört på förhand att det är många som blir rörda, att man växlar mellan att gråta och skratta. Så kände inte jag. Jag grät faktiskt inte alls och då är jag en person som har nära till tårar. Jag blev mer rörd på ett power-sätt. Blev upplyft liksom. Jag kände mig dock nära till gråt när jag kom in på arenan och såg allt folk. Tyckte det var så fint att alla var där för henne. Att så många människor med (antagligen) vettiga åsikter var samlade på samma plats. Blev så överväldigad över det.

Skrattade gjorde jag däremot. Mia bjuder på sig själv och är duktig på att blanda humor, med allvar. Det var show, musik och anekdoter. Två och en halv timme gick fort.

Jag kände igen mig i mycket av vad hon pratade om, exempelvis det här med att spela en roll och agera så som förväntas av en. Istället för att lyssna till vad man verkligen vill. Vem man verkligen är.

Mer än så ska jag inte skriva så att jag inte avslöjar något för er som ska se föreställningen. Men jag kände verkligen när jag gick därifrån att nä inte jag heller. Jag har inte heller ett jävla fuck kvar att ge. Det räcker nu.

 

Arkiv