2017 har varit ett väldigt stormigt år för mig känslomässigt. Det har inte funnits något linjärt överhuvudtaget. Bara toppar eller dalar. Bara jätteglad eller jätteledsen. Bara lycklig eller olycklig. Det har dock varit ett lugnt år arbetsmässigt. Jag har varvat ner, tagit hand om mig själv och inte pressat mig mer än nödvändigt. Kanske är det därför jag hunnit tänka så mycket? När tankarna inte fylldes med tusen måsten stod jag kvar, hann känna efter och visste inte vem jag var längre. Vad vill jag? Vill jag leva såhär? Varför är jag inte lycklig?
Något saknas. Men vad.
2017 har varit det mest omtumlande och förvirrande året i mitt liv känslomässigt. Jag har fått reda ut vad jag önskar av livet, vad jag förväntar mig och vill ha, men också vem jag är. Förutom min personliga utveckling har en del andra stora saker också hänt. Låt oss kika på de största händelserna:
Karriär
Jag sa upp mig! Efter många diskussioner med mig själv fram och tillbaka tog jag till slut steget. Efter att ha haft heltidsjobb, pendling, bloggen och krönikor samtidigt i nästan två år förstod jag att det inte var hållbart. Jag var tvungen att välja och valde mig själv och mitt företag. Från att alltid ha haft bloggen som en sidogrej satsade jag fullt ut, men kom på efter ett tag att det blev ganska…tråkigt att bara ha det. På något magiskt sätt löste problemet sig själv och jag började konsulta inom marknadsföring på deltid samt startade en podcast tillsammans med Moa. Plötsligt hade jag allt. Självförverkligande, rutiner, frihet OCH fritid. Bästa jag gjort.
Veckans Smash
I juni var jag på hemligt möte i Göteborg och träffade Moa! Ni trodde att vi bara tog en vänskaplig fika, men HAH. Vi hade annat i görningen. Vi planerade nämligen att starta en podcast ihop. Från början tänkte vi göra en ”semesterpodd”, men jag är glad att landade i Veckans Smash istället. Moa alltså. Så tacksam över att ha fått lära känna henne och så fint att ni varit med på vår resa helt från början. Tänk så knäppt ändå att börja podda med någon man knappt känner. Moa är en av de smartaste och roligaste människorna i mitt liv. Hon har lärt mig så mycket och jag är glad att hon skickade det där hej-ska-vi-podda-ihop-mejlet i maj. Det finns ingen som jobbar så effektivt som jag och Moa och jag förstår nästan alltid exakt hur hon tänker. Ibland kan vi briefa och bestämma innehåll för ett helt avsnitt på fem minuter. Great minds alltså. Så tacksam för henne.
Farmor
Det sorgligaste med året (och alla år som kommer) är att min farmor lämnade oss. Fina farmor. Hon har varit som en extraförälder för mig under hela min uppväxt och att hon inte finns mer kommer för alltid lämna ett hål i mig. Men jag är tacksam för att jag fick ha henne som min människa och jag vet att hon väntar på mig i paradiset.
När jag träffade henne denna gången sa hon bara helt plötsligt ”Regina, jag kommer dö snart”. Det fanns egentligen ingenting som indikerade på det just då, men hon bara visste. Jag grät hela vägen hem och det är därför jag varit i Norge så många gånger detta år. Jag visste innerst inne att hon hade rätt. Knäppa farmor alltså. Alltid så brutalt ärlig <3
Relationer
Jag är en person som alltid känt mig ensam. Utanför. Jag kan vara del av sammanhang, men ändå känna att jag inte hör dit. Jag har i alla år bara tänkt att jag är sån. Att det bara är så det är. Men detta år har jag faktiskt känt det mindre än någonsin och det är jag så tacksam för. Jag är på en bra plats i mina vänskapsrelationer. Jag har en hel handfull med människor jag vet skulle göra allt för mig och som alltid stöttar och finns för mig oavsett. Jag är även lycklig nog att ha fått in nya, fina vänner i mitt liv detta år. Men det bästa av allt är de där vänskapsrelationerna som jag haft i många år men dammat av lite extra just i år och gjort ännu starkare och mer glänsande. Är så obeskrivligt tacksam över att just mina vänner är mina vänner.
Ikväll skålar vi in det nya året. 2018 ska bli mitt år. Jag vet att jag säger det varje år, men denna gång är jag mer målmedveten än någonsin. Jag är inte lika förvirrad länge. Jag står stadigare på jorden och vet vad jag vill ha och vad jag vill. Jag vet bara inte riktigt hur jag ska ta mig dit ännu, men det kommer. 2018 har svaret.
Skål och gott nytt år vänner! Önskar er ett fantastiskt år! Tack för att ni läser här, stöttar mig och finns för mig <3 Jordens bästa läsare!
Här kommer topp 5 bästa maträtterna jag lagade 2017. Obs på att rubriken ljuger lite. Ett av recepten innehåller lax och några innehåller ost eller mejeriprodukter. Men annars är allt veggo!
Halloumiwraps med snabbsalsa. Bästa lunchen någonsin. Det går snabbt och är en smakbomb. Skulle kunna äta detta varje dag. (Och gör det nästan också).
Hej!
Jag har följt dig så länge jag kan minnas. Det känns som att vi är kompisar och jag är så tacksam över att jag fått följa dig genom de toppar och dalar som ditt (och allas) liv inneburit. Jag vet att du i perioder har mått dåligt. Jag har fått uppfattningen om att ditt dåliga mående nästan alltid har gått att härleda till att det har hänt svåra saker i ditt liv. Jag hoppas att du inte tycker att jag är för ”närgången” här och du behöver givetvis inte svara om du inte vill. Min fråga är om du mår dåligt och/-eller har ångest ”utan anledning” också? Hur hanterar du det? Jag själv har levt med ångest i hela mitt vuxna liv. Du är ett par år äldre än jag och jag undrar om du har ändrat syn på svåra saker i livet? Kan man vara lycklig? Går det att må bra även om livet handlar om att hantera ångest? Du är så klok och oavsett vad du har för relation till ångest (kanske har du någon i din närhet som lider av ångest?) så är jag nyfiken på hur du ser på ångest? Jag vill vara tydlig med att jag menar riktig ångest när jag skriver ångest. Inte typ glömma-nycklarna-hemma-ångest. Tack för allt. Dina dagliga inlägg har varit en trygghet för mig under alla dessa år.
Svar: Tack för fina ord och för att du hängt med så länge <3 Jag tycker att din fråga var så bra och intressant att jag ville ge den ett eget inlägg. Ångest är ett ämne som ligger mig varmt om hjärtat. För jag har, precis som du, levt med ångest i hela mitt liv och tycker det är ett viktigt ämne att lyfta och delar gärna med mig om mina tankar och hur jag brukar hantera mina jobbiga perioder. Som med allt i livet är det skönt att veta att man inte är ensam.
För mig finns det två typer av ångest. Den ena typen är den man kan härleda till något. Exempelvis att man gjort bort sig, att man är nervös över något eller om det hänt något jobbigt. Den andra typen är den jag kallar för ”kemisk ångest”, precis som du skriver att man har ångest utan anledning. Det kan bero på alkohol, PMS eller att man känner den den jobbiga ångest-känslan utan anledning. Man mår dåligt utan att veta varför. Jag delar därför upp mina tankar i två ångest-kategorier:
Ångest man kan härleda
Jag brukar försöka reda ut VAD det är som ger mig ångest och varför. Vad handlar egentligen känslorna om och hur kan jag få det att kännas bättre? Kan jag göra en plan? Finns det något i mitt beteende jag kan ändra för att inte hamna där? Går det att lösa? Grubbla och älta, men försök sedan hitta en lösning. Det som hänt har hänt och nu blickar vi framåt. Detta är egentligen den bästa typen av ångest eftersom man vet varför man mår som man gör och om man bara reder ut vad det är som skapar den klumpen i magen är man ett steg närmare en lösning.
Ångest utan anledning
Ibland mår jag dåligt och vet inte exakt varför. Sådär riktigt dåligt att de där get up, dress up, show up-citaten känns som ett hån. Jag har kommit till punkten att jag tycker det är okej att må dåligt. Jag gör det ibland och så är det med det. Det är helt okej att ha en dålig dag. Alla känslor är tillåtna. De kommer över en plötsligt och det är inget man kan motarbeta. Ingen väljer ju att må dåligt. Men man måste komma ihåg att alla känslor är tillfälliga. Det kommer gå över. Det är inte farligt att känna så och det är okej.
Något jag brukar göra är att sätta en tidsram för mig själv. Det kan vara allt ifrån en timme till en hel dag och under den här tidsperioden får jag lov att må så dåligt jag bara kan. T.ex. Idag är en riktig pissdag och det finns inte någon mening med någonting och livet suger. Men imorgon är en ny dag och då ska jag vara klar med de dåliga tankarna. Men fram tills dess är det helt okej att må som jag gör. Det här fungerar såklart inte alltid, vi är ju inte robotar. Men det hjälper mig att inte pressa mig själv till något jag inte är kapabel till just då (och i sin tur känna mig misslyckad för att jag inte lyckas) och det är en lättnad för mig att tillåta mig själv att må dåligt. Det är ju inte farligt att må dåligt. Man är inte misslyckad för att man mår dåligt. Man får lov att vara ledsen, arg, nedstämd och olycklig. Man måste bara ha tillit till att det går över och se till att inte fastna i det. Som Therese Lindgren säger: Jag är inte en olycklig person som ibland mår bra, utan en lycklig person som ibland inte mår så bra. Så brukar jag försöka tänka. När jag orkar tar jag tag i mig själv igen. Försöker komma ur mina destruktiva vanor, borstar av mig och försöker igen. Och oftast går det då.
Slutligen, några tips:
– Var inte rädd för att söka hjälp om det går för långt, eller om du känner att du behöver det. Att ta hand om sitt psykiska mående är minst lika viktigt som det fysiska. Kan rekommendera KBT och mindfulness.
– Kolla upp så att att dina värden är bra och att du inte har brist på något. Exempelvis D-vitamin, hormonobalans eller att sköldkörteln inte fungerar som den ska.
– I avsnitt 10 av Veckans Smash pratar jag och Moa om ångest. Lyssna gärna på det!
– Michaela Forni har skrivit en del om ångest i sin bok ”Jag är inte perfekt, tyvärr”. Den handlar dock främst om ångesten man kan härleda till något. Hon pratar om vad ångest egentligen grundar sig i och ger handfasta tips. HÄR skriver jag om hennes bok.
Idag är det massor med fix som gäller för min del. Jag ska ladda kameran, packa, reda ut vad jag ska ha på mig under nyårshelgen och tvätta kläder.
Imorgon bär det av hit:
Sen ska jag förbereda blogginlägg också. Har ni något speciellt ni vill läsa om? Jag tänkte mig två olika nyårsresuméer, ett frågor & svar-inlägg och mina nyårsmål inför 2018. Mycket nyårstjat kanske. Men så får det vara.
I en sån här kommer jag befinna mig om exakt ett dygn. Längtar.
Igår var kanske den bästa matdagen i hela mitt liv? Häng med och läskas! (Förlåt hatar det ordet) (vet inte varför jag skrev det).
Först startade jag dagen med att fixa naglarna. Min nageltjej ska åka på semester, så jag passade på innan hon åker. Nu ska jag bara måla dem i en trevlig färg, sen är jag redo för nyår. Vad röstar ni på? Rött? Glittrigt? Gullig jag är som tar bild med en fin parfymflaska i handen va? Som alla *instagramtjejor*. Fick parfymen i julklapp av Juicy Couture. Doften heter Glacé och doftar SÅ GOTT.
Sen när jag ändå var på stan ringde jag ner F för att luncha med mig. Vi hamnade på Olssons Skafferi och jag valde deras veckospecial: saffransdoftande fisk och skaldjursgryta med aoili och handskalade räkor. Mmmm. Min mun vattnas nu när jag skriver om det. Lunchernas lunch.
Vi spanade in mellandagsrean och sedan gick vi till Systemet för att handla lite till nyår. Vi ska ju på spa där det ingår mat och vinpaket, men tänker att det är nice att ha lite bubbel på hotellrummet också. Hittade detta bubbel från Xanté och köpte två flaskor på en gång. Xanté är en av mina favoritlikörer så förväntningarna är skyhöga.
Kom hem med det här också. Kjolen är från H&M och dalmatintröjan är från MQs mellandagsrea. Tänker att det skulle vara fint tillsammans? Eller inte. Vi får se. Blev i alla fall jättekär i båda plaggen.
Några timmar senare hade jag bokat bord här. Jag och Linda skulle äta finmiddag på Maria Tapas!
Här är jag. Hej hej!
OCH HÄR ÄR MATEN.
Ursäkta MEN HUR GOTT. Jag och Linda beställde in allt på menyn som lät gott och sen delade vi på allt.
Vi pratade om allt mellan himmel och jord, skrattade massor och sedan avslutade vi med kaffedrinkar och delade på en chokladkaka.
Smsade detta till henne när jag kom hem: Tack för idag! Är alltid 100 kilo lättare efter att ha varit med dig. (Förutom idag) (så sjukt jäkla mätt) ?
Dags att kika på hur det egentligen har gått för mina nyårsmål för 2017. Har jag lyckats?
Dra ner på mitt köttätande rejält.
Heja mig för oj vad jag har lyckats med det här! Målet var att se kött mer som ett undantag än en regel. Alltså att ha ”köttdagar” istället för att ha vegetariska dagar. Det här har jag hållit mig till hela året och det har gått riktigt bra. Förutom möjligtvis nu i december då det varit köttbullar och sill ungefär överallt. Men i övrigt har det varit väldigt lyckat. Jag ser mat på ett annat sätt nu och tycker inte att en måltid är komplett först när den innehåller kött. Jag har dessutom vidgat vyerna och smakat så mycket god mat. Ett riktigt bra mat-år!
Vara i nuet.
Det här har jag också lyckats med. 2015 och 2016 kretsade bara kring jobb för mig och det var det enda jag tänkte på och hade tid med. Hjärnan gick på högvarv hela tiden och jag var stressad hela tiden. Min lösning på problemet när jag skrev målet var att effektivisera och planera bättre, men såhär med facit i hand vet jag ju att det inte var det som var problemet. Jag hade för mycket att göra helt enkelt. I mitten av 2017 drog jag ner på tempot rejält och lagade mig själv och nu är jag väldigt försiktig med hur mycket jag tar på mig. Inte mer än 9 timmar jobb per dag är min nya regel (undantag är ok). Man ska hinna leva också.
Ta itu med min PMS.
Här har jag inte lyckats. Varje gång när jag har PMS tänker jag att jag måste ta itu med det, men sen går det över och då är det som att det aldrig hänt. Varenda månad. Så ironiskt ändå? När jag mår som sämst orkar jag inte göra något och när jag mår bra igen glömmer jag och tänker att ”det är väl inte så farligt”. Nytt mål till 2018 kanske.
Jobba med rädslan kring bilkörning.
Fail på den här punkten också. Det har snarare blivit värre. Jag var hoppfull i maj när jag testade bilar med Audi och hade jättekul. Men sen kom rädslan tillbaka. Jag åkte med Ida på motorvägen för inte så länge sedan och helt plötsligt blev det kö och tog stopp. Min puls just då alltså! Min spontana reaktion var att titta bak, helt övertygad om att nu smäller det. Det gjorde det inte, men det är tydligt att jag inte kommit över den (lilla) krocken jag var med om. Så typiskt att det skulle hända precis efter jag tagit körkort.
