Follow my blog with Bloglovin
Headerbild för Egoinas blogg på egoinas.se
Headerbild för Egoinas blogg på egoinas.se

Hur hanterar man ångest?

 

Fick en fråga:

Hej!
Jag har följt dig så länge jag kan minnas. Det känns som att vi är kompisar och jag är så tacksam över att jag fått följa dig genom de toppar och dalar som ditt (och allas) liv inneburit. Jag vet att du i perioder har mått dåligt. Jag har fått uppfattningen om att ditt dåliga mående nästan alltid har gått att härleda till att det har hänt svåra saker i ditt liv. Jag hoppas att du inte tycker att jag är för ”närgången” här och du behöver givetvis inte svara om du inte vill. Min fråga är om du mår dåligt och/-eller har ångest ”utan anledning” också? Hur hanterar du det? Jag själv har levt med ångest i hela mitt vuxna liv. Du är ett par år äldre än jag och jag undrar om du har ändrat syn på svåra saker i livet? Kan man vara lycklig? Går det att må bra även om livet handlar om att hantera ångest? Du är så klok och oavsett vad du har för relation till ångest (kanske har du någon i din närhet som lider av ångest?) så är jag nyfiken på hur du ser på ångest? Jag vill vara tydlig med att jag menar riktig ångest när jag skriver ångest. Inte typ glömma-nycklarna-hemma-ångest. Tack för allt. Dina dagliga inlägg har varit en trygghet för mig under alla dessa år.

 

Svar: Tack för fina ord och för att du hängt med så länge <3 Jag tycker att din fråga var så bra och intressant att jag ville ge den ett eget inlägg. Ångest är ett ämne som ligger mig varmt om hjärtat. För jag har, precis som du, levt med ångest i hela mitt liv och tycker det är ett viktigt ämne att lyfta och delar gärna med mig om mina tankar och hur jag brukar hantera mina jobbiga perioder. Som med allt i livet är det skönt att veta att man inte är ensam.

För mig finns det två typer av ångest. Den ena typen är den man kan härleda till något. Exempelvis att man gjort bort sig, att man är nervös över något eller om det hänt något jobbigt. Den andra typen är den jag kallar för ”kemisk ångest”, precis som du skriver att man har ångest utan anledning. Det kan bero på alkohol, PMS eller att man känner den den jobbiga ångest-känslan utan anledning. Man mår dåligt utan att veta varför. Jag delar därför upp mina tankar i två ångest-kategorier:

 

Ångest man kan härleda

Jag brukar försöka reda ut VAD det är som ger mig ångest och varför. Vad handlar egentligen känslorna om och hur kan jag få det att kännas bättre? Kan jag göra en plan? Finns det något i mitt beteende jag kan ändra för att inte hamna där? Går det att lösa? Grubbla och älta, men försök sedan hitta en lösning. Det som hänt har hänt och nu blickar vi framåt. Detta är egentligen den bästa typen av ångest eftersom man vet varför man mår som man gör och om man bara reder ut vad det är som skapar den klumpen i magen är man ett steg närmare en lösning.

 

Ångest utan anledning

Ibland mår jag dåligt och vet inte exakt varför. Sådär riktigt dåligt att de där get up, dress up, show up-citaten känns som ett hån. Jag har kommit till punkten att jag tycker det är okej att må dåligt. Jag gör det ibland och så är det med det. Det är helt okej att ha en dålig dag. Alla känslor är tillåtna. De kommer över en plötsligt och det är inget man kan motarbeta. Ingen väljer ju att må dåligt. Men man måste komma ihåg att alla känslor är tillfälliga. Det kommer gå över. Det är inte farligt att känna så och det är okej.

Något jag brukar göra är att sätta en tidsram för mig själv. Det kan vara allt ifrån en timme till en hel dag och under den här tidsperioden får jag lov att må så dåligt jag bara kan. T.ex. Idag är en riktig pissdag och det finns inte någon mening med någonting och livet suger. Men imorgon är en ny dag och då ska jag vara klar med de dåliga tankarna. Men fram tills dess är det helt okej att må som jag gör. Det här fungerar såklart inte alltid, vi är ju inte robotar. Men det hjälper mig att inte pressa mig själv till något jag inte är kapabel till just då (och i sin tur känna mig misslyckad för att jag inte lyckas) och det är en lättnad för mig att tillåta mig själv att må dåligt. Det är ju inte farligt att må dåligt. Man är inte misslyckad för att man mår dåligt. Man får lov att vara ledsen, arg, nedstämd och olycklig. Man måste bara ha tillit till att det går över och se till att inte fastna i det. Som Therese Lindgren säger: Jag är inte en olycklig person som ibland mår bra, utan en lycklig person som ibland inte mår så bra. Så brukar jag försöka tänka. När jag orkar tar jag tag i mig själv igen. Försöker komma ur mina destruktiva vanor, borstar av mig och försöker igen. Och oftast går det då.

 

 

Slutligen, några tips:

– Var inte rädd för att söka hjälp om det går för långt, eller om du känner att du behöver det. Att ta hand om sitt psykiska mående är minst lika viktigt som det fysiska. Kan rekommendera KBT och mindfulness.

– Kolla upp så att att dina värden är bra och att du inte har brist på något. Exempelvis D-vitamin, hormonobalans eller att sköldkörteln inte fungerar som den ska.

I avsnitt 10 av Veckans Smash pratar jag och Moa om ångest. Lyssna gärna på det!

– Michaela Forni har skrivit en del om ångest i sin bok ”Jag är inte perfekt, tyvärr”. Den handlar dock främst om ångesten man kan härleda till något. Hon pratar om vad ångest egentligen grundar sig i och ger handfasta tips. HÄR skriver jag om hennes bok.

 

<3

 

98 gillar

Kommentarer (29)

  • Catrin

    |

    Vilket bra inlägg om ångest! Tror det uppskattas av många.

    Måste också tillägga… läste nyss din senaste krönika om din farmor. Alltså ååh! Du skriver så himla bra! Satt med tårar i ögonen när jag läst klart. Du skriver med sån känsla <3

    Svara

    • Egoina

      |

      Åhhh tack! Vad glad jag blir!! ?❤️

      Svara

  • Lisa

    |

    Jag började få problem med ångest när jag tog studenten och den perioden på något sätt bara försvann. Jag hade blivit väldigt sårad under mina tre år på gymnasiet och till slut orkade jag inte längre. Min gynekolog skrev ut antidepressiv medicin till mig och tolv år senare äter jag den ännu och lugnande medicin så jag kan hantera när det blir för besvärligt. När jag får ångest försöker jag lista ut vad det är som orsakar den och så skriver jag antingen av mig eller läser en bok jag har om ångest som talar om hur jag ska ändra mina tankebanor. Sedan tvingar jag på något sätt alltid ut mig själv för då mår jag oftast bättre.

    Men det jag har lärt mig och som jag alltid har med mig är: Gör det du själv vill och inte det som alla andra vill! Sänk kraven och låt ingen bestämma över dig. Du behöver inte vara gift och ha barn och bo i en stor villa när du är 30 år. Du behöver inte festa varje helg och träffa kompisar och fara hit och dit. Du behöver inte ha sex vid en viss ålder och du behöver heller inte flytta hemifrån om du inte vill. Du duger PRECIS som du är. När ångesten kryper på så stanna upp och ta några djupa andetag och säg till dig själv: Jag duger precis som jag är för det gör du ❤

    Svara

    • Egoina

      |

      Så sant ❤️

      Svara

  • Louise

    |

    Vilket sjukt sammanträffande! Har sån ångest och tänkte att jag skulle läsa din blogg eftersom jag brukar må lite bättre när jag har gjort det, och så är det första jag ser ett inlägg om ångest, ödet eller vad? Tack, nu känns det lite bättre <3

    Svara

    • Egoina

      |

      ❤️❤️❤️

      Svara

    • Jennie

      |

      Samma här! Brukar oftast gå in på din blogg när jag har ångest för att få mig själv på andra tankar. Tack för ett superbra och väldigt viktigt inlägg! Precis som du skriver så är den psykiska hälsan minst lika viktig som en fysiska.

      Svara

      • Egoina

        |

        ❤️

        Svara

  • Elin

    |

    Jag har inte vågat ta min ångest på allvar. Rädd att riva upp gamla sår plus att jag faktiskt inte har råd. Låtsas att det kommer gå över med tiden. Haha!

    Svara

    • Kattis

      |

      Det kan det faktiskt göra. Kanske att du får hjälpa dig själv på traven dock <3 låna böcker med olika tekniker på biblioteket och jobba med det själv, hitta ett sätt som passar dig, så behöver det inte kosta. Jag har jobbat mycket med min ångest själv, utan hjälp utifrån, och mår mycket bättre idag. Har iofs tagit tid men det har verkligen varit värt det. Borde nog ha tagit hjälp men bara det kräver ju typ att man mår bra.. om man ska orka söka hjälp.. 🙁

      Svara

    • Madde

      |

      Vad menar du med att du inte har råd? Om du syftar på råd med en samtalskontakt så finns kurator på vårdcentralen.

      Svara

      • Maria

        |

        Besök till vårdcentralen kostar ju dock alltid en viss summa om man är över 18 eller var åldersgränsen brukar vara..

        Svara

        • Jennie

          |

          Jag vet inte vart ni bor men i Sörmland är det gratis att gå till vårdcentralen nu. Kan vara värt att kolla upp 🙂

          Svara

  • Robert

    |

    Bra inlägg! 🙂

    Svara

  • Mathilda

    |

    Sååå bra att du tar upp detta ämne! Heja dig! Något jag dock tänkte på är att ångest kan ju gå att härleda till något men ändå vara obefogad, om du förstår vad jag menar? Jag kan exempelvis få ångest över något jag sa vid en middag, men som ingen tänkte på eller tog illa upp av. Jag kan få ångest över att jag tackade nej till något även om jag verkligen behövde vara hemma och vila. Ångesten går liksom att härleda till något men är ändå totalt obefogad. Och väldigt, väldigt jobbig. Kanske inte så för alla, men jag har mest den typen av ångest. Vill också precis som du belysa KBT, det var räddning för mig, tillsammans med mindfulness som du också nämner.Tyvärr gick det alldeles för långt innan jag vågade söka hjälp. Men idag är det mitt livs bästa beslut. Vill också passa på att säga tack för en superbra blogg, jag har läst i flera år och tycker den bara blir bättre och bättre. Kul att kunna lyssna på dig i podd-format också, du verkar vara en sådan genuin och fin person <3

    Svara

    • Egoina

      |

      Just det! Det är också en jobbig typ. Man vet att man bara borde släppa det, men kan inte. Skönt att höra att KBT hjälpt dig! Tack vad snäll du är! Så glad jag blir! ❤️

      Svara

    • P

      |

      Hög igenkänning på den ❤

      Svara

  • Anna

    |

    Hej,

    Jag känner igen mig i allting du skriver och vill tipsa om en bok jag läst som heter ”Drunkna inte i dina känslor”. Den gav mig svar på allt då jag undrat varför jag är som jag är och den gav mig en massa verktyg. Den lärde mig att jag har en ”Highly Sensitive Personality”. Läs läs läs, den är SÅ bra! Kram

    Svara

    • Egoina

      |

      ??

      Svara

  • Adina

    |

    Kan tipsa om boken Hjärnstark. Boken handlar om träningens positiva effekter på hjärnan. Ett kapitel handlar om just ångest och oro. Vad det beror på för signaler och substanser i hjärnan och hur träning kan göra så att man återfår balans i hjärnan och mår bättre. Hoppas att det kanske kan hjälpa någon 🙂

    Svara

  • Lina

    |

    Fick ett tips att när man har ångest som man inte är kopplad till en viss situation kan man försöka bocka av en liten lista. Listan är hungrig, trött, rädd, ledsen, stressad. När jag får sådan ångest försöker jag tänka efter den listan ”Sov jag bra inatt? Har ja ätit?” Osv tills jag ofta hittar en anledning.

    Svara

  • Johanna

    |

    ”Jag är inte en olycklig person som ibland mår bra, utan en lycklig person som ibland inte mår så bra.” Alltså du är ju bäst! Var som om du precis satte en stämpel i pannan på mig. VARFÖR har jag aldrig insett detta själv?! Tack!!! Och gott nytt år ?

    Svara

    • Egoina

      |

      Tacka Therese! 😀 Gott nytt år till dig med!

      Svara

  • Viskningen

    |

    Tusen tack för att du besvarade min fråga så fint! Tack för dina kloka tankar! Ta hand om dig <3

    Svara

    • Egoina

      |

      Detsamma ❤️

      Svara

  • Kim

    |

    Fint inlägg, men måste ändå skriva detta. Jag hoppas att folk kan ta detta på rätt sätt och inte missförstå. Men ångest är något som är ganska allvarligt. Man får tyvärr inte ångest av något man har sagt på en middag, det kan kännas jobbigt och man kan må dåligt, men det är inte samma sak som ångest. Sen kan man såklart få ångest av sånna saker, men det jag vill säga är att må dåligt är inte samma sak som ångest. När en människa har ångest är det mycket saker som händer i kroppen, stresshormoner utsöndras, hjärtat slår fortare mm. Om kroppen inte reagerar så är det inte ångest. Man ska inte använda sånna ord för lätt. För ångest är något fruktansvärt. Menar såklart inte att dom som skriver här inte lider av ångest, för det vet inte jag. Ångest och rädsla är en naturlig reaktion vid hotande fara och har liksom smärta en viktig funktion för vår överlevnad. Vid ångest aktiveras försvarsreaktioner och beredskapen i kroppen höjs. Alarmreaktionen styrs av det autonoma nervsystemet som normalt inte går att kontrollera med viljan. Vill bara få fram att må dåligt, känna sig nere och vara ledsen/arg/besviken inte är samma sak som ångest.

    Svara

    • Mathilda

      |

      Jag håller med till en viss del men att säga att ”man får tyvärr inte ångest av något man sagt på en middag” känns fel att påstå. Det hade varit väldigt, väldigt skönt om man inte fick det, faktiskt. Jag får ångest över mycket saker jag säger och gör, på grund av min konstanta strävan att vara ”perfekt”. Den strävan har lett till utmattningssymptom, grov ångest och panikångest. Ångest är precis som du säger väldigt allvarligt, och att ha ångest dagligen leder på sikt till stora slitage på kropp och knopp. Men människor får ångest över olika saker, kroppens alarmreaktion sätts igång vid olika situationer utifrån individen själv. Man kan exempelvis redan som barn utveckla en rädsla att göra fel på grund av händelser under uppväxten och därmed reagera väldigt starkt när man upplever liknande situationer som vuxen. Även om det ”bara” handlar om att råka säga ”fel” saker på en middag. Alla har olika bakgrunder och utlöser därmed ångest vid olika situationer, men det är samma sak som händer i kroppen och lika allvarligt för alla.

      Svara

  • Emma

    |

    Förutom att jag har varit deprimerad hela det här året så tog jag tag i att reda ut om jag har adhd vilket jag trodde var en stor orsak till min ångest. Nu efter utredningen så visade det sig att det var en rad olika orsaker men jag har fått en ”stämningsstabiliserande” medicin som jag hoppas ska hjälpa just med den kemiska ångesten! Den är liksom lite svårare att råda på en den andra du beskriver. Tips till alla som känner att det försvårar livet 🙂

    Svara

Lämna en kommentar

Arkiv