Ni kan tro jag var lagom irriterad igår när vi kom fram, kom in i landet och INGEN hade tittat på mitt pass. Behövde inte det överhuvudtaget. Hade inte ens behövt ha med mig mitt körkort. Fick dock veta att det är på hemvägen det är viktigast. Så himla märkligt ändå. In i landet kommer man, men inte ut?? Ba nä har du inget pass får du stanna här i Österrike. Är väl bättre att bara skicka ut personen då.
Har haft en så mysig förmiddag med fjälltoppar och spa. Tyvärr var de flesta liftarna stängda på grund av stormen, så vi kunde inte ta oss så långt upp. Men har sett lite i alla fall. Konferensen börjar om en timme, så jag passar på att blogga.
Hotellrummen är fina, men duschen har glasdörrar, toaletten har en skjutdörr och där inne finns inget handfat. Kanske inte superjättepraktiskt när man delar rum med en kollega… Det där med handfaten är värst tycker jag. Hur gör man om man har menskopp liksom?
Det blev en kort helg för mig hemma då jag åker till Österrike med jobbet idag. Men hann men en liten mys-helg med F först.
Igår åt vi hamburgare på toast. Blev så himla gott! Smörstekt bröd, guacamole, sallad, hamburgare, massa stekt lök och tomat. Laga detta!!
På kvällarna spelar vi Mario Kart. Var så trött i fredags att jag somnade och F fortsatte spela.
När jag vaknade morgonen efter upptäckte jag att hade han smällt alla våra rubiner och pengar på en bil för 10.000. Alltså?!???
Mitt favoritgodis just nu är Nonstop. Folk som inte fattar grejen med Nonstop äter det fel.
Man ska alltså äta varje färg för sig och suga på skalet en stund innan man börjar tugga. Tips! Om du inte redan vet, försök gissa vad de olika smakar och googla svaret sen. Jag klarade alla utom den bruna och den svarta. Mycket nöjd att jag klarade den gröna.
Och nu är jag på väg till flygplatsen. Ska på konferens med jobbet och kommer hem igen på onsdag.
Det är fortfarande lite rörigt här hemma, men jag måste visa er hur golvet blev!
Två bilder för att friska upp minnet.
Tidigare var det mörkgrått vinylgolv i köksdelen och vit heltäckningsmatta i vardagsrumsdelen.
Nu ser det ut såhär:
Svårt att fånga på bild, men ett enhetligt golv ger ett helt annat intryck. Hela lägenheten ser större och mer ombonad ut. Är så himla nöjd! Hallen och extrarummet är kaos just nu, men där är också samma golv.
Det är 3-stav vit mattlackad ekparkett. Köpte det på Hornbach för 255 kronor kvadratmetern.
Vi testar att ha soffan spegelvänd ett tag nu för att se hur det känns. Om vi vill ha det såhär istället ska vi ta bort tv-möbeln, skruva fast tvn i väggen och ta bort den svarta vägghyllan och sätta den över soffan istället.
Funderar också på att sälja soffan och köpa en mindre. Soffan känns lite för stor för rummet när den står såhär, men ingen stress med den biten.
Ursäkta att det dröjt. Nu är det äntligen dags för den sista delen av förra decenniet! Konstigt nog har 2019 varit svårast att skriva om. Man skulle tro att det är tvärtom då det ligger så nära i tid och borde vara lättare att minnas, men det gör snarare det svårare.
Det krävs tid för att få perspektiv och insikter. Denna årssammanfattning hade alltså kanske låtit helt annorlunda om fem år. Det är enklare att vara öppen om mående och händelser i efterhand och 2019 är inte i efterhand ännu. Med det sagt kör vi igång. Mitt sista år på 10-talet såg ut såhär:
Fick till ett samarbete med Ellos i januari och fick modella kläder konstigt nog för första gången i mitt över tio år långa bloggliv.
Jag ville verkligen fortsätta jobba med Ellos, så jag ansträngde mig för att få till ett bra samarbete. Det slutade med att vi jobbade tillsammans hela året. Så kul!
Jag hade gärna haft en fotograf som hjälpte mig oftare btw, men tyvärr blir det för dyrt att ha det varje gång. (Men har ju fotografen F ; )) )
Denna bild blev bäst.
Läget på arbetsfronten i början av 2019 såg i övrigt ut såhär:
– Jag skrev min sista krönika i Veckorevyn. Det bestämdes hastigt att tidningen skulle läggas ner. Det var tråkigt och skönt på samma gång. Jag har ju skrivit hundratals krönikor genom åren och känner mig tom på idéer, så alla dessa deadlines var egentligen bara ett ständigt ångestmoment. Hade alltid en text som behövde skrivas. Men samtidigt ville jag inte säga upp mig från min barndomsdröm, så det var skönt att beslutet togs åt mig.
– Jag jobbade deltid på Bluebox som marknadsansvarig och de en-två dagarna i veckan jag inte jobbade sysslade jag med mitt eget företag.
Och hittade på kul grejer! Caroline var föräldraledig vilket var förträffligt. Hon (och August) tog med mig på så mycket kul. Loppisar och utflykter. Bakom varje introvert person finns en extrovert som drar runt på denne.
Nu känns det tjatigt då jag nämnt det hundramiljoner gånger, men det måste ändå få vara med – jag färgade håret lila.
En trettioårskris kanske, jag vet inte. Kul var det i alla fall. Kände mig så snygg i det och hade gärna haft kvar det om det inte krävde så mycket piff för att kännas bra. Kände mig inte särskilt snygg osminkad och sliten, vilket jag ju är flest av dygnets timmar.
Känns som att gränsen mellan cool och white trash är hårfin. Omg får man ens skriva så? Jaja nu gjorde jag visst det.
Som sagt insåg jag att jag skulle fylla 30 och bestämde mig för att slå till med en stor fest och bjuda alla jag tycker om. En idé som är roligare i tanken än i utförandet. Tror aldrig jag kommer gifta mig och ha ett bröllop, men nu vet jag inte ens om jag vill längre?? Haha. Tror den festen förvandlade mig till en skriva-på-papper-i-rådhuset-person.
Men jag är glad att jag gjorde det. Känns kul att ha haft en ordentlig 30-års fest.
Caroline höll tal till mig. Första gången någon gjorde det. Mycket speciellt. F höll ett tal till mig dagen efter när vi åt frukost. Han hade förberett det och tänkt hålla det på festen, men fegade ur. Haha <3
Blev även överraskad med Köpenhamntur som innefattade båttur, Tivoli, dagsfylla och restaurangbesök. Kul att fylla 30! Har bäst kompisar i världen.
Mamma hade äntligen avslutat cellgiftsbehandlingarna och nu var det dags för omgångar med strålning. Sedan var hon äntligen färdigbehandlad.
Vi var på många bröllop detta år. En somrig vårdag gifte sig min kusin Mathias med sin Malin.
Våren var väldigt upp och ner för mig. Det var för det mesta bra, men då och då fick jag typ…existentiella kriser. Jag insåg att jag fyllt 30, att livet kanske inte helt var vad jag tänkt mig och nu kändes det som att allt behövde klarna. Allt måste komma på plats. Men det är lättare sagt än gjort med en relation som fortfarande höll på att repareras och ett vikariat som skulle ta slut till hösten. Vad skulle jag göra härnäst? Ville jag ens jobba med marknadsföring? Hur löser vi vår boendesituation? Hur ser framtiden ut?
Jag gjorde vad jag kunde. Spikade upp hyllor, sökte jobb och grubblade. Var beredd att börja plugga till något helt annat eller flytta utomlands. Så desperat var jag. Något behövde hända.
I maj fyllde Ida 30 och en lördag bjöd jag med henne på ett vegan-event som täckmantel…
…för en överraskningsfest. Så fin dag det var! Läs om den här.
En annan gullig person fyller också år i maj, nämligen F. Överraskade honom med en avokadomacka fylld med stearin.
Och ett kort som Ida hjälpte mig med där han sitter och tänker på en man han blivit bästis med i Kina. Dom är så gulliga. Möttes på en bar där de båda var för att se Formel 1 och sedan har de upptäckt Kina tillsammans. Skickar videohälsningar till varandra ibland och sånt.
Baby boom! Mina kompisar Emelina, Emelie och Sara lyckades få barn under exakt samma vecka i juli. Hur sjukt. Här hade vi babyshower för Emelina och Emelie.
Jag fick ett mejl:
Hej!
Jag heter X och håller på med en trailerfilm för Allsång på Skansen. Vi ska ha en inspelning i Stockholm den 23/5 och jag undrar om du skulle vara intresserad av att spela en roll i den filmen?
.
Konstigaste mejlet jag fått. Visste inte vad jag skulle svara eller om jag ens skulle svara. Trodde det var fejk. Men jag svarade till slut och det visade sig att det var sant. Jag fick skicka in en provfilm där jag satt i mitt vardagsrum och låtsades ha picknick.
.
Det var bra tyckte de, ”men oj vad ska vi göra med skånskan, den andra tjejen pratar ju stockholmska” sa de oroande. ”Det är lugnt, jag kan prata stockholmska” sa jag och fick skicka in ett prov på det också. De verkade inte helt imponerade : )) Det slutade med att de bestämde sig för att stryka alla mina repliker utom en. Haha.
.
Denna tjej är anledningen till att jag blev tillfrågad. Hon heter Kajsa Halldén och är skådespelerska. Jag fick rollen för att vi är lika och jag skulle spela en äldre version av henne.
Vi hade möhippa för Sofie! Hennes chockade min när vi plötsligt överföll bilen hon satt i ”på väg till en stughelg” var bästa någonsin. Här har jag skrivit om den dagen.
I början av sommaren hade jag mitt sista sammanbrott (hoppas jag) över allt som gått fel och jag grät en hel dag. Vaknade upp dagen efter med ögoninflammation. Visste inte då att den skulle förvandlats och växa till den största chalazion som bevittnats på norra halvklotet.
Annars gick sommarens mest ut på att grilla olagligt på gräsmattor…
…umgås med min favoritkille…
…och hänga med familjen.
Jag och F bestämde oss för att inte åka på en typisk sommarsemester utan semestrade på hemmaplan genom att besöka olika skånska städer.
Här på cocktailkurs i Åhus. Orkar inte så snyggg haaan eeee.
Vi läkte denna sommar. Jag har inget facit på hur man hittar tillbaka till varandra efter en kris, men det som funkat bäst för oss är nog tiden. Ja, man borde försöka prata och kommunicera. Vi borde kanske gått i parterapi. Men ibland måste man också få låtsas som ingenting. Sluta peta i det som gör ont, röra upp sårade känslor och älta. Det tog tid för mig att släppa alla negativa känslor och kunna drömma om framtiden igen.
Idag är vi på en plats som till och med är bättre än där vi var tidigare. Så glad och tacksam över det. Jag kommer aldrig säga att jag är glad att vi hade vår kris och allt som hände kring den, för att den ”gjorde oss starkare” eller likande, för fyfan vad det förstörde mycket och så tungt det varit ibland. Men om jag ska vara glad för något så är faktumet att vi är där vi är idag ett bevis på att vi kan ta oss igenom tuffa saker och att det kan bli helt bra igen. Det är fint att veta.
Kanotsemester i Norge. Kanoten välte och jag och alla mina saker trillade i vattnet. Där ligger mina ringar fortfarande på bottnen.
Och vi avslutade semestern med att farmor fick flyga iväg på Kongens utsikt, precis som hon önskat. Här har jag skrivit om det.
Sen kom sensommaren och hösten. Jag klippte lugg.
Antagligen undermedvetet för att dölja denna knöl som vägrade lämna mitt ögonlock?!
Var desperat och ringde runt till varenda ögonklinik i södra Sverige och fick hjälp till slut. Vår blåslagen ett tag, men det var det värt.
Under semestern hade jag fått mejl på Linkedin från en tjej som jag inte visste då skulle bli min framtida chef. Hon skrev att hon gillade min profil, presenterade företaget lite kort och frågade om jag ville komma på en intervju. Helt ärligt tyckte jag att företaget lät så tråkigt och tvekade om jag ens skulle svara. F pushade för att jag skulle gå dit ändå för att känna efter. Tur var väl det, för väl där kändes det SÅ rätt och jag ville verkligen ha jobbet.
Och jag fick det! Lucky me.
Sen blev det vinter och jag försökte komma in i mitt nya jobb och arbetsplats. En helt ny värld att jobba på ett stort företag när man är van vid ett mindre.
Och så firade vi in det nya året.
Jag vill tacka för alla fina kommentarer ni lämnat under mina årssammanfattningar. Jag hade inte tänkt vara så personlig som jag varit, men när jag började skriva blev det nästan som terapi. Tack för att ni gjort det så lätt att vara öppen, sårbar och ärlig.
Jag skulle faktiskt rekommendera er alla att göra en liknande sammanfattning. Man lär sig så mycket om sig själv när man ser en period av sitt liv så överskådligt. Det har varit nyttigt och givande för mig.
Något jag lärt mig av att fundera på mitt senaste decennium är att livet är verkligen upp och ner. Ibland går det upp och ibland går det ner. Jag kan också genom att kartlägga mitt liv på det här sättet förstå varför jag i vissa perioder mått och agerat som jag gjort.
Jag önskar mig ett 20-tal med kärlek, hälsa, glädje och lycka. Får jag vara specifik hoppas jag på en fortsatt välmående kärleksrelation, barn, karriär som känns utvecklande och lika fin relation till vänner och familj som jag har idag. Jag vet att 20-talet kommer ha sina dalar också, men förhoppningvis blir det minst lika många toppar.
Jag fick ett nödpass till slut! Norska ambassaden i Köpenhamn hade till och med varit snälla nog att anteckna mitt ärende på förhand samt skriva ut papper. Gulliga :’)))
Är så lättad nu. Trodde faktiskt inte att det skulle gå. Men då kan jag följa med på jobbresan på söndag.
Btw var detta droppen för att ansöka om att bli svensk medborgare. Ska bli svensk nu!
När jag jobbat klart på ett fik mötte jag upp Caroline som ju jobbar i Köpenhamn. Det blev ett glas och en charktallrik.
Charktallriken kostade över 150 svenska och är alltså den lilla tallrik. Haha alltså VA?
– Det blev en tidig morgon för att släppa in hantverkare. Fick gå upp 06.30. Det är inte alls tidigt om man jämför med mitt liv för några år sedan, men sedan jag fick mitt nya jobb har jag som en deal med mig själv att jag inte gå upp innan 07.00. Världens bästa deal.
+ Vi unnade oss en finfrukost på fik innan jobbet. Kardemummabulle och cappuccino mmm.
– Golvkillen ringde och sa att han inte kan lägga golv på heltäckningsmattan (den som var under golvet vi rev upp). Det blev alltså kvällens aktivitet att riva upp den. Så mysigt med hundra år gamla, dammiga, fläckiga mattor som sitter som berget : )))
+ Ringde ambassaden i Köpenhamn och jag kan få ett tillfälligt pass! Fick en liten föreläsning om att nødpass är vid nödfall och inte är något man får bara för att man *glömt förnya sitt pass*. Hehe oops. ”Men jag måste åka med jobbet på en superviktig konferens”, sa jag. Hon lät tveksam i telefonen, men sa sedan ja när hon såg att jag aldrig haft nødpass tidigare.
+ Det var sol hela dagen!
– Golvkillen sa att golvet inte kommer göras klart imorgon som det var tänkt, utan på fredag. De hade tydligen bokat in ett annat jobb mitt i allt. Lite oseriöst kan jag tycka? De har dessutom varit väldigt dåliga på att informera om vilka tider de kommer och så vidare.
+ Men jaja snart klart. Det de har lagt hittills är mycket fint i alla fall!
Vilken jäkla dag. Har rest runt halva stan för att hitta en grej vi behöver till golvet imorgon som var slut överallt. När jag äntligen kom hem skulle jag vara smart och lägga fram mitt pass till resan på söndag och upptäcker då att det gick ut för flera månader sedan. Alltså panik!
Har efter ihärdigt googlade och hjälp från kompisar kommit fram till att jag förhoppningsvis kan få ett provisoriskt pass på norska ambassaden i Köpenhamn. Håll tummarna för att det går! Annars kan jag inte följa med till Österrike på söndag.
Men låt oss prata om något roligare. Vi skruvar tillbaka tiden till i fredags:
Efter jobbet tog jag med mig min resväska och promenerade till stationen för att ta tåget fel riktning. Istället för att åka hem åkte jag till Köpenhamn. För att skaffa ett provisoriskt pass! Haha nä. Men det borde jag ju gjort. Jag skulle på mini-weekend med Caroline!
Caroline som jobbar i Köpenhamn mötte upp mig vid tåget. Precis då fick jag en notis på telefonen om att Corona-viruset kommit till Sverige. ”Nu är det kört”, sa jag. ”Detta kan vara vår sista kväll i livet”. Och bara sådär hade vi satt tema för kvällen.
Vi började med ett glas bubbel såklart. Gick till ett ställe där bartendern inte förstod svenska. ”I’m from France”, sa hon och då beställde Caroline helt sonika på franska. Jag ba: ??? Vet ju att hon pratar franska, men blev ändå så imponerad.
Är inte detta den bästa delen av kvällen ändå. Det första förväntansfulla glaset.
När vi kom ut hade det redan börjat skymma och vi spanade i affären längs vägen till vårt hotell. Såg mycket fint, men köpte inget annat än strumpbyxor.
Väl framme och incheckade drack vi bubbel, lyssnade på musik, tog sönder strumpbyxorna och provade kläder.
Redo för att göra stan!
Men först: mat. Att leta restaurang var ett uppdrag vi (= Caroline) tog mycket seriöst och vi valde slutligen Garden Restaurant.
Och vi blev inte besvikna. Lägg ägg vad gott det var. Kanske topp tio av rätter jag ätit någonsin. Så välkomponerad. Ville gråta!
Brukar numera fråga alla personer jag träffar vad de hade önskat som sin sista måltid och nu har jag äntligen ett bra svar själv. Detta!!! Sjukt att jag knappt vet vad det var. Typ kalv, blomkålspuré, chips och sotade rödbetor.
Inte nog med det hade jag även en mycket fin utsikt.
Avrundade den lyckade måltiden med crème brûlée och kaffe med Baileys. Sen var jag så mätt att jag hade svårt att andas. Blir väl så när man slickar tallriken.
Efter maten var det dags för kvällens höjdpunkt och egentligen hela anledningen till vår mini-weekend: karaoke! Vi som endast brukar sjunga karaoke i vardagsrummet till youtube ville såklart göra det på riktigt för en gångs skull. I mikrofon. På scen.
Vi gick till Sams bar och peppen var total. Men oj vad besvikna vi blev. Det var smockat med folk och man kunde röka inomhus (fick seriöst tvätta håret tre gånger innan röklukten gick bort). Vi höll humöret uppe ändå och beställde låtar, men fick vänta över en timme på att det blev vår tur och när det äntligen var vår tur stal någon annan låten. Vi lyckades sjunga kanske 3 låtar och då var vi ändå där från 23.00 till 05.00. Så fail.
Aja. När vi släppte karaoke-biten hade vi väldigt roligt. Jag har sagt det innan, men det är verkligen något särskilt med karaokeställen. Folk är mycket mer öppna och sköna.
Sen blev det suddigt och dags att åka hem. Blev ett stopp på Mcdonalds där jag råkade stjäla med mig någons chili cheese. Men synden straffade sig snabbt för dom hade glömt min dipp.
Tack för denna gång Köpenhamn! Ses snart igen! Ja…jo…tydligen jättesnart då klantjag behöver ett pass.
