Follow my blog with Bloglovin

2016

Tack för alla snälla ord om mina årssammanfattningar hittills! Jag uppskattar verkligen att känna att jag kan vara öppen och ärlig här. 2016 har dock varit svårt att skriva om. Saker som hänt innan 2015 är så länge sedan att det känns preskriberat. 2016 däremot känns fortfarande ganska färskt och känsligt.

Jag har försökt fokusera på mig själv och mina känslor, brister och tankar när jag skrivit sammanfattningarna, något annat känns orättvist. Men det här berör inte bara mig. Ber er därför om att vara snälla.

 

Men ännu är allt lugnt. Jag var nykär, hade jobbat några månader på mitt nya jobb och livet lekte.

 

 

Jag och F hade så mysigt. Vi lagade god middag som vi åt tillsammans varje kväll och hittade på saker på helgerna. Det var en så fin kontrast mot hur jag tidigare upplevt relationer. F visade att han verkligen ville vara med mig och fick mig att känna mig trygg, prioriterad och älskad.

 

På jobbet gick det bra. Faktiskt väldigt bra. 2016 var ett bra år och vi sålde som tusan. En riktig självförtroende-boost som nyexad och ny på det jag gjorde.

 

Jag och Ida gick från att vara kollegor till att bli kompisar! Fan vilken dröm det är att vara bästis med någon man jobbar med. Eftersom vi sågs så ofta visste hon allt om mig. Vi gick promenader på lunchen, lyxlunchade och ofta hjälpte hon mig att fota grejer.

 

Jag köpte en bil!

Utan att ha körkort, haha. Jag började övningsköra och F var min handledare. Varje dag gick jag av tåget i Landskrona (där F jobbade) och sen körde jag oss hem till Helsingborg. Att vi övningskörde tillsammans var verkligen inte smart med facit i hand. Fy tusan vad vi bråkade där i bilen.

Våra personligheter matchade inte överhuvudtaget vad gäller hur man lär sig saker. Mycket dum idé att en person med stort bilintresse ska lära en person som är livrädd för allt som går fortare än gå-fart att köra bil.

 

Jag färgade håret mörkt! Så snyggt det var?? Blir sugen på att göra det igen.

 

Vi åkte till Cannes och Nice i mars.

 

Var även i Norge en sväng.

 

Och sen fyllde jag 27!

 

 

Solen började titta fram och vi gick på mysiga vårpromenader.

 

Var i Norge igen. Jag och min farmor <3

 

Och sen åkte vi en sväng till Hamburg. Reste som tusan 2016 tydligen.

 

Jag sa upp min lägenhet och i juni flyttade vi ihop! Jag gick från att vara ihop med velpellar som aldrig ville ta nästa steg till en kille som typ var sur för att jag inte flyttat in hos honom redan, haha.

 

Så mysigt vi hade! Äntligen sambos <3

 

På vår officiella halvårsdag överraskade han med champagne och jag fick present. Gulle.

 

Det blev sommar!

 

Vi blev helt besatta av Pokemon go. Vi spelade hela sommaren och fångade pokemons så fort tillfälle gavs. Sen satt vi med kidsen vid Dunkers i timmar och levlade. Haha saknar det ändå.

 

Vi åkte till Kreta!

 

Jag tog körkort!!

 

…och var med i en liten olycka kort därefter. Blev påkörd vid köbildning på motorvägen. Alltså så typiskt. Har i princip inte vågat köra bil sedan dess.

 

Sen blev det höst.

En dag insåg jag att min mens var sen och tog ett graviditetstest. Jag gjorde det bara på rutin och förväntade mig ett negativt resultat och blev därför så chockad när det var positivt.

Jag gick ut ur badrummet på skakiga ben, likblek i ansiktet och sedan satt vi bara och stirrade på den där stickan i en kvart. Härifrån gjorde vi allt fel. Vi hade planer på olika håll den kvällen. Istället för att prata om det skiljdes vi alltså åt och hanterade informationen på varsitt håll. Jag var chockad och livrädd, men tänkte att okej nu är det såhär. Vi ska kanske bli föräldrar. Det var skitläskigt, men jag började ändå fantisera. Jag drack inget vin, åt ingen sushi och kollade upp bf-datum.

Han hämtade mig efter min tjejkväll och sa ingenting under hela bilfärden. När vi kom hem pratade han om allt annat förutom det och till slut fick jag panik. “Vad tänker du”, frågade jag. “Jag vet inte om det är en så bra idé”, svarade han.

Det var som att få en kalldusch. Jag visste inte hur jag skulle känna. Jag försökte tänka att jag inte skulle ta det personligt, att man får lov att känna att man inte är redo, men ändå kändes det så hemskt. Varför ville han inte ha barn med mig? Jag har ju fantiserat om det hela livet, om hur det skulle vara att plussa, om hur jag skulle berätta för den blivande pappan och hur lycklig han skulle bli. Men så blev det såhär.

Men det var ju inte bara att han inte var redo. Det här gick inte att göra ogjort. Det växte i min kropp. Jag stod inför det jobbigaste beslutet i mitt liv. Det kändes så orättvist och jag kände mig så ensam.

 

Kanske det sjukaste 2016: Trump blev president.

Samma morgon rann det blod längs mina ben. Man får antagligen inte säga så, men jag blev glad. Jag hoppades på ett missfall. Snälla bara låt mig slippa ta beslutet.

Hos läkaren kunde de dock konstatera att HCG-nivåerna fortfarande steg. Men de kunde inte se något i min livmoder. Varannan dag fick jag komma in för blodprov och ultraljud, men de hittade ingenting i livmodern. “Vi misstänker utomkvedshavandeskap”, sa de och gick noga igenom varje millimeter av min buk med ultraljud gå på gång utan att hitta något.

 

 

Till slut blev situationen ohållbar och de vågade inte skicka hem mig ännu en gång. “Vi måste öppna dig”, sa läkaren och kort därefter sövdes jag. Ägget hade fastnat i min äggledare och den togs bort. Där och då kändes det som en lättnad. Jag slapp ta ett beslut jag inte ville ta och det kändes som att vår relation fick en ny chans. Hade det inte blivit så hade vi varit dödsdömda.

Men ännu kändes allt bara skit. Fy vad ledsen jag var. Och orolig. Hur ser chanserna ut i framtiden om en äggledare är borta? Om den ena inte fungerade, kanske inte den andra kommer göra det heller.

 

 

Mamma var bortrest och jag bodde i hennes lägenhet en vecka nyopererad. Jag var så arg, sårad och ledsen. Ville bara bli lämnad ifred. En dum idé egentligen då jag hade ont och hade behövt hjälp med saker, men jag orkade inte se honom.

 

Såg gravid ut ett bra tag vilket inte var så kul.

 

 

Sedan blev det plötsligt december, jul och nytt år och vi kämpade på. Ena dagen kändes det okej och nästa kände jag mig ledsen och osäker. Hur går man vidare efter det här?

2010, 2011, 2012, 2013, 2014, 2015.

330 gillar

Comments (57)

  • Marie

    |

    ♡♡♡

    Reply

  • Karin

    |

    Så fint och ärligt ❤

    Reply

  • Johanna

    |

    Kommer ihåg detta så tydligt, med ditt utomkveds. Led så med dig då och gör det nu också. Oavsett om man hoppas på barn eller inte så är ett missfall sjukt svårt att greppa. Hundratals frågor och inga svar. Jag skickar en stor kram och önskar dig god fortsättning på det nya året ❤️ Och tack för att du delar med dig, av både känslor och upplevelser! ?

    Reply

  • Cecilia

    |

    Åh regina ❤️❤️❤️ Fy fan alltså

    Reply

  • Lina

    |

    Minns att jag tyckte så synd om dig, måste varit så tungt. Och med mer bakgrundsinfo så förstår man att det var ännu tyngre än man som läsare fick veta. All styrka! ❤❤ Så modigt att lägga upp så ärligt.

    Reply

  • Hanna

    |

    Du är en sån kämpe! Och så fint att ni hittade tillbaka till varandra sen. Förstår verkligen dilemmat i situationen.. usch.
    En annan sak – Pokemon go! Det är bara börja igen 😉 /mvh level40bruden

    Reply

  • Pernilla

    |

    Vad stark och modig du är som skriver om detta ❤️

    Reply

  • Jonna

    |

    ❤️❤️❤️

    Reply

  • Lina

    |

    Du skriver fantastiskt bra. Så gripande. Ärligt och sårbart!

    Reply

  • Sandra

    |

    <3

    Så fint skrivet.

    Reply

  • sabina

    |

    <3 fint att du delar!

    Reply

  • Nilla

    |

    ❤️❤️❤️❤️

    Reply

  • Agnes

    |

    Modigt och ärligt inlägg ❤

    Reply

  • S

    |

    Så fint att du delar med dig ? jag önskade fler vågade prata om oönskade graviditeter som slutar i missfall/abort. Jag blev gravid i somras och fick missfall två dagar innan jag skulle ha gjort abort. Hormonerna är så konstiga för jag övervägde aldrig att behålla, vilket i efterhand känns jätte märklig men jag tror rädslan var så stark. Jag mådde riktigt bra på gravidhormonerna men efter missfallet så var hormonerna och kroppen i kaos. Att hantera det kan ha varit det svåraste i mitt liv. Jag grät och hade ständigt ångest. Killen som jag inte var ihop med fanns inte där för mig. Idag mår jag bra men det känns fortfarande tungt och helt obegripligt att jag varit gravid.

    Reply

  • Amanda

    |

    Tack för att du delar med dig! Minns så väl när du skrev om ditt utomkvedshavandeskap, jag visste vad det var men inte så mycket om det, och jag tyckte så synd om dig. Ett halvår senare var jag med om samma sak, och jag förstod genast vad det var tack vare dina inlägg. Det var dock i ett planerat försök att bli gravid så vi behövde inte deala med den sortens känslor som ni tampats med! Och ja, de flesta kan ju bli gravida igen! Inte jag dock, men det är en annan historia. Hoppas ditt 2020 blir ett bra år!

    Reply

  • Lisa

    |

    Kommer verkligen ihåg den här händelsen. Var så ledsen för din skull och ville bara att du skulle må bra. Tack och lov mådde du bra så småningom men gjorde så ont inombords när du led så här ❤❤❤❤

    Reply

  • Sofia

    |

    ❤️❤️❤️

    Reply

  • Danielas Dagbok

    |

    Uppskattar SÅ att du delar med dig. Fy fan vad fint att våga sticka ut med så berörande, ärliga och nakna texter mitt bland alla Chanelväskor och rosa-fluff-inlägg. Ser upp till dig, verkligen!

    Reply

  • L

    |

    <3 <3 <3 Började läsa din blogg i den vevan då jag själv gjorde en liknande operation av liknande anledning alldeles strax efter. Kämpig tid…

    Reply

  • Emma

    |

    Så fint skrivet, det känns så ärligt. Känns fint att veta att ni hittade tillbaka till varandra tillslut ändå ❤️

    Reply

  • Sanna

    |

    Starkt och fint skrivet. Tack för att du delar med dig till oss ♥️

    Ps Hallå sidoflätan!! Jäklar vad snygg du var i den

    Reply

  • Lina

    |

    ❤️❤️❤️

    Reply

  • M

    |

    ❤️❤️❤️

    Reply

  • Pia

    |

    ❤️

    Reply

  • Emma

    |

    ❤️❤️❤️❤️❤️❤️

    Reply

  • Robert

    |

    Gah! Vilken jobbig situation det blev där. 😛

    Reply

  • Rebecca

    |

    Det är så fint att du är så ärlig, rak och äkta. Det behövs mer av det. Tusen kramar till dig och tack för att vi får fortsätta ta del av ditt liv <3

    Reply

  • Fia

    |

    Åh du skriver så otroligt fint. Jag går igenom liknande just nu. Så mycket känslor. Jag ser så mycket fram emot att läsa fortsättningen. Man vill läsa nu nu nuu!!

    Reply

  • Em

    |

    Det känns som att det är något som händer hos många men som är tabu att prata öppet om(!) samma sak med abort, många gör det men det är ingen som pratar öppet om det. kram!

    Reply

  • Vanessa

    |

    Vilket fint och ärligt inlägg. Kommer ihåg denna tiden på bloggen men kommer inte ihåg om du delade med dig så mycket av händelserna kring graviditeten. Hoppas den äggledaren du har kvar gör jobbet när det väl är dags ❤

    Reply

  • Louise

    |

    Åh du berör verkligen med dina ord. Fint att du delar med dig! Kram <3

    Reply

  • Sofie

    |

    Så fint skrivet. Och väldigt respektfullt både mot dig själv och F. ❤️
    Gillar verkligen dina årssammanfattningar.

    Reply

  • Jessica

    |

    Så fint att du delar även det tuffa i livet ❤️

    Reply

  • ab

    |

    Det måste ha varit så jobbigt, förstår att det ändå var en lättnad att slippa ta beslutet.

    Reply

  • Sandra

    |

    Jag älskar dina årssummeringar.? Du skriver så ärligt och respektfullt, både mot dig och F.

    Reply

  • Erika

    |

    Det är okej att känna att man inte är redo och det är okej att bli ledsen och sårad för att ens partner känner så. Så fint att du delar med dig och så fint att ni hittat tillbaka till varandra. ❤️❤️

    Reply

  • Lisa

    |

    Så ärligt, sprött och fint du skriver <3

    Reply

  • Hanna

    |

    ❤️

    Reply

  • Viola

    |

    Älskar dessa sammanfattningar <3 Det känns ändå bra att se tillbaka på det som varit när det är över

    Reply

  • Hanna

    |

    Jag minns också ditt utomkveds, och jag drabbades av det samma i höstas. Jag har barn sedan tidigare, men försökte få ett till. Nu är jag också orolig och rädd att försöka på nytt, tänk om man är med om samma igen? En jobbig upplevelse känslomässigt, plus att vården ignorerade mina symptom vilket gjorde att det blev akut med blödningar i buken.

    Tack för att du delar med dig av ditt liv, det är så viktigt att prata om. ❤

    Reply

  • Sara

    |

    Reply

  • Eva

    |

    Tack att du delar med dig och kan hjälpa andra som går igenom liknande saker eller hjälpa andra att få bättre perspektiv och insikt i hur det kan vara. Du gör skillnad. När det är tufft att sammanfatta, gå igenom och publicera så kom ihåg det, att du gör skillnad!

    Reply

  • Lisa

    |

    Så fint och ärligt inlägg. Tack för att du delar med dig ❤️

    Reply

  • Maja

    |

    Dina årssummeringar är så otroligt fint skrivna. Det är som att läsa en fängslande bok. Jag längtar till 2017, även om jag följde dig då och ju vet hur det gick.

    Reply

  • Sofia

    |

    Heja dig och er båda! ❤️

    Reply

  • Jackie

    |

    Detta minns jag, jag var så ledsen för din skull men också för att det väckte minnen från när jag gick igenom samma. Skillnaden var att vi ville ha barn. Efter ett lyckat ivf, och därefter försökte vi få till ett syskon naturlig väg, och det fungerade trots att doktorn sa att den andra sannolikt också var trasig. Sen kan jag även relatera till att känna sig märkligt tacksam för att det kommer blod… Det som tidigare var min värsta farhåga… Tack för att du delar med dig! ❤

    Reply

  • Hanna

    |

    ❤❤

    Reply

  • Marie

    |

    Känns så tungt att läsa vad du gick igenom, fick ett utomkved bara en kort tid innan dig, även jag med en man som inte var redo att få barn och fick efter operationen höra från honom att det måste varit skönt att det blev ett utomkved för då slapp jag göra abort… Var livrädd att jag inte skulle bli gravid igen men har nu en liten flicka på fem månader som blev till efter bara två månaders försökande:)

    Reply

  • Sara

    |

    Verkligen fint skrivet, som läsare förstod man ju inte då HUR jobbigt det faktiskt var.

    Reply

  • Sofie

    |

    <3 <3 <3

    Reply

  • Anna

    |

    Uppskattar att du delar med dig ❤️

    Reply

  • Malin

    |

    Vi blev gravida bara 3 månader efter utomkveds, så det finns hopp när ni känner er redo igen? tack för en underbar blogg?

    Reply

  • Isa

    |

    Usch så jobbigt!! Skickar hjärtan och omtanke ❤ Jag uppskattar att du delar med dig och funderar på hur du tänker och känner idag… kram!

    Reply

  • Klara

    |

    EH hallåja!!! Det är absolut brunett du ska vara!!! ??

    Reply

  • Elin

    |

    Oj vilket år! Och så läskigt med utomkved.. hua. ❤️❤️

    Reply

Leave a comment

Arkiv