Så skönt att vakna i min egen säng idag! Vi har snoozat och kramats länge och nu har vi precis gått upp och fixat lite frukost. Ikväll blir det nyårsfest med extra allt! Vi ska på fest och har fått besked om att klä upp oss ordentligt.
Jag är så redo att säga hejdå till 2018 och skåla in 2019. Det har hänt mycket i mitt liv detta år. Mycket sjukdom. Mamma har varit sjuk. Pappa har varit sjuk. Är det något jag lärt mig så är det att livet är skört och ska levas nu. Inte sen.
Men det är inte bara dåliga saker som hänt. Jag har köpt lägenhet, vi hade en supersommar som hette duga och jag och F hittade tillbaka till varandra ❤️
Detta är också ett år då jag växt i mig själv. Inte hittat mig själv kanske (gör man någonsin det?), men absolut växt. Jag står stadigt och är trygg i mig själv.
Sånt jag haft för mig sedan i onsdags. Varnar i förväg för bebis-spam.
Jag grabbade genast tag i L! När jag såg honom senast var han bara några veckor, nu är han sex månader! Så kul att det första jag sa var ”åh så fina ögon han har”. Fick sedan höra att alla tyckte att han och jag har likadana ögon hela helgen. Haha. Knappt narcissistisk.
Jag lajvade tvåbarnsmamma i en timme en kväll. FY TUSAN säger jag bara. Var helt utsliten både fysiskt och psykiskt efter bara en timme. EN TIMME.
Insåg där och då att jag inte kan ha barn. Hade inte orkat. Om inte jag hade fått barn med extremt lite energi då. Men det vore ju en knäpp sak att önska sig.
Shoppade såklart. Köpte två STORA ljuslyktor som jag med nöd och näppe fick med mig på bussen hem.
En dag gjorde vi kanelkringla som vi krängde framför The Holiday med mängder av te.
Någon på insta trodde det var ugnsbakad falukorv. Haha.
Ny dag ny bebisselfie.
Igår hade vi förlovningsfest för min kusin Mathias som förlovade sig för några veckor sedan. I april blir det bröllop!
Fick äran att sitta bredvid Charlottes man + bebis.
Hedersgästerna hade önskat sig pinnekjøtt.
Och till dessert blev det crème brûlée. (Hur många tror jag googlade den stavningen?)
Igår var jag och mina kusiner arkitekter för en dag! Vi designade och byggde pepparkakshus för att sedan pynta skiten ur dem. Så kul det var!
Jag har faktiskt aldrig gjort ett eget pepparkakshus (har köpt färdiga delar som jag satt ihop och sedan pyntat), men det var ju hur enkelt som helst. Och kul framförallt! Om ni behöver något att hitta på under ledigheten kan jag rekommendera. Det är nästan roligare för vuxna än för barn dessutom.
Min form på huset blev ganska basic. Nästa gång ska jag prova vingarna lite mer.
Jag önskar att jag hade fotograferat hela pynt-processen. Slutresultatet ser i alla fall ut såhär. Till att börja med gjorde jag endast fina mönster i vitt och dekorerade dörrar och tak. Det blev superfint och pinterestigt.
Men när jag var klar kände jag att näää fy vad tråkigt och gick crazy med färg. Och sen gick det inte att sluta?
Vi skapade en liten by.
Visst vill man bo här?
Hade varit superlycklig i detta gulliga hus. Lite läskigt med personen på taket bara, men vad ska man göra.
Inne hos mig är det tänt.
Tips är att göra frostingen av vispad äggvita och florsocker, då blir den perfekt. Och karamellfärg om man vill ha färg såklart.
Typiskt Mathias att alltid ta det ett steg längre. Här är hans lilla hus med ett stort träd. Stackars zebran i trädgården fryser nog, men snällt att den fick lite växter att äta.
Lille N gjorde extra allt med extra allt. Helt rätt tycker jag.
Snart är året slut och det är dags att kika på hur det egentligen gått med mina nyårsmål för 2018. Hade tre mål!
Skriva mer
Jag hade som mål att skriva mer än blogg och krönikor, men att släppa pressen på att det måste vara en bok. Det här gick inget vidare. Istället tog jag på mig en anställning som marknadsansvarig och det är ju inte fy skam heller. Men vad gäller skrivande känner jag däremot att jag tycker att det är kul att skriva i bloggen igen. Jag hade en period när jag sa upp mig då jag verkade tro att allt behövde vara *så perfekt*. Tur jag kom ur det. Känner mig kreativ och som mig själv i skrivandet igen och det känns kul.
Bo centralt
I slutet av 2017 slog det mig: jag vill bo centralt! Sagt och gjort. Bara veckor senare köpte jag min lägenhet, mitt i city. Om jag går ut bakvägen kommer jag rakt ut på gågatan. Men trots det känns det inte som att jag bor mitt i stan. Det är lugnt på min gata. Och ja, på sjätte våningen är det lugnt och skönt oavsett. Supernöjd.
Utnyttja min flexibilitet
Skrev nog det här målet mest för att jag var så himla uttråkad. Att jobba hemifrån i all ära, men har man inte ett särskilt socialt liv i övrigt blir det väldigt understimulerade att inte träffa människor eller ha rutiner överhuvudtaget. I alla fall. Jag började ju min nya tjänst i april, så från och med då blev mitt liv mindre flexibelt istället. Men det gick bra ändå. Ska jag jobba hemifrån på heltid igen i framtiden ska jag dock se till att utnyttja hur flexibel jag är.
Oktober 2011. Jag håller i första numret av Veckorevyn jag skrev i. Så stolt <3
Veckorevyn lägger ner sin pappersutgåva vid årsskiftet. Jag är alltså snart inte krönikör längre. Blev inte jätteförvånad, men det känns ändå tråkigt. Det positiva är dock att jag funderat på att säga upp mig länge då jag inte känner att jag har tiden eller fantasin. Jag har skrivit över hundra krönikor, så det är kanske inte så konstigt att idéerna tar slut. Men det känns ju helt galet och otacksamt säga upp sig från något som varit ens dröm, så jag har inte klarat av att göra det. Därför är det skönt att beslutet togs åt mig.
Jag kommer aldrig glömma hur stolt jag var när jag fick veta att jag skulle bli krönikör. En hel sida i tidningen var min! Det var något jag hade drömt om sedan jag var liten. Jag har sedan jag var tonåring mejlat runt till varenda tidningsredaktion och frågat om att få bli krönikör och fått nej efter nej. Jag hade ingen aning om vad jag skulle skriva om, jag visste bara att jag ville skriva. 2011 fick jag äntligen napp och dessutom i den tidning jag helst ville skriva i: Veckorevyn.
Jag är så glad och tacksam över att jag fått vara en del av att forma en tidning till unga tjejer i 7 år ❣️
Ett fint minne jag har är när jag 2013 blev nominerad till Årets krönikör i Tidskriftsgalan. Juryns fina motivering:
Hon tar oss med in i sin värld. Berättar nära, med ett levande språk och med en twist av humor och medveten feminism om allt från utseendehets till bröstoperationer till dejtande och det obekväma i att träffa sitt ex på stan. Regina ”Egoina” Katralen nomineras till Årets krönikör för att hon är en av Sveriges mest angelägna nya pennor.
Såg ut såhär på galan. Jag vann inte, men det var häftigt att bli nominerad till något så stort.
Satt med Angelica Lagergren och Josefin Knave som jobbade på VR då.
Min sista krönika är i butik nu (har tre opublicerade krönikor kvar här på bloggen) sen är det slut på krönikor. Kanske jag fortsätter skriva liknande texter på bloggen, eller kanske jag tar mig an ett nytt skrivprojekt. Vem vet. Men skriva, det ska jag ✏️
