När rollerna är ombytta

 

Min nästsista krönika i Veckorevyn kommer här! Den handlar om när jag fick veta att mammas cancer var tillbaka.

 

❤️

237 gillar

Comments (68)

  • Sanna

    |

    Den sista meningen!!! 😭❤

    Reply

  • Isabell

    |

    Oj vad jag började gråta av detta.. Minns samtalet när min mamma ringde och berättade om sin bröstcancer, usch.

    Reply

    • Egoina

      |

      ❤️

      Reply

  • Sara

    |

    Åh jag började gråta av texten, föräldrar alltså <3 Men cancer, den där förbannade cancern <\3

    Reply

  • Jessie

    |

    Mycket fin text som förmedlar starka känslor. ❤

    Reply

  • Martina

    |

    Tårarna rinner! Så fin och plågsam krönika. Känner igen känslan. <3

    Reply

  • Sofie

    |

    Fick det där samtalet för två månader sedan och det kändes som att marken under mig bara försvann! Våra mammor kommer fixa detta, det är det enda alternativet ♥️

    Reply

  • Sara

    |

    Började gråta av detta. Ber att allt kommer att ordna sig!

    Reply

  • Linda

    |

    Tur att min mascara är vattenfast, dina texter berör ❤️ jag håller tummarna och hejar på din mamma och dig!

    Reply

  • Rebecca

    |

    Som alltid berör du så otroligt med dina ord. Kram på dig <3

    Reply

  • Sofia

    |

    Så berörd av dina krönikor, så fina och träffande. Man lämnas alltid med någon känsla i kroppen av dem. I detta fall sorg. All stöd och kraft till dig och din mamma! ❤️

    Reply

  • Emma

    |

    Ah fy för den där jävla cancern, min mamma gick bort i juni, och känns fortfarande overkligt att hon inte kan trösta mig.. 💔

    Reply

    • Egoina

      |

      ❤️

      Reply

  • Mikaela

    |

    Tårarna började bara rinna okontrollerat när jag läste om smset. ❤❤

    Reply

  • Emma

    |

    ❤️❤️❤️

    Reply

  • Elin

    |

    Nu gråter jag ju! Jag hoppas verkligen att allt löser sig ♡ jag skickar många kramar

    Reply

  • Kristina

    |

    Usch så hemskt 😔💕 jag hoppas att hon mår bättre snart och att allt blir bra 💕💕

    Reply

  • Josefin

    |

    Så fint skrivet. Rakt i hjärtat. Känner så igen mig. Fick beskedet i somras att min mamma hade elakartad cancer som inte gick att bota… Hela min värld vändes upp och ner. Vi kämpade intensivt tillsammans 4 månader innan sjukdomen tog henne ifrån oss… (behandlingarna hjälpte inte & 2 veckor efter vi fick veta det var hon borta…) Och jag tänkte flera gånger att det är ju mamma som ska ta hand om mig & inte tvärtom, men jag fick ta hand om henne och kämpa för henne. Göra oss starka tillsammans. Och det kändes ändå fint. Att kunna ge min tid till henne den sista tiden hon hade hos oss. Hon som tagit hand om mig sen jag var liten. Kram❤❤

    Reply

    • Egoina

      |

      ❤️

      Reply

    • Mici

      |

      Känner verkligen igen mig, fast nu var det snart tre år sedan mormor gick bort, tre månader efter att hon berättat hur illa det faktiskt var och en vecka efter att läkarna sagt att de inte kunde göra så mycket mer.
      Mormor som jag växte upp med, som tog in mig när min mamma inte kunde ta hand om mig och som gav mig ALLT.
      Jag borde gett henne mer tillbaka den där sista tiden, men det hoppas jag hon vet att jag känner, var hon än är nu. ❤️

      Reply

    • Josefine

      |

      Typ samma hände mig med i somras:( så otroligt tungt och ofattbart. Nu ser jag bara alla som har sina mammor kvar och på nåt sätt känns det skönt att läsa om någon som upplevt samma. Även om man såklart önskar allas mammor fick leva till 100 år❤

      Reply

  • Robert

    |

    <3

    Reply

  • Fannyhelli

    |

    ❤️

    Reply

  • @inredningsdesign / Instagram

    |

    Hoppas att du ska skriva krönikor i någon annan tidning. Eller någon gång i månaden på din blogg. De ger sådan igenkänning. Även om din verklighet är svår så lyser den av kärlek, och det är hoppfullt i sig.

    Reply

    • Egoina

      |

      ❤️

      Reply

  • Frida Andersson

    |

    Jag började också gråta av detta. Minns när pappa låg på hospis, dagen innan han somnade in, han satt o pratade om allt jag O mina syskon måste göra för att bli lyckliga igen. Vad vi måste ta tag i. Han var vår pappa in i det sista. Cancern i magen tog han ifrån oss alldeles för tidigt. Hatar cancer.

    Reply

    • Egoina

      |

      ❤️

      Reply

  • Emma

    |

    😭😭♥️♥️♥️♥️

    Reply

  • Malin

    |

    Åh, vad detta kändes i hjärtat.. speciellt sista meningen ♥ Stor kram!

    Reply

  • Susanne

    |

    All kärlek till dig och din mamma ❤

    Reply

  • Sofia

    |

    Fy fasen vad du är bra på att skriva. Det här gav mig tårar i ögonen och det är extremt sällsynt. Otroligt fint. All kärlek till dig och din mamma <3

    Reply

  • Bella

    |

    Fick tårar i ögonen vad fint skrivet men också hemskt och jobbigt❤ fint att du har fått så fint stöd av din mamma i ditt liv, att hon har funnits för dig!

    Reply

  • Lise

    |

    Tårarna bara rinner. Känner igen mig så mycket. Min mamma har en annan sjukdom men känner igen mig så mycket i att bara längta efter att mamma ska stryka en över håret istället för att själv vara den med allt ansvar.

    Reply

  • Sandra

    |

    ❤️❤️❤️

    Reply

  • Isabel

    |

    Åh grät när jag läste denna. Fick stänga ner och komma in nu för att kommentera. Kommer aldrig glömma samtalet när min mamma ringde mig och berättade att cancern kommit tillbaka. Skulle in och jobba mitt kvällspass och min mamma ringde när jag klev av pendeln och tidpunkten för samtalet var fel och då visste jag vad hon skulle säga. Det var tungt, vi hade bara några månader tidigare kämpat efter hennes stamcellstransplation och bott i en isolerings lägenhet i flera veckor. Min mammas cancer är kronisk och kommer alltid komma tillbaka – alla behandlingar köper cancerfria år. För de flesta håller cancern sig borta i flera år men på henne tog det bara månader mellan gångerna. Men under dessa otroligt påfrestande år kom forskningen längre och hon blev antagen till en studie precis när vanliga vården hade slut på behandlingssätt. Och nu, har hon varit med i studien och varit cancerfri i 3 underbara år.

    Nu vart det långt, men ville bara säga att forskningen går framåt – jag hoppas verkligen så innerligt att din mamma (var trogen läsare pga mimi) svarar bra på sin behandling och mår bra snart igen. Och till dig Regina, finns otroligt bra stöd för anhöriga att få om du behöver det. Och även om Veckorevyn lägger ner så hoppas jag att du fortsätter skriva för du har verkligen förmågan att förmedla starka känslor. Tack för den här krönikan💗

    Reply

  • Jessica

    |

    Känner också igen mig i din text. Ibland vill jag bara slippa vara vuxen. Min mamma gick bort i cancer för drygt 2 år sedan och jag blir fortfarande lika ledsen när jag tänker på henne och jag saknar henne varje dag.

    Reply

  • Hanna

    |

    ❤️

    Reply

  • Sofia

    |

    ❤️

    Reply

  • Kimberley

    |

    Så himla fint skrivet <3
    Du kan verkligen sätta ord på känslor

    Reply

  • Anne-Lee

    |

    Reply

  • E

    |

    Det gör mig ont att läsa din text och alla kommentarer från fler i samma situation, eller som förlorat en förälder.
    Min mamma är också sjuk (har skrivit till dig tidigare) och den senaste tiden har varit tuff för mamma som haft sin värsta tid sen hon fick sitt cancerbesked, som att hon först nu verkligen blev sjuk på riktigt…
    Min starka, tuffa, envisa mamma som alltid klarat allt och varit den som orkat när andra varit svaga.
    Jag har verkligen känt mig handlingsförlamad och som att jag inte haft en aning om vad jag kan göra för att hjälpa henne och jag vill inget annat än ställa allt till rätta (så där som mammor gör annars liksom) även fast jag vet att jag inte kan. Vi tar en dag i taget, ett steg i taget och hoppas på det bästa, mer kan vi inte göra ❤

    Reply

  • Jenny

    |

    ❤️

    Reply

  • Lionel Andrés Messi Cuccittini

    |

    Egoina

    23 December, 2018 at 01:21 | #

    Vi gör såhär Anders Uhrbom! Om du inte kontaktar mig en enda gång på ett år raderar jag alla publicerade kommentarer du skrivit till mig. Bra va?

    (Om du sedan kontaktar mig igen återpublicerar jag).

    Ja men det låter som en bra ide Regina,

    problemet är väl om 1 år så kommer du ha glömt av det hela liksom.

    aldrig att du kommer komma ihåg det om 1 år.

    att du kommer tänka på mig om 1 år, det är ganska osanolikt, det vet både du och jag. att du kommer tänka 29e december nästa år, shit. jag hade en deal med han, jag måste ta bort grejorna. du vet det nog aldrig kommer att hända.

    men Regina.det låter bra. det är positivt.

    iallfall en första respons från dig, att ta bort det. jag uppskattar det.

    jag får iallfall passa på önska dig ett gott nytt år. hoppas du får en fantastiskt nyårsafton med familj och vänner. och hoppas ditt 2019 blir bara bättre än 2018.

    ta hand om dig.

    Reply

    • Kari - Reginas mamma

      |

      💩

      Reply

  • Ida Olaisson

    |

    Vill bara skriva att jag hoppas av hela mitt hjärta att din mamma ska bli frisk 😭❤

    Reply

  • Liza

    |

    ÅÅÅ så sorgligt så jä sorgligt ord finns inte. Hälsa Kari
    man börjar gråta.. finns inget att skriva, bara sorg i en åå KARI. TUSEN KRAMAR.

    Reply

  • Lionel Andrés Messi Cuccittini

    |

    jag tänker ibland, varför vi håller på och bråkar. varför. vad är det för mening med det regina.

    Det finns så många som har det så mycket värrre än oss.

    Jag såg nyss på barncancer galan Saga 17 år, hade cancer

    kolla denna https://youtu.be/_BE5MCoXaLU du kommer att gråta garanterat. det är från barncancer galen.

    hon dog 17 år i cancer, och här sitter vi, och tjafsar om blogg kommentarer.

    Livet är så värdefullt regina. och vi tjajsar om kommentarer på en blogg.

    att saga dog, det är så orättvist, 17 år, och dö. när hennes liv knappt börjat.

    jag tycker bara det är så sjukt att vi sitter och diskuterar kommentarer på en blogg, när det finns såna som dör i cancer.

    just cancer har påverkat min familj personligen, min mormor dog av det, och min morbror.

    det finns störrre problem att ta hand om menar jag än att du och jag ska hålla på bråka om blogg kommentarer. det känns bara så onödigt att va ovänner om.

    Reply

    • Mia

      |

      Men sluta kontakta Regina för fan! Sök hjälp

      Reply

    • Merete

      |

      Men varför i helvete gör du det då?

      Hoppas innerligen att ni har starka gener inom släkten.

      Mänskligheten behöver inte sån här skit. Gå och göm dig nånstans under tiden.

      Reply

    • Kari - Reginas mamma

      |

      💩

      Reply

    • Nilla

      |

      Majgadd! Hur svårt kan det vara?
      Steg 1. Gå INTE in på egoinas.se
      Steg 2. Upprepa steg 1.
      Om det skulle vara så att dina armar, händer, fingrar helt plötsligt börjar leva sitt egna liv som gör att du ändå kommer in här på bloggen. Följ då dessa steg.

      Steg 1. Kommentera inte.
      Steg 2. Kommentera inte.
      Steg 3. KOMMENTERA INTE!

      Om detta nu är allt för svårt för dig eller jobbigt så rekomenderar jag dig till att söka vård. För det är inte normalt att ens händer, armar och fingrar lever sitt eget liv.
      Ha de gött HAJJ!

      #nomorefuckstogive

      Reply

  • Julia

    |

    Fint skrivet och så hemskt på samma gång. Du är verkligen så duktig. ♥️ till er!

    Reply

  • Lionel Andrés Messi Cuccittini

    |

    regina

    lyssna denna låten https://www.youtube.com/watch?v=ov65KcT12pc

    Per gessle name you beautiful.

    han har en sångerska som heter helena josefsson som är från Lund. hon har en otrolig röst. älskar denna låten. sjukt bra.

    Reply

    • Kari - Reginas mamma

      |

      💩

      Reply

    • Dra åt helvete Anders Uhrbom

      |

      LÄMNA HENNE I FRES ANDERS UHRBOM. SKA PERSONLIGEN HITTA DIG, DINA NÄRA OCH ALLA DINA KÄRA OCH GÖRA LIVET SURT FÖR DIG OM DU KOMMENTERAR EN ENDA JÄVLA GÅNG IGEN ANDERS UHRBOM.

      Reply

      • Merete

        |

        Säg till om du behöver hjälp! Vi är ett gäng som behöver sysselsättning… 😁🤗

        Reply

        • Dra åt helvete Anders Uhrbom

          |

          Absolut. Ju fler – desto bättre. Vi får hålla koll och ser vi en enda skum Anders Uhrbom-kommentar… ja, då är det bara att sätta igång. Tänker inte störa Anders Uhrboms släktingar egentligen, bara visa dem vad han gör på sin fritid… Eller ännu hellre – visa så många som möjligt i Sverige. För vet du fucking vad Anders fucking Uhrbom – det du gör är inte okej. Det är så JÄVLA obehagligt och du borde ha lagt av samma sekund som Egoina sa till. You did not. Det här är en snäll varning – lägg av. Annars får du smaka på något som liknar din egen medicin, men tänk då att vi är… tja, MÅNGA fler. Jag har ledigt från plugget och tydligen är det fler som behöver sysselsättning. We’re coming for you, men om och endast om du “klantar” (aka medvetet skriver en oönskad obehaglig jävla kommentar) en gång till.

          Reply

          • Lionel Andrés Messi Cuccittini

            |

            ja men kom då. du hotar fan inte mig. fattar du det. Jag har aldrig hotat någon. eller hotat regina.

            men börjar du hota mig, kom då, jag ber dig kom.det va ett direkt hot du kom med där och allt sånt sparar jag

            jag tänker inte sänka mig till din nivå och hota. men kom säger jag bara. kom bara. så får vi se hur farlig du är.

          • Kari - Reginas mamma

            |

            Du hotar och har hotat Regina – hela tiden. Antigen lever du upp till ditt namn Uhrdum och fattar inte vad du ställer till med eller så är du precis så äcklig, egocentrisk och galen som du framställer dig själv som med alla dessa kommentarer du vräker ur dig.

            Koncentrera dig på din dotter vetja, och hennes mamma ifall hon mot förmodan orkar ha med dig att göra . Om hon vet hur du håller på kan hon knappast vilja veta av dig.

            Vidrig människa är du Anders Uhrbom – ursäkta: Uhrdum!!

  • Annie

    |

    ❤️😭

    Reply

  • Emma

    |

    Ojojoj grät så mycket när jag läste denna, så himla fint skrivet, tror det kan vara en av dina bästa krönikor <3 och så skönt att det verkar gå bra för mamma nu trots allt <3

    Reply

  • Bella

    |

    Hoppet är det sista som överger en ❤️

    Reply

  • Skåne

    |

    åh vad jag känner igen mig! min mamma dog när jag var 25 och många gånger har jag saknat hennes famn när jag varit ledsen, jättefint skrivit <3

    Reply

  • Marie

    |

    ♡♡♡

    Reply

  • maria

    |

    Ja, snälla alla underbara fina tjejer/kvinnor där ute gå och ta cellprov!! Jag skippade det första gången jag fick kallelsen och gick inte förrän nästa kallelse som kom 3 år senare och då var det försent. På farmors begravning 29/6 I år ringde in läkare och förklarade att jag hade livmoderhalscancer. Nu är tumören borta men det finns förändringar kvar så jag måste gå på regelbundna kontroller och eventuellt ta bort livmodern. Kan tillägga att jag idag är 27 år gammal. Snälla, ni kan slippa det jag går igenom vara ni går och lämnat cellprov ♥️♥️

    Reply

  • Sarah

    |

    Åh vad fint skrivet. Rakt in i hjärtat ❤

    Reply

  • Eloise

    |

    Så rörande text❤️ Tycker du är så duktig när du skriver dina krönikor. Blir alltid berörd varje gång fast på olika sätt. Bäst❤️

    Reply

Leave a comment

Rekommenderade inlägg

Arkiv