Follow my blog with Bloglovin

Gravid vecka 35

Jag märker att jag inte klarar av att leva på som vanligt längre. Denna vecka har jag varit på kontoret tre dagar och har haft aktiviteter efter jobbet varje dag.

Jag har så gärna velat att jag ignorerat att kroppen egentligen sagt nej. Har haft så ont i ryggen varje kväll och känt mig bakis när jag vaknat dagen efter. I torsdags och fredags var jag helt slut. Det tog hela helgen att återhämta mig, så från och med nu drar jag ner på tempot.

 

Min kropp

Mensvärken har ökat något enormt. Eller det är ju inte mensvärk såklart, men känns så. Vaknar av det ibland på natten och har ont till och från hela dagen. Ibland gör det så ont att jag måste pausa det jag gör.

Trodde först det var sammandragningar, men hade en sammandragning när jag var hos barnmorskan samtidigt som hon kände på magen och då kände jag inget. Så jag vet i tusan? Kanske bara är livmodern som övar sig eller något. Men blir faktiskt orolig. Hur mesig livmoder har jag? Om jag har så ont redan nu, hur ska jag överleva förlossningen och när värkarna sätter igång på riktigt då…

Ibland värker det i magen på andra sätt också. Men svårt att säga om det är bebisen som rör sig så mycket att det gör ont, eller om det är min egen kropp som håller på.

Något som hundra procent är bebisen är när han tar sats och pressar ner sitt huvud allt vad han kan. Det är en ilande, nästan elektrisk smärta. Mycket skönt : ))

Som jag tidigare nämnt har måttet på min mage inte ökat de senaste två besöken hos barnmorskan. Jag ska dit igen imorgon och hoppas att det hänt något då. Men tack snälla för era lugnande kommentarer. Jag känner inte mig orolig längre <3

 

Veckans tanke

Har funderat en del på hur jag ska göra med norskan. Vår bebis är ju faktiskt 50% norsk. Jag vill i alla fall att språket förekommer i vår vardag, exempelvis genom att introducera böcker och filmer som jag tyckte om när jag var liten och att sporadiskt översätta ord på saker under dagen.

Men vad gäller att lära ut språket, exempelvis att jag endast skulle prata norska med honom, jag vet inte om det känns…lönt? Det ”tråkiga” med norska är ju att det är så likt svenska. Det skulle dessutom inte kännas naturligt för mig tror jag. Men jag vill inte att han ska känna sig utanför när vi är i Norge och jag vill såklart att han ska relatera till sina norska släktingar och förstå vad de säger. Men det kanske löser sig?

 

Bilder tagna av Johanna Hammarlund.

 

138 gillar

Vår babyshower

Förra helgen hade Hannah bjudit oss på ett hamburgerevent på Madame Mustasch. Vi skulle ses klockan 15.00 och gå en hamburgerkurs. Pepp på burgare gick vi till restaurangen…för att istället mötas av ett rum fyllt med alla våra nära och kära!

 

SURPRISE sa de! Vi fick bubbel och hälsades välkomna.

 

Det blir tyvärr inga hamburgare sa Hannah, däremot babyshower!

 

De hade gjort så fint! Och lokalen hallå! Dröm att få ha en del av Madame Mustasch för sig själv. Så mysigt där.

 

Hannah berättade dagens plan. Vi skulle börja med att de blivande föräldrarna skulle mötas i tre deltävlingar.

 

Första deltävlingen gick ut på att vi skulle köra radiostyrd bil två varv runt ett bord snabbast. Ni kan ju gissa vem som vann… Jag förstod knappt hur kontrollen funkade. Men F jobbar faktiskt med bilar, så det är fusk. Japp köra leksaksbil är exakt det jag tror han gör om dagarna.

 

Andra deltävlingen var en provsmakning. Vi fick provsmaka barnmat och gissa vad den innehöll. De var snälla och gav oss bara frukt och efterrättiga sorter.

Jag fick imponerande 4/4 rätt. F fick 1 rätt. Jag skrattade så mycket när han sa sina gissningar. Han trodde en var hjortron och en annan var lemoncurd. Ändå gulligt att han tror att det är normala smaker på barnmat.

 

Sista deltävlingen gick ut på att vi fick ett påstående, exempelvis ”vem kommer få sista ordet vad gäller bebisens namn” och sen skulle vi med hjälp av lappar svara Regina eller Frédéric.

De andra i rummet fick också gissa, vi blundade när vi räckte upp lapparna och sen fick vi poäng beroende på om vi svarat som majoriteten i rummet.

 

Vi åt mat såklart! Denna fiskrätt var otrolig!! Så jäkla god.

 

Och till efterrätt den smuligaste smulpajen ever. Precis som de ska va.

 

På bordet låg det lappar som gästerna fyllde i. Vi läste dem tillsammans när vi åt frukost dagen efter. Så mysigt. Blev rörd över alla gulliga saker som folk skrev. Blev ju som att läsa en hög med komplimanger om en själv.

Insåg att jag och F är sjukt stereotypiska. Jag fick alla mjuka värden som ”mammas lugn”, ”mammas goda hjärta” och F fick saker som ”pappas analytiska förmåga”.

 

Jaha vem vann tävlingen då? Jo F! Här ser ni mitt gracious loser face in action.

 

KOMPISAR <3

Alltså så fint det var att ha vår familj och vänner samlade såhär. Blev lite gråtig när vi åt middag och jag blickade ut över borden. Man ser ju aldrig alla man tycker om samlade på en gång. Kändes lite som ett bröllop? Fast ännu bättre för jag slapp planera och styra upp det själv, haha.

Det hade varit en affärsidé ändå? Överraskningsbröllop! Man ger en bröllopsplanerare en budget och förtroende och sen dyker man upp på bröllopet bara och ser vad det blir. Hade passat mig perfekt! Roligare så.

 

Jag och mamma matchade omedvetet i djurmönster.

 

Vi fick så fina presenter att det är helt galet. Blev chockad över folks ansträngning och tanke. Vi fick många saker som vi inte ens visste att vi behövde och önskade oss.

Det största paketet var från Sofie och Dan och innehöll en badbalja. De åkte tåg med det och Sofie berättade att de hade gått förbi barn på vägen som sett paketet och sagt ”waaaow”. Haha.

 

Tänk att vi ska bli föräldrar!!! Jag ska ha barn med denna jäkla pangkille. Hur kunde jag ha sån tur.

 

Efter några timmar började gästerna droppa av och vi var ett litet gäng som stannade kvar, drack drinkar och pratade barnnamn.

Jag blev så himla sugen på en Kaffe Karlsson och beställde en alkoholfri variant. Det var inte god. Längtar efter the real deal. Snart snart.

 

Vid niotiden tackade vi för oss, gick hem och öppnade alla presenter…och sedan började F föra in allt bebisrelaterat i excel för att få en överblick på allt vi hade och vad vi saknade. Haha så knäppt och gulligt. Det var inte mycket vi saknade efter alla presenter kan jag säga. Guld värt ju.

Tusen tack alla som kom och gjorde denna dag fantastisk! Är så galet tacksam och rörd att våra nära styrt upp något så fint till oss. Vi har världens bästa vänner och familj! <3

 

292 gillar

Gravid vecka 34

Jag har gått in i vecka 35 och är officiellt höggravid! Woho! Såhär var min sista vecka som ”bara” gravid.

 

 

Min kropp

Alltså jag mår jättebra? Ja, han rör sig, sparkar och pressar där inne vilket framkallar en massa konstiga smärtor under dagen. Ibland är jag helt säker på att något organ gått sönder, haha. Men sen släpper smärtan. Förutom det känns allt jättebra. Så märkligt att det är helt tvärtom från hur jag trodde det skulle vara. Jag mår fysiskt bättre och bättre ju längre in i graviditeten jag kommer. Det enda som är lite jobbigt är att jag sover så dåligt. Vaknar av hans rörelser eller mensvärk vid 05.00 varje natt. Slår aldrig fel. Men det gör mig inte så mycket.

På tal om att vakna på natten är jag så himla hungrig nattetid. Lyckas jag inte somna om slutar det alltid med att jag måste gå upp och äta. Får hungerkramper i magen. Trycker i mig några riskakor, ett äpple och dricker ett glas vatten och sen går jag och lägger mig igen.

 

En ”störig” grej

Bebisen har hicka typ hela tiden. Flera gånger per dag! Tycker så synd om stackaren som ligger där inne och hickar, men alltså så störigttt det är. I början tyckte jag det var gulligt, men nu känner jag mest att näääe inte igen. Kan inte koncentrera mig på annat när hela jag studsar.

 

 

Veckans tanke

Jag skulle så gärna vilja vara en sån där cool mamma som tar med mig bebisen överallt. Såklart kommer mitt liv förändras, men jag vill att jag fortfarande ska kunna göra sånt jag vill göra ibland utan att känna mig begränsad eller känna att jag i så fall måste lämna bort bebisen. Det är såklart sunt att vara utan bebisen ibland också och med överallt menar jag såklart inte olämpliga sammanhang, jag tror ni förstår hur jag menar.

Jag tror dock att det där med att vara en cool mamma som kan dra med sitt barn i alla möjliga situationer och miljöer är väldigt långt ifrån min natur. Jag är så mån om att inte vara till besvär. Kan inte se mig själv kånka in en barnvagn på restaurang, ta plats och inte bli stressad när bebisen ger ifrån sig ljud. Det är märkligt då jag själv störs NOLL av barn (kanske i extremfall, men inte att de skriker till, är högljudda och sådär), jag tycker att de har lika mycket rätt att vara i samhället som du och jag. Varför känner jag såhär? Kan man öva på detta? Hur blir jag en chill mamma?

 

Äta moderkakan?

Ni som blir äcklade av rubriken kan sluta läsa nu, haha. Jag har alltid varit fascinerad över det här med att äta sin moderkaka. Jag menar alltså inte då att hugga in som en köttbit, utan att frystorka och ta som piller. Man kan tydligen beställa det som en ”tjänst”. En person hämtar moderkakan i samband med förlossningen och gör piller av den.

Jag tycker inte det är konstigt att vilja äta den. Djur gör ju det. Det finns många påstådda hälsoeffekter. Det ska hjälpa mot förlossningsdepression exempelvis och innehåller massa järn och näring som kroppen förlorar. Men det finns ingen bevisad hälsoeffekt som jag förstår? Dessutom är jag orolig över om man även får i sig dåliga saker, typ gifter och slaggprodukter som fastnat där. Av den anledningen tror jag inte att jag vågar.

Med tanke på att det finns mycket bra kosttillskott kanske man även kan uppnå samma effekt genom att ta rätt tillskott? Jag är alltså fascinerad och intresserad, men lutar åt att inte göra det. Har någon av mina läsare gjort det? Hur tänkte du och hur upplevde du det? Berätta gärna!

 

134 gillar

Inför bebis fixardagen

Denna vecka är helt galen. Vi planerar Q4 för fullt på jobbet och alla dagar förutom idag har jag haft möten precis hela dagen. Knappt hunnit äta lunch. Men jag älskar stressiga perioder. Det är kul när det händer saker.

Idag checkade jag ut tidigare och mamma kom och hjälpte mig bebisfixa.

 

Började med att sortera bebisens saker. Sorterade ut allt vi kommer använda de närmsta månaderna och resten packade mamma ner i flyttlådor så att vi kan flytta det till den nya lägenheten för att frigöra plats här hemma.

Packade även ner annat vi inte kommer behöva inom en snar framtid och tömde några byrålådor för att få plats med bebisens saker.

 

Det blev denna hög. Bye bye så länge, ses snart igen!

 

Sorterade ut allt som ska tvättas.

Bebisen har plötsligt MASSA kläder. Vi har köpt typ 5 plagg och resten har vi fått eller ärvt. Så himla snällt av mina kompisar att ge mig massa kläder. Och så mysigt att tänka på att vår bebis ska ha på sig samma plagg som mina kompisars barn haft <3

 

Greta visade alla tricks hon lärt sig. Gulligaste i världen är när mamma säger pang och hon lägger sig på rygg och ”dör”.

 

Och vi hade två fikapauser såklart. Här ananas och gräddbullar mmmm.

 

Sist men inte minst gav vi oss på att sätta ihop vagnen!

 

Vilket vi lyckades med efter lite frustration. Ibland är det liksom FÖR lätt så det låser sig helt, haha.

 

Sen åkte mamma och Greta hem igen <3

Vi hann med en hel del idag och det känns SÅ SKÖNT. Känner mig så lättad och mindre stressad. Nästa grej på listan är att måla en vägg (har spacklat massa hål osv, så den behöver fixas till), skapa en blöjstation i badrummet och storstäda hela lägenheten. Sen börjar vi bli redo!

 

166 gillar

Gravidfotografering

Jag gjorde ju en gravidfotografering förra veckan och fotografen Sara var snäll och skickade mig några bilder redan dagen efter. Jag är så glad jag är att jag gjorde den fotograferingen. Är det ens jag på bilderna?

Hon fick mig att känna mig helt amazing. Jag har ju aldrig gift mig och en liten sorg med det är att inte ha fått bära en otrolig klänning. Men nu kan jag sätta check på den punkten gånger tre. SLUTA vad kul det var att få klä på sig så wowiga plagg. Sara frågade mig om jag ville ha en krona också, ”eller det kanske inte riktigt är du att ha det”. GE MIG ALLT, sa jag. Haha. Ska det vara ska det vara.

Alla bilder är tagna av Sara Nilsson, besök hennes hemsida här.

Är så glad över att ha dessa bilder att se tillbaka på och att föreviga denna stund. Mitt måndagsinlägg blev ju lite deppigt. Det är många känslor i min kropp nu, men en av dem är också total lycka. Jag är lycklig så att jag skulle kunna spricka varje dag.

Jag är så otroligt tacksam över att jag får vara med om det här och varenda krämpa och dålig känsla är värt det miljoner gånger om. Ibland känner jag mig så lycklig att jag tänker att det är okej om jag dör nu. Vilket ju är jättekonstigt, för det är nu jag vill leva mer än någonsin.

 

267 gillar

Gravid vecka 33

 

Ännu en vecka med denna boll till mage. Läste att min kropp just nu producerar lika mycket östrogen på en dag som på tre år hos en kvinna som inte fått barn. Galet ju. Hur mår er kära östrogenbomb då?

Min kropp

→ Jag mår fortfarande illa av och till. Vissa morgnar får jag bara i mig kolsyrat vatten. Helst med citron bara, ingen annan smak. Jag dricker förövrigt LÄTT en hel tvåliters själv på en dag. Kanske inte låter mycket för er, men för att annars vara en person som knappt dricker någonting och till och med kan gå och lägga mig och komma på att jag inte druckit något på hela dagen är detta mycket sjukt. Vad gör kroppen med all vätska?? Förutom att kissa ut den då, kisseriet är ju ett heltidsjobb. Saknar så att kunna stå upp utan att känna mig ilande kissnödig. Men oftast kommer det ju inte ens ut något kiss. Antar att jag snart kommer svullna upp till en vätskeboll.

→ Ny märklig grej är att jag vaknar med klåda. Det kliar så att jag blir tokig. Oftast på bröstet och halsen. Ligger vaken en timme och sen somnar jag om och när jag vaknar är det som att klådan aldrig hänt.

→ Har börjat få ont i svanskotan när jag suttit ner ett tag. Detta är faktiskt något jag varit orolig för. Jag bröt ju svanskotan för typ tio år sedan och har haft problem med den med jämna mellanrum sedan dess. Är orolig att den ökande tyngden och förlossningen ska påverka och göra det värre. Finns det något att göra åt det, eller är det bara att hoppas på det bästa?

 

I hissen hos barnmorskan i måndags. Jag hade precis berättat om revbenet och när hon undersökte min mage rörde sig och sparkade bebisen hela tiden vilket gjorde det svårt att mäta. Hon sa att hon måste fråga om man varit utsatt för våld under graviditeten och att hon nog måste sätta ja på mig ändå, hehe.

På tal om det har revbenet blivit mycket bättre sedan jag började sova med gravidkudden. Den ger stöd på rätt sätt så att det inte blir fel tryck när jag sover. Tror faktiskt att det lyckats läka en del. Har inte alls lika ont längre.

 

Svårt att fånga på bild. Men ibland hittar han mindre sköna positioner där inne : ))

 

Veckans oro

Jag har ju haft cellförändringar och i samband med det gjorde jag en konisering. Jag har läst en del om komplikationer vid förlossning på grund av konisering och blivit jätteorolig. Det kan exempelvis leda till att förlossningen startar för tidigt, eller att ärrbildning gör att livmodern inte kan öppna sig. Jag ska ta upp det med min barnmorska vid nästa besök. Kanske man kan undersöka den nu och bedöma om det finns någon risk för komplikationer? Hoppas det.

 

121 gillar

Gravid vecka 32

Är ni trötta på mina spegelbilder i badrummet än? I början av graviditeten var vi ambitiösa med magbilderna och tog en bild varje vecka. Men det blev alltid sån stress och press kring det. Jag ville vara fin, F behövde vara hemma, jag mådde inte alltid så bra och det kändes som ett litet projekt varje gång.

Till slut kände jag att nej men jag måste ju faktiskt inte?? Och sen dess har det blivit dessa sporadiska bilder i spegeln istället.

Men imorgon ska jag göra en gravidfotografering! Gjorde en parfotografering tillsammans med F för två veckor sedan och ska få bilderna snart. Är jätteglad att vi gjorde det. Så mysigt att ha! Imorgon är det bara jag som ska fotas. Ska ha fina klänningar och känna mig fab.

Så här var vecka 32!

 


Min kropp

→ Som redan nämnt är min foglossning i princip borta sedan bebisen fixerade sig. Bäckenet har blivit mer stabilt. Det är som ett nytt liv! Jag har glömt hur det var att kunna ens gå från ett rum till ett annat utan att ha ont. Jag kan gå och handla utan att halta och vagga mig fram plågsamt. Tack snälla bebis för att du håller ihop mammas bäcken 💪🏼

→ Meeen det du håller på med inne i magen är inte skönt. Jag vet inte om du tror att du kan komma ut genom naveln? Det känns så med tanke på hur du alltid pressar precis där.

→ Annars är de jobbigaste krämporna just nu förvärkar som kommer och går, ilande och stickande smärtor långt ner i livmodern och hans rörelser. Det gör faktiskt ont när han rör sig och sparkar numera. Flera gånger om dagen får han till riktiga träffar som känns i flera minuter efteråt. Och när han ålar sig från sida till sida så att magen ser ut som ett hav med vågor känns det som att jag ska spricka.

→ Revbenet är helt okej. Besväras inte så mycket av det på dagarna. Däremot är det svårt att hitta en bekväm sovställning och jag vaknar ofta och har väldigt ont. Oavsett hur jag ligger pressas revbenen liksom ihop. Hoppas att amningskudden jag beställt kan hjälpa.

 

 

En cool grej

Vi har kommit på att vi kan klappa honom lugn! Är han riktigt galen i magen stryker och masserar F längs han lilla kropp och så lugnar han sig. Det har funkat så många gånger nu att jag inte tror det är en slump längre. Hur gulligt och sjukt är inte det? Vi kan trösta och göra honom lugn GENOM magen.

 

Nytt för denna vecka

Vi har köpt vagn!!! En Bugaboo Fox 2 blev det. Hade ju egentligen tänkt köpa begagnad, men så var det rabatt på den modellen nu och på Blocket och Marketplace ville folk ha i princip lika mycket som den kostade oss att köpa ny. Så det blev en ny istället. Ser så mycket fram emot att montera ihop den ♥

 

148 gillar

Arkiv