Follow my blog with Bloglovin
Headerbild för Egoinas blogg på egoinas.se
Headerbild för Egoinas blogg på egoinas.se

Gravid vecka 29

Jag har gått in i tredje och sista trimestern! Denna vecka stod det i appen att bebisen nu har mindre plats att röra sig på. Men jag och bebisen har uppenbarligen inte samma app, för det tycker inte han. Ibland känns det som att magen ska sprängas och att alla organ möbleras om som han håller på. Särskilt vid naveln som är hans favoritställe att trycka. Han har blivit stark min lilla sprattelkille.

Såhär var vår sista 20-någonting-vecka tillsammans!

 

 

Min kropp

→ Förutom att han trycker och möblerar om i magen kan jag även numera känna vad mer han håller på med. Ibland vibrerar det. Tror att han kissar då? Och ibland rycker det och hoppar rytmiskt, vilket jag gissar är hicka? Så häftigt och otroligt jättekonstigt att jag har en bebis inuti magen som liksom lever ett eget liv inuti i magen 🤯🤯🤯

→ Illamåendet är tillbaka. Absolut inte lika illa som det var i början av graviditeten och mycket enklare att bota, men den där bakiskänslan och avsmak på mat kommer några gånger dagligen. Lingongrova is back.

→ Jag tappar inte hår! Det här är så märkligt. Vanligtvis tappar jag en handfull med hår, alltså flera stora tussar varje gång jag tvättar håret. Men nu – ingenting! Minns att jag läste någonstans att hårsäckarna får mer blodtillförsel under graviditeten. Kanske beror på det? Är det detta som gör att man upplever att man tappar så mycket hår efter graviditeten? Tappar man allt på en gång då?

 

 

Mitt mående

Något jag däremot tappar är ord. Nej, men alltså jag känner mig så trög just nu. Det tar lång tid att formulera även de enklaste av tankar för jag kan inte hitta rätt ord och hjärnan är liksom lite luddig. Det är som att jag och F ständigt leker Med Andra Ord här hemma när jag ska försöka prata. Haha.

Jag är även ganska förvirrad i allmänhet. Glömmer bort vad jag var på väg att göra när jag går in i ett annat rum exempelvis. Sofie berättade att hon läst att hjärnan krymper 2% när man är gravid. Det var oklart om dessa 2% återhämtade sig sen : ))

 

 

Veckans tanke

Jag älskar bebisen i magen så att det värker i kroppen nästan. Jag och F kan prata om honom och konstatera att vi saknar honom så himla mycket. Jag tycker det är fint att jag/vi känner så, men också så märkligt? Vi har ju aldrig träffat honom. Jag antar att jag längtar efter idén av honom. När folk säger att de inte känner någonting för bebisen i magen tycker jag faktiskt att det låter mycket mer normalt. Jag förstår inte hur jag kan känna så mycket för honom.

Men varje gång jag försöker föreställa mig hur det kommer vara när han faktiskt kommer ut känns det så konstigt. Då känns han främmande och jag kan inte föreställa mig hur det kommer vara rent känslomässigt. Kommer det vara fantasibarnet jag älskar? Kommer det liksom bara kännas helt självklart? Kommer jag älska honom genast? Eller börjar vi på noll då? Jag kanske känner ingenting. Jag är beredd på det sistnämnda och är inte rädd för om det kommer vara så. Är helt säker på att det växer fram i så fall. Men det är så konstigt att tänka på. Snart kommer en varelse jag kommer älska mer än någon annan (om man ska tro vad alla säger), men jag har aldrig ens träffat honom. Hur var det för er när bebisen kom ut? Kärlek direkt, eller växte det fram?

 

140 gillar

Frågor & svar

Har ni bestämt namn på bebisen?

F har bestämt namn ja. Han kallar bebisen vid namn numera. Jag har inte gått med på namnet, men det är lurigt gjort av honom för nu känns det ju som att bebisen heter det. Blir jättekonstigt att välja ett annat nu. Dessutom har vi inget annat…haha. Vi får se! Jag behöver se honom för att veta.

 

Hur många barn vill ni ha?

För mig känns det viktigt att ge mitt barn ett syskon. Jag har inga syskon och det är något jag alltid tyckt varit trist. Jag har ju ingenting att jämföra med och det finns såklart positiva aspekter med att vara ensambarn, men jag tror att syskon hade fått mig att känna mig mindre ensam i livet. Jag vet att man inte är garanterad att få en bra relation till ett syskon bara för att det är just ett syskon. Men att växa upp tillsammans med någon och faktumet att det finns en annan person som vet din bakgrund och var du ”kommer från” är en trygghet i sig som får en att känna sig mindre ensam i livet, tror jag.

Som vi känner just nu vill vi ha tre barn. Jag tror dock att vi är lite giriga eftersom det inte gick superlätt och omtumlade av all kärlek att vi inte egentligen kan svara på den frågan just nu. Vi får se hur det blir med ett barn.

Jag har alltid tänkt att jag vill ha tre eller fyra, men samtidigt har jag svårt att se mig själv som mamma till så många barn. Jag gillar det i teorin, men är ganska osäker på hur jag kommer känna i verkligheten. Min personlighet rimmar bättre med ett barn, haha. Men som sagt vill vi ha i alla fall ha två barn. Om vi kan! Det vet man ju aldrig. Vi är mer än nöjda med det barnet vi får om vi inte kan få fler <3 F säger btw redan ”våra barn” i plural. I hans värld har vi redan massa barn.

 

 

Asså dina brillor är så snygga! Du har säkert skrivit tidigare varifrån dom är… Men please var har du köpt dom?

Tusen tack! Det är dessa från & other stories (reklamlänk). De är mina favoriter som jag använder dagligen typ halva året. Det är lite lustigt för det var egentligen bara ett spontanköp efter jobbet en dag, så kul att de kom att bli mina absoluta favoriter! Blev lite nervös nu att de skulle sluta säljas, så din kommentar fick mig att beställa ett back up-par. Haha.

 

Tack för en bra blogg och stort grattis till Er <3. Jag och min sambo har nu bestämt oss för att försöka bli gravida och försökt sedan förra månaden. Fick mens i helgen tyvärr men nu är det nya tag på nästa ägglossning i september. Dock har jag börjat fundera på hur man ska tänka kring alkoholbiten innan man ens plussar.. hur tänkte du? drack du fram till BIM eller avstod helt? Drack du mindre mängder? ska på en kräftskiva någon dag efter min förväntade ÄL och vet inte hur jag ska tänka. Stort tack på förhand!

Tänker du för att optimera chansen att bli gravid (alltså om alkohol påverkar fertiliteten), eller tänker du på om alkohol skadar det befruktade ägget? Vad gäller det förstnämnda har jag inte hittat någon forskning som tyder på att en ”normal” icke överdriven alkoholkonsumtion skulle påverka fertiliteten negativt. Jag avstod dock alkohol i perioder ändå för att testa, men för det mesta inte.

Vad gäller att avstå alkohol för att man kanske är gravid – ja jo kanske om man googlar, vissa säger att man ska undvika perioden mellan ÄL och mens. Men liksom…hur kul är det när man försökt bli gravid i en evighet? Jag klarade inte av att leva som om jag vore gravid hela tiden i längden. Det var för påfrestande för psyket.

Vissa menar att det befruktade ägget inte tar skada alls och andra menar att det gör det. Jag vet inte. Jag vet bara att det verkligen inte är ovanligt att ha druckit alkohol innan man vet att man är gravid. Men jag är ingen expert och ska inte uttala mig egentligen. Gör så som du tycker känns bäst <3 Håller tummarna för er!!

 

Vad jobbar du med och vad gör du på ditt jobb?

Jag jobbar som Social media manager på Prisjakt. Jag har ansvar för kommunikationen och annonseringen på våra sociala medier på alla 7 marknader vi finns på. I korta drag handlar det om att jag sätter kommunikationsplan, skapar strategi, planerar innehåll, placerar ut budget och följer upp. Det gäller både våra egna sociala medier, men även kampanjer genom byråer och på andra plattformar som exempelvis TikTok, Snapchat, Twitter eller med influencers. Jag leder även idémöten en gång i veckan med vårt branding team där vi brainstormar och planerar innehåll till vår kommunikation i stort, i alla våra kanaler.

 

Har du någon känsla för om bebisen kommer vara tidig, sen eller punktlig?

Jag tror att han kommer vara tidig! Minst två veckor. Folk säger till mig att inte tänka så eftersom jag kommer bli besviken. Men alltså jag vill ju inte att han ska komma tidigt. Vi är så stressade med allt som behöver fixas och verkligen inte redo. Han verkar vara redo dock. Känns som jag ska föda närsomhelst helt ärligt.

 

Hej, det här är inte kritik – bara undrar hur du tänker kring att äta mat som musslor när du är
gravid med tanke på risken för matförgiftning. Själv blev jag avrådd att äta sån mat (skaldjur, lever, rädisor, salami och dyl., vissa ostar osv osv) så har undvikit under hela min graviditet. Bor inte i Sverige så tycker det är lite intressant att jämföra…

Jag har inte hört någonting om musslor eller andra skaldjur. Tvärtom – jag har läst att det är jättenyttig mat att äta som gravid. Jag har inte hört något om rädisor heller?? Men vad gäller chark, mjuka ostar, rått kött, mat som legat framme länge osv så undviker jag. Jag skulle dock inte få panik om jag skulle råka äta något, bakterierna är trots allt extremt ovanliga. Det första jag ska äta efter graviditeten är förresten blåmögelost med fikonmarmelad GAH SÅ SUGEN!!!1 Kan man ha med det i BB-väskan? Gott det kommer lukta : ))

 

 

Är du rädd för något gällande förlossningen och efter den?

Jag är jätterädd för att akut behöva göra kejsarsnitt. Jag hoppas att man kommer på det i tid i så fall så att vi mentalt kan förbereda oss. Efter förlossningen är jag mest orolig för det psykiska. Graviditeten är ju rent psykiskt som antidepressiv medicin för mig. Har aldrig varit så stabil i humöret någonsin. Är rädd för en totalkrasch när bebisen kommer ut. Hoppas inte.

 

Hur länge planerar du att jobba innan föräldraledigheten?

Hade egentligen tänkt jobba in i det sista. Men ni har fått mig att förstå att det kan vara en bra idé att gå några veckor tidigare. Komma ner i varv, unna mig själv saker, vila och hinna läsa min förlossningsbok exempelvis. Min ersättare på jobbet börjar på måndag och planen är att sakta men säkert lägga över mina arbetsuppgifter på henne. Sen smyger jag iväg, haha.

 

Är du en spara eller en slösa?

Jag är en spara. Jag har i princip aldrig gått jämnt ut en månad, jag sparar pengar varje månad. Pratar om normala månader då och inte när vi köper lägenheter eller renoverar… Jag har dock blivit bättre på att unna mig saker och att inte stirra mig blind på vad saker kostar. Det sistnämnda är en vana som är svår att bli av med när man växt upp med lite pengar. Jag tycker fortfarande, trots att jag haft bra ekonomi i många år, att det är en extrem lyx att kunna köpa det jag verkligen vill ha istället för det som är billigast. Att inte behöva planera maten utifrån vad som är på extrapris utan vad jag är sugen på. Jag uppskattar även andra små lyxiga saker i vardagen som att kunna köpa en take away kaffe, äta på restaurang eller åka taxi. Varje gång tänker jag på hur lyckligt lottad jag är som kan leva precis som jag vill utan att oroa mig för ekonomin.

Blev ett sidospår där, men jo jag är en spara. Jag prioriterar att kunna ha råd med mina långsiktiga drömmar. Men ibland unnar jag mig att slösa.

 

 

Hur länge kommer du vara föräldraledig och vad ser du mest fram emot med ledigheten (förutom att umgås med sin son såklart)?

Svarade på denna fråga på min instagram story, men jag svarar här också. Jag har tänkt vara ledig i 9 månader, sen ska F vara ledig och sen får vi se. Min chef är jättegullig och säger att vi kan ta det som det kommer och beroende på hur det känns.

Helt ärligt ser jag inte fram emot föräldraledigheten. Jag är sämst på att hålla rutiner, komma ut, göra saker, gå upp i rimlig tid, vara social osv om jag inte ”måste”. Jag är rädd att jag bara kommer sitta hemma och bli deppig. Dessutom älskar jag att jobba, jag gillar att tillhöra ett sammanhang och att känna att jag åstadkommer saker. Vem är jag utan det? Jag hoppas att mina extroverta kompisar drar ut mig på grejer så att jag inte bara sitter hemma och ruttnar. Förhoppningsvis träffar jag även nya kompisar! Har dock svårt att tro att jag kommer gå på typ öppna förskolan och sånt, så jag vet inte hur. Kanske får tvinga mig själv, annars är risken att jag aldrig lämnar lägenheten.

 

Har ni köpt barnvagn än? Vilken blev det?

Nej. Usch alltså, börjar få ångest. Vi måste verkligen ta tag i det. Ni har fått mig att inse att det löser sig, att bebisen knappt behöver någonting och att jag kan fixa saker när han kommer. Så jag känner mig mycket mer trygg och lugn. Men just vagn och babyskydd måste vi ta tag i. Varför känns det så jobbigtttt.

 

137 gillar

Gravid vecka 28

Vecka 28 har varit lite av en magisk siffra för mig. Min kompis Sara fick sin son i vecka 28. Jag förstod att det var traumatiskt för dem när det hände, men det är inte förrän nu när jag själv är gravid och har passerat vecka 28 som jag bättre kan sätta mig in i HUR traumatiskt det måste varit. Allt gick bra med honom som tur är <3

Fint ändå att veta att om bebisen kommer ut nu kommer det sannolikt gå bra med honom. Men jag hoppas att den sprattliga galningen stannar inne ett bra tag till såklart.

 


Min kropp

Börjar känna mig fysiskt jättegravid och det var inte såhär jag föreställt mig att det skulle vara. Jag trodde mest det skulle vara tungt och osmidigt. Osmidigt är det, men jobbigaste är nog snarare tyngden mot urinblåsan när jag står upp, bäckensmärtan och att jag är så himla tom på energi. Orkar inte mycket. Det är så drygt. Men bäckensmärtan är värst. Saknar att kunna gå promenader…eller saknar att gå utan smärta överhuvudtaget.

Jag har börjat få en del ”mensvärk”. Den kommer och går flera gånger dagligen. Hade det mycket i början, men har inte märkt av det på säkert 10 veckor. Förutom mensvärk har jag även sammandragningar med jämna mellanrum och som ett tryck där inne. Ibland trycker det neråt och ibland är det som att bebisen gör 10 volter i rad och trycker med all sin kraft utåt vid min navel. Det blir hårt och känns som att magen ska spricka.

Pratade med min barnmorska som skickade in ett urinprov för att se om jag har urinvägsinfektion. Hon sa att hon skulle ringa om det visade något och det har hon inte gjort, så jag antar att provet var normalt. Det är nog bara livmodern som ”övar sig”. Kan jag verkligen gå 10 veckor till såhär? Känns som att han vill ut redan, haha.

 

 

Nytt för denna vecka

Jag har börjat använda stödstrumpor! Har inte direkt känt mig svullen i benen, men upptäckte att de där ”knölarna” på anklarna är borta, anklarna och fötterna är liksom helt raka numera. Så lite svullen är jag allt.

Krampen i vaderna på natten är vidrig (tack för tipset om att trycka ner foten hårt i golvet btw, det funkar), så jag gör allt för att slippa. Tar magnesium innan jag går och lägger mig och stödstrumpor direkt när jag vaknar. Kan dock inte ta på dem själv, så F får göra det och tyvärr glömmer vi ibland innan han ska till jobbet. Men vi jobbar på det.

 

En återkommande dröm

De första veckorna av graviditeten drömde jag ofta att jag glömde bort att jag var gravid och drack alkohol. Hade många panikdrömmar där jag jättefull plötsligt kom på att just det, jag är ju gravid. Nu har jag börjat drömma att jag dricker alkohol igen, fast numera gör jag det medvetet. Jag tar några glas vin och en shot och tänker ”hur farligt kan det vara”. Vaknar med puls, dunderångest och känner mig som världens sämsta människa i en sekund innan jag inser att jag bara drömt. Så märkligt?

 

 

Veckans tanke

Vi såg en dokumentär om framtidens Singapore. ”Tänk att vår son kommer få uppleva det där”, sa F. De orden gjorde att det sög till i magen. Tänk att vi inte alltid kommer vara här med honom.

Det är såklart det man hoppas på, att ens barn överlever en själv. Men jag skulle önska att han fick växa upp i en bättre värld. Att sätta barn till världen med tanke på allt som händer både vad gäller klimatet och exempelvis situationen i Afghanistan känns inte bra när jag verkligen tänker på det. Går sönder av ångest över att han dessutom ska leva i denna klimatkatastrof som hans förfäder försatt honom i utan att vi är där med honom.

 

157 gillar

Gravid vecka 27

 

Hej och välkommen till den 27:de veckan som passerade i min graviditet!

Min kropp

Svag, trött, kissnödig och bäckensmärtor. Typ så. Det sistnämnda är värst precis när jag vaknat, då vaggar och haltar jag mig fram. Det blir bättre framåt dagen och vissa dagar har jag knappt ont alls, men andra dagar känns varje steg som knivar inuti rumpan. Jag ska ÄNTLIGEN till fysioterapeuten på måndag. Det har varit så svårt att få tid och den förra tiden jag fick krockade tyvärr med överlämningen av lägenheten. Men snart får jag förhoppningsvis lite hjälp som kan underlätta.

 

 

Mitt mående

En konstig grej på sistone är att mina tvångstankar kommit tillbaka. Jag har alltid haft mer eller mindre tvångstankar. Värst var det när jag var liten och sen har det gått i vågor, men varit okej och på nästan obefintlig nivå de senaste fem åren.

Men nu! Jag har inga allvarliga tvångstankar, det handlar mest om att trampa på streck, göra vissa rörelser, lägga saker på ett visst sätt eller upprepa något. Det finns inget tydligt mönster, det är ologiska tankar som dyker upp några gånger om dagen om allt möjligt. Vanligtvis kan jag bara skaka av mig sånt, men nu kan jag inte det. Kanske någon undermedveten rädsla och vidskeplighet att det inte kommer gå bra med bebisen annars? Jag vet inte. Väldigt märkligt är det i alla fall.

 

144 gillar

Gravid vecka 26

Jag släpar efter med graviduppdateringarna igen. Hinner ju inte med. Min graviditet går i rekordfart känns det som. På torsdagar går jag in i ny vecka och alltså är jag snart i vecka 28(!!). Men först: så här var vecka 26.

 

 

Min kropp

→ Ibland verkar det nästan som att jag blir undermedvetet påverkad av det som står i appen. Denna vecka stod det att det är vanligt att få kramp i vaden när man är gravid. Ni tror inte jag vaknar med världens kramp?

Den mest brutala vadkrampen jag någonsin varit med om dessutom. Fy satan vad ont det gjorde. Det höll i sig i säkert en minut och jag skrek av smärta. Hade ont i vaden i flera dagar efteråt och haltade fram. Det hände en gång till två nätter senare och desperat googlade jag mig till att magnesium kan hjälpa. Äter därför magnesium på kvällen innan jag går och lägger mig nu. Hoppas jag slipper mer kramp. Fy tusan.

→ Det mest obekväma just nu (förutom kramp) är att jag känner mig kissnödig hela tiden. Det blir som ett gungande tryck neråt när jag går som får mig att känna mig kissnödig konstant. Så tröttsamt.

→ Det är en superaktiv bebis i magen. Han rör sig i princip hela tiden. Jag har till och med googlat ”kan bebisen röra sig för mycket”, haha. Var hos min barnmorska och nämnde det när hon skulle mäta magen. Hon kände på bebisen och kunde konstatera att han är mycket livlig. Hela magen gungar och hoppar. Men jag ska väl vara glad att jag aldrig behöver fundera på om han lever. Hoppas dock han är liiite lugnare på utsidan : ))

 

 

Veckans gulliga

När vi lyssnade på bebisens hjärta hos barnmorskan hade han hicka <3333


Veckans häftiga

Frédéric brukar prata med bebisen på kvällen och på morgonen när vi ligger i sängen. En kväll lade han sitt huvud helt intill magen och pratade högt. Bebisen blev helt galen!!! Jag har aldrig känt honom sprattla så mycket. Det var så fint. Det är första gången jag kände att vi verkligen kommunicerade med honom. Sen vet jag inte om han kanske bara tyckte vi var störiga, kanske väckte honom i sömnen eller så, men ändå.

 

 

Mitt mående

Jag är så fruktansvärt stressad. Att köpa nytt boende som behöver renoveras tre månader innan beräknad födsel känns just nu som det mest korkade man kan göra. Vad tänkte vi?? Men samtidigt vet jag ju att vi aldrig hade fått tummen loss att köpa nytt boende om jag inte var gravid. Vi behövde den pushen.

Vi har inte fixat allt till bebisen. Knappt någonting. Det enda ”vi fixat” är det vi fick på babyshowern. Jag har inte förberett mig inför kommande förlossning heller. Tänkte att jag skulle läsa böcker och sådär, men det känns som sista prio just nu. Hur ska det gå? Får panik när jag tänker på det. I BF-november gruppen på FB har alla färdiga barnrum, tvättade bebiskläder, bäddad säng, monterad vagn och packad BB-väska. Jag måste nog gå ur för jag blir bara stressad.

F säger att jag ska tänka bort den nya lägenheten, bara tänka att vi bor kvar i vår nuvarande, att inget är förändrat och att den nya bara är en hobby – ett ställe där vi hänger och fixar med grejer. Sen gör vi klart så mycket vi hinner och när bebisen kommer får vi pausa och ta det som det kommer. Det får ta den tiden det tar och vi flyttar inte in i ett kaos. Det känns skönt när han säger så, men sen tänker jag på allt som ska göras och får panikkkkk igen. Jag är så rädd att vi bara kommer stressa förbi första bebistiden och att vi kommer ha tankarna på allt annat än bebisen min sista tid som gravid.

Någon som också försatt sig i renoveringkaos och flytt som höggravid? Gick det bra? Några lugnande ord? Haha.

 

Vecka 20 och vecka 26.

 

128 gillar

När vi blev överraskade med babyshower

När vi var i Norge blev vi överraskade med en babyshower av min familj! Det blev en av de finaste dagarna i mitt liv. Kan inte sluta le när jag tittar på bilderna. Så rörd över att min familj ansträngt sig att göra så fint för oss.

Det var söndag och vi hade varit på stranden hela dagen. När vi skiljdes åt sa min kusin Charlotte att vi kunde komma till henne och grilla ”vid halv sex någon gång”. Hon sa att hon hade lite rester hemma och skulle slänga ihop något.

Det var så casual och jag anade absolut ingenting.

 

Inte visste jag att alla mina kusiner, fastrar och pappa bara väntade på att få överraska oss.

 

SURPRIIIISE ropade de!

 

Min kusin hade gjort så fint. Hela trädgården var pyntad.

 

Vi blev också pyntade.

Tydligen fanns det inte en sash (nytt ord för mig, hade ingen aning att det heter så) till ”pappa” att köpa någonstans, så hon gjorde en badge till F istället. Är inte det märkligt? Blir blivande pappor aldrig firade med babyshower? Varför inte? De ska ju också ha barn.

Jag hade på mig min klänning från Bubbleroom (reklamlänk).

 

Det dukades fram buffé.

 

Och sen fick vi presenter!

 

Fick så mycket fint. Helt obegripligt att vi ska få ett barn som ska ha på sig dessa kläder. Får ju ont i kroppen av längtan.

 

Min pappa sa att det bara fanns en färg han gillade så han köpte helt sonika likadana i tre olika storlekar. Haha.

 

När presenterna var slut tog min kusin fram en till som det inte fanns ett kort till. ”Vem är den från”, frågade jag. ”Du får se”, svarade Charlotte.

 

Jag öppnade och bröt ihop fullständigt när jag möttes av en lapp ”från min farmor”.

Hon har virkat kläder och filtar till Charlottes första barn, som jag nu fick ärva. Så fint att min farmor fick vara med denna dag ♥

Jobbigt att vara en så gråtig person en dag som denna förresten. Jag grät hela tiden, haha.

Det är ett ”hente sett”. Alltså det man har på bebisen när man hämtar hem den.

 

Sen blev det dags att leka! Min kusin Mathias hade förberett en lek som han kallade ”usch bebisen har bajsat – men vad har den bajsat” som gick ut på att gissa innehållet i blöjor genom att se, lukta och smaka. Det var en tävling mellan mig och F. Flest rätt vann.

 

Mmm 💩

 

Det var bara att hugga in.

F vann och hade imponerande nog endast ett fel. Då vet vi vem som kan få bli blöjansvarig hemma hos oss 😌

 

Actual future footage of me när jag byter blöja 04.30 superruttad.

 

Det blev efterrätt. Min kusins äldsta skar sig en enooorm bit morotskaka som ni ser. Haha.

 

Praktiskt att ha någonstans att vila kaffekoppen : ))

 

Kalaset avslutades med att alla fick gissa saker om bebisen. Sen fick den som ville skriva namnförslag på lappar och lägga i en skål. Jag och F har hittat några förslag vi gillar faktiskt.

 

Tusen miljoner tack till min fina familj som skämt bort oss så ❤️Är så fylld med kärlek efter denna fina dag.

 

263 gillar

Gravid vecka 25

 

Kropp och mående

Har hittills sovit som en stock hela graviditeten förutom vissa undantag. Men helt plötsligt rapar jag hela tiden när jag försöker sova. Känns som att bröstet ska sprängas av luft. Har testat att sova nästan sittandes, men det funkar inte heller.

Var hos barnmorskan och fick tips på tabletter som jag hoppas hjälper. Hon frågade mig när på dagen jag tar mina tillskott och då insåg jag att jag börjat ta dem kvällstid (missade en morgon och sen har det blivit förskjutet) ungefär samtidigt som nattrapandet (haha) började. Kanske är det därför? Har jag tur så är det en bidragande orsak. Ska alltså börja ta dem på morgonen igen.

Foglossningen har i alla fall varit okej denna vecka och jag lyckades strosa fram när vi hittade på saker i Norge utan större problem. Bra kämpat stackars ostadiga bäcken.

 

 

Veckans tanke

Vad är grejen med folks besatthet över att få berätta för mig hur stoooor jag är? Jag förstår att jag ser gravid ut och tycker generellt det är trevligt när det uppmärksammas, men varför måste det av främlingar alltid göras i kontexten att jag ser ”för” gravid ut? Så himla märkligt beteende. Jag tar generellt inte illa upp över ”oj du ska föda när som helst”-kommentarer, men när folk inte bara kan släppa det där när jag säger att det är tre månader kvar gör mig faktiskt irriterad. De vill verkligen poängtera att jag är stor, för stor, – onormalt stor.

Efter chockat ansiktsuttryck och ”ooooooj, vaaa? NÄÄ?? Är du säker?!” säger de saker som ”min dotter ska föda i augusti och hennes mage är inte alls så stor”, ”det måste vara en gigantisk bebis” och ”jaha ja men då är det ju tvillingar”.

Alltså jag tar inte illa upp över att folk säger att jag är stor, det kanske jag är, men är så trött på att det sägs på ett sätt som om det vore något fel och konstigt. Vad är poängen med det? Vad vill de uppnå när de fortsätter tjata om magens storhet (🥰)? Det är ju olika för alla och det är många faktorer som spelar in. Hur bebisen ligger, moderkakan, hur magen såg ut från början, fostervatten, livmodern osv osv. Trött på alla oförskämda jävlar. Låt min stora mage va ☺️

 

På tal om min mage. Här är vecka 18 vs vecka 25.

Blev så chockad när jag jämförde med den gamla bilden. Den känns exakt lika stor?? Gulle mig som tyckte den var stor då : ))

224 gillar

Arkiv