Follow my blog with Bloglovin
Headerbild för Egoinas blogg på egoinas.se
Headerbild för Egoinas blogg på egoinas.se

Gravid vecka 36

Första dagen i vecka 37 gick slemproppen!! Jag är inte säker på om det var hela och jag vet att det inte behöver betyda något, det kan fortfarande dröja många veckor, men GAH ett tecken på att något är på väg att hända. Mycket spännande!

Såhär var vecka 36!

 

 

Min kropp

Ny jobbig grej är halsbränna. Jag har varit ganska förskonad från det hittills. Hade bara en period i somras då jag knappt kunde sova för att jag rapade så mycket, haha. Nu är halsbrännan tillbaka, fast på ett annat vis. Kan inte äta stark mat exempelvis. Knappt ens peppar! Men det är lugnt, är inte sugen på stark mat ändå. Hade jag fått välja hade vi ätit skolmat varje dag.

Annars har jag samma gamla ”besvär” som jag haft i några veckor nu. Nattlig akuthunger, tryck neråt, kissnödig hela tiden och mensvärk. Men så länge foglossningen och revbenssmärtan håller sig borta är jag glad.

 

 

Veckans tanke

Det enda jag kan tänka på just nu är att föda barn. Det är tur man är gravid så länge, för det är först nu jag känner att jag faktiskt är redo för att föda. Jag känner mig inte tillräckligt förberedd rent kunskapsmässigt, men jag känner mig liksom taggad. Vettskrämd och taggad på samma gång ska tilläggas. Varje kväll googlar jag hur förlossningssmärta känns och läser om hur folk vill dö och att det är helt ohanterligt, och istället för att bli helt avskräckt känner jag mig…nyfiken? Är inte det märkligt ändå. Jag vet att det kommer vara jättehemskt, men känner samtidigt en stark känsla av BRING IT DÅ!!! Upp till bevis vad jag klarar av. Det här fixar jag!

Jag funderar också mycket på smärtlindring och hur jag vill att F ska vara mot mig i det läget. Vad jag tror att jag kommer vilja testa och vad som kan tänkas hjälpa mig. Jag har faktiskt inte läst på så mycket om medicinsk smärtlindring som epidural. Jag är rädd att jag ska läsa något som får mig att principiellt vilja avstå. Att föda barn i min mening är ingen martyrgrej. Man är inte ”duktig” för att man avstår smärtlindring. När jag nämnde det för F blev han arg och frågade varför i hela världen man ska ha mer ont än man måste, ”det får du inte”, sa han. Haha.

Jag vill ta det som det kommer och se hur mycket jag klarar av, men blir det ohållbart tar jag emot den hjälpen jag kan få. Som jag förstått det är det absolut viktigaste vad gäller upplevelsen av smärtan och förloppet att behålla lugnet. Så det ska vara mitt främsta fokus. Hur man nu lyckas med det.

 

 

Är vi praktiskt redo?

Ja, så gott som! Är mycket stolt för det trodde jag inte vi skulle vara. Allt vi behöver första tiden är fixat förutom en babysitter. Funderar på att köpa två varianter. Både en babybjörn och en som man kan höja och sänka, så att bebisen kan sitta i samma höjd som oss vid matbordet exempelvis.

Med tanke på att vi ska flytta inom en snar framtid har vi inga perfekta lösningar vad gäller förvaring och har exempelvis inte brytt oss om att skaffa spjälsäng (tänkte börja med endast babynest). Vi har satsat på endast det nödvändigaste. Lite stressigt att stå inför försäljning och flytt som höggravid, men det är vad det är. Försöker komma ihåg att det bara är jag som mår dåligt, bebisen bryr sig bara om att ha sina föräldrar nära och vet inte ens om att det är kaos just nu. Han behöver ingenting mer än mig. Känns tryggt och bra ändå <3 (och läskigt!!!)

 

198 gillar

Kommentarer (52)

  • Annica

    |

    Förlossningen kommer gå bra ❤ Föda utan rädsla hjälpte mig jättemycket. Jag kunde ta värkarna med att slappna av och andas upp till en viss punkt, sen började det göra så ont så kroppen började liksom säga nej, då fick min man hjälpa till med verktygen från Föda utan rädsla. Jättebra att han också hade läst den! Andra förlossningen (alltså den jag precis beskrev) klarade jag med lite lustgas, .en då visste jag ju också vad jag väntade.
    Första förlossningen fick jag epidural pga väldigt lång förlossning och det var awesome. Fick sova en timme 😀
    Man ska inte sätta någon prestige i det hela, smärtlindring eller inte. Gör det som passar i stunden. Jag hade som mantra ”Varje värk är ett steg närmare vår bäbis”. Det kändes fint att känna att smärtan är faktiskt att vi ska få träffa vår bäbis.
    Det starkaste minnet från första förlossningen är när vår bäbis kommit ut, börjat skrika, då började jag prata med henne och då tystnade hon och lyssnade och tittade efter mig. Det var fantastiskt ❤

    Svara

    • Caroline

      |

      Ja den boken är bra!
      Jag tyckte värkarna gick bra när man bara hänger på partnern och bara blundar å slappnar av. Ingen visste att jag hade värkar.
      Men sen kom ju the real deal när ungen skulle ut och då tappade jag aaaallt fokus. 😅

      Svara

      • Annica

        |

        Hänga på partnern är bra, då släpps det ut oxytocin och det är ”naturlig” smärtlindring. Skönt att få lite mys också 😀 För mig var de bra att läsa på om oxytocin hos asabea på Instagram.
        Haha ”när ungen skulle ut” 😅 då var det bara att släppa allt och bröla som fan 🤣

        Svara

  • C

    |

    Måste tipsa om Stokke tripp trapp stol med babyinsatsen. I den kan bebisen ”sitta” med vid bordet. Senare tar man bort den och byter ut mot småbarnsdelen, och så vidare. Vi använde vår tipp tapp i 7 år!

    Svara

    • En annan Regina

      |

      +1 på nyföddinsatsen till tripp trapp, det var en av de bästa bebisgrejerna!

      Svara

    • Emma

      |

      Tänkte också tipsa om denna! Så smart och även snygg 😊

      För min del gjorde förlossningen mindre ont än jag trodde. Det gjorde absolut ont men jag trodde det skulle vara värre. Jag födde barn i Lund, där fick man morfin som smärtlindring. Blev först rädd, hade inte hört talas om att det gavs vid förlossningar men tydligen görs det där (kanske även på fler sjukhus i Skåne). Det är ju olika för alla men för mig var det helt fantastiskt. Var i mig själv samtidigt som jag var fullt medveten om vad som hände. Epidural blev aldrig aktuellt då morfin + lustgas gjorde så jag knappt hade ont. Förutom precis när ungen skulle ut, det kändes lite mer så att säga. Håller tummarna för att du inte behöver vänta allt för länge på bebisen <3

      Svara

    • Rebecca

      |

      Tänkte tipsa om exakt samma sak! Köp stolen och köp till en newborn seat (tips! Finns många begagnade). Vi hade inte det till ettan, men har det nu till tvåan och tycker att den är SÅ användbar!! Och skönt att redan ha en stol kirrad, den kommer ju användas relativt snabbt ändå, sådär runt 6 månader!

      Svara

    • Louise

      |

      Jaaa, tipsar också om Stokke stolen med babysitsen, en av de bättre investeringarna när vår var liten! Han älskade att sitta där och hänga med i allt i ”rätt” höjd

      Svara

    • Malin

      |

      Håller med om Stokke med babyinsatsen! Hade stolen till första barnet men fick reda på babyinsatsen när det var för sent 😅 det var det första vi köpte till tvåan och som vi har använt den! Hon älskar att sitta med oss vid matbordet 😊

      Svara

    • Matila

      |

      +1! Fick det på babyshowern och nu är det så användbart. Han älskar att sitta med vid matbordet och sitta med och titta när vi lagar mat. Första tiden hade han kolik så då gick det inte hem alls. Men så fort den försvann blir han alltid nöjd i babyinsatsen, även om han är missnöjd innan.

      JÄTTETIPS! 😀

      Svara

  • Sandra

    |

    Måste bara dela en anekdot om detta med smärtlindring: på vår föräldrautbildning när min dotter skulle födas 2015 frågade barnmorskan gruppen om vi funderat på smärtlindring, varpå en hipsterkille säger: ”det där sköter kroppen själv.”
    Wtf? Fattar inte helle den prestigen ALLS! (plus, att uttala sig som man…). Hade också en kollega som stolt berättade att hon minsann vägrat smärtlindring. Kul att de ville göra så, men att det skulle vara mindre på riktigt med epidural?
    Jag hade epidural min första förlossning och det var så skönt! Jag hade så ont och det drog ut på tiden och att få några smärtfria timmar innan själva födseln var ljuvligt.
    Med andra barnet började jag storgråta när jag fick veta att epidural inte skulle hinnas med, haha. Får jag en trea och kan välja blir det epidural och lustgas 🙂

    Vad du än väljer Regina, känn dig nöjd med DITT val och lycka till! 🙂

    Svara

  • S

    |

    Slemproppen gick runt 14-tiden och vattnet vid 22:30 samma dag. Kl 9 nästa dag var hon född. Vid min första förlossning blev jag modfälld för jag trodde smärtan ökade exponentiellt ju längre framskriden förlossningen var. Så vid latensfasen hemma så kände jag: men jaha, hur ska det här gå? Klarar knappt smärtan som det är nu. Men. Visade sig att smärtan inte ökade. Frekvensen på värkarna gjorde det. Men smärtan var samma hela tiden. Vid min andra förlossning var jag inte lika rädd. För då visste jag att jag klarade smärtan.

    Svara

  • Rebecka

    |

    Så spännande! För mig hjälpte det att fokusera på andningen, märkte jag att min andning började gå åt ”panikhållet” fokuserade jag stenhårt på att ta djupa och lugna andetag. Fungerade oväntat bra. Min förlossning gick bra trots att jag inte läst på ett dugg.

    Svara

  • Hanna

    |

    Haha älskar F:s stöd, klart du inte ska ha mer ont än minsta möjliga! Rekommenderar dig dock att läsa på om fysiologiskt födande och boken Föda barn med stöd av Märta Cullhed Engblom. Den boken är toppen! Var mycket i den som jag och min man kunde diskutera innan förlossningen som gjorde att jag kände mig lugn och taggad inför förlossningen!

    Svara

  • Emma

    |

    +1 på halsbrännan! Den eskalerade i vecka 35-36 för mig med. Vissa nätter kan jag inte sova för den är så jobbig, och ibland har jag ingen alls.
    Även +1 på nyfikenheten 😅 Jag VET ju att det troligen kommer vara den värsta smärtan man någonsin kommer känna i sitt liv, men är SÅ nyfiken och taggad med. Vi får väl se hur tuffa vi är när det är dags 🙈 Har sagt att jag är öppen för det jag behöver. Behöver jag epidural, bring it on. Men kan jag klara mig utan, skitbra ju 👍
    Mindre än en månad kvar nu ju! HEJA! 🎉

    Svara

    • Egoina

      |

      Heja oss!!! Så spännande detta är. Du måste uppdatera mig sen! ❤️

      Svara

  • Petra

    |

    Jag fick låna en förlossningsbok av min svägerska innan min första förlossning. Orkade läsa de första sidorna, sedan ledsnade jag. Men där stod det att man skulle jobba med smärtan och inte emot den. Smärtan kommer av en anledningen (och en väldigt bra anledning i form av bebis). Det hjälpte mig mycket. Det är Fantastiskt roligt att få följa dig och F på denna resa. Tack!

    Svara

  • Jenny

    |

    Så rätt inställning till att föda! Jag var så galet taggad, typ längtade efter att verkligen få känna hur smärtan skulle kännas. Folk kallade mig knäpp 😅 Ville helst slippa smärtstillande, men var totalt öppen med att ta både det ena och det andra om det krävdes! Slutade med att det bara blev lustgas, då det gick ganska fort allting! Kom till förlossningen kl 7.30 och var 10 cm öppen (vattnet gick prick 00.00, värkarna kom igång 01) och 9.38 var hon ute!
    Det är verkligen det häftigaste och coolaste man kan vara med om!! 😍 Och jag tror mycket på att ens mentala inställning gör stor skillnad i hur förlossningen blir, att man vågar lita på kroppen och inte vara rädd.

    Svara

  • Malin

    |

    Haft två så fundamentalt olika förlossningar. Första ville jag ha en pistol som smärtlindring, fick ”bara” lustgas och så sugklocka pga massa strul. Ville dö. Så fort han vet ute kände jag INGENTING längre och allt var bra!
    Förlossning nr två gick blixtsnabbt och värkarna var fanimej sköna, en så annan känsla och tog bara lite lustgas emellanåt och skrattade tillomed pga allt var så härligt. Trots då en jättestor bebis. Så det är så mycket som spelar in och har inte med att göra hur man presterar eller hur mycket man förberett sig, och man ska ta det man vill och behöver för man har iiiingen aning hur det blir. Inget är rätt eller fel ❤️

    Svara

  • Elin w

    |

    Men shit, det är ju snart dags för dig! Din graviditet har gått så fort. Iaf för oss som kikat från avstånd , haha 😆

    Svara

  • Mikaela

    |

    Helt säker på att det kommer gå fantastiskt bra, speciellt när även F har så klok inställning till/fokus på ditt välmående ❤
    Jag har fött både med och utan epidural, och kan väl tycka (för egen del) att den enda ”skillnaden” var att värkarna inte kändes så marknad förrän vid ett visst stadium med epiduralen. Att klämma ut bebisen kändes dock lika mycket. Skulle jag få välja hade jag valt att sätta epidural i god tid 😊
    Lycka till med allt, det är så fint att få följa din graviditet här.

    Svara

    • Mikaela

      |

      Kändes så MARKANT, skulle det ju stå.. 🙄

      Svara

  • Hannah

    |

    Klokaste rådet jag fick var att inte låsa mig vid att jag absolut ville ha något eller absolut inte ville ha någtot, eftersom man aldrig vet hur förloppet blir. Hade nog tänkt ta epidural men hann inte pga var 10 cm öppen när vi kom in och 2 h senare är han född 😅

    Spännande att det är så nära nu! Min slempropp började släppa lite i vecka 37, i 38+3 kom han 😊

    Svara

  • Carolin

    |

    Men jaa, så spännande!!
    Det visade sig att jag blev en sån person som tycker att förlossningar är det häftigaste som finns, haha! Har haft turen att få tre ”enkla” förlossningar 🙂
    Ett tips jag fick inför första var att försöka slappna av neråt. Inte knipa liksom som kanske är det spontana när allt gör svinont, utan mer… Öppna upp och hjälpa till (!?), haha! Men det kändes som att det hjälpte kroppen när jag aktivt tänkte på det under värkarna.

    Svara

  • Jennifer

    |

    Min slempropp gick också i vecka 37, återbildades dock och gick sedan i vecka 39+0, bebis är född 39+1.
    Men i vilket fall som är det snart dags, heja!!❤️

    Svara

  • Linnéa

    |

    En sjuksköterska sa något fint till mig innan jag skulle föda min son i maj. Tänk att varje värk är som en pärla på ett halsband, att för varje värk kommer du ett steg längre. Och snart har ni det färdiga resultatet i er famn <3

    Det blev lite som ett mantra för mig när det var dags. Och en liten kul grej som jag kan skratta åt nu var att jag sög i mig lustgas för glatta livet och tänkte "vilken jävla skitgrej, det funkar inte alls". Det visade sig att dom glömt att starta den 😂 Annars så är mitt bästa tips att lita på dig själv och din kropp, den vet vad den ska göra 💪🏼 (Epidural, och lustgasen när den väl var på tyckte jag var en perfekt kombo)
    Tack för en toppen blogg som jag följt i många år!

    Svara

  • En annan Regina

    |

    Åh jag blir nästan avundsjuk på dig som har förlossningen framför dig, jag vill så gärna uppleva det igen!

    Svara

  • Linnea B

    |

    Mitt bästa tips inför förlossningen är nog att försöka att inte ”bestämma” för mycket, för väl där vet man inte helt vad som händer och det kan vara skönt att tänka att man mest ska ”följa med” och göra sitt bästa. Bra att vara påläst och veta vad som händer, men det är ju så extreemt olika för alla. Jag fick åka in och sova över en natt för jag hade ”förverkar” kunde inte stå eller gå, sitta eller ligga och värkarna kom så tätt. Så fick stanna för att jag inte visste hur jag skulle klara av det annars. Sen läser jag om folk som har förverkar i typ en vecka och tänker att det kan ju omöjligt vara samma samma smärta som jag kände? Jag fick liksom aldrig ondare än så (själva krystandet var en annan typ av smärta, men där var det lättare att visualisera, varje värk är verkligen ett steg närmare bebisen och den värken som varit kommer inte igen. De verkstan gör ju ändå ”nytta” på ett annat vis. Kändes det som)

    Du kommer fixa detta! ❤️❤️ Skickar massor med pepp till dig.

    Svara

  • Sofia

    |

    Mina två förlossningar var kolossalt olika! Den första har jag bara suddiga minnen av, mkn lilla söta bebis låg så till att jag drabbades av njurstas (min bebis var liksom en 3.5 kilos njursten) och den smärtan var konstant och vidrig! Att på det ha förlossningsvärkar…. ingen vila, ingen smärtlindring som bet. Fick epidural med det hjälpte inte. Tills sist kom min dotter med sugklocka och både hon och jag var rätt slut. Jag kände mig sviken av min kropp, att jag inte hade fixat födseln så som jag trott. Inför min nästa förlossning var jag rädd men fick prata med en fantastisk bm som redogjorde för att utan njurstasen skulle det nog bli något helt annat.. min sons förlossning var guld! Vattnet gick, direkt övergick jag till typ krystvärkar och jag sa till min man att ringa efter bm. Han tycker nog jag kan vänta lite eftersom vi precis kommit till förlossningen men jag säger visst till honom med mycket lugn och klar röst att nu föder jag barn. Ingen smärtlindring hinns med, mer än lustgas. Men allt går så bra! Jag får ju vila mellan värkarna, jag kan samla kraft och vara närvarande. Min kropp har full kontroll och trots att det gör ont är det en smärta jag kan kontrollera, en smärta min kropp kan kontrollera! Magiskt! När min pojke kommer ut känner jag att jag är oövervinnlig, att jag visst kan föda barn! Och idag är jag så stolt över båda mina förlossningar! Hur det än går kommer du att lösa det! Även om det blir kaos som vid min första kommer du fixa det! All smärtlindring eller ingen smärtlindring – allt är tillåtet. Att ha kontroll eller att tappa kontroll är också tillåtet, bebisen kommer ändå. Allt kommer att gå fint och du kommer fixa det precis så bra som bara du kan!

    Svara

  • Susanne

    |

    Jag hade ett öppet sinne inför min förlossning. Förlossningsbrevet skrev här inne för jag kunde inte flyttstäda mig några preferenser. Det enda var väl att jag ville ha epidural om det skulle behövas, hade inga tankar på att vara utan någon smärtlindring. När jag väl fick den så kunde jag äntligen sova och vila en stundvilket var guld värt. Tips kan man alltid ge men alla förlossningar är olika och alla har olika behov men jag hoppas att allt går bra vad du än väljer!

    Svara

    • Susanne

      |

      *Föreställa inte flyttstäda

      Svara

  • Isa

    |

    Som med allt annat är det helt individuellt vad som passar en när det gäller smärtlindring, känns det bra för dig så är det rätt! För egen del har jag varit väldigt öppen för olika typer av smärtlindring och velat testa alla olika, tror att jag har gjort det i princip 😀 har fött ett barn utan och ett barn med epidural. För mig var nog dock största skillnaden att jag hade lustgas ena förlossningen men inte den andra, mådde inte alls bra av den men finns ju supermånga som älskar det. Som sagt, inga rätt eller fel!

    Svara

  • Frida

    |

    En sak jag tog med mig från gravidvattengympa med en barnmorska var när hon liknade lugn och panik på en skala från -5 till 5 där -5 är panik och 5 är total harmoni. Hon berättade om att man rör sig runt på denna skala och att man inte behöver känna panik över att man kanske var och nosade långt mot – för det är okej: vi kan inte vara på 5 + hela tiden.

    Jag som såg det som en prestation innan kunde förstå att man inte kan ha MVG hela vägen i ”föda barn provet” och det är OKEJ. Att kunna hitta lugnet igen i att acceptera att det inte alltid är lugnt/harmoniskt/under kontroll och röra sig tillbaka mot ”rätt håll” i skalan 🙂

    Svara

  • Johanna

    |

    Så spännande! Min slempropp släppte 3v innan BF. Jag förstod inte så mycket då mer än att det närmade sig. På dagen 1v efter föddes våran pojke 😍 alltså 2v innan BF.
    Jag hade inte förberett mig alls på själva förlossningen utan tänkte att vi tar det som det kommer. Allt gick superbra och jag födde utan bedövning. Jag kände aldrig ”jag dör”, väntade hela tiden på att det skulle bli värre. Det är absolut inte skönt (hehehhee) men man KLARAR det på ett eller annat sätt, med eller utan bedövning 💪 Alla sätt är bra och man får försöka känna hur det känns just där och då.
    Önskar Er all lycka inför vad som komma skall. Längtar tills vi får höra din berättelse 😊

    Svara

  • Lisa

    |

    Fött två barn, en utdragen förlossning med epidural (många timmar innan den, ännu fler efter), en kortare utan nån bedövning alls. Den med epidural var MYCKET jobbigare. Så man kan absolut inte säga att man är tuffare eller har klarat av mer om man fött utan smärtlindring.

    Svara

  • Frida

    |

    Mitt bästa tips är att tänka mycket på andningen. Det var avgörande för min del och det räcker en lång bit på vägen. Jag hann inte få epidural (vilket jag ville) utan fick acceptera att det blev lustgas. Funkade också alldeles utmärkt. Men det som gav mig förvånat bra smärtlindring var bäckenbottenbedövning.

    Det är fantastiskt häftigt att föda barn. Man blir orimligt stolt över sig själv som grejar det! För det gör man.. det är inte omöjligt! Flera av mina vänner har beskrivit det som att man vill dö och att det är fruktansvärt.. men jag tyckte inte det? Det gav mig nästan mer (som du skriver) lite jävlar anamma och gjorde mig till en stark oxe typ. Hittade kraft jag inte trodde jag hade.

    Mitt motto under förlossningen var att se var värk som ett steg närmare målet. För var värk du tar, är det en mindre tills bebisen är ute.

    Heja dig!!! Detta grejar du! ❤️

    Svara

  • Josefine

    |

    Man behöver inte vara lugn heller, barnet kommer ut ändå. Med andra barnet hade jag full panik då jag öppnade mig så snabbt och det inte fanns någon läkare tillgänglig som kunde sätta epidural, men det gick ändå. Så ibland får man nog skita i lugnet också, ibland gör det så ont att man inte kan vara lugn.

    Svara

  • Veronica

    |

    Jag vet att det går emot allt som säger att man ska gå på kurs och vara så fruktansvärt förberedd inför sin förlossning.

    Men mitt tips är att inte grotta ner dig för mycket utan försök lita på att barnmorskorna kan hjälpa dig.

    Jag åkte in helt oförberedd och när det gjorde som mest ont sa barnmorskan att hon rekommenderade en spinalbedövning istället för epidural eftersom hon märkte att det skulle bli ett snabbt kommande förlopp. Var jätteskönt att inte behöva ta några stora beslut.

    När du har riktigt ont tror jag det är svårt att minnas vad du läst om vad, och det är inte heller så bra om du i förväg helt bestämt dig för vilken smärtlindring du vill ha eftersom du inte vet vilken typ av förlossning det blir 😊

    Svara

  • Tina

    |

    Jag förbereder mig också inför min första förlossning, och för mig handlar det inte om att vara martyr eller duktig. Jag vill vara så närvarande som möjligt och känna att det är jag som föder och hanterar situationen, sen finns barnmorskor/läkare till hjälp om jag skulle behöva hjälp. Det finns dålig smärta av skada, och så finns det bra smärta som förlossningen är där din kropp hämtar kraft tack vare den. Om förlossningen upplevs som bra efteråt påverkas inte av hur mycket hjälpmedel man har fått utan känslan av att ha kontroll och vara delaktig har jag hört. Och då vill jag inte gå in med inställningen att jag ska in och låta någon annan ta över, utan att jag har full kontroll. Men som sagt, blir det för tufft kommer jag vara öppen för all hjälp 😅

    Svara

  • Vanessa

    |

    Du har förstått det helt rätt, att behålla lugnet och kontrollen är det viktigaste. Mitt tips är att ha nåt att fokusera på, jag hade mina bebisars åka-hem-kläder upphängda. Bra målbild och bra att ha som fokus!

    Svara

  • Christine

    |

    Ingen stress med babysitter, allt går att köpa när barnet är fött! 🙂

    Svara

  • U

    |

    Så spännande! Snart kommer han 😀 Föda barn är det mäktigaste jag gjort, väldigt annorlunda och mycket bättre än vad jag föreställt mig, det kommer gå galant, och om något skulle ske längs vägen har vi fantastisk sjukvård 🙂

    Svara

  • Annika s

    |

    Snart dags.. spännande 🤩
    Min första förlossning startade i v 33, vattnet fick, utan förvarning, han låg i säte och det blev akut kejsarsnitt men innan de hann komma igång med operationen låg jag där på operationsbordet var öppen 10 cm och hade krystvärkar. Var inte alls beredd på något av detta så var lite jobbigt första tiden. Fick inte se honom när han kom ut utan först efter flera timmar. Det var lite svårt att koppla att den pyttebebisen med sond och slangar och grejer var mitt barn.. det kändes typ som sjukhusets bebis som jag hälsade på.. var var bebisen som skulle ligga i min mage i 7 veckor till? Men allt gick bra och jag det är jag väldigt tacksam över.
    Vattnet gick 22.30 och han föddes 01.49

    Min andra förlossning startade också med vattenavgång 3 dagar innan bf. Vaginal förlossning. Hade inte heller bestämt mig angående smärtlindring. Blev lustgas, var så bra att ha den att fokusera på kände jag. Jag blundade mig igenom typ hela min förlossning. Varje gång jag öppnade ögonen hade det kommit in en ny person i rummet hehe. Mitt mantra var.. ”Det blir inga fler barn, det blir inga fler barn, det blir inga fler barn” 😂 I efterhand hade nog epidural varit önskvärt 👍Vattnet gick 03.00 och hon föddes 09:50

    Ändå häftigt så här i efterhand att ha fått uppleva två så olika förlossningar. Även om bägge var väldigt jobbiga men på olika sätt. ❤
    Men jag är så glad att över den sjukvård vi har här och personalen jag hade var jättebra, på båda sjukhusen. 👍

    Svara

  • E

    |

    Jag är på riktigt så avis att du har förlossningen framför dig. Jag fick år första dagen efter BF, trodde absolut jag skulle gå minst två veckor över tiden men vaknade på natten av att vattnet gick. Jag var så orolig att inte hinna få smärtstillande så bad om epidural direkt, några timmar senare kom han. Helt magiskt!
    För ganska precis ett år sedan väntade vi nr 2, kände lite på kvällen (fyra dagar innan BF), men helt hanterbart. Ringde mina föräldrar som kom över strax efter 00 och la sig med storebror. Vi åkte in, blev undersökt och var helt öppen och 20 min senare var
    han ute. Han fick motorväg ut, storebror hade fixat en snabb bra väg. Jag födde honom med två alvedon som nog inte ens hunnit värka. Magiskt det med!
    Båda förlossningarna med helt olika smärtstillande var exakt lika magiska och förlossningen är en så liten del av en graviditet. Ut kommer världens bästa filur! Önskar dig all lycka och är som sagt avis. Glöm inte kläder till dig själv, gärna hoodies/koftor som man lätt kan amma i. Vi hade mest fokuserat på bebisens grejer!

    Svara

  • Elsa

    |

    Man vet aldrig hur det blir men tiden få visa det. Det spelar inte så stor roll om man läst på om hur andra haft det. Du kommer uppleva det och på ditt egna vis. Precis som livet.

    Svara

  • Natalie

    |

    Alltså ja, det gör fruktansvärt ont att föda. Det håller nog de flesta med om. Men jag uppskattade också epidural. MEN den smärtan är såå värd det när bebis läggs på ditt bröst 🙂

    Svara

  • Sofia

    |

    Tänk att det inte går att hålla sig från att lämna tips. Haha, helt omöjligt! Mitt tips är iaf (om du är intresserad av att läsa om förlossningar) att lyssna på Förlossningspodden! Så himla fin podd med så öppna och ärliga berättelser. Tyckte det var supermysigt att lyssna på inför min första förlossning och lyssnar nu igen inför min andra (har bf idag!).

    Svara

  • Therese

    |

    Jag fick ingen smärtlindring (mer än lustgas) med någon av barnen då jag var ca 9cm öppen när jag kom till förlossning. Inga problem med andra barnet som födde på typ 30min. Första däremot, där jag var öppen 10cm i sisådär 7h, fy fasen. Hade jag fått ta smärtlindring hade jag gjort det, alla gånger 😂

    Svara

  • Rebecca

    |

    Min aurora barnmorska skrev i mitt förlossningsbrev att jag ville ha all smärtlindring som fanns, då jag avskyr smärta. Slutade med att jag endast använde mig av varma handdukar, hade också krystvärkar från 5cm öppen då min son låg vänstervänd och pressade sig ner mot mina tarmar. Ska föda barn igen i februari och längtar något enormt, så fantastiskt upplevelse och så häftigt, dock hoppas jag att denna lilla flicka ligger mer åt höger 😂

    Svara

  • Linnea

    |

    Jag gjorde hypnobirthing innan, läste även föda utan rädsla och lärde mig att andas genom värkarna, vilket ledde till att jag var öppen 8 cm innan jag fick komma in pga dom tyckte jag tog värkarna så lungt på telefon så var nog inte så långt gången.
    Hade önskat att dom släppt in mig några timmar tidigare dock eftersom det visade sig att han låg i säte så fick bli kejsarnsitt så fort jag kom in.

    Svara

  • Matilda

    |

    Jag läste föda utan rädsla som var guld för mig och sambon. Min inställning:

    ”Detta kommer bli det värsta OCH häftigaste jag upplevt”.

    Och så blev det. Min inställning var ”ge mig all bedövning som finns”. Födde på natten och narkosen var upptagen med bilolycka och sedan corona på IVA så hann aldrig få epidural. Lustgasen fick jag inte till.

    Det gick ändå tack vare utan föda utan rädsla. Men det var tufft att vänta på bedövning som inte kom. Nästa barn vill jag ha epidural så att man kan få en paus och kanske sova lite.

    Trots utebliven smärtlindring så var det verkligen det häftigaste jag har gjort och blir så avis på alla som ska få föda och föder.

    Stort lycka till när det är dags ❤

    Mvh mamma med en 5 månaders 😂

    Svara

Lämna en kommentar

Arkiv