Hej från mig på Buttericks i fredags när jag skulle hämta ballonger!
Var orolig över att behöva gå med heliumballongerna i handen hela vägen hem. En typ av uppmärksamhet jag gärna INTE vill dra till mig. Men det var lugnt. Fick dem i en påse.
Vips blev det kväll. Henri lekte att hans doktorgrejer var verktyg i vanlig ordning. Blev glad över tanken på att han snart snart skulle få riktiga (nåja) verktyg i present.
Sofie skickade bild på sig själv när hon drack vin bredvid Frans när han badade. Tyckte det var en bra idé och gjorde samma medan Henri duschade.
Efter nattning gjorde jag en batch kladdkakemuffins. För på lördagen skulle vi ha kalas!
Ny dag. Pyntade med ballongerna.
Och dukade fram försnacks. Det älskar vi i vår familj. Henris yngsta kusin kan klämma ett paket salta kex själv, haha. Testade att göra rosor av salami och det blev ju fint. Henri blev lyckligast över omioooo.
Och hann knäppa en bild på mig själv i all fart innan gästerna kom. Hade på mig samma som jag hade i veckan: kjol och jacka från COS och tröja från Arket.
Kom på att vi inte har någon belysning på gästtoan och löste det spontant med att sätta in massa ljus. Vi vet inte vad som hänt med belysningen, det slutade funka när hantverkaren satte upp taket. Har ju ett badrum till, så vi har varit lata med att ta hit en elektriker. Ljusen är alltså fejk, ingen panik.
Gästerna kom och vi serverade tacopaj! Eller tacolasagne är det nog snarare. Barnvänligt och enkelt att göra till många.
Lilla älsklingen som inte fattade någonting varför folk skulle sjunga och titta på honom <3 Så fin i sin nya frisyr. Hans baseballjacka är från Cubus.
Presenter var kul. Speciellt Duplo! Eller ”bygga” som det heter på henriska. Ändå logiskt.
Det blev söndag och den faktiska födelsedagen. Denna dag var 100% Henris. Inga måsten, inget kalasprepp. Bara tid att spilla. Startade dagen med bananpannkakor såklart. Det godaste han vet.
Och så mutade vi honom med en bulle för att kunna ta några bilder.
Sen ut på äventyr, det absolut roligaste han vet: att bara springa runt och upptäcka. Det är så gulligt att han blivit så fäst vid sin docka förresten. Han har haft den sedan han var bebis, men helt plötsligt är den viktig och ska med överallt. Han sover med den och har med den på förskolan också. ”Nalle-bebi” kallar han den. ORKAR INTE HAN ÄR SÅ SÖT.
På Myrorna hittade han ett garage han ville ha. Det fick han såklart.
Och sen blev det livets första happy meal. Det var succé.
Vi hängde på stan länge. Åkte rulltrappa, tittade på apa på Pressbyrån (zoo-askar) och vinkade till bussar. När vi kom hem stod en sprillans ny present och väntade på hans rum. En Bosch arbetsbänk med massa verktyg och skruvar. Ni kan tro han blev glad <33 Han ville sova med skruvmejseln sen.
Min pojke. Redan två år. Önskar han kan vara min tvååring för alltid. Bästa bästa tiden precis just nu.
→ Gillafunktionen fungerar bara halvt här på bloggen just nu. Vi jobbar på att lösa problemet. Verkar som att det slutat funka för vissa webbläsare.
→ Idag presenterade vi Årets julklapp på Prisjakt som i år är boken! Det är ett projekt jag driver och det är så skönt att det äntligen är halvt i mål. Vi kallar vår julklapp för ett mer träffsäkert alternativ till HUI:s eftersom det baseras på marknadsanalys och vår egen statistik. HUI presenterar på torsdag. Vad tror ni de väljer? Vet inte om det måste vara en fysisk pryl, annars hade jag gissat på en kram. Elsa Billgren gissade på något hembakat. Också ett bra förslag. Känns som att något som inte kostar och som är något snällt och kärleksfullt ligger rätt i tiden.
→ Kalla mig konspiratorisk, men är det bara jag, eller har förgiftningar ökat? Tycker att jag hör om det var och varannan dag nu. Bara nu på sistone var det folk som varit på ett chef-event som blev förgiftade, barn som ätit hamburgare i Norge och sen var det den där familjen, där dottern dog, som de fortfarande inte kunnat luska ut vad de drabbades av.
→ Idag somnade Henri redan 20.00! Hans förskolepedagog frågade mig förra veckan, hur det går med sömnen där hemma, för på förskolan kan han tydligen sova och sova och sova. ”VA???” sa jag. Hahah alltså wtf? Jag berättade hur vi har det och vi kom överens om att han numera ska väckas efter 45 minuter på dagsvilan. Så bra ju. Hade verkligen ingen aning om att han sov där så länge, haha. Så nu får vi hoppas att det blir bättre för oss med sömnen.
→ På tal om sömn snittar jag enligt min klocka fem och en halvtimme per natt. Det är ju på tok för lite. Mitt problem är ju att jag verkligen behöver egentiden på kvällen efter Henri somnat. Och såklart att han sover så oroligt. Men nu när vi förhoppningsvis får ordning på det kanske vi kan få ordning på mig med. Oavsett vad måste jag skärpa mig. Inte hållbart ju. Jag sov typ 9 timmar per natt innan jag blev gravid. Älskar ju att sova.
→ Vi hade kalas i helgen och det bästa med kalas är ju tårtrester. Henri gick fram till kylen imorse, pekade och sa ”Henni tårta” samtidigt som han stirrade mig i ögonen och nickade övertygande. Haha, tårta till frukost kan du glömma älsklingen. Däremot ska mamman ha sig en bit nu.
Hoppas ni haft en fin start på veckan! Puss och kram.
I tisdags hade vi teamdag. Vi gjorde en stressövning och pratade innovation bland annat. Vi sitter på tre olika kontor så det var så trevligt att ses allihop IRL.
Jag såg ut såhär. Kjol och jacka från COS och tröja från Arket (reklamlänkar). Detta kan vara den finaste outfiten jag sett. Kul jag gillar mina kläder?
Efter jobbandet gick vi för att äta middag på Bouchon.
Åt onglet som var supergott förutom smaklöst mos. Men åt Emmas pommes så det var lugnt.
Några av oss gick vidare för ett glas och sen tåg jag tåget hem. Låter det stå kvar felstavat. Ändå kul.
Nog om tisdagen. Annat från veckan då? Här är en jobba-hemma lunch serverad. Gjorde en stor batch med broccolisoppa. Broccoli, purjolök och potatis. Åt med varma knäckemackor med ost för jag är ju besatt.
Vi har valt kulör till kontoret. Det blev den gråblå till höger, Säl från Alcro. Tror det kommer bli fint.
Har varit ute och ätit ramen. Vi blev lite överpepp när vi förstod att det funkar att ha med Henri ut på restaurang numera. Har ätit ute tre gånger på en vecka. Inga fancy ställen dock, det vågar vi inte.
Henri sov en hel natt och det firade jag med en stor kaffe, tydligen. Haha spelar ingen roll det där. ”Hur långa gånger vaknade du för att kolla om han var okej”, frågade folk på insta.
Ehh noll?
Inte bara Henri sov en hel natt utan att vakna. Jag med 😌
Äta ute nummer 3 blev falafel. Rulle till oss och falafelbollar och pommes till Henri. Vi hade precis varit hos frisören med honom. Han blev så fin. Nyklippt till sin födelsedag 🥺
Som när jag vabbade Henri. De ringde en halvtimme efter att jag lämnat och sa att han trillat och slagit i sina tänder. Behövde gå till tandläkaren och kolla upp det så jag hämtade honom. Vabbade alltså ett icke sjukt barn. Knack knack knack men Henri är aldrig sjuk?? Har vabbat typ en enda gång sedan han började på förskola i februari. Jinxar detta nu säkerligen. Men hur sjukt (hehe)?
I alla fall. Det var ingen fara med tänderna och hallå jag har en barn som bygger duplo medan jag dricker kaffe och kollar Nyhetsmorgon. DRÖM!!! Han började kunna sitta/vara still i somras (då pratar vi om max några minuter, men ändå) och det är underbart. Men han har absolut myror i benen min son, haha.
Har uppdaterat min garderob med baströjor. Har hittat två olika typer av favorittröjor: långärmad t-shirt från Arket och långärmad ribbad topp från Gina (reklamlänkar). Köpte på mig en hel uppsättning. Kan verkligen rekommendera. På Gina-topparna är det 3 för 2. Alla i mitt team har dem!
F var ledig en fredag, så jag tog också ledigt och vi åkte och badade med Henri. Det var bassängpremiär! Det räknas ju inte när vi var i Teneriffa eftersom han tokvägrade att bada.
Han var mycket skeptisk till en början, men det gav med sig och mot slutet hoppade han från kanten <3
En lördag hade vi spelkväll med Hannah. Åt ost och omio (som är oliver på Henriska) och sen spelade vi Catan när Henri somnat. Älskar våra spelkvällar.
Halloumiburgare och F1. Tycker det är så tråkigt nu. Ser fram emot en ny säsong.
Bestämde oss spontant för att gå på restaurang. För japp vi kan göra sånt nu. Det blir inga långsittningar, men åh det är så underbart att det funkar. Åt indiskt och drack en öl.
Och sen gick vi till Knutpunkten och åkte rulltrappa upp ner upp ner upp ner och tog några vändor med hissen. Det var succé. ”HEJ DÄ UPPE” ropar Henri när vi är på toppen, han menar såklart ”där nere” <3
Sjukt att mitt liv nu är sånt att det är en höjdpunkt på min dag när en traktor plötsligt parkerar utanför mataffären. Wååååååååaaaoow sa Henri och sen dess har vi pratat om att en traktor stått här varje gång vi går förbi denna plats.
Får aldrig laga mat själv vilket är en riktig tålamodsprövning ska erkännas. Men visst äter de aldrig så bra som när de ”lagat” den?
Och så har jag varit en riktig hösttjej. Min basker är från Zara och min jacka är från Bubbleroom (reklamlänk). Älskar kappan, den är så fin. Dock inte så varm. Men får plats med tjock tröja under och man kan ta upp kragen och knäppa den hela vägen upp om man vill.
På söndag blir Henri två år. Innan jag fick barn tänkte jag att jag inte kommer bli en sån som är särskilt pepp på mitt barns födelsedag. Det är sånt nödvändigt ont man bara måste göra, tänkte jag.
Två år senare sitter jag och googlar tårtor med tema traktor i timmar och längtar efter att få se hans lyckliga ansikte när han får sin present. Vi har köpt en arbetsbänk med verktyg och skruvar. Det känns nästan som att det är jag som ska fylla år. Längtar efter födelsedagshelgen.
Men först ska jag:
→ Jobba. Tror detta blir årets mest hektiska jobbvecka faktiskt.
→ Imorgon ska vi ha teamdag. Workshop hela dagen och sen ska vi ut och äta efter jobbet. Ska bli kul!
→ Bestämma mig för en tårta att baka (eeeeller beställa en).
→ Och köpa en ballong i form av siffran två såklart <3
Det är snart två år sedan jag födde barn. TVÅ ÅR. I min värld var det ju nyss men okej. För ett år sedan skrev jag ett inlägg om min kropp ett år efter graviditeten. Jag läste nyligen att det tar kroppen 7 år för återhämta sig helt efter en graviditet. Det låter ju helt galet.
Så nu kommer jag uppdatera en gång om året i 7 år om detta. Skoja. Men tänkte att det kanske vore intressant med en status nu när det ändå gått ganska lång tid och några tankar om det här med att vara mamma.
Kroppens generella status
Ganska bra. Jag har fortfarande känningar av foglossning och behöver helst sova med kudde mellan knäna. Men det känns som att det där bara är så för mig. Är kanske inte ens kopplat till graviditet.
Jag lyfter och bär Henri väldigt sällan nu och jag bär aldrig honom i bärsele längre. Lite synd för jag var ganska stark för ett år sedan. Not so much nu.
Allt har återhämtat sig ”där nere” och funkar som det ska, kan exempelvis använda menskopp igen utan problem. Musklerna är dock inte som de var och kommer väl aldrig bli, men vi kämpar på med knipövningar livet ut va. Och där gjorde ni en knipövning. Varsågod.
Ytligt
→ En ytlig störig grej är att mitt hår har *återhämtat sig* och är i en mindre snygg fas där allt hår som trillade av nu är några centimeter långt. Ser konstigt ut på vissa ställen och luggen är typ en gardinlugg fast en ful sådan. Borde kanske bara ge efter och klippa en?
→ Bristningarna är borta. Hade röda streck på magen, särskilt runt naveln och på brösten. Helt otroligt, det trodde jag inte. Huden är liksom skrynkligare, men annars finns det inte ett spår.
→ Henri ammade 90% från ett bröst och jag var ”rädd” att jag skulle få ett stort och ett litet bröst sen, eller ett hängbröst och ett vanligt. Haha. Men de är samma-ish igen.
Att sluta amma
Jag slutade amma (för tredje gången) i april och vill ni veta något sjukt. Jag har fortfarande mjölk! Inte alls mycket, men ändå. Eftersom jag började amma igen så många gånger så kanske kroppen inte helt litar på att det är helt över och håller igång lite just in case, haha.
Som ni minns var mitt amningsavslut inte alls kul. Jag tvingades göra det mot vår vilja eftersom Henri inte åt någonting annat och sov jättedåligt om nätterna. Jag testade allt möjligt, men till slut blev det att sluta cold turkey. Det var HEMSKT. Jag åkte först iväg med jobbet två nätter för att sedan sova på soffan när jag kom hem. Hans förtvivlan, särskilt på nätterna var hjärtskärande. Han var han otröstlig i timmar varje natt och det pågick i flera veckor.
När han ”kommit över amningen” fortsatte han att sova oroligt och vakna med panik. Det pågick i månader. Det gick inte att få kontakt med honom. Ingenting funkade. Han gallskrek och ville inte att vi skulle röra honom. Låg på golvet, kröp under sängbordet, dunkade huvudet i elementet. Det var fruktansvärt. Minns hur jag, när han äntligen somnade efter kanske 2-3 timmar, låg vaken i chock för att det var så påfrestande. Han sov någon timme och sen började det om igen. Varje natt när vi skulle sova stålsatte jag mig för jag visste vad som väntade.
Sakta men säkert har det blivit bättre. Nu sover han för det mesta bra <3
Mensvärk
Innan jag blev gravid hade jag fruktansvärd mensvärk. Ofta i klass med förlossningsvärkar helt ärligt. Jag har varit nära på att åka in till sjukhuset flera gånger för att jag trott att något varit allvarligt fel. Efter graviditeten: ingenting!
Det är klart jag känner att jag har mens, men jag har ingen smärtsam mensvärk längre. Jag har hört att det blivit tvärtom för många, att mensvärken blivit värre och var därför orolig över det. Min egen teori utifrån saker jag läst (som ni ska ta med en nypa salt då jag inte är kunnig nog hehe) är att jag tidigare hade östrogendominans, eller rättare sagt progesteronbrist. Balansen mellan östrogen och progesteron var inte optimal. När man är gravid har man skyhöga nivåer av progesteron och mycket progesteron skapar fler ”receptorer”, och därför har jag mer progesteron även nu efter min graviditet. Som sagt, vet inte om detta är sant. Hur som helst är jag mycket glad över att slippa mensvärken.
Och när vi ändå pratar om mens. Jag fick tillbaka min mens tre månader efter att jag födde (trots helamning). Jag trodde att amningen gav ett ganska säkert skydd. Det gjorde den inte nej : ))
Två år som mamma
Ibland tänker jag att vi upplevde tvåårstrotsen omvänt. Han kom ut i trots. Han skrek sina två första timmar i livet och inget hjälpte. Han ville inte från dagen han blev född byta blöja och det har varit likadant sen dess. Och så fortsatte det. Blir svettig av att tänka på den första tiden. Hur jag inte ens kunde duscha det snabbaste jag kunde utan ett hysteriskt barnskrik i bakgrunden. Enda gången han var nöjd var när han ammade och var hos mig.
Han ville ingenting. Inte ha på sig mössa, inte åka bil, inte åka vagn. Minns promenaderna till BVC (innan jag äntligen gav upp vagnen och använde selen) där han gallskrek hela vägen och till slut grät jag också, haha. Hade skrivit in oss på BVC en bit bort eftersom vi skulle flytta och dit gick jag en gång i veckan gråtandes med en bebis som bara skrek och skrek.
Han var en så missnöjd bebis. Han ville så mycket, men samtidigt ingenting. Han var omöjlig att somna och har alltid sovit minst ett sovpass mindre än vad han ”ska” för sin ålder. I vissa perioder var enda sättet för honom att sova att jag guppade honom i selen. Han vaknade sekunden jag slutade.
Nätterna funkade dock bra, antagligen pga fri mjölkbar. Men när jag slutade amma började kaoset på riktigt. Man orkar inte när man inte sover. Den perioden minns jag med skräck. Jag undrade vad fan vi hade gett oss in i. Fantiserade om att bara dra. Nu skiter jag i det här. Kände mig som världens sämsta mamma. Jag kunde inte hantera mitt barn.
Dagarna var också enormt påfrestande. Han var så uttråkad. Det gick inte att vara hemma. Han rev lägenheten, haha. Vi var ute med honom i skift och det slutade varenda gång med att jag skickade 10 sms i rad till F om att jag orkar inte mer, jag vet inte vad jag ska ta mig till. Han vägrade åka vagn, vägrade bli buren och låg bara på marken och skrek. Jag hade ångest när jag hämtade honom på förskolan för timmarna innan F kom hem från jobbet var så otroligt långa.
Vid den här tidpunkten gick jag med i en grupp på Facebook för föräldrar med HNB-barn. Jag vet inte om Henri var en high need baby. Men det spelar ingen roll, för jag behövde den gemenskapen ändå. Det var så fint att läsa andras historier, att känna igen sig och inte minst alla bra tips och råd jag fick. Jag var inte ensam. Och det är därför jag skriver detta. Jag har övervägt länge om jag ska berätta hur tufft jag tycker att det har varit, känns som att jag måste lägga in en megabrasklapp om hur mycket jag älskar honom. Men det fattar ni ju.
Idag är han harmonisk, nöjd och glad för det mesta. Han är trotsig, absolut. Men det går inte att jämföra med hur det varit. Det går att kommunicera, att förklara och trotsen varar bara korta stunder. Vi har inte längre ett barn som skriker oavbrutet i timmar medan vi inte kan göra annat än att titta på. Jag längtar efter honom på dagarna. Älskar att umgås med honom. Det är inga problem att vara själv med honom längre. Jag känner att jag har ”knäckt koden” vad gäller många saker och vet vad han behöver. Det funkar så bra nu. Älskar att vara Henris mamma.
Vill jag ha fler barn?
Jag känner absolut inte att jag vill ha fler barn just nu, men tanken är inte längre lika främmande. Jag har börjat fantisera och längta lite efter ett syskon. Jag känner mig absolut inte klar med att ha en bebis. En ettåring däremot : ))) haha
När det var som jobbigast minns jag att jag sa till mina vänner att om det i framtiden blir lättare och jag är sugen på att skaffa fler barn – snälla påminn mig om att jag inte kan göra om det här. Det går inte.
Lite så känner jag. Jag är rädd för hur det skulle bli och vill inte gå igenom det där igen. Men det är inte alls säkert det skulle vara likadant. Kanske får jag ett barn som älskar att åka vagn, sover hela tiden och inte har någon supervilja. Vem vet, haha.
Något annat jag tänker på är ju också att jag psykiskt inte mådde bra Henris första tid. Jag hade så mycket med mig själv att energin inte var vad den borde varit. Det är säkerligen en bidragande del till varför min upplevelse är som den är och jag har fruktansvärt dåligt samvete över att jag nog inte var den mamman han behövde.
Man måste komma ihåg det, att barn är inte arga och ledsna för att vara dumma – de försöker kommunicera något. Och jag är så ledsen att jag inte fattade. Jag har blivit bättre och försöker bli bättre hela tiden.
Att vara mamma. Den största utmaningen jag tagit mig an i mitt liv. Det absolut mest påfrestande och mest fantastiska jag upplevt.
Hej mitt i natten! Somnade vid nattning och vaknade nu. Har sovit mina 6 timmar redan, så kroppen undrar väl varför jag ska sova mer?
Passar på att blogga om förra fredagen, när Felicia fyllde 35!
Hon visste att hon skulle göra något, men inte med vem eller vad. Hennes kille tog med henne till Knutpunkten och så dök kompis efter kompis upp.
Vi gick på tåget till Malmö och Hannah öppnade sin väska of fun. Den innehöll Happy birthday krona.
Och bubbel på burk med små meddelanden.
Här är vi alla förutom Felicias kille. Madeléne, Hannah, jag, Michaela och Felicia. Här kan ni se, alla ni som blev förvånade över att jag är kort : )) Men fattar. Visst har jag en lång-aura?
Första stopp var Malmö live! Vi åkte upp till baren som har utsikt över hela Malmö och beställde drinkar.
Där blev det presentöppning och skålande 🥂
Nästa aktivitet var några trappor ner. Vi skulle se standup! Jag och Hannah var pepp.
Så kul det var. Tänker varje gång att jag måste gå på standup oftare. Och att jag måste göra det!
Inte för att jag vill stå på scen egentligen, men för att jag skulle vilja skriva manus till en sån grej. Det är en bucket list-grej faktiskt. Ska jag bara ta och anmäla mig nästa år??
Efter föreställningen var det dags att äta. Vi gick till Elsa vin & mat. Felicia fick 35-ljus i en av sina tapas såklart.
Jag blev otroligt imponerad av maten. Allt jag åt var fantastiskt gott och höll hög kvalité i utförande, råvaror och smak. Kan varmt rekommendera att gå till Elsa.
Det var tapas, men fanns också lite större rätter. Min absoluta favorit var drottningkammusslorna. Godaste jag ätit på länge!
Vi åt länge och satt kvar och spelade frågespel tills sista tåget skulle gå.
Väl på tåget öppnade Hannah sin väska of fun igen och alla fick varsin godispåse, med noga utvalda bitar.
En riktig toppenkväll! Och en megaklapp på axeln till Hannah som anordnat allt det här. Tänk om alla hade en vän som henne 🥰
