Follow my blog with Bloglovin
Headerbild för Egoinas blogg på egoinas.se
Headerbild för Egoinas blogg på egoinas.se

Kroppen ett år efter graviditeten

Jag tänkte skriva ett inlägg om min kropp efter graviditeten. Jag skrev ett inlägg en månad efter förlossningen och nu har det snart gått ett år. Ett år sedan jag födde barn! Helt galet. Det känns som igår samtidigt som det känns som tusen år sedan och samtidigt som om det aldrig hänt.

 

Jag för exakt ett år sedan.

 

Hur är den då, min fysiska form såhär ett år senare? Vill bara slänga ut en stor brasklapp att jag kanske inte uttrycker mig helt korrekt och bra i detta inlägg. Kanske också provocerande eller trampar på tår. Jag vet inte. Känner att jag bara vill skriva ärligt utan att fundera så mycket och väga mina ord.

 

Starkare än någonsin

När jag sa det här till Sofie sa hon VA?! Men ja, jag känner mig starkare än någonsin. Det beror nog på att jag faktiskt är starkare än någonsin. Jag har aldrig tränat tidigare i mitt liv och numera bär jag runt på en sprattlig kettlebell hela dagarna. Jag släpar vagn, vaggar, jagar, plockar, lyfter och inte att förglömma core-träningen selen automatiskt ger. Allt detta utan problem. Kan bära runt på galningen i timmar.

Sen absolut, det är inte ergonomiskt. Jag bär med samma arm på samma höft och sover alltid i prick samma ställning. Det känns som att ryggen ska brytas av smärta på morgonen och jag vaknar ofta av att armen somnat, men det där går faktiskt över en timme efter jag vaknat. Jag känner mig stark och bra i kroppen generellt. Jag orkar mycket mer än tidigare.

 

Där nere 

Jag trodde länge att jag fått framfall, men det var nog snarare så att det tog lång tid att läka bara. Det är fortfarande inte 100%, men blir bättre hela tiden. Det har varit svårt att få kontroll över musklerna där nere igen och att exempelvis använda menskopp första halvåret gick knappt. Jag hade även svårt att göra nummer två. Gick jag inte direkt gick det inte alls. Men som sagt blev det bättre och blir fortfarande bättre hela tiden.

Jag vill skriva detta för att jag tycker det känns viktigt att prata om. En förlossning och en graviditet är en brutal grej att genomgå. Det är inte konstigt att man behöver läka efteråt. Kan vara skönt att höra att det blir bättre. Och blir det inte det ska man söka hjälp såklart.

 

Min kropp

Bristningarna har bleknat. Det är inte arga röda streck längre. Foglossningen är bättre, men inte helt bra. Jag märker direkt när jag inte sovit med en kudde mellan knäna.

Men helt ärligt tror jag att jag haft problem med detta sedan tonåren, bara att jag aldrig riktigt förstått vad det var. Kan man ens det? Utan att vara gravid? När jag gick på gymnasiet gjorde jag till och med magnetröntgen och gick till sjukgymnast. Fick aldrig svar på vad det var. Det kändes som (beskrivningen av) ischias utan att vara det. Sedan blev det bättre några år för att sedan blossa upp igen fast värre under graviditeten. Märkligt.

 

Amning

Amningen har funkat felfritt för mig och still going strong. Aldrig haft ont, aldrig krånglat. Den största anledningen till det är gruppen Amningshjälpen på Facebook. Jag hade antagligen gett upp amningen för längesedan om det inte vore för dem. Jag hade exempelvis trott att bebisen inte blev mätt och att jag inte hade tillräckligt med mjölk, trots att det var helt vanliga faser man går igenom.

Innan jag fick barn hade jag en föreställning av att ersättning var det enkla valet och att amning var det jobbiga. Ganska fort kände jag att det var precis tvärtom. Det är ju amning som är det enkla. Maten är alltid med, perfekt varm och alltid ett säkert kort. Det kvittar om bebisen är ledsen, hungrig, uttråkad eller behöver närhet. When in doubt whip it out.

Jag är så glad och tacksam att amningen fungerat så himla bra för oss. Jag känner även att amningen gett mig självförtroende som mamma. Att veta att man har ett ess i rockärmen som alltid funkar. Blir det jobbigt kan man bara dra fram tutten.

 

Synen på kroppen

Jag har aldrig varit så nöjd med min kropp som nu. Samtidigt som jag objektivt aldrig varit så missnöjd. Om det makes sense? Jag ser ju att den har förändrats. Men det gör mig ingenting. Jag bryr mig liksom inte. Det är vad det är.

Brukar tänka på talesättet ibland, att man ska vara glad att man får åldras för alternativet är att inte göra det. Vi blir äldre och kroppen förändras vare sig vi vill eller inte och det är ofrånkomligt.

Men nu har jag en graviditet att ”skylla” på.

Jag inser att min upplevelse här skiljer sig från andras. Har i alla år hört att kvinnor känt press på sig att se ut som innan graviditeten. Att folk verkar tycka att kroppen inte får ändras. Jag känner precis tvärtom. Har aldrig känt mig så accepterad. Det känns som att man generellt har en förlåtande inställning till den post-gravida kroppen. Äntligen är det okej att inte vara perfekt! Jag blir accepterad som jag är, för ”jag har ju fött barn”.

Tycker snarare det är press på andra hållet vilket är lika skevt. Har man inte varit gravid har man liksom ingen ursäkt till sina hängande bröst, bristningar och degmage. Trots att det (nödvändigtvis) inte ens har med graviditet att göra… Men nu. Nu har jag en ursäkt till att ha en helt vanlig himla kropp. Så jäkla befriande.

 

462 gillar

Kommentarer (64)

  • Lizette

    |

    Så fint att läsa! Jag födde för snart två år sedan och har precis börjat sova med en kudde mellan knäna, helt revolutionerande! Har också fått en mer chill inställning till kroppen i stort, tänk att den bara får vara just det – en kropp. Nu har jag precis slutat amma och ska försöka få tillbaks mina tuttar så att de känns som mina och inte mitt barn, men annars är det inte mycket som känns sämre.

    Svara

    • Egoina

      |

      ❤️

      Svara

  • Sofie

    |

    Hej!
    Födde mitt första barn samtidigt som du och känner igen mycket du skriver.
    Den här sommaren har jag för första gången i mitt vuxna liv hängt på stranden utan att tänka på hur min kropp ser ut. Det har varit en sån befrielse att känna så, och jag hoppas att jag kommer fortsätta känna mig avslappnad i min kropp.

    Svara

    • Egoina

      |

      Så härligt! ❤️ Jag med!

      Svara

  • Emmy

    |

    ”Äntligen är det okej att inte vara perfekt!”
    Ehm va!? Självklart behöver man inte ha varit gravid för att ha en kropp som inte är ”perfekt” som du uttrycker det. Blir uppriktigt ledsen av det du skriver. Borde man inte försöka ha en förlåtande inställning till alla kroppar, oavsett post-gravid eller inte.

    Svara

    • Simone

      |

      Men Emmy. Detta var precis det Regina inte ville, behöva tänka igenom varenda lilla formulering. Hon beskriver en känsla/tanke hon har och de är inte alltid ”politiskt korrekta” men ack så viktiga att kunna vädra för den sakens skull. Man har rätt till sina känslor och tankar och det kan vara viktigt att dela dem så att andra känner sig mindre ensamma även om man vet att man inte ska ha dem, just av den anledningen.

      Svara

    • Fia

      |

      Jag tror det var därför brasklappen kom i början.😊 Jag uppfattar det mer som att det är samhällets syn, som också påverkar en själv. Klart alla kroppar är bäst, precis som de är, men att det lätt blir att folk i stort tycker det är mer okej att se ut på ett annat sätt än modellerna om man har något att ”skylla på”.

      Svara

    • Egoina

      |

      Självklart är det inte JAG som anser det, trodde det framgick. Jag pratar om min uppfattning av ”samhällets bild av kvinnokroppen” eller vad man ska säga. Är det något jag ville med min inlägg så är det precis tvärtom av hur du uppfattat det. Men borde kanske bara låta bli att skriva ärligt om mina tankar för det är svårt att göra det utan att det blir fel.

      Svara

      • Sara

        |

        Men för de allra flesta blir det rätt. Fortsätt skriv! ❤️ Man kan välja att fultolka (de är få men kommenterar oftast) eller så kan man välja att snälltolka och inse att reaktionen jag får kanske sitter hos mig snarare än skribenten. Framgick väldigt tydligt vad du menade tycker jag!

        Svara

      • S

        |

        Tycker det var väldigt tydligt vad du menade! Det kommer alltid finnas någon som tolkar fel, men vi kan ju inte sluta prata om känsliga ämnen av den anledningen. Tyckte det var ett bra inlägg, intressant även för mig som inte är så intresserad av att själv skaffa barn!

        Svara

      • Emma

        |

        Gör inte det! Skriv precis vad du känner och tänker. Det är befriande! Folk som missuppfattar har helt enkelt dålig läsförståelse 😅

        Svara

      • Fia

        |

        Tyckte också det var härligt ärligt, hoppas inte något i min kommentar uppfattades som något annat.❤

        Svara

      • Marie

        |

        Det framgick med allt tydlighet för de allra flesta av oss. Fantastiskt ärligt och fint inlägg. Tack!!

        Svara

      • Amanda

        |

        Eller så accepterar du kritik och inte blir irriterad bara för att alla inlägg stryker dig medhårs.

        Svara

        • Lizette

          |

          ”Eller så accepterar du kritik och inte blir irriterad bara för att alla inlägg stryker dig medhårs”. Fast vet du vad – det behöver man inte acceptera, och det ändå som händer är att vi som uppskattar inläggen inte får fler såna här inlägg. För då uteblir dem pga folk inte kan leva efter devisen att snälltolka och vara tyst om man inte har något snällt att säga.

          Svara

        • Emma

          |

          Att förklara vad man menat är inte detsamma som att inte kunna ta kritik. Dessutom har Regina all rätt att yttra sina åsikter utan påhopp från folk som inte ens fattat vad hon menat. Folk kritiserar utan att förstå alldeles för ofta. Det är tröttsamt.

          Svara

    • Nina

      |

      Nu vet ju inte jag om Egoina har uppdaterat inlägget lite efter din kommentar, men hon skriver ju EXAKT det du säger. Att vem som helst kan ha en ”icke-perfekt” kropp utan någon som helst anledning och att det såklart ska vara exakt lika okej! Sen att hon tycker att det är skönt att ha en ”anledning” är ju en känsla som speglar samhället, inte Egoina. Plus att hon ju, som flera redan skrivit, brasklappat för att det eventuellt kan bli lite ”klumpigt” uttryckt när man bara skriver sina egna känslor.

      Svara

    • Jessica

      |

      Du behöver börja tänka på att alla skriver ur sitt egna perspektiv. Regina har kanske (troligtvis) känt och upplevt press eller krav på att hennes kvinnokropp behövde vara perfekt. Efter barnafödsel som är en hyfsat omtumlande upplevelse har hennes perspektiv förändrats. Precis exakt som hon skriver. Hon skriver inte att hon har haft en dömande inställning till ALLAS kroppar, hon skriver bara om sin egen. Och vi är uppenbarligen väldigt många som dömer sin egen kropp, de flesta antagligen mycket hårdare mot sig själv än mot andra. Sen att man kan tycka att det inte borde vara så, vilket Regina också skriver att hon faktiskt tycker. Upplevelse, känsla och åsikt är helt åtskilda saker. Regina skriver väldigt tydligt att hon skriver ur sitt perspektiv, sin känsla, sin egen kropp. Och att hennes åsikt om hur det borde vara är precis så som du skriver att den borde vara. Du blev alltså arg och skällde på en kvinna som ursäktar sig, som böjer sig, som hukar för att ducka andras hårda ord, som flera gånger skrivit att hon mår väldigt dåligt just nu. Du sparkar på någon som redan ligger platt på marken och dessutom ber om ursäkt för det med. Tänk på hur du beter dig mot andra kvinnor. Regina har inte ansvar att lindra din ilska.

      Svara

  • LuuH

    |

    Jätteviktigt ämne, kvinnokroppen är ju så fantastisk! 🙏 Att man ska se ut som innan är ett helt vansinnigt ideal, kan gärna krypa tillbaka till förra seklet där det hör hemma.

    Svara

  • Felicia

    |

    Instämmer angående kroppen, har alltid varit ängslig kring varenda del av kroppen men sedan jag fått barn är den bara en kropp. En kropp som brutit och fortfarande bär på min fantastiska son, som ammat honom i 2 år och still going strong. Så härlig vinst i och med att bli mamma för mig. Att min kropp får vara bara en kropp.

    Svara

    • Egoina

      |

      Känner samma ❤️

      Svara

  • Lene

    |

    Heja dig! Ger ett tips om appen TÄT. Fick den rekommenderad av min fysioterapeut som jag sökt hjälp hos efter förlossningar för att få igång muskulaturen i de inre nedre regionerna. Även om man kanske inte har problematik med urinläckage och trängningar är det en superbra app för att lära sig att hitta knipet igen. Kan låta supertöntigt, men oj vad det har hjälpt mig att bygga styrka igen inifrån. Jag trodde jag kunde knipa, men se där fick jag öva på att fokusera och hitta rätt muskler. Appen är gratis upp till nivå 3-4 men kostar därefter 75 kr. Väl värd investering för egen del, men prova gratisnivåerna även om ni inte har problem med urinläckage/trängningar/svårt att hålla tätt. Man ska känna sig trött i musklerna efter övningarna.

    Svara

    • Egoina

      |

      Använder den! Jättebra! 🙏🏻

      Svara

  • Mikaela

    |

    Tack för detta inlägg. ❤
    Har ungefär sju veckor kvar till bf (mitt första barn) Och kändes så befriande att läsa detta inlägg.
    Så tack igen för att du är öppen, ärlig och delar med dig ❤😊

    Svara

    • Egoina

      |

      ❤️

      Svara

  • E

    |

    Borde nog inte läst inlägget för känner mig lite vissen nu med min operfekta kropp trott jag inte varit gravid. Har liksom ingen bra anledning att se ut såhär. Blää

    Svara

    • Egoina

      |

      Tråkigt att mitt inlägg fick dig att känna så. Min poäng var tvärtom ❤️

      Svara

  • Erika

    |

    Känner exakt likadant gällande kroppen! Jag ser rent objektivt att den ligger längre från idealet än före barn, men jag bryr mig inte särskilt om det. Har en distans till min kropps utseende som jag inte hade innan. Mycket skönt.

    Svara

  • Jenka

    |

    Tack för dina fina, ärliga, ofiltrerade ord! Känner igen mig väldigt mycket ♥️

    För fyra månader sen födde jag mitt tredje barn. Mitt äldsta barn har precis fyllt 5. Så jag har varit gravid/ammande i sex år (!), utan något längre uppehåll. Min kropp har förändrats väldigt mycket och ibland kan jag ha svårt att förlika mig med den tanken. Mina bröst är skinnpåsar, jag har lös hud som hänger över troskanten och jag undrar ofta var min rumpa har tagit vägen. Lägg sedan till att jag tappar hår och knappt sovit ordentligt på sex år.

    MEN jag älskar min kropp! Den är så otroligt häftig, fascinerande och STARK! Jag har fått otrolig respekt för min egna kropp och kvinnor i allmänhet – VAD VI ÄR GRYMMA! 💪

    Mina barn har en så befriande inställning till sina kroppar och jag försöker anamma det. Är det något barn är bättre på än oss vuxna så är det att vara neutrala kring kroppsmedvetenhet.

    Varje gång vi är på badhuset (dvs konst en gång i veckan), så försöker jag lära mig av mina barn. De klär av sig, skuttar omkring och har inte den minsta tanke på att skyla sig. Så jag försöker göra samma sak. Jag bär handduken i handen istället för runt kroppen. Jag står vänd utåt i duschen istället för mot väggen. Och jag tackar ofta min kropp för allt den låter mig göra, t.ex åka och bada med MINA barn som JAG har skapat, fött och ammat.

    Svara

    • anonym

      |

      Jag önskar så att jag kände som ni! Efter första barnet blev kroppen till min stora förvåning ungefär som förut igen, men nu efter barn två känner jag bara inte igen mig själv! Jobbar också aktivt med att mina barn ska få lära sig att en kropp är en kropp är en kropp, men känner ändå förvåning och besvikelse varje gång jag ser mig själv i spegeln. Hoppas jag vänjer mig så småningom. Skrevs om detta på Bloggbevakning häromdagen, kommentaren ”Älskade mamma. Lyckades ha samma klädstorlek livet igenom ❤️ saknad” fick mig att fnissa lite. Klart det inte spelar nån roll hur man ser ut… Men det är lättare i teorin än i praktiken att applicera det på mig själv.

      Svara

  • Krista / Miss Macaronia

    |

    Så bra inlägg och beskrivet, kan verkligen relatera. Ibland känner jag mig avvikande som tycker att hängmagen är okej och naturlig, känns som samhället anser att jag ska vilja åtgärda det.
    Sen heeelt annat ämne men 7-10% av befolkningen beräknas ha språkstörning, lättare eller mer svår, dvs svårt förstå språkliga nyanser och tolka text. Inte för att alla som inte håller med en är språkstörda men det kan vara bra att tänka på att många har svårare med läsförståelse. Hoppas du fortsätter att skriva ärligt om dina tankar för du skriver så fint och bra 🤗

    Svara

    • Krista / Miss Macaronia

      |

      Alltså menade inte att man ska anpassa sig och skriva lättläst för att alla ska förstå utan bara att det är vanligt att ha svårt att tolka text. Inte lätt få fram budskap heller alla gånger tydligen 😅

      Svara

  • E

    |

    Så ärligt, fint och bra du skriver. Man kan inte sätta ribban efter de allra mest ömhudade, då blir ju snart sagt inget uttryckt om något. Läsare får nog ta ansvar för sina egna eventuella reaktioner, och hitta sätt att hantera dem. Det är min fasta övertygelse.

    Jag födde mitt tredje barn ungefär samtidigt som du fick lille H. Kan tyvärr inte säga att jag blivit mer tillåtande mot min kropp efter barnen. Men glad och tacksam över den är jag, och jag tycker också att det har varit toppen att följa dig under graviditet och efter förlossning. Du sticker ut med din blogg och känns som en genuin person. (Plus vacker, såklart!)

    Svara

  • A

    |

    Så fint inlägg! Behövde läsa detta.
    Fick barn för 6 månader sedan. Trodde det med menskoppen att det problemet inte existerar, kan inte använda den, allt läcker, trodde det var mig de var fel på att jag inte gjort mina knipmuskler som jag ska 🙈
    Det med amningen, är såå känsligt. Jag tyckte de var mysigt att amma tills andra var på mig, blir hon mätt? Hon gråter fortfarande, växer hon? Har du tillräckligt mjölk till henne? Ska du mata henne igen? Hon fick ju nyss mat? Hon kan inte vara hungrig igen..
    Detta fick jag höra under mina 6 månader (dock från äldre generationen). Men som förstaföderska så är det känsligt när man är osäker och aldrig ammat eller haft barn. Jag gav upp och började flaskmata.. Nu i efterhand skulle jag lyssnat på vad JAG vill och mitt barn.

    Svara

  • Mila

    |

    Vad fint du skriver. 🙂 Jag har inte fött barn men tycker att jag med åldern ändå har blivit lite mer förlåtande mot kroppens utseende. Det är inte rimligt att media försöker pressa oss att för evigt se ut som en 19-åring. Det är ju omöjligt? Med åldern blir man hängigare, rynkigare, slappare, har svårare att bygga muskler m.m. Precis som att man som 35-åring oftast inte beter sig som en 19-åring utan konsekvenstänk så ser man heller inte ut så… Logiskt egentligen.

    Svara

  • Sandra

    |

    Både amning och flaskmatning har sina för och nackdelar, jag har gjort båda och tycker nog att flaskmatning vinner dock, just för att man kan dela på det mellan föräldrarna, det inte läcker ur tuttarna och att man kan mata i alla situationer (tex när man åker bil). Men sen behöver inte vår bebis ha en speciell temperatur heller utan äter oavsett om det är varmt eller kallt. Enda nackdelen enligt mig är att det kostar pengar.

    Svara

  • Polly

    |

    Jag förstår inte hur folk väljer att misstolka dina ord. Jag som inte fått barn kan till 100% sätta mig in i hur du menar och tänker.
    Jag och min sambo har försökt skaffa barn en längre tid så ett barn är väldigt efterlängtat. Och jag har faktiskt ett inlägg du skrev när du var gravid som etsat sig fast i mitt minne som gick något i stil med att du ”nu kunde slappna av, magen fick puta ut” Jag tolkade det som att nu är äntligen kroppen liksom fredad, en frizon från ideal där den äntligen bara får vara ifred och skapa ett liv.

    Är det lite sjukt att jag förutom en bebis också längar efter den känslan?
    Haha kanske låter tokigt 😀

    Svara

  • Cassi

    |

    Tack för detta ärliga och fantastiska inlägg ❤️❤️

    Svara

  • Sara

    |

    Jättebra och fint inlägg. Tack för att du delar med dig av dina känslor och tankar och vad du har behövt/behöver tampas med ❤️ Tror många känner igen sig i det så fortsätt gärna ❤️

    Svara

  • Eva

    |

    Tack för ett ärligt inlägg!
    Hoppas du känner att du vill fortsätta dela liknande i fortsättningen också! Vi är många som uppskattar det!

    Svara

  • Annie

    |

    Så märkligt det där med amning! Jag har både ammat och flaskmatat och jag avskydde verkligen att amma (får man ens säga så? 🙈). Kände mig så låst, blev väckt hundra gånger om natten även om vi nattade i sömnen, en unge som vägrade ta napp pga ville ha bröstet som napp, hela tiden ha inlägg och leta sköna amnings-bhar för att inte tala om frustrationen när det var dags att sluta. Aldrig kunna dela på ansvaret och en unge som blev besatt av tutte och mig och aldrig kunde sova i vagn eller egen säng för var svårt att dra fram bröstet i vagnen. Ja jag vet att det är ”naturligt” och att alla barn är olika men jag mådde verkligen så dåligt över det. Tänker att någon annan kanske behöver höra det här ❣️ Menar absolut inte ge någon som helst shade på amning, amning är så himla häftigt och om det fungerar och trivs man med det så är det ju fantastiskt!

    För mig var flaskmatningen guld – en unge som sov sammanhängande långa nätter från den dagen vi började flaska, kunde ligga odistraherad med flaskan i vagnen och somna av sig själv, vi kunde dela på ansvaret och framförallt så var goset och närheten betydligt mysigare för oss båda när jag flaskade än ammade. Också en sån där liten sak jag vill skicka med ifall någon läser som inte kunnat eller velat amma eller som kämpar – oavsett vad du väljer så sitter inte anknytningen och närheten i bröstet! Så fort barnen blir äldre så är det ingen som bryr sig om det blev flaskat eller ammat som bebis, det är bara vid bebistiden man får stå ut med så mycket krav och frågor och press oavsett vad man väljer.

    Håller verkligen med det där med inställningen till kroppen efter barn och det är så skönt att läsa att du landat i den känslan! Man önskar ju förstås att alla fick ha den känslan oavsett barnafödande eller ej men jag förstår verkligen vad du menar!

    Svara

    • Egoina

      |

      Haha ja man får säga så och nu efter att ha läst det där känner jag mig plötsligt team flaska 😂 Låter jätteskönt!

      Svara

      • Annie

        |

        Haha men nej!! Bara skönt ju att amningen funkat så bra för er och att ni trivts med det 🙏🏼

        Svara

    • Susanne

      |

      Så fint skrivet ❤️

      Svara

    • Sara

      |

      Tack Annie! Behövde läsa det där idag ❤️

      Svara

    • Johanna

      |

      Sörjde verkligen att jag inte kunde amma men det blev ju så bra ändå. Förstår att det finns men jag har aldrig träffat någon som ammar sitt barn längre än 6 månader där sömnen fungerar. Säger inte det för att uppröra men är uppriktigt rädd för det om jag skulle få barn igen och amningen skulle fungera. Då diskande jag gladeligen flaskor och hade med vatten i termos med tanken på 12 timmars garanterad egentid varje kväll och natt.

      Svara

      • Kristin

        |

        Tror att det kan vara så att för oss där sömnen fungerar jättebra (trots amning längre än 6 månader) så pratar vi inte om det, eftersom det är ett ”icke-samtals-ämne”. När man träffar kompisar vill man ju hellre bolla sånt som är krångligt och det man vill ha råd kring 🙂

        Hur som, jättefint blogginlägg! Behövs verkligen.

        Svara

        • Johanna

          |

          Men amning som fungerar problemfritt är alltså inget ”icke-samtals-ämne”. Tror som dig och det är därför jag vet att kvinnorna i min närhet som har ammat på nätterna får inte sova och vi som inte har ammat eller slutat tidigt, där fungerar sömnen bättre.

          Svara

      • Lizette

        |

        För vår del så var det amningen (ammade tills mitt barn var 21 månader-ish) som gjorde att vi fick sova, efter det så sov han sämre och vaknade tidigare. Men jag håller med Kristin här nedan – saker som funkar pratar man liksom inte om och det är först nu jag har ett behov av att prata om vår icke-existerande sömn.

        Svara

      • Agnes

        |

        Jag ammade tills min son var 14 månader, gick jättebra och han sov superbra. Slutade nattamma från typ 7 månader, så att det inte finns någon som ammar längre och sömnen ine funkar, stämmer ej! vet flera med 🙂 är nog bara att alla bebisar är olika.

        Svara

        • Johanna

          |

          ”Förstår att det finns” skrev jag. Trodde inte att det inte fanns någon bebis i världen som har ammat länge och inte sover. Det hade vi nog hört om då.

          Svara

      • Lisa

        |

        Majoriteten av de mammor jag känner har ammat och ammat länge. Majoriteten av bebisarna har sovit ”bra”. Min son sov 8-10 timmar i sträck om natten från 2 månader med undantag för vissa perioder och fortsatt så nu och är 2 år idag. Det finns forskning som visar på att mammor som ammar sover bättre och får mer återhämtning i sömnen. Tror som Kristin också skriver att man inte pratar om det mycket för att sömnen aldrig varit ett problem samt att det lätt kan bli ett känsligt ämne att prata om hur lätt ens amning fungerat och hur bra man sover.

        Svara

    • Emma

      |

      Många behöver läsa detta! Jag kunde själv inte amma, eller rättare sagt, min son hade exakt inget intresse av det från början, och vi fick inte till det alls, vi kämpade i ett par dagar tills ungen skrek av hunger och vi fick se oss besegrade. Värsta dagarna i mitt liv, ångesten var hemsk, och trots att han mådde bra så fort han fick flaska så kände jag ett behov av att fråga om lov innan jag bestämde mig för att flaska var det bästa för oss. Och helt ärligt så ångrar jag ingenting, visst har hört hur mysigt det är och praktiskt och billigt osv. men har också hört hur smärtsamt det kan vara, speciellt i början, och andra negativa saker som gjort att jag bestämt mig att om det blir fler barn så kommer vi inte ens försöka. Heja alla som orkar och lyckas med det! Och heja alla som matar sina barn, oavsett metod! 💪

      Svara

  • Anna

    |

    Hej!

    Permanent foglossning? Så har jag också känt! Och jag har äntligen fått en förklaring.

    Jag har diagnosen hypermobilitetssyndrom eller HMS. Oberoende av om du känner dig hypermobil, överrörlig, eller inte så tycker jag att du ska kolla upp om det kan vara en förklaring till dina besvär.

    Mina symptom har varit ledvärk och känsliga leder/muskler hela livet. Vissa talar till och med om motionsintolerans.

    Bindväven är helt enkelt lite felkonstruerad. Som gammal resår. Eller som om kroppen var ihopmonterad med gummimuttrar. Du får lätt blåmärken. Fotvalven kanske vill falla ner. Lederna gör ont för att alla små muskler som stabiliserar lederna tvingas göra också ligamentens jobb. Smärta kommer och går och verkar hoppa mellan leder från dag till dag. Springa gör ont, cykla, simma eller gå funkar bättre. Men däremot får du komplimanger för din fina hud och kanske upplever att den är mera töjbar än normalt.

    Tror du att något av detta kan stämma in på dig? Börja med att kolla upp dina beighton score! Det gör du bara genom att kolla upp några småsaker på din egen kropp.

    Fysioterapi och olika stöd hjälper enormt mycket, så det är definitivt värt att kolla upp!

    Svara

    • Marie

      |

      Åhh jag har också HDS/hms. Ett helvete med foglossning under graviditeten.
      Skönt med diagnosen och förklarar mycket varför viss träning inte går.
      Ta hand om dig!!

      Svara

  • Delia

    |

    Tack för detta inlägget! Du är så bra ❤️

    Svara

  • Ankan

    |

    Hej, vill flika in att jag fick gå till en reumatolog ca 2 år efter jag fick mitt andra barn, då hade jag haft ”foglossningar” från v 18 med mitt första barn, reumatologen sa att det är ovanligt man har foglossning så länge det ska försvinna i princip när ungen är ute, eftersom kroppen slutar producera dom hormonerna som gör att man får det.
    Jag blev diagnostiserad med psoriasis artrit som bröt ut när jag blev gravid med mitt första barn 5 år tidigare, så kanske kan vara värt kolla med en läkare om det inte går över. ( jag har oxå främst ont i ryggen)

    Svara

  • Robert

    |

    Typ så. Har inget mer att tillägga. Tror du fick med allt. 😜

    Svara

  • Pia

    |

    Hej!
    Jag har haft precis som du med ryggen/foglossning/ischias (vet aldrig vad jag ska kalla det…) men! En sjukgymnast som jag var hos sa att mitt ena ben är lite kortare, och jag köpte ett korkinlägg och la i skon – det hjälpte! (Sen slets den ut och jag har inte orkat köpa nytt/ mvh dum)
    En annan sjukgymnast sa att jag är överrörlig – och det har jag tänkt kanske hänger ihop med foglossning? (Blev sjukskriven typ v.18 pga det, seeegt)
    En sa att jag har nån muskel som jobbar extra och aldrig får vila, och att det behövs kortisonspruta för att ”starta om” eller nåt. (Men gjorde aldrig det, för han slutade)
    Och en annan sa att det är piriformis som bråkar.
    Haha, nu har du lite att googla på om natten! 😂
    Och en sista sak: tycker det är så härligt sen man blev mamma, bebisen tittar upp från bröstet (eller barnet tittar på en) och i deras ögon är man ALLT! Det bästa som finns. Trots att man känner sig trött, ledsen, otillräcklig! Så är man det bästa (eller ja ens tuttar…) för någon ❤️🥰

    Svara

    • Egoina

      |

      Hahah ja nu har jag att googla 😂 Men undrar vad det är för ”fel” på dig då? Eller kanske alla har rätt, haha. Jaa det är så mysigt ❤️

      Svara

      • Pia

        |

        Haha, ja… det undrar jag med! 😂
        Kram

        Svara

Lämna en kommentar

Arkiv