Vi startade hemma hos mig med pizza. Typiskt att jag ska stå framför den enda hörnan av min lägenhet som jag ännu inte fått i ordning.. I bakgrunden ser ni i alla fall mina canvastavlor jag köpt. Ska man vara konstnär ska man vara konstnär.
Jag och da Jacob.
På tåget på väg in till Ödåkra.
Jacob var redan full.
Vi skulle ta taxi från tåget, men det kom aldrig någon. Vi hittade en buss som vi hoppade på och Johan stod och pratade med busschauffören hela vägen.
Jag och Kristina som hade festen.
Jag älskar min klänning. Den är från H&M. Det är ju alltid någon som frågar.
Jag och Anton.
Ehm. Ja.
Vet inte vad vi pratar om, men det verkar intressant.
Johan, Kristina och lite av Jacob.
Jacob har fortfarande en kal fläck från mitt tortyrvaxande.
Lite dans.
Jag tog sönder en tjejs strumpbyxor efter att ha övertalat henne om att det såg coolare ut.
Fråga inte.
På tåget in mot stan.
Anton hade kul.
Konduktören lät mig klippa min biljett själv.
Han var snäll.
Öppnar…..
…..Champagne
Trots att det var ett helvete under tiden är jag glad för att jag har haft tandställning såhär i efterhand.
På väg till Danmark.
Här är Anton nog inte helt nykter.
Det var coolt att vara på båten klockan 00.00 och se hela svenska sidan och hela danska sidan med alla dess raketer. (Sverige kan inte ens jämföra sig med Danmark kan jag avslöja, där smäller de som idioter).
Happy new year.
Jag kastade mina skor överbord. Men var inte oroliga, det var skorna som jag hade i min påse (ifallifall man var tvungen att gå långt). Killerklackarna satt på fötterna.
Anton tog plötsligt av sig byxorna och satte de på huvudet. ”Vad i hela världen håller du på med?”, frågade jag. ”Jag får väl ha mina byxor var jag vill”, sa Anton. Och han hade väl en poäng där.
Sedan togs det färre och färre bilder så här får ni en på mig istället. Vad som hände härnäst var lite bråk med vakter (vissa vakter är verkligen stöddiga, är en dörr öppen så räknar man ju med att man kan gå in).
Sedan hamnade vi på en sjuk efterfest. Där var tomtar ÖVERALLT (räknade till 500 stycken i ett rum). Ganska läskigt faktiskt.
Som vanligt lägger jag inte ut bilder på folk när jag inte vet om det är okej. Om det är någon som hamnat på bild och inte vill det, maila mig så tar jag bort bilden.
Vi kastade nyss mina skor överbord men Jacob lyckades inte få det på bild den idioten. Nu äter jag korv. Jag som inte ens gillar det. Vad gör man inte för Danmark.
Jag är fullt medveten om att ni kommer att hata mig nu, men jag måste säga detta ändå. ”New Moon” filmen var inte bra. Den sög. Jag förstår inte Twilight-hysterin. Jag förstår verkligen inte. Jag hade SÅ höga förväntningar på båda filmerna, men blev besviken båda gånger.
(Har du inte sett New Moon och inte vill höra handligen sluta läs NU!!!)
Allvarligt talat. Jag måste lista denna besvikelse känner jag:
1) Är Bella efterbliven? Kan hon försöka säga något normalt åtminstone EN gång och sluta andas som en kåt knarkare? Det minsta jag begär är i alla fall att hon svarar på en fråga då och då, eller LÅTSAS vara tacksam när hennes pappa kommer med presenter på sängen.
2) Vad är grejen med den fula oranga ryggsäcken hon bär runt på? Förresten så tappade (slängde?) hon den i första filmen precis innan hon och Edward klättrade i träden.
3) Bara jag som verkligen inte förstod vem denna ”Alice” var hon pratade med? (Förstod på slutet). När blev de så bra vänner liksom?
4) Hon har verkligen otur med killar den där. Först träffar hon en vampyr och sedan en varulv. Ehm. Ja.
5) När Edward är borta passar Jacob bra som rebound.
6) Kunde inte vargarna vara liiiiiite sämre gjorda?
7) Det var ju absolut ingen som reagerade på att Jacob och hans vänner sprang runt utan tröja hela tiden i kyla och ösregn. Nejdå. Helt normalt.
8) Vad hände egentligen med den där rödhåriga bruttan som skulle mörda Bella? Försvann hon bara? (Drunknade maybe).
9) Världshistoriens sämsta slut. (Okej, nog inte sämre än Pirates Of The Carribean när Elizabeth kysste Sparrow). Men… ”Vill du gifta dig med mig”, och sedan eftertexter. Inte okej. INTE OKEJ. Jag förstår ju att det är en cliffhanger till nästa film. Men nej. INTE OKEJ.
Och NEJ NEJ NEJ. Edward är inte snygg. Hör jag det en gång till så kommer jag explodera.
Som vanligt gjorde jag crazy saker. Eller nej, bara saker. Men jag kan väl bjuda på ett och annat som hände när jag besökte familjen i Norge.
1) Vi stoppade upp M&M i näsan. Min kusin fick den väldigt långt upp i näsan. In i hjärnan kanske. Vi hittade aldrig den igen.
2) Vi spelade vattenpoker. Det går ut på att man dricker vatten som straff istället för att spela om pengar. Dessutom får man inte gå på toaletten. Det slutade med att min minsta kusin blev vattenförgiftad och låg inne på toaletten och spydde resten av kvällen.
3) Vi använde majonäs som glasyr på småungarnas pepparkakor. Såg likadant ut. Smakade säkert underbart.
4) Vi såg "She´s the man" säkert 15 gånger. Den är inte ens bra. Men det råkar vara den enda filmen de har i Norge.
Min mobil har nog aldrig varit så populär som den är nu. Folk verkar tro att Egoina är döende.
Jag får sms av folk jag aldrig pratar med som undrar om jag verkligen mår bra. "Herregud, du har varit hemma i 2 dagar utan att skriva något i din blogg. Mår du bra Egoina? Är du sjuk?"
Jag ska berätta sanningen för er kära läsare. Jag är inte sjuk.
Jag kom hem dagen innan nyår. Det första jag gjorde var att sätta igång min kära dator för att skriva några ord i min älskade blogg. Men då plötsligt, utav ingenstans kom det ett rymdskepp och landade bredvid min säng. Det sprang ut små gubbar ur rymdskeppet som berättade att de kom från chipsplaneten och att deras planet höll på att invaderas av ostbågar. En liten grön gubbe, med en aning större öron än de andra berättade för mig att de hade hört att jag var den största ostbågeätaren i universum och därför behövde de min hjälp i några dagar så att jag kunde äta upp alla ostbågar som invaderat deras planet. Innan jag visste ordet av det, befann jag mig i deras rymdskepp miljoner av ljusår iväg från min dator.
Det är alltså det jag har gjort, ätit ostbågar. Tills nu precis, när de gröna gubbarna släppte av mig här utanför.
Och här sitter jag nu, redo för att bege mig in i bloggvärlden igen.
