Follow my blog with Bloglovin
Headerbild för Egoinas blogg på egoinas.se
Headerbild för Egoinas blogg på egoinas.se

Hur gick mina nyårsmål för 2018?

Snart är året slut och det är dags att kika på hur det egentligen gått med mina nyårsmål för 2018. Hade tre mål!

 

Skriva mer

Jag hade som mål att skriva mer än blogg och krönikor, men att släppa pressen på att det måste vara en bok. Det här gick inget vidare. Istället tog jag på mig en anställning som marknadsansvarig och det är ju inte fy skam heller. Men vad gäller skrivande känner jag däremot att jag tycker att det är kul att skriva i bloggen igen. Jag hade en period när jag sa upp mig då jag verkade tro att allt behövde vara *så perfekt*. Tur jag kom ur det. Känner mig kreativ och som mig själv i skrivandet igen och det känns kul.

 

Bo centralt

I slutet av 2017 slog det mig: jag vill bo centralt! Sagt och gjort. Bara veckor senare köpte jag min lägenhet, mitt i city. Om jag går ut bakvägen kommer jag rakt ut på gågatan. Men trots det känns det inte som att jag bor mitt i stan. Det är lugnt på min gata. Och ja, på sjätte våningen är det lugnt och skönt oavsett. Supernöjd.

 

Utnyttja min flexibilitet

Skrev nog det här målet mest för att jag var så himla uttråkad. Att jobba hemifrån i all ära, men har man inte ett särskilt socialt liv i övrigt blir det väldigt understimulerade att inte träffa människor eller ha rutiner överhuvudtaget. I alla fall. Jag började ju min nya tjänst i april, så från och med då blev mitt liv mindre flexibelt istället. Men det gick bra ändå. Ska jag jobba hemifrån på heltid igen i framtiden ska jag dock se till att utnyttja hur flexibel jag är.

 

Hur gick det för er? Mål för 2019 kommer snart! ✨

 

Veckorevyn lägger ner

Oktober 2011. Jag håller i första numret av Veckorevyn jag skrev i. Så stolt <3

Veckorevyn lägger ner sin pappersutgåva vid årsskiftet. Jag är alltså snart inte krönikör längre. Blev inte jätteförvånad, men det känns ändå tråkigt. Det positiva är dock att jag funderat på att säga upp mig länge då jag inte känner att jag har tiden eller fantasin. Jag har skrivit över hundra krönikor, så det är kanske inte så konstigt att idéerna tar slut. Men det känns ju helt galet och otacksamt säga upp sig från något som varit ens dröm, så jag har inte klarat av att göra det. Därför är det skönt att beslutet togs åt mig.

Jag kommer aldrig glömma hur stolt jag var när jag fick veta att jag skulle bli krönikör. En hel sida i tidningen var min! Det var något jag hade drömt om sedan jag var liten. Jag har sedan jag var tonåring mejlat runt till varenda tidningsredaktion och frågat om att få bli krönikör och fått nej efter nej. Jag hade ingen aning om vad jag skulle skriva om, jag visste bara att jag ville skriva. 2011 fick jag äntligen napp och dessutom i den tidning jag helst ville skriva i: Veckorevyn.

Jag är så glad och tacksam över att jag fått vara en del av att forma en tidning till unga tjejer i 7 år ❣️

Ett fint minne jag har är när jag 2013 blev nominerad till Årets krönikör i Tidskriftsgalan. Juryns fina motivering:

Hon tar oss med in i sin värld. Berättar nära, med ett levande språk och med en twist av humor och medveten feminism om allt från utseendehets till bröstoperationer till dejtande och det obekväma i att träffa sitt ex på stan. Regina ”Egoina” Katralen nomineras till Årets krönikör för att hon är en av Sveriges mest angelägna nya pennor.

 

Såg ut såhär på galan. Jag vann inte, men det var häftigt att bli nominerad till något så stort.

 

Satt med Angelica Lagergren och Josefin Knave som jobbade på VR då.

 

Här är några favoriter av krönikor jag skrivit:

När det är för sent

Vår sista stund tillsammans

När man redan vet

Jag är redan hemma

Vi slösar genom att spara

När han inte kommer tillbaka

PMS är min superkraft

 

Min sista krönika är i butik nu (har tre opublicerade krönikor kvar här på bloggen) sen är det slut på krönikor. Kanske jag fortsätter skriva liknande texter på bloggen, eller kanske jag tar mig an ett nytt skrivprojekt. Vem vet. Men skriva, det ska jag ✏️

 

Vad jag fick i julklapp

Av F fick jag det här. En bh, skrubb, strumpbyxor och presentkort på ”en dejt”.

 

Jag såg dessa strumpbyxor i ett skyltfönster för någon vecka sedan och sa att ”åh såna vill jag ha på nyår”. Han förstår tydligen hintar ?

 

Av mamma hade jag önskat mig grejer till badrummet. En badrumsmatta i blå-grön (petrol).

 

Och handdukar i samma färg. Lovar att det är samma färg, färgåtergivningen var helt knas.

 

Tydligen hade mamma läst min önskelista på bloggen också, för jag fick den här med ?

 

Och av mig själv fick jag den här. En ögonskuggepalett (Naked 3) som jag önskat mig i flera år. Tyckte jag var värd den.

Så nöjd med allt! Tydligen har jag varit snäll i år! ?

 

Min julafton 2018

Hej från bussen! Är på väg till Norge där jag ska stanna till söndag. Ska bli så mysigt att catcha up med familjen <3

Just nu håller jag på att förbereda lite blogginlägg så att jag kan vara hyfsat ledig när jag är iväg. Men först: min julafton!

 

 

Vi hade inga barn att fira med detta år och delade därför upp julafton i två delar: halva hos min mamma och andra halvan hos F’s mamma. Hos min mamma började vi med brunch.

 

Och massa bilder framför granen såklart.

 

Fick övertala F i tre timmar om att ta på sig matchande tröja och ta bilder med mig. Haha. Men söta visst?

 

Vid 16.00 var vi hemma hos F´s mamma där vi lagade helstekt kyckling till middag och Gino till dessert. Det var längesedan jag fick till min Gino så bra förresten. En julklapp i sig bara det.

 

Vid midnatt gick vi till kyrkan. Så stämningsfullt och mysigt. Och kul att uppleva något nytt.

Känner mig skör och nästan lite hög(?) i religiösa sammanhang. Skulle så gärna vilja vara troende.

 

En mysig julafton allt som allt. Tänk att om ett år är det hår under mammas tomteluva ??

 

Veckans: snö, missförstånd och ett mardrömspass

Med inte så långt kvar av året är det väl dags för en gammal hederlig ”veckans”. Vi kör!

Veckans bästa: Snön!

Ni ska bara veta hur länge jag önskat mig det. Julkänslan höjdes med 1000%.

 

Veckans missförstånd: När jag signat gymkort online och gick till gymmet för att få ett medlemskort. ”Hej jag har signat idag”, sa jag. ”Okej, jag ska hjälpa dig”, sa killen. Han såg att jag var träningsklädd och frågade om jag ville träna först. ”Ja, men kan du visa mig runt lite snabbt”, frågade jag. Killen tittade på mig skeptisk och inledde en snabb och halvhjärtad rundtur. När vi kommit halvvägs sa han ”men du har väl varit här innan” och jag sa att ”nej, jag signade ju upp idag”. Tydligen hade han hört fel och trodde jag sa ”Hej jag har sagt upp idag”. Haha så dumt.

Veckans gulligaste: Vattenflaskan och julmustens kläder hemma hos mamma idag <3

 

Titta!

 

Veckans sämsta: På tal om gymmet gick jag på ett Zumba-pass i onsdags. Kanske det sämsta jag gjort. Passet började med att nya personer fick räcka upp handen (=jag) och alla tittade. Passet var jättesvårt att hänga med på och helt ärligt kändes det inte som att instruktören ville att jag skulle hänga med. Efter varje låt pausade hon musiken för att skratta åt och påpeka hur förvirrad jag såg ut(!). MARDRÖM. Typ allt jag fruktar med ett sånt pass på samma gång. Kommer aldrig gå på det igen.

Veckans roligaste: Skulle googla ett spel och hittade en bild på mig och Ida när vi var små:

 

Hehe nädå. Men likt visst? Tänker att vi hade sett ut exakt såhär i den åldern.

 

Försökte återskapa.

 

Veckans ångest: Lyssnade på P3 Dystopias avsnitt om När maten tar slut och har varit deprimerad sen dess. Skrev ett långt blogginlägg om det, men publicerade aldrig. Det är för deprimerande. Kan ni snälla lyssna på alla Dystopias avsnitt och sen har vi någon form av träff där vi kan diskutera? Som en bokklubb, fast podcast-klubb. Det är för mycket för mig att hantera ensam.

Och det var denna vecka. Bara en vecka kvar av året nu och imorgon är det julafton. Wio. Sov gott! ?

 

Arkiv