Dagarna rullar på utan att jag hinner bli uttråkad. Faktiskt hinner jag knappt med det lilla jag tänker att jag ska göra. Familj och kompisar passar upp mig och avlöser varandra med att höra av sig. Jag vaknar till peppande sms, frågor om hur jag mår, de ringer mig på facetime för att visa en ny väggfärg eller berätta det senaste dramat på deras jobb. På något sätt känns det som att jag är mycket sjuk och att alla håller andan och hoppas jag blir frisk snart. När som helst nu, tänker de, och håller mig sällskap i väntan.
Just ”sjuk” var ordvalet jag själv använde igår utan att tänka på det. Gjorde mangosallad till vår middag och F sa att den var mycket god. ”Eller hur! Tänk sen när jag är frisk och vi kan ha i chili också, då blir den ännu godare”, sa jag. Sen när jag är frisk.
Jag tänker mycket på min farmor. Hon hade varit så lättad om hon fortfarande levde. Jag var 28 år när hon dog och hon stack inte under stolen med att hon tyckte det var hög tid för barn och giftermål. Nästan för sent. Minns hur jag så gärna ville kunna säga till henne att jag var gravid sista gången vi sågs. Nästan så att jag ville ljuga och säga att jag var det trots att det inte var sant. Ville att hon skulle få dö med känslan av att det ordnar sig för mig. Självklart är inte livet o-ordnat utan barn och ring på fingret, men i farmors värld då.
Jag funderar orimligt mycket på julpynt. Vi bryr oss inte nämnvärt om att pynta och kommer inte lägga någon energi på det i år av förklarliga skäl. Men det är just sådana grejer som jag längtat efter med att bli förälder. Traditioner. Hur sådana saker helt plötsligt kommer spela roll, för att vi gör det för någon annan. För att vi gör det tillsammans, som en familj.
Jag vill köpa fult julpynt. Inte nödvändigtvis fult kanske, men inte stilrent tråkigt pynt som smälter ihop med inredningen utan PYNT-PYNT. Som sticker ut, som man känner igen. Som kanske till och med rör sig och blinkar. Som vårt barn kommer komma ihåg. Som kommer skänka trygghet när det plockas fram år efter år, för att det alltid är så. Jag minns fortfarande allt vårt julpynt från när jag var liten. Gardinerna, den rutiga duken, skålen med valnötterna och den röda nötknäckaren. Tomtemamman med träskor, den lilla nissen som rider på grisen och flaggorna i granen.
Det är en märklig tid nu. Jag väntar och väntar. Men vet knappt på vad. Jag vet inte vad det är för person jag ska bli mamma till eller hur livet kommer bli. Jag vet ingenting mer än att allt snart förändras. Så jag funderar på julpynt så länge.
→ Jag vet knappt vad jag ska säga om denna vecka, för jag mår jättebra! Särskilt efter att jag slutade jobba och kan sova när jag vill. Ja, det är obekvämt, begränsande, tryck på urinblåsan, halsbränna osv osv. Men jag är liksom van nu. Det här är mitt tillstånd och jag minns knappt hur livet var innan.
→ Det jobbigaste är att jag inte orkar så mycket. Hjärnan vill, men kroppen orkar inte. Jag är ofta lite för optimitisk med vad jag orkar och det slutar med att stegen blir extremt tunga, bäckenet gör ont och jag helst bara vill lägga mig ner på marken.
→ Jag har haft mycket förvärkar de senaste veckorna, men senaste dagarna har jag inte känt någonting. Det känns inte alls som att någonting är på gång. Har jag kanske bara inbillat mig allting? Jag är inte alls gravid? Kommer kanske vara såhär för alltid.
Ett litet trick
När jag stått upp länge och blir trött i ryggen ber jag F lyfta magen. Han ställer sig bakom mig och ”lyfter upp magen”. All trötthet och smärta i ryggen släpper direkt. Så himla skönt med en liten paus. Även skönt att veta att det är belastningen som gör det och att ryggen inte är permanent dålig.
Sociala medier och föräldraledighet
Jag vet inte helt hur jag kommer göra med mina sociala medier under mammaledigheten. Jag kommer inte ta ut full ersättning så min tanke är att fortsätta jobba lite. Jag vet dock inte exakt hur mycket än. När bebisen kommer är han såklart min främsta prio. Men jag vill fortsätta uppdatera här och på Instagram till viss mån. Kanske blir det istället kortare inlägg som är mer i nuet, lite som bloggandet var från början.
Har ju aldrig varit mamma innan och vet inte vad jag för bebis jag kommer få. Vi får se hur det blir!
Jag ser mitt heltidsjobb på Prisjakt som mitt huvudsakliga jobb numera som ni vet och mina sociala medier mer som en extragrej. Men jag lägger ändå väldigt mycket tid på bloggen. För att det inte ska bli för svårt att upprätthålla vill jag alltså varna för redan nu att det kanske blir annorlunda, kortare och glesare. Jag vill ju känna mig ”LEDIG” med min bebis. Hoppas ni vill hänga här ändå <3
Vecka 37 verkade det hända massa grejer. Veckan började med att slemproppen gick (en del av den i alla fall) och tre dagar senare hade jag regelbundna förvärkar, 1-2 per 10 minuter. Det varade i några timmar och jag trodde det skulle utvecklas till något mer. Men nope. Efter det hände ingenting mer på hela veckan.
Min kropp
→ Är fortfarande i mycket bra fysisk form, förutom en kväll då vi skulle cykla till en middag och jag inte orkade cykla upp för en backe och därför fick hoppa av cykeln och gå med den upp. Har inte samma kondition som annars och det kändes som ett halvt marathon. Det triggade världens foglossning och jag hade så ont resten av kvällen att jag haltade fram och knappt ens kunde sitta på en stol. Blev rädd att den kommit tillbaka igen, men som tur är var det borta igen dagen efter. Lärde mig en läxa att CHILLA.
→ Det där trycket neråt har gått från att vara diffust till att kännas som att det faktiskt öppnar sig. Alltså låter kanske sjukt, men ibland känns det på riktigt som att det kommer ut en liten hand eller något. Mycket creepy känsla.
→ Jag har fått en hormonrand! En pyttepyttesvag sådan som man verkligen måste anstränga sig för att se, men ändå. Trodde först det var märke efter strumpbyxorna, men sen gick randen aldrig bort. Varför har nästan alla gravid-strumpbyxor söm mitt på magen? Det är så fult! I alla fall, så glad över min lilla rand. Får magen att se mer gravid:ig ut.
Cravings
Jag trooor att jag kanske äntligen har en craving! Fanta! Inte på nivån vissa kvinnor beskriver, att de blir tokiga om de inte får sin craving nu-nu-nu. Men hade med glädje druckit Fanta dygnet runt och kan gå och längta efter det en hel dag. Andra saker jag är extra sugen på: äpple, snickersglass, kardemummabullar och lakrits.
Veckans störiga
Är semi-täppt i näsan konstant och har svårt att andas när jag sover. F spelar in ibland och det låter så knäppt. Kan vara allt från visslande ljud till snarkningar. Ibland vaknar jag själv av de konstiga ljuden jag ger ifrån mig, haha.
8 grejer jag längtar efter med att inte vara gravid längre:
Att ligga på mage
Eller kunna ligga annat än på sidan överhuvudtaget. Längtar mest efter att kunna ligga intill/halvt ovanpå F igen med huvudet på hans bröst. Kommer bli så mysigt.
Ta på mig skorna
Det går fint att ta på sig byxor och strumpor, men att ta på och knyta ett par skor just nu är i princip omöjligt.
Vin
Konstigt nog har jag knappt alls varit sugen på vin sedan jag blev gravid. På sistone har jag dock börjat sakna ”mysglasen”. Bubblet för att skapa festlig stämning, vin som förhöjer maten, dela en flaska tillsammans med F, AW-vinglaset med tjejkompisar, göra-sig-i-ordning-glaset.
Sprit
Om ni tyckte jag var PK som skrev att jag inte varit sugen på vin så kan jag berätta att jag är så sinnessjukt sugen på sprit. Just spritsmak har jag fantiserat om i månader. Längtar ihjäl mig efter en Kaffe Karlsson! Har allting hemma redo att blandas så fort ungen är ute! Nejdå, kanske inte sekunden den är ute (eller….?). Men ser framför mig hur jag ska gotta mig med en sån i vinter. Kommer bli magiskt.
Blåmögelost
Med fikonmarmelad! LÄGG AV VAD GOTT DET SKA BLI. Läser att man kan ha bebisens kläder framme under förlossningen som motivation. Tror min motivation ska vara bild på en ostbricka istället.
Rörlighet
Vardagliga grejer som att kunna böja mig fram när jag sitter ner, kunna dra in magen för att komma förbi eller komma hela vägen fram till köksbänken för att nå något i ett skåp.
Inte vara kissnödig
Kan vara det jag ser fram emot allra mest. Tänk om jag får tillbaka samma gamla blåsa som behöver kissa max 3 gånger om dagen? Herregud vad mycket mer jag kommer få gjort om dagarna.
Kläder
Fast ändå inte om jag ska vara helt ärlig. Jag älskar enkelheten i att inte komma i så många plagg. Det finns inte mycket att välja på vilket gör det tusen gånger enklare att klä på sig. Sen ser jag ut som jag ser ut och min kropp är bebisens just nu. Inte ens värt att ödsla en tanke på att inte tycka om min kropp. Men så ser jag snygga kläder i butik, set i fina färger och tighta grejer jag inte kan få på mig och börjar sukta. Jag hoppas att jag kan behålla samma förlåtande inställning till min kropp som jag haft under graviditeten. Livet har varit så mycket roligare.
Första dagen i vecka 37 gick slemproppen!! Jag är inte säker på om det var hela och jag vet att det inte behöver betyda något, det kan fortfarande dröja många veckor, men GAH ett tecken på att något är på väg att hända. Mycket spännande!
Såhär var vecka 36!
Min kropp
Ny jobbig grej är halsbränna. Jag har varit ganska förskonad från det hittills. Hade bara en period i somras då jag knappt kunde sova för att jag rapade så mycket, haha. Nu är halsbrännan tillbaka, fast på ett annat vis. Kan inte äta stark mat exempelvis. Knappt ens peppar! Men det är lugnt, är inte sugen på stark mat ändå. Hade jag fått välja hade vi ätit skolmat varje dag.
Annars har jag samma gamla ”besvär” som jag haft i några veckor nu. Nattlig akuthunger, tryck neråt, kissnödig hela tiden och mensvärk. Men så länge foglossningen och revbenssmärtan håller sig borta är jag glad.
Veckans tanke
Det enda jag kan tänka på just nu är att föda barn. Det är tur man är gravid så länge, för det är först nu jag känner att jag faktiskt är redo för att föda. Jag känner mig inte tillräckligt förberedd rent kunskapsmässigt, men jag känner mig liksom taggad. Vettskrämd och taggad på samma gång ska tilläggas. Varje kväll googlar jag hur förlossningssmärta känns och läser om hur folk vill dö och att det är helt ohanterligt, och istället för att bli helt avskräckt känner jag mig…nyfiken? Är inte det märkligt ändå. Jag vet att det kommer vara jättehemskt, men känner samtidigt en stark känsla av BRING IT DÅ!!! Upp till bevis vad jag klarar av. Det här fixar jag!
Jag funderar också mycket på smärtlindring och hur jag vill att F ska vara mot mig i det läget. Vad jag tror att jag kommer vilja testa och vad som kan tänkas hjälpa mig. Jag har faktiskt inte läst på så mycket om medicinsk smärtlindring som epidural. Jag är rädd att jag ska läsa något som får mig att principiellt vilja avstå. Att föda barn i min mening är ingen martyrgrej. Man är inte ”duktig” för att man avstår smärtlindring. När jag nämnde det för F blev han arg och frågade varför i hela världen man ska ha mer ont än man måste, ”det får du inte”, sa han. Haha.
Jag vill ta det som det kommer och se hur mycket jag klarar av, men blir det ohållbart tar jag emot den hjälpen jag kan få. Som jag förstått det är det absolut viktigaste vad gäller upplevelsen av smärtan och förloppet att behålla lugnet. Så det ska vara mitt främsta fokus. Hur man nu lyckas med det.
Är vi praktiskt redo?
Ja, så gott som! Är mycket stolt för det trodde jag inte vi skulle vara. Allt vi behöver första tiden är fixat förutom en babysitter. Funderar på att köpa två varianter. Både en babybjörn och en som man kan höja och sänka, så att bebisen kan sitta i samma höjd som oss vid matbordet exempelvis.
Med tanke på att vi ska flytta inom en snar framtid har vi inga perfekta lösningar vad gäller förvaring och har exempelvis inte brytt oss om att skaffa spjälsäng (tänkte börja med endast babynest). Vi har satsat på endast det nödvändigaste. Lite stressigt att stå inför försäljning och flytt som höggravid, men det är vad det är. Försöker komma ihåg att det bara är jag som mår dåligt, bebisen bryr sig bara om att ha sina föräldrar nära och vet inte ens om att det är kaos just nu. Han behöver ingenting mer än mig. Känns tryggt och bra ändå <3 (och läskigt!!!)
Jag märker att jag inte klarar av att leva på som vanligt längre. Denna vecka har jag varit på kontoret tre dagar och har haft aktiviteter efter jobbet varje dag.
Jag har så gärna velat att jag ignorerat att kroppen egentligen sagt nej. Har haft så ont i ryggen varje kväll och känt mig bakis när jag vaknat dagen efter. I torsdags och fredags var jag helt slut. Det tog hela helgen att återhämta mig, så från och med nu drar jag ner på tempot.
Min kropp
Mensvärken har ökat något enormt. Eller det är ju inte mensvärk såklart, men känns så. Vaknar av det ibland på natten och har ont till och från hela dagen. Ibland gör det så ont att jag måste pausa det jag gör.
Trodde först det var sammandragningar, men hade en sammandragning när jag var hos barnmorskan samtidigt som hon kände på magen och då kände jag inget. Så jag vet i tusan? Kanske bara är livmodern som övar sig eller något. Men blir faktiskt orolig. Hur mesig livmoder har jag? Om jag har så ont redan nu, hur ska jag överleva förlossningen och när värkarna sätter igång på riktigt då…
Ibland värker det i magen på andra sätt också. Men svårt att säga om det är bebisen som rör sig så mycket att det gör ont, eller om det är min egen kropp som håller på.
Något som hundra procent är bebisen är när han tar sats och pressar ner sitt huvud allt vad han kan. Det är en ilande, nästan elektrisk smärta. Mycket skönt : ))
Som jag tidigare nämnt har måttet på min mage inte ökat de senaste två besöken hos barnmorskan. Jag ska dit igen imorgon och hoppas att det hänt något då. Men tack snälla för era lugnande kommentarer. Jag känner inte mig orolig längre <3
Veckans tanke
Har funderat en del på hur jag ska göra med norskan. Vår bebis är ju faktiskt 50% norsk. Jag vill i alla fall att språket förekommer i vår vardag, exempelvis genom att introducera böcker och filmer som jag tyckte om när jag var liten och att sporadiskt översätta ord på saker under dagen.
Men vad gäller att lära ut språket, exempelvis att jag endast skulle prata norska med honom, jag vet inte om det känns…lönt? Det ”tråkiga” med norska är ju att det är så likt svenska. Det skulle dessutom inte kännas naturligt för mig tror jag. Men jag vill inte att han ska känna sig utanför när vi är i Norge och jag vill såklart att han ska relatera till sina norska släktingar och förstå vad de säger. Men det kanske löser sig?
Förra helgen hade Hannah bjudit oss på ett hamburgerevent på Madame Mustasch. Vi skulle ses klockan 15.00 och gå en hamburgerkurs. Pepp på burgare gick vi till restaurangen…för att istället mötas av ett rum fyllt med alla våra nära och kära!
SURPRISE sa de! Vi fick bubbel och hälsades välkomna.
Det blir tyvärr inga hamburgare sa Hannah, däremot babyshower!
De hade gjort så fint! Och lokalen hallå! Dröm att få ha en del av Madame Mustasch för sig själv. Så mysigt där.
Hannah berättade dagens plan. Vi skulle börja med att de blivande föräldrarna skulle mötas i tre deltävlingar.
Första deltävlingen gick ut på att vi skulle köra radiostyrd bil två varv runt ett bord snabbast. Ni kan ju gissa vem som vann… Jag förstod knappt hur kontrollen funkade. Men F jobbar faktiskt med bilar, så det är fusk. Japp köra leksaksbil är exakt det jag tror han gör om dagarna.
Andra deltävlingen var en provsmakning. Vi fick provsmaka barnmat och gissa vad den innehöll. De var snälla och gav oss bara frukt och efterrättiga sorter.
Jag fick imponerande 4/4 rätt. F fick 1 rätt. Jag skrattade så mycket när han sa sina gissningar. Han trodde en var hjortron och en annan var lemoncurd. Ändå gulligt att han tror att det är normala smaker på barnmat.
Sista deltävlingen gick ut på att vi fick ett påstående, exempelvis ”vem kommer få sista ordet vad gäller bebisens namn” och sen skulle vi med hjälp av lappar svara Regina eller Frédéric.
De andra i rummet fick också gissa, vi blundade när vi räckte upp lapparna och sen fick vi poäng beroende på om vi svarat som majoriteten i rummet.
Vi åt mat såklart! Denna fiskrätt var otrolig!! Så jäkla god.
Och till efterrätt den smuligaste smulpajen ever. Precis som de ska va.
På bordet låg det lappar som gästerna fyllde i. Vi läste dem tillsammans när vi åt frukost dagen efter. Så mysigt. Blev rörd över alla gulliga saker som folk skrev. Blev ju som att läsa en hög med komplimanger om en själv.
Insåg att jag och F är sjukt stereotypiska. Jag fick alla mjuka värden som ”mammas lugn”, ”mammas goda hjärta” och F fick saker som ”pappas analytiska förmåga”.
Jaha vem vann tävlingen då? Jo F! Här ser ni mitt gracious loser face in action.
KOMPISAR <3
Alltså så fint det var att ha vår familj och vänner samlade såhär. Blev lite gråtig när vi åt middag och jag blickade ut över borden. Man ser ju aldrig alla man tycker om samlade på en gång. Kändes lite som ett bröllop? Fast ännu bättre för jag slapp planera och styra upp det själv, haha.
Det hade varit en affärsidé ändå? Överraskningsbröllop! Man ger en bröllopsplanerare en budget och förtroende och sen dyker man upp på bröllopet bara och ser vad det blir. Hade passat mig perfekt! Roligare så.
Jag och mamma matchade omedvetet i djurmönster.
Vi fick så fina presenter att det är helt galet. Blev chockad över folks ansträngning och tanke. Vi fick många saker som vi inte ens visste att vi behövde och önskade oss.
Det största paketet var från Sofie och Dan och innehöll en badbalja. De åkte tåg med det och Sofie berättade att de hade gått förbi barn på vägen som sett paketet och sagt ”waaaow”. Haha.
Tänk att vi ska bli föräldrar!!! Jag ska ha barn med denna jäkla pangkille. Hur kunde jag ha sån tur.
Efter några timmar började gästerna droppa av och vi var ett litet gäng som stannade kvar, drack drinkar och pratade barnnamn.
Jag blev så himla sugen på en Kaffe Karlsson och beställde en alkoholfri variant. Det var inte god. Längtar efter the real deal. Snart snart.
Vid niotiden tackade vi för oss, gick hem och öppnade alla presenter…och sedan började F föra in allt bebisrelaterat i excel för att få en överblick på allt vi hade och vad vi saknade. Haha så knäppt och gulligt. Det var inte mycket vi saknade efter alla presenter kan jag säga. Guld värt ju.
Tusen tack alla som kom och gjorde denna dag fantastisk! Är så galet tacksam och rörd att våra nära styrt upp något så fint till oss. Vi har världens bästa vänner och familj! <3
