Follow my blog with Bloglovin

Måndagssnack

Igår kväll blev det plötsligt läskigt. Skulle kissa och när jag torkade mig reagerade jag på att pappret blev rött. Tittade ner i toaletten och vattnet var helt rött. Jag förstod genast att det var mitt urin och att blodet inte kom från någon annanstans. Ropade på F som tittade och tillsammans gick vi igenom allt jag ätit de senaste dagarna och konstaterade att det inte berodde på mat.

Ringde till förlossningen och blev slussad mellan olika personer. Ingen visste hur de skulle hantera det. De hade aldrig hört om det tidigare. Det värsta var att de vägrade lita på att det var urinen. De sa mest att ”ja men en teckningsblödning är jättevanligt”, ”ta på dig en binda” och frågor om hur mycket blod det kom i trosorna. Försökte gång på gång förklara att det var mitt KISS och inget annat. Till slut bestämde vi att jag skulle kolla nästa gång jag kissade och ringa tillbaka om det var likadant.

Kände mig nästan gaslightad efter samtalet. Inbillade jag mig? Det kanske är blod från slidan ändå? Googlade mig tokig utan något bra svar. Kanske har jag druckit för lite och är uttorkad? Hällde i mig 4 glas vatten. När det var dags att kissa nästa gång kissade jag i en plastmugg och alltså chocken när jag lyfte upp den för att titta. Det är det sjukaste jag sett. Det var helt rött! Helt mörkrött och inte genomskinligt överhuvudtaget. Såg ut som rödvin. Jag ringde in till förlossningen igen och den här gången stod jag på mig mer trots att de fortfarande tvekade på om det verkligen var urinen. Vid 00.00 bestämde vi till slut att jag skulle komma in på en kontroll.

 

Satte plast på muggen och tog med mitt urinprov. Ansiktsuttrycket när de såg det var ändå lite plåster på misstro-såret, haha.

Var så nervös i bilen. Vad kunde det vara? Det enda rimliga kändes som urinvägsinfektion, men jag har aldrig varit med om att det är blod i urinen då. Blev orolig över att det var något fel på mig och att de skulle behöva plocka ut bebisen med kejsarsnitt.

 

Gjorde ctg och bebisen hade sitt livs fest just då och mådde superbra <3 Hade lite sammandragningar enligt maskinen, men kände inte det.

De tog prover på mig och allt var bra, förutom urinen då som mycket riktigt påvisade blod och en massa andra saker. De skickade iväg det på analys och jag fick åka hem med antibiotika. Kommer även få antibiotika i dropp när förlossningen startar.

Det var alltså inget allvarligt som tur är. Men så märkligt att jag inte märkt av urinvägsinfektionen? Fast å andra sidan – det är kanske därför jag har molande värk så ofta? Mina urinprov hos barnorskan har indikerat infektion under hela min graviditet, men så låg att det inte behövde behandlas. Jag har tyckt det varit bra, vill ju helst inte ha antibiotika. Men läskigt att det kunde bli såhär.

Nåväl. Nog om min UVI.

Måndag och två dagar kvar till min BF. Denna vecka är vårt barn beräknat att födas! ”Då ses vi snart igen”, sa de när vi skulle åka hem från förlossningen. Vilken dag som helst nu. Håller på att bli knäpp av att inte veta när det blir. Men jag känner mig inte stressad. Det är som ett lugn över mig. Jag är redo och jag är taggad. Är så glad att ni övertalade mig till att inte jobba hela vägen fram till bebisen kom som jag egentligen tänkt från början. Jag har verkligen behövt den här tiden för att förbereda mig. Dels fysiskt med att vila och boa hemma. Men mest mentalt.

260 gillar

Kommentarer (21)

  • Emelie

    |

    Vilken tur att det inte var någon fara ändå 🙂
    Det är sååå spännande att följa dig nu. Jag går och kollar titt som tätt för att se uppdatering om det hänt något.
    Lycka till när det är dags

    Svara

    • Egoina

      |

      ❤️

      Svara

    • Hilda

      |

      Samma här 🤗

      Svara

  • M

    |

    Åh, känner igen att inte bli stressad men ändå knäpp av att inte veta när bebisen ska komma.❤️
    När sonen föddes hade man precis börjat ändra rutiner för igångsättning pga studien om förhöjd risk att fostret dog om man väntade med igångsättning. Min barnmorska hade ingen aning om vad som gällde. På rutinkontroll i vecka 41+0 sade de att jag skulle bli igångsatt om ett par dagar om inget hände. När vi sedan åkte in till förlossningen någon dag senare pga värkar fick jag nya besked. Jag var inte så öppen vid vaginal undersökning och då sade jag att ”jag blir ju ändå igångsatt på fredag”. ”Näe, du blir inte igångsatt då. Det är bara en kontroll”, svarade barnmorskan på förlossningen. Satt där med avtagande värkar och kände liksom ”men när ska han komma egentligen?????”. Vi stannade kvar på förlossningen och dagen efter föddes han ❤️

    Svara

  • Ajli Müller

    |

    Vilken fruktansvärd UVI! Jag har haft det fler gånger, tror att vissa har lite ”läggning” för det, för min del genom lite njurproblem etc. Men har ALDRIG sett något sådant där! FRUKTANSVÄRT! Stort lycka till med din kur och gott att bebis i magen inte tycks må dåligt av det <3

    Svara

  • Caroline

    |

    Men så himla sjukt. Och så otroligt rött! Hur kan det ens bli så? Heja dig som stod på dig och vi längtar också efter er bebis här på din blogg!

    Svara

  • Linn

    |

    Jag får alltid blod i urinen när jag har uvi, men förstår att du blev lite rädd i och med graviditeten. Tur att du fick hjälp tillslut!

    Härligt att du känner att det var bra att gå på ledighet lite tidigare… snart är han här ♥️

    Svara

  • Elin

    |

    Men fy, stackars dig! Taskig UVI som dyker upp och skrämmer dig så där.
    Kul att bebisen hade skoj iaf. Han verkar vara en pigg en 🙂 Blir spännande att följa om han är lika vild på utsidan sen.

    Svara

  • LuuH

    |

    Sånt är obehagligt, så bra att du stod på dig! Så fick ni en övningsrunda till förlossningen mitt i natten också 😅

    Svara

  • Robert

    |

    Puh! Läskigt när nåt inte är som det borde. Råkade på nåt ”liknande” (inte samma sak men med blod på ett annat sätt) för nåt år sen men insåg efter en googling att det var rätt normalt och ofarligt i vanliga fall. Rätt skönt ändå när det blev som vanligt igen.

    Svara

  • Sofia

    |

    Men så läskigt. Va skönt att allt var bra. Tänk att snart är er lilla bebis här. Själv är jag 10 veckor efter dig och har en liten söndags-rutin där jag brukar läsa din veckouppdatering för samma vecka som jag går in i. Är så otroligt imponerad av dig, du känns så klok och sund. Tror ni kommer bli världens bästa föräldrar!

    Svara

    • Egoina

      |

      Tack snälla vad fint sagt ❤️❤️❤️ grattis till din graviditet! Hoppas du mår bra ❤️

      Svara

  • Melisa

    |

    Hej Regina!

    Skönt att det inte var mer än UVI!
    Jag skriver INTE detta för att skrämma upp eller liknande men vill bara hojta till om en sak.

    Be att de sätter in antibiotika under förlossning också ifall du hinner avsluta din kur.

    Jag fick en lätt UVI i början av graviditeten. När jag sedan födde gick allt super, men 8 dagar efter lillgrabben var född åkte vi akut in på barnsjukhuset och så småningom visade det sig vara blodförgiftning – som kan vara livsfarlig för bebis. Detta kunde de se berodde på UVI.

    Som sagt, skriver INTE för att skrämma. Men dessvärre är det inte många som känner till detta och något som enkelt kunde förhindras med antibiotika under förlossningen sattes därför inte in.. bara håll dig informerad!

    Och stort lycka till. Att föda var det häftigaste jag gjort i mitt liv och längtar efter att få göra om det flera gånger (förhoppningsvis). ❤

    Svara

    • Egoina

      |

      Tack! ❤️ Som tur är har de koll på detta. Skönt att det gick bra för er ❤️

      Svara

  • Fanny

    |

    Fick också blod i urinen när jag hade UVI, det var väl inte sådär pass rött dock..
    Jag tänkte att ”det går nog över” men istället kröp infektionen upp till njurarna. Bra att du stod på dig dvs!

    Svara

  • Frida

    |

    Usch så läskigt! Men vad skönt att det ”löste” sig. Jag blödde fram till v. 12 ungefär i min graviditet och jag var så rädd och orolig (inte blod i urinen då).
    Fick höra av BM att du inte får symptom om du får UVI som gravid. Var därför skiträdd och ville kolla mitt urin typ varje gång 😅

    Stort lycka till nu! Följer dig med spänning 🥰

    Svara

  • Mila

    |

    Tycker ändå det är lite tråkigt att du behövde stå på dig om att det var hematuri och inget annat. Undrar ju hur ofta de tveksamt frågar män ”Men har du inte bara ätit rödbetor då?” när karlar har blod i avföringen… Oh well. Skönt det verkar ordna sig!

    Svara

    • Egoina

      |

      Jag med faktiskt. Tråkigt första möte. Men antar att det är vanligt att folk blandar ihop det.

      Svara

  • C

    |

    Vad fint att du valde att vara ledig de här veckorna. Man ska nästan vara uttråkad och rastlös när man kommer till förlossningen, inte stressad och med andan i halsen.
    Nu har du skapat de bästa förutsättningarna för att ni ska få en toppenstart! ❤️

    Svara

  • Petra

    |

    Skönt att du mår bättre och att det inte var nåt allvarligt eller farligt för bebisen ❤️
    Jag är ingen expert men jag tror (för min del) att sammandragningar kan hänga ihop med hallonbladstéet också. Jag dricker en kopp varje kväll sen ett par veckor och börjar nu koppla ihop att jag får ont i magen och att den blir spänd/får förvärkar direkt efteråt! Antar att detta är individuellt men då du sagt att du också dricker det kanske det hänger ihop? Förutom faktumet att sammandragningarna beror på att due-datet är nära då 😂

    Svara

    • Egoina

      |

      Ahh kanske! 😯

      Svara

Lämna en kommentar

Arkiv