Jag har haft en städdag idag. Eller en mys-städdag kanske jag ska kalla den. Inget går fort just nu, så jag lät det ta hela dagen. Lullade runt i min egen takt, rensade i skåp, rengjorde sminkborstar, tvättade, städade och röjde.
Mmm så tillfredsställande.
Min största motivation till att städa var att göra städklipp på Instagram. Haha whatever works. Älskar att titta på när stök bara magiskt försvinner.
Det är så skönt nu när det är klart. Jag har varit på dåligt humör på sistone och inte haft energi till någonting. Dessutom har F tagit hit massa saker från sitt gamla förråd som bara står i högar i kontoret och väntar på att vi ska flytta. Eftersom det är kaos där har det känts så omotiverande och vi har låtit resten av lägenheten förfalla också. Men nu är det lite mer ordning. For the time being i alla fall.
Nästan varje kväll cyklade vi till stranden. Det är verkligen inte långt, några hundra meter bara. Men har man foglossning så har man. Så gullig bild på oss btw.
Freddy badar.
Och jag sitter i min stol och tittar på. Att vara på stranden, särskilt nu, är kanske det tråkigaste jag vet. Men vad gör man inte.
Piffade till mig lite för att åka och rita kök. Är man på dåligt humör kan man i alla fall få känna sig fin.
Hittade en fin klänning på rea. Inte en gravidklänning dessutom. Länk till den här (annonslänk).
Och här är en annan hissbild. Gör jag annat än att fota mig själv i hissen? Nä knappt.
I alla fall. Jag skulle göra spray tan! Jag solar ju aldrig som ni vet. Tycker det är så tråkigt, varmt och obekvämt. Brukar använda brun utan sol ibland, men det var verkligen inte det lättaste nu när jag inte är så smidig. Jobbigt och magen liksom hängde över låren när jag skulle smörja in benen. Blev inte bra, så jag bestämde mig för att testa spray tan.
Nysprayad! Denna färg är dock bara för att den som sprayar ska se var färgen hamnar och man sköljer av den sen (om jag förstod det rätt). Den riktiga färgen bildas efter några timmar.
Såhär såg jag ut ett dygn efter. Bad om att inte bli så jättebrun då det inte sett narturligt ut på mig. Men ångrar att jag inte tog liiite mörkare ändå.
Det blev väldigt fint och jämnt hursomhelst. Synd bara att det försvinner redan efter en vecka. Men kommer absolut testa det en annan gång exempelvis inför en tillställning.
Från ingenstans började vår prickblad växa efter att ha sett exakt likadan ut i tre år. F blev så pepp och gjorde det till personliga mission att få ordentlig fart på den.
Varje dag mäter han den, vattnar omsorgsfullt och plockar bort döda blad.
Sen flyttar han runt den under dagen. Här fick den stå på taket en stund.
Och så har vi lagat paprikasoppa utan knappt någon paprika i då de var mögliga. Men det blev gott ändå.
Våra dagar består mest av planeringsmöten och renoveringsval. Vi har hittat ett program där man kan rita rum och möblera, och sitter uppe sent på nätterna och designar. Jag tycker ju inte det är så kul med varken renovering eller inredning, men så kul det är att designa? Som att spela Sims fast i verkliga livet. Önskar vi bara kunde flytta in där i programmet istället. Tänk vilket lifehack sen när vi ska börja köpa möbler dessutom. Kan bara testa i programmet.
Följer ni Britney Spears på Instagram? Fick rysningar i hela kroppen när hon själv använde hashtaggen #freebritney häromdagen. Jag är fascinerad av konspirationsteorier och tycker generellt det är spännande att läsa om. Men av alla konspirationer har det funnits två jag känt faktiskt kan ligga något i och det har varit Britney och Estonia. Sjukt att just dessa två teorier belyses och utreds i detta nu. Menar inte då att jag tror att allt är sant såklart. Exempelvis tror jag inte att Britney suttit och photoshoppat sina ögonfransar. Men vem vet.
På lördag åker vi till Norge! Det känns så overkligt att det faktiskt blir av. Trodde inte jag skulle hinna träffa min familj som gravid, är så glad!
Det känns som att skriva dessa vecko-gravidinlägg är det enda jag gör just nu. Förstår om de är ointressanta. Är bara att scrolla sig vidare då, skriver de mest för min egen skull.
Vecka 23! Från och med denna vecka är bebisen juridiskt ett barn och det är möjligt att rädda honom om han kommer ut ur magen. Antagligen hade det inte gått så bra och jag hoppas att han stannar inne länge till, men galet att tänka på att han är så pass färdigbakad.
Min kropp
→ Har haft ont/varit trött i ryggen nästan varje dag och när jag väl har ont finns det knappt något jag kan göra för att det ska bli bättre. Att ändra sittposition på stolen eller kudde i svanken hjälper knappt. Det enda som hjälper är att vila raklång och länge. Ibland är inte ens en hel natt tillräckligt. Men sedan jag började sova med en kudde mellan benen (tips från er, tack!) för några dagar sedan har det blivit bättre.
→ Jag kan nu se bebisens rörelser utanpå magen. Trevligt för F som får vara lite mer delaktig. Jag tycker mig inte ”få svar” när jag trycker på magen, men känner ändå att vi kommunicerar på något sätt. Exempelvis ”säger han till” när han tycker att jag ska ändra position. Det är så konstigt att rörelser i magen är en helt normal grej nu. När jag började känna av honom tyckte jag det var så läskigt att jag inte ville att F skulle gå till jobbet. Jag ville absolut inte vara ensam med en alien i magen.
Mitt mående
Jag har inte mått särskilt bra denna vecka. Jag känner mig nedstämd, ledsen och på dåligt humör. Jag har hittills älskat att vara gravid, men nu känner jag mig så less. Jag känner mig som en fånge i min egen kropp. Jag är trött på att ha ont, jag är trött på tyngden ner mot underlivet, att ständigt vara kissnödig, inte kunna böja mig ordentligt, inte kunna ligga på mage och jag är trött på att vagga fram.
Jag har ibland tänkt att gravida vaggat med vilje, för att liksom framhäva att de är gravida. Haha nej så är det ju verkligen inte. Mvh/ person som är rörlig som ett kylskåp med foglossningskänningar och tryck mot fiffi. Längtar efter att kunna röra mig smidigt och vara osynlig igen.
Veckans aptit
Har inte varit så hungrig de senaste veckorna, har till och med glömt bort att äta ibland. Men denna vecka har jag känt mig omättligt hungrig. Mellanmål är ett måste. Helst nektariner, yoghurt och sesamknäcke med ost.
Igår gick jag på semester! Det blir en annorlunda semester för vår del då vi har en del att stå i med renovering och fix. Men ska försöka njuta lite också. Michaela gjorde ett så mysigt inlägg med saker hon längtar efter med semestern. Jag hakar på!
7 saker jag ser fram emot med semester:
Maten. Mat som knappt behöver tillagas. Enkla sallader, frukt som smakar mycket mer, skaldjur i mängder och pizza på stranden.
Känslan av att vara på väg. Sitta färdigpackad i bilen med förväntningar om allt det roliga som ligger framför en.
Doften av sommarregn. Blöta sandaler, klänningen som klibbar sig längs kroppen och den torra asfalten som färgas mörkgrå.
Glassen. Mjukglass med godistopping från Sannas kiosk, gelato med smak av pistage och choklad och magnum strawberry white.
Semesterlooken. Inga byxor, inga strumpor, inget som sitter åt och lockar som får självtorka i värmen.
Norge. Vara borta men ändå hemma, umgås med familjen, fräscha upp norskan och köpa nostalgi i matbutiken.
Vara med F dygnet runt. Vakna av pussar, långsamma frukostar, syssla med sitt eget men ändå tillsammans och planera dagarna med pronomen vi.
I lördags var det kalasdags! Mammas sambo fyllde år. Vi plingade på med blommor, present och gamla skruttiga gender reveal-ballonger.
Greta hälsade mig välkommen genom att slicka av min body lotion. Smaskens tyckte hon.
Mamma dukade fram fika och F lutade sig ”ur bild”, trodde han.
Tårta! Med drottningssylt och lemoncurd. Godaste tårtan jag ätit på länge. Briljant idé att ha lemoncurd i gräddtårta.
Vi fikade tills vi inte fick ner en smula till, Greta visade oss vilka konster hon lärt sig och sen var det dags att åka hem igen.
Köpte mat på vägen hem. Ingredienser till att göra paprikasoppa och sesamknäcke bland annat.
Sen blev det ny dag enligt min kamerarulle. Tårta till frukost! Då mår man.
Jag skulle på utflykt. Caroline drog med mig på loppis i Landskrona.
När jag skulle betala frågade kvinnan i kassan om jag möjligtvis kom från Norge och om jag gått på Koppargårdens dagis. När jag svarade ja berättade hon att hon var min dagisfröken då, att hon kände igen mig på mina ögon och att hon tänkt på mig senast häromdagen. ”Du var en så oberäknelig unge”, sa hon med glimten i ögat.
Så gulligt att hon kände igen mig, men vadå oberäknelig? Har alltid fått höra att jag var världens enklaste barn. Nu kommer det fram. Haha.
Firade loppisfynd med liten Tychobiff på Tycho Brahe. Hade kunnat flytta tillbaka till Landskrona endast pga de där såserna </3
Vad köpte du på loppisen då?? Sorry för cliffhangern. Det blev två fat. Detta tårtfat.
Kolla så gulliga fötter! Nu har jag en ursäkt att göra tårta snart. Kaaaanske en gräddtårta med drottningssylt och lemoncurd?
Och ett glasfat i form av ett snäckskal. Så vackert. 30 kronor styck gav jag för dem.
Har en målbild att jag och F dukat fram skaldjur, ostar och vin i nya lägenheten och att bebisen sover bredvid. Då ska detta fat vara med!! Jag har och har haft så många målbilder relaterat till bebisen förresten. Är sånt intressant att läsa om, eller bara cringe?
Tog mig hem från Landskrona och hämtade ett hemligt paket på vägen. Hade ingen aning om vem som skickat. Det var stort och ganska tungt. Så nyfiken!
Det var från Libero. De skickade en present som tack för att jag medverkade i deras podd. Nämen alltså så snällt. Och kolla så mycket grejer till bebisen. Blev helt gråtig när jag öppnade. Jag ORKAR INTE att han ska ha en haj-handduk och en UV-mössa med en krabba på.
Det var varmt och vi cyklade ner till stranden. F för att han ville bada, jag för att jag ville äta glass. Valde kulörtströssel för man bli ju så glad.
Sen cyklade vi hem och duschade. När jag kom ut ur duschen hade F dukat fram snacks till EM-finalen.
Vilken rysare det var! Glad att EM är över ändå, jag orkar inte med deras förkrossade ansikten när de missar en straff. Det är för hemskt. Men F var mycket glad.
Här kommer den sista delen av svaren från frågestunden jag postade för några veckor sedan. Jag delade upp frågorna i ett vanligt frågeinlägg och ett graviditetsrelaterat. Här kommer den graviditetsrelaterade delen!
Hej! Nyfiken på hur du tänker med vaccination? Jag bor själv i Skåne och är gravid. Är nu inom åldersspannet som får boka sig för vaccinet. Jag är lite kluven och nyfiken på hur andra gravida tänkt göra ska du vaccinera dig?
Hade tänkt låta bli denna fråga då jag vet att jag riskerar total kaos bland kommentarerna. Säger redan nu att om du går över gränsen med din kommentar eller har tänkt posta anti-vaccin-”sanningar” eller annat som är spekulationer som presenteras som fakta så kommer jag inte att godkänna. Jag kommer inte heller att diskutera detta något mer.
Jag har i samråd med min barnmorska bestämt mig för att avvakta. Jag säger inte att jag inte kommer att vaccinera mig, men som jag känner nu avvaktar jag eller väntar eventuellt till november när bebisen har kommit. Med tanke på hur smittspridningen ser ut i Sverige nu och med tanke på att jag jobbar hemifrån, inte tillhör riskgrupp och i princip alla personer jag träffar är vaccinerade känns det just nu som ett bra beslut.
Vaccin för gravida godkändes nyligen i Sverige och jag förstår absolut dem som väljer att vaccinera sig och som sagt säger jag inte att jag inte kommer att göra det, men jag vill avvakta lite till. Det finns studier, men de jag har läst har varit väldigt små och inte ordentligt genomförda eller vad man ska säga då man enligt min barnmorska inte får göra studier på gravida och såklart inte vet långtidseffekterna.
Jag måste erkänna att det inte känns bra att varken Norge eller Danmark rekommenderar vaccin för gravida (som inte är i riskgrupp). Ni som vill skriva hat till mig nu kan väl försöka föreställa er hur ni hade känt om det var ert hemlands riktlinjer. En annan sak som gjort mig orolig är att jag har en kompis i Norge som blivit förlamad av vaccinet. Det är förhoppningsvis bara tillfälligt och de håller på och utreder henne nu. Jag skriver absolut inte detta för att få folk att avstå vaccin, jag är INTE en vaccin-motståndare, men för att förklara ”var jag kommer från” med min oro. Att vara gravid har gjort mig tusen gånger mer nojig. Det här valet är alltså väldigt jobbigt för mig för det handlar ju inte bara om mig. Självklart förstår jag att det finns risker med att bli smittad också, men det är såhär vi väljer att göra just nu. Ber om respekt inför mina känslor och vårt val, även om du som läser tycker annorlunda.
Vad funderar ni på för namn till bebisen? Vilka namn gillar ni/gillar ni inte?
Vi har inget namn just nu. Frédéric har några namn han gillar varav ett namn han kämpar extra hårt för. Till en början tänkte jag att inget namn var bra nog, men nu tänker jag att det blir bra oavsett vad det blir för det är ju han som kommer heta det. Känner inte att det är så viktigt längre.
Men vi har inte bestämt oss för något än. Det var lättare med tjejnamn. Där har vi ett alternativ som båda gillar. Vi får se vad det blir. Jag hoppas att vi snart bara ”ramlar över det” och att det känns helt rätt.
Jag är lite nyfiken på hur ni tänker dels kring namn iom att ni båda har rötter utanför Sverige, och själva inte har helt typiska svenska namn? Och även kring språk, vill ni lära barnet “era” språk utöver svenska?
Frédéric sa faktiskt det till mig för några veckor sedan, att det inte har varit så kul för honom att ha ett annorlunda namn. Dessutom säger de flesta (till och med hans mamma) ändå Fredrik till honom. Trots det är hans favoritnamn till bebisen ett ganska vanligt svenskt namn, men med fransk är uttal och stavning… Haha. Man skulle ju tro att han lärt sig. Ingen kommer ju uttala det som han vill. Men tror vi båda ändå uppskattar att ha annorlunda namn nu när vi är vuxna i alla fall. Jag tyckte inte det var jättekul att heta Regina när jag var liten dock.
Vi letar främst franska, italienska och norska namn. Men som är normala att uttala på svenska eller vad man ska säga. Finns så otroligt många fula norska namn btw. Haha.
Ja, jag vill egentligen att bebisen ska lära sig fler språk. Jag kommer nog inte lära honom norska, mest för att det känns lite meningslöst då det är så likt. Men jag kommer dagligen säga meningar och översätta vad ord är på norska. Jag hoppas att F gör samma. Hans franska är inte på flytande nivå längre, tyvärr. Annars hade jag uppmuntrat honom att endast prata franska med honom.
Jag är också nyfiken på vad ni tänker om namn till bebisen era namnförslag (om ni vill berätta), vilken typ av namn ni gillar, har ni samma smak, vill ni ge barnet namn efter någon släkting?
Min mammas farmor och farfar hette Ella och Henry och det har varit mina favoritnamn till ”mina barn” sedan jag var liten. Nu har jag flera kompisar vars döttrar heter Ella, så det är inte aktuellt längre, men Henri kan jag tänka mig (med i istället för y för att franska till det). Men F verkar inte såld. Vi har en del namnförslag, men jag behåller dem för mig själv. Vi har ingen typ av namn vi föredrar, men jag skulle säga att jag drar mer åt gamla namn och F fokuserar mest på vad han tycker låter vackert.
Svår fråga men hur/när visste du att F var den rätta att bilda en framtid/familj med?
Ni verkar så fina emot varandra
Tack snälla <3 Jag har vetat att F skulle bli en bra förälder sedan vi träffades i princip. Hans värderingar och att han värdesätter familjen framför allt annat är en av sakerna jag föll för. Att se hur han tar hand om sina föräldrar är en kvitto på det och jag vet att jag valt en bra pappa till mina barn, oavsett vad som skulle hända mellan oss.
Vad gäller när jag visste att det var rätt för OSS att leva vårt liv tillsammans och bilda familj så vet jag inte exakt när det var. Men tänker samtidigt att man inte kan veta det helt säkert. Man kan tro och hoppas. Vi har aldrig haft det bättre ihop än vad vi har nu och vi har gått igenom saker och utvecklats ihop på ett sånt sätt så att jag tror att vi är bra rustade för denna utmaning. Men man vet aldrig hur det blir sen. Därför är det viktigaste för mig att veta att bådas största prioritet är att vårt barn ska ha det bra, oavsett hur vår relation till varandra ser ut.
Dina tankar kring kost under graviditeten? Menar inte relaterat till vikt då. Jag var sjukt stressad över att få i mig tillräckligt med grönsaker och drack typ en miljon smoothies för att få i mig extra var så rädd att bebisen inte skulle få i sig bra med näring och känner i efterhand att den oron var sjukt överdriven
har du något sådant som du “fastnar” i?
Jag har faktiskt inga sådana känslor kring kost. De första veckorna kunde jag inte äta annat än färdigmat och bröd. Grönsaker var det absolut sista jag kunde tänka mig. Var orolig då, men googlade en del och läste att barn kommer ut hela och friska även under fruktansvärda förhållanden. Jag tar dock kosttillskott och försöker tänka på att få i mig bra näring till bebisen. Men i det stora och hela äter jag det jag är sugen på. Herregud det är så mycket annat att oroa sig över och det är så mycket som händer med kroppen och aptiten. Min prio är att få i mig mat bara och med tanke på alla krämpor förtjänar jag att äta sånt jag är sugen på. Låt mig vara känner jag mest.
😴
Har du några speciella tankar kring amning?
Nej. Jag har förstått att denna fråga är laddad, men jag har ingen åsikt om det. Jag vill gärna amma om jag kan, men funkar det inte så funkar det inte. Kommer inte slå knut på mig själv eller stressa upp hela familjen för att det måste vara på ett visst sätt. Dagens ersättning är ju hur bra som helst.
Vi får se vad som blir bäst för oss. Däremot ska jag göra vad jag kan för att jag och bebisen ska få goda förutsättningar. Har kollat på youtubevideos om grepp och hur man själv kan mjölka ut råmjölk. Chocken när jag lyckades få ut två droppar redan nu!! Får jag ut mer ska jag spara i frysen. Haha.
HAR du börjat kolla på vagnar än? !
Nej. Men jag har gått med i en bf november-fb grupp nu. Där pratas det vagnar, babyskydd, och vad som är bäst osv hejvilt. Har sparat alla intressanta trådar. En dag när jag orkar ska jag sammanställa deras topp 3, provköra dem och sedan välja. Orkar inte göra det svårare än så. Varsågod för detta lifehack.
Ser du och F lika på barnuppfostran, är ni överens om hur ni vill uppfostra erat barn ? Har ni pratat mycket om det eller tar ni det som det kommer?
Ja, vi ser väldigt lika på barnuppfostran och hur vi vill leva med barn. Barnet kommer såklart vara det viktigaste i vårt liv, men vi är väldigt överens om att vi fortfarande är viktiga också. Vi ska fortsätta prioritera vår relation och våra intressen. Jag vill se det som att barnen blir en del av vårt liv, inte skapar vårt liv. Sen får vi ju se hur det blir i verkligheten, kanske inte alls funkar.
Tidigare har du berättat att F gillar att planera. Märker du av det nu under graviditeten, på vilket sätt?
Haha nej. Du har nog missförstått. Han är en person som behöver förbereda sig. Han har en lång startsträcka. Han behöver planera att han ska planera, typ. Att skriva listor i excel var hans idé. Har hittills inte märkt mer än just listorna. Men det känns tryggt att få barn ihop med en person som alltid lyckas lösa saker. Även om det skulle vara i sista minuten har jag full tilltro till att han alltid löser saker. Om vi inte skulle hinna med att köpa vagn vet jag att han magiskt kommer dyka upp med en dagen innan vi behöver den. Han är bara sån.
Hur tänker du kring barnrummet, kommer du/ni bli super pysslig med vimplar, unik väggmålning och egentillverkad molnlampa osv?
Kort svar: NEJ : O
Längre svar: Men man vet aldrig. Jag kanske får feeling! Tror dock att om jag får pyssel-feeling är jag snarare en sån som kommer tillverka egna leksaker, gå all in vad gäller nissebrev och göra mellanmål i roliga utföranden. Är ju generellt inte så superintresserad av inredning och ännu mindre av inredning i barnrum zzz. Men som sagt, vem vet! F däremot kommer gå all in. Blir inte förvånad om han bygger häftiga speciallösningar i barnrummet och unika möbler…men kanske ändå snarare lådbilar och trädkojor.
Hur ser du framför dig att ni ska fira olika högtider med den lille? Tycker själv om att fantisera om det, bebisar och barn gör högtider extra speciella.
Ser så otroligt mycket fram emot det. Hur högtider snart kommer att få en helt annan betydelse. Jag längtar efter att få vara en familj med traditioner och att det kommer finnas en person som kan berätta om sin barndom och hur vi ”alltid gjorde”. Det är faktiskt det jag ser fram emot mest <3
Hej! Du skrev att du började käka d-vitamin för att försöka bli gravid… Hur åt du dessa? Dvs hur mycket och hur ofta? Och åt du extra stort när ägglossning närmade sig? Vill nämligen också plussa….
Har fått så många frågor om detta och jag förstår att ni frågar då det är jättesvårt att hitta information om det här. Har också suttit där desperat och googlat. Men det känns inte rätt att tipsa om att överdosera ett kosttillskott, jag kommer alltså inte skriva ut någon dos.
Jag tog D-vitamin varje dag och sen tog jag en stor dos precis innan ägglossning. Hur stor dos vill jag som sagt inte specificera. Som jag har förstått det har man som en depå av D-vitamin i kroppen som fylls på (det är det som händer under en solresa exempelvis) och att ta en stor dos då och då är inte farligt. Men man kan överdosera och det är inte bra. Tänk även på att nu på sommaren får vi D-vitamin från solen.
Jag tipsar om att kika in på Vulverines Instagram för mer information om fertilitet och vad man kan göra för att påverka. Haha gud, jag ställer mig verkligen i skottlinjen när jag skriver detta inlägg. Ser inte fram emot att läsa kommentarerna 🙃
Har du några tankar inför förlossningen? Det är så olika för alla. Jag var helt obsessed inför mitt första barn. Kollade, lyssnade och läste allt som var förlossningsrelaterat. Min kompis var tvärt om
Nope. Det är så märkligt för jag är totalt ointresserad. Vill inte ens höra mina kompisar förlossningshistorier just nu. Jag blir mest skrämd av att höra och läsa om grejer och vill just nu inte alls tänka på att bebisen ens ska ut.
Dessutom är allas upplevelser olika, det finns liksom ingen subjektiv sanning eller sätt att förbereda sig som passar alla. Jag har en inre tilltro till att det kommer bli bra. Jag litar på min barnmorska, på vården och på mig själv. Det kommer gå bra.
Kul med frågestund! Jag undrar hur beslutet kring att börja försöka bli gravid gick till. Var ni överens direkt eller var ni osynkade så att den ena fick vänta in den andra?
Det är så roligt att få följa dig i detta!
Vi var överens om när det praktiskt och logiskt var rätt. Men känslomässigt har vi varit osynkade då jag har längtat längre än vad han har. Det har varit jobbigt att vara ensam i det, men det är såklart väldigt vanligt.
Något som hjälpte för mig var att vi bestämde när vi skulle börja försöka. Tidpunkten var alltså bestämd för längesedan. Då hade jag något att förhålla mig till och ramar för min längtan. Sen gick det inte att bli gravid direkt som ni vet och så visste vi ju att det kunde bli, men man är redo när man är redo och man får ju förutsätta att det kan hända direkt när man planerar så stora saker. Sen måste jag säga att jag aldrig tror att man är och känner sig helt redo, egentligen.
Nyfiken på hur ni tänker kring att visa upp bebis på dina sociala medier! Om ni tänkt någon än alltså
Vi har pratat lite löst om det, men har egentligen inte bestämt exakt hur vi vill göra. Det som är viktigt för oss är barnets integritet. Jag vill inte att mitt barn ska känna att jag lämnade ut honom eller berättade och visade upp för mycket. Jag själv som barn hade ett stort behov av integritet och jag minns känslan när vuxna gick över gränsen. Det är så jag försöker tänka – hur hade jag känt om mina föräldrar hade skrivit eller postat X.
Jag försöker komma fram till var gränsen går, men jag vet inte exakt. Men jag tänker såhär – hellre för lite än för mycket. Han kommer inte vara en huvudperson i min blogg, men kommer vara en person i bakgrunden. Kanske synas på någon bild då och då. Men inte närbilder flera gånger i veckan. Jag tycker också det är skillnad på när han är bebis och när han är äldre.
För mig handlar det alltså inte nödvändigtvis om att aldrig visa eller skriva om vårt barn, men att respektera integriteten och att han inte valt att synas på en så stor plattform. Det här är något jag och F ska prata igenom mer vad exakt det innebär, men så går mina tankar så långt.
Jag undrar om du eller någon annan kanske skulle vilja ge lite tips/förståelse till oss som finns runt omkring er som försöker bli gravida? Om det är något som irriterar/stör/sårar er på något sätt. Jag har en väninna som genomgår detta men vet att hon tycker det är jobbigt när man frågar men samtidigt tycker att man inte bryr sig om man inte frågar och att man säger fel saker. Hennes största önskan är att få barn och själv vill jag inte ha barn överhuvudtaget så vi står så långt man kan ifrån varandra.
Jättebra fråga. Mitt svar blev så långt, så jag återkommer med ett eget inlägg om detta längre fram!
ska du vaccinera dig?
era namnförslag (om ni vill berätta), vilken typ av namn ni gillar, har ni samma smak, vill ni ge barnet namn efter någon släkting? 
var så rädd att bebisen inte skulle få i sig bra med näring och känner i efterhand att den oron var sjukt överdriven
har du något sådant som du “fastnar” i?
