Jag gick genom regn och slask till jobbet idag och kände mig plötsligt rasande. Jag är inte en överdrivet väderkänslig person egentligen, men idag fick jag bara nog. Jag blev arg på mig själv för att jag bor i detta land. VARFÖR gör jag det. Eller varför flyr jag inte under dessa eviga vintermånader?
Men mest blev jag arg över att mina förfäder från första början vandrat upp och bosatt sig i norden (haha rimligt). Blev så arg när jag tänkte på detta att jag började koka. På riktigt. Det är seriöst det konstigaste mänskligheten gjort. Det måste varit fullkomligt vidrigt att bo här innan nutidens bekvämligheter och ändå gjorde man det. Obegripligt. VAD HÖLL DOM PÅ MED.
Är så trött så trött så trött på vintern nu. Men jaja. Nog klagat om väder och min ilska på mänskligheten. Jag har tidsinställt 4 saker jag gillar just nu för att väga upp. Kommer upp vid lunch!
Såhär såg jag ut på kontoret i fredags. Hade på mig en ny blus och allt. Den finns här. Har insett att typ halva min garderob är blommig nu. Innan var allt jag ägde randigt, ett tag hade jag endast bomberjackor och nu är allt jag har blommigt. Varför göra saker med måtta när man kan låta bli typ.
Åt den här till lunch. Om jag ska äta färdigrätter väljer jag helst något från Paulúns. De känns alltid så fräscha. Älskar deras soppa med kyckling och apelsin. Denna var också god.
När datorn uppdaterade sig passade jag på att snabb-slå in presenter. Såhär fint blev det. Kan vara det fulaste paketet jag någonsin slagit in. Haha. Men det är ju insidan som räknas.
Jag skulle nämligen möta upp Sofie på centralen för att ge henne presenter! Hon fyllde år nyligen och egentligen skulle hon ha fått sin present när vi sågs i veckan, men jag glömde den. Så hon fick den i fredags istället. Hon blev mycket glad. Jag fick en save-the-date bröllopsinbjudan av henne dessutom. Den ska upp på kylen i min nya lägenhet <3 Tänk att hon ska gifta sig!!!
Sedan åkte jag hem till Linda för tjejkväll med god mat och vin.
Det blev gaaanska mycket vin vilket resulterade i dans i hennes vardagsrum, suddiga selfies och spontan utgång. Så kul! Kan inte minnas sist jag var ute med Linda.
Sen spolar vi ett dygn. Dagen efter var jag bakis deluxe och låg ynklig i soffan hela lördagen med Vänner-marathon. Men vid 19.00 var det bara att suck it up. Tur att tre ton smink och hårspray löser det mesta. Och guldiga toppar. Den finns här.
Jag skulle nämligen på min kompis Sannas 30-års fest!
Jag träffade henne på en fest för några månader sedan. Vi har alltså inte känt varandra så länge och jag tycker att det är så gulligt att hon bjöd mig. Dessutom gjorde festen att jag lärde känna henne lite bättre med alla fina tal och anekdoter. Jag visste till exempel inte att hon var modell när hon var liten. Gullunge.
Hon hade gjort ett eget Snapchat-filter till festen och jag blev sjukt imponerad! Hade ingen aning om att man kunde det? Här är jag och Viccan, en läkare som var på plats för att ta hand om folk som blev för fulla.
Nä skoja. Festen hade ”tema Sanna” så alla kom utklädda med något som hade med Sanna att göra. Haha.
Festen gick från lugn till spårad.
Och till sist avslutade vi på Sirocco! Kom hem vid 05.00 och har mått bättre än vad jag gjorde igår kan jag lova.
Det var min partyhelg. Nu ska jag inte gå ut på tusen år.
Förra veckan var jag så sällskapssjuk och hade sånt bekräftelsebehov att jag bokade upp sociala aktiviteter varenda dag. Roligt såklart, men för en introvert person leder det också till att man blir helt totalt slut. Därför känner jag inte för att träffa en enda person denna vecka. Mitt måndagshumör är att gömma mig i soffan med datorn och en kopp kaffe. Så det är precis vad jag gjort hela dagen.
Jag skulle egentligen åkt till Norge idag, men då jag har så mycket jobb planerat denna vecka gick det inte att få till och jag åker till helgen istället. Tyvärr kan jag inte stanna länge då heller, men jag tänker att det är bättre än inget. Denna månaden är totalt fullbokad med jobb och sen flyttar jag ju. Efter flytten hoppas jag att jag har tid att stanna en längre stund. Kanske en hel vecka? Det hade varit underbart.
Och på tal om flytten har jag inte kommit längre i min planering. Allt blev liksom satt på paus när pappa blev sjuk och jag insåg idag att jag flyttar nästnästa vecka(!). Det har gått så fort. Jag har inte ens en säng! De andra möblerna kan jag köpa efterhand, men just en säng känns ju väldigt viktigt att ha. Så denna vecka måste jag verkligen ut och provligga lite. Jag måste även planera hur själva flytten ska gå till. Vem som ska hjälpa mig, hyra bil, packa, sälja saker, måla om, boka eventuell flyttstädning, se till att jag har el. Det är många detaljer att tänka på.
Så där har vi min vecka. Jobb, flyttplanering och Norge-trip. Det blir bra det.
Jag har varit ynklig och gråtfärdig hela dagen. Ni vet när man bara känner sig sådär himla ledsen och off utan anledning. Jag tror att det beror på att jag druckit en del alkohol i helgen och därför tagit slut på varenda endorfin i min kropp. Då mår man självklart inte så bra. Dessutom har jag haft en så social vecka att jag nu är helt totalt slut. Har inte en enda liten droppe energi kvar.
Den där planen med att ha en lugn vecka för att återhämta mig och vara snäll mot magen gick ju bra. Heh. Nåja. Jag har haft väldigt kul i alla fall.
Vi hörs igen imorgon. Ska bara bota min söndagsångest först. Nu vet ni var ni har mig!
Denna vecka pratar vi om mitt bekräftelsebehov från vänner och bekanta. Varför betyder deras gillande så mycket? Och varför obsessar jag över just dom som inte ger mig bekräftelse?
Sedan kategoriserar vi oss själva. Moa har insett att hon är en ”röd” person, medan jag är en ”grön” som är redo att ta exakt den roll som behövs i en grupp. Vidare funderar Moa på hur många som betraktat henne i smyg utan att hon märker det för att hon själv är upptagen med att betrakta någon som aldrig komma märka henne….? Hängde ni med? Haha, knappt jag heller.
Det och mycket mer i avsnitt 24 av Veckans Smash. Lyssna nedan eller via poddapparna!
Det bara öööser in kommentarer i stil med Meeehh Regina vad shoppade du egentligen den där dagen i Norge? Du sa att du skulle återkomma, men hallå??
Nä skoja. Har inte fått en enda.
Men ändå. I’ll show you:
Sängkläder! Jag har varit osäker på om jag ska ha sängkläder med mönster på, eller om jag ska satsa på helt enkla sängkläder och istället ha prydnadskuddar och liknande med mönster. Bestämde mig till slut för det sistnämnda. Det blev ett mörkgrått som är stentvättat och lite ”slitet”. Tror det kommer bli jättefint. Dessutom funkar det ju till allt. Köpte två set.
Kan vi förresten prata om mått på sängkläder. Detta är 140×200 och jag blev lite osäker när jag såg att täcket vi har nu är 150×220 och tänkte att jag kanske var tvungen att byta. Men sen provade jag det och det passade ändå? Så märkligt. Ännu märkligare är det att täcken generellt verkar vara i storleken 150×200, men att inga påslakan är det. Men det verkar ju ändå inte spela någon roll? Hur ska man egentligen tänka kring dessa storlekar? Ja okej. Förlåt för det tråkigaste bloggämnet i HISTORIEN.
Ett fat, ett doftljus och en kaktus. Min kusin har ett likadant fat och har massa fina ljus på det och jag tyckte att det var så fint, så jag frågade var hon köpt det. På Nille! Så jag gick dit och köpte mig ett eget fat. Sen blev det ett doftljus på Kid och en kaktus på Bohus. Vet egentligen inte riktigt vad jag ska med kaktusen till, men den var så billig (haha omg). Den kanske kan bli fin i en ljuskonstellation på detta fat. Vi får se.
Sist men inte minst blev det en vinkylare. Har velat ha en sån länge, men tänkt att det är ”onödigt”. Men med 50% är inget onödigt.
Så sjukt att det har varit rea på allt jag köpt till lägenheten hittills förresten? Kommer snart tycka det känns orimligt att handla till fullpris : ))
Hej Regina! Efter mycket googlande kring kroniskt halsont fick jag upp ett inlägg från din blogg om kronisk halsfluss. Det finns nästan ingenting om det alls på internet och undrar därför om du kortfattat skulle kunna beskriva hur du upplevde det och vilka symptom du hade.
Började allt med en halsfluss? Hur var halsontet? Var det ”kan inte äta ont” eller en smärta som var hanterbar men jobbig att gå runt med länge?
Hoppas du kan hjälpa mig lite på vägen. Är en sån där person som gärna vill veta allt om alla möjliga sjukdomar jag skulle kunna ha innan jag söker hjälp.
Hej!
Jag ska försöka hjälpa dig så gott jag kan!
Jag har, så långt jag kan minnas, haft halsfluss jämt och ständigt. När jag var liten hade jag halsfluss flera gånger per år och så fort jag kände mig minsta sjuk visste jag att det var halsfluss. Jag vet inte hur många gånger jag gått till läkaren och fått med mig penicillin hem. Att bli topsad i halsen och få äta penicillin är sorgligt nog faktiskt ett av mina starkaste barndomsminnen. Det gick så långt att min mamma kunde känna på min andedräkt att det var på väg och ringde läkaren direkt.
När jag blev äldre blev jag också sjuk med jämna mellanrum, men gick inte till läkaren lika ofta och jag tror att det berodde på att jag helt enkelt inte orkade. Från att ha haft tydliga halsfluss-symptom hade jag bara diffusa symptom hela tiden. Jag hade alltså inte jätteont, utan det jobbiga var att jag alltid var så svullen. Mina halsmandlar var alltid svullna oavsett om jag var sjuk eller inte och blev jag minsta lilla sjuk svullnade de upp ännu mer vilket gjorde att jag blev mycket sjukare än vad jag egentligen var. Hela immunförsvaret var ju på högvarv på grund av den ständiga infektionen i halsen. Det gjorde dock inte ont att svälja, det blev bara svårare. En gång när jag var hos läkaren började jag gråta och sa att jag inte kunde ha det så längre. Jag blev skickad till en specialist på öron-näsa-hals och gick dit en dag när jag ”inte var sjuk” för att kolla allmäntillståndet i min hals. Jag minns hur han tittade i min hals, sa ”oj” och berättade sedan han han var helt säker på att jag hade kronisk halsfluss. Sedan bokades det in en operation för att ta bort mina halsmandlar.
Läkare brukar sällan rekommendera att man opererar bort halsmandlarna, men i mitt fall sa läkaren att han var helt säker på att det skulle förbättra min livskvalité. Det har det verkligen gjort! Det är 8 år sedan jag opererade bort dem och jag tror att jag haft ont i halsen EN gång sedan dess och endast varit riktigt förkyld en handfull gånger. Hade halsmandlarna varit kvar hade jag antagligen fortsatt vara sjuk ungefär en gång i månaden. Dessutom blir jag inte lika sjuk när jag väl är sjuk längre. Då kunde en miniförkylning slå ut mig totalt eftersom mitt immunförsvar ständigt var överbelastat.
Så att operera bort halsmandlarna är det bästa jag gjort! Jag minns fortfarande känslan när jag vaknade från operationen. Trots att jag var svullen och mörbultad kände jag för första gången att jag kunde andas ordentligt utan de där golfbollarna i halsen. En sån befrielse! Idag är jag frisk från min ”kroniska halsfluss” förutom att mina lymfkörtlar i halsen alltid är lite svullna (jag antar i alla fall att det beror på det), men det är ingenting som besvärar mig och det är inte heller något som jag tycker påverkar min allmänna hälsa.
Jag vet inte vad dina besvär är, men om du ofta får halsfluss, ständigt är svullen, har ont i halsen hela tiden, mår konstigt, har en obehagskänsla, eller vad som helst egentligen. Be om att få träffa en specialist! Att få med sig antibiotika hem flera gånger om året är inte hållbart. Gå till botten med vad som besvärar dig. Hoppas det löser sig! Kram!
Åtta år gamla sjukhusselfies. Det var på den tiden när det inte fanns frontkamera och man fick försöka pricka sig själv. Haha.
