Hej hallå! Det känns som evigheter sedan jag bloggade, men riktigt så farligt är det ju inte. Jag har haft fullt upp hela helgen med att fira F som fyllde 30 i fredags! Mer om det senare. Vi körde go kart igår och jag har så ont i kroppen idag. Jag var livrädd, spände mig och höll krampaktigt i ratten, så det är kanske inte så konstigt. Varenda liten muskel i hela kroppen värker.
Idag ska jag jobba massor, röra mig så lite som det går (pga aj) och förbereda matlådor. Imorgon börjar jag ju mitt nya jobb! Åh är så taggad.
Jag är upptagen idag med firande och överraskningar, men lovar att jag är all yours imorgon.
Under tiden kan ni lyssna på veckans podd! Vi pratar om verklighet vs film och den gången Moa var med på nyheterna i ett minst sagt osmickrande sammanhang. Sen pratar jag om min FOMO och oförmåga att säga nej. Jag säger alltid ja, även när jag inte vill.
Jag kom på att jag glömt visa er mina nya sneakers! Har drömt om nya vita sneakers länge nu, men inte kommit till skott. När jag började leta fanns det ju hur mycket fint som helst. Hur kan man välja?
För en person med beslutsångest som mig själv blev jag överväldigad och bestämde mig till slut för att bara gå in i en affär och köpa det första fina paret jag såg och never look back. Det är mitt bästa tips till velisar. Ibland måste man bara ta bort så många alternativ man kan och tvinga sig själv att ta ett beslut. Det blev de här:
Fick googla mig blodig för att hitta dem. Men skam den som ger sig. Finns här (annonslänk).
Jag är supernöjd! Köpte dem för några veckor sedan och har använt dem nästan varje dag sedan dess. Sneakers är ju så tacksamt och passar till allt. Dessutom är det en speciell känsla med nya kritvita skor. Man blir ju så glad : ))
Ett litet hej! Idag dissade jag er till förmån av sommar(!) och en heldag med Sofie ??Så värt! Vi satt på uteserving till klockan blev sent. Och festligheterna fortsätter för imorgon ska jag fira F som fyller 30!
Men! Närmst på schemat just nu är att jag ska upp och jobba om sex timmar… Så mycket kul och så lite tid. Ska försöka få klart något inlägg till er på tåget imorgon, men om inte får ni helt enkelt vara sura över min ytterst dåliga planering ?
I affären. Man står i sin egen värld och tittar på någonting i en hylla. Plötsligt märker man att en person bakom vill komma fram och kanske till och med stått där i flera sekunder(!!) och blivit blockerad. Ett alarm-system bryter ut inom en. Måste. Akta. Mig. NUUU. Stressat kliver man åt sidan och känner sig som jordens jobbigaste person.
På Systemet. Det borde vara en sport i att hinna ställa sina flaskor på bandet och ta fram sin legitimation innan personen i kassan ber om den. Det kvittar hur mycket man stressar, det är rent av omöjligt att hinna få fram den innan de ber om den. Kan dom snälla CHILLA.
På tåget. Det finns inget mer stressande än att vara på tåget på väg till jobbet när tåget är sent. Vilket såklart är helt onödigt eftersom det inte finns någonting man kan göra för att komma fram snabbare. Man försöker tänka logiskt, att man är maktlös och kommer fram när man kommer fram och att det alltså inte är någon idé att stressa. Men ändå känns det bättre att sitta och spänna sig. Då gör man ju något i alla fall…
Hos gynekologen. Man hoppar upp i stolen och är på väg att skutta längre ner med rumpan eftersom man veeeet att de alltid säger åt en just detta, men man hinner aldrig. ”Vill du hoppa lite längre ner”, säger hen och man tänker JAA MEN JAG VEEEEEET JAG SKAAAAAA. Men nickar bara snällt.
På jobbet. Man ska skriva något eller göra något på datorn och en person står bakom en och tittar. Helt plötsligt börjar man klicka hej vilt i Photoshop och gör misstag som man normalt inte ens gör, glömmer bort hur man frilägger saker, glömmer bort hur man stavar och får tics i fingret och dubbelklickar av misstag och håller på.
En vänlig gest. Två personer är på väg mot samma dörr. Person A som kommer till dörren först förstår att person B också ska gå igenom samma dörr och bestämmer sig för att hålla dörren. Men person B är ganska långt bort och får alltså springa fram till dörren för att person A inte ska stå och hålla den orimligt länge. Här snackar vi stressnivå.
När man lagar mat. Hmm, det är nog dags att vända det jag tillagar där inne i ugnen. Man öppnar luckan och då börjar stressen. Det gäller att vara SNABB nu så att inte mer värme än nödvändigt försvinner. Det är ett race mot tiden. Vänd snabbt, snabbt, snabbt. Eller ta helst ut hela plåten och stäng luckan direkt. Här ska vi inte chansa. Pulsen i taket.
På gatan. Man går i sin egen värld när man plötsligt hör någon ropa ens namn. Eller var det mitt namn? Var kommer det från? Vem ropar? Febrilt börjar man se sig omkring efter ett ansikte man känner igen, men ser inte någon. Regiiiina ropar någon igen och då börjar pulsen gå upp. Man vänder sig omkring, söker med blicken, men kan inte se någon och börjar se lite bortgjord ut. VEM ÄR DET SOM ROPAR?!?!?
I kassan. Man ska lämna tillbaka ett plagg och börjar ångra sig lite när kön bakom blir lång och kassörskan fifflar med sina grejer, sätter nytt larm på plagget, skriver ut kvitton och knappar in saker. Sen när allting är klart, ja då då får man ett kvitto och kassörskan märker ut alla en miljon rader man ska skriva på. Det är namn, telefonnummer, signatur och pennan funkar inte och svetten börjar rinna i pannan. De där små kråkorna till handstil kan eventuellt vara det fulaste ens hand någonsin åstadkommit.
Jag har massa grejer jag behövde fixa ikväll, men jag fastnade framför tvn. Ja, jag har en tv nu! Lustigt hur jag påstått att jag behöver minsann inte en tv, jag tittar aldrig på tv ändå. Sen har jag en nu och har tydligen mycket svårt att slita mig. Men efter en månad utan känns det nästan lite exotiskt.
I alla fall. Idag har det varit sommar på riktigt och jag har chockat världen med mina vita ben. Att gå barbent för första gången på hela året är en speciell känsla.
När jag var yngre skämdes jag över att jag är så blek och var tvungen att sola eller smörja in mig med brun utan sol innan jag vågade visa upp min hud. Jag minns till och med flera gånger när jag solade solarium innan jag åkte utomlands. Haha alltså VA? Sånt trams alltså. Skönt att man blir äldre och har less fucks to give.
Åt en vietnamesisk sallad till middag. Den ser faktiskt godare ut än vad den var tyvärr. Men jag beställde en lemonade med ingefära och lime som var sååå god. Måste googla recept och göra egen i sommar.
Denna bild är tagen 21.15. Hur sjukt? Jag har inte ens hunnit hänga bort min vinterjacka och nu är det sommar. Sverige är ett så konstigt land.
För några år sedan fanns det ett program på tv där man kunde vinna pengar genom att svara på frågor om sitt specialämne. Det var typ som Vem vill bli miljonär, men man fick endast frågor om ämnet man hade valt. Är det någon som minns vad programmet hette?
Sedan dess har jag funderat på vilket specialämne jag hade valt om jag skulle vara med. Jag har funderat orimligt mycket på det här. Vad är jag extra bra på? Vilket ämne kan jag allt om? Varje gång har jag kommit fram till att nej, jag är tusan i det inte extra bra på NÅGONTING. Det finns inte ens enda kategori i världen jag kan allt om och skulle briljera i.
Sen en dag slog det mig. Vänner! Är det någonting jag skulle briljera i så är det ju tv-serien Vänner. Jag hade vunnit högsta pris på en gång.
Och vet ni vad? Min läsare Jenna tipsade mig om att det nu finns Vänner-monopol och en specialupplaga av Trivial Pursuit med tema Vänner.
“As you pivot around the table you will be taken down memory lane of the best memories from Friends”.
Spelpjäserna föreställer saker som representerar de olika karaktärerna. Chandlers pullover, Ross dinosaurie, Rachels väska, Joeys pizza, Monicas kockmössa och Phoebes gitarr. Det finns inte att köpa i Sverige än, men det finns i Storbritannien.
Och här är Trivial Pursuit – Friends edition. Spelet innehåller 600 frågor om händelser som utspelat sig under seriens gång. Spelet finns för närvarande bara i Australien men släpps i Storbritannien i juni.
