Ett nytt avsnitt av Veckans Smash är till era örons förfogande!
Helt ärligt trodde jag att hela detta avsnitt bara blev pannkaka. Det var dagen efter begravningen, jag kände mig borta och ute ur mig själv. Efteråt kunde jag inte ens komma ihåg vad vi pratade om. Men jag lyssnade precis och det blev ju bra ändå.
I detta avsnitt pratar vi om elaka bloggkommentarer. Var går gränsen för vad som är feedback och vad som är elakt? Hur lät kommentarerna förr och har folk blivit bättre på att vara subtilt elaka?
Vad händer förresten efter döden? Vill man verkligen leva för evigt? Jag pratar om möjligheten att bli 200 år gammal och funderar kring hur det egentligen skulle funka med ett evigt paradis. Sen lanserar Moa nya varianter av redan befintliga tv-program. Kommer dessa idéer att skaka om tv-tablån i grunden? Antagligen! Jag ifrågasätter även hur Moa kan se fem säsonger av en serie som hon inte ens tycker om…
Detta och mycket mer i Veckans Smash! Lyssna nedan eller sök upp oss i podapparna : ))
Vilken superkväll jag har! Det är jag, soffan, te, dubbelnougat, chips och Idol. Så mysigt! Eftersom jag missat de tre senaste veckorna har jag mycket att marathon-se. Just nu är jag på kvalveckan. Det känns som en present att ha samlat på sig så många avsnitt och att ha en hel kväll att titta.
Jag vill tacka för alla fina kommentarer den senaste tiden. Det betyder mycket för mig. Jag var rädd att jag bara skulle få massa nej-så-ska-du-inte-alls-tänka-kommentarer igår, men istället fick jag läsa om era historier och tankar. Tack för att ni delar med er. Det var till stor tröst och så fint <3
Jag hade egentligen tänkt stanna längre i Norge. Men igår sade kroppen ifrån och jag kände plötsligt att jag verkligen behöver komma hem och få vara ensam. Jag känner mig trött, ”sjuk”, känslig och orkar inte med mycket folk eller att vara social. Jag är sådär precis på gränsen ni vet. Jag är samlad, men skulle någon lägga handen på min axel och fråga hur jag mår skulle jag bryta ihop. Så jag åker hem istället. Klarar inte av att ge av mig själv på det sättet som det sociala kräver.
Min utsikt just nu. Träden firar farmor med all världens färger på sina blad ?
Det är många tankar som går igenom mitt huvud. Jag har förlorat en av de viktigaste personerna i mitt liv. Genom hela mitt liv har hon (och senare min faster) varit som en extraförälder för mig. Eftersom jag bott så långt ifrån har jag varit hos henne flera veckor åt gången när jag hälsat på och det gör såklart att man får en speciell relation.
Jag är så ledsen för att vår relation de senaste åren inte var som den brukade och jag vet inte hur många gånger jag tänkt att jag måste avsätta tid. Att jag måste åka dit, att jag måste ringa. Ändå har jag inte gjort det. I alla fall inte tillräckligt. Det har jag skuldkänslor för idag. Jag vet att jag inte ska ha det och att det inte tjänar något till att tänka så nu. Men varför är man så dum? Varför väntar man tills det är för sent? Jag visste att jag inte skulle ha henne för evigt, men ändå tog jag aldrig riktigt tag i det. Det är helt obegripligt såhär i efterhand.
”Farmor” står skrivet på varenda blad i min almanacka flera veckor tillbaka som en påminnelse om att jag måste ringa henne. Men ändå har jag inte gjort det. Jag har inget bra svar på varför. Kanske för att jag inte vet vad jag ska säga, inte klarar av att ta farväl. Kanske ville jag låtsas som att hon inte var sjuk. Vad säger man till någon när man vet att det kanske är sista gången man pratar med varandra? Ja, något i alla fall önskar jag såhär i efterhand. Men det är lätt att vara efterklok.
JAG HAR HITTAT DEN PERFEKTA KAPPAN! Jag skickade den på snap till F när jag provade den i butiken och han svarade ”åh nej älskling, säg inte att det kommer bli som med bomberjackorna nu och att du totalt snöar in på ett plagg och köper 10 stycken likadana jackor”.
Saken är nämligen att jag köpte en annan grå kappa nyligen…så jag behöver egentligen inte alls en till. Men hallå jag kunde ju inte låta bli!
Allt är ju perfekt! Längden, kragen, markeringen i midjan, detaljen i ryggen. Dessutom är den så pass varm att den nog klarar en Skåne-vinter. Man kan ta av kragen också btw. Om man nu vill det av någon anledning ?
Nu får vi se om jag lämnar tillbaka den andra kappan eller om jag behåller båda. Jag röstar nog på båda. Kan ju *glömma bort det en stund* och sen går öppet-köp-tiden ut och så är jag tvungen att behålla båda? ”Ojdå”.
Kappan hittar ni här. Det fanns en svart kappa som jag var sugen på också. Men nu ska jag hold my horses osv. (Tror jag).
Jag bad F ta bilderna ovan på mig lite snabbt när jag debutpromenerade den en sväng. Han mobbade mig när jag började posera och sa ”kan du inte alltid vara såhär söt”. Då skämdes jag lite som ni ser.
Det är vinter och jag och farmor är ute med farmors sparkkälke i skogen. Hon pratade om det för flera veckor sedan i telefon och jag hade längtat sedan dess. ”Når du kommer til Norge skal vi ut å sparke i skogen”, lovade hon. Nu var det äntligen dags. Trots flera minusgrader är det dock inte tillräckligt med snö, farmor måste leda kälken bredvid oss och det rasslar när kälken skrapar mot partier av grus. Till sist hittar vi en slänt med mycket snö och farmor säger till mig att sätta mig. Farmor sparkar igång, men det går alldeles för fort och hon försöker febrilt få stopp på kälken och till slut lyckas hon nästan, men lite för sent, och vi hamnar i en snödriva. ”Ikke si det til mamma”, säger farmor och vi båda skrattar och borstar av oss snön.
När vi kommer in igen vill jag leka affär och farmor tar fram flera lådor med nagellack, smink, småmynt och kvittopapper. Sedan köper farmor nagellack, jag skriver kvitto, packar i påse och hon låtsas gå iväg för att gång på gång komma tillbaka igen, knacka på min affär och köpa mer.
När kvällen kommer äter vi glass. Farmor har alltid Tress-is i frysen. Det är ett glasspaket med tre stora ränder av glass: jordgubb, vanilj och choklad. Farmor hackar upp glass ur paketet med hjälp av en kökskniv då varken hon eller jag orkar vänta på att glassen ska tina och jag får extra mycket av chokladsmaken, för det är den hon vet att jag gillar bäst.
När vi ska lägga oss smörjer farmor mitt munsår med honung och lovar att det ska försvinna tills imorgon. Hon packar in mig i kräppade påslakan, stryker handen över mitt hår och sedan sjunger hon ”Sov i ro”. Egentligen kan jag inte somna av att någon sjunger för mig, men jag säger ingenting eftersom jag vill att hon ska göra det ändå.
När farmor är på väg ut frågar jag efter min docka. Farmor skrattar. ”Den filledokka di skal jeg ha med meg når du gifter deg og vise opp for allesammen”, skojar hon. Jag vet att farmor menar det som ett kärleksfullt hot, att jag ska förstå att jag snart är lite för gammal för att ha den hela tiden. Men jag blir bara glad. Tänk att filledokka ska få vara med på mitt bröllop, tillsammans med farmor!
Kort därefter glömde jag dock bort den och den har legat bland farmors saker i många år. Fram tills nu. Nu är den hemma hos mig.
Farmor kommer aldrig att komma på mitt bröllop med filledokka. Men nu sitter den här som en svag tröst och påminner mig om kräppade påslakan, nygräddade våfflor, färgglada kläder, svartvinbärssaft, honung på munsår, Tress-is, doften av Nivea-kräm och galna upptåg. Allt det som var farmor.
WOW! Daniel Wellington har släppt en ny klocka som landade i min brevlåda häromdagen och jag är kär! Classic Petite Ashfield heter den och har svart, matt band i mesh och en svart urtavla. Som ni vet är ju Classic Petite-kollektionen min favorit. De passar till allt, sitter perfekt på min handled och jag bär dem nästan dagligen. Nu finns den i svart också!
32mm urtavla, svart, matt band i mesh och kommer med detaljer i roséguld eller silver. HÄR kan ni titta närmare.
Den kommer vara perfekt nu i höst och jag har redan planerat min nyårsoutfit till den!! Haha nä. Så bra framförhållning har jag inte. Men den känns väldigt festlig och nyår-ig.
Min favorit är den i roséguld. Den hittar ni HÄR. Från att ha varit en silvertjej hela livet är jag inne i en guldperiod nu.
Som vanligt har jag en rabattkod till er! : )) Om ni anger EGOINAS får ni 15% rabatt på allt på hemsidan! Självklart även den nya klockan. Daniel Wellington erbjuder alltid gratis worldwide shipping. HÄR kan ni se hela sortimentet.
I lördags var det dags för överraskningsfest! Vi skulle överraska Emelie som fyllde 30! Häng med och titta hur det såg ut:
Vid 13.00 sågs vi allihop och väntade in Emelie. Vi hade bokat ost- och vinprovning och hennes kille skulle lura dit henne.
Sen kom hon, vi sjöng ”Vi gratulerar”, men bytte ut ’blommor och blader’ mot ’ostar och viner’. Fyndigt visst? Efter skönsång blev det kramkalas!
Och sen skålade vi i champagne!
Vi bokade ostprovningen på Ålgrändens Ost i Helsingborg. En liten kul aktivitet om man gillar ost! Min favorit var mögelosten närmast i bild tillsammans med fikonmarmelad och dessertvin. Mmm.
Sedan var det dags för nästa stopp. En taxi kom och hämtade oss. ”Säg inte var vi ska”, sa Emelina till taxichauffören. ”Men jag vet inte ens var vi ska??”, svarade chauffören. ”Det är lugnt, vi säger höger och vänster”, sa vi.
Vi hamnade här! På kallbadhuset! Där bastade vi och badade i havet.
Ni får dock inga bilder därifrån för där var vi nakey, nakey, naked som Rihanna hade uttryckt det.
Sista anhalten var hemma hos Emelina där vi alla hade hjälpts åt att förbereda trerätters + tilltugg.
På Emelies plats låg det ett kuvert med pandoras ask.
Sedan åt vi och lekte lekar om vartannat.
Vi tävlade mot varandra två och två. Bland annat skulle vi se vem som fick in flest marshmallows i munnen och jag fick tävla om att ”ljuga bäst” och fick berätta två historier varav den ena var sann och den andra falsk och så fick de andra gissa vilken som inte var sann. De gissade fel! Vet inte om jag ska bli glad eller orolig över det?
Kanske de finaste hotshotsen jag sett?
Jag stod för desserten. Så det blev semifreddo såklart. Jag gjorde en med Nutella och en med lemoncurd. Det blev succé!
Så kul kväll med kul tjejer! SÅ himla tacksam för att F’s tjejgäng tagit in mig som en av deras egna <3
