Jag sitter med hörlurar och tittar på Greys och F sitter bredvid och tittar på något annat. Att umgås med någon utan att egentligen umgås måste ju vara en av de bästa sakerna i världen. Vi har beställt nudlar på hörnet som är så starka att läpparna svider, dricker citronläsk och har den söndigaste söndagen på länge.
Ehm ja. Jag började skriva det där 19.00, men jag kom visst inte längre och nu är klockan över 22.00. Fastnade i något diy-konto på Instagram. Det är sjukt hur mycket tid jag kan lägga på att titta på sånt. Diy, matvideos och sminkvideos är livet.
Egentligen är alla klipp där någon gör något som snabbspolas så behagligt att titta på. Typ terapi? Jag hade till och med kunnat titta på någon som typ…viker tvätt. På den nivån är den. Tänk att se fina, färdigvikta högar växa i en snabbspolning. Eller någon som klipper gräsmattan, någon som städar eller någon som målar en vägg. Vad som helst bara det snabbspolas. Vad är egentligen grejen med det där? Så tillfredsställande! Eller är jag ensam här?
I avsnitt nummer 09 av Veckans Smash råder det namnbonanza. Vi pratar om våra något ovanliga efternamn, drömnamn, barnnamn och roliga namnkombinationer.
Jag berättar om min fika med Fredrik Reinfeldt….eller hur det nu var…och Moa berättar om sin brevväxling med Prinsessan Madeleine.
Det och mycket mer i Veckans Smash! Sök upp oss i närmsta podcast-app eller lyssna nedan!
Jag får bra, intressanta och roliga kommentarer varje dag. Någon gång var det till och med någon som skrev att hen brukar klicka sig in på min blogg endast för att läsa mina kommentarer…….ja men tack för den liksom ?
Jag tänkte att vi kunde kika närmare på ett litet urval av kommentarer jag fått denna vecka:
Gulligt att det kommit till den punkten att Robert är en självklar person i mitt kommentarsfält.
Jäklar vilken debatt det blev på ämnet trosor. Tyckte denna kommentar var så kul eftersom det är exakt så jag resonerat (ni som läst bloggen länge vet) och därför jag inte sover naken. Tycker svaret från Jess var så bra också. Om det brinner så mycket att man inte hinner slänga på sig något finns det en risk att kläderna man har på sig brinner upp ändå = ett icke-problem. Haha.
Om det så är en ny smak på glass, att Smash finns att köpa på Hemmakväll eller att tomtelatten är tillbaka finns ni alltid här och informerar mig. ÄLSKAR DET.
Jag resonerade kring om jag bara borde åka tåg hela dagarna eftersom jag får så mycket gjort när jag sitter på tåget. Och då berättade Sabina att det tydligen fanns en tjej som BODDE på tåget!? Snacka om att ta det ett steg längre. Jag vet inte om jag tycker att detta är väldigt smart, eller väldigt sorgligt. Men ändå ett billigt sätt att få tak över huvudet, toalett och någonstans att sova. Kanske inte så bekvämt, men det funkar ju.
Angående min träff med Reinfeldt. Skrattade högt åt den här kommentaren. Har tänkt exakt likadant när jag sett personalen från Hemköp i andra sammanhang.
HAHA.
Och slutligen den här. Jag skrev ju att jag inte riktigt visste vad jag kände angående Timell-kostymen och denna kommentar redde ut mina tankar. Håller med! Tack för att ni ofta gör mig klokare och sätter saker i perspektiv.
Man skulle kunna tro att det är en helt vanlig latte jag har i min hand, men det är det minsann inte. Tomtelatten är här!!! Hela året har vi väntat och nu 11 långa månader senare är den äntligen tillbaka. Min buss var fem minuter sen idag så det var som att hela universium skrek KÖP TOMTELATEEEEEEEEEEEEE. Och vem är jag att inte lyssna på universum liksom?
Moi idag. Tröjan finns här (annonslänk). Fredag! Denna vecka har gått helt sjukt fort. Jag har haft så mycket att göra och varje dag har verkligen varit helt fullproppad från morgon till kväll. Ser därför fram emot helgen! Min helg är också fullproppad visserligen, men med betydligt mindre skärmtid ska jag se till. Dessutom är mitt humör är äntligen back on track. Skönt!
I lördags var det dags för Halloweenfest, den bästa festen på året! Vuxna som klär ut sig liksom? What a time to be alive! Vi välkomnades in i en Halloweenifierad lägenhet.
Gulligaste värdarna Sofie och Dan som hade styrt upp allt så fint! Som varje år. Halloweenfest hos dem är nämligen tradition.
Jag fotar dem och en vägkon står och pratar med en groda i bakgrunden. Allt är i sin ordning.
Jag och F matchade! Han var Captain Jack Sparrow och jag var….en pirat. Så fina visst? F har sparade ut sitt skägg och sen rakade vi det som Jack Sparrow och fyllde i med kajal.
Jag fick våra kostymer sponsrade av Coolstuff förra året. Men då använde vi ju aldrig dem, så vi passade på i år istället. Hans kostym finns här och min finns här. Det är inga annonslänkar, men jag fick som sagt det sponsrat.
Sen droppade fler gäster in. Till exempel dessa söta.
Och grodan hittade en prinsessa som ville pussa på honom! Vilken tur va.
En tjej var french toast (hon hade toast på magen). Hon lade ifrån sig baguetten en stund och då hittade F den och frågade mig om jag trodde att man fick lov att smaka. HAHA. Alltså min fransman <3 Jag bara ”nej, det är någons rekvisita” och han bara : ((((
Ghostbusters kom förbi med en liten show och allt!
Och det spelades beerpong såklart.
Jag var sämst som vanligt.
Matin Timell tittade förbi och alltså…..jag vet inte vad jag känner om det här. Jag frågade hur han tänkte och han svarade att han ville klä ut sig till ”något av det läskigaste som finns i det moderna samhället” och det var ju ändå ett mycket bra argument.
Sofies lillebrors flickvän (hängde ni med?) kom såhär. ”Vem är du” frågade jag och hon svarade ”Alice”. Hahaha. Åh <3 Jag har alltså träffat henne tusen gånger och vet mycket väl vad hon heter, men undrade såklart vad hon föreställde. Hon var Pennywise i IT. Har aldrig sett det, så har ingen aning. Men så cool visst?
Princess Leia och Han Solo var såklart på plats.
Men det här var ändå bäst. En srirachasås!!! HUR AWESOME? Amanda är för evigt min idol. Och Desirée var en seriefigur. Samma som jag egentligen ville klä ut mig till som ni kanske minns.
Sen var det prisutdelning. Martin Timell kom trea, seriefigur-Des kom tvåa och etta blev…
Captain Jack Sparrow! WOHO! Han var diplomatisk och sa att han inte hade klarat det utan sin kompanjon och så fick jag gå upp på ”scenen” också. Fast eh. Tror ändå det.
En mycket bra kväll! Jag ser redan fram emot nästa år!
För ett år sedan idag rann det blod längs med mina ben när jag reste mig upp från sängen. Jag hade precis läst en notis på min telefon om att Trump var USA’s nästa president och jag tänkte att ja, det är rimligt, jag hade inte heller velat stanna där inne då. Sjukt hur hjärnan fungerar med lite humor i allt elände.
Jag hade egentligen förberett ett ganska känslosamt inlägg till idag om allt det där som hände, men det känns inte rätt i magen att publicera. Jag känner mig för utlämnad. Dessutom är bara allt en stor dimma egentligen. November, december, januari och februari är bara ett stort hål. Jag minns ingenting. Ida visar mig saker som vi gjorde på jobbet under julen förra året och jag minns inte. Jag läser blogginlägg i mitt arkiv och ser bilder på mig själv, men jag minns inte. Det är som om jag inte var där.
Såhär såg det tydligen ut exakt för ett år sedan. Snö redan nu! Skåne levererade.
Det blev några timmar i Stockholm och nu är jag på väg hem igen. Sitter här på tåget och är så trött. Pendlande och vara social tar mer på krafterna än vad man tror. Jag är hemma igen om två timmar ungefär och då ska jag zzzova.
Alltsååå. Sjukaste grejen hände mitt på gågatan idag. Vi gick ut från en affär och då krockade jag med Fredrik Reinfeldt! Först kunde jag inte placera honom. Är det någon jag känner? Är det en gammal lärare? En avlägsen släkting? Varför är han så bekant?? Jag var på väg att säga hej och då slog det mig. Jag kvävde mitt hej och sen var han borta.
Så var det med det. Rubriken kaaan möjligtvis vara en smula överdriven. Och med ”krockade” kanske jag menar att vi bara passerade varandra fredligt på gatan. Kanske.
Jag har en känsla av att denna historia kommer vinklas beroende på vem jag pratar med. Kanske gick vi förbi varandra, kanske stormade han in i mig, kanske knackade han mig på axeln och sa några snälla ord om min blogg och sen gick vi och lunch tillsammans. Vem vet.
Vi gick förbi det där huset som brann och det är sorgligt nog den enda bilden jag har från idag som inte är samarbetsrelaterad. Förutom alla selfies Fredde ville ta då. Så jobbig han.
