Jag har varit så skör i helgen. Känt mig så ynklig. Så svag. Så nära till tårar. Jag var ute en sväng i lördags, men annars har jag inte orkat någonting. Men nu är det en ny vecka och nya tag! Denna vecka ska jag jobba på som vanligt, på lördag ska jag på kräftskiva och på söndag är det valvaka.
Angående det sistnämnda måste jag såklart rösta snart. Jag har en vision om att jag vill göra något fint av det, få det att kännas högtidligt. Kanske ta på mig fina kläder och äta något gott efteråt. Jag kommer att rösta både rött och blått har jag bestämt mig för. Men helt ärligt känns det inte som att det spelar någon roll exakt vad det blir. Jag bryr mig inte ens vad folk röstar på så länge de inte röstar på SD.
Jag läste precis Sandra Beijers iakttagelse att människor idag är mycket mer öppna med sina rasistiska åsikter än vad de var för fyra år sedan och jag håller verkligen med. Jag blev faktiskt chockad över vilka kommentarer jag fick när jag lyfte ämnet senast. Någon kallade vissa människor för ”pack” och någon annan skrev rakt ut att hen struntar i om alla människor inte har samma rättigheter. Vi och dom. Skrämmande.
I lördags var jag ute och jag stod och visade Vänsterpartiets instastory där Jonas Sjöstedt svarar på frågor (som jag tycker är så gullig!) för en kompis. En kille såg detta och kom sen fram till mig, rynkade på näsan och undrade om jag tänkt rösta på dem. ”Nej, hurså?”, svarade jag. ”Bra”, sa han bara. ”Vad ska du själv rösta på”, frågade jag. Han berättade att han ska rösta på SD, att det är det enda rätta, att man är dum om man inte förstår det. Jag ifrågasatte och började förklara min syn på det när han plötsligt avbröt mig och frågade om jag var svensk. ”Nej, jag är från Norge”, svarade jag. ”Om du inte ens är svensk kan jag inte ta någonting du säger på allvar”, sa han. Jag blev helt ställd, men fortsatte förklara. ”Man hör att du är från Norge, du bryter ju så mycket att man knappt förstår dig”, avbröt han igen. Jag bryter ju inte, men visste inte vad jag skulle säga. Jag har aldrig känt mig så förminskad. Helt plötsligt hade jag mist min rätt att få tycka något alls. En helt ny upplevelse för mig som aldrig behövt tillhöra ett ”dom”.
Det var inte meningen att det här inlägget skulle handla om detta egentligen, men nu blev det så. Jag hoppas att ni får en fin vecka. Och att ni röstar!
Tänkte skriva en liten presentationstext här som jag brukar göra typ i stil med ”låt oss titta på min torsdag”. Men min mamma hatar när jag gör så. Hon tycker att jag låter som en föredragshållare ?
Varsågod mamma.
Startade dagen såhär. Älskar att äta mysfrukost saaakta och varva serier med att jobba.
Ny favorit är (för att Blondinbella ständigt skriver om det) (HAHA) äpplebitar med jordnötssmör. Mmm vad gott det är. Tips är att salta lite extra och ha syrliga äpplen.
Btw! Tips nummer två är att vispa i jordnötssmöret för att det inte ska skikta sig. När jag köper ekologiska jordnötssmör är det ju typ omöjligt att ens äta det till slut eftersom jordnötssmöret förvandlas till en tjock, stenhård massa med olja på toppen. Sätt i en visp i elvispen och sätt ner i burken och vispa den mjuk. Sen håller den sig så! Lärde mig det i en lifehack-video. Obs på att hålla hårt i burken! Det var nära en olja-överallt-olycka när jag skulle göra det.
Hade egentligen lite ärenden att springa på, men då det regnade och regnade och regnade gjorde jag det enda rätta och sköt upp det.
Men gick och postade det här i alla fall. Det är prover från min mun som ska skickas till USA för att analyseras. Det är någon DNA-provgrej som jag köpte i samband med Black friday förra året, men alltså inte skickat iväg förrän nu. På tal om att skjuta upp saker då. Heh.
Sen begav jag mig ut igen. Jag skulle åka till Landskrona och träffa min mamma. Hon var hos läkaren igår och fick veta vad de hittat under operationen och hur hennes behandlingsplan kommer att se ut. Hon ville att vi skulle komma så att hon kunde berätta vad de sagt. Köpte med en liten present från Rituals <3
Väl i Landskrona gick jag till F’s jobb för att möta upp honom.
Gick förbi den här byggnaden. För 25 år sedan hade min styvpappa ett företag som sålde golv och mattor här. Här har jag alltså varit mycket när jag var liten. Har roat mig i oändliga timmar med att titta och känna på olika mattor och kan känna doften av plastmattor bara genom att titta på huset.
Mamma berättade och vi åt fryspizza, skrattade och grät om vartannat. Konstigt hur man funkar. Det var värre än jag trodde. Men det ska bli bra. Det måste ju det. Vägen dit är pissig bara.
Jag läste att en ny typ av utseendeförändring har växt sedan Meghan Markle gifte sig med prins Harry. Nämligen att tatuera in fräknar!
Jag har funderat mycket på det här. Min första reaktion var att fnissa lite åt det. Men sen kom jag på att det ju egentligen inte är konstigt. Det är ju som vilken annan typ av tatuering som helst. Man sätter den där för att man tycker det är snyggt.
Jag började tänka på andra knasiga grejer folk gjort med sitt utseende för att kändisar ser ut så och ett minne från tidigt 2000-tal uppenbarade sig plötsligt. Rapparen Nelly slog igenom och av någon märklig anledning hade han alltid ett vitt plåster (tejpremsa?) på kinden. Alltså jag vet ju inte. Stackaren kanske hade en envis finne som aldrig ville försvinna och som han inte ville visa till hela världen. Men jag tvivlar ändå på det. I alla fall. Det dröjde inte länge innan typ varannan kille också gick runt med plåster på kinden.
Hur alla *coola killar* såg ut när jag gick på högstadiet.
Minns ni det här? Och kan ni komma på något annat knäppt som blivit mode bara för att en kändis haft det?
Titta! Jag har satt upp lite grejer på den där hyllan jag köpte. Tyckte det blev så mysigt. Längtar efter att samla på mig fina, speciella saker efterhand. Hittade ett hästhuvud i betong som jag kärade ner mig i totalt, men köpte inte det. Jag ångrade mig och gick tillbaka dagen för att köpa det, men då var det borta. Stör mig på avsaknaden av hästhuvudet varje gång jag tittar på hyllan nu : ((
I alla fall.
Idag har jag städat, fixat, lagat mat och gått igenom mejlen. Har fått så många skumma mejl på sistone. För var det mest ”hej du kan få ett par strumpor om du bloggar om oss” och man ba ehhh tack men nej tack. Nu är det företag som undrar om de kan få kommentera gamla inlägg i min blogg och i gengäld swisha pengar till mig (wtf??), om jag har lust att köpa in mig i våffelföretag (….va?) och sen är det alla de där pyramidsspelsgrejerna där den ena idén är konstigare än den andra.
Vi har precis tittat på Idol och tänkte lägga oss i sängen och titta på ännu mer Idol nu på datorn. Har nämligen missat alla avsnitt som varit samtidigt som partiledardebatter. Mysigt att ha lite att ta igen. Älskar att Idol har börjat igen btw. Har längtat hela året!
Idag var jag på cellprov. Vissa går genom livet utan att vara rädda för någonting med mottot ”det händer inte mig”. Sån är inte jag. Jag tänker snarare att om hemska saker händer andra, varför skulle det inte kunna hända mig?
Därför är det egentligen så konstigt att jag sköt upp mitt första cellprov för fem år sedan. Tiden på min kallelse *passade inte* tyckte jag, så jag väntade och väntade och väntade och när jag väl tog cellprovet fick jag, som ni säkert minns, svar några veckor senare om att jag hade cellförändringar och fick göra en konisering.
Eftersom mina cellprov efter det har varit bra har jag flyttats till den normala screening-gruppen (var tredje år) och eftersom det var tre år sedan mitt senaste besök var det dags idag. Jag har varit så nervös inför detta besök! Jag kunde knappt sova inatt. Inte för att det skulle vara obekvämt eller göra ont. Efter allt skit och tusen gynbesök i samband med mitt utomkvedshavandeskap känner jag mig ganska härdad. Dessutom är ju ett litet obekvämt gynbesök tusen gånger bättre än cancer. Jag har varit nervös för att jag föreställer mig det värsta. Jag har inbillat mig hur barnmorskan skulle ta en titt, dra efter andan och säga ”men du har ju livmodern full av tumörer”. Nu är det ju säkert inte ens så det går till, men säg det till min katastroftänkande fantasi.
Ingen drog efter andan eller konstaterade någon cancer på plats idag, så det var ju tur. Nu är det bara att vänta på provresultatet som kommer om några veckor, som förhoppningsvis är bra.
Men hallå. Snälla, snälla, snälla gå på era cellprov. Provet visar om du har cellförändringar som kan leda till livmoderhalscancer. Det är alltså jätteviktigt att gå i förebyggande syfte, så att inget hinner utvecklas. Sedan cellprov infördes i Sverige har livmoderhalscancer minskat drastisk. Tänk vad bra att vi har cellprov! Sluta med ursäkter och bara gå dit!
Som jag nämnt flera gånger älskar F stark mat. Jag vet inte hur många gånger han kommit hem med konstiga kryddpåsar, diverse livsmedel och framförallt kryddstarka chips. Allt som det står chili eller starkt på köper han. Han vann till och med en chiliätartävling när han bodde i Indien (han gjorde sitt exjobb där). På den nivån.
Blev därför inte jätteförvånad när han kom hem med de starka omtalade ”Youtube-nudlarna”. Är han 30 år eller 12 år? Ingen vet.
Nudlarna ska, enligt youtube-folk, vara såå-håååååå starka.
Upp till bevis då.
Men nä. Såklart tyckte den här personen att de inte alls var starka. ”Lite styrka har de”, var betyget.
Tänkte att han fullkomligt dödat sina smaklökar och numera har en helt sinnessjuk hög scoville-tolerans (vilket iofs är ganska nära sanningen). Men sen provade jag också och jag kan intyga att de inte är så farligt starka. Starka absolut. Men inte filma-sig-själv-och-lägga-upp-på-youtube-starka. Börjar undra om han kanske köpt fel sort?
En besvikelse alltså. Något tips på vad vi kan prova härnäst? ?
35 veckor in på året och nu tror ni väl ändå inte att jag är gravid längre när ni läser rubriken? Vore iofs lite coolt att berätta först i vecka 35. Bara oj ja just det. Den där lilla detaljen.
I skrivande stund är jag på väg till jobbet. Fick en påse med gummibjörnar av Moderaterna som sällskapar mig. Det kommer jag ändå sakna när valet är över. Inga mer presenter. Jag är ju van vid att få kaffe, frukt och godis varje dag nu. Tacksamt med mutor.
Det är höstigt i luften nu och det är så skönt. Eller egentligen vet jag inte om det är höstigt? Kanske snarare bara normal sommar? Häromdagen var det 22 grader och jag frös! Galet hur snabbt man blir klimatpåverkad. Nu är sommar = 30 grader för mig. MINST. Men det är skönt att kunna sova ordentligt igen och slippas svettas konstant. Jag såg på Breaking News att svenskarna legat rekordlite i sommar vilken förvånade mig. Jag trodde att denna supersommar skulle påverka tvärtom. Fast det är kanske ändå logiskt. När det är så varmt vill man inte att någon rör vid en och man vill särskilt inte sova bredvid någon. Tänkte på detta inatt när det blev lite kyligt med endast påslakan över mig och jag kröp nära F. Äntligen är det ganska trevligt att sova bredvid honom ändå. Hehe.
