Mina gamla dagböcker – del 4
Jag vet att många av er har efterfrågat fortsättningen på min resumé av mina gamla dagböcker. Jag beklagar att det tagit sån tid. Sanningen är att det var tyngre än jag trodde att gå igenom dagboken som står näst på tur. Jag var verkligen en flitig dagboksskrivare på den här tiden. Varenda sida är fylld med text.
Jag tänkte först göra ett inlägg av den, men kom snart på att det går inte. Jag får dela upp den i flera delar. Kanske blir det långtråkigt, men då får ni helt enkelt bara skumma.
Men precis som föregående dagböcker får ni bara ett utdrag. Det som är för personligt (eller alldeles för tråkigt) hoppar jag över, med respekt för både mig själv och andra som nämns. Jag vet att det är jag som har skrivit den, men jag känner ändå att jag vill värna om mitt 12-åriga jags integritet. Hade jag vetat att denna högst personliga bok skulle hamna på nätet för alla att se 17 år senare hade jag ju aldrig förlåtit mig själv.
Men vilket fint minne denna bok är. Jag är så imponerad över mig själv som skrivit på ihärdigt under alla dessa år. Det blir så tydligt för mig att jag egentligen gör samma sak nu som jag gjorde då. Nu pratar jag med er och då pratade jag med min bok.
Möt Kitty (som säkert 90% av alla dagböcker hette…hehe). Min bästa vän 2001.
Dagboken var en födelsedagspresent jag fick när jag fyllde tolv. Vilket uppenbarligen kändes jättebra. Hehe. Jag gav den namnet Kitty.
Jag börjar med att berätta hur mitt liv ser ut och vilka regler jag har. Jag fick vara uppe till halv tio och fick 200 kronor i månadspeng om jag utförde vissa sysslor. Så så é det.
Älskar att jag alltid skrev ut exakt vad jag fick i present. Känns så bloggigt. Hur nostalgiskt med Vita lögner dessutom? Minns att jag var så stolt över att få vara Julia.
”Tänk nu är jag 12 men om 12 år… är jag 24!”. Bara jag som känner mig stengammal när jag läser den meningen nu? Men ändå tur man blir äldre för 29-åriga jag kan syna Mia och Emelies bluff på en gång. De hade ju såklart gått in på min mejl och hittade sedan på en cover-up historia. Taskigt.
Lol på min superskånska. Men alltså hur sinnessjukt är det att jag 2001 hade skor som kostade 1600 kronor?!!?? Ett bra bevis på hur skevt mitt liv var då. Jag och mamma hade flyttat från min styvpappa. Han gav mig dyra presenter som Buffalo-skor och den senaste Nokia-telefonen, men jag och min mamma hade inte så mycket pengar.
Bra att jag gick till botten med hela pazzword-historien. Och vad var grejen med att bli ”sviken” hit och dit hela tiden. Man betedde sig som svartsjuka par i vänskapsrelationer. Man lovade att man skulle ”va” och då var man tvungen oavsett och det mest sårande som kunde hända var att man valde att vara med någon annan istället. Vilket iofs är ganska sårande. Men herregud, sluta äga människor.
”ps: Vi var på Sandbergen”. Älskar att jag deklarerar att jag ej har något att berätta. Men! Sen kommer jag på att det har jag visst och lägger till ett litet ps.
Hahaha. Här snackar vi nivå på april-skämt. Älskar allt med detta dagboksinlägg. Jag ”lurade” alltså min mamma och det slutade med att hon sa att jag skulle få en kattunge!! Vilken dag.
Och som jag längtade efter en kattunge!
Har hon gått från att vara totalt kill-galen till att inte bry sig alls kanske ni har tänkt om man jämför med mina andra dagböcker. Nejdå. Nu blev jag ihop med Ylber. Och ps: han höll mig på röven när vi dansa.
Lite nattdagboksskrivande. Är det något jag hatar med den tidens skriftspråk så är det *ler*. Hur creepy att skriva så?
Jag började få kramp i handen aj aj aj
Haha, det var ju faktiskt ganska roligt. Men förstår inte varför hon skulle vara sur på mig…?
Ah. Antagligen för att jag skrattade åt henne. ”Tänk att hon sa det till en kille hon inte äns kände”. Ja omg. Så nostalgiskt förresten. Minns ni hur spännande det var att vara uppe sent?
Och så slutade den nattens dagboksskrivande.
Jag åkte till Norge och såklart var dagboken med.
”Du får ursäkta att jag skriver så FULT! Men jag kan inte skriva så fint!”. Ja inte mycket att göra åt då ju.
Och där avslutar jag del 1 och inledningen av Kitty. Fortsättning följer!
79 gillar
Frida
| #
Haha! Inte den enda som tog dagboksnammet direkt från Anne Frank.. jag hade också ett antal Kitty! 🙂
Svara
Egoina
| #
Haha eller hur! Så lustigt lite längre fram i min dagbok när jag berättar att Mia också fått en dagbok som hon ska kalla för Kitty och menar att hon har härmat mig. Haha jo, för jag var ju sååå originell. Vem försöker jag lura 😉
Svara
Robert
| #
Haha, lika rörande (och kul) som vanligt att läsa de där. 🙂 😉
Svara
Saga
| #
Underbart!! Är fem år yngre än dig och var flitig dagboksskrivare. Insåg nu att min också hette Kitty… Blir så sugen på att läsa mina gamla böcker i sommar!
Svara
Förvirrad
| #
Förlåt om jag tar upp något känsligt nu, men jag är fortfarande förvirrad över din ”pappasituation”. Visst har du en pappa i Norge? Och en ”bonuspappa”? Och en pappa i himlen?
Svara
Egoina
| #
Jag har en biologisk pappa i Norge och Lennart som var min styvpappa och gick bort 2002.
Svara
Elin
| #
Så fint att läsa dessa inlägg. Önskar att jag själv hade skrivit dagbok så flitigt som du.
Och på tal om ”att va”! Vad var grejen med att när man frågade en kompis om man kunde va. Och kompisen svarar ”nej, jag ska va med *namn*”?? Som om man inte kunde umgås flera på en gång. Så var det i min umgängeskrets i typ mellanstadiet i alla fall.. Konstigt.
Svara
Egoina
| #
Haha eller hur!
Svara
Nathalie
| #
Så himla roligt!! Önskar att jag hade kvar mina dagböcker! Och det där dramat med alla vänner… Känner igen på pricken, haha. Det var liksom dödsviktigt att redan på morgonen fråga om man kunde va någon rast och då var det liksom spikat, frågade någon annan så kunde man inte för att man skulle va med en annan, haha.
Kraam
Svara
Nadine
| #
Så här i efterhand tycker jag det är så synd att jag aldrig var så kosekvent med mitt dagboksskrivande när jag var mindre! Dock rätt kul att läsa alla ”kompisböcker” man hade där vännerna fick fylla i favoritfärger, hur man träffades osv..
För övrigt måste påpekas att på den sjätte sidan av ditt nattskrivandre ”Nu är klockan 05.00” så är det ju typ den snyggaste femman jag någonsin sett.
Svara
Vanessa
| #
Jaaa! Älskar ju dessa inlägg! *LeR*
Svara
Amanda
| #
Hej Regina! Till och börja med vill jag bara säga att jag älskar din blogg och har följt den i flera år. Du verkar vara en klok tjej med båda fötterna på jorden. Jag följer dig även på Instagram och i helgen laddade du upp klipp på din story som gjorde mig lite bekymrad. Du hyllade Israels bidrag i ESC.
Jag kan absolut förstå att man tycker en låt är bra, men i tider då Israel och Palestina-konflikten är mer blodig än vad den har varit på väldigt länge, så har jag svårt att förstå hur man kan ge ros åt Israel även om det i detta fall ”bara” var en låt. Plus tänker jag på att du når ut till många läsare och är därför nyfiken på hur du resonerar kring detta. För för mig är det omöjligt (även om jag faktiskt tyckte låten var svängig) att bli glad över deras vinst när jag vet hur mycket skada de har åsamkat palestinierna och vilken ockupation de står för.
Jag vill inte att du ser detta som kritik mot dig utan jag vill bara veta hur du resonerar kring detta.
Allt gott! 🙂
Svara
Martina
| #
ESC är en musiktävling, accepterar vi tävlingen måste vi också hålla den utanför politiken, det är väl ändå självklart?
Sedan finns det inte bara en sida i Israel-Palestina-konflikten, det är inte givet vilka som är ”de goda” och ”de onda”, även om det uppenbarligen är det i ditt huvud. Eftersom Egoina aldrig är politisk i bloggen tycker jag det snarare vore konstigt om hon blandade in sina politiska åsikter om Israel när hon skriver om ESC..?
Svara
Amanda
| #
Det är just för att hon inte brukar vara politisk i bloggen som jag blev nyfiken över hur hon ser på detta. Enligt min mening är det mesta politik vilket även påvisats i ESC då flera låtar med politiska budskap har deltagit i tävlingen och till och med vunnit. Sedan förstår jag att alla kanske inte delar den uppfattningen. Men som sagt, jag var mest nyfiken på om hon tar hänsyn till länders politik i sådana här evenemang eller om det bara är låtarna i sig som hon baserar sin åsikt på 🙂 och vill hon inte kommentera sina politiska åsikter så respekterar jag såklart det. Men jag ville ändå kommentera och fråga.
Svara
Linda
| #
Älskar att du var så artig och signerade med ”mvh”!
Svara