”Jag har sån sjuk träningsvärk idag, men din outfit är fin, så det gör inte något”, sa Ida idag. Gulligt.
Tydligen blir folk glada när man ser ut att vara mjuk som en nallebjörn. Förståeligt.
ADLINKS: Den svarta, lurviga koftan finns här, den rosa spetströjan finns här och mobilskalet finns här.
Åh vet ni. Nu ska jag byta ut denna stressiga vecka mot en tyvärr lika stressig helg, MEN som har massa roliga inslag. Behöver det nu. Happy Friday!
0
Fanns det ingen möjlighet för dig att gå ner till en deltidstjänst? Fast förvisso måste man pendla lika mycket i vilket fall.. Nåja din blogg och allt omkring den är ju högst relevant till din utbildning kan jag tycka så det låter vettigt ändå 🙂 var rädd om dig.
– Jo, det var min tanke först och jag och min chef kom fram till att jag skulle jobba 50% och eventuellt mer vid högtider. Men sen, precis som du nämner, är det ju tyvärr den tråkiga detaljen med pendlingen. På grund av den lönar det sig inte för mig att jobba halvdagar. Det är ju inte logiskt att jag ska pendla lika lång tid varje dag som jag jobbar. Jag ville vara ledig 2-3 dagar och jobba resten, men min chef ville att jag skulle komma in senare varje dag, så vi hittade tyvärr ingen lösning på det och därför blev det såhär. Men skulle jag hitta ett jobb närmre mitt hem så är det absolut en bra idé. Får se vad som händer i framtiden, men jag funderar inte på det just nu i alla fall. Tack, det ska jag 🙂
Varför har du två månaders uppsägningstid? Du började väl för inte så länge sedan? Är det inte vanligtvis två veckors uppsägningstid?
– ”Inte så länge sedan” är väl relativt. Jag har jobbat där ett år och åtta månader när jag slutar, och i mitt kontrakt står det: första året = en månads uppsägningstid och andra året = två månaders uppsägningstid 🙂 Jag är inte så insatt i vad som är en vanlig uppsägningstid. Men jag tror 1-3 månader är det vanligaste. Två veckor känns väldigt lite? Jag tror det bara är så under provanställningen.
Hej – och tack för en superhärlig och viktig blogg!
Jag har ett dilemma som jag verkligen behöver en opartisk åsikt kring.
Jag började för en månad sen ett nytt jobb, bra betalt och ser bra ut på CVt men jag får inte utnyttja hela min kompetens och utbildning i denna roll. Det är mer fokus på saker inom min utbildning (digital marknadsföring) som jag inte tycker är så inspirerande. Många excel-rapporter och siffror, medan jag brinner för det mer kreativa. Nu har jag blivit headhuntad via Linkedin för ett jobb som verkar passa mina skills och intressen mycket mer… men är det inte fel att byta efter såhär kort tid? Kanske kan jag växa in mer i min nuvarande roll och klättra inom företaget? Eller ska jag helt enkelt tänka själviskt och hoppa på det andra jobbet? Tacksam för svar från alla som känner igen sig!
– Jag tycker att många av mina läsare svarade så klokt på detta och jag håller med. Jag förstår verkligen att du känner dig elak mot ditt nuvarande jobb och jag vet med mig själv att jag skulle kunna vara mesig och ”för snäll” i en sådan situation. Men egentligen är man ju inte snäll om man stannar kvar någonstans man inte vill vara. Det är klart det är surt att de har lärt upp dig och att du sedan slutar efter så kort tid, men jag tror att du gör er båda en tjänst. Du hittar ett nytt jobb du trivs med ännu bättre och de hittar någon en ny som uppskattar tjänsten mer. Ibland blir det såhär, det är faktiskt inte så konstigt. Det är ju lite därför man har provanställning så att både arbetstagaren och arbetsgivaren kan känna efter. Jag hade sagt som det var till min chef och verkligen bett om ursäkt, men också stått upp för mig själv. Är din chef en snäll människa så vill hen ditt bästa och kommer att uppskatta din ärlighet och att du inte bara härdar ut för att det ska vara så. Hur har det gått? Har du bestämt dig? Om du bestämde dig för att säga upp dig vill jag att du ska komma ihåg det mina läsare skrev och gå med huvudet högt för att du satsade på dig själv. Om du valde att stanna kvar hoppas jag du känner att du växer in i din roll och kanske har siktet inställt på hur du kan klättra i framtiden som gör dig motiverad. Oavsett, snälla berätta hur det har gått?? Lycka till!! Heja dig! <3
Grattis, det är verkligen så kul att höra att du vågade följa ditt hjärta och satsa på dig själv och ditt mående.
Jag är i en något liknande situation där mitt jobb håller på att kväva mig, det finns ett annat alternativ men det innebär att jag kommer jobba själv utan kollegor och jag älskar att ha kollegor.
Hur tänkte du inför den biten med tanke på att du dessutom verkade ha en väldigt fin kontakt med dina kollegor?
– Ja, just det är verkligen det jobbigaste. Jag har inte orkat tänka på det för jag blir så ledsen då. Ida har blivit en av mina västa vänner och att veta att jag inte kommer träffa henne varje dag breaks my heart. Men jag vet också att hon inte kommer jobba där för evigt (eller man vet ju aldrig), inget är för evigt och så är livet. Jag hoppas bara att vi kommer hålla kontakten och kommer att ses ändå. Men det kommer ju aldrig bli som det är nu och det är väl det enda som gör att jag ändå kan tänka mig att överväga att pendla ihjäl mig och jobba dygnet runt </3 </3 Vad gäller kollegor nu när jag kommer vara egen på fulltid så har jag några tankar om den biten. Återkommer om det!
0
Åh. Jag ska inte tjata om hur slutkörd jag är (hehe, nu råkade jag visst göra det ändå). Men allt kommer på samma gång nu och i den situation jag är känner jag inte att jag kan tacka nej till något. De kommande fyra veckorna kommer bli helt galna. Jag vet dock att det finns ett slut, så det är bara att kämpa på. Det är trots allt lyxproblem. Bara önskar att jag hade en månads uppsägningstid och inte två.
Nåja. Nu ska jag sätta mig och beta av min lista. Ett steg i taget. Frågor och svar kommer snart!
Solen sällskapade mig på tåget i morse. Man tackar.
Alltså kolla mina naglar just nu. Femtio miljoner år gamla nagellacksrester och en svag blå-lila ton. Jag har tvättat mitt hår med silverschampo och efter det är mina naglar missfärgade. Har tvättat massor, men det försvinner inte. Någon som har ett husmorsknep på hur jag får bort det? Får nog använda plasthandskar i fortsättningen.
0
Här är sånt som jag samlat på mig i min kamerarulle den senaste tiden.
Vi fick in sjukt söta enhörningar och skulle ta en bild på dem. ”Vi sätter dem såhär”, sa min chef. Ehmmm nja, kanske inte exakt så.
Hela SKAM-epidemin gick väldigt långt en period då allt använde SKAM för att marknadsföra allt möjligt. Från Mcdonalds fullträff ”kroppen din trenger potet”. Till det här jag fick av Ida på Snapchat.
Kan skriva upp på nummer två. Never ask someone with a winged eyeliner why they are late. Amen.
Ida satt och såg superfokuserad ut på rasten. ”Vad läser du”, frågade jag. ”En jättebra krönika”, svarade hon.
Mycket riktigt ; ))
Och på tal om Ida. Hur gulligt är det inte att vi avslutar varandras meningar?
Ida: Visste du att…
Jag: …ananas äter dig samtidigt som du äter den?
Ida: Japp.
Men mest printscreenar jag sånt jag tycker är fint. Som denna outfit.
Denna frisyr.
Eller denna färg på läppglans som är PERFEKTION.
När vi var hos mamma och åt middag senast fick vi fyra olika såser att välja på till maten!
Och karamelliserade äpplen med karamellsås och kanelglass (som var vispad så att det blev som mjukglass) till efterrätt. Wow bara WOW.
Min kollegas regnjacka/kappa/poncho kan vara den sötaste någonsin. Frågade var hon köpt den men det var i Tokyo tyvärr.
I helgen var vi hos F’s mamma och han hjälpte henne sätta upp en lampa. ”Högt i tak” är ju en bra sak……………förutom när det kommer till att sätta upp lampor. Jag gillade INTE detta.
Ja, men exakt.
Jag började plötsligt en dag fundera på vad ceasardressing egentligen smakar. Tydligen är den smaksatt med vitlök, sardeller och parmesanost. Sardeller?? Så intressant. Hade verkligen ingen aning. Nu kommer jag briljera om den frågan någonsin kommer i ett quiz (och ni med, varsågod).
0
När det märks att ens sambo har italienska gener.
Jag: Ojjj… Såg inte att paketet var öppet.
*börjar plocka upp spaghettin*
Frédéric: Det där är typ EN HEL PORTION!!!!!!!!!1
Jag: Okej men förlåt. Kan ersätta dig för de 1-2 kronorna vi förlorat.
Jag: MEN då kan du ge mig 15 kronor för allt mitt dyra hårspray du använt i så fall…
Frédéric: Så du vann på detta?
Jag: Mm.
Frédéric: VAD GÖR DU?
Frédéric: Lägger du tillbaka spaghettin på golvet igen?
Frédéric: Gör du det för att du ska ta bild och blogga om detta?
Frédéric: Du är ju faktiskt inte frisk.
0
Sedan jag sade upp mig är det som att jag fått ännu mer energi. Antagligen är det pepp över min nya framtid som gjort att jag orkat mer. Det blandat med lite rädsla över att bloggen inte skulle finnas kvar då jag inte direkt skött om den på sistone. Så jag har försökt maxa de senaste tre veckorna och blogga mer för att försöka bygga upp lite lagom tills jag slutar. Jag vet inte om ni märkt det, men jag har i alla fall lagt lite mer tid. Det har gått bra och plötsligt har jag börjat tänka i gamla banor igen. Det funkar ju? Är jag bara gnällig? Jag kan ju ha två jobb!!
Men nej. Igår tog det stopp och jag kände återigen att nej, det kan jag inte. Det går inte. BRA. Jag är ingen supermänniska (jodå, bara inte i längden) och måste inse det. Idag är jag så slutkörd och önskar nästan bara att tåget skulle rulla vidare i all evighet för jag orkar inte gå av. Jag ser verkligen inte fram emot att komma hem till två påsar tvätt, en fullproppad mejlinkorg, paket som behöver hämtas, mat som behöver lagas osv osv osv.
Jag vill vara här istället tack.
0
Hej på er! Denna vecka startade så segt. Igår satt jag fast på ett tåg i en och en halv timme (telefonen var dock fulladdad så det var ok) och idag har jag världens ledvärk (det är så himla konstigt vad som händer med kroppen under månadens gång). Jag har haft väldigt mycket att göra på jobbet och ska dessutom hem för att tvätta och skriva en krönika. Det kommer bli en väldigt lång dag. Är på tåget just nu helt slutkörd och huvudet dunkar.
Tisdag är min sämsta dag. Det är verkligen inget bra med tisdagar alls (kom på att jag har bloggat om det en gång tidigare, här). Det är långt kvar till helg och det känns som att veckan aldrig kommer ta slut. Dessutom kommer min trötthet alltid en dag senare. Det vill säga att så som ni känner på måndagar känner jag på tisdagar. På måndagar kickar någon adrenalin igång och jag är övermänskligt produktiv och märker inte att jag är trött förrän och seg efter helgen förrän på tisdagen. Idag alltså.
Okej. Då var det slutgnällt. Tycker bara måndagar får oförtjänt mycket skit och ville jämna ut det lite.
0