Jag har en så perfekt kväll! Jag är ensam hemma och har ätit pizza, sett två avsnitt av Greys och målat naglarna. Egentid när den är som bäst! Snart tänkte jag lägga mig i badkaret och försöka komma på något att skriva om. Har deadline på en text och behöver rensa huvudet för att komma på ett bra ämne.
Annars ska helgen bestå av flyttbestyr, jobb och städning. Det är så stökigt här nu eftersom jag har börjat ta med mig saker från den andra lägenheten som vi inte hittat plats till ännu, plus att jag inte haft tid att packa upp från Hamburg och så. Men det finns en dag till det imorgon. En kollega frågade vad jag skulle göra i helgen. ”Flytta”, svarade jag. ”Oj, ska ni flytta ihop”, frågade hon. Jag sa ja, men samtidigt känns det lite konstigt att säga att ”vi ska flytta ihop” nu. Jag har har ju redan bott här i snart ett halvår, haha. Det blir lite märkligt när man inte gått ut med att man ska flytta ihop ”som en grej”. Nu blir det liksom gamla och nya nyheter på samma gång.
Jag och F bestämde att vi skulle få välja varsin aktivitet i Hamburg. Han valde föga förvånande bilmuseum och jag valde såklart chokladmuseum. Efter att ha gått på bilmuseet typ forever (kändes så i min värld i alla fall) var det äntligen dags för chokladmuseet. Vi skulle till Chocoversum och gå guidad tur på 90 minuter MED PROVSMAKNING. Förstår ni? Drömmen! Bara det att alla guidade turer på engelska var fullbokade och nästa guidade tur på tyska började inte förrän senare på dagen och det hann vi inte. Vi visste inte att man man måste boka i förväg, och tydligen fick man inte heller gå in utan guide, så det blev ingenting. Förstår ni besvikelsen? Nåja. Det viktiga var ju egentligen att F fick göra vad han ville, det var ju trots allt hans födelsedag vi firade.
Vi var på Automuseum Prototyp i Hamburg som är vad jag (som har noll koll) skulle beskriva som ett museum med ja…bilar. Massor av bilar som man kan se invändigt och utvändigt (utan att röra såklart), samt fakta, kortfilmer och typ en grej där man kan testa luftmotstånd.
Kameran fylldes med sånt här.
Försökte såklart engagera mig. Jag tyckte mest det var spännande att titta inuti. Hur har man suttit i bilen? Vad finns det för ”finesser”? Försökte leva mig in i hur det var och hur det såg ut när bilen kördes.
F var aningen mer intresserad.
”Säg att det var fokus på Porsche och Volkswagen”, hälsade F igår när jag förberedde inlägget. Då vet vi det.
Avslutar inlägget med tre hjärtskärande bilder på mig när jag trodde att jag skulle få gå på Chocoversum. Haha.
Här sitter jag och hänger på centralen i vanlig ordning. Det jobbiga är ju egentligen inte att pendla, men att behöva sitta och vänta eftersom ingenting klaffar. Lyxade till det med kaffe, det är ju fredag och allt.
Pratade precis med Elisabeth som tydligen också är beroende P3-dokumentär. Vi kom fram till att vi särskilt gillar den ena tjejens röst. Hon pratar så mysigt! Världen hade varit så mycket bättre om man fick höra hennes röst varje dag. Tänk typ på tåget, ”nästa, Malmö central”, eller på gps:en, eller som Siri. Sen kom vi in på hur det vore om Siri hade en podd…haha. Inte lika nice.
Idag ska jag fortsätta röja i min lägenhet inför flytten och sen hoppas jag att Lina har tid att ses en stund. Men först ska jag jobba. Ha en fantastisk dag allihop!
Fy alltså! Dagarna går i ett. Ja, det är väl inget nytt direkt. Jag har sällan en ledig stund på vardagar för tiden, men nu är det dessutom flytten ovanpå det. Ahhhhhhhhh. Längtar till juni när det är klart. Eller nej, jag längtar till juli om jag ska vara ärlig. Juni kommer också bli kaos av andra anledningar. Jaja. Slutgnällt.
Idag vägrade jag bara och åkte rakt hem efter jobbet, åt riskakor till middag och sen tog jag mig tiden att gå en promenad. Som en vanlig himla människa. Vet ni vad jag fick veta idag förresten? Min kollega går upp 04.15 för att hinna träna innan jobbet (hon har också långt att pendla precis som jag). Kvart över fyra?!?? Helt sinnessjukt. Jag ska aldrig klaga över att jag måste gå upp 05.50 igen. Haha, vilken hjälte!
Gamla ut-och-gå-bilder, men ser ju typ likadant ut varje gång.
– Min pappa kallar mig Gina. Min mamma har kallat mig allt möjligt genom åren. Exempelvis ”docka mi” eller ”jenta mi”.
Har du någon ovanlig/konstig vana?
– Jag har många konstiga vanor. Till exempel har jag system när jag äter mat, på vilket sätt jag äter, i vilken ordning och hur allt ska ligga. Det blir fel om någon plötsligt skulle ta mat från min tallrik. Ännu värre är det dock om någon skulle ta en tugga av något jag håller i, t.ex. en glass, det är jobbigt att ens tänka på det. En annan konstig vana är att ta bort underdelen på hamburgaren. Det började med att jag tyckte den var för torr annars, men nu måste jag göra det. Det är jobbigt på restauranger där dressingen är på underdelen. Det blir väldigt kladdigt…haha.
Har du några konstiga fobier?
– Folk verkar tycka att min fobi för spindlar är konstig, men jag tycker det är fullt rimligt. Jag menar, det finns massor av giftiga spindlar. Det finns spindlar som kan spruta in gift i sitt byte så att hela innanmätet blir flytande för att sedan suga i sig det!!! ”Sådana spindlar finns inte i Sverige”. Joho! Det kommer sjuka saker i bananlådorna som skickas hit. Eller ja…jag har inte några källor. Det kanske inte är så, men jag tänker inte chansa. Men för att svara på frågan så är kanske min fobi för dofter lite konstig. Det är ju inte farligt eller så, bara så grymt obehagligt.
Vilken sång älskar du i hemlighet och sjunger när ingen hör?
– Haha! Många låtar faktiskt. Inte för att artisten är pinsam eller så, men för att jag ibland gillar låtar vars text egentligen går emot mina åsikter. Som tveksam rap eller lite för patriarkala poplåtar.
Vad stör du dig på hos andra?
– Något jag blir knäpp på var och varannan dag är människor som stannar precis nedanför rulltrappan och blockerar så att man själv nästan snubblar och inte vet var man ska ta vägen.
Har du några nervösa vanor/ vad gör du när du blir nervös?
– Jag biter sönder mina läppar när jag är nervös eller koncentrerad. Måste sluta med det, så dålig ovana.
Vilken sida av sängen sover du på?
– På höger sida. Jag har inget emot det, men detta är ett bra exempel på hur det är när man flyttar in hos någon. När man flyttar in i någon annans lägenhet har den personen redan sina vanor, sina saker och sitt sätt att göra saker på. Jag hade liksom inte ett val eftersom han redan sov på vänster sida, det bara ”är så”. Så höger blev automatiskt min sida.
Vad var ditt första gosedjur och vad hette det?
– Det första gosedjuret jag minns är ett stort gosedjur jag vann på ett tivoli i Köpenhamn. Mamma frågade vad den skulle heta ”Kristina Efeldt”, svarade jag utan att tveka. Nog normal unge. Var kom det namnet från liksom?
Här är jag och Kristina. Så stolt!
Har du något du alltid säger åt andra att göra, men aldrig gör själv?
– Haha! Ett bra exempel är ju alla relationstips man ger, men som man inte alla gånger håller/ hade hållt själv. Det är så lätt att som vän komma med vettiga råd. Men hjärtat vill aldrig som hjärnan.
Vilket håll står du åt i duschen?
– Jag står alltid med framsidan av kroppen mot duschen, förutom när jag sköljer ur schampot och så. Fryser alltid så mycket så vill ha vattnet där.
Vilken är din favoritmat som är ”dålig”, men du älskar att äta det i alla fall?
– Ehm. Ja. Allt. För att ge ett exempel så skulle jag nog svara chips och dipp. Älskar det!
Jag har snart bloggat i tio år (Oj. TIO ÅR?!??! Det är ju helt sjukt! Hur hände det?), men det dröjde faktiskt länge innan jag skaffade min egen domän. När jag väl bestämde mig för att köpa egoina.se var det en annan kille som hade köpt den. Jag minns att jag tyckte att det var så märkligt och läskigt framförallt. Jag hade inte allt förstått vikten av webbadresser och var helt lost. Han erbjöd mig sedan att köpa den, vilket jag inte gjorde. Istället köpte jag egoinas.se och har senare köpt egoina.se också när den blev ledig eftersom han aldrig förnyade.
Något som jag dock fortfarande inte har skaffat är en personlig mejladress. Jag har tänkt göra det i flera år nu, men det har bara inte blivit av. Jag vet inte varför, det är inte ens svårt. Det är bara en grej som varit på to-do listan som jag liksom inte orkat göra. Men det är verkligen på tiden, känns inte jätteproffsigt att ha @hotmail.com som kontaktmejl, haha.
När människor frågar vilken plattform jag bloggar på eller var min blogg ligger och jag svarar och sen berättar att ”jag äger min egen domän” verkar de tycka att det låter väldigt avancerat. Men sanningen är att det är inte svårt alls. Det är inte ens dyrt. Man köper det domännamnet man vill ha (förutsatt att det är ledigt) på ett webbhotell bara.
Binero är ett av Sveriges största webbhotell och där finns allt man behöver på nätet. Man kan exempelvis köpa domännamn och skapa en personlig mejladress. Man kan också skapa hemsida, blogg eller e-handelsshop genom deras enkla verktyg.
Jag tipsar verkligen om detta om ni funderar på att starta eget företag, om ni har blogg eller om ni helt enkelt har en hemsida. Kanske en portfolio? Skapa en sida och släng upp er CV och skapa en personlig mejladress – tänk vad proffsigt när ni ska söka jobb!
I samarbete med Binero.se ger jag er 50% rabatt på hosting (utan startavgift) och endast 10 kr för .SE domäner första året. Här kan du läsa mer.
Åh, nu har jag snart lyssnat på alla bra P3-dokumentärer känns det som. Eller ja, alla som jag varit intresserad av att lyssna på. Alla som involverar mord till exempel. Tydligen är det just det jag finner mest intressant? Vet inte om jag ska bli orolig för mig själv. Ville lyssna med F när vi bilade till Tyskland, men han tyckte det var så hemskt och ville inte. Jag själv blir dock bara fascinerad. Alltså jag tycker det är hemskt, såklart, mår till och med illa och blir ledsen, men vill ändå höra mer. Tänkte börja diskutera och prata om de olika programmen här nu, men förstår ju att det är totalt ointressant för er som inte lyssnat. Det räcker att Ida behöver lyssna på det när jag kommer till jobbet varje morgon, haha.
Det som jag främst känner är dock att jag blir orolig över att man får så mycket information från utredningarna. Jag tänker att störda människor som vill begå brott får tips eller inspiration. De får lära sig hur andra åkt fast, vad de gjort för fel, hur de borde agera efteråt och vad de ska undvika. Bara jag som tänker så? Så kände jag också en gång när jag såg en dokumentär om hur det går till när man smugglar droger och stjäl bilar. Och en annan gång när jag såg en dokumentär om Vita Husets säkerhetsrutiner. Det var ju som en lektion i hur man ska göra och inte göra. Eller är det kanske så att de inte berättar allt? Förvränger något?
