…och kladdkakemuffins. Förbereder oss för att behöva gå ut så lite som möjligt om vi inte vill. Känns som att vi går och väntar på att gömma oss från en läskig katastrof vilken sekund som helst.
Mamma kom och rengjorde ugnen en dag. Eller hon kom för att träffa mig, men jag fick välja ett uppdrag till henne också. Haha så gulligt och tacksamt.
Såhär glad har en person som städar ugnen aldrig någonsin varit va? Svinto, hör av er om ni vill använda denna bild i marknadsföringssyfte.
Mamma och Greta spanade ut på hustaken. Greta är rädd för min hiss och mamma säger att det är hennes fel för att hon visade henne utsikten, Greta förstår att hon är högt uppe och blir höjdrädd i hissen :,)
Jag har fixat naglarna! Blev extra korta med fransk ombré denna gång. Vet ju inte när jag kan fixa dem nästa gång.
”Lova att ta med bebisen”, sa min nageltjej. FÖR sjukt att detta är naglarna jag ska ha när jag träffar mitt barn.
Äntligen händer det! Tomtelatten har premiär! Gick så klart genast och drack en. Planerar att snitta en i veckan till säsongen är slut.
Har varit slarvig med mina dadlar. Det går bara inte. Det är för mycket att äta 6 stycken om dagen oavsett i vilken form det är. Men dessa baconlindade var mycket goda.
Perfekta godispåsen till fredagsmyset: en salig blandning av sött, salt, syrligt och tant.
Hittade en fluffig teddykeps på Lindex som jag vill köpa.
Men får se. Har någon identitetskris just nu. Kan inte se mig själv ha på mig något annat än tights och långärmad tröja. Har liksom tappat all relation till kläder och sånt. Hur matchar man saker? Jag har ingen aning.
Jaha. Här kommer ännu en uppdatering om min graviditet igen. Det finns ju knappast något annat jag kan tänka på just nu. Jag har beräknad födsel idag. IDAG! Tänk att datumet jag fokuserat på sen jag plussade i februari är här. Då kändes det som miljoner år hit.
Var hos min barnmorska idag och bad henne kolla läget. Hon verkade lite förvånad när hon undersökte mig. Sa att tappen är mjuk och öppen några centimeter. ”Vadå NÅGRA???”, sa jag. ”Jo men 3 ungefär, 2-3 kanske”. Hon gjorde en hinnsvepning och sa att hon hoppas att vi inte ses på vår bokade tid nästa vecka. Gah, vad pirrigt! Jag vet att det inte behöver sätta igång snart ändå. Men något har i alla fall hänt. ”Dina förvärkar har gjort nytta”, sa hon.
Något som dock gjorde mig orolig är att mitt urinprov som de skickade på odling visar samma sparsamma bakterietillväxt som tidigare. Det är ingen skillnad på det provet och andra prov jag lämnat under graviditeten som de valt att inte behandla. Förutom blodet då. Enligt min barnmorska finns det ingen bra förklaring till varför det plötsligt skulle vara så mycket blod i mitt urin och hon tycker att läkaren borde utreda det. Jag får vänta på att läkaren hör av sig, men det känns ju inte så bra. Min barnmorska sa dock att det ibland händer oförklarliga grejer när man är gravid och att det kanske beror på känsliga slemhinnor/ att man blöder lättare. Så vi får hoppas att det bara är något sånt.
Igår hade jag en riktigt bra dag. Hade så mycket energi att jag knappt visste var jag skulle bli av. Gick och fikade med mig själv, fönstershoppade på stan, köpte strumpor till bebisen och sen gick jag hem och städade hela lägenheten. Tvättade, skrubbade, bytte sängkläder, sorterade och moppade varje centimeter.
Vi har stopp i avloppet i köket och har provat alla husmorstips för att lösa det. På väg hem från jobbet köpte F massa grejer på Biltema för att göra ett ordentligt försök att fixa det. Han kom hem och vi satte igång, men det gjorde ingen skillnad. Innan jag visste ordet av det hade han rivit ut allt under diskbänken, dragit ut diskmaskinen och kopplat loss rören så att det kom avloppsvatten på hela golvet och stänkte överallt. Det stank avlopp i hela lägenheten och all städning kändes förgäves. Begravde huvudet i händerna och andades djupt. ”Vad händer älskling, har du värkar?”, frågade F. ”NEJ JAG HAR ETT PSYKISKT SAMMANBROTT”, svarade jag. Haha herregud, verkligen det sista jag behövde skulle hända dagen innan BF.
Nu är stanken borta och avloppsvattnet bortstädat, men det är fortfarande stopp. Disk överallt och kaos. Borde kanske gå in och diska det i duschen, men orkar verkligen inte. Håll tummarna för att F kan lösa det ikväll och att vi slipper avloppskaos när bebisen bestämmer sig för att göra entré.
Igår kväll blev det plötsligt läskigt. Skulle kissa och när jag torkade mig reagerade jag på att pappret blev rött. Tittade ner i toaletten och vattnet var helt rött. Jag förstod genast att det var mitt urin och att blodet inte kom från någon annanstans. Ropade på F som tittade och tillsammans gick vi igenom allt jag ätit de senaste dagarna och konstaterade att det inte berodde på mat.
Ringde till förlossningen och blev slussad mellan olika personer. Ingen visste hur de skulle hantera det. De hade aldrig hört om det tidigare. Det värsta var att de vägrade lita på att det var urinen. De sa mest att ”ja men en teckningsblödning är jättevanligt”, ”ta på dig en binda” och frågor om hur mycket blod det kom i trosorna. Försökte gång på gång förklara att det var mitt KISS och inget annat. Till slut bestämde vi att jag skulle kolla nästa gång jag kissade och ringa tillbaka om det var likadant.
Kände mig nästan gaslightad efter samtalet. Inbillade jag mig? Det kanske är blod från slidan ändå? Googlade mig tokig utan något bra svar. Kanske har jag druckit för lite och är uttorkad? Hällde i mig 4 glas vatten. När det var dags att kissa nästa gång kissade jag i en plastmugg och alltså chocken när jag lyfte upp den för att titta. Det är det sjukaste jag sett. Det var helt rött! Helt mörkrött och inte genomskinligt överhuvudtaget. Såg ut som rödvin. Jag ringde in till förlossningen igen och den här gången stod jag på mig mer trots att de fortfarande tvekade på om det verkligen var urinen. Vid 00.00 bestämde vi till slut att jag skulle komma in på en kontroll.
Satte plast på muggen och tog med mitt urinprov. Ansiktsuttrycket när de såg det var ändå lite plåster på misstro-såret, haha.
Var så nervös i bilen. Vad kunde det vara? Det enda rimliga kändes som urinvägsinfektion, men jag har aldrig varit med om att det är blod i urinen då. Blev orolig över att det var något fel på mig och att de skulle behöva plocka ut bebisen med kejsarsnitt.
Gjorde ctg och bebisen hade sitt livs fest just då och mådde superbra <3 Hade lite sammandragningar enligt maskinen, men kände inte det.
De tog prover på mig och allt var bra, förutom urinen då som mycket riktigt påvisade blod och en massa andra saker. De skickade iväg det på analys och jag fick åka hem med antibiotika. Kommer även få antibiotika i dropp när förlossningen startar.
Det var alltså inget allvarligt som tur är. Men så märkligt att jag inte märkt av urinvägsinfektionen? Fast å andra sidan – det är kanske därför jag har molande värk så ofta? Mina urinprov hos barnorskan har indikerat infektion under hela min graviditet, men så låg att det inte behövde behandlas. Jag har tyckt det varit bra, vill ju helst inte ha antibiotika. Men läskigt att det kunde bli såhär.
Nåväl. Nog om min UVI.
Måndag och två dagar kvar till min BF. Denna vecka är vårt barn beräknat att födas! ”Då ses vi snart igen”, sa de när vi skulle åka hem från förlossningen. Vilken dag som helst nu. Håller på att bli knäpp av att inte veta när det blir. Men jag känner mig inte stressad. Det är som ett lugn över mig. Jag är redo och jag är taggad. Är så glad att ni övertalade mig till att inte jobba hela vägen fram till bebisen kom som jag egentligen tänkt från början. Jag har verkligen behövt den här tiden för att förbereda mig. Dels fysiskt med att vila och boa hemma. Men mest mentalt.
Jag är tre dagar in i vecka 40! Kan detta vara min sista gravid-veckouppdatering? Jag hoppas det. Om inte hoppas jag att han kommer den 12 november. 211112. Tänk vilket sifferfint datum!
Min kropp
→ Förvärkarna är tillbaka och det med besked. Fy vad segt det är alltså. Ibland är det ilande menssmärta med ett tryck som håller i en stund för att sedan släppa. Precis när ”värkarna” blir regelbundna och jag börjar tro att det satt igång på riktigt slutar det, och vissa dagar är det bara en konstant diffus molande smärta långa perioder.
Det som gör mig så opepp är att jag inte kan hitta min livmodertapp. Har känt efter för att se om jag kan känna den och se om den mjuknat något, men då jag inte ens kan nå den säger min barnmorska att det är ett tecken på att den är opåverkad. Hade jag bara vetat att det händer något så hade jag varit okej med att ha ont, men så drygt när det inte verkar påverka. Ska till barnmorskan igen på onsdag, på min BF. Då ska hon kolla läget och se om det går att göra en hinnsvepning. Hoppas!
→ Halsbrännan fortsätter. Kan absolut inte äta stark mat. Förlåt för too much information, men ibland kommer det upp spya när jag när jag ligger ner eller böjer mig fram. Tydligt att det är mycket trångt i min mage. Känns som att magsäcken är i halsen.
→ Foglossningen kommer och går den med. Har falsk ischias ibland. Tens-maskinen hjälper faktiskt! Glad att jag köpte en sån.
Annars då?
Det är synd det är så mycket krämpor relaterat till att vara gravid, annars skulle jag vilja vara det hela tiden. Är så rädd för hur jag kommer må psykiskt efter graviditeten. Hur hormonfallet kommer påverka mig, amningen och att ha PMS igen. Ser verkligen inte fram emot det. Att få vara såhär psykiskt stabil, glad och harmonisk har varit helt underbart.
Om det varit progesteronbrist/östrogendominans som varit ”mitt problem” hoppas jag att graviditeten har väckt mina progesteron-receptorer så att jag framöver kommer må bättre. Har läst att det kan funka så. Hoppas verkligen. Det kommer bli så svårt att gå tillbaka till att må dåligt så stor del av tiden igen när jag blivit van vid det här. Som sagt, synd det är så många fysiska krämpor, annars hade jag lätt blivit surrogatmamma. Förutsatt att jag kan bli gravid igen då.
Oj, vad ni har efterfrågat detta inlägg. Det var bland det första ni skrev när jag berättade att jag var gravid. Vilken vagn ska ni ha? Kommer du ha samarbete med twistshake? Kan du snälla visa allt ni köpt till bebisen!!!
Hade ju en lång startsträcka med det där. Vi började inte köpa saker förrän väldigt sent. Dels för att det var så tråkigt, men också för att det var så overkligt. Men nu är allt på plats! Och ni hade rätt, ju närmare bebisen jag kom desto mer började jag intressera mig. Kan nu kolla på barnvagnar utan att somna, haha. Men förstår hundra procent att detta är ett blogginlägg som är tråkigt för en del av er. Feel free att scrolla!
Välkommen till bebisens lilla hörna. Han har fått en liten del av kontoret. Här står hans saker i väntan på hans entré till världen.
Vi valde denna vagn. En Bugaboo Fox 2. Jag är ingen expert på vagnar och gjorde det enkelt för mig genom att läsa recensioner och kolla topplistor. Sen provkörde vi topp 5 och fastnade för Fox. Det är enkel att köra och är smidig på alla sätt. Perfekt för oss som bor i stan.
Har pimpat den med mugghållare och en organizer-väska. Har plats till skötväska under vagnen eller hängandes över styret, men tänker att den där lilla väskan är perfekt till sånt man vill ha nära till hands som telefon och nycklar.
Har ingen aning om hur man bäddar i en vagn när det är Skåne-vinter och kommer googla det innan vi ger oss ut första gången, men just nu är den bäddad med lammskinn som vi fått av F’s mamma och en åkpåse vi fått av F’s syster.
Babyskyddet blev en Maxi Cosi Marble. Köpte egentligen F’s systers från början, men sen läste vi att det inte är så många års livstid på babyskydd och valde istället att köpa ett nytt.
Marble har olika lägen så att bebisen både kan sitta och ligga samt har en generös sufflett. Vi tycker att det är praktiskt då vi har en liten bil och vill slippa dra med oss liggdelen till vagnen vid små ärenden. Istället har vi köpt adaptrar så att vi kan fästa babyskyddet på vagnen.
Detta är nog den bebisrelaterade grejen jag är mest pepp på: babynest från Najell. Har blivit rekommenderad den från flera olika personer. Det ska vara väldigt praktiskt med handtagen, man kan bära den över axeln med en rem och man kan även veckla ut den till en lekmatta. Tänker att det är supersmidigt att ta med bebisen i denna istället för vagnen när man inte ska så långt.
Vet inte hur man bäddar i ett babynest heller, men just nu har jag bäddat med madrasskydd och en gallerfilt från Ikea. Tanken är att detta ska vara bebisens säng till att börja med, kanske borde lägga i något för att göra det mjukare och med ombonat? En kudde?
Åh hoppas hoppas hoppas bebisen kommer gilla att bli buren intill mig. Jag skulle uppskatta det i alla fall. Händerna fria och bebisen nära. Till vänster en bärsjal och till höger en bärsele.
Under sängen har bebisen massa saker!
I lådan till vänster hittar vi filtar, handdukar, nappar, mössor, strumpor, vantar och allt som är relaterat till amning. Jag har även köpt två förpackningar med ersättning ifall att. Jag hoppas ju att amningen kommer funka, men vill inte försätta oss i situationen att det är panik mitt i natten eller så.
Till höger hittar vi hans minismå kläder <3 Jag har sorterat ut så att vi endast har kläder upp till storlek 62. Resten är i flyttlåda i källaren.
Vi har endast köpt några plagg (det mesta second hand), resten har han ärvt eller fått från kompisar och familj. Blir varm i hjärtat av att tänka på alla bebisar som haft samma kläder innan honom.
Nu blir ni verkligen imponerade kan jag tänka mig. För här står nämligen BB-väska och skötväska färdigpackade och redo att ta med till förlossningen!
BB-väskan innehåller mest snacks. Men även övernattningsgrejer, ombyte, amnings-bh och läppbalsam bland annat. Undanber alla tusen tips på vad jag *måste* ha med. Jag klarar mig nog. Skulle jag lyssna på alla tips jag fått hittills hade jag behövt en resväska…
Och bebisens väska innehåller kläder, filt och blöjor bland annat.
En blöjstation har uppenbarat sig i vårt badrum!
På nedersta hyllan ovanför skötbädden står allt bebisen kan tänkas behöva. Apotekgrejer, blöjor, våtservetter och hygienartiklar.
Babysitter blev en Up&Down från Béaba. Vi ville ha en stol som är smidig att flytta runt i lägenheten, som går att gunga och som man kan höja och sänka. Denna uppfyllde alla krav.
Jag vill dock gärna ha en babysitter från Babybjörn i framtiden också. Vi håller utkik på andrahandsmarknaden och tänker slå till när vi hittar någon bra. Men det är ingen stress tänker jag, det är inte ens säkert bebisen kommer gilla alla sina grejer.
Det var det. Sen har vi en hel del grejer ej på bild vi fått som badbalja, babygym, skallror, gosedjur, leksaker och lekmatta. Trodde aldrig vi skulle vara såhär kittade helt ärligt! KOM NU BEBISEN! Vi är redo! <3
Sov dåligt inatt som de flesta nätter. Brukar vakna ungefär tre gånger och vara vaken minst en timme åt gången. Tur då att man kan ta sovmorgon följt av långfrukost framför en serie.
Kollade på You. Skulle googla karaktären Love för att se vad hon heter på riktigt och hur gammal hon är och gjorde snille-googlingen ”Love You”. Tog mig pinsamt lång tid att förstå varför min googling visade allt annat än det jag var ute efter.
En grej som däremot är smart är att jag numera brygger mitt hallonbladste i stor kanna och dricker under hela dagen. Blev så tröttsamt att brygga en och en kopp. När det svalnat ställer jag in i kylen och blandar ut med saft och isbitar och dricker kallt resten av dagen. Iste! Det var tips från er, jag tackar.
Hela kroppen ömmade och jag kollade om det fanns tid för gravidmassage samma dag på massagestället runt hörnet. Det fanns det! De är så himla bra där, kan verkligen rekommendera. Stället heter AV Hälsa & Skönhet.
Det hade varit värt det bara för att få ligga på den britsen en stund. Det är hål för magen, eller liksom det är mjukt så att magen får plats. Förutom att det sprattlar där inne känner jag inte alls att jag är gravid när jag ligger där. Bästa någonsin.
Massören sa att hon kunde känna att min kropp är trött och att jag samlat på mig vätska. Det sa min barnmorska vid senaste besöket också, att mitt ansikte blivit rundare. Haha det var inte så hemskt som det låter. Älskar min BM <3 Hon sa det mest för att förklara varför jag gått upp några kilo på kort tid, så att jag inte skulle bli orolig.
På vägen hem hämtade jag paket! Karolina som jag jobbade tillsammans med på Bluebox hade skickat en present till oss!
Filtar hon sytt och en liten nalle. Alltså djurfilten! Hur gullig? Med den mjukaste insidan dessutom. Så snällt av henne <3
F kom hem från jobbet och jag tillsammans med Hello Fresh bjöd på det här. Panerad sej, mangosallad och potatis med aioli. Vi köper alltid kasse till minst 4 personer så att vi har matlådor eller som i detta fall kan dela upp måltiden på två dagar. Så slipper man laga från scratch varje gång.
Nu ligger jag i soffan och har sett några avsnitt av Min historiske pojkvän. Är så besviken. Bästa programidén jag hört sen Historieätarna och så är genomförandet så dåligt. Tråkigt.
Nåväl. Snart kommer F hem och då ska vi kvällsfika innan vi går och lägger oss. Han åker alltid iväg och fixar med grejer direkt efter middagen, så det är fint att vi har den lilla kvällsrutinen tillsammans.
Dagarna rullar på utan att jag hinner bli uttråkad. Faktiskt hinner jag knappt med det lilla jag tänker att jag ska göra. Familj och kompisar passar upp mig och avlöser varandra med att höra av sig. Jag vaknar till peppande sms, frågor om hur jag mår, de ringer mig på facetime för att visa en ny väggfärg eller berätta det senaste dramat på deras jobb. På något sätt känns det som att jag är mycket sjuk och att alla håller andan och hoppas jag blir frisk snart. När som helst nu, tänker de, och håller mig sällskap i väntan.
Just ”sjuk” var ordvalet jag själv använde igår utan att tänka på det. Gjorde mangosallad till vår middag och F sa att den var mycket god. ”Eller hur! Tänk sen när jag är frisk och vi kan ha i chili också, då blir den ännu godare”, sa jag. Sen när jag är frisk.
Jag tänker mycket på min farmor. Hon hade varit så lättad om hon fortfarande levde. Jag var 28 år när hon dog och hon stack inte under stolen med att hon tyckte det var hög tid för barn och giftermål. Nästan för sent. Minns hur jag så gärna ville kunna säga till henne att jag var gravid sista gången vi sågs. Nästan så att jag ville ljuga och säga att jag var det trots att det inte var sant. Ville att hon skulle få dö med känslan av att det ordnar sig för mig. Självklart är inte livet o-ordnat utan barn och ring på fingret, men i farmors värld då.
Jag funderar orimligt mycket på julpynt. Vi bryr oss inte nämnvärt om att pynta och kommer inte lägga någon energi på det i år av förklarliga skäl. Men det är just sådana grejer som jag längtat efter med att bli förälder. Traditioner. Hur sådana saker helt plötsligt kommer spela roll, för att vi gör det för någon annan. För att vi gör det tillsammans, som en familj.
Jag vill köpa fult julpynt. Inte nödvändigtvis fult kanske, men inte stilrent tråkigt pynt som smälter ihop med inredningen utan PYNT-PYNT. Som sticker ut, som man känner igen. Som kanske till och med rör sig och blinkar. Som vårt barn kommer komma ihåg. Som kommer skänka trygghet när det plockas fram år efter år, för att det alltid är så. Jag minns fortfarande allt vårt julpynt från när jag var liten. Gardinerna, den rutiga duken, skålen med valnötterna och den röda nötknäckaren. Tomtemamman med träskor, den lilla nissen som rider på grisen och flaggorna i granen.
Det är en märklig tid nu. Jag väntar och väntar. Men vet knappt på vad. Jag vet inte vad det är för person jag ska bli mamma till eller hur livet kommer bli. Jag vet ingenting mer än att allt snart förändras. Så jag funderar på julpynt så länge.
