Startade mitt 2020 i Norge tillsammans med min familj. Helt ovetandes om vilket märkligt år det skulle bli. Hade ingen aning om att det inom snar framtid skulle bli svårt att ens besöka ett grannland och att enda gången vi skulle träffas igen detta år var när vi en vecka på sommaren endast för att vi hade tur att gränsen öppnades just då.
Undrar när nästa gång blir </3
Väl hemma hände det grejer. Golv och mattor drogs upp.
Och det här.
Blev till det här.
Jag och Caroline bokade hotellnatt i Köpenhamn och hade ett festligt dygn. På tåget på väg till Köpenhamn fick jag upp en notis om att det där ”coronaviruset” nu upptäckts i Sverige. Förstod såklart inte allvaret. ”Detta kanske är den sista kvällen i livet”, skämtade vi och satte tema för kvällen.
Klipp till ett år senare och snart två miljoner döda. Jättekul skämt Regina : (
Hann till och med åka till Österrike med jobbet på konferens innan någon förstått allvaret.
Efter den resan var kontoren spöklikt tomma. Alla var sjuka! Vet inte om det var covid, men det hade inte förvånat mig.
En dag kallades vi till möte. ”Alla ska gå hem. Genast. Från och med nu arbetar vi hemifrån”. Så märklig stämning. Gick runt planlöst. Packade ner laptop och sladdar. Vi började tömma kylen. Jaha vad ska vi göra med allt bröd, kaffe, mjölk, juice, smör och ost? Maten placerades ut som en buffé och alla fick plocka. Jag lämnade kontoret med ett smörpaket och en hushållsost.
Jag och Emma spekulerade i hur länge det skulle hålla i sig. Emma hade hört rykten om att vi inte skulle få komma tillbaka till kontoren förrän efter påsk. Nä det kan väl inte stämma?? SÅ LÄNGE?!?
Det var inte perfekt timing med hemmakontor för min del. Jag hade hantverkare hemma som skulle sätta upp en vägg. Fick sätta mute på möten och hörde cirka ingenting.
Men bra blev det!
Plötsligt hade jag ett sprillans nytt hemmakontor lägligt nog!
Det blev vår! Vi firade Freddy med utomhuskalas.
Och vips blev det sommar också. Vi gick på semester. Och en mur, tydligen.
Sommaren kom och dödstalen minskade. Det blev som att vi glömde bort pandemin för en stund. Det började kännas som vanligt. Nu är det över, tänkte jag naivt. Var stensäker på att det värsta var över och att jag skulle tillbaka till kontoret till hösten.
Hade en så fin semester! Fick en heldag med bästa tjejerna i försenad födelsedagspresent. Strålande sol hade de beställt också. Åt musslor och drack bubbel till en orange solnedgång.
Hängde också mycket med F i parken. Kan känna rumpan domna bara av att se bilden, haha.
Och åkte på äventyr.
Gränsen till Norge öppnades för Skåne. Vi tog chansen och åkte. Det var så fint att återse dem. Vi hade en mysig dag tillsammans. På kvällen när vi skulle gå och lägga oss ropade min faster genom toalettdörren när jag borstade tänderna att ”Alf ringer”. ”Vem Alf”, frågar jag tillbaka. ”Det vet inte jag, det är din telefon. Kanske din mammas sambo Alf?”, svarade hon.
Varför skulle Alf ringa mig? Kanske det är mamma som ringer, tänkte jag. Jag visste att de var på restaurang. Kanske batteriet på hennes telefon tagit slut och hon ringer för att berätta något.
”Han har ringt flera gånger”, säger min faster och då knöt sig magen. Det här är nog inte bra.
Det var det inte heller. Han berättade att mamma varit med om en olycka. Att hon cyklat snabbt, kört på en kant, flugit av cykeln och landat rakt på huvudet. Sedan låg hon i en pöl med blod på asfalten. Det blödde ur öron och näsa och ögonen hade svullat igen. Han satt i ambulansen med skakig röst när han ringde. ”Det verkar allvarligt”, sa han. Plötsligt stannade ambulansen mitt på vägen och han visste inte varför. Föraren behövde gå in där bak. Alf hade panik och jag också.
De körde vidare till sjukhuset. Hon var vid medvetande. Men hon uppgav fel personnummer, visste inte vem Alf var och förstod inte alls vad hon gjorde där.
Den natten hade jag kontinuerlig telefonkontakt med Alf som ringde mig så fort det fanns en uppdatering. Det var som en ilande panikkänsla blandad med grov ångest i kroppen. Jag gjorde inget annat än att titta på telefonen och jag gick runt runt runt matbordet. Kunde inte sitta still. Började köpslå allt i mitt liv. Trodde hon skulle dö. Eller i alla fall bli förlamad. Inte bli sig själv igen.
De pratade om att nacken kanske var bruten. Att de var tvungna att ta henne till Lund för operation. ”Ska vi köra”, frågade F och jag sa att vi väntar tills det blir morgon.
Alf ringer till mig och säger att hon är sig själv igen. Hon vet vem han är! Några timmar senare är läget stabilt. Hon ligger på IVA och Alf får åka hem för att sova. Jag försöker också sova.
Mamma har berättat i efterhand att hon inte minns någonting från att hon låste upp sin cykel tills att hon befinner sig på sjukhuset. Hon beskriver det som att hon plötsligt vaknar ur ett mörker. En läkare ser att hon ”blir sig själv” och förklarar vad som hänt och varför hon är där.
Hon fick en skallbasfraktur, frakturer i ansiktet och bland annat en krossad bihåla. Till en början hörde hon ingenting på ena örat och ögonen skelade. Idag är hon nästan helt återhämtad! Helt otroligt att det gick så bra trots allt. Hon skelar inte, hör bättre och man kan bara skymta blåmärkena under ögonen. Om någon har tips på hur man får bort blåmärken snabbare vill mamma gärna veta förresten, haha : )
Dagen efter var jag lättad men skakad. Kände mig bokstavligt talat skakad. Som att någon snurrat mig i en sån där åka-till-rymden-simulator och att alla organ bytt plats.
Men vi försökte ha trevligt också. Fick kramar trots pandemi och det var fint att vara just här när detta hände.
Vi åkte hem till Sverige igen. Avslutade semestern här. Låter kanske töntigt, men jag satt här och bara var så tacksam för livet. Alla lever, alla är friska. Jag begär inget mer.
Och mamma fick komma hem från sjukhuset! Jag är så tacksam över mitt flexibla jobb som gjorde att jag kunde åka hem till henne på dagarna och träffa henne när hon skulle på läkarbesök.
Sommaren var inte helt slut än. Först min och Hannahs 10-timmars yatzy-sittning.
Och kräftskiva!
Sen blev det höst. Vi fick såklart inte komma tillbaka till kontoren efter semestern. Istället blev restriktionerna dessutom strängare. Man skulle helst inte umgås med fler än de man bor med, eller en utvald liten krets.
De senaste månaderna har varit lite som en dimma. Vad har jag ens gjort om dagarna?
Jag är inte en särskilt social person. Kanske svårt att tro då det kan se ut så när man skriver en blogg som mycket handlar om ens sociala liv. Men jag har snäppet mindre socialt behov än de flesta skulle jag tro. Jag är introvert och laddar batterierna genom att vara själv.
Att slippa sociala sammanhang varje dag har varit så skönt. Mitt sociala konto har aldrig blivit tomt. Men tydligen mår jag inte bra av att vandra runt med ett helt fyllt socialt konto heller. Till att börja med var det okej. Men sen blev jag så uttråkad. Kände mig kvävd. Minns jag skrev till Sofie en gång att det kändes som att min själ höll på att dö.
Såklart är det en liten uppoffring i det stora. Men helt klart en spännande känsla, att även jag kan känna att själen dör utan att få socialt utlopp då och då.
Några saker får dock gärna vara för all evighet: folks nya tvätta-händer-vanor, låta bli alla onödiga kramar, avstånd till varandra i offentliga miljöer, stanna hemma när man är sjuk (att man ens behöver säga detta självklara till folk?) och mer chill inställning till var och hur arbete kan utföras.
Roade mig med pandemisysslor som att stänkmåla porslin och spela sällskapsspel.
Och pussas med honom.
Jag tror inte att någon har särskilt höga förhoppningar på 2021. Det känns som att det inte krävs mycket för att det ska kännas som ett av de bästa åren på länge. Lite som att bli president efter Trump. Bara ett normalt jäkla år och vi är nöjda. Vi begär inte mer.
Den här röda lediga dagen placerades ju helt perfekt! Vi vaknade upp till en stad i snö.
Trodde dock inte på F när han sa det. Han säger de mest kreativa sakerna för att få upp mig på morgonen, haha. ”Mm eller hur. Ta en bild då”, sa jag. Och det var sant!
SNÖ!
Ni där längre upp i Sverige kanske tänker att det är en konstig grej att bli förvånad över, men då vi inte fick någon snö alls i Helsingborg förra året blev jag så glad!
Vi gav oss ut direkt efter frukost.
Som en sagostad.
Var ute hela dagen och fryser fortfarande. Nu blir det dubbla filtar i soffan och varm choklad.
En hel årssammanfattning av 2020 kommer. Men såklart måste jag fylla i denna lista, som jag gjort sen 2011. Här kommer den. Listan om 2020!
Gjorde du något 2020 som du aldrig gjort förut?
Jag spelade sanslöst mycket sällskapsspel.
Vad var din största framgång?
Det såg inte ljust ut i början. Coronaviruset kom och plötsligt blev majoriteten av alla mina jobb avbokade och inga nya förfrågningar kom in. Företagen blev rädda och höll i pengarna.
Men som tur är har jag ju ett annat jobb. I somras bytte min kollega team för att jobba med annat och jag satt ensam kvar med alla arbetsuppgifter som vi tidigare delat på. Det var en ypperlig chans att jobbet som jag ville och växa i uppgiften. Och jäklar vilket jobb jag gjorde. Är så stolt över vad jag lyckats åstadkomma och kan till 110% säga att jag gav allt.
Största framgång på det privata planet?
Insåg att vissa relationer var destruktiva och stod upp för mig själv.
2020-frisyren?
Halvuppsättning med bun eller tofs på huvudet. Har haft det minst en tredjedel av årets alla dagar.
Vilken maträtt åt du oftast?
Vi har ätit tryffelpizzan från Regio oftare än rimligt.
Vad var sämst?
Mammas olycka såklart. Värsta natten i mitt liv.
Vad var bäst?
Att Sofie började jobba med mig! Sån otrolig lyx att jobba med en av sina bästa vänner. Tycker om alla mina kollegor så himla mycket och att få ha Sofie där också blev pricken över i:et.
Bästa köpet?
Mina solglasögon som jag köpte på & Other stories. Har sen dess inte använt några andra.
Var du gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år?
Jag har varit helt okej glad ändå. Det är inte ett år jag kommer minnas som ett bra, men vi gjorde liksom det bästa av det eller vad man ska säga.
Upptäckte du något nytt?
Haha ja TikTok. Som dalgona-kaffe perioden vittnar om. Säkert pandemi-tristess som fick mig att ladda ner appen och till en början förstod jag inte alls. Trodde det bara skulle vara barn som dansade, men istället möttes jag ett helt otippat innehåll. Men efter några timmars skrollande hade algoritmen lärt sig mig.
TikTok är kanske den bästa upptäckten på hela 2020, jag överdriver inte ens. Så intressant innehåll! Blir helt rörd över att människor tar sig tid att lära mig om psykologi, rymden, hudvård, smink, intressanta fakta, lifehacks och annat spännande jag hittar där inne. Bästa av allt är att jag inte känner mig beroende av att gå in. Det kan gå dagar eller veckor mellan varje gång.
Något som var jobbigt?
Att inte kunna åka till Norge. Jag hade aldrig kunnat föreställa mig att det någon gång under mitt liv inte skulle gå att åka till dit. Så märklig situation.
Bästa och sämsta dagen på året?
Gränsen öppnades en vecka och vi hade sånt flyt att vi var lediga då. Vi packade väskorna och åkte. Är så glad över det i efterhand. Vem vet när jag kan träffa dem nästa gång liksom. Samma kväll fick jag det värsta telefonsamtalet någonsin. Dagen vi kom dit var samma dag som mammas olycka skedde. Men då jag inte hade kunnat vara på sjukhuset med mamma ändå (pga corona) fanns det ingen bättre plats för mig att vara på. Fint att vara med familjen och få stöd i det svåra.
Gjorde något dig ledsen?
Ja, mycket. Jag har sörjt, grubblat, varit ledsen och haft ångest. Ibland är vissa saker nödvändiga, men det betyder inte att det är lätt eller att det inte gör ont.
Något oväntat som hände?
Covid 19!!
Vad gjorde du på midsommar?
Vi firade på innergården med kompisar och Felicias föräldrar. Åt sill, drack bubbel, lekte lekar och spelade kubb.
Vad spenderade du mest pengar på?
Hmmm…mat?
Vad önskar du dig av 2021?
”Mest av allt önskar jag att alla får vara friska”, skrev jag förra året. Gick ju sådär. Önskar samma sak igen. Och att vi är snälla mot varandra, att inga olyckor sker och att det är nu det vänder.
Första måndagen på det nya året! Funderade på att ta ledigt några dagar till då jag knappt har några möten och många av mina kollegor är lediga. Sen kom jag på att det är ju då man ska jobba. Ingen som stör och jag kan lägga tid på sånt jag aldrig hinner. Som att vara ledig och jobba på samma gång.
Det blev en riktigt härlig dag. Hade walk & talk med Sofie i solen och sen beställde jag den nya säsongssalladen från Holy Greens till lunch.
Den var sådär helt ärligt. Beställde endast för att jag gillar citroncremen. Sörjer fortfarande att de plockade bort Mynta & melon från menyn.
Veckans tanke: Varför bor jag i Sverige? Jag varit så sugen på att flytta utomlands sistone. Till typ Italien eller södra Frankrike. Känslan går säkert över snart, men om F hade varit på just nu hade jag gjort det utan att blinka.
Veckans utmaning: Att vända tillbaka dygnet.
Veckans mående: Bra! Fortsätter att utesluta koffein och gluten för att se om jag märker skillnad. Svårt med gluten dock. Råkar hela tiden äta det av misstag, som exempelvis panering jag inte tänker på, eller praliner med ”krisp”. Men jag ignorerar misstagen och fortsätter. Helheten borde vara viktigast? Är ju inte allergisk.
Ser fram emot denna vecka: Ja, det händer ju inte sådär jättemycket. Spela Terraforming mars kanske? De senaste gångerna har dock F fått ett kort som låter honom höja eller sänka de globala kraven (förlåt för grekiska ni som aldrig spelat haha) hela tiden vilket gör att det blir ett evighetsspel och jag inte har en chans. Har vi tolkat det kortet fel, eller ska det verkligen vara så?
Jag och mamma hade som tradition att ge varandra många klappar när jag var liten. Eftersom det bara var vi två ville vi att skulle bli många julklappar och att presentöppningen skulle ta tid. Oftast var det inte dyra presenter. Pennor, suddgummi och småsaker. Ett fempack med strumpor kunde bli fem paket exempelvis. Ett av mina paket innehöll alltid tomtebloss. Lustigt såhär i efterhand då jag var livrädd för tomtebloss och aldrig använde dem, haha. Men tradition är tradition.
I alla fall. Inga tomtebloss i år, men massa andra fina och bra grejer!
Spel! Ett charaderspel från F’s mamma och Terraforming Mars och Catan från min mamma. Sa ju att vi skulle bli såna som har massa sällskapsspel hemma. Fint att vi fått hjälp på traven. Har redan spelat massor. Terraforming mars är svinkul!
Gulligaste presenterna är de man inte önskat sig. Nämnde en gång att jag ”borde haft en blomkniv” och då gjorde mamma en mental anteckning tydligen <3
Vitlökspress önskade vi oss dock. Fick en riktigt grym variant som har en liten plastborste inuti för att enkelt få ut resterna.
Tallrikar i samma serie som vi har.
Två av mammas favoritprodukter från The ordinary. ”Jag ska få dig att gilla niacinamide”, sa mamma. Och inpackning från Olaplex som hon vet att jag gillar.
Från F fick jag mjukaste myskläderna någonsin. De är så himla fina också, bilden gör inte rättvisa. Från Gina Tricot.
Fick också ett överfallslarm. Drar man i snöret låter det jättehögt. Bra att ha i väskan alltid!
Och örhängen. Kul för dessa varianter hade jag inte köpt själv, men de är jättefina på.
Fick också en faceroller. Man kan använda den både i ansiktet och på kroppen. Så skön att rulla längs nacken, kulorna liksom ”suger in huden” (haha i brist på bättre förklaring) så att man får massage. Sheetmasken är från mamma.
Och från F’s mamma fick den här spännande saken. Det är en behållare man kan göra såser och grädde i. Säkert massa annat också, har inte helt förstått den. Man använder en kolsyrepatron och om man häller i grädde ”vispas den” och blir jättefluffig helt av sig själv tydligen. Spännande.
Hej på er! Jag tog en liten julledighet även härifrån. Hoppas ni hade en fin nyårsafton! Det hade vi. Mer om den senare!
Jag har tänkt att jag ska sammanfatta 2020 i ett inlägg, men känner att jag inte helt bearbetat året för att kunna göra det. Ska försöka i alla fall. Det är mycket jag vill berätta som jag inte kan berätta än. Så märkligt år. Så mycket hemskt som hänt, så ensamt och maktlöst. Men också glädje i det enkla. Nya maträtter, spelkvällar, att ha varandra och att slippa pendling.
Jag hade inga nyårsmål för 2020. Kanske tur det. Skrev dock såhär 1 januari 2020: ”Vad gäller förra årets mål har jag lyckats med allt förutom att resa till USA. Jag hoppas på en USA-resa i år istället!”. Haha, ja det blev ju inget med den resan. Jag kör på samma spår detta år. Inga nyårsmål. Det finns saker jag hoppas på, men man kan inte styra allt. Mitt enda mål om något är att må bra. Få mitt mående, min kropp och mina hormoner i balans. Vara snäll mot mig själv, försöka leva i nuet och inte jobba så mycket som jag gjort de senaste månaderna.
