Roligt att läsa om! Hoppas det kommer gå bra. Är lite nyfiken kring din vilja att äta vegetariskt, är det pga hälsan, miljön eller djurens välmående? Eller kanske lite blandat? Tycker det är så intressant att höra folks tankar kring det. /äter också mer o mer vegetariskt, främst pga hälsa o miljö tror jag Kram
– Det är nog allt blandat. Tänker som du 🙂 Jag tycker att jag äter för mycket kött och vill sträva efter en bra balans av alla livsmedel. Också lite för att jag tror att det skulle utveckla smakupplevelsen och kokkonsten, jag älskar ju mat, men tänker typ att jag missar mycket för att jag fokuserar på kött 🙂
Spelar ni ännu pokemon? 🙂
– Nej, det kändes inte lika kul när det inte var varmt längre. Dessutom tycker jag att det är svårt att ha tid till det när man jobbar.
Hej använder du p-datorn fortfarande? Hur kunde det hända att du blev ”gravid”? Har precis köpt en p-data så blev orolig nu haha 🙂 kram
– Ja, alltså jag vill inte outa mig liv helt och hållet. Men jag använde inte den helt enkelt. Du behöver inte bli orolig. Används den rätt så är den lika säker som t.ex. p-piller. Men vill du vara 110% skyddad får du utöva avhållsamhet 😉
Hejsan, Jag har bara en fråga om ditt körkort. Är just nu 18 och borde väll försöka ta tag i det snart men känner att jag inte riktigt har ork eller tid. Men vad fick dig att inte ta körkort när du nyss fyllt 18? Och tror du det var svårare för dig att ta det nu än när du precis blivit myndig? Kram
– Dels för att jag inte hade råd och dels för att jag inte överhuvudtaget var motiverad. Det fanns ingen bil i närhet för mig att låna och jag hade inga planer what so ever på att köpa en bil, så det kändes bara onödigt att lägga energin på det. Jag ångrar det dock på ett sätt eftersom jag hade haft mer tid till att ta körkort då. Nu var det nästan omöjligt att lyckas hinna med det också bredvid jobb, hem, pendling och allt vad det innebär att vara vuxen. Mitt liv såg inte ut så när jag var 18. Vad gäller hur svårt det är tror jag inte åldern spelar roll. Vissa säger att det blir lättare när man är äldre på grund av ett mer utvecklad konsekvenstänk, men jag vet inte. Det är ju ändå väldigt individuellt. Försök hitta ett sätt att bli motiverad, eller vänta med det helt enkelt. Det löser sig! 🙂
Får man fråga hur många körlektioner du tog på körskola? 🙂
– Jag tog tio stycken utspridda på typ två år. Sedan började jag köra privat och tog då en dubbellektion halvvägs in (mest för att kunna boka halkan genom dem, visste inte hur jag skulle göra annars…haha).
Hej! Jag läste precis ditt svar i kommentarerna om att din släkt är Jehovas vittnen. Coolt! Jag visste inget alls om JV tidigare men efter lite googlande har jag ett pyttelitet hum om religionen. Min fråga till dig är hur du ser på JV, och all den kritik som lyfts mot dem (att det är en sekt osv)? Hade varit kul att få läsa om en som faktiskt vet 🙂 Tack för världens bästa blogg! Gott nytt år! Kram <3
– Även om jag inte håller med om allt de tror på, eller synsätt de har så respekterar jag att de tror som de gör. Jag förstår också varför de tror som de gör och ”var de kommer från” när det gäller åsikter och handlingar. Jag har själv studerat (för intressets skull och för att jag tyckte det var viktigt och fint att engagera mig i det som min familj tror på, samt för att veta vad jag ”tackar nej till”) och har ju varit i den miljön regelbundet sedan jag var liten, så för mig är det inget konstigt. Saker som exempelvis att de tackar för maten, inte firar jul eller födelsedagar och att de inte tycker man ska ha sex innan äktenskapet är så det är bara. Eftersom jag varit i detta så långt som jag kan minnas så blir det ju en helt normal (alternativ) värld för mig. Jag tror att det att jag växt upp med en familj som är troende har gjort mig till en mer öppensinnad människa. Jag vet att ”rätt och fel” och hur man ska leva är så väldigt subjektivt. Sen finns det tyvärr idioter i alla sammanhang och religioner. Man kan inte döma alla bara för det. Tack vad gullig du är! Gott nytt år till dig med!
Jag är tillsammans med en kille vars familj tillhör en kristen församling. Han har valt att inte vara följa kristendomen och därför är det ingen som säger något om att vi sover ihop, dricker alkohol, sitter tysta under bordsbön etc. Vi kommenterar inte heller att barnen i familjen inte tillåts se vissa tv-program osv. Tycker inte du att det känns konstigt att inte sova ihop när ni är hos din familj, det är ju inte som att det är någon hemlighet att ni gör det annars? 🙂 När ni inte följer eran tro, att ni då ska följa deras sätt utan att man bara kan respektera varandras sätt att leva? Och gärna Fs reaktion på det, för mig var det en viss omställning att lära känna min killes familj…
– Nej, jag tycker inte att det känns konstigt. Jag tänker att om jag är under någons annans tak så respekterar jag deras sätt att leva (såvida det inte är något sjukt då, haha) och det är inte mer med det. Såklart är det ingen hemlighet att vi sover tillsammans annars och om de skulle hälsa på oss skulle vi leva precis som vanligt, dvs sova tillsammans. De skulle inte bli stötta av det, eller tycka det är konstigt. Mitt tak = mina regler. Någon annans tak = Då respekterar jag. Mina familj är väldigt skön och skämtar om det, typ ”Nu kan ni inte sova tillsammans HAHAH”. Vill förtydliga att min familj aldrig någonsin kommenterat eller ifrågasatt mitt sätt att leva. Det är helt okej. Men bara för det skulle jag inte sitta och svära med vilje (ibland råkar man ju), eller supa mig redlöst berusad hemma hos dem. Sånt får jag göra någon annan stans i så fall. Hehe. F hade inte direkt någon reaktion på det. Jag har förklarat innan vi åkte dit, så det var inget konstigt för honom heller. Men jag kan fråga honom 🙂
Hej Egoina,
Hur går det med din mage efter operationen? Jag gjorde själv en liknande operation nyligen men är fortfarande svullen och undviker byxor. Är din mage som innan nu? Tröttsamt att se gravid ut tycker jag. Läker dina sår bra? Gjorde du ”bara” titthål eller även något snitt? Isf, hur går din läkning? Jag är otålig. Tycker mitt läker för långsamt. Mitt bikinisnitt är värst. Tur det är långt till sommaren.
Kram!
– Det går bättre och bättre! Jag är fortfarande svullen, men nu är det lite mer än mensmage-aktigt och det känns helt okej. Jag undviker jeans för att det är obekvämt och tighta kläder (mest för att det känns himla sorgligt att se gravid ut efter allt det här). Den tunga känslan i kroppen är borta, men kroppen känns inte riktigt som ”min” ännu och det är lite svårt med kläder från dag till dag. Vad gäller såren/ärren så går inte läkningen så bra. Stygnen på snittet längst ner (vid troskanten) har fortfarande inte försvunnit vilket gör mig lite förbryllad då det gått nästan en och en halv månad. Det skaver mot mina kläder/trosor/jeans och därför är det ofta ganska rött där. Tror inte det är helt bra? Om jag får lov att gnälla så är det andra snittet, under naveln, så himla fult och dessutom verkar det som att jag fått åderbråck där. Vet inte om det är möjligt, men det är liksom bubblor/knutor under huden och känns konstigt. MEN. Jag mår bra fysiskt och det är det viktigaste. Det andra blir säkert bättre med tiden. Hoppas din läkning skyndas på <3
– Jag tog körkort, lärde mig älska rödvin och började läsa böcker som aldrig förut.
Har du några nyårslöften?
– Ja, det kommer i ett annat inlägg tänkte jag.
Något du önskade dig och fick?
– Hmm… Njä. Vill inte svara körkort, för orden ”önska” och ”fick” passar sannerligen inte in där. Jag fick ingenting, jag fick kämpa för skiten.
Något du önskade dig och inte fick?
– En ny lägenhet kanske.
Mest stolt över?
– Att jag överlevt? Vissa perioder utan sömn, med dubbla jobb, pendling, ett hem, ett socialt liv och en pojkvän förstår jag såhär i efterhand inte hur jag tog mig igenom.
Bästa köpet?
– Min blå trenchcoat. Tycker fortfarande att den är det finaste någonsin.
Blev någon/några av dina vänner föräldrar i år?
– Ja! Sara och Linda <3
Vilka länder besökte du?
– Frankrike, Grekland, Danmark, Tyskland och Norge. Frankrike var nytt. Var i Nice och Cannes. Så fint! Vill tillbaka snart igen.
På konsert i Hamburg.
Vad önskar du att du gjort mindre?
– Brytt mig om vad andra tycker. Sånt trams? Jag har aldrig gjort det någonsin i mitt liv, men börjat nu? Men har slutat, jag lovar. Så kan man inte hålla på.
Vad var sämst?
– All ovisshet. Att vara gravid, att kanske inte alls det vara gravid, att kanske bli opererad, att kanske inte bli opererad, att vänta, att kanske få cellgifter……och fem läkare som turas om att köra runt alla organ med ultraljudsspaken.
Bästa boken du läste i år?
– Det var nog ändå ”Glöm mig” av Alex Schulman. Tyckte den var så träffsäker.
Vad var din största framgång på jobbet 2016?
– Att lyckas hålla igång allting utan att behöva lägga ner något. Heja mig!
Största framgång på det privata planet?
– Jag och F har tagit oss igenom flera stora saker. Även om det varit tufft kan vi vara ganska stolta över att vi lyckades med det.
Bästa minnet från 2016?
– När F äntligen gav med sig och laddade ner Pokemon och vi var ute och gick hela dagarna (och halva nätterna, haha) för att leta pokemons och äta glass. Så mysigt ändå.
Vad spenderade du mest pengar på?
– Mat och graviditetstest…haha.
Var du gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år?
– Första halvan = gladare. Andra halvan = ledsnare. November = katastrof.
Favoritprogram på TV?
– Historieätarna.
Vad ser du mest fram emot med år 2017?
– Att flytta (ja, jag SKA köpa boende 2017, det kvittar nästan var det är), att försöka nå några av mina mål och bli en bättre version av mig själv.
Alltså jag vet att det var tusen år sedan jag lade upp ett sånt här inlägg och vissa svar är säkert utdaterade nu. Jag brukar samla era frågor i ett inlägg som jag sparar som utkast och publicerar när det finns tillräckligt många. Men denna gång glömde jag visst. Bättre sent än aldrig.
Nu kommer min kommentar inte ha något med inlägget att göra, men du och dina läsare ger alltid så kloka svar, och jag behöver lite ”klokhet” 🙂
Bor i usa med min pojkvän sen 1.5 år. Men nu har jag börjat inse att jag hör hemma i Sverige. Jag saknar min familj så himla mycket, och känner bara att jag behöver komma hem, bo själv, inte behöva rätta mig efter någon och så vidare. Men jag älskar ju min pojkvän. Och bara tanken att lämna honom hugger till i hjärtat. Även om jag innerst inne vet att det är bäst för mig själv att åka hem tilm Sverige. Hur tar man steget och gör slut? Jag tänker för mycket på hans känslor istället för mina egna. Förhållandet har inte alltid varit en dans på rosor, och mitt självförtroende har sjuknit. Det är hela tiden något han tycker jag ska ändra. Bleka tänderna, färga håret, gå ner i vikt, och jag orkar inte höra det mer. Men hur gör man slut med någon som man fortfarande älskar? (Fast man kanske inte borde)
– Man gör det bara. Du hör ju själv? Du vill något annat och dessutom är du med en person som (ofta) inte får dig att må bra. Du måste ta dig ur det! Hans känslor kvittar faktiskt, du behöver inte tänka på dem. Du måste göra det du vill och det du känner är rätt. Jag lovar dig att det går över, det blir bra igen – för er båda. Du ska inte vara med någon som gör ditt självförtroende sämre och får dig att känna att du inte är bra nog, det ska vara tvärtom! Men jag förstår att det är svårt. Det krävs mod, beslutsamhet och hopp. Man måste gå igenom ett litet helvete. Men det blir bra sen. Jag lovar, lovar, lovar. Du är värd så mycket mer. Lycka till <3
En lite orelaterad fråga till detta inlägg men hur gör du och din pojkvän med matkostader/andra hushållskostnader? Tycker sånt här är skitsvårt och jag och min sambo har pratat om att vi ska göra upp någon slags budget men inte vilken struktur den ska ha, hur mycket man ska lägga på mat i månaden osv.. Har du något tips? Blir så lätt att man ”handlar för dagen” och tänker att ” nästa månad börjar vi med veckohandling istället” men det händer aldrig tacksam för tips!
– Tyvärr är vi inga förebilder här, för vi är sämst. Vi säger hela tiden att vi måste styra upp det bättre och storhandla osv osv. Men det slutar ändå med att vi springer och handlar varannan dag (tur att vi ändå bor nära en stor matbutik). Vi kör varannan gång i princip. Ibland betalar jag, ibland betalar han. Vi gick igenom våra kontoutdrag för några månader sedan och det visade sig att det faktiskt var väldigt jämnt lustigt nog. Men generellt bryr jag mig faktiskt inte så mycket om det där, skulle jag betala mer i slutändan så gör det mig ingenting. Men det är ju kanske rimligt att ha någon form av system kring det. Viktigtast borde nog ändå vara att storhandla och att planera sin mat så att man inte slänger saker i onödan.
Vart har du köpt den svarta jackan du har på dig i en Snapchat från idag?? Letar efter exakt en sådan!!
– Jag gav upp det här med att hitta en varm jacka och köpte helt enkelt bara en jacka. Den är från Zara, har fuskpäls, är lite fodrad (är alltså inte jättevarm). Tycker den är väldigt fin! Antar att du också tyckte det, så säger tack 🙂 Har tyvärr ingen ordentlig bild på den (och kunde inte hitta på Zaras hemsida. De har ju en miljon jackor och jag gav upp letandet efter 20 min). Men här är Snapchatvideon:
Kan inte du skriva ett sammanfattat inlägg med hur man skapar ett AB ? Eller iallafall var man kan hitta information om alla papper som behövs etc..
Vet att detta kanske inte är din vanliga grej att skriva om, och att det kanske passar bättre hos BB men jag klarar inte hennes attityd helt enkelt så vill inte ge henne klicks.
– Mja alltså jag är inte direkt rätt person att svara på detta eftersom jag inte direkt brinner för ämnet (vilket Isabella gör), men denna ”checklista” fick jag av min revisionsbyrå:
1) Stiftelseurkund och bolagsordning ska tas fram, 2) blankett nyregistrering ska tas fram och en avgift ska betalas till bolagsverket. 3) Bankkonto för aktiebolaget ska skapas och aktiekapitalet ska betalas in. Banken ger ut ett bankintyg som visar att aktiekapitalet är betalt. 4) Alla papper ska skickas in till bolagsverket som registrerar aktiebolaget. Ungefär så går det till i stora drag. Jag reserverar mig för om jag glömt något och råder dig att ta hjälp av någon som vet och kan om du inte är insatt själv 🙂 Angående alla papper som behövs och vad de olika delarna är så googla bara. Finns massa bra sidor.
Hej! Vilken kamera är det du har köpt? Kan du inte ge oss en recension sen?
Vilken är din favorit säsong av skam?
Älskar din blogg!
– Jag köpte en Olympus Pen PL7. Absolut, jag kan skriva vad jag tycker om den är jag testat den ett tag. Jag tycker att Skam bara blir bättre och bättre. Säsong två var bättre än säsong ett och säsong tre var bättre än säsong tre. Hur ska säsong fyra bli?? Tack, glad jag blir!! <3
Tycker du att du har stor nytta av din utbildning över lag i ditt nuvarande yrke? 🙂
– Både ja och nej. Absolut vad gäller vissa saker. Men personlighet/fallenhet för saker och erfarenhet samt intresse är nog viktigare.
Nu blir jag jättenyfiken, vad klädde ni ut er till på Halloweenfesten? Ha det fint <3
– Ja, alltså det blev ingen fest. Tågtrafiken var kaos just den dagen (festen var i Malmö) och sedan plussade jag på en sticka… Var i chock den helgen och glömde bort allt som hade med Halloween att göra.
Kul med en throwback! Jag trillade in här på din blogg nu ikväll för första gången på flera år, så det här kändes som ett fint välkomnande. 😀 Jag får bestämt se till att börja följa dig igen så att jag inte tappar bort dig!
Intressant att höra att du har tackat nej till olika möjligheter att få synlighet. Har du någonsin ångrat att du inte red på den där bloggvågen när det begav sig?
– Åh vad kul! Welcome back 😀 Hmm, kul fråga! Fast bloggvågen beger sig väl fortfarande? 😉 Nej, men jag förstår vad du menar. Det händer ibland att jag tänker ”tänk om”. Om jag skulle tagit alla chanser, flyttat till Stockholm, varit med i allt som jag blev tillfrågad om, jobbat kvar på Devote, satsat mer på video osv osv. Var hade jag varit då? Men samtidigt säger det ingenting om hur jag hade mått. Jag uppskattar att kunna gå på Ica utan att folk tittar och att få vara lite ”kändis” när jag känner för det. Oavsett hur jag kommer känna i framtiden vet jag att det var rätt val just då och är glad att jag inte slängde mig in i något så stort och påfrestande. Det kunde gått bra, men det kunde också resulterat i att jag exempelvis hamnat med fel människor eller levt väldigt destruktivt. Dessutom har det alltid varit viktigt för mig med en utbildning. Egentligen har jag inte behövt den, men för mig har den varit ett bevis på att jag kan saker teoretiskt också, inte bara praktiskt och om allt skulle gå åt skogen har jag ändå en examen – det kan ingen ta ifrån mig.
Underbart att du delar med dig av receptet men whyy, varför skriver bloggare så sällan ned måtten av alla ingredienser?! Gör mig galen!
– Haha, jag visste inte att bloggare generellt var dåliga på det. Jag låter bli helt enkelt för att jag tycker det är tråkigt med mått. Smak är så väldigt individuellt och jag följer aldrig själv recept slaviskt och tänker att andra inte vill det heller. Något som jag tycker är gott kanske inte någon annan gillar. Därför tycker jag det ska vara fritt fram med mängd eller om man vill byta ut ingredienser och så vidare. Recept för mig är alltså något man inspireras av, inte nödvändigtvis kopierar. Detta är varför jag är helt värdelös på att baka. Jag tycker det är roligare att yolo:a vilket resulterar i att det alltid blir pannkaka av allting (när det inte ska bli just en pannkaka vill säga). Den exaktheten och kemin är inget för mig.
Hej! Jag undrar om du fortfarande är nöjd med din p-dator? Är så sugen på att testa då jag inte längre känner mig bekväm med hormoner, men rädslan för att bli gravid gör att jag tvekar. Nu var det ett tag sen du skrev om den så skulle gärna vilja få en uppdatering om den fortfarande gör sitt jobb! Kram
– Ja, jag är nöjd. Om jag var du skulle jag göra såhär: 1) Läs på. Lär dig om ur kroppen fungerar och när du kan bli gravid och inte. 2) Läs på om p-datorer och själva metoden. 3) Bestäm dig för om p-dator är något för dig. Orkar du mäta varje dag? Orkar du lära dig maskinen? Är kostnaden rimlig? Du kan också överväga om du t.ex. vill prova Natural cycles först och se om du gillar själva metoden, för det är i princip samma grej (vad jag har förstått så är kanske inte NC lika säkert dock, eller? Någon som är insatt?). 4) Inse att det inte finns någon metod förutom att avstå sex som är helt säker, tyvärr. Men känner du att du inte vill få i dig hormoner så råder jag dig att leta efter en metod utan. Då är det kondom, kopparspiral eller p-dator du har att välja på och alla tre är väldigt säkra (alltså på samma nivå som p-piller, kopparspiral något lägre) så länge de används rätt 🙂 Lycka till! Kram!
Förlåt för halv-konstig fråga, men jag måste bara fråga om F pratar med fransk dialekt? Charmigt isåfall:)
Tyvärr inte 🙂 Hans pappa är fransk, men han har född och uppvuxen i Sverige. Han pratar dock franska vilket får mig att smälta. Typ som när Phoebe pratar franska med Rachel, så blir jag.
Men hallå – fanns det en kaka första gången? Eller var det ett trick? Haha, sjukt nyfiken!
– Haha, så kul! Jag tänkte att jag skulle ”sätta dit honom” och sa att han gärna fick fotografera kakan när han kom hem för att jag var ”nyfiken på att se den” och jag tänkte att han inte skulle skicka någon bild, eller att han typ skulle googla fram en bild och skicka (eller panikgöra en kaka…haha), men han skickade en bild. Nu i efterhand har han dessutom visat bilden på telefonen med tiden den togs osv. Så svaret är JA, det fanns en kaka. En kaka som han åkte hem och åt ensam :'( Tänk så fail det hade blivit förresten om jag tackat ja och en av oss trott att äta kaka var *äta kaka*. HAHA. (Tänker typ på när Monica och Joey skulle dricka juice om någon förstår referensen) (ja, det blev visst en del Vänner-referenser i detta inlägg) 😉
Hur uttalar du/han/alla hans namn? 😀 Är det som Fredrik eller är det med franskt uttal?
– Jag uttalar det som det stavas, men alla hans vänner och familj säger Fredrik eller Fred 🙂
Hejsan Min uppfattning är att du får massa frågor om känslor från personer som är kära (lyckligt eller olyckligt). Jag hoppas att du (eller läsare) har någon klok respons på mitt motsatta problem. Är 23 år och har bara varit kär en gång. Det förhållandet höll knappt ett år och tog slut abrupt eftersom killen hade gjort flera riktigt dåliga saker som kom upp till ytan. Detta var för 4-5 år sedan.
Har (både innan och efter detta) träffat killar ibland men tröttnar alltid efter några veckor på sin höjd. Efter lite rannsakning handlar det säkert om att jag inte vill bli bränd igen men jag känner ändå att han/situationen är bearbetad sedan länge. Så till min fråga: har du någon uppfattning om hur vanligt/ovanligt det är att (nästan aldrig) bli kär eller intresserad? Ibland tror jag att jag är absolut känslokall och känslomässigt efterbliven (ursäkta uttrycket). Har du eller någon läsare något klokt att säga? Och om det är en mental undermedveten spärr, vad kan en göra för att komma över spärren? Haha ursäkta för lång och luddig fråga, men känner att det är dags att ventilera lite.
– Om det känns bättre så kan jag berätta att du absolut inte är ensam. Jag har flera vänner som känt precis som du och sen bara helt plötsligt har det förändrats när rätt person kommit in i bilden. Du skriver att du har bearbetat situationen med killen, visst kan det vara så att du undermedvetet är rädd för att bli sårad, men du verkar så medveten och reflekterande så jag tror inte det. Mina råd är att du ska ta det lugnt och verkligen övertyga dig själv om att det inte är fel på dig och att du kommer bli kär. När vet vi inte, men det kommer hända. Sen tror jag det är väldigt viktigt att inte överanalysera. När du träffar någon som verkar lite intressant, analysera inte på en gång om du har känslor eller inte och försök inte tvinga fram något hos dig. Det här med ”första ögonkastet” funkar inte för alla, speciellt inte om man blivit bränd en gång i tiden. Känn inte efter för mycket, stressa inte och låt saker hända bara. Händer det så händer det, och det kommer det göra någon gång. Lovar! Lycka till! <3
Hej! Jag har en jättekonstig fråga haha. Har förstått att du ofta köper grejer på ditt jobb, undrar hur ni gör då med betalning och så då? Beställer du på hemsidan som vanligt och sen traskar bort och hämtar din vara? Eller hur gör du annars om du bara hämtar det du vill ha? Lite knasigt, men har funderat? För jag antar att ni inte får grejerna gratis 🙂 kram:)
– Haha, bra fråga! Ja, jag gör ju (tyvärr) det. Jag ser ju alla fina saker och är även med och köper in dem ibland, så det är svårt att låta bli… Ja, precis. Jag beställer med min personalrabatt på sajten, mejlar kundtjänst om att det är jag som gjort beställningen och att jag kan hämta själv. Sedan letar jag upp var den står på lagret och går sedan och hämtar. Det händer dock ibland att mina snabba kollegor hinner före 🙂 Sedan får jag en faktura, eller betalar med kort eller hur jag nu vill göra som alla andra.
Har du kunnat se sista avsnittet av Friends? Om inte, stör det inte dig att du inte vet hur det slutar?! Kommer ju fram såå mycket i sista avsnittet.
– Det är så kul att ni minns att jag skrivit det! Jag är ju världens största Vänner-fan och skrev någon gång att jag sett om alla säsonger miljoner av gånger, men att jag aldrig kan se det sista avsnittet. Det är helt enkelt för sorgligt. Jag vill inte att det ska ta slut, så jag vägrar. När gänget lämnar sina nycklar liksom?! Bryter ihop när jag tänker på det. Men för att svara på frågan, jag har sett sista avsnittet eftersom jag sett så många snuttar av det, t.ex. på tv. Men jag har inte självmant sett hela avsnittet. I got off the plane <3
Hej!
Jag har en fråga som jag vore otroligt tacksam om du kunde svara på. Jag funderar på att plugga kommunikation på universitetet, och enligt många så är arbetsmarknaden för kommunikatörer/informatörer väldigt tuff. Hur upplevde du arbetsmarknaden när du var klar? Eller dina kursare – jobbar de med kommunikation idag eller har de svårt att få jobb?
Kramar från Emmie
– Jag skulle nog säga att den är det. Men i princip alla mina kursare som jag pratat med har fått jobb. Några jobbar med det som de vill jobba med och andra med något helt annat. Det är klart det går att få jobb, men man kanske måste kämpa lite eller utveckla sitt CV. För mig gick det ganska enkelt, nog lite på grund av min erfarenhet av sociala medier.
Kan du inte förklara exakt vad det är du jobbar med? Har inte riktigt förstått det nämligen, eller helt missat om du skrivit det någon gång haha! Kram
– Jag jobbar med kommunikation och marknadsföring. Några exempel är sociala medier, pressmeddelande, nyhetsbrev, Facebookannonsering, uppdatering av sajten (tex. sliders, ändringar, osv), kampanjer, trendspaning, sponsring och att allmänt försöka hitta på saker för att boosta försäljningen.
Apropå storkok osv har jag en jätteviktig fråga till dig som jag inte har fått svar på: Nu när du har flyttat, har du micro hemma då??? Om JA, hur har det förändrat ditt liv? Berätta utförligt och nyanserat.
– Hahaha. Ja, eftersom jag är sambo och F hade en micro i sin lägenhet så har jag också det nu. Jag kan inte vara så nyanserad då jag bara använt den EN gång. När jag poppade popcorn. Jag förstår fortfarande inte grejen med micro. Maten smakar ju sämre och blir varm på ett konstigt sätt? Nej, just det! Nu ljuger jag. Jag har använt den massor till min vetevärmare nu i samband med att jag haft ont i nacken. Det är nog microns bästa användningsområde! Jag använder också micro dagligen på jobbet och det är den också bra till då det går snabbt att värma. Men kan jag välja så värmer jag helst på spisen eller i ugnen.
Får lite smått ångest pga mina portioner är typ dubbelt så stora som denna….
Ha inte det. Man kan ta mat flera gånger 🙂 Det är så onödigt att ha ångest över mängden mat på en tallrik man ser. Det kan bero på så många olika saker. Folk är olika. Kanske personen äter åtta gånger om dagen (dvs de behöver inte så stora portioner), kanske personen inte var så hungrig just då, eller så kanske personen bara vill att bilden ska bli fin. Finns tusen anledningar. Man ska äta tills man blir mätt och det är olika för alla så skit i alla andra. Styr bort tankarna! Kram <3
Hej! Kan du inte förklara skillnaden mellan adlink och sponsrar inlägg?
– Jo, absolut 🙂 När jag skriver ”inlägget är i samarbete med blabla” är det ett inlägg jag fått betalt för att skriva. En adlink är en länk som ger mig % av köp via länken (brukar ligga runt 5-10%). Ett inlägg med adlinks hade jag skrivit ändå, jag lägger helt enkelt bara in en adlink ibland om det finns. Om jag tipsar om en produkt och den säljer pga mig så tycker jag att jag borde få något för det, min marknadsföring är ju värd mycket och det är egentligen enklare att göra så, än att exempelvis kontakta företaget och styra upp ett samarbete. Jag har varit negativ till adlinks tidigare, men nu förstår jag inte varför. Det är ju egentligen en bra form av marknadsföring, rättvist för alla parter och det är ju saker jag själv köpt eller vill ha. Det tråkiga är dock att sååå många bloggar struntar i att skriva ut när det är adlinks. Även större bloggar. Väldigt skrämmande faktiskt och tråkigt eftersom det förstör för oss som vill göra rätt för oss. Vad långt mitt svar blev, haha. Men för att dra det kort: sponsrat inlägg = fått en fastsumma betalt, adlink = får eventuellt någon % på köpet. Det här är så JAG gör i alla fall, det kan vara att andra bloggare gör på något annat sätt 🙂 Kram!
Hej Regina! Jag har kollat upp utbildningen som du läste på universitet och har insett att det nog skulle passa mig väldigt bra. Dock är jag lite förvirrad vad skillnaden är på ”strategisk kommunikation” och ”strategisk kommunikation och digitala medier”? För om enda skillnaden är att man läser digitala medier på den sistnämnda så borde den väl vara bättre att läsa, om man liksom får lära sig mer? Och hur är det förresten med att plugga i Helsingborg, går man miste om mycket av det omtalade studentlivet i Lund om man bor i Helsingborg? För man skulle ju kanske kunna bo i Lund men pendla till Helsingborg, eller är det väldigt osmidigt?
Hoppas du har det bra i Stockholm! 🙂
Kram, Ida
– De har ändrat utbildningen ganska mycket sedan jag tog examen, så jag är inte helt rätt person att fråga tror jag. Men jag valde Strategisk kommunikation utan inriktning, helt enkelt för att jag har den digitala biten redan och därför kände att den bredare och mer teoretiska skulle gynna mig mer. Med facit i hand var jag glad att jag valde utan inriktning eftersom jag då hade fler valbara kurser än det andra programmet hade, dvs att man ändå kan välja kurser med digital inriktning om man vill och på så sätt få både och. Men som sagt, det kan vara att de har ändrat detta nu. Angående studentlivet skulle jag säga att du missar lite om man jämför med Lund, men studentlivet i Helsingborg är också bra! 🙂
Nu ska jag börja plugga till hösten på universitet… Vadå är supernervös. Och eftersom du har klarat det så skulle jag uppskatta tips ifrån just dig. Vad är dina bästa tips på universitet så man klarar sig. Något tips hur man ska tänka kring förberedelse inför tentor osv. Hur ska man hinna anteckna allt professoren säger osv? Tusen tack från en förvirrad tjej haha.
– Hate to break it to you, men man hinner inte det. Inte om man ska lyssna aktivt också. Skriv upp det du uppfattar som viktigast och gör stödord. Men viktigast: kom förberedd till föreläsningarna. Skumma igenom det föreläsningen ska handla om innan du går dit och gå igenom det efteråt också. Vad gäller tentor så är det hetaste tipset att hitta extentor. Se vad det har frågats om, hur frågorna har ställts och var fokuset ligger. You can do it!! 🙂
Hur går det med körkortet? Vi började övningsköra ungefär samtidigt och även jag köpte en 207 för att övningsköra i. Fick mitt i somras, så nyfiken på hur det går för dig? Uppkörning snart va? 🙂
– Det går seeeeeeegt för man måste vänta en evighet på tider för uppkörning och jag är sämst. Men grattis till dig! Grym du är! <3
Är också en person som har ett stort behov att vara ensam och skulle älska att kunna få ta en tyst minut då och då. Tänker också att det blir tyst då och man kan tänka i lugn och ro. Men när jag läste det så började jag undra hur du löser ditt behov av att vara ensam med att vara sambos? Har själv aldrig varit sambo med någon och undrar ibland hur jag skulle ”lösa” att vara sambo och samtidigt ha ensamtid. Har du ett rum som du går till när du är ensam? Min erfarenhet är, tyvärr, att män har svårt att förstå att kvinnor behöver vara ensamma (det går ju lite emot normen). Därför skulle jag gärna vilja få lite tips på hur du har löst det? 🙂
– Så bra fråga! Det är inte helt enkelt det där. Det kan lätt bli att ens partner inte förstår behovet och istället tar det personligt. Jag löser det bland annat med min pendling. Det blir ju egentligen tre timmars egentid varje dag. I övrigt låser jag in mig i badrummet en stund då och då (han tror nog jag bajsar extremt mycket…haha) eller går ut och går eller något. Som tur är har jag inte känt behov av att vara ensam en hel dag/dagar, utan bara lite då och då. Kan tänka mig att det hade varit svårare. Men sen är människor olika också. Min kille är inte särskilt ”på”, jag kan göra mina egna grejer utan att han hänger över mig och ibland undrar jag om han ens är hemma? Haha nejdå. Men det funkar bra. Kommer nog lösa sig helt utmärkt när du hamnar i den sitsen också 🙂
Jag kanske inbillar mig, men visst är det så att du har skrivit ut hans namn? Vet dock inte om det var på bloggen eller på snapchat. Har i alla fall alltid tänkt mig att du skriver F för att spara tid eller något, inte för att det ska vara hemligt. Hur det nu sparar tid haha. Eller så har jag drömt vad han heter och han har ett helt annat namn egentligen. 🙂
– Det stämmer att jag sagt det på Snapchat. Det kommer automatiskt, och kan ju inte gärna säga ”nu har jag och F blabla”, hade känns lite töntigt, haha. Anledningen till att jag inte skriver ut hans namn är väl för att jag, för hans skull, vill hålla honom lite hemlig/skona honom från denna värld. 99% av mina läsare är underbara, men sen finns det tyvärr några läskiga personer. Först valde jag att hålla honom helt hemlig och lade inte ut bilder på honom eller skrev hans namn varken på bloggen, Instagram eller Snapchat. Men sen var det två skvallerbloggar som lade ut bilder på honom och den ena av dem länkade till och med till hans Instagram, så då var det ju ändå kört :/ Så jag försöker väl på något sätt hålla en ”rimlig balans”. Visar lite, men inte allt. Det blir dock så fail som nu när folk börjar spekulera i namnet. Kanske vore bättre att bara avdramatisera och skriva ut det från början eller helt enkelt bara visa bild från början.. 🙂 Hade dock önskat att det vore upp till mig att outa eller inte..
Helt utanför inläggets innehåll, men! Du har inte funderat på att göra som så många andra bloggare gjort, och gå över till youtube? Hade varit kul att se vloggar med dig också 🙂
– Jooo, det hade varit såå kul! Men tyvärr finns det verkligen ingen tid. Jag har inte ens tid att blogga egentligen just nu. Jag hade inte fått ihop att dessutom filma och redigera video. Dessutom gillar jag ju bloggen och det känns som att jag måste välja en kanal att lägga krut på och jag väljer bloggen. I ett annat liv hade jag gjort massa roliga videos 🙂
Hej Regina!
Har följt din blogg i flera år och du känns verkligen som en bra person.
Jag minns när du skrev om att du mådde så dåligt efter att ditt ex dumpat dig.. Jag är i samma sits nu och undrar vad du gjorde för att överleva?
Det som känns som mitt livs kärlek sa idag att han inte är kär i mig efter 8 månaders dejtande. Jag vet att det mest beror på att han bor 25 mil bort numer. Det var aldrig några problem innan..
Mina vänner blir sambo och skaffar barn runt mig. Kan inte umgås med min familj speciellt mycket pga att mina föräldrar bara bråkar. Jag känner mig otroligt ensam och får ångest när jag tänker på hur många ensamma dagar och kvällar jag kommer behöva genomlida!
Vad ska jag göra? Min bästa vän får också barn vilken dag som helst och finns inte tillgänglig för sånt här 🙁
Vet att du inte är någon psykolog som man kan be om hjälp men jag hoppas att du kan ge mig några råd.
Kramar /Jenni
– Åh! Jag lider med dig 🙁 Det du ska göra just nu är bara att överleva. En dag i taget. Det är jobbigt, det kommer vara jobbigt och det är okej. För det kommer bli bra igen. Du kommer vakna utan klumpen i magen, saknaden kommer försvinna och du kommer träffa någon igen. Förstår verkligen att du känner dig ensam, alla runtomkring lever andra liv och dina föräldrar har fullt upp med sig själva. Det gör det verkligen enklare att ha någon att prata med, att vara med, att inte vara ensam. Du kanske har någon på ditt jobb? I din bekantskapskrets? Kanske via någon hobby? Men annars finns ju såklart din vän kvar. Hon kanske har mycket nu, men hon finns säkert för bebismys hemma hos henne och vill nog gärna hålla dig i handen och lyssna (även om bebisen är viktig slutar inte du vara viktig även om det kan kännas så ibland). I alla fall, för att summera: Det går över!! Överlev bara.
Åh! tips på nån bra mord-podcast? den som jag hör på kommer bara varannan vecka och har abstinens 🙂
– Samma här!! Jag lyssnar på P3 och Rättegångspodden. Den sistnämnda är i princip bara inspelningar från rättegångar. Lite seg ibland, men väldigt intressant. En läsare tipsade om Mordpodden. Tänkte prova den snart (så fort jag är klar med ”Rättegången mot Christer Pettersson”, hehe).
Hur kan det vara såhär Egoina? Jag blev dumpad i höstas efter 5 år ihop med min första och enda riktiga kille. Var såklart väldigt jobbigt. Nu hade det gått nästan 4 månader vi sågs sist eftersom det varit så infekterat och jag blev ledsen senast vi sågs. Efter det har jag både dejtat lite och haft sex med andra. Men idsg när vi sågs igen.. som kompisar. Så pirrade det som tusan i magen och jag skulle helst av allt kyssa honom. Det har snart gått ett år.. men ändå kommer de känslorna när vi sågs idag. Varför försvinner de inte? Jag saknar min pojkvän men även min bästa vän i honom, det var så kul att umgås och skratta ihop idag, som vi alltid gjort. Vill kunna ha det så med honom men blir ju jobbigt eftersom jag får det här pirret som han inte längre får..
Går det att vara vänner eller måste vi vara ifrån varann ännu längre? Vill ju inte det.. saknar ju min bästis.
– Jag tror att det är för tidigt tyvärr. Det är såklart upp till dig, men känner du något som han inte gör riskerar du att bli sårad. Jag tror bara att du kommer riva upp en massa sår som inte har läkt och jag misstänker att det inte kommer vara värt det <3
Jag undrar var du/ni köpt den marmorplasten som ni klädde in era skrivbord med på ditt jobb? Jag har såååå länge varit på jakt efter marmorplast som är lite bredare och denna såg ut att vara i perfekt storlek! 🙂 Hade varit supernice om du kan besvara denna fråga så att jag kan ge mitt soffbord en välbehövd makeover!
Tack för en bra blogg! Kram!
– Det är tapet från Rusta. Det funkar bra eftersom vi klippt av och lagt tapetbitarna under en glasskivor på skrivborden. Men annars är nog ”klistermärke” bättre. Googla! Vet att det finns massa bra tips till soffbord och så 🙂
Angående att vara bloggskadad när det kommer till att lägga upp mat så har jag alltid undrat över om det är andra saker som bloggare börjar göra omedvetet. Ibland undrar jag om bloggare t.ex. åker till parken eller träffar vänner bara för att ha någonting för att skriva om. Är de så? Typ att man egentligen skulle vilja ligga hemma på soffan men så åker man på en kaffe bara för att ha någonting att skriva om? Eller just gör saker bara för att få en snygg bild… Tydligen med maten åtminstone 😀
– Haha! 🙂 Både ja och nej. Jag gör absolut saker för att ha något att skriva om, exempelvis lagar vissa recept, tar bilder på mig/ mina kläder, lägger upp maten fint osv. Vad gäller aktiviteter så skulle jag inte påstå att jag gör det för bloggens skull, men jag kan ofta tänka att ”ja, men vad bra, vi åker dit, det blir ett bra blogginlägg”. Så nej, jag träffar inte vänner eller liknande för att ha något att blogga om. Men det är ju svårt att blogga om sitt liv när man inte har något, haha. Det blir svårt exempelvis i perioder när jag jobbat mycket, skrivit uppsats eller så. Skulle jag ligga på soffan en dag och inte ha bloggmaterial är det inte otänkbart att jag skulle tänka i de banorna, men har inget konkret exempel. Exempel på saker jag skulle kunna göra enbart för bloggens skull: åka ut och ta bild när rapsfälten blommar (måste göra detta nästa år!), städa innan jag tar en bild, prova nya maträtter/restauranger/snacks/aktiviteter, och låta bli att städa upp något direkt när det t.ex. sker en olycka.
Bara för bloggens skull.
Alltså huuur gör man för att inte må dåligt när man ser sin förra kärlek med sin nya tjej? Jag ser dom lyckliga på stan, på soliga semesterbilder på facebook och jag tänker på honom fastän det varit nästan ett år sen. Han vet redan att han vunnit så jag vill inte ta bort han från fb för då vet han att jag fortfarande bryr mig.. Han är lycklig, jag är ensam. Det värsta är att se han med nån annan, varför kunde han aldrig va seriös med mig? 🙁 kära egoina och läsare, HUR gör man rent praktiskt?
– Det första steget här är att ändra ditt tankesätt. Försök styra hur du tänker kring det och byt fokus på tankarna. Du måste sluta tänka på vad han gör och inte gör och istället tänka på vad DU gör och inte gör. Han kanske är lycklig (som det verkar utåt i alla fall, man vet aldrig hur det är med sånt…), men du kommer ju också att bli lycklig! Varför ska du gå runt och fokusera på vad han tänker på, hur han mår och vad han gör? Det gör ont att se ett ex eller någon man har känslor för med en ny tjej, så då gör man inte det. Varför vara så taskig mot sig själv? Att ta bort någon från fb är inte att visa svaghet, det är ju tvärtom. Antingen så kan det vara för att du inte bryr dig och helt enkelt inte vill se vad han har för sig, eller så kan det vara för att det inte är kul för dig att se. Det sistnämnda är ju inte konstigt alls. Herregud du är människa! Skäms inte över det. Ingen har vunnit och ingen har förlorat. Även fast det tar lite längre tid för dig att släppa taget och går vidare så är du inte en förlorare. Det är fint att du har älskat, var glad över att du är en sådan person. Att tävla i vem som bryr sig minst eller släpper taget först är ju en idiotisk tävling. Jag låter hård, så jag vill bara överstryka att jag verkligen vet att det är svårt. Man kan inte bara knäppa med fingrarna och sluta bry sig, jag vet. Men man kan försöka. Jag brukar tillåta mig att tänka hemska tankar och ha ångest och sen sätter jag en tidsram på det, typ ”nu får du må riktigt jäkla dåligt över detta i två timmar”, sen får jag inte älta det mer. Man måste sluta vara så taskig mot sig själv. Så gör jag med det mesta (fast olika tidsbegränsningar beroende på vad det är). Man KAN styra tankar. Man kan inte alltid styra över att de kommer, men man kan sedan välja och tänka och agera på sätt som gör att det gör mindre ont. I alla fall, bara lita på mig nu: Det kommer en dag när det inte gör ont längre, en dag då du inte bryr dig, en dag när du träffar någon som älskar och är med dig på det sättet du önskar. Jag lovar! Innan dess får du inte fucking nöja dig! Lev på hoppet och minns det när du mår såhär. Du kommer bli lycklig igen och du kommer inte alltid vara ensam såvida du inte vill. Jag lovarlovarlovar. Kram, tänker på dig <3
