Jag har ju haft svårt att sova på sistone och måndag- torsdag förra veckan var det i princip omöjligt. Efter att ha kämpat med att försöka ligga bekvämt på ryggen (vilket inte går!!!!) (hur gööör folk som frivilligt väljer att sova på rygg?) med en mage som kändes som att den var fylld med tegelstenar struntade jag helt enkelt i det och läste böcker istället. E-böcker alltså, världens bästa grej!
Tänkte tipsa om två böcker som jag tyckte om extra mycket:
Glöm mig – av Alex Schulman. Ni vet säkert redan, men boken handlar om Alex relation till sin mamma som missbrukade alkohol. Åh, vad jag tyckte om denna bok. Den satte verkligen spår i mig. Det är så bra skriven och jag älskar balansen mellan ”nutid och dåtid”. Alex sätter ord på känslor, tankar och situationer som ingen annan och jag kan tänka mig att denna bok kommer vara och är terapi för många, inte minst för Alex själv.
Elva år i fångenskap, av Michelle Knight. Jag vet inte om ni minns fallet med Ariel Castro som uppdagades 2013? Han hade kidnappat tre kvinnor och höll dem inlåsta i sitt hem där han misshandlade dem och hade dem som sexslavar. Den ena kvinnan, hon som kidnappades först, har skrivit en bok om vad hon varit med om. Jag var lite skeptisk till att börja med då språket, enligt mig, inte är så bra, det är väldigt talspråkigt och dagbok-igt. Men efter att ha läst en bit så var det just det som jag gillade. Det är ju hennes berättelse, inte en litterär upplevelse. Alltså ni kan inte börja att förstå vilket fruktansvärt liv hon haft. Det går nästan inte att tro det. Man känner sig inte direkt berättigad att gnälla över en liten töntig titthålsoperation när man läser den här kan jag lova.
Tyvärr är böckerna inte särskilt glada, men väldigt intressanta. Har ni något boktips till mig så shoot! Vad läser ni?
Godmorgon! Då var jag ”tillbaka till livet” igen. Äntligen! Jag har inte lika ont och kan äntligen sova normalt och gå utan att böja mig framåt, vilket min rygg är glad över. Jag är fortfarande så himla svullen, men det ger nog med sig snart. Är på väg till jobbet nu.
Förra veckan känns bara som ett deppigt stort hål. Jag gjorde i princip ingenting, låg bara inne och fanns typ. På nätterna när jag inte kunde sova läste jag böcker. Har två som jag tänkte tipsa er om sen.
Mitt pannband är från Lindex. Sara hade ett likadant och jag tyckte det var så fint, så jag härmade henne. Tyckte att jag förtjänade att unna mig något, så det blev en liten shoppingrunda i lördags, haha.
Tack för alla fina kommentarer. Vet att jag sagt det tusen gånger, men ni är så bra! Evigt tacksam för att just ni hänger här <3
Idag var jag ute för första gången typ någonsin kändes det som. Kände mig som en ny människa efter en dusch och frisk luft. Jag behövde nya plåster och värktabletter och åkte därför ner till apoteket. Väl på stan insåg jag att jag missat att det blivit december, att det blivit jul. Jag hade så stora planer för en julkalender på bloggen, men det blev ju som det blev. Känns lite tråkigt.
Jag har ingen julkänsla alls. Jag har inte ens en julkalender till mig själv och då har jag ändå hintat sönder mig där hemma. Ok, jag fattar att en julkalender från The body shop, Kicks eller Yves Rocher kanske är överdrivet pga dyrt och för att jag redan har massor av produkter…..men inte ens en med choklad? Ja, jag inser hur bortskämd jag låter. Jag får styra upp det här med julkänsla i helgen! Kanske baka lussebullar eller något. Och köpa en kalender till mig själv, haha.
Såhär fint var det på torget.
Jag mår bättre idag. Jag har fortfarande lite ont, men det absolut mest jobbiga är att jag inte kan sova. Det går inte. Jag kan inte sova på rygg annars heller, så det är ju omöjligt nu. Magen är så svullen, tung och spänd och det blir inte bekvämt hur jag än gör. Det enda som fungerar någorlunda är att jag packar in mig med ett täcke, liksom som en mur runt mig. Jag förstår nu lite hur gravida säkert har det, fy vad jobbigt alltså. Jobbigt moment nummer två är att jag har så ont i ryggen. Jag tror det är träningsvärk eftersom jag inte rör mig normalt och exempelvis går lite framåtböjd. Tror jag spänner mig konstigt och därför får ont. Men min axel är i alla fall mycket bättre och det är jag glad för.
Här är min mage. Så sjukt med titthålsoperation ändå. Blir imponerad av vad de kan göra. Genom ett hål i min navel gick i de in, fyllde upp magen med gas och sedan lokaliserade de problemet med en liten kamera. Jag har ett snitt en liten bit under naveln, ett vid troskanten och ett på vänster sida eftersom det var vänster äggledare som var drabbad. Ganska konstigt då jag endast haft ont på höger sida. Var helt övertygad om att det var något på höger sida de skulle ta bort. Världens bästa grej förresten! Jag fick låna gravidbyxor av Sara! De har verkligen räddat mig. Jag hade inte ett enda par byxor som inte hade en resår som satt på någon av såren. Tror jag ska behålla de där byxorna även efter jag läkt…..så sköna.
Mina stackars armar som har agerat nåldyna i tre veckor. Nu slipper ni.
Hej på er! Jag vill berätta för er vad som hänt och hur jag mår.
Det här har varit några av de mest jobbiga och påfrestande veckorna i mitt liv. En känslomässig bergochdalbana som tog slut igår.
I korta drag: Jag var gravid (ej planerat) (inte heller p-datorns fel) (japp, jag förutser frågorna i kommentarsfältet, hehe) och trodde att jag fick missfall. Sånt händer ju och är ganska vanligt. Men väl hos läkaren efter konstiga smärtor kunde de konstatera att mitt hcg ökade kraftigt och dubblades varje dag precis som en vanlig graviditet – men ingenting syntes i livmodern. Alltså var det inget missfall, för då hade hcg-hormonet minskat. Olika läkare hade olika teorier, kanske var det för tidigt i graviditeten och det var därför de inte såg något, en annan menade att det var utomkvedshavandeskap. I tre veckor har jag levt i ovisshet om vad som skulle hända och fått mängder av olika besked. Jag varit på sjukhuset två gånger i veckan, lämnat blodprov för att mäta hcg och gjort oändliga och noggranna ultraljudsundersökningar. Tiden gick och fortfarande ingenting. De kunde inte se något i varken livmoder, äggledare eller någon annan stans. Väldigt fort kunde de dock konstatera att det inte var en normal graviditet – utan ett X, de visste bara inte var det satt någonstans.
Eftersom jag fysiskt mått ganska bra har de avvaktat och följt utvecklingen. Förhoppningen var att ge mig cellgifter så att kroppen skulle lösa det själv, men då hcg:t hela tiden ökade kraftigt och varken minskade eller stannade av fanns det till slut inget alternativ kvar än att operera. Igår togs det beslutet. Läkarna var eniga om att de behövde öppna upp mig för att lokalisera var det var någonstans då jag annars utsattes för en stor risk. Många andra som har utomkvedshavandeskap märker det nämligen inte förrän de får extremt ont, blöder rikligt och äggledaren spricker. De ville inte skicka hem mig ännu en gång.
Allt gick så fort igår. Jag blev inskriven direkt och opererades akut. Jag vaknade efter operationen och var så rädd och orolig över vad de hittat och det kändes som en evighet innan läkaren kom och pratade med mig. I mitt huvud katastroftänkte jag att de hittat cancer och plockat ut allting. Jag hade ju ingen aning om vad de hittat och vad de gjort. Till slut kom hon in och berättade att operationen gått bra och att de lokaliserat var det satt och tagit bort min ena äggledare.
Det har varit så många tankar hos mig och så mycket ångest dessa veckor. Vad är fel på mig? Kommer jag att kunna bli gravid i framtiden?
Enligt läkaren såg allt fint ut där inne och förhoppningsvis har jag goda chanser att bli gravid på naturlig väg i framtiden, man kan inte riktigt veta förrän jag försöker. Om inte annat finns det goda möjligheter med IVF. Läkaren var väldigt snäll och lugnande. Jag/vi har inte gjort något fel och ibland händer sånt bara, ägget fastnar på vägen. Jag ska inte oroa mig över framtiden, den dagen jag vill ha barn ska det förhoppningsvis gå bra.
Just nu mår jag ganska dåligt efter operationen. Jag mådde illa av narkosen och nu är jag svullen, öm och har ont i magen, men mest har jag ont i ena axeln konstigt nog. Men man ska läka ganska fort efter en sådan operation, så förhoppningsvis mår jag bra snart igen och kan ta på mig strumporna själv, haha. Det är inte kul att känna sig så hjälplös.
Det är många tankar som cirkulerar och mycket oro. Men jag får helt enkelt lita på att det går bra den dagen jag vill ha barn, det är faktiskt ingen idé att oroa sig innan man vet. Läkarna är positiva, så då ska jag försöka vara det också. Det är det enda som plågat mig i allt det här. Smärta, ovissheten och ärren på magen kan jag ta, men att möjligheten att få barn skulle tas ifrån mig hade jag inte orkat. Något som jag inte ens varit säker på att ha varit så viktigt för mig förrän nu när detta hände. Det har varit det enda jag tänkt på och det satte verkligen saker i perspektiv.
Tack för all kärlek jag fått dessa veckor trots att ni inte ens vetat vad som varit jobbigt för mig. Ni är så bra <3
Titta! Jag har fått hem de snyggaste träningskläderna någonsin!
Jag älskar djurmönster. När jag och F var i Norge hade jag och tre av mina släktingar av en slump på oss något leopardmönstrat samtidigt och efter det har han retat mig lite och sagt att ”det ligger i blodet”. Haha.
Jag känner mig allt annat än stark just nu. Jag har, som ni vet, en väldigt stillasittande vardag. Det enda motionen jag får är i princip att springa till och från bussar och tåg. För några månader sedan var jag duktig och gjorde kontorsövningar några gånger om dagen (exempelvis squats) och var ute och gick nästan varje dag, men efter semestern glömde vi bort att göra våra övningar på kontoret och har inte börjat med det igen, och när det blev kallt var det mer lockande att stanna inomhus…haha. Kanske fina träningskläder kan hjälpa motivationen?
I samarbete med Stronger.se ger jag er 10% på hela sortimentet när ni anger rabattkoden tackegoina. Gå in HÄR för att se alla träningskläder. Alla mönster är verkligen så fina! Kanske en julklapp till någon?
Häromdagen klagade jag på vår tvålpump eftersom jag tyckte att den var ostadig och ”inte så fin”. ”Kan vi inte köpa en ny”, frågade jag. Men Frédéric sa att han haft den länge och att han verkligen gillade den så jag gav med mig.
Vad hände två dagar efter då? Jo, jag råkade välta den av misstag (sa ju att den var ostadig!) och den gick i tusen bitar. Tvål och keramikbitar på hela golvet. Haha, alltså jag hatar sånt! Det känns ju så lägligt att det skulle hända nu precis efter att jag frågat om vi kunde byta ut den. ”Förlåt, jag lovar att det inte var meningen”, sa jag. ”Mm säkert”, sa han.
Såhär ser det ut på tvålfronten nu. Hittade en tom gammal gigantisk pumpflaska som jag fyllde med duschcreme. Den gamla tvålpumpen var kanske rätt bra ändå…
Jag idag. Tröjan är från Lindex och halsbandet från H&M.
Lördag! F är iväg och jag har inte gjort något annat än att jobba idag. Jag har struntat i allt i någon vecka nu så jag har en del att ta igen. Det är så svårt att göra saker som krävs att man tar bild nu eftersom solen går ner vid 15.00. Är man iväg på vardagarna som jag är har man ju bara helgen. Hard life being a bloggerska på vinterhalvåret.
Något jag är sämst på när jag jobbar ensam hemma är rutiner, jag är så fokuserad att jag glömmer bort att äta. När jag väl kommer på att jag är hungrig har det gått så långt att jag är skakig, nästan svimfärdig och måste ha mat NU NU NU. Vi har typ ingenting hemma eftersom vårt kylskåp förstör allt som vi stoppar in där så nu sitter jag här med en påse chips för att bättra blodsockret lite och ska snart iväg och handla. Borde ha en mat-och-sovklocka som Skalman. Tänk så praktiskt det vore! Är sämst på att sova i tid också.
