Det är så skönt att vara sig själv igen och exempelvis bry sig om fina saker (hej materiell!) eller ha energi och lust att laga roliga maträtter. Göra sånt som jag tycker är kul. På tal om materiell så är jag så ledsen att jag inte hittat Rituals-kalendern någonstans, den är slut överallt. Till råga på det så skickade F’s syster precis en bild på en som hon fått på sitt jobb. Alltså!!!!!
Jaja, till matlagning då. Ida brukar prata om någon halloumiwraps som hon äter ibland och det låter ju fantastiskt gott, så idag bestämde jag mig för att äta det. Jag vet inte vad det ”ska” vara i den egentligen, så jag hittade på lite och det blev jättebra:
Salladsblad, salsa, smaksatt creme fraiche och stekt halloumi med ringlad olja blandat med honung ovanpå.
Så gott! Ni måste prova! Man saknar inte köttet överhuvudtaget. Tips är att göra ananassalsa istället för vanlig salsa, kan tänka mig att det hade passat jättebra.
Veckorevyn har gjort en lista på topp 10 emojis som användes mest på Instagram under 2016 och jag och Ida tyckte det var en kul grej och använde rasten till att gissa vilka vi trodde skulle vara med på listan. Vi brydde oss inte om att det skulle vara i ordning, utan man fick rätt om emojin fanns med.
Här ser ni våra gissningar:
Alltså jag vet inte varför, men jag fick total hjärnsläpp när jag skulle lista. Kom inte på en enda emoji! Skämdes när jag såg facit eftersom vissa var så självklara.
Här kommer då facit:
Det röda hjärtat är ju givet som etta. Jag tycker att alla emojis är väldigt självklara egentligen, förutom det blå hjärtat. Say what? Jag tror aldrig jag ens sett någon använda det? Eller? Känns inte rimligt att det är den tionde mest använda emojin, men tydligen. Vem använder detta blå hjärta egentligen? Gör ni?
Min spontana tanke var att det är mammor på Instagram som använder det om de har en pojke (och rosa om det är en flicka). Viktigt med *pojkfärger* och *flickfärger* liksom. Men jag följer i princip inga mammakonton, så jag kan ha helt fel. Kanske gillar folk bara blå hjärtan helt enkelt och inte ska väl jag komma här och prata genus och applicera samhällsstrukturer på en emoji-topplista likzzzom.
Vilka emojis hade ni gissat var topp 10? Eller nej, det jag mest undrar är vilken som är er mest använda emoji? Min är det röda hjärtat. Så vanlig är jag.
Alltså jag vet inte om jag har dålig karma eller något, men dåliga saker bara fortsätter hända. Visserligen inte så allvarliga, men ändå. Komigen give me a break.
Kom hem, maten var färdiglagad och allt. Så lyxigt <3 Han hade till och med letat fram någon tomteljusstake(?) som han tänt och jag tänkte ”åh vad mysigt”.
Sen skulle jag städa efter maten, torka av bordet och så. Klantig som jag är böjer jag mig över ljusen(!!!) och håret tar fyr. Det var verkligen stora flammor i håret och det hann brinna en del innan jag reagerar och släcker elden med händerna och får stora hårtussar i händerna. Tack kära reaktionsförmåga, för jag fattade verkligen ingenting. Även efteråt så stod jag där med hår i händerna och bara…va?
Nu har jag försökt klippa bort alla brända toppar så gott det går och har tvättat håret tre gånger. Det dumma är att det liksom inte brinner rakt, utan det brinner ju uppåt och därför är det jättesvårt att klippa bort det.
Men det är inte så farligt faktiskt. TUR att jag har så himla mycket hår att det knappt syns och tur att jag hade överhåret uppsatt (Legolas-style). Jag får fira julledigheten med ett frisörbesök tror jag, sen är det nog lugnt. Lite ojämnt hår har ingen dött av.
Jaja. Nu ska vi fortsätta vädra för att försöka få ut den vidriga bränt-hår-lukten. Det stinker i hela lägenheten.
Jag har ju haft svårt att sova på sistone och måndag- torsdag förra veckan var det i princip omöjligt. Efter att ha kämpat med att försöka ligga bekvämt på ryggen (vilket inte går!!!!) (hur gööör folk som frivilligt väljer att sova på rygg?) med en mage som kändes som att den var fylld med tegelstenar struntade jag helt enkelt i det och läste böcker istället. E-böcker alltså, världens bästa grej!
Tänkte tipsa om två böcker som jag tyckte om extra mycket:
Glöm mig – av Alex Schulman. Ni vet säkert redan, men boken handlar om Alex relation till sin mamma som missbrukade alkohol. Åh, vad jag tyckte om denna bok. Den satte verkligen spår i mig. Det är så bra skriven och jag älskar balansen mellan ”nutid och dåtid”. Alex sätter ord på känslor, tankar och situationer som ingen annan och jag kan tänka mig att denna bok kommer vara och är terapi för många, inte minst för Alex själv.
Elva år i fångenskap, av Michelle Knight. Jag vet inte om ni minns fallet med Ariel Castro som uppdagades 2013? Han hade kidnappat tre kvinnor och höll dem inlåsta i sitt hem där han misshandlade dem och hade dem som sexslavar. Den ena kvinnan, hon som kidnappades först, har skrivit en bok om vad hon varit med om. Jag var lite skeptisk till att börja med då språket, enligt mig, inte är så bra, det är väldigt talspråkigt och dagbok-igt. Men efter att ha läst en bit så var det just det som jag gillade. Det är ju hennes berättelse, inte en litterär upplevelse. Alltså ni kan inte börja att förstå vilket fruktansvärt liv hon haft. Det går nästan inte att tro det. Man känner sig inte direkt berättigad att gnälla över en liten töntig titthålsoperation när man läser den här kan jag lova.
Tyvärr är böckerna inte särskilt glada, men väldigt intressanta. Har ni något boktips till mig så shoot! Vad läser ni?