När jag ändå skriver om mina nya mål kan jag ju följa upp med hur det gick för nyårsmålen 2016:
Lösa min boendesituation. Ska jag köpa? Hyra en annan lägenhet? Byta stad? 2016 ska jag bestämma mig.
Ja, jag blev ju sambo i en annan stad såatte <3 Jag vill dock fortfarande köpa och få renovera/inreda/bo finare. Längtar!
Dricka mer vatten.
Njä. Jag drack galet mycket vatten under januari 2016. Men sedan tröttnade jag. Jag kan verkligen inte dricka när jag inte är törstig. Jag blir nästan illamående av det. Jag får helt enkelt lita på att min kropp säger till när den behöver vatten. Eftersom jag i princip aldrig är törstig så får jag väl lita på att jag behöver mindre vatten än andra. Om det behövs ett räddningsuppdrag i typ öknen utan vatten eller något sånt så vet ni vem ni ska skicka i alla fall!
Ta körkort (det är fan på tiden).
YES. Äntligen. 2016 hände det. Med stort tack till F som övningskörde med mig typ varje dag i typ tre månader (tills vi bara bråkade varje gång….). Haha.
Besöka fler storstäder.
Nja. Kunde varit fler. Men med tanke på att jag inte haft så mycket tid att resa är det helt klart godkänt.
Oroa mig mindre.
Detta har jag helt klart lyckas med. Det beror nog på att jag känner mig tryggare nu än vad jag gjort tidigare. Jag vet att jag är älskad, jag vet att det finns människor som håller min rygg <3 och jag vet att det kommer pengar varje månad.
Jag har förvarat lite saker från min gamla lägenhet i Frédérics mammas garage under några månader som jag hämtade för några veckor sedan. ”Du hade glömt din tavla, så jag har lagt den i vårt förråd”, sa F häromdagen. ”Vilken tavla”, undrade jag. ”Den med text på”, svarade han. Jag har inte förstått vilken tavla han pratat om, men tänkte väl att jag glömt bort vilken det är.
Men nu har han tagit upp tavlan till lägenheten och alltså VA?! Vad är det för himla tavla? Hahaha. Alltså det är ju inte min tavla? Har aldrig sett den? Det är inte någon annans tavla heller, så F’s mamma trodde såklart att den var min. Vi förstår ingenting? F menar att jag måste glömt bort att den är min. Men så är det inte.
Det ser ut som att det är en dålig utskrift på en random text som någon av någon anledning har satt in i en ram. Jag googlade texten och hittade faktiskt den. Det är en artikel skriven 2008 av en Caroline Thorén, finns att läsa här.
Men nu måste jag höra vad ni tror. Hur har denna tavla hamnat i garaget? Varför är det en konstig utskrift av en gammal artikel från DN i den? Vem har gjort detta? Vems är tavlan?
Jag har egentligen tyckt det varit lite töntigt med nyårslöften, att man ska lova något som man sällan håller bara för att det är ett nytt år. Men jag tänker snarare på det som mål. Det är bra och vettigt att sätta upp mål för sig själv och att man gör det i samband med ett nytt år gör det enklare. Ett helt nytt år med tomma blad liksom. En ny chans. Här är mina mål:
Dra ner på mitt köttätande rejält.
Jag har vänt och vridit på det här i mitt huvud i flera veckor. Vad är rimligt för mig? Vad kan jag lyckas hålla? Jag har kommit fram till att det mest realistiska för mig i dagsläget inte är att sluta äta kött och produkter från djur helt och hållet – men att dra ner på det avsevärt. Jag äter redan vegetariskt minst en gång i veckan, men jag vill vända på det så att det snarare är kött jag äter ibland och inte tvärtom. Jag vill alltså ändra mitt tankesätt, vegetarisk mat ska inte vara ett undantag, utan kött ska vara det. Det är helt okej att äta det ibland och det är inga problem att äta det som bjuds när jag är bortbjuden eller på restaurang. Det här ska inte vara ett moraliskt ångestmoment, utan jag ska helt enkelt dra ner på min köttkonsumtion och då först och främst rött kött. Det är realistiskt mål för mig i dagens läge. Ett undermål i det här är att bli bättre på att laga mat utan kött. Jag gör alltid köttet till stjärnan i måltiden och därför känns det ofta som att vegetarisk mat ( i alla fall när jag lagar den) saknar något. Detta ska jag ändra på.
Vara i nuet.
Frédéric säger ofta till mig att jag svävar bort och är någon annan stans. Det är en del av min personlighet antar jag eftersom jag upplevt att jag alltid varit lite så men det behöver inte vara det i samma utsträckning som det är nu. Han kan prata om något och så kan jag efter en stund inse att jag knappt hört vad han sagt. Det är inte för att han är ointressant, eller för att jag gör något annat under tiden, utan för att min hjärna går på högvarv. Jag får idéer, tänker på saker jag måste göra, kommer ihåg något jag glömt och så vidare. Hjärnan är alltså på en helt annan plats. Den personen vill jag inte vara. Det här tänker jag lösa genom att bli ännu bättre på att inte skjuta upp saker och på att skriva listor. Listor är det bästa som finns. Om man skriver ner saker man måste göra, eller sånt man ska komma ihåg slipper man hålla det i huvudet. Att planera bättre och effektivisera är också en viktig del, men det känner jag att jag redan blivit väldigt bra på under 2016.
Ta itu med min PMS.
Jag kan inte ha en vecka varje månad då jag mår dåligt, har ångest, ifrågasätter allt i mitt liv och känner mig sämst i världen. Jag måste ta itu med det. Jag har redan kommit en bit på vägen genom att lära känna min kropp, att vara medveten om vad som händer, när det händer och varför jag mår som jag gör. Men det hjälper inte tillräckligt när jag är mitt uppe i det. Jag måste bli mer insatt. Kanske kan kosten hjälpa? Motion? Tankesättet? Jag kan ta att må lite sämre, men inte så dåligt som jag mår ibland. Sista utväg är medicinering.
Jobba med rädslan kring bilkörning.
Jag måste ta tag i min ångest kring att köra bil. Nu mår jag ofta dåligt när jag åker bil också, så jag inser att det bara blir värre och att jag måste göra något åt det. Jag vet inte om det är något jag kan jobba på själv, eller om jag ska övningsköra igen eller om jag helt enkelt ska prata med någon. Men att känna mig självsäker och trygg bakom ratten igen är något jag ska lyckas med 2017.
Bästa skönhetstipset är att vara riktigt sjuk och sen bli frisk, ta en långdusch, sminka sig, trolla bort mörka ringar under ögonen och ta på sig fina kläder. Plötsligt känner man sig snyggare än någonsin?!
Idag har jag varit och firat min mamma som fyller år idag. Jag frågade om hon verkligen var säker på om hon ville att jag skulle komma och hon svarade ja. Vi får hoppas att det inte var någon fara. Men F har inte blivit sjuk, så kanske var det bara en matförgiftning eller något jag råkat ut för? Eller så kickar hans immunförsvar ass. Det var i alla fall trevligt att för en gångs skull inte vara bakis på mammas födelsedag, hehe. Dagen efter nyår är ju typ den sämsta dagen att fylla år på. (Förutom att man kan låtsas att alla raketer är till ens ära).
Min gårdag blev helt okej ändå. Jag låg i soffan, åt typ 10 piggelin och såg filmer på tv. Frédéric gick på festen vi egentligen skulle på och kom hem strax innan 22.00 med matlådor till mig. Så jag fick minsann nyårsmat igår! Visserligen kom den upp igen efteråt, men jag mådde i alla fall bra nog för att uppskatta den.
Efter maten mådde jag dåligt och somnade på soffan och precis innan 00.00 väckte F mig, men jag orkade inte gå ut, så jag tittade på raketerna från soffan (inte mig emot i och för sig då jag hatar raketer) medan F stod ensam på balkongen. Och vet ni? Jag fick till och med en puss när klockan slog tolv! Att pussa på någon som spytt är väl kärlek om något…
God fortsättning allihop! Och hej 2017, hoppas att du blir bra!
Min frukost idag. Jag mår faktiskt helt bra tror jag. Men vågar inte chansa ändå.
Jag började må illa igår kväll. Kunde inte sova och låg bara och tänkte att ”om jag spyr är det kört”. Vid 04.00-tiden gick det inte längre att hålla emot. Och sen några gånger till efter det.
Alltså så tråkigt! Jag hade lagt fram kläder, köpt läppstift, gjort godisshots och såg så mycket fram emot att vara med mina vänner. Men nu får jag ligga i sängen hela nyårsafton istället. Gott nytt år på mig då. Min nyårsmiddag består av melon och piggelin, det enda som känns okej på vägen upp igen också.
Såklart ska jag spy mig ur 2016. Vilket skitår ändå. 2017 kan bara bli bättre.
– Jag tog körkort, lärde mig älska rödvin och började läsa böcker som aldrig förut.
Har du några nyårslöften?
– Ja, det kommer i ett annat inlägg tänkte jag.
Något du önskade dig och fick?
– Hmm… Njä. Vill inte svara körkort, för orden ”önska” och ”fick” passar sannerligen inte in där. Jag fick ingenting, jag fick kämpa för skiten.
Något du önskade dig och inte fick?
– En ny lägenhet kanske.
Mest stolt över?
– Att jag överlevt? Vissa perioder utan sömn, med dubbla jobb, pendling, ett hem, ett socialt liv och en pojkvän förstår jag såhär i efterhand inte hur jag tog mig igenom.
Bästa köpet?
– Min blå trenchcoat. Tycker fortfarande att den är det finaste någonsin.
Blev någon/några av dina vänner föräldrar i år?
– Ja! Sara och Linda <3
Vilka länder besökte du?
– Frankrike, Grekland, Danmark, Tyskland och Norge. Frankrike var nytt. Var i Nice och Cannes. Så fint! Vill tillbaka snart igen.
På konsert i Hamburg.
Vad önskar du att du gjort mindre?
– Brytt mig om vad andra tycker. Sånt trams? Jag har aldrig gjort det någonsin i mitt liv, men börjat nu? Men har slutat, jag lovar. Så kan man inte hålla på.
Vad var sämst?
– All ovisshet. Att vara gravid, att kanske inte alls det vara gravid, att kanske bli opererad, att kanske inte bli opererad, att vänta, att kanske få cellgifter……och fem läkare som turas om att köra runt alla organ med ultraljudsspaken.
Bästa boken du läste i år?
– Det var nog ändå ”Glöm mig” av Alex Schulman. Tyckte den var så träffsäker.
Vad var din största framgång på jobbet 2016?
– Att lyckas hålla igång allting utan att behöva lägga ner något. Heja mig!
Största framgång på det privata planet?
– Jag och F har tagit oss igenom flera stora saker. Även om det varit tufft kan vi vara ganska stolta över att vi lyckades med det.
Bästa minnet från 2016?
– När F äntligen gav med sig och laddade ner Pokemon och vi var ute och gick hela dagarna (och halva nätterna, haha) för att leta pokemons och äta glass. Så mysigt ändå.
Vad spenderade du mest pengar på?
– Mat och graviditetstest…haha.
Var du gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år?
– Första halvan = gladare. Andra halvan = ledsnare. November = katastrof.
Favoritprogram på TV?
– Historieätarna.
Vad ser du mest fram emot med år 2017?
– Att flytta (ja, jag SKA köpa boende 2017, det kvittar nästan var det är), att försöka nå några av mina mål och bli en bättre version av mig själv.
