Snart Halloween! Den bästa dagen på hela året! Jag älskar ju att klä ut mig och är glad att åtminstone en dag om året är ägnad till det. Förra året blev det inget halloweenande på mig eftersom jag plussade på en sticka och fick världen upp-och-ner vänd en stund (sjukt att det är ett år sedan nu). Men i år så!
Alltid samma problem dock. Vad ska jag vara? För min del känns det inte alls viktigt att vara ”läskig” bara för att det är Halloween. Jag ser det mer som maskerad bara. Här är mina kandidater än så länge:
1) Seriefigur. Jag har ingen speciell seriefigur in mind, men jag hade tyckt det vore så roligt att få cartoon-sminka mig. Jag tänker något i den här stilen:
Jag har varit förtrollad sedan jag såg Helens sminkning för fyra år sedan.
2) Superhjälte. Denna utklädnad står alltid med på min kanske-lista. Att få känna sig cool och ha mantel(!!) är ju bara bäst.
3) Tiger/lejon/annat kattdjur. Jag vet inte varför, men jag älskar att få vara katt!
Så gulligt med färgglada öron.
4) Ariel. Detta har varit en dröm länge och är ganska passande eftersom F hela tiden kallar mig för sin sjöjungfru. Jag behöver långt, rött hår och sen måste jag bara bestämma om jag ska vara Ariel under vatten eller Ariel på land.
5) Parkostymer. Att matcha sin partner är ju jättekul. Men förra året lyckades jag inte få med F på det.
Om jag ska vara Ariel kan ju min sailorboy bara komma som….sig själv. Hehe. Praktiskt!
6) Giraff! Denna var ju söt. Det enda man behöver göra är en sminkning och en rolig hårfrisyr.
7) Crazy cat lady är ju alltid kul. Och väldigt enkelt dessutom. Jag kan sy fast några katt-gosedjur på en gammal morgonrock, locka upp håret och hitta ett par tofflor bara.
Det var mina tankar så långt. Vad ska ni klä ut er till?
❤️ Tack för allt stöd och historierna ni delat med er av vad gäller #metoo. Jag är så imponerad över alla modiga kvinnor som vågat kliva utanför skammen och berätta. Jag vet hur svårt det är. Och jag är så glad över att jag inte sett annat än kärlek. (Förutom Elisabet Höglunds krönika då, men den var så skrämmande att vi bara borde ignorera).
? Jag har ett i-landsproblem! Jag har unnat mig julkalendern från Rituals. Men mitt problem nu är att min duschtvål börjar ta slut. Eftersom jag vet att det med största sannolikhet kommer finnas duschtvål i kalendern känns det så onödigt att köpa en nu. Men samtidigt så är det ju över en månad tills jag ska börja öppna den. Så nu väger jag mellan att: 1) försöka ta reda på vilken lucka det är duschtvål i och öppna en lucka redan nu, 2) snåla som tusan med tvålen jag har kvar i duschen eller 3) köpa billigt tvål i matvaruaffären. Det lutar åt alternativ tre. Vad tycker ni?
? Jag och F har tillsammans med ett annat par bokat nyårspaket på Ystad Saltsjöbad. Det blir två övernattningar, plus spa och massa lyx. Det ska bli så skönt. Längtar ihjäl mig! Det roliga är att vi hade sån ångest när vi bokade och har övervägt att boka av eftersom priset ju går att jämföra med en weekend… Men igår berättade min kollega att nästan alla nyårspaket på diverse hotell är fullbokade. Då helt plötsligt är jag SÅ GLAD att vi bokade. Så sjukt hur människan funkar. Så fort något är eftertraktat eller svårt att få tag i vill man ha det ännu mer. Haha.
? Jag älskar älskar älskar denna frisyr Isabella Löwengrip visade upp på sin blogg häromdagen:
Jag ska härma! Måste bara hitta en scarfs.
⛄️ De senaste dagarna har det varit ganska varmt ute, cirka 14 grader. Men ändå är det kallare än någonsin inomhus? VAD ÄR GREJEN MED DET? I skrivande stund har jag två tröjor, plus tjock kofta och två par strumpor på mig, men ändå är hela jag en isbit.
8 år gammal. Det är rast och jag anstränger mig för att inte råka stå med ryggen mot killarna. Jag står med ryggen mot husfasaden och vågar inte gå ut på skolgården. Dagen innan hade ett gäng killar smugit upp bakom mig, tagit tag i mina byxor och dragit ner dem. Gråtandes berättade jag för min fröken vad som hade hänt. Hennes lösning? Ta på dig tightare byxor.
10 år gammal. Vågar inte duscha efter skolgympan eftersom killarna ofta bryter upp låset och springer in i omklädningsrummet.
15 år gammal. Ett gäng killar kommer fram till mig på rasten och ber mig vända mig om. Jag vågar inte göra något annat. ”Jag sa ju att hon hade fin röv”, säger en av dem efter att hela gänget synat mig från topp till tå. Från och med den dagen är jag tjejen med den fina rumpan. Killarna visslar och ropar sexistiska ord och sexuella handlingar efter mig när jag går förbi. När jag berättar det för min lärare och uttrycker hur jobbigt det är att behöva gå förbi dem i korridorerna säger han att jag ska ta det som en komplimang.
16 år gammal. Får mitt första jobb och har chefens händer på mina höfter varje dag. Det är ju så ”trångt” när han ska gå förbi.
17 år gammal. Har varit ihop med min kille i några månader. Åker hem till honom för att sova efter att ha varit på fest. Jag är full och vill sova, men han vill ha sex. Han respekterar inte mitt nej och när jag är på väg att ge med mig reagerar jag på att det är tänt i sovrummet och att han har ställt sängen i en annan vinkel. Jag upptäcker en webcam riktad mot mig som lyser. Han lovar att den inte är på och jag tror honom.
24 år gammal. Kysser en kille på en hemmafest. När jag ska gå på toaletten följer han efter mig, drar in mig i ett rum. Vi är ensamma och han trycker upp mig mot väggen och för upp sina händer under min tröja. Det är obehagligt, jag visar tydligt att jag inte vill, puttar bort honom och går därifrån. Vi sover hos en gemensam kompis samma kväll och när kompisen går på toaletten lägger han sig bredvid mig och trycker sitt kön mot mig. Jag låtsas sova och han slutar först när min kompis kommer tillbaka.
Ovan är några utvalda händelser som jag sorgligt nog inte ens reagerat speciellt mycket på. Det har varit normalt. Vardag. Sånt som händer. Boys will be boys.
Nä.
Boys will be held accountable for their fucking actions.
Det senaste dygnet har massor av modiga kvinnor stigit fram och berättat sina historier om övergrepp och sexuella trakasserier under hashtaggen #metoo på Instagram. Det gör vi för att visa på att det inte är enskilda kvinnor och undantag det här handlar om. Det är ett samhällsproblem. Alla känner en kvinna som är drabbad. Och för varje #metoo finns det en skyldig man. Vare sig vi vill inse det eller inte.
Jag ville dela med mig av mina historier ovan. Men den historien som gör mest ont är jag inte redo att prata om. Och kommer kanske aldrig bli. Men man måste inte berätta. Det räcker med att säga me too. Jag också.
Gör det ni också. Låt världen förstå vidden av det här.
Jag hade en perfekt och lagom händelserik helg. Låt oss kika:
Vår fredag såg ut såhär. Massa godsaker + Idol. Bästa kombon. Mina favoriter är Hanna, Erika och Jemima. Tydligen alla tjejerna? Erika gör mig så glad. Varenda känsla hon har sitter utanpå kroppen. Så bäst.
Vi drack Panaché också såklart. Det är F’s favoritdryck, och han har även berättat att hans pappa brukade dricka den i yngre dagar. Om öl och citronläsk skulle få barn med varandra hade avkomman smakat såhär. Finns på Lidl. Vi har flera flak i garderoben…hehe.
I lördags var vi bjudna på middag hos dessa fina! Sofie och Dan hade styrt upp en trevlig kväll till oss.
Med fyra olika såser. FYRA. Hur perfekt?? Så konstigt det kändes att vara bortbjuden och ändå äta på likadana tallrikar förresten. Känner att jag behöver förklara att Sofie och Dan har samma servis som oss så att ni inte tror att jag fejkar hela parmiddaggrejen och att vi egentligen sitter hemma bara (eller…..? Hehe). Det här med att vi har samma servis visade sig för övrigt vara mycket praktiskt. Servisen har nämligen slutat tillverkas och det är svårt att få tag i vissa delar nu. De har många skålar, men knappt några koppar och vi har många koppar, men inga skålar. Så vi tänkte utöva någon form av byteshandel framöver.
Här sitter jag och väntar otåligt på chokladtårta. Sofie berättade om en app där man kan köpa sånt som konditorier tänkt slänga mycket billigare. De fick tag i denna magiska chokladtårta för halva priset!! Carma har jag för mig att appen heter.
Vi provade lite vin under kvällen. Bland annat hade vi med oss detta röda dessertvin. Jag har blivit en riktig dessertvinsperson efter den senaste vinprovningen jag var på. Tycker verkligen att det förhöjer desserter. Kan rekommendera detta vin till något chokladigt.
Och ingen parmiddag är komplett utan att jag och Sofie krossar våra killar i Med andra ord. Vi blev dock lite väl kaxiga och de kom ikapp mot slutet. Men nära skjuter ingen hare.
Och i söndags plockade jag svamp som ni vet. Jag tackar för engagemanget här och på instastory vad gäller vilka svampar jag kunde äta och inte. Ni är bättre än Google.
Här är en närmare titt på resultatet efter min svampplockning igår:
Jag plockade allt som såg ut som kantareller och även några jag var tveksam till.
När jag kom hem ringde min faster som sett mitt äventyr på Instagram. ”DU KAN IKKE FINNE PÅ Å SPISE DEM!”, sa hon och berättade om hur det varje år är någon som dör eftersom de plockat giftiga svampar.
…..heh.
Det gjorde ju mig en aning nervös.
Så nu har jag sållat, jämfört med bilder och så vidare. Här är de lyckliga vinnarna som klarade sig.
Visst är alla ätbara? Visst? Hoppas det i alla fall. Nu tänkte jag börja med kvällens middag. Om ni inte hör något från mig imorgon vet ni varför.
Alltså jag har en bild av mig själv som en sån där norsk friluftstjej som älskar att vandra i fjällen, upptäcka naturen och skulle helst vilja odla min egen mat om jag fick välja. ”Jag kanske ska göra en Jonna Jinton och bosätta mig långt ute i ingenstans och blogga om det??” har jag tänkt flera gånger. Sån är jag.
INTE.
Min kompis Hannah frågade mig om jag ville hänga med och plocka svamp igår. Vilket jag jättegärna ville. Det var inte förrän vi var i skogen jag insåg att:
1) Jag är rädd för precis allting i skogen. Insekter, bäckar (kan ju vara kvicksand!!) och eventuella björnar. Men mest insekter. Bara vetskapen om hur många spindlar som fanns runt omkring mig gjorde mig snurrig. Ett tag blev jag även nervös över att råka stöta på en ännu oupptäckt aggressiv människostam… Ni hör ju. Helt rimliga rädslor i en liten skog i Skåne.
2) Jag kan absolut ingen-himla-ting om svampar. Verkligen ingenting. Var växer dom? Vilka är ätbara? Blir giftiga svampar ätbara om man bara tillagar dem först? Hur ser kantareller ut nu igen??? Hur plockar man svamp? Skär man av dem? Drar med hela roten? Som tur är finns ju google.
Jag har alltid inbillat mig att kantareller dyker upp som fields of gold. Att man hittar en magisk plats mitt i skogen där ett täcke av guld (= kantareller) uppenbarar sig. Så är det ju INTE kan jag konstatera nu. Eller ja. Kanske någonstans. Men inte där vi var i alla fall. Det är en liten enstaka kantarell här och var och om man ska upp i mängderna som jag ser folk har i sina korgar på sociala medier måste man nog gå runt och plocka i tio timmar minst. Jag börjar fundera på om folk i mitt flöde går och köper dem på Ica och sedan lägger dem i en korg och låtsas ha plockat dom själv???
I alla fall. Häng med på gårdagens svampplockar-äventyr:
Vi styrde kursen norrut och svängde sedan höger och vänster lite på måfå. Jag vet att man kan ladda ner en app och i förväg se var det finns störst chans att hitta svamp. Men det vore ju så roligt att upptäcka ett eget svampställe! Så vi bestämde oss för försöka oss på det. Efter ungefär en timme hittade vi en liten väg som ledde in i en skog och där gick vi in.
Så redo!
Vi gick och gick och gick. Men hittade inga svampar förutom denna sort som jag av instastory fick veta att jag ABSOLUT INTE SKULLE PLOCKA, så jag slängde alla jag lagt i min korg. Det är tydligen en av Sveriges mest giftiga svampar. Tack alltså.
Hannahs hund Ozzy gjorde oss sällskap. ”Hitta svampen”, sa jag, men han var inte till någon hjälp alls. Men söt.
Till slut bestämde vi oss för att ge upp och gå tillbaka till bilen igen. Jag hade pinnat var vi satte bilen på kartan i telefonen, men oavsett hur mycket vi gick kom vi inte närmare! Vi gick och gick, men GPSen i telefonen rörde sig inte alls. Till slut upptäckte vi att det dåliga nätet hade gjort att den hade fastnat och vi hade gått åt fel håll! Jag började få panik och föreställde mig hur solen skulle gå ner och vi skulle vara fast där i skogen och inte hitta ut.
Men till slut hittade vi bilen igen som tur är! Då bestämde vi oss för att köra på ett säkert kort istället och körde till Osby där vi fått tips om att det fanns massor av kantareller. Massor var väl kanske att överdriva tyckte vi, men lite hittade vi i alla fall.
Såhär såg resultatet ut! Så dåligt blev det ju inte : ))
Sen åkte två trötta och hungriga tjejer hem igen. Jag duschade av mig alla (inbillade) småkryp på min kropp och lade mig sedan i soffan tacksam över att jag inte behöver bo i skogen. Men såhär dagen efter känns det kul ändå. Jag tänker att jag ska vara Sveriges mest skillade svampplockarperson nästa år. Skam den som ger sig.
Jag har precis belönat mig själv med en långlunch bestående av vietnamesisk sallad från hörnet och sällskap av ett avsnitt av Game of Thrones. Jag behövde motivera mig själv med det för att orka ta tag i lite bokföringsrelaterade saker tidigare idag. Det är zzzå tråkigt och känns som ett stort ångestmoment varje gång kvartalsredovisningen närmar sig. Men det är inte alls farligt faktiskt och gick mycket fortare än jag trodde. Jag tänker att det är värre än vad det är eftersom jag tidigare redovisade mycket mer sällan. Jaja. Nog om bokföring. Kul blogg liksom.
Jag bara älskar att jag har sparat den senaste säsongen av GoT. Det känns som en liten present nu när det är kallt ute. Jag tänkte försöka dra ut på det så länge jag kan och bara se ett avsnitt i veckan. Snart händer det som jag väntat på i flera säsonger! Eller hela mitt liv känns det som. Jon Snow och Daenerys ska träffas!!
