Då var det ett nytt år helt plötsligt! Mitt 2017 gick verkligen på en sekund, jag förstår knappt vad som hände. Nåja. Nytt år – nya tag. Vad är mina mål för 2018 förutom att börja träna och gå ner i vikt?
HAHAHA.
Skoja såklart.
Jag har inte så många mål inför 2018. Jag tycker jag är på en bra plats just nu och även om vissa detaljer behöver redas ut tänker jag mest flyta med detta år. Men jag har tre mål som kommer här:
Skriva mer
Jag har länge drömt om att skriva en bok och det kommer antagligen inte hända 2018 heller. Det är ju inte något man bara gör sådär utan ens att ha en idé. Jag måste alltså sluta ta mig vatten över huvudet redan innan jag börjat. Jag tänker att det viktiga bara är att jag skriver mer, eller utvecklar det på något annat sätt. Något mer än blogginlägg och krönikör. Kanske en novell? Med andra ord: skriva mer, men släppa pressen på att det måste vara en bok.
Bo centralt
Vi har letat efter boende i två år nu och har tittat på absolut allt. Lägenheter, radhus och hus. Centralt och inte centralt. Men för en månad sedan slog det mig. Jag vill bo centralt! Jag vill ha gångavstånd till tåget och nära till allt. Det är vad jag vill just nu. Med den insikten blir det nog lättare att hitta rätt.
Utnyttja min flexibilitet mer
Som det ser ut nu jobbar jag på kontor två dagar i veckan och hemifrån resten av tiden. Jag måste passa på att utnyttja min flexibilitet de dagarna jag jobbar hemifrån. Jag kan ju faktiskt lägga upp dagen precis som jag vill så länge jag gör det jag behöver göra. När jag tänker på folk som jobbar hemifrån tänker jag att deras liv är så himla glassiga. De kan träna mitt på dagen, luncha med en kompis, gå och kolla i affärer, sätta sig på ett café, ta en paus och läsa en bok i en park osv osv. Ja men hallå, varför är inte mitt liv så då? Skärpning 2018.
Jag hade den lugnaste nyårshelgen på länge som ni vet. Vi drog på spa lördag -> måndag och det var så skönt att slippa tänka på någonting och bara vara. Såhär såg det ut:
Vid 15.00 i lördags anlände vi. Dörrarna var presenter. Så gulligt ju.
Vi bytte genast om och intog bubbelpoolerna.
Och på kvällen åt vi trerätters i restaurangen och lade oss tidigt. (Förutom en viss person som låg vaken till 03.00 för att titta på 2 fast 2 furious) (inte jag).
Dagen efter vaknade vi upp här, med stranden precis utanför fönstret. Ett livsmål måste ju vara att bo med havet utanför fönstret. Jag tror på riktigt att jag hade varit en lyckligare människa då.
Vi åt frukost och badade. Den slappaste nyårsaftonsdagen någonsin.
Här är mitt lilla gäng btw. Vi åkte med Emelie och David som är F’s kompisar från början.
Vid 15.00 var det dags för efterrättsbuffé. Here is where I win my money back, sa jag i sann Joey-anda.
Sedan skruvar vi fram tiden till 19.00 då det var dags för nyårsmiddag. Den var WOW. Låt oss kika:
Pilgrimsmussla till förrätt.
Oxfilé till huvudrätt.
Som följdes upp av ostar…
…och chokladmousse. Vi var så mätta efteråt att vi var tvungna att gå ett varv runt huset. Haha.
Sedan blev det bubbel, raketer och slutligen dans till liveband innan vi gick till hotellrummet och lekte norsk karaoke.
En lyxig och fin helg och ett riktigt supersätt att starta det nya året på!
Wow. Att starta året med spa kan ju vara världens bästa grej. Känner mig som en prinsessa och hade det inte varit för lite för mycket bubbel igår hade jag varit helt utvilad. Några bilder från vår helg kommer upp imorgon! : ))
Vi kom hem vid 16.00, åkte och hämtade pizza (hej nyårsdagsmat) och sedan somnade jag på soffan efter maten. När jag vaknade hade F tänt ljus och tagit fram olja och sa att jag skulle få massage?!?!
Om hela 2018 fortsätter såhär bådar det minsann gott.
2017 har varit ett väldigt stormigt år för mig känslomässigt. Det har inte funnits något linjärt överhuvudtaget. Bara toppar eller dalar. Bara jätteglad eller jätteledsen. Bara lycklig eller olycklig. Det har dock varit ett lugnt år arbetsmässigt. Jag har varvat ner, tagit hand om mig själv och inte pressat mig mer än nödvändigt. Kanske är det därför jag hunnit tänka så mycket? När tankarna inte fylldes med tusen måsten stod jag kvar, hann känna efter och visste inte vem jag var längre. Vad vill jag? Vill jag leva såhär? Varför är jag inte lycklig?
Något saknas. Men vad.
2017 har varit det mest omtumlande och förvirrande året i mitt liv känslomässigt. Jag har fått reda ut vad jag önskar av livet, vad jag förväntar mig och vill ha, men också vem jag är. Förutom min personliga utveckling har en del andra stora saker också hänt. Låt oss kika på de största händelserna:
Karriär
Jag sa upp mig! Efter många diskussioner med mig själv fram och tillbaka tog jag till slut steget. Efter att ha haft heltidsjobb, pendling, bloggen och krönikor samtidigt i nästan två år förstod jag att det inte var hållbart. Jag var tvungen att välja och valde mig själv och mitt företag. Från att alltid ha haft bloggen som en sidogrej satsade jag fullt ut, men kom på efter ett tag att det blev ganska…tråkigt att bara ha det. På något magiskt sätt löste problemet sig själv och jag började konsulta inom marknadsföring på deltid samt startade en podcast tillsammans med Moa. Plötsligt hade jag allt. Självförverkligande, rutiner, frihet OCH fritid. Bästa jag gjort.
Veckans Smash
I juni var jag på hemligt möte i Göteborg och träffade Moa! Ni trodde att vi bara tog en vänskaplig fika, men HAH. Vi hade annat i görningen. Vi planerade nämligen att starta en podcast ihop. Från början tänkte vi göra en ”semesterpodd”, men jag är glad att landade i Veckans Smash istället. Moa alltså. Så tacksam över att ha fått lära känna henne och så fint att ni varit med på vår resa helt från början. Tänk så knäppt ändå att börja podda med någon man knappt känner. Moa är en av de smartaste och roligaste människorna i mitt liv. Hon har lärt mig så mycket och jag är glad att hon skickade det där hej-ska-vi-podda-ihop-mejlet i maj. Det finns ingen som jobbar så effektivt som jag och Moa och jag förstår nästan alltid exakt hur hon tänker. Ibland kan vi briefa och bestämma innehåll för ett helt avsnitt på fem minuter. Great minds alltså. Så tacksam för henne.
Farmor
Det sorgligaste med året (och alla år som kommer) är att min farmor lämnade oss. Fina farmor. Hon har varit som en extraförälder för mig under hela min uppväxt och att hon inte finns mer kommer för alltid lämna ett hål i mig. Men jag är tacksam för att jag fick ha henne som min människa och jag vet att hon väntar på mig i paradiset.
När jag träffade henne denna gången sa hon bara helt plötsligt ”Regina, jag kommer dö snart”. Det fanns egentligen ingenting som indikerade på det just då, men hon bara visste. Jag grät hela vägen hem och det är därför jag varit i Norge så många gånger detta år. Jag visste innerst inne att hon hade rätt. Knäppa farmor alltså. Alltid så brutalt ärlig <3
Relationer
Jag är en person som alltid känt mig ensam. Utanför. Jag kan vara del av sammanhang, men ändå känna att jag inte hör dit. Jag har i alla år bara tänkt att jag är sån. Att det bara är så det är. Men detta år har jag faktiskt känt det mindre än någonsin och det är jag så tacksam för. Jag är på en bra plats i mina vänskapsrelationer. Jag har en hel handfull med människor jag vet skulle göra allt för mig och som alltid stöttar och finns för mig oavsett. Jag är även lycklig nog att ha fått in nya, fina vänner i mitt liv detta år. Men det bästa av allt är de där vänskapsrelationerna som jag haft i många år men dammat av lite extra just i år och gjort ännu starkare och mer glänsande. Är så obeskrivligt tacksam över att just mina vänner är mina vänner.
Ikväll skålar vi in det nya året. 2018 ska bli mitt år. Jag vet att jag säger det varje år, men denna gång är jag mer målmedveten än någonsin. Jag är inte lika förvirrad länge. Jag står stadigare på jorden och vet vad jag vill ha och vad jag vill. Jag vet bara inte riktigt hur jag ska ta mig dit ännu, men det kommer. 2018 har svaret.
Skål och gott nytt år vänner! Önskar er ett fantastiskt år! Tack för att ni läser här, stöttar mig och finns för mig <3 Jordens bästa läsare!
Idag är det massor med fix som gäller för min del. Jag ska ladda kameran, packa, reda ut vad jag ska ha på mig under nyårshelgen och tvätta kläder.
Imorgon bär det av hit:
Sen ska jag förbereda blogginlägg också. Har ni något speciellt ni vill läsa om? Jag tänkte mig två olika nyårsresuméer, ett frågor & svar-inlägg och mina nyårsmål inför 2018. Mycket nyårstjat kanske. Men så får det vara.
I en sån här kommer jag befinna mig om exakt ett dygn. Längtar.
Igår var kanske den bästa matdagen i hela mitt liv? Häng med och läskas! (Förlåt hatar det ordet) (vet inte varför jag skrev det).
Först startade jag dagen med att fixa naglarna. Min nageltjej ska åka på semester, så jag passade på innan hon åker. Nu ska jag bara måla dem i en trevlig färg, sen är jag redo för nyår. Vad röstar ni på? Rött? Glittrigt? Gullig jag är som tar bild med en fin parfymflaska i handen va? Som alla *instagramtjejor*. Fick parfymen i julklapp av Juicy Couture. Doften heter Glacé och doftar SÅ GOTT.
Sen när jag ändå var på stan ringde jag ner F för att luncha med mig. Vi hamnade på Olssons Skafferi och jag valde deras veckospecial: saffransdoftande fisk och skaldjursgryta med aoili och handskalade räkor. Mmmm. Min mun vattnas nu när jag skriver om det. Lunchernas lunch.
Vi spanade in mellandagsrean och sedan gick vi till Systemet för att handla lite till nyår. Vi ska ju på spa där det ingår mat och vinpaket, men tänker att det är nice att ha lite bubbel på hotellrummet också. Hittade detta bubbel från Xanté och köpte två flaskor på en gång. Xanté är en av mina favoritlikörer så förväntningarna är skyhöga.
Kom hem med det här också. Kjolen är från H&M och dalmatintröjan är från MQs mellandagsrea. Tänker att det skulle vara fint tillsammans? Eller inte. Vi får se. Blev i alla fall jättekär i båda plaggen.
Några timmar senare hade jag bokat bord här. Jag och Linda skulle äta finmiddag på Maria Tapas!
Här är jag. Hej hej!
OCH HÄR ÄR MATEN.
Ursäkta MEN HUR GOTT. Jag och Linda beställde in allt på menyn som lät gott och sen delade vi på allt.
Vi pratade om allt mellan himmel och jord, skrattade massor och sedan avslutade vi med kaffedrinkar och delade på en chokladkaka.
Smsade detta till henne när jag kom hem: Tack för idag! Är alltid 100 kilo lättare efter att ha varit med dig. (Förutom idag) (så sjukt jäkla mätt) ?
Dags att kika på hur det egentligen har gått för mina nyårsmål för 2017. Har jag lyckats?
Dra ner på mitt köttätande rejält.
Heja mig för oj vad jag har lyckats med det här! Målet var att se kött mer som ett undantag än en regel. Alltså att ha ”köttdagar” istället för att ha vegetariska dagar. Det här har jag hållit mig till hela året och det har gått riktigt bra. Förutom möjligtvis nu i december då det varit köttbullar och sill ungefär överallt. Men i övrigt har det varit väldigt lyckat. Jag ser mat på ett annat sätt nu och tycker inte att en måltid är komplett först när den innehåller kött. Jag har dessutom vidgat vyerna och smakat så mycket god mat. Ett riktigt bra mat-år!
Vara i nuet.
Det här har jag också lyckats med. 2015 och 2016 kretsade bara kring jobb för mig och det var det enda jag tänkte på och hade tid med. Hjärnan gick på högvarv hela tiden och jag var stressad hela tiden. Min lösning på problemet när jag skrev målet var att effektivisera och planera bättre, men såhär med facit i hand vet jag ju att det inte var det som var problemet. Jag hade för mycket att göra helt enkelt. I mitten av 2017 drog jag ner på tempot rejält och lagade mig själv och nu är jag väldigt försiktig med hur mycket jag tar på mig. Inte mer än 9 timmar jobb per dag är min nya regel (undantag är ok). Man ska hinna leva också.
Ta itu med min PMS.
Här har jag inte lyckats. Varje gång när jag har PMS tänker jag att jag måste ta itu med det, men sen går det över och då är det som att det aldrig hänt. Varenda månad. Så ironiskt ändå? När jag mår som sämst orkar jag inte göra något och när jag mår bra igen glömmer jag och tänker att ”det är väl inte så farligt”. Nytt mål till 2018 kanske.
Jobba med rädslan kring bilkörning.
Fail på den här punkten också. Det har snarare blivit värre. Jag var hoppfull i maj när jag testade bilar med Audi och hade jättekul. Men sen kom rädslan tillbaka. Jag åkte med Ida på motorvägen för inte så länge sedan och helt plötsligt blev det kö och tog stopp. Min puls just då alltså! Min spontana reaktion var att titta bak, helt övertygad om att nu smäller det. Det gjorde det inte, men det är tydligt att jag inte kommit över den (lilla) krocken jag var med om. Så typiskt att det skulle hända precis efter jag tagit körkort.
