Jag har skrivit för Landskrona City i tre och ett halvt år. Helt galet så fort det har gått egentligen. Om jag ska vara ärlig så har jag inte varit så pepp på det den senaste tiden. Vilket ni kanske har märkt, då jag inte lägger upp krönikorna på bloggen längre. Är liksom inte så nöjd med dem.
Jag har funderat på att säga upp mig, men som med allt i livet går det i svackor. Ibland är det jättekul och ibland är det ett ångestmoment. Sen behöver jag pengarna också. Men för några veckor sedan togs beslutet åt mig, City i Landskrona ska läggas ner och på fredag kommer sista numret ut. Det känns lite bittersweet. Dels för att jag verkligen kommer att sakna det och för att det har gett mig så mycket, men också för att det betyder att jag kommer att kunna lägga mer energi på andra projekt som till exempel skolan.
Tack för att ni har läst, stöttat, peppat och hatat mig. Har varit så kul att haft med er på denna resa!
Idag skrev jag min sista krönika i City. Jag lägger upp den och några andra som jag inte publicerat här:
Jag vill förtydliga att det går ungefär tre månader från det att jag skriver texten till att den publiceras. Det behöver inte heller vara så att det är aktuellt. Jag tycker om att skriva om små händelser ur mitt liv.
Jag har redan fått massa mejl angående min senaste krönika i Veckorevyn och jag tackar innerligt för varenda ett! Det betyder jättemycket!
För några år sedan gick jag genom ett jobbigt break-up och jag trodde då på riktigt att jag aldrig skulle må bra igen. Allt jag önskade just då var att det bara fanns en lista på hur man skulle göra. Att någon annan bara kunde ge mig en guide. Så nu har jag gjort en.
Tro mig, jag hade kunnat skriva en bok om detta och det var i princip omöjligt att hålla sig inom 4000 tecken, men jag är nöjd ändå. Hoppas att den hjälper någon. Och jag vet såklart att sådant är individuellt, men kanske det känns lite mer hoppfullt efter att ha läst den ändå.
Jajustja. Min krönika var ute i vanlig ordning i City igår. Tänkte att ni kanske ville läsa.
Var en aning inspirerad av förra veckans ämne här på bloggen som ni ser (skrev den i onsdags), hehe. Detta är förresten min HEN-debut. Första gången jag använder ordet hen någonsin. Kändes lite som att gå över till the dark side då det varit ett sånt himla liv kring ordet. Men ärligt, det är helt utmärkt när man inte kan specificera hon/han.
