Min senaste krönika i VR

Jag lägger ut min krönika i senaste Veckorevyn i vanlig ordning. Denna handlar om när jag insåg att man faktiskt kan göra slut med kompisar också.

 

 

 

 

 

 

 

0

Trackback from your site.

Comments (50)

  • Robert

    |

    Gillar den krönikan också. Gäller att hitta personer som ger en positiv energi så det inte blir tvärtom. 🙂

    Reply

  • Kat

    |

    You did it again, Carrie. Grymt bra skrivet! 🙂

    Reply

  • Jonas

    |

    Din kanske bästa krönika någonsin Egoina! Äkta, välskrivet och tänkvärt!

    Reply

  • Alex

    |

    Alltså.. vill bara säga tack. Denna krönika kunde inte kommit lämpligare. Har precis gjort slut med en vän och behövde exakt dessa ord. Det är alltså okej.

    Tack!

    Reply

  • Linn

    |

    Trivs inte heller i frisyrer där mina öron syns pga att en kompis sa att jag hade stora öron när jag var liten. Låter kanske konstigt nu men det tog då och sitter fortfarande kvar. Läskigt det där, att små ord för så längesen kan påverka. Bra krönika!

    Reply

  • Daniella

    |

    Det här behövde jag verkligen läsa nu, tack.

    Reply

  • Lilly

    |

    Jättebra krönika! Har också haft sådana vänner som jag har gjort slut med. Jag gillar också hur du dissar att kvinnor bara ska få fria den 14:e februari, helt rätt! Min mamma friade faktiskt till min pappa och det var inte den 14:e februari! 😀

    Reply

  • Malin Rosén

    |

    Sjukt bra skrivet!! Precis så är det men det är alltid jobbigt när en relation tar slut, både när det gäller killar och vänner.

    Tack för dina kloka ord!

    Reply

  • Alexandra

    |

    Riktigt bra skrivet! Det där med att göra slut med energitjuvar är så viktigt att komma ihåg. Jag gjorde detsamma i somras. Min föredetta sambo (kombo) har sugit ut min energi i många år, jag har bara inte förstått det. Jag har fått peppa henne för hennes dåliga självkänsla i alla år och sen har hon bara pissat på mig första bästa chans hon fått.

    Känns skönt att det är fler som tycker som jag. För man ska inte tåla vad som helst. Hellre få bra vänner än många dåliga.

    Du är grym Egoina!

    Reply

  • Elin Brunlöf

    |

    Känner igen mig så jävla mycket. Hade också en kompis som mer eller mindre tryckte ner mig, snackade skit och fick mig att känna mig helt underlägsen och värdelös. Men jag växte upp på ett litet ställe där det inte fanns så många andra att välja på plus att vi faktiskt hade rätt roligt, ibland.

    Idag skulle jag aldrig tillåta det och har faktiskt gjort många markeringar än idag med vissa energisugande personer. Stå på dig, Egoina – du om någon är bäst i världen och förtjänar det bästa!

    Reply

  • Svorskan

    |

    Fint och vackert skrivit och helt rätt. God morgon, jenta mi!

    Reply

  • Lesthi

    |

    Gillar verkligen dina krönikor 🙂

    Reply

  • PrinsessaVanessa

    |

    Positiv energi är ett måste 😀 annars är man en energislukare 😀 dom finns det tyvärr mycket av.

    Reply

  • Elin

    |

    Wow! Denna krönikan stämmer in EXAKT på hur jag gjorde slut med min vän. Jag tänkte precis så som du har beskrivit. Vi var vänner i över nio år men en dag orkade jag helt enkelt inte mer och jag sa det till henne också, nu är vi inte alls med varandra längre. Det sorgliga är att jag inte saknar henne och det måste betyda något , eller ?

    Reply

  • Veronica

    |

    Fullträff – igen.
    Du är så sjukt bra på att skriva!
    Hade en vän när jag var mindre som sa att jag inte fick ha händerna knäppta, för “så gör bara tanter”. När jag knäpper händerna idag hör jag fortfarande hennes röst som påminner mig. Ännu löjligare är att jag säger till mig själv att “haha, jag tänker ändå”, som om hon vet vad jag gör :p

    Reply

  • Hörni

    |

    Jättebra krönika igen! Ingen behöver energitjuvar i sitt liv.
    Jag gillar din diss också. Såna “regler” är bara larv. 🙂

    Reply

  • Mallan

    |

    Åh, lika bra skrivet som alltid. Det är alltid din sida jag läser först, lätt det bästa i hela tidningen 😀

    Reply

  • Brainfucked

    |

    Usch, säger jag.
    Jag tror att alla har haft en sådan vän som förstör en, utifrån och in. Men samtidigt, om jag ska tala utifrån min erfarenhet, så blev jag stark av det. Det gjorde det lätt att identifiera riktiga vänner.

    Jag utsattes under 1,5 år av just sådana kränkningar som diademet.
    Lånade jag en tröja av henne så fick jag höra att jag var tvungen att köpa en ny för jag hade töjt ut den, för jag var ju mycket större än henne, minst 3-4 storlekar större än henne, rent av gigantisk i jämförelse med henne.
    Hon förstörde en viktig del av mitt liv, och gjorde så jag fick väldigt dåliga betyg i skolan då hon alltid såg till så att vi skolkade.

    Men hon har gjort mig stark. Jag vet precis vad jag accepterar i en vänskapsrelation idag. Och självklart hade vi många roliga stunder som gör ont att tänka på ibland, hon finns där, och jag skrattar ofta åt våra skämt, men jag skulle aldrig valt att låta henne finnas i mitt liv igen.

    Reply

  • MissJeni

    |

    Jag har gjort “slut” med några vänner som tog alldeles för mycket energi och behandlade mig på ett “ovänskapligt” sätt. Såna människor är inget jag har behov av att ha i min närhet.

    Reply

  • Nellan

    |

    Hej Egoina,

    Väldigt bra krönika. Förstår precis hur du resonerar. Jag har för länge sedan kastat ut alla “vänner” som bara tar och tar men aldrig ger.
    Längs med vägen träffar man på nya vänner. Livets cykel.
    Jag friade och jag gjorde det precis när det passade mig. Så det så.
    Ha det bra!

    Reply

  • emma

    |

    Jag hade nästan också en sådan vänrelation i barndommen… Även om de människorna har ändrats idag så skulle jag aldrig försöka återskapa den “vänskapen” som vi hade. En riktig vän behandlar inte någon så. Jag hade tyvärr inte mod att säga ifrån.. men som tur var så rann vår “vänskap” ut i sanden och det ska man väl vara glad för.

    Är det någon som haft några riktigt nära vänner under barndommen men sen börjar man växa ifrån varandra och nu när man ses på äldre dar så vågar h*n inte ens titta eller säga hej!? En gång i tiden var man bästa vänner men nu är man främlingar för varandra. Skumt, när man upplevt en stor del av alla sina barndomsminnen med de personerna och nu är det som man inte känner varandra.
    Men en del relationer är kanske just sådana och det är av de som vi lär oss att takla vilka relationer som är äkta och oäkta.

    Reply

  • Hanna

    |

    åh dedär behövde jag läsa!

    Reply

  • Monica

    |

    Urbra krönika!! Just så där har jag också försökt börja tänka kring gamla kompisrelationer. Det var en användbar regel, det där med om man skulle stå ut om ens partner betedde sig likadant.

    Gillar även dissen – ut med unkna “traditioner”!

    Reply

  • Sara Olsson

    |

    En av dem bästa du har skrivit faktiskt! Kände igen mig när jag läste det. Kram!

    Reply

  • E

    |

    Bästa krönikan!

    Reply

  • Tess

    |

    Usch vad jag känner igen mig 🙁

    min första bästa kompis växte jag verkligen ifrån.
    andra.. ja, vi hade precis som ni, jätte kul ihop! och det var helt underbart i ett par år, men sen förändrades hon, hon sluta ställa upp för mig när jag blev mobbad (pga. stora ögon och tidig pubertet som gjorde att jag blev kallad fet när jag i själva verket bara hade bröst och höfter) hon började ljuga för mig, hon träffade en ny kille (vars kompis utsatte mig för ett övergrepp men jag fick inte anmäla för då skulle det bli dåligt mellan henne och hennes nya kille)

    hon gick på fester utan mig, hon gick med i ett “band” utan mig ( jag fick veta det ryktesvägen) när jag mådde dåligt så stöttade hon inte mig alls, men förväntade sig att jag skulle ställa upp och stötta henne när hennes kille flörta med andra, hennes nya kompisar var dumma eller hennes föräldrar inte lät henne göra som hon ville..

    efter en jävla helvetes helg med min lillsyrra (som mobbade mig, fan ingen “syskonkärlek”!) hos våran pappa, så sökte jag stöd, hon gjorde ingenting utan lyssnade på när syrran berättade hur jobbig, äcklig, fet och värdelös jag var.. när jag sen slog till min syrra (inte hårt, enda gången någonsin typ) så satte hon sig och fikade med henne i vårat kök!?
    samtidigt som jag hade en panikångestattack, kunde höra dom skratta åt mig, över hur löjlig och överkänslig jag var!?

    bad henne gå därifrån om hon var min vän, hon gjorde inte det.

    tredje bästa vännen, träffade också en kille, då dög jag plötsligt inte längre och jag var då vad hennes pappa hade kallat mig (svenne hora) bara hennes vänner och kusiner som kom från samma land som henne dög.. och lögner, lögner och lögner..
    orkade till slut inte kämpa mer för våran vänskap.

    fjärde och sista bästa vännen
    hon började ljuga även hon (inte bara för mig utan även för en kille som hon flörtade med och lät honom tro att hon skulle ligga med honom, om han köpte grejer, öl och gav henne pengar hon försökte också få mig till det, men jag vägrade)
    hon var deprimerad en gång, jag stöttade allt jag kunde, hjälpte henne med skolan och andra vänner, jag mådde dåligt sen pga. saker hemma, hon vände mig ryggen (bokstavligt och bildligt)
    och gjorde som hon brukade säga “dissa” mig..
    hon fick även mig att låna ut pengar till henne (jag hade egentligen väldigt dåligt med det och behövde dom själv) och betalade aldrig tillbaka dom..

    nu har jag äntligen lärt mig!
    att inte acceptera det, att jag är värd bättre och att vänskapsrelationen gäller åt båda hållen!

    tyvärr så har det också gjort mig rädd för ny vänskap.. vågar inte längre släppa in någon eller lita på något, förutom min sambo och syskon..

    men varför gör tjejer så?
    för visst är det mest tjejer som håller på så?
    håller fast i något/någon som får en att må dåligt, av lojalitet? rädsla? vana?

    Reply

  • stina

    |

    Skönt att du tog upp det ämnet! Hade en barndomsvän som till körde över mig totalt, sen försökte få allt att vara mitt fel. Och ingen av våra gemensamma vänner tog mitt parti även fast dom också tyckte att hon kunde vara riktigt mean girl ibland. Varför ska man ta sån skit? De fortsatte ta hennes skit, för att år senare upptäcka hur slut i huvudet hon verkligen är. Jag sa ifrån direkt, vänner är ju till för att vara just det, vänner, inte fiender!

    Håller med andra här, bästa krönikan du har skrivit! 🙂

    Reply

  • Fanny

    |

    Oh tack! Min f.d bästa vän verkade inte fatta detta -.-

    Reply

  • Kajsa

    |

    Sitter och grinar nu. Vet att allt du skriver är sanning men det är precis det jag har försökt förtränga i ett halvår ungefär.
    Varje gång någon kompis talar illa om killen jag har känslor för, men som bara kommer och går när det passar honom skyddar jag, men skyddet är i stortsätt bara lögner. Jag vet ju att han behandlar mig skit, jag vet att vi inte borde träffas mer men tyvärr är det ju så himla svårt..

    Har varit påväg ur det flera gånger, men faller tyvärr tillbaka och när jag träffar honom är jag överlycklig och allt känns bra fast jag vet att han inte alls känner så.

    Reply

  • hanna

    |

    sjukt bra skrivet egoina! träffade mitt i prick, hade en gång i tiden en vän som egentligen inte var en vän, det rann också ut i sanden när jag var 12. Önskar dock att jag hade tagit modet att “göra slut” innan då jag började inse att vi inte var vänner istället för att bara sluta umgås och säga nej varje gång hon ville ses.

    Reply

  • Ida

    |

    Sjukt bra skrivet!

    Reply

  • Rebecca

    |

    Håller absolut med! Man tar så mycket mer skit från vänner än i ett förhållande. Skulle mitt ex sagt de saker som min ex-vän hade sagt till mig hade det tagit slut snabbare än snabbt, men med min ex-vän höll det på i flera år…

    Reply

  • Malin

    |

    Fyfan vad bra. Blir nästan rörd på något sätt för att det är så otroligt fint skrivet!

    Reply

  • Caroline

    |

    Riktigt bra skrivit 🙂
    Hade nyss en vän som “gjorde slut” med mig genom att ta bort och blocka mig på facebook helt utan anledning. Är faktiskt ganska glad över att hon gjorde det för nu slipper jag gå med klumpen i magen vad hon ska säga till mig härnäst. Så även om hon tog steget och jag fortfarande inte vet vad det var jag gjort henne, så är jag riktigt lättad över att inte ha henne i mitt liv längre 🙂

    Reply

  • Julia K

    |

    Har också haft fullt av vänner som inte varit riktiga vänner. Visserligen har jag alltid stått ut med det för att alternativet, att vara helt ensam och ha ångest över att ingen ska sitta bredvid en på lektionerna, var inte att föredra. 🙂

    Reply

  • Linnea

    |

    ååh vad du skriver bra krönikor!

    Reply

  • Julia

    |

    Tack för att du påminner om något som egentligen är självklart, men lätt glöms bort. TACK och kram!

    Reply

  • Lisa m

    |

    En sådan himla fin krönika. Jag borde göra slut med en vän som om igen fortsätter att ljuga för mig men jag kan inte. För om jag gör slut med henne så har jag ingen annan men hon sviker mig så ofta och jag orkar snart inte längre.

    Reply

  • Ama

    |

    Ååh, A-creme är bara den BÄSTA ansiktskrämen någonsin! Jag har testat en massa olika som inte har passat min torra hy. Men nu! Kan inte leva utan den.

    Reply

  • Emma

    |

    Jättebra krönika! Men visst är det väl på skottårs-dagen, alltså den 29:e februari som kvinnor ska fria?

    Reply

  • Emma

    |

    Läste igen och såg att du skrivit skottdagen 🙂 Sorry

    Reply

  • Linnea

    |

    Åh det här var jättebra skrivet, fick som en rysning över hela kroppen av igenkänning. ville bara säga det 🙂

    Reply

  • Anonym

    |

    Känner delvis igen mig i det där scenariot, bara att jag, till skillnad från dig, aldrig riktigt lyckades komma ifrån “tänk om”, saknaden och skulden jag lade på mig själv. Det gick inte att återgå till mitt normal jag efter det att jag och min bästis gjorde slut.. Grejjen var nog att vi aldrig gjorde det konkret, svart på vitt liksom. Utan hon började bara vara med en annan tjej och jag tog upp det en gång att jag tyckte vi växte ifrån varandra och att jag var ledsen för det, men hon hade inga svar till mig på det. Så jag fick aldrig riktigt veta varför hon slutade umgås med mig och trodde såklart det var något seriöst fel på mig (därav skammen och skulden). Inte blev det bättre när två andra nära kompisar gjorde slut året därefter, helt utan förvarning dessutom. Deras anledning? Jag var alldeles för barnslig (vi var bara 12 år då!). Det tog mig hårt och min självkänsla har praktiskt taget varit obefintlig sedan dess 🙁 Jag fick faktiskt kompisar igen först efter fem år och nu har jag ett par jag kan skratta och ha kul med, men det är fortfarande jobbigt med intima vänrelationer. Jag är osäker och rädd att bli sårad, vilket leder till att jag är extremt konflikträdd, ger ofta efter och säger sällan nej (= ännu sämre självrespekt) Vad skulle psykologen i egoina ge mig för tips på hur jag kan gå vidare?

    Reply

  • Elin

    |

    Fantastiskt bra krönika!!
    Och måste bara säga att öronsaken hänt mig med.. VARENDA gång jag har en”öronvisande” frisyr kommer orden som rektorn (!!) sa till mig i lågstadiet fram och plågar mig tills jag släpper ut håret igen: “men jösses!! Vilka små öron!!”. Inte precis som att det var något gulligt kan jag ju tillägga.. Haha så kasst 🙁

    Reply

  • mia

    |

    Du har träffat helt rätt i denna krönikan, älskar den! Säkert många som känner igen sig i den och bra budskap som bör nås ut oftare till unga tjejer!

    Reply

Leave a comment

Rekommenderade inlägg

Arkiv