Min kille tyckte att var självisk när jag åt glass och han inte fick smaka mer. Han snapchattade denna bild till sina vänner:
Haha. Men alltså ÅH. Jag har system i allt jag äter. Jag äter allt på ett speciellt sätt och lägger till exempel upp saker på tallriken i ett speciellt mönster. Om någon förstör mitt system (som med min glass på bilden, min kille har liksom tagit en bit rakt av) (jag vet, vem GÖÖÖÖÖR ens så??!?) så blir allt helt fel för mig. Maten blir förstörd.
Jag planerar det jag äter så att varje tugga ska innehålla rätt saker och om någon kommer och ändrar så blir det ju förstört. Jag kan låta någon smaka, men då ska JAG välja ut vilken bit de får ta eller hur de ska äta. Annars blir det fel. Och inte mer än rimligt, min mat ju?
Jag tänkte att vi skulle prata mat! Jag nämnde för några veckor sedan att jag nästan endast köper ekologisk mat. De enda gångerna jag inte äter ekologiskt är när jag äter ute, när det inte finns ett ekologiskt alternativ och när jag äter godis (jag köper dock ekologisk choklad).
Det finns många anledningar till att välja ekologiskt, något av det viktigaste för mig är att maten inte är besprutad, att djuren får bättre liv och att människor får bättre arbetsförhållanden. Läs gärna mer HÄR.
För några år sedan läste jag en liknelse om att kroppen är som en bil som behöver bränsle för att fungera och jag har tänkt mycket på det sedan dess. Hur jag fungerar och mår hänger ju ihop med vilket bränsle jag har stoppat i mig. Jag vill inte mata min kropp med tillsatser och kemiska ämnen. Det är läskigt hur vi varje dag utsätts för en massa främmande ämnen, och ingen vet egentligen hur det påverkar oss. Jag bestämde mig då för att ha minst en vegetarisk dag i veckan, köpa ekologiska hudvårdsprodukter, aldrig mer köpa margarin istället för smör och att äta ekologiskt i den mån jag kan, eller orkar. Jag inser att jag skulle kunna ”göra mer”, jag skulle till exempel kunna bli vegetarian, odla mer själv och köpa andra typer av kläder – jag försöker alltså inte måla fram mig själv som perfekt här.
Jag har den stora fördelen som har råd att köpa ekologiskt, jag inser det. När jag var liten hade vi aldrig haft möjlighet till det. Besprutad mat och massproducerat halvfabrikat är tyvärr ofta billigare. I vissa hushåll fungerar det inte heller att mat blir ”gammal så fort” (ehh ja, vilket den blir när den inte är sönderbesprutad). Jag tänkte ge er några tips på hur ni kan tänka eller hur ni kan göra om ni vill äta ekologiskt, men inte har råd:
• Ekologisk mat är inte alltid dyrare. Det är en antagen sanning att det är så, men jag råder er att alltid titta på de ekologiska alternativen och jämföra pris. Ibland skiljer det någon krona, ibland inget alls och ibland kan till och med det ekologiska vara billigare. Men ekologiskt mat är ofta dyrare, så om ekonomin inte tillåter kan man fundera på om det finns andra alternativ eller endast välja några saker ekologiskt. Bättre att göra något än inget.
• Prioritera. Det kan man göra genom att känna till vilka livsmedel som är viktigast att köpa ekologiskt. Viss mat är nämligen mer besprutad och gör större skillnad för miljön än annan mat, och genom att veta vilka livsmedel som är värst så kan man prioritera. I topp tio bland värsta livsmedlen finns kaffe, bananer, vindruvor, mejeriprodukter, jordgubbar, kött och potatis (läs mer HÄR). Det finns också varor som inte är lika viktiga att köpa ekologiskt och det är bland annat avokado, majs, svamp, honungsmelon och lök.
Betala mer för din mat. Mat har aldrig kostat så lite som den gör idag. Istället för att tänka på varför ekologisk mat är dyr, tänk istället på varför annan mat är billig. Ur ett långsiktigt perspektiv gynnar det alla om efterfrågan på ekologisk mat blir större.
Titta efter kött med kort hållbarhet. Ofta när jag inte vet vad jag ska laga till middag (och ska äta samma dag eller snart) går jag till köttdisken och tittar efter ekologiskt och kravmärkt kött med kort hållbarhet och bestämmer min maträtt utifrån det. På så sätt är köttet är billigare och genom att jag köper det slängs det inte.
Fyll gärna i med era tankar om ekologiskt! HÄR finns några vanliga myter.
Insåg nu att alla mina länkar leder till Naturskyddsföreningen. Vill påpeka att jag inte är sponsrad på något sätt.
Vet ni vad jag kommit på? Det är absolut svårast att skämma bort sig själv på en tisdag. Det finns noll ursäkter till att äta något gott på tisdagar.
Såhär kan man ju tänka alla andra dagar:
Måndag: Åh nej. Helgen är slut, en ny vecka har påbörjats. Hatar måndagar. Hatar mitt liv. Hur ska jag orka? Måste trösta mig själv. Måste haa motivatioooon.
Onsdag: Mitt i veckan, också känd som lillördag. Och lillördag är ju nästan lördag. Och lördag är ju helg och på helgen så myser man. Inga konstigheter.
Torsdag: YES, imorgon är det fredag. Snart helg. Måste firas.
Fredag: Idag är det fredag!!! Kan sova länge imorgon. Fredagsmys wioooo.
Lördag: No need to explain.
Söndag: Helg. Ledig. Veckan är slut. Ångest över ny vecka imorgon. Tröstäta.
Men tisdag. Den är svår. Man kan ju eventuellt tycka synd om sig själv för att det inte finns någon ursäkt (= anledning att skämma bort sig), eller så kan man skapa anledningar att fira. Typ som att man avklarat en presentation, att det är soligt ute, att tåget var i tid, att blå är en fin färg. Jag vet inte.
Det är i alla fall inte OMÖJLIGT. Så att ni vet det.
Detta är nog den vanligaste frågan jag får. Anledningen är att jag ville ha koll. Den här människan skrev att han skulle hälsa på mig. ”Jag tar tåget till Landskrona vid 15.00”, kunde han skriva, eller ”Jag kommer hem till dig imorgon, du har inget val”, eller ”Vi ses på Karnevalen”. Jag ville veta när han tänkte hälsa på mig så att jag kunde vara någon annan stans, eller ha någon hemma hos mig.
Det är dessutom svårt att spärra en ip när han använder nya hela tiden. Och det var där den största delen av hans kontakter skedde: på min blogg.
Sen kan jag tycka att det inte är en rimlig lösning att JAG ska behöva ha hemlig adress och byta nummer för att en idiot förstör för mig. Det är han som ska ändra sitt sätt att leva på. Inte jag.
Tack för ert stöd. Verkligen! Ni är så himla fina allihop.
Jag känner dock att jag måste klargöra att Högsta domstol med allra största sannolikhet INTE kommer att ta upp mitt fall även om jag överklagar. Det ska mycket till att få prövningstillstånd och alla jag pratat med har sagt att jag ska ställa in mig på att det inte händer något mer i ärendet. Det kostar mig endast något om HD väljer att ta upp mitt fall och sedan håller fast vid tingsrättens dom. Men vid närmare eftertanke så är jag inte så orolig över att behöva betala ändå. Jag tänker att OM de skulle ge mig prövningstillstånd så beror det på att de tycker att tingsrätten dömt fel eftersom denna typ av brott (förföljelse på nätet) är så pass nytt. Så jag vill ändå tro på ett positivt resultat om HD mot förmodan ger mig prövningstillstånd. Annars så värmer det så otroligt mycket att läsa att i princip hela bloggvärlden går med på att fixa en insamling till mig om det skulle ske. Åh, vad fina ni är alltså. ♥ Så mycket kärlek.
Jag ser att många av er kommenterar om tv-program som Trolljägarna eller Stalkers. Jag har blivit kontaktad inför inspelning av dessa program, men har tackat nej varje gång. Dels för att jag var mitt uppe i rättegång, men också för att jag inte vill. Jag vill ha ett rättsligt beslut, inte att Hasse Aro eller Robert Aschberg säger ”ajabaja”. Det känns så dumt att fläka ut mig på tv och det är verkligen inte något jag orkar med efter att ha gått genom hela den här processen. Jag vill att denna människa ska dömas för vad han gjort och jag vill ha ett nytt kontaktförbud (jag får inte förnya mitt gamla på grund av hovrättens dom).
Nu ringer jag min advokat och överklagar. Tack för er hjälp! Jag gör detta för mig, för er, för alla som använder Internet och för alla andra stackars tjejer han kan tänkas ge sig på. Om inte Högsta domstolen anser att detta är något som är värt att tas upp får jag överväga andra alternativ. Det tar inte slut här.
Denna dag har varit riktigt dålig. Jag är så ledsen och arg. Jag har inte orkat berättat detta för er ännu, men som ni kanske minns så överklagade min stalker tingsrättens dom och ärendet gick till hovrätten. Hovrätten ändrade tingsrättens dom och ogillade åtalet olaga förföljelse samt mitt skadeståndsyrkande. Ja, alltså. Jag vet inte var jag ska börja. Från att ha haft på papper att jag blivit kränkt och förföljd samt ett skadestånd på 15.000 kronor står jag här nu igen. Det känns som att ingen tar mig på allvar och jag känner mig så fruktansvärt maktlös.
Jag måste nu välja om jag ska överklaga till Högsta domstolen eller inte. Chansen att mitt fall tas upp i Högsta domstolen är nästan obefintlig, men om det gör det och jag sedan skulle förlora (alltså att de håller med hovrättens beslut) måste jag själv stå för kostnaderna för förhandlingarna. Jag vet inte hur jag ska göra. Jag behöver er hjälp.
På ett sätt känns det hopplöst. För jag upplevde att rättegången inte alls gick rätt till. Min åklagare hade verkligen inte koll på läget, det kändes som att han läste som ur ett manus när han tittade på sina papper och jag frågar mig om han ens visste vad en blogg är, vad kommentarer på en blogg är osv. Jag fick också detta bekräftat i efterhand. Min egentliga åklagare som hade varit med på utredningen sedan start kunde inte komma och då fick istället denna kille hoppa in. Detta ledde till att han inte alls var lika vass som jag tycker att han borde varit. När min stalker totalnekade till allt trots uppenbara bevis sa åklagaren liksom ingenting. Åklagaren var inte alls insatt. Min stalker lyckades neka till det mesta och tingsrätten dömde endast att han skickat 31 sms och 286 kommentarer. Detta är bara en liten liten bråkdel av vad han faktiskt har skickat. Det handlar alltså egentligen om flera tusentals. Tingsrätten dömde ändå till olaga förföljelse och skadestånd, så trots den dåliga rättegången kändes det bra till slut.
Men sen överklagade stalkern och hovrätten ändrade domen. När man överklagar och ärendet går vidare så gör man inte om rättegången, utan hovrätten tittade på några delar inspelat material. Jag tänker att det kanske inte räckte till? Var man på plats kunde man nämligen verkligen se att han ljög. Eftersom hovrätten dömde så annorlunda än vad tingsrätten gjorde är jag rädd att samma sak kommer att hända igen då det fortfarande är samma material. Och jag har verkligen inte råd att förlora det här, det kan handla om väldigt mycket pengar. Dessutom hade jag inte klarat av det psykiskt.
Men det känns så fruktansvärt att han ska få ”rätt”. Den här människan har varit efter mig i över fem år (ni kan läsa ett gammalt blogginlägg om detta från 2011 HÄR) och han har fortfarande inte slutat! Han kontaktar mig fortfarande några gånger i månaden, även efter rättegången. Han har gjort mig så mycket ont. Han har skrivit rykten om mig på Flashback, bombat min telefon och blogg, gjort mig rädd för att gå utanför dörren och jag fick till och med säga upp mig på ett redaktörsjobb på grund av honom eftersom han spammade mina artiklar. Han är anledningen till att jag började godkänna kommentarer här på bloggen. När det var som värst skickade han hundratals om dagen. När han började hålla på sa jag till både på mejl och via sms att jag inte ville att han skulle kontakta mig och att han skulle lämna mig ifred. Efter det har jag inte svarat honom EN ENDA GÅNG för att jag hoppades på att han skulle tröttna när han inte fick någon respons, jag har inte heller godkänt hans kommentarer. Men han har inte tröttnat. Det har gått flera år och han har inte tröttnat.
Jag anmälde honom första gången 2010 och sedan några gånger efter det, men varje gång lades det ner, så jag gav upp till slut. Men en dag för cirka ett och ett halvt år sedan fick jag ett konstigt sms. ”Hej! Ditt nummer har kommit upp i en utredning. Vill du vara vänlig och kontakta mig. /Polis Blabla i Göteborg”. Jag blev genast livrädd och tänkte att det var stalkern som försökte lura mig till att få kontakt. Tidigare har han nämligen gjort saker som att erbjuda mig tiotusen kronor för en fika och skaffat nya mobilnummer där han har låtsas vara min vän Jacob. Det skulle bara saknas att han låtsas vara polis också. Så jag litade inte på det och ringde istället till polisens växelnummer och frågade efter människan som skickat smset. Till min förvåning så fanns polisen! Jag fick prata med den här polisen och han berättade att en kvinna anmält en man för ofredande i Göteborg och när de beslagtagit mannens telefon hade de hittat mitt nummer sparat i telefonen med prefixet #31#. De hittade även min adress i telefonen och bilder på mig. De tyckte att det var konstigt och kollade upp mig och efter mycket om och men fick de fram mitt register och såg att jag anmält någon för ofredande. De förstod då att det kunde röra sig om samma person, vilket det också var. Det är alltså inte bara jag som varit utsatt för denna person utan minst två andra tjejer.
Som sagt är det inte alls säkert att Högsta domstolen tar upp mitt fall. Det skulle vara om de anser att det är ett prejudikat. Eftersom det finns så lite riktlinjer om just förföljelse på nätet kanske mitt fall skulle kunna vara material för framtida bedömning. För liksom, hur mycket ska man behöva ta? Varför räknas inte det här som förföljelse? Är det för att det är på Internet? Är det för att det är svårt att bevisa? Är det för att jag är kvinna? Är det för att jag är känd? Var går gränsen för vad som är okej beteende på nätet?
Är det meningen att jag ska behöva acceptera det här? Ska jag vara livrädd varje gång någon tittar på mig lite extra när jag är utomhus? Ska jag frysa till is när det knackar på dörren och jag inte vet vem det är? Ska jag få ont i magen när det ringer från skyddat nummer?
Hur hade ni gjort? Överklagat och hoppats på att Högsta domstolen tar upp fallet med risken att behöva betala en hel massa pengar? Eller försökt lägga ner hela grejen trots att den här personen tror att han kan bete sig sig hur han vill och säkerligen är efter andra tjejer också?
Vad ska jag göra?
Jag avslutar med hans senaste skickade kommentar (med en av hans 20-tals nicknames):
Jag blir så otroligt ledsen och besviken när jag läser Blondinbellas blogg idag (syftar på detta och detta inlägg). Jag vet att det inte är någon vits i att ge någon form av ”svar på tal” då hon fullständigt stängt av. Så det är inte henne jag riktar mig till när jag skriver detta inlägg, utan mina läsare som ännu inte fått en bild av feminism, som kanske inte riktigt vet vad det innebär och som ser Isabella som en förebild.
Hon är en förebild på så många sätt, men när det kommer till feminism är hon inte påläst och det är skrämmande hur en människa jag sett upp till så mycket kan vara så inskränkt, fördomsfull och trångsynt. Isabella väljer att endast fokusera på den, enligt mig, extrema formen av feminism. Jag förstår att hon har en negativ syn då hon fått uppleva en del onödiga påhopp och inte känner sig välkommen i ”den världen”. Så kände jag också en gång i tiden. Hade någon frågat om jag var feminist för fyra år sedan hade jag svarat blankt nej. Antagligen hade jag skrattat lite hånande när jag svarade. Som om personen som frågade var lite dum i huvudet. Feminister är ju bara arga, orakade och osminkade kvinnor med korta frisyrer som hatar män. Sån är inte jag. Men så en dag började jag läsa på om feminism och förstod att jag ju alltid varit feminist.
Feminism handlar om att alla människor ska ha samma ekonomiska, politiska och sociala rättigheter oberoende av kön. Det handlar om att vi ska vara lika. Vi ska ha samma förutsättningar, man som kvinna. Många, precis som Isabella, känner att Sverige idag är jämställt och att denna kamp inte längre är lika viktig att ta som den var när kvinnor till exempel inte hade rösträtt. De menar alltså att feminismen ”har varit en bra grej, men behövs inte längre”. Jag tycker att det är viktigt att vara medveten om att det fortfarande finns en maktstruktur. För det finns det i allra högsta grad och Sverige är tyvärr inte jämställt och kommer inte att vara det så länge media lägger fokus på kvinnors kroppar och mäns prestationer och en kvinna som blivit våldtagen för frågan om vad hon hade på sig och hur mycket hon druckit. Vi lever i ett samhälle där kvinnans kropp sexualiseras i den grad att hon inte är lika fri som mannen.
Feminismen är inte bara viktig för kvinnan, utan för kvinnan OCH mannen. Feminister hatar inte män, utan vi vill ha SAMMA rättigheter oberoende av kön och det finns aspekter som även påverkar män negativt. Det kan handla om vem som får rätt i vårdnadstvister, att vi ska tjäna lika mycket beroende på utfört arbete och inte på kön och att det inte ska ”vara läskigt med en manlig förskolepedagog”. De rådande strukturerna förstör för oss alla.
Vi behöver inte vara ense om allt och man behöver inte identifiera sig med de ”lättstötta, arga feministerna”. Som alltid så är det de som skriker högst som hörs mest. Men jag tycker inte att man borde avfärda hela feminismen bara för att man inte håller med i alla frågor.
Slutligen: Om ordet hen
Jag vill även ta upp det här med ordet ”hen” som Isabella tjatar mycket om och och nog inte helt förstått. Enligt mig är hen användbart när man inte känner till könet. Exempel:
– Jag var hos läkaren idag.
– Vad sa hen?
Detta eftersom jag inte vill anta att läkaren är en man (vilket tyvärr hade varit min respons tidigare).
– Jag pratade med min chef igår.
– Jaha, vad sa hen?
Samma anledning.
– Jag har träffat någon. Jag tror jag är kär.
– Åh, vad kul. Vad heter hen?
Här hade jag använt hen eftersom jag inte vill anta att det är en tjej eller kille då det spär på heteronormen.
Detta är ämnen som känns viktiga för mig. Men i det stora och hela tycker jag att ”hen” är användbart när man helt enkelt bara inte vet könet och istället för ”hen” hade sagt ”hon eller han”. That’s it. Det handlar inte om att beröva någon på sitt kön. Det handlar inte heller om att ersätta hon eller han.
Så. Tack för mig. Utveckla GÄRNA mitt inlägg genom att kommentera och länka till era egna och andras viktiga texter. Kunskap är viktigt.
