Listan om 2022
Gjorde du något 2022 som du aldrig gjort förut?
Sålde en lägenhet, drack orimligt mycket BOB-saft och hade en bärsele i princip fastlimmad på kroppen.
Vad var din största framgång?
Kanske lägenhetsförsäljningen ändå. Prickade toppen exakt. Helt sjukt vilken tur jag hade.
Största framgång på det privata planet?
Att jag bad om hjälp. Det är ingen som vet att man gråter i duschen eller ligger vaken halva nätterna med gnagande ångest om man inte säger något. Det är först när man berättar hur man har det som folk kan hjälpa en. Helt ärligt är det ingen som kan hjälpa en ändå, men är man inte ensam är det lättare att bära och hantera. Att ringa psykologen var bland det läskigaste jag gjort, men också det viktigaste.
2022-stilen?
Amningsvänligt och utväxt. Min vanligaste outfit var linne, skjorta, bärsele, tights och hår…som bara var. Har fått många frågor om hur jag kan ha utsläppt hår med en bebis och jag vet inte men jag tycker det är bättre. Hade jag tofs fick han liksom tag i mer, eller tog tag och drog upp hår mitt på huvudet. Det var enklare med nersläppt. Blev förvirrad nu. Heter det utsläppt eller nersläppt?
Hursom har säkert halva håret fått ryka pga bebishänder och amningshormoner, så det var väl tur att jag hade att ta av : ))
Vilken maträtt åt du oftast?
Vi flyttade i april och hade ett ruckel till kök med kokplatta. Tog inte ens bild på hur hemskt det var. Hål i taket, inget golv och flyttlådor överallt. Har inte känt mig sådär väldigt inspirerad att laga mat. Det har blivit en hel del hämtmat. Innan vi flyttade hade vi Hello fresh vilket jag ångrar i efterhand. Henri skrek så fort jag lade ner honom, VARFÖR skulle jag stressa med att ha matkasse och med hjärtat i halsen följa femtioelva steg med en liten bebis? Skulle bara ätit hämtmat och mackor då med.
Upptäckte du något nytt?
F som pappa. Världens bästa är han. Men måste säga det att det är superviktigt att båda är föräldralediga. Behöver inte vara länge, men det att man helt ensam har ansvaret ibland är viktigt för att växa som förälder och för att man ska förstå hur mycket jobb det faktiskt är.
Vad var sämst?
Krig.
Vad var bäst?
Henri.
Något oväntat som hände?
Året blev en inre resa. Jag har lärt känna mig själv på nytt. Kanske inte ens på nytt. På vissa sätt gör jag det för första gången.
Bästa köpet?
Inte ett köp, men vi fick låna en babybjörn babysitter av Caroline som (efter bärselen) var den absolut bästa bebisprylen vi hade. Vad hade jag gjort utan den!
Var du gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år?
Ledsnare. Jag mådde inte bra överhuvudtaget. Först var det som en traumatiskt kris, för att sedan övergå i en depression. Det har varit så svårt att motivera mig själv att göra mer än vad som var ett absolut måste. Har inte brytt mig om någonting. Känns som att jag legat i sängen halva året. Vilket jag nog har.
Något som var jobbigt?
Renovering, covid och att flytta med en bebis.
Bästa och sämsta dagen på året?
Bästa: När F fyllde år och vi överraskade honom med firande efter jobbet hemma hos Hannah.
Sämsta: När Henri var två månader och blev sjuk i covid. Jag fick inte följa med in på sjukhuset för att jag också var sjuk. Stod utanför i storm och regn och kände mig så ensam och liten på jorden.
Vad önskar du att du gjort mer?
Luktat på min bebis.
Vad önskar du att du gjort mindre?
Gått promenader med vagnen.
Bästa tiden 2022?
Kolla serier med en sovande bebis på magen. Jag vill inte ha fler barn som jag känner nu, men att inte få uppleva den där första bebistiden igen känns omöjligt.
Vad spenderade du mest pengar på?
Renovering. Ojoj hejdå pengar.
Vad ser du mest fram emot 2023?
Det är massa kul som händer! Vi ska på flera bröllop, Henri ska lära sig prata mer och vi ska komma i ordning i lägenheten på riktigt för att nämna några saker.
Vad önskar du dig av 2023?
Fred, lugn och ro.
Tidigare år:
2021. 2020. 2019. 2018. 2017.
2016. 2015. 2014. 2013. 2011.
Mickys
| #
Måste fråga dig, du skriver att som du känner just nu så vill du inte ha fler barn men att inte få gå igenom den första bebistiden igen känns omöjlig – Jag blev mamma för drygt fem månader sedan, jag och min sambo sa när vi planerade graviditet att det blir enbart ett barn och det kände jag väldigt starkt under hela graviditeten också. Men sen min dotter kom ut så har jag fått världens längtan efter en till, äääälskar bebistiden och har världens snällaste lugnaste bebis. Men funderar över om jag känner så just för att det är svårt att tänka sig att inte ha en bebis liggandes på bröstet igen, eller att aldrig mer få gå igenom förlossning eller bara sniffa på sin alldeles egna bebis.. är väldigt förvirrad i mina tankar och känslor ( men sambon är fortfarande säker 🤣) undrar om det är så du känner också? Att det enbart handlar om bebistiden. ❤️
Svara
Egoina
| #
Haha åh så mysigt 🥰 Jag har hela tiden varit säker på att jag vill ha minst två barn. Det har varit viktigt för mig med syskon, att barnen har varandra. Mest för att jag själv är ensambarn. Jag skulle vilja ha tusen bebisar, men vill inte ha fler ettåringar 😂❤️ Som jag känner just nu kan jag inte förstå att folk skaffar flera barn. Jag klarar knappt av ett. Känner inget sug överhuvudtaget att utöka vår familj. Är mer än nöjd. Men vem vet, det kanske känns annorlunda framöver. Och det kanske handlar om att jag haft mycket annat att hantera det här året som tagit energi. Jag vet inte. Jag behöver inte ta beslut om det just nu, så vi får se. Men trodde inte att jag skulle känna såhär.
Svara
Lizette
| #
Kan verkligen känna igen mig i det där. Första tiden, kanske fram tills min son var 8 månader så hade jag ett stort sug efter en till – nu när han är 2 år så är jag inte alls lika säker. Vi var också beslutna från början att det blir bara ett barn, då det var rätt kämpigt att få till. Men jag tror jag har landat i att kunde jag få samma barn och upplevelse så hade jag garanterat gjort det – men faktum är att för väldigt många så blir det inte samma bebistid med andra barnet eftersom man har ett storasyskon att ta hand om. Sen kan det självklart bli supermysigt och härligt ändå, men jag tror inte att jag kan förvänta mig att få uppleva samma bubbla som med första barnet. Nu talar jag bara för mig själv och hur jag upplever det. Med det sagt så finns det fortfarande en liten längtan hos mig att få vara gravid igen, uppleva en förlossning och ha en alldeles nyfödd bebis hos mig igen.
Svara
Sabina
| #
Relaterar så mycket 💞 jag känner mig ledsen över att inte få uppleva bebistiden igen, men min dotter blir snart 2 och jag har verkligen noll ork eller kämpaglöd att gå igenom allt vad det innebär igen med graviditet och sömnlösa nätter.
Svara
Sara
| #
Vill bara flika in att de inte är 1-åringar för evigt heller! Känns typ så när en är mitt i det 🤪 men sen i efterhand ”glömmer” en det jobbiga.
Svara
Malin
| #
Jag kände likadant när min äldsta var kring året. Hade noll sig efter fler barn. Det var först när hon var 2,5 år som vi kände oss redo. Ingen idé att stressa! Fick en lillasyster förra året då stora var lite drygt tre år och nu känns det så himla självklart att det ska vara de två! Är nu dock VÄLDIGT nöjd med två och tvivlar på att jag kommer ångra mig gällande det 😅
Svara
Egoina
| #
😍🥰
Svara
Emelia
| #
Som du säger så behöver du ju inte bestämma nu och oavsett så kommer det bli bra. Jag var såååå sugen på en till bebis när min dotter var pyttis. Sen blev hon typ ett år och helt galen och suget försvann totalt för att nu börja komma tillbaka (hon fyllde tre för ett tag sen). Hade absolut inte orkat med att vara gravid eller få en till bebis fram tills rätt nyligen men nu börjar det bli lättare när hon är större så nu börjar suget smyga sig tillbaka ☺️
Svara
Egoina
| #
❤️
Svara
Linda
| #
Jag förstår precis hur ni resonerar. Vill bara inflika att det inte är bråttom att bestämma sig, som du också skrev. Min äldsta dotter fyller snart 12. Min yngsta är 1. Så jag fick uppleva bebistiden två gånger + världens bästa storasyster som är engagerad och vill hjälpa till med allt. ❤️
Svara
Malin
| #
Önskar dig bättre år framöver ❤️
Du kan ”trösta” dig med att hade det blivit en bebis till hade du inte kunnat ligga i lugn och ro och titta på serier som med första eftersom du haft ett småbarn att se efter samtidigt 😉 Så det hade nog inte blivit samma sak ändå.
Svara
Egoina
| #
😂❤️
Svara
Therese
| #
+1 på den! Att vara föräldraledig med 2an och 3an är inte ens i närheten av samma sak som föräldraledighet med 1an. På gott och ont 😄
Svara
Danielle
| #
+1000 på den 👍😅
Svara
Jessica
| #
Om man vill ha fler barn och vill ha en till lugn föräldraledighet rekommenderar jag verkligen att vänta tills det första barnet har skolplikt så får man lugna dagar med bebisen 😂 jag fick min tredje när de första två var 9 och 6,5. Det var livet! De klarade liksom att leka och fixa mellis själva när de kom hem från skolan så det var bara massa mys hela tiden (nåja, de var ju ändå BARN men mest mys iaf). Inte alls som när jag var ledig med mellanbarnet och äldsta var 2,5 😳🤯
Svara
Marie
| #
Ville bara skicka några ❤️❤️❤️
Svara
Ullis
| #
Din blå långärmade klänning ser så fin ut. Var har du köpt den? 😀
Svara
Egoina
| #
Den är från Neo Noir, älskar den! 😍
Svara
Mila
| #
Så himla modigt och fint att du sökte hjälp. <3 Jag har gått i terapi förr och hela den världen är liksom inte alls ny för mig. Men ändå hamnade jag i ett såntdär mörkt hål i år. Jag är inte en person som gråter alls mycket, men från mars och framåt så grät jag massor och kulmen kom under sommaren när jag knappt kunde fungera normalt för jag bara grät och grät. Det gick så långt att jag inte ville vara med längre och det sjuka är att min hjärna liksom tänkte "men det gör väl inget? det spelar väl ingen roll om inte jag finns mer?". Men när två olika vänner och min män sa att nu får du nog ringa någon så vaknade jag till och är jätteglad att jag fick komma till en bra kurator. Det var en lättnad att be om hjälp, även om det tog emot.
Svara
Egoina
| #
❤️
Svara
Lili
| #
Dum fråga kanske eller om jag har missat något, men är det förlossningsdepression du har? Har du testat antidepressiva? För mig var det verkligen en life saver, även om det inte var just förlossningsdepression men jag hade en riktigt djup depression och de räddade verkligen mitt liv 🙂 men jag antar att du redan fått hjälp via bvc? Eftersom de följer upp menar jag. Hoppas detta året blir bättre ❤️
Svara
Anna
| #
Oj vad ledsen jag blir av att läsa att du haft ett så tufft år, och samtligt tycker jag det känns lite läskigt att jag följt dig under hela året och jag inte kunnat avläsa ett sådant mående (sociala mediers baksida?). Största kramen till dig och hoppas 2023 är ljusare för dig. ❤️
Svara
Frida
| #
Vad olika man kan se det! Tycker Regina varit väldigt tydlig med att hon haft ett väldigt tufft år.
Svara
Linnea
| #
Det låter som du haft ett tufft år och jag känner SÅ igen mig. Kan du ha fått en förlossningsdepression? Jag tror att jag hade det efter min traumatiska förlossning och allt som blev fel efter. Tyckte första året med bebis var supertufft, nu efter 1,5 och speciellt efter 2 år är det underbart, men jag njöt inte av bebistiden / första året som andra som beskrev det som en rosa bubbla.
Svara
.ia
| #
Vad ert kök blev fint. Är själv deprimerad och det är så jobbigt. Inte varit sol i stockholm på länge. Och blir så nere av dåligt väder. Hoppas detta år blir bättre. Må så gott. 😊
Svara
Nathalie
| #
Läste dina gamla årskrönikor vilket var SÅ KUL flashback eftersom jag följt dig sedan start typ??
I årskrönikan från 2013 skrev du om Jacob som ju var din bästis länge. Vad hände med honom?
Svara
Egoina
| #
Ingenting! Han bor i Malmö och har det bra 🥰 Men vi ses inte så mycket tyvärr.
Svara
Anne-Lee
| #
Så starkt och modigt av dig att söka hjälp! Önskar att jag själv gjort det för flera år sedan, men bättre sent än aldrig.
Svara
Sofia
| #
Är inte glad att du mått dåligt, men finns en liten tröst i att jag inte är ensam om det. Tyvärr har jag inte sökt någon hjälp än, det är en väldigt stor tröskel för mig. Känns som att jag inte har varit med om något ”tillräckligt hemskt” för att få hjälp. Bara att jag mår lite dåligt men typ hela tiden. Så vet inte om jag har någon form av depression eller om det är sån jag är.
Svara
Josse
| #
Se det så här då – det är ju bra att söka hjälp innan det blir jättedåligt för då är man mer mottaglig och vårdkontakten kan bli kortare fram till man blir bra, än att vänta till det är riktigt illa!
Svara
Åsa
| #
Hej Regina! Nu vet jag ju inte varför du har mår dåligt men tolkar utifrån det du skriver som att det inte ”bara” kom efter förlossningen. Även om bebis och flytt/renovering tog ännu mer energi från dig. Det är superbra av dig att söka hjälp! Det är inte så lätt att säga till andra hur man mår, man vill ju inte oroa eller tynga andra. Jag har träffat psykolog i flera omgångar sedan tonåren och fram till 40årsåldern, både kortare och längre behandlingar. Jag tycker att det har varit bra med pauser, orkade inte hålla på och rota i mitt inre hela tiden 😅 Antidepressiv medicin har också hjälpt mig.
Var snäll mot dig själv , det är ok att bara orka pyttelite vissa dagar 💓
Svara
Louise
| #
Fina du! Önskar att du får må bättre 2023 och håller tummarna för det <3
Svara