Follow my blog with Bloglovin

Arkiv för februari, 2022

Lördag + söndag

Det blev lördag i mitt liv!

 

Lämnade lägenheten redo för visning. Hur lyckades jag med den nonchalanta filten? Ändå ok tycker jag.

 

Ingen skulle kunna tro att här vanligtvis ligger spyhanddukar, nappar och våtservetter som konfetti.

 

Gömde oss på Subway så länge. Så nervös här.

Det var en kille som i sista minuten kom in i leken och gav ett högt bud utan att ha sett lägenheten och genast flög(!) ner från Stockholm för att se den. Skulle han vilja köpa eller skulle han ångra sig?

 

Vi skrev kontrakt!

 

HURRA!!! Lägenheten är såld. Vilken lättnad! Fram med champagne och våtservetter!

 

Till skumpan blev det sej med gräslökssås och citronpotatismos.

 

Och till efterrätt kex med blåmögelost och fikonmarmelad. Var på firarhumör och åt 90% av osten själv 🥳

 

Henris nya favoritgrej är att titta på sig själv i spegeln. Morgontrött, blå ögon och tycker om att spegla sig. Har han fått NÅGOT från sin pappa?

 

Det blev söndag och vi gick till lägenheten. F fixade med fönsterkarmar och jag bollade runt bebisen. Bra träning för armarna att hålla honom nöjd just nu ska jag säga.

 

På vägen hem handlade vi godis. Hatade dessa opraktiska alla hjärtans dag-påsar.

 

Det blev mys i soffan med godis och Tindersvindlaren.

 

181 gillar

2021

Bättre sent än aldrig. Här kommer min årssammanfattning! Det tog sin tid att skriva. Fick ta en fem-minutare lite här och var.

Om ni inte pallar läsa om mitt år, min graviditet och allt vad det är ännu en gång så feel free att scrolla.

Men jag gjorde ju en reflekterande sammanfattning av alla mina år på tiotalet och tänker att det vore fint att fortsätta. Kul att ha ju. För mig i alla fall.

 

Mitt år började med ett enda fokus: att bli gravid. Testade allt man kunde testa. Var i naturen så ofta jag kunde, uteslöt gluten och började till och med äta frukost då jag läst att det kan vara bra för hormonerna.

Att vilja bli gravid

 

Det var fortfarande pandemi och spelkvällarna höll i sig. Saknar dom.

 

På alla hjärtans dag fick jag praliner och champagne som jag inte hann dricka.

För jag skulle bli gravid! Kanske exakt denna dag dessutom. Om man räknar på det kan han ha blivit till på alla hjärtans dag. Kanske inte så konstigt då det är den enda dagen på året vi ligger. Haha eh va.

 

Sista selfien innan jag fick veta. Tur jag druckit vin för det fick jag inte göra på länge.

När graviditetstestet blev positivt

 

Jag höll graviditeten hemlig med hjälp av päroncider bland annat.

Av min puls att döma, när jag hällde upp i mitt glas i smyg och fifflade ner flaskan i min väska, skulle man kunna tro att jag gjorde något mycket olagligt. Så jäkla jobbigt att dölja en graviditet! Kändes ju som att det stod i pannan på mig. Tur det var pandemi och jag knappt träffade folk.

 

På min födelsedag mådde jag pisssss. Önskade mig att gå till Pinchos för att jag ville dricka en godisdrink. Enda jag kunde tänka mig. Kunde inte äta någonting.

 

Räddningen blev juice och klubbor. Konstant sockertillförsel höll mig flytande.

Dessa klubbor var favoriten. De tog slut på mitt Hemmakväll, så jag fick börja gå till ett annat. Sen läste jag att man inte skulle äta lakrits som gravid, men ignorerade det.

 

Började noja över att ta emot ett barn i vårt boende.

Bestämde att vi skulle byta ut soffa och matbord till mindre och möblera om för att frigöra mer plats. Oroade mig onödigt mycket över detta såhär i efterhand. Visste inte än att vi skulle köpa en annan lägenhet och att det ju är helt lugnt att ha en bebis i en liten lägenhet. Det löser sig! Den vill ändå bara vara på kvadratmetern som innefattar mammans kropp. Alla bebisgrejer tar såklart plats, men själva bebisen bryr sig inte.

 

 

Vi gick ut med graviditeten!

Minns hur jag kände ett behov av att hela tiden uttrycka hur tacksam jag var när jag berättade det. Det kändes som att det kunde tas ifrån mig annars.

Jag gick helt upp i att vara gravid. Något som jag samtidigt skämdes över. Jag har kanske fel, men det känns som att det på sistone blivit coolt att vara casual och utåt sett lite likgiltig till sin graviditet. Att bli uppslukad och längta efter bebisen är töntigt. Man ska vara ärlig med att det är piss. Alla hatar att vara gravida, vill inte ge upp sina barnfria liv och har svårt att känna något för sin bebis.

Men om man inte tycker det är piss då?

Kan bli lite ledsen att jag känt så nu i efterhand. Att inte vara cool är också tillåtet.

Och det här med att man ser ner på kvinnor som ”bara är mammor” eller har sina barn som sitt största intresse. Så förminskande? Låt folk tycka, känna, leva som de vill. You do you.

Men jag måste säga att trots min *ocoola graviditet* och första tid som förälder totalt uppslukad av mitt barn känner jag inte på något sätt att jag tappat fotfästet i min identitet eller den jag var. Jag är precis lika mycket mig själv. Men en del av mig (och ganska stor del just nu då jag är mammaledig och precis blivit förälder) har barn.

Jag längtade länge efter barn. När vi började försöka var jag redan så långt fram i min längtan att det inte var mysigt och pirrigt längre. Jag blev väldigt snabbt orolig när det inte gick och plusset inte kom. Ibland tänkte jag på vad jag skulle ta mig till om det aldrig skulle gå.

Ville jag ens leva längre?

Minns att F blev så arg på mig när jag sa så. Det var såklart inte sant, men jag ska vara ärlig med att det var så jag kände. Jag var besatt och deprimerad. Tänkte inte på någonting annat.

Hade det inte gått hade jag självklart kommit över det. Men det hade varit en stor sorg.

Jag tror att det jag älskat mest med graviditeten är att känna hur det fört mig och F ännu närmare varandra. Ett gemensamt mål, ett delat ansvar. Hade det inte blivit barn hade vi kunnat hitta det på ett annat sätt. Det hade blivit ett liv som är lika värt att leva.

Jag har under dessa månader funderat mycket på just detta. Vilket typ av liv jag vill leva. Jag vet faktiskt inte. Jag gillade mitt liv som det var innan barn och kommer att sakna det. Det var också bra. Tyvärr kan man ju inte ha både och. Jag valde denna väg och är lycklig över det. Men annat är också bra.

Jag tycker inte att barn är meningen med livet. Det säger jag inte bara för att jag vet hur det kändes när folk med barn sa så när jag var ofrivilligt barnlös. Angående det spelade det ju ingen roll vad folk sa när jag var i det läget. Inget blir ju rätt. Speciellt när föräldrar klagade över lite sömn. Vad hade jag inte gjort för att ha en bebis som gjorde mig sömnlös liksom. Fattar dom inte hur lyckliga de är! Det kändes nästan bättre med de som faktiskt beskrev det som den ultimata lyckan och meningen med livet. Det var ju ändå så jag föreställde mig det.

Barn är inte meningen med livet enligt mig. Men det är absolut en av flera meningar. Det är meningen med mitt liv, just nu.

 

Vi köpte lägenhet! Här ovetandes om hur omständligt allt skulle bli med renoveringen.

Lägenheten kommer bli jättebra och jag ser fram emot flytten. Men med facit i hand hade vi inte köpt den.

Det känns lite sorgligt att tänka på jag var så ensam de sista månaderna av graviditeten. F var iväg och fixade med saker hela tiden och när han väl var hemma var han inte närvarande ändå. Det var hela tiden något han behövde lösa/rita/planera/boka/fixa.

Han har säkert känt sig lika ensam. Vi räknade inte med att jag skulle vara i så fysiskt dålig form som jag var. Foglossningen gjorde mig strandsatt hemma och med allt att tänka på inför bebisen var jag inte till stor hjälp annars heller. Jag tänkte på bebisen och F tänkte på lägenheten.

 

Älskade min mage. Det var som en accessoar. Kände mig snygg i alla plagg.

 

Hade som sagt foglossning och cyklade överallt. Till och med till stranden några hundra meter bort.

Älskade att vara gravid, men vad rövigt det var med foglossning. Till och skönare när bebisen sparkar en skada på revbenet. Haha.

 

Psykiskt var det dock en dröm. Var så orimligt kär i min kille. Har aldrig varit så lugn, lycklig och harmonisk. Hade F fått välja hade jag varit gravid 4-ever.

 

 

Att bli gravid var lite som att gå med i en sekt tycker jag. Fast på ett positivt sätt. Helt plötsligt hade jag fått medlemsskap och tillhörde en klubb. Föräldraklubben. Nu var jag en av dem, och togs emot med öppna armar i gemenskapen. Fick tips, stöttning och kärlek. Så otroligt fint.

Men trots detta ”medlemsskap” kände jag mig som en bluff. Kändes som att jag bara låtsades. Inte skulle väl jag också vara en av de som sover dåligt, kämpar med bröstpump och bajsblöjor. Näää.

Det känns fortfarande så. Som att jag liksom låtsas när jag går runt med barnvagnen. Alla andra är föräldrar, men jag är inte en av dem. Undrar när den känslan går över. Om den någonsin gör det? Känner så med allt. Med att vara vuxen exempelvis. Eller på mitt jobb. Närsomhelst kommer de väl på att jag egentligen inte kan något alls.

 

  

Det närmade sig.

 

  

Och sen kom bebisen.

Dagarna på BB

Att vara hans mamma känns som det mest naturliga i världen, konstigt nog. Trodde inte alls att jag skulle uppskatta den första tiden som mest går ut på att mata-byta blöja-trösta. Tänkte att jag inte är den omhändertagande typen. Men jag tycker det är hur mysigt som helst.

 

 

 

Jag trodde att det skulle vara mycket jobbigare att bli mamma än vad det var. Jag förväntade mig verkligen det värsta. Men jag har aldrig känt mig överväldigad.

Har nog fått en väldigt enkel bebis. Jag kan dock se tillbaka på det som extremt jobbigt. De första veckorna exempelvis var ju otroligt tuffa. Bebisen skulle vara på mig dygnet runt, det var svårt att ens sköta min hygien, lyckades inte ens äta om inte F var hemma och nätterna gick ut på blöjor och skrik. Men där och då när jag var i det upplevde jag ändå inte det som så jobbigt som det var.

 

 

2021. Mitt största år någonsin. Och kanske även det bästa året i mitt liv. Jag har känt att mitt liv stått lite still i några år, men plötsligt rasslade allt till på samma gång.

Det bästa av allt är hur jag och F växt tillsammans och hur vår relation utvecklats sig. Jag är verkligen så glad, trygg och lycklig med honom. Och Henri kom till oss! Vår lilla gulleboll <3

 

415 gillar

Måndagssnack

Min lägenhet är såld! Det gick mycket fortare och bättre än jag någonsin kunnat drömma om. Den sista visningen blev inte ens av. Sån lättnad att den biten är över nu. Den första april flyttar vi in i den nya lägenheten!

Denna vecka händer massa kul:

👉🏼 Ska ha en digital kaffe med min chef. Hon vill höra allt om förlossningen bland annat. Älskar att prata om den! Haha.

👉🏼 Barnvagnspromenad med min föräldragrupp. Restriktionerna är ju borta och jag kommer bli inbjuden till massa saker BVC anordnar framöver. Fint att tillhöra någon form av sammanhang.

👉🏼 Ska göra ett samarbete. Det första på flera månader.

👉🏼 Träffa Sofie. Vi har planerat att träffas i flera veckor nu, men har fått ställa in varje gång på grund av sjukdom och annat. Hoppas vi lyckas denna vecka!

 

En grej jag skulle vilja ha råd kring av er lite mer erfarna:

Jag vill våga mig på att åka själv till Norge med Henri. Funderar på vad som skulle vara det bästa sättet i så fall. Hur hade ni gjort? Buss är ju uteslutet. Kanske flyg, eller tåg? Om jag ska åka tåg antar jag att jag får byta i Göteborg.

Sträckan Helsingborg till Göteborg är inga problem, det är Öresundstågen som jag kan utan och innan. Men sträckan Göteborg till Oslo. Är det någon som har åkt den med barnvagn? Hur fungerar det? Måste man fälla ihop barnvagnen, eller kan man ha den där man sitter? Några bra tips för att göra resandet så smidigt som möjligt?

 

166 gillar

Dagsutflykt och första gången utan mitt barn

I fredags var vi glada! Det var fredag, vi skulle på utflykt och jag vaknade upp till budgivning på min lägenhet.

 

Hade på mig denna klänning (reklamlänk) som jag bär ungefär hälften av veckans alla dagar. Skön och amningsvänlig.

 

Mötte upp Caroline och vi tog båten till Helsingör. Hon börjar på sitt nya jobb på måndag och vi passade på att hitta på något på hennes sista lediga veckodag.

 

Vi strosade längs gågatan. Köpte kläder till Henri.

 

Och kollade i second hand butiker.

 

Hittade fina bestick i nysilver. Ringde F och frågade om jag skulle köpa, men han sa att jag aldrig kommer orka putsa dem. Han känner mig för väl.

 

Vi blev lite hungriga och slog oss ner för något att tugga på. Jag beställde en skål med massa friterat och bubbel.

 

Sen åkte vi hem i solnedgången.

Det var ganska jobbigt att ha med Henri om jag ska vara ärlig. Han sover som sagt knappt på dagtid och hatar att ligga i vagnen när han inte sover. Han vill ju vara med. Så man får bära runt honom. Hade tyvärr inte med bärselen, så det var tur det fanns två famnar som kunde turas om. Payback efter alla år jag har hjälpt till med August : ))

Tror jag får byta till sittdelen tidigare än man ”ska”. Eller köpa en sån där insatsgrej som ni tipsat om.

 

Vi åkte hem till mig och hängde en stund, ammade ungen proppfull och gav honom till F – för vi skulle ut och äta!!

 

Var så pepp! Tre timmar till bubbel och kunna äta mat med två händer. Otroligt lyxigt.

 

Gick till Venti och åt trerätters! Till förrätt: smörkokt svartrot och saltbakad rotselleri.

 

Till huvudrätt: New york stripsteak.

 

Och till efterrätt: chokladkupol med havtorn, browniebotten och hasselnötscrunch. Den var en besvikelse måste jag säga. Mest syrlig och smakade knappt någon choklad.

Där hemma gick det tyvärr inte så bra som förväntat, så jag fick slänga i mig de sista tuggorna och rusa hem. Som tur var hade jag bara två minuter hem.

Lite abrupt avslut på det hela, men så trevligt att komma ut och göra något själv! 🥳

 

196 gillar

Visningsfix och dagens gömställe

Var på BVC med Henri för vaccinering idag. Var orolig över sprutorna i onödan. Det var jobbigare för mig än honom.

 

På vägen hem handlade jag blommor och vågade mig på att köpa en kaffe på café utan automatiska dörrar. Tack du snälla person som skrev en utförlig förklaring på hur man går genom olika dörrar med vagn, haha.

Det ser btw alltid ut såhär när jag använder mugghållaren.

Tänker: *kör nu försiktigt*

Två sekunder senare: Henri gör ljud, jag får hjärnsläpp och skakar vagnen.

 

Satte blommor i vaser, bäddade sängen, torkade, putsade och fixade. Jag skulle nämligen ha visning av lägenheten idag. En vid lunch och en på kvällen.

Skulle precis ta några fina bilder när F ringde och sa att DU MÅSTE TA EMOT EN LEVERANS I LÄGENHETEN NU.

 

Skulle egentligen ammat och mött upp mäklaren i lägenheten, men det var bara att slänga på ungen en ny blöja och springa och ta emot täckskivor i nya lägenheten istället.

 

Sen åkte jag till F’s mamma där jag gömde mig under visningarna.

 

Vi gick promenad i det fina vädret…

 

…och jag blev bjuden på semlor. Sen letade hon fram kläder som hon sparat från när F var liten som Henri nu har fått. Orkar inte vad mysigt.

 

F joinade oss efter jobbet. Vi åt middag och sen ringde mäklaren och sa att kusten var klar och vi kunde komma hem. Nu håller vi tummarna för en snabb försäljning 🙌🏼

 

209 gillar

Sjukhusbesök, fika & tankar om sömn

Bildregn på mig och min bästis.

Minns att min kusin sa till mig när han föddes, ”tänk att nu ska du vara med honom varje dag”. Det känns fortfarande otroligt. Varje dag!

Idag var vi på sjukhuset och kollade Henris hand. Han har en hård knuta precis nedanför ett finger. Jag har inte varit så orolig över det, men när läkaren på BVC skickade remiss till ortopedmottagningen på sjukhuset blev jag lite nojig ändå.

Men det är inget farligt. Antagligen kommer det försvinna av sig själv. Om inte och det skulle skapa besvär för honom att greppa saker eller att fingret ”fastnar” så är det ett enkelt ingrepp. Inget att oroa sig över.

 

Firade bra nyheter med att gå förbi Brød på Drottninggatan och köpa fika.

 

Fick passa på då F jobbade hemifrån idag också. Imorgon ska han till jobbet igen : (((

 

Jag just nu.

Tack för alla era kommentarer och tips (och snälla ord <3).

Jag ska försöka bli bättre på att lyssna på mig själv. Om Henri verkar må bra är antagligen allt bra. Det är svårt då jag inte varit mamma tidigare och liksom inte vet hur man ”ska” göra. Det är skönt att veta att det är helt normalt att bebisar endast vill sova på sin mamma och att inte alla andra har fasta sovtider, rutiner och lägger dem i egna sängar. Det verkar ju så. Har typ trott att jag varit lat som aldrig gett det ett ärligt försök.

Och samsovning! Hallå vi är hur många som helst som gör det ju? Helt knäppt att jag erkänner det med sänkt röst när folk frågar och känner att jag gör något fel. Bebisen mår bra, mamman mår bra. Allt är bra! Jag vill inte heller att han ska sova någon annan stans än med mig. JAG sover sämre då, haha.

Han får fortsätta såhär. Mysighetsfaktor 100000. Redan ledsen över dagen han inte vill längre.

 

294 gillar

Måndagssnack

Jag mår inte särskilt bra. Det händer saker privat som är otroligt tufft och de senaste veckorna har varit väldigt jobbiga. Jag försöker verkligen göra mitt bästa för att det inte ska äta upp mig. Men min energinivå är verkligen inte hög just nu. Man skulle tro att jag ligger vaken om nätterna för att jag har en bebis och inte för att jag har en klump i magen.

På tal om det. Det är såklart otroligt lyxigt att han sover bra om nätterna. Han vägrar dock sova på dagen. Det börjar bli svårare och svårare att få honom att somna nu när han inte längre alltid somnar vid bröstet. De gånger jag lyckas sover han endast om han ligger på mig eller intill mig. Han vaknar så fort han märker att han är själv, vilket brukar bli max en kvart. Denna vecka blir det sömnträning för vår del! Jag måste hitta ett smidigt sätt att få honom att sova och att klara av att sova själv längre stunder. Ska googla och läsa allt jag kommer över.

Veckans andra stora grej är att jag ska ha visning av min lägenhet. Annonsen ligger ute nu. Länk till den här!

Jag verkligen älskar min lägenhet. Den är tyst trots att den ligger mitt i stan, jag har världens bästa grannar och lägenheten har bra energier liksom. Jag är pepp på att flytta, men som jag har älskat att bo här.

 

223 gillar

Arkiv