Follow my blog with Bloglovin
Headerbild för Egoinas blogg på egoinas.se
Headerbild för Egoinas blogg på egoinas.se

När graviditetstestet blev positivt

Ni anar inte hur sinnessjukt många graviditetstest jag tagit i mitt liv. Har testat till och med när det är omöjligt att testet ens skulle kunna visa något. Har smusslat in test som jag gömt i skåpen och har kommit på mig själv flera gånger att gå och hålla mig även när jag inte ens ska testa och fått en plötsligt känsla av att ha ”gjort fel” när jag gått på toa för att jag är så van vid att ”spara kiss” till test.

Jag kommer aldrig bli en sån som bara hoppsan jag är gravid, eller en sån som misstänker och tänker att jag testar om en vecka. Jag vill veta NU. Helst igår. Kan inte heller förstå de som försöker bli gravida, tar ett test, lämnar det någonstans, *glömmer bort* och sedan kommer på och ser ett lysande streck några timmar senare. Vet inte hur många sådana pluss-historier jag läst. Hur kan man glömma? HUR?

Har läst varenda tråd på graviditetsteststolkningsforum och har granskat varje test jag tagit för att urskilja det minsta tillstymmelse av streck. Stått vid fönstret och vinklat, tagit bilder och ökat mättnad och skärpa. Alltid en hånande vit sticka. Aldrig ett streck.

Jag vet att jag är störd och att jag varit osunt besatt, jag vet vad ni blå människor säkert tänker om mig nu. Men jag erkänner det för alla er andra fellow testomaner där ute. Ni är inte ensamma. Jag var också besatt. Jag förstår er.

En söndag i februari när F var ute och gick tog jag ett test. Det var bara på rutin, som vanligt. Beräknad mens var 7 dagar bort. Jag tog testet…och vänta nu…är där inte NÅGOT? SER JAG NÅGOT?

Vid det här laget visste jag inte om jag blivit knäpp och om jag bara inbillade mig det för att jag så gärna ville se det. Men visst är där något svagt, svagt? Eller? Jo? Nej?

 

Bild på testet för att ni ska förstå hur svagt.

Jag tog ett nytt test och ett likadant nästintill osynligt streck visade sig. Och ännu ett test. Samma sak. Jo. Det måste vara hCG i mitt urin. Eller?

 

Här är en av de mer tydliga jag tog. Fortfarande suuuupersvagt, men här syns det tydligt tycker jag.

Hade tagit hundratals test vid det här laget och aldrig fått ett svagt streck. Så något var det ju och dessutom visade alla något. Har förresten blivit expert på att tolka tidiga gravtest och vet vilka märken man kan få spökstreck på och inte kan lita på (t.ex. Clearblue early detection – köp inte). Något att sätta på sitt CV?

F hade fortfarande inte kommit hem från sin promenad (han hade hittat en ny podd som han var besatt av, haha) och jag ville så gärna berätta för honom på ett kul sätt, lite för att ta revansch på hur det blev sist. Visste dock inte hur. Gjorde en snabb plan och gick till Kappahl för att köpa något bebisrelaterat.

 

 

Kände mig som en lögnare när jag gick runt på barnavdelningen. Jag var ju inte helt säker på om testet faktiskt var positivt, eller om jag bara blivit knäpp. Kändes olagligt att gå runt där.

Men oavsett var jag ju tvungen att säga något till F såklart och OM det var positivt ville jag göra det på ett kul sätt. Tänk om det är nu det faktiskt händer. Köpte världens minsta gulliga body. Bar den fram till kassan som om den vore en faktisk bebis. Så värdefull.

 

Väl hemma slog jag in den i full fart och gömde paketet.

F kom hem och jag fortsatte ta test. Jag hoppades på att det skulle bli tydligare så att jag skulle känna mig säker nog att kunna berätta. Men det blev det inte. Jag började känna mig riktigt knäpp i huvudet. Har jag alltså gått och köpt en body och slagit in i ett paket utan att veta säkert om jag är gravid? Vad är fel på mig?? Vad håller jag på med?

Jag gick fram och tillbaka i vardagsrummet. Kollade i min graviditetstestgömma med jämna mellanrum för att se om strecken fortfarande var kvar. Har jag tappat förståndet?

Det närmade sig läggdags och jag höll ju på att spricka. ”Vad håller du på med? Varför är du så konstig”, frågade F och med kaninpuls letade jag fram paketet och gav till honom. Jag sa att det var en försenad alla hjärtans dag present.

Är det något jag önskar mig?

Ja, det är något du velat ha länge.

Sen blev det så weird. Han öppnade, sken upp, frågade om jag var gravid och jag svarade ”jag vet inte”. Okej??? Han blev jätteförvirrad stackars och jag tog fram alla typ 10 test som ett riktig psycho och lade dem bredvid varandra på bordet. Han har oroat sig för allt mitt testande och jag var rädd att han nu skulle bekräfta att jag blivit spritt språngande knäpp i huvudet.

Men det gjorde han inte! Han såg också någonting på några av dem!! Sen tog vi ett test tillsammans och det fanns en svag, svag linje där med. Han sa att han såg det, men att vi skulle hålla tummarna och hoppas att det blir starkare, att vi inte ska tro på det riktigt än.

På morgonen dagen efter var det lika otydligt. Hade inte druckit någonting på snart ett dygn för att få så koncentrerad urin som möjligt och kände mig som en idiot som gjort en så stor grej av det här, om det nu inte var något. Kanske bara var en kemisk graviditet.

 

Men vid lunch såg det ut såhär!!! Det behövde jag inte ens anstränga mig för att se. Det var ett streck!

Då vågade jag gå och köpa ett digitalt test. Och:

DET STOD GRAVID. Sjukaste jag varit med om, bröt ihop fullständigt.

 

Hade fantiserat så länge om hur jag skulle känna när jag äntligen fick ett positivt graviditetstest och blev så förundrad att jag inte kände någonting över stickorna. Men när gravid stod i text, då brast det. Det var på riktigt.

 

Skickade bild till Sofie som är den enda jag delat hela min resa med och hon ringde upp direkt. Gick till havet och bara stod här.

Kände mig så glad…och så skör. Kändes som jag gick med en glaskula mellan benen. Vågade knappt böja mig för att knyta skorna. Kändes som att jag skulle klämma ihjäl det lilla ägget.

Allt kunde hända, men just precis då var jag i alla fall gravid.

687 gillar

Kommentarer (71)

  • Jackie

    |

    Jag blir så rörd!! Tänk så olika det kan vara, trots att barnlängtan är lika stor. De flesta gånger jag tagit gravtest har jag plussat, bara det att det oftast sen lett till missfall. Mitt första plus:lika glad som du. Mitt andra plus: glad. Mitt tredje plus: så kör vi igen.. Mitt fjärde plus: kastar fram stickan till karln… orkar jag med allt blod igen? Osv.

    Svara

    • Elin

      |

      ❤️❤️❤️

      Svara

    • Krista / Miss Macaronia

      |

      Fy fan 🙁 ❤️
      Vet inte hur önskvärt ”min kompis”-historier är men min kompis fick bebis efter många missfall på raken (fem eller sju) , hon tappade så klart nästan hoppet men så plötsligt gick det och allt gick bra.

      Svara

  • Amanda

    |

    Alltså TACK för att du delar med dig av er resa. Finns inget bättre att läsa om tycker jag 😅😭❤️
    Så glad för er! Ser fram emot varje inlägg som kommer upp här 🤗

    Svara

  • Jasse

    |

    Så fint :’’’( När du fick din första svaga svaga sticka, hur många dagar efter ÄL på ett ungefär var det?

    Svara

    • Egoina

      |

      Om vi antar att ÄL var på dag 14 var det 10 dagar efter 🙂

      Svara

  • Lina N

    |

    Asså nu gråter jag! 😭 Finaste jag läst på länge och jag är så glad för din skull! Jag är ändå en otroligt osentimental 35-årig trebarnsmamma som haft tre mardrömsgraviditeter och en mardrömsförlossning men aldrig haft svårt att bli gravid och har lyckats bli det när jag velat. Men det här gick verkligen rätt in i hjärtat. Önskar dig all lycka till och hoppas du får en bra upplevelse av din graviditet och kommande förlossning. ❤️

    Svara

  • Sanna

    |

    Jag har typ minst barnlängtan i hela världen och har ärligt talat väldigt svårt att förstå den känslan, men detta gör till och med MIG rörd. 🙈 Stort grattis till dig, känner ju inte dig personligen men UNNAR verkligen dig denna glädje så mycket! ✨

    Svara

  • Maria

    |

    Jättefint och glad för din skull osv men detta gav mig bara ångest att de graviditetstester jag tagit kanske varit positiva ändå 🥴

    Svara

    • Egoina

      |

      Skicka till mig så ska jag tolka 😜 Nej men har det inte ploppat ut en unge är det ju lugnt!

      Svara

    • Anna

      |

      Haha jag tänkte exakt samma. Blev helt nervös.

      Stort grattis till er ❤️

      Svara

  • Sofia

    |

    När jag testade positivt hade jag blött som vid mens i några dagar och tog ett test bara för att utesluta graviditet (gjort IVF). Det var som sagt positivt och minns att jag tänkte som du, att oavsett vad så är jag gravid nu. Jag KAN bli gravid. Och det fick räcka där och då.

    Graviditeten fortsatte och ut kom min son många månader senare. <3

    Svara

  • Matilda

    |

    Nu brister det här hemma med 😭 Så otroligt fint att få ta del av er resa! Är SÅ glad för er skull ❤️

    Svara

  • malin

    |

    Fina Regina! Så fint att du delar med dig och jag blir helt rörd av både text och bild. 🧡

    Svara

  • Annie

    |

    Ett av dina finaste inlägg. Helt underbart att läsa ❤️

    Svara

  • Frida

    |

    Började gråta på tåget precis. Så glad för eran skull<333333

    Svara

  • Lovisa

    |

    Gråååter, så fint ❤️

    Svara

  • Sandra

    |

    Alltså så otroligt fint att läsa detta inlägg. Tack för att du så öppenhjärtigt och hudlöst delar med dig av er högst personliga resa, det gör sån skillnad för många att få läsa sånt här och identifiera sig med någon de beundrar och tycker om.

    Och är så evinnerligt glad för er skull. Hurra för er!

    Svara

  • Sigrid

    |

    Jag är så glad för er skull, grattis! ❤️ Men vart är strecket på testerna? Ser ett jättetydligt rosa streck men gissar att det inte är det du letar efter?

    Svara

    • Isabell

      |

      Det tydliga strecket längst till höger betyder att testet funkar som det ska. Sen är själva test-strecket till vänster och det kan vara svagt eller starkt. ☺️ Säkert lätt att glömma förklara när man är så inne i test-djungeln. 😅

      Svara

  • Petra

    |

    Mina barn är ivf barn och jag var snarare rädd att testa. Rädd för negativt så jag höll ut till min testdag jag fått från rmc. Kommer ihåg dock att vad vi avtalat skulle bli vårt sista försök bestämde jag mig att vara smart. Onsdagen som var min testdag skulle jag jobba. Ville inte åka helt förstörd till jobb så tog testet på tisdagskvällen. Var nämligen helt övertygad om att jag inte skulle vara gravid denna gången heller. Kissade på stickan och hann knappt kissa klart innan ett starkt plus visade sig. Tårarna sprutade och jag kunde knappt prata så min stackars man visste inte vad han skulle tro.
    Stort grattis till er! Och ett grattis till er bebis som får just er som sina föräldrar ❤️

    Svara

  • Amanda

    |

    Ännu en testoman här lol. Precis gjort mitt tionde ivf-försök och stickorna är positiva men på blodprovet är det för svagt för vad det borde vara för dagen jag är på… Plötsligt betydde stickorna ingenting känns det som. Behövde bara skriva av mig. Jätteglad för din skull, och så rörd över bilden där du står med tårar i ögonen!

    Svara

  • Zandra

    |

    Så härligt att du delar med dig 💞
    När jag fick reda på du var gravid så ja helt ärligt var jag på väg sluta läsa din blogg. Visste inte om jag skulle klara av läsa om din nya fas i livet, då jag var med om ett MA i januari. Men snubblade in här av vana och läst alla dina inlägg nu om din resa att bli gravid och ja kändes som att du är så lycklig, inte skryter utan faktiskt inser hur lycklig lottad du är. Att du förstår andra som har de tufft💞
    Samt du fick mig verkligen känna att de finns möjligheter..
    Nu kanske jag vågar tro igen 💞
    Sätt och grät av glädje för att du lyckades och för att jag kände att jag kommer nog våga att vilja bli gravid och våga tro..
    Kanske inte känna dig irl men läst dig så länge. Du har alltid känts som den där kompisen man kan prata med om allt och som berättar allt 💞
    Du förtjänar all lycka

    Svara

    • Egoina

      |

      Åh jag håller tummarna för en ny graviditet för dig snart och att den stannar ❤️❤️❤️

      Svara

    • Sandra

      |

      Jag fick 2 ma innan mitt första barn men nu tre år senare ligger jag här mellan min tvååring och min bebis. Våga tro ❤️

      Svara

      • Zandra

        |

        Men åhh vad härligt 🙂

        Svara

    • Charlotte

      |

      Jag fick ett missfall några dagar efter beräknad mens, sedan blev jag gravid direkt igen. För att få ett MA bekräftat på kub:en. Vecka 13 skrapades jag, en vecka innan julafton. KÄNNER med dig och det är så jävla tungt, jag blev tvärtom helt hysterisk och kände typ tävlingsinstinkt och att bli gravid igen så absolut fort som möjligt. Vi hade sex 9 dagar efter skrapningen (vilket man absolut inte ska) ”ifall jag hade tidig ägglossning om kroppen var rubbad efter ingreppet”. Det har satt sig i huvudet på mig. Dels att vara rädd för att faktiskt få det där plusset igen för då kan ett nytt MA hända, men mest har det varit svårt att acceptera att jag var med om det. Att det är ren otur att det hände mig, jag är inte otursförföljd eller en dålig människa, gjort något fel, livet är inte grymt. Det är typ.. ödet? Jag vet inte. Det har gått 1,5 år sedan dess och nu äntligen har jag raderat alla appar, försöker att inte hålla koll på min cykel och lägger all min tro i att livet har en väg jag ska gå, det var inte meningen att jag skulle få barn just då. Det kommer när det är rätt. Och kommer det inte, då är det så det ska vara i mitt liv.

      Svara

      • Zandra

        |

        Styrke kramar.. Men älskar din inställning.. Du visar att du är starkare än livet

        Svara

    • Alicia

      |

      Fast det är nog extreeeemt få kvinnor som faktiskt skryter om att vara gravida. De flesta är nog bara genuint glada och tacksamma.

      Svara

  • Lisa

    |

    Total igenkänning! Så många gånger jag stått och vinklat testet vid fönstret för att urskilja ett streck. Testgömman 😀 Och känslan att få se ordet Gravid på testet. Fint och roligt beskrivet, grattis!

    Svara

  • Malin

    |

    Åh minns också det där eviga testandet.. man gjorde ju inte annat.. Blev också ganska nollad inför streck-testen och vågade liksom inte tro. Men när det digitala visade gravid började jag också störtböla. Äntligen var det vår tur ❤️

    Svara

  • Pauline

    |

    The teeeaaars! Du skriver så fint Regina.

    Svara

  • Sofia

    |

    Tack för att du delar med dig. Är så många jobbiga tankar, hopp blandat med rädsla där när man tester. Så fint och så otroligt glad för er skull ❤️

    November är också en så bra månad att föda barn i (färre barn som föds då). Fick barn i november 19. Var livrädd för att inte få komma in till förlossningen och inställd på att behöva argumentera.
    Var absolut inte problem, dom fick snarare övertala mig att komma in tillslut. Sen på bb var vi 5 familjer där av typ 20 lediga rum. Kunde inte fått bättre hjälp och stöd på bb.

    Svara

  • Lotta

    |

    Kära, fina Regina! Vilken stark berättelse som du delar med oss. Jag är en 50+ kvinna som har 2 barn. Jag har inte behövt kämpa som du men barnen har varit väldigt efterlängtade. Jag håller alla tummar att du får en bra graviditet. Varma kramar

    Svara

  • C

    |

    Var precis likadan! Hade en liten gömma med test och testade från 7 dagar innan bm varje månad 🙈
    Jag gömde en bulle i ugnen och satte på lyset när min man kom hem. Han bara: varför bakar du bara en bulle? 😂 tog ett tag innan han fattade!

    Svara

  • J

    |

    Alltså jag gråter. Jag är så lycklig för eran skull, stort, stort grattis igen! <3

    Svara

  • Jonna

    |

    Så fint 💙 Tack för att du delar med dig. Efter vårt första IVF vaknade jag 03.30 på vår testdag, väckte maken och tog testet. Det stod Gravid och jag sov inte mer den natten! ❤️

    Svara

  • Vanessa

    |

    De digitala är verkligen fantastiska, håller med dig, det blir så på riktigt ❤

    Svara

  • Bella

    |

    Tack för att du delar med dig och stort stort grattis! Haha känner igen det där med att man kan känna sig smått galen. Är så mycket känslor när man längtat, väntat och hoppats så länge.

    Svara

  • Sofi

    |

    Helt otrolig resa. Själv tog jag ut min p-stav i september 2020, började på p-piller som jag intr var jätteduktig på att använda. Försökte följa min väldigt oregelbundna mens via flow. Hade knappt haft mens på 6 år så hade ingen koll. Gick väl ett tag, hade väl några gånger tagit gravtest då appen sa att jag var sen. Varje gång jag tog ett test kickade mensen igång. Så denna gång sa appen att jag var 7 dagar sen, som sagt oregelbunden mens så var intr ens säker på detta stämde. Tog väl ett test på kvällen även denna gång tänkte jag att mensen skulle komma. Kan ju berätta hur chockad jag var när testet visade gravid, slutade med att jah tog tre test.. ringde min sambo som var på jobbet och skickade en bild. Kan säga att det var ganska svårt att sova sen :p går nu in i v 24 på fredag. Har en liten flicka i magen som sparkar livligt och gärna på blåsan haha

    Svara

  • Magdalena

    |

    Så fint att se bilden på dig med stickan <3 Jag testade positivt när mensen var någon dag sen och jag kände att "hm, jag har ingen pms". I mitt fall var det min man som var sjukt på om testerna de första månaderna. Jag läste massor av historier där tjejer överraskat sina partners med att de var gravida. Istället hade jag min man flåsandes i nacken varje månad vid mens som undrade om jag skulle ta ett test och stenkoll på när vi "borde ligga". Som tur var släppte han det där efter ett par månader och då blev vi gravida, jag fick till och med överraska honom med en bild på ett positivt test när han var på jobbet. Nästa gång vill jag verkligen överraska honom ordentligt 😍

    Svara

  • Anna

    |

    Väldigt fint och känslosamt att läsa! Vi kämpade väldigt länge med vårt första barn och fick genomgå IVF och för oss var den absolut mest känslomässiga händelsen när vi fick veta att vi var gravida (hade skickat in ett blodprov som analyserades och som jag fick besked via telefon). Självklart var det otroligt den dagen vår son föddes men beskedet om att vi var gravida (och att jag alltså kunde bli gravid) slår allt!

    Svara

  • Emma

    |

    Tycker det borde stå på förpackningarna till alla graviditetstest att de kan vara beroendeframkallande 😅 Var också en riktig testoman, har fortfarande inte vågat berätta för min sambo hur många jag tagit🙊

    Svara

  • linnea

    |

    Fyfan vilken stark igenkänning jag fick när jag läste detta. Har aldrig pratat ut om vår resa. Men det tog oss nästan 2 år att bli gravida. Vi trodde dock att det skulle gå direkt. I skolan lär man ju sig typ att det räcker med ett skyddat samlag för att bli gravid? Och vi är båda unga och friska. Jag filmade mig själv nästan varje gång jag tog ett gravtest för att jag ville få reaktionen på film. Men det slutade alltid med att jag blev besviken och tog bort videon. Var så fruktansvärt missunnsam och ledsen varje gång en vän berättade om sin lycka (inte så det märktes dock!). Plötsligt blev min närmsta kollega gravid och våra chefer började planera för att jag skulle ta över mycket av hennes uppgifter och jag bara kände att ”nä, det är bättre att pausa försökandet några månader. Få lite andrum och fokusera på jobb.” Inte visste jag då att det fanns ett litet frö i mig redan. När jag plussade blev det inte alls som jag tänkt. Jag panik-grät-skrattade och bara skrek in min sambo till badrummet, maniskt sa jag ”inte nu, inte nu, inte nu.”. Och jag missade helt att filma, för jag ville bara ta ett test för att släppa tanken och gå vidare. Men efter några timmar hade det sjunkit in och jag kunde känna glädje. Nu är vår dotter snart 7 månader och allt har bara varit fantastiskt, men du fick mig att komma ihåg hur JÄVLA lycklig jag är att det tillslut blev som det blev. Önskar er all lycka, du kommer bli en perfekt morsa och jag ser framemot att få läsa mer i bloggen om er resa.

    Svara

  • Marie

    |

    Tack för att du öppnar upp dig såhär. Bästa jag läst. Heja dig! <3

    Svara

  • Linn

    |

    Grattis till underverket! All lycka till er. Vad gjorde att du inte berättade om din resa och längtan tidigare i bloggen? 💜

    Svara

  • Jenni

    |

    Grattis fina ni!! Kan verkligen tänka mig er glädje eftersom vi går igenom en liknande resa, och vi verkar tänka lika galet och besatt kring hela frågan.
    Tack för att du delar med dig om en så viktig fråga! Jag vågar inte berätta för nån och skäms för att berätta nåt men det blev en liten lättnad i hjärtat av att läsa om er resa och att skriva dessa anonyma rader till dig.
    Så verkligen, stort grattis och dela med dig av det du vill. Man behöver inte sätta en etikett på din blogg, du delar som du säger med dig av ditt liv! Framförallt förstår jag glädjen ni känner nu, och det är nåt stort som hänt/händer, så självklart vill vi följa med på det också i den mån det känns bra för er!

    Svara

  • Lovisa

    |

    Åh vad fint! Är så glad för er skull ❤️

    Svara

  • Robert

    |

    Vilken känsla det måste ha varit, även om jag inte kan relatera riktigt. 🙂

    Svara

  • Krista / Miss Macaronia

    |

    Ååååh så fint 😭❤️
    Jag är en av de där irriterande hoppsan-människorna. Senaste barnet upptäcktes under en cellprovtagning. Har haft cellförändringar så gick på tätare provtagningar privat, vet inte hur gynekologen upptäckte det för det var jättetidigt men han frågade om jag inte kanske vill passa på och göra ett graviditetstest när jag väl var där. Eh va nej varför då svarade jag innan jag kopplade.

    Svara

  • Nora

    |

    Kunde inte hålla tillbaka tårarna😭 tack igen, för att du delar med dig. Det uppskattas av många 💕

    Svara

  • Linnea

    |

    Åh så fint skrivet! Själv fick jag ägglossningskänningar trots att jag hade haft ägglossning tidigare den månaden.. tog iaf ett ägglossningstest som visade starkt positiv och antog att jag var en av dom som hade två ägglossningar på samma månad men köpte även hem ett grav test bara för att vara säker på att jag inte var gravid. Testet visade positivt och det var super välkommet då vi hade försökt i ett år! Och nu ligger han här, 3 månader gammal och världens finaste <3

    Svara

  • Sara

    |

    Åh. Som detta inlägg berörde mig! Var tvungen att gå tillbaka i kameran och titta på mina positiva test från början av juli förra året. Sån underbar känsla efter flera år av försök och måååånga negativa test. Men i söndags blev vår efterlängtade lillasyster 3 månader. Önskar dig all lycka till och så himla fint att du delar med dig!!

    Svara

  • Mila

    |

    Vilket fint inlägg, Regina. <3 Blir så glad för er skull. 🙂
    Jag har aldrig försökt bli gravid och enbart tagit några test i tidiga 20-årsåldern, i panik givetvis och hoppats på negativt… Men när jag var på gynkontroll nyligen (helt orelaterat till fertilitet) så sa gynekologen lite i förbifarten att jag har många ägg och kommer ha ägglossning nästa dag. Jag blev väldigt förvånad och kände lite "Oj ja just det jag kanske kan bli gravid?". Haha konstigt men för en som aldrig haft den där barnlängtan så var det en lite speciell känsla. 🙂

    Svara

  • Sofia

    |

    Haha gud så fint ❤️❤️❤️ ”Är du gravid?” ”Jag vet inte!” *häller ut 10 test på bordet*

    Svara

  • Ronja

    |

    😭❤️ Så himla fint!

    Svara

  • S

    |

    Känner med dig, jag var precis likadan. Helt sjukt att man blir sådär besatt och alla tankar kretsar kring detta hela tiden. Jag hade mängder med test hemma och testade jämt, även när jag visste att det var totalt omöjligt att det skulle visa positivt. Så glad för eran skull!

    Svara

  • Isa

    |

    Men alltså åh. Känner igen mig i allt. Hade kunnat vara jag som skrev texten. Jag har två barn, men med andra var jag också helt besatt. (Även första men värre med andra). Tänkte inte på något annat. Var verkligen besatt. Köpte flera paket med tester som fanns överallt i hemmet (gömda..). Testade flera gånger om dagen. Testade tom med vanliga ägglossningsstickor för jag hade läst på olika forum.. Utifrån låter det sjukt när man berättar.. Så mycket pengar och oro under den perioden. ❤️

    Svara

  • Frida

    |

    Hej Regina!
    Tycker att det är så roligt att gå in på din blogg och läsa om allt som har med din graviditet att göra 💛 Du är modig som vågar berätta om dina erfarenheter och kommer hjälpa och inspirera många andra ✨

    Svara

  • D

    |

    Åh vad jag grinar nu!!
    Var tvungen att leta fram bilderna på mina egna ”svaga-streck-test”.
    Det är snart ett år sen som jag själv fick uppleva att strecken blev starkare och starkare och nu sitter jag och gungar min sovande tremånadersunge i babysittern. <3

    Så sjukt mycket grattis till dig!!! <3

    Svara

  • Isabell

    |

    Igenkänning på att det är svårt att tro på de där stickorna. Jag blev gravid på tredje försöket i höstas och bara efter två negativa test kändes det lite som ”det här kommer ju inte gå”. Förstår då frustrationen efter ett år eller mer… 😞 💔 Hade egentligen tänkt invänta mensen för jag fick för mig att det skulle vara en mindre besvikelse än att ta ett negativt test. Men så 14 dagar efter ägglossning slog jag upp ögonen en morgon, blev helt klarvaken och det första jag tänkte var ”nej, nu tar jag ett test.” Klockan var typ 6 på morgonen, jag skulle till jobbet som vanligt och har alltid tänkt att ”man kan ju inte ta ett test en vardag när man måste till jobbet ifall det skulle vara positivt.” Men jag fick en så stark känsla att jag skulle testa. Så utan att väcka sambon så kissade jag i min yoghurt-hink (vem tusan kan pricka en sticka utan att det kommer urin ovanför det där max-strecket??) och doppade stickan. Snabbt visade sig två streck. Kommer ihåg att jag log mot mig själv i spegeln. Men man är ju ändå så försiktig med sina känslor så jag fick för mig att strecket var säkert inte tillräckligt rosa/rött. Hade läst att om det var mer lila/blått (tror jag?) så var det ändå negativt. Så jag gick in och väckte sambon och sa typ. ”Du, jag tog ett test nu ändå. Jag tror jag är gravid…” Kommer ihåg hur han helt nyvaket svarade ”Men vad roligt älskling!” Kändes lite som att vi fått reda på det av en slump, inte alls sådär Instagramigt och ”fint”. Mer lite förvirrat och typ.. jaha? Haha. 😅 Sen var det vanlig jobb-dag och det var som att det landade lite under dagen. Vet att jag gick runt och tänkte ”ja, men då är jag väl gravid då? Eller??” Dagen efter, en fredag morgon, tog jag också ett digitalt test och håller verkligen med om att texten ”gravid” gör det mer verkligt. Då kändes det väldigt pirrigt men fortfarande overkligt. Sen var det så otroligt väl-timeat att min sambo hade planerat en överraskningshelg i Gbg som en 30-års-present till mig så samma eftermiddag åkte vi iväg och bodde på hotell med spa i två nätter och bara gjorde massa romantiska grejer. Han överraskade mig också med att ha bestämt träff med en nära vän till mig på en afternoon-tea och då kunde jag inte hålla mig från att berätta om graviditeten fast vi bara vetat om det i två dagar, så hon fick veta först av alla. Imorgon går jag in i v.35 och det känns fortfarande overkligt att vi snart har en bebis!!

    Stort grattis till er! ❤️🥰👶🏼

    Svara

  • Hanna

    |

    men gud jag började gråta vid bodyn och grät sen genom resten av texten. så värdefull <3

    Svara

  • Sara

    |

    Det låter som personerna som hade Ruvarpodden! Det är hemskt att verkligen vilja att något ska hända, men inte veta om det någonsin kommer att hända, och bli besatt. Det kan verkligen förstöra hela ens tillvaro. Stort grattis att det blev positivt!

    Svara

  • Matilda

    |

    Stort grattis till er. Du delar med dig på ett sådant fint sätt, man känner så med er!

    Svara

  • Johanna

    |

    Men SHIT! Jag har tittat in hos dig då och då sen innan jag ens visste vad en blogg var. Kom in på din av en slump typ år 2006? (Men va? Kan det ens stämma?) och ba ”åh, rolig sida på internet!”. Du hade skrivit om hur du hade sålt hamburgare till Henke Larsson och att han hade sagt att det var den mest fantastiska burgaren han ätit, typ. Haha! Så har jag tänkt ibland när jag tittat in om hur du tänker om barn och så, och tänkt att vad kul om du blir gravid. Vet inte ens varför, så sjukt det här med att bara följa nån, som om man kände den. Nu har det gått lite längre tid mellan gångerna jag tittat in pga JAG har fått barn! Och nu när jag tänkte att det blir kul att läsa vad du pysslat med på senaste och såg ”hade alltid med mig äpple dom första veckorna” så ba VA?! också hetsläste jag vidare och förstod att du är gravid och blev helt till mig. Haha! Vad normal reaktion på att nån man inte känner är gravid 🙂 Jodå så att…. ville bara säga det. Grattis! 😀

    Svara

    • Egoina

      |

      Haha tack <3

      Svara

  • Linda

    |

    Stort grattis till graviditeten! Har följt dig länge (vi gick faktiskt på fritids ihop i lågstadiet, haha), men har sällan kommenterat. Känner så väl igen mig i din resa och hur besatt man blir av att ta tester. Jag använde mig av temperaturmetoden när vi ville bli gravida, så jag försökte maniskt tolka temperaturgrafer också. Runt ägglossning går basaltemperaturen upp och sjunker igen strax innan mens, men är man gravid är temperaturen fortsatt högre. En morgon, cirka ett år efter att vi började försöka, märkte jag att min temperatur fortfarande var ganska hög, så jag berättade för sambon och vi bestämde att vi skulle ta ett test nästa dag om temperaturen fortfarande inte hade sjunkit då. Nästa morgon kom, min temperatur var fortsatt hög, och vi båda blev extremt nervösa och förväntansfulla. Vi hade beställt hem gravtester som skulle komma senare under dagen, så sambon gick till jobbet och jag försökte tänka på annat (hur man nu lyckas med det??). Plötsligt fick jag ett ryck och tog mitt sista ägglossningstest som jag hade hemma (dessa kan ge utslag på hcg). Två väldigt starka streck uppenbarade sig direkt, starkare än jag någonsin haft vid ägglossning. Jag släppte allt och sprang till apoteket för att köpa ett digitalt gravtest. Mycket riktigt, ”Gravid” ploppade upp på displayen och jag minns att jag fick ur mig ”Oh my God” och skakade som ett asplöv. Aldrig hade jag varit lyckligare av att se ett ord. Nu är dottern strax över året och kärleken till henne fullständigt svämmar över. Tänk att det var hon som hade börjat växa där inne när jag stod i köket med det där efterlängtade positiva testet. <3

    Svara

    • Egoina

      |

      Åh ❤️😍 Grattis!

      Svara

  • T

    |

    Åh sitter här på nyårsdagen 2022 och känner så igen mig! Har testat mig såå många gånger och aldrig sett ens ett tillstymmelse till streck förutom en gång som det såg ut som ett spökstreck! Eller att det var ett svagt positivt som resulterade i ett tidigt missfall några dagar senare. Har haft ett par digitala test att använda när jag väl fått två streck på en vanlig sticka. Men den där lördagsmorgonen när jag kände att jag borde testa så var de vanliga stickorna slut och jag minns hur onödigt jag tyckte att det var att använda ett digitalt… Så stod det plötsligt ”Gravid” och några sekunder ”2-3 veckor”. Förstod verkligen ingenting. Köpte fler test under dagen och hela kommande vecka så tog jag ett test per dag för att se hur strecket gradvis blev starkare. En vecka senare tog jag ett nytt digitalt för att få se det stå 3+. Så sjukt hur besatt man kan bli. Nu är jag i v.14 och tiden har nog aldrig gått så långsamt och samtidigt så snabbt!!

    Svara

  • Jossan

    |

    Hej! Nu var det ett tag sen du skrev detta. Men jag skulle gärna vilja veta vilka grav tester man inte ska köpa osv.
    Är själv mitt i allt det du skriver om.

    Svara

Lämna en kommentar

Arkiv