Follow my blog with Bloglovin
Headerbild för Egoinas blogg på egoinas.se
Headerbild för Egoinas blogg på egoinas.se

Måndagssnack

Jag mår inte särskilt bra. Det händer saker privat som är otroligt tufft och de senaste veckorna har varit väldigt jobbiga. Jag försöker verkligen göra mitt bästa för att det inte ska äta upp mig. Men min energinivå är verkligen inte hög just nu. Man skulle tro att jag ligger vaken om nätterna för att jag har en bebis och inte för att jag har en klump i magen.

På tal om det. Det är såklart otroligt lyxigt att han sover bra om nätterna. Han vägrar dock sova på dagen. Det börjar bli svårare och svårare att få honom att somna nu när han inte längre alltid somnar vid bröstet. De gånger jag lyckas sover han endast om han ligger på mig eller intill mig. Han vaknar så fort han märker att han är själv, vilket brukar bli max en kvart. Denna vecka blir det sömnträning för vår del! Jag måste hitta ett smidigt sätt att få honom att sova och att klara av att sova själv längre stunder. Ska googla och läsa allt jag kommer över.

Veckans andra stora grej är att jag ska ha visning av min lägenhet. Annonsen ligger ute nu. Länk till den här!

Jag verkligen älskar min lägenhet. Den är tyst trots att den ligger mitt i stan, jag har världens bästa grannar och lägenheten har bra energier liksom. Jag är pepp på att flytta, men som jag har älskat att bo här.

 

223 gillar

Kommentarer (96)

  • Mila

    |

    Hoppas allt ordnar sig.❤

    Svara

    • Egoina

      |

      Tack snälla! ❤️❤️

      Svara

  • Sara

    |

    Hoppas allt blir bra snart <3

    Svara

    • Egoina

      |

      Tack ❤️

      Svara

  • Sara

    |

    Hej! Samtidigt som jag tycker man ska gå sin egen väg och inte lyssna för mycket på vad alla andra säger så vill jag ändå ge dig min erfarenhet.
    När jag fick mina två första barn tyckte jag det enda jag gjorde var att försöka få de att sova. När de sen inte somnade eller när de vaknade för att jag försökte lägga de ensamma (de avskydde att sova utan mig), då blev jag så himla frustrerad. Byggde upp en ilska inom mig och triggade igång irritation redan innan sovdags.
    Hur som haver. Nu har jag fått en sladdis, 12 år efter min första, och den största skillnaden är nog att jag inte vill att tiden ska ta slut. Jag vet ju att det är sista gången. Jag vill inte riktigt att min bebis ska sova, och om den sover vill jag inte lägga ifrån mig. Jag menar inte att man ska vara med sin bebis hela tiden och inte göra någonting annat än att sitta med den, men kanske ska man tänka något annorlunda, för att smilla bli frustrerad. Varför vill man att den ska ligga själv. Varför behöver man göra allt annat när bebis sover.
    Mitt huvud har mått så mycket bättre av att inte försöka göra så mycket. Inte försöka natta, utan somnar han så somnar han. Då slipper jag bli frustrerad.
    Jag har också känt en så mycket större acceptans över lag gällande min mammaroll, att acceptera att nu är jag främst mamma, och då behöver jag kanske sitta tillsammans med sovande bebis i 3 timmar. Att sitta utan bebis kommer jag göra om några år, då kan jag duscha ensam, dammsuga och åka på loppisrunda om jag så vill.
    Vill absolut inte låta präktig, vill dig bara gott!
    Ett annat tips från mig med min första var iaf en sån där gunga som gick på batteri. Den gungade och spelade någon låt, då kunde jag slänga i mig en skål fil och duscha innan hon vaknade. Dyr och ful var den, men värd allting 😌

    Svara

    • Karin

      |

      Så viktig input!! Sömnträning är ofta destruktivt för både föräldrarna och bebis. Det bästa är nog istället att själv öva på ett annat mindset som du säger. Vårt barn ville inte vara själv en sekund. Första veckorna var jag så stressad, men sen lästa jag på lite om hur bebisar funkar. Och då kändes det så självklart att lägga undan precis alla andra krav och bara ha bebis nära så länge hen visade att hen ville. ❤️

      Svara

  • Annso

    |

    Vårt knep när ena barnet inte kunde flyttas i sömnen efter att ha somnat vid oss var att värma en vetekudde och lägga den i vagen/sängen en stund innan .
    På så sätt blev de varmt där innan och vi inbillar oss att det inte blev lika o-gosigt att gå från en varm famn till en kall säng 😂
    Nått var det iaf som gjorde att det funkade 😆
    Hopps allt löser sig!

    Svara

    • En annan Regina

      |

      +1 på vetekudde. Sen la jag den lite över magen eller rumpan beroende på hur han sov så att det skulle kännas lite som att han hade kroppskontakt.

      Svara

  • Johanna

    |

    Tråkigt att höra! Hoppas allt ordnar sig snart, så du kan njuta av bebisbubblan.

    Svara

    • Egoina

      |

      Hoppas jag med 😢❤️

      Svara

  • Martina

    |

    Hoppas allt ordnar sig!

    Här är en till med en bebis (9 veckor) som sover bra på nätterna men som har svårt att komma till ro och somna på dagarna. På kvällen/natten liggammar jag honom till sömns och flyttar över till vagga. Funkar super. Dagarna går åt till att vagga, skumpa, vyssja och hoppas på att han klarar av att sova någon halvtimme själv någon gång under dagen så jag hinner äta och samla kraft. Blogga gärna om du hittar något som funkar för er.

    Svara

  • Linda

    |

    Hej!
    Fort hoppas allt det jobbiga privata blir bättre! stor kram!

    Ang Henris sömn, han är inte i en utvecklingsfas nu? Och skippa sömnträningen, han sover ju på natten! låt han hänga på under dagen. Sover han bättre om du går ut och går med honom i vagn? Hitta det som funkar men riskera inte nattsömnen! Allt är en fas och faser kommer och går! Kolla in mammapsykologi på instagram.

    Lycka till!

    Svara

    • Egoina

      |

      Behöver han inte sova på dagen då? Upplever att han är mindre gnällig när han får sovstunder på dagen. Jo han kan somna i vagnen. Men vaknar så fort den stannar 😅 Borde ta tag i att köpa en sån där vagnskakare.

      Svara

      • Linda

        |

        Åh! låter som min dotter! min lösning var att gå ut och gå! som Sara skrev ovan måste kanske förväntningarna justeras till att du är Mamma i första hand och att det du ska göra är att bry dig m din bebis. Sen ska det självklart ske i samspel och över tid kommer Henri lära sig att allt inte är på hans villkor osv. Men behöver han sova och bara sover på dig eller i vagn, parkera dig i soffan med snacks och något att se på/läsa eller gå ut och gå. Min tjej sov bara när vargen rullade och jag gick flera mil i veckan och nötte ut gympaskor som aldrig förr…

        Ang utvecklingsstegen kan bebisar bli helt knäppa då och behöva extra mycket närhet och hjälp att sova är min erfarenhet. Gör det som funkar men testa, somnar han inte tillslut? Följer du något sömnschema? I så fall kan det ju vara fel på schemat, Henri har kanske ett annat schema. men att sova typ 15 -20min/sovstund under ett utvecklingssteg var standard för min dotter. Prova att söva om direkt eller bara accepter det. Det går över, det kommer bli bättre, det kommer bli sämre och sen bättre igen osv tills han flyttar hemifrån!

        Lycka till, håll i och håll ut! kram!

        Svara

      • Helen

        |

        Vi har en vagnskakare! Vi använder den mest till spjälsängen dock, vi har monterat vyssatassar.

        Jag bar mina tidigare barn och lät dem sova på mig, men nu har jag tvillingar och med det har det blivit krångligare med den biten.. så sleepytroll ger mig några extra minuter för mig själv eller för storasyskonen.

        Svara

        • Anna

          |

          Ååh, hur lyckades du fästa den på spjälsängen?

          Svara

          • Helen

            |

            Vi fick ta bort en spjäla.. bebisarna är för små för att det ska vara ett problem just nu, men vi måste såklart modifiera sängen ytterligare inom en snar framtid!

            Oklart hur än så länge..

      • M

        |

        Mitt barn hade en period då han endast sov i vagnen på dagen. Jag gick tre promenader om dagen en period. Var så trött. Men nu i efterhand så kan jag ju se att det ”bara” var i 3 månader. Nu (han är nu 1,5) sover han 2 timmar mitt på dagen i sin säng. Allt går liksom perioder. Jag vet att allt känns som sjukt stora problem där och då. Men så vipps så är det något nytt man oroar sig för.

        Svara

  • Emma

    |

    Jag har en bebis som är två-tre veckor äldre än Henri, och angående sömn på dagen säger jag bara en sak: ❤️BÄRSJAL❤️. Min bebis har ett stort närhetsbehov och sjalen har gjort att jag har armarna fria, bebisen sover 1,5 timme i stöten och dessutom bättre om jag pratar på och går runt litegrann. Det enda jag inte kan göra när han sover är typ att duscha och plocka ur diskmaskinen. Fantastiskt!

    Svara

    • blåmesen

      |

      Samma med mitt barn. Sov antingen på mig/sin pappa… Eller i sjal, och ju mer jag gick desto bättre. Visst, svårt att vila/sova själv när man går men så skönt att vi hittade ett sätt han kunde sova på. Aldrig pratat så mycket i telefon som den tiden.
      Hoppas det ordnar sig med annat som är jobbigt ❤️. Det mesta, hur kul eller hemskt den än är, brukar ju till slut ta slut.

      Svara

    • Ida

      |

      Instämmer! Bar min unge fram till att han var över 18 månader för att han vägrade vara utan mig. Nu när han är över två år kan jag räkna tillfällena på en hand som han har sovit själv längre än 2 timmar själv. Jag har insett, min son älskar närhet och tryggheten min famn ger och då är det så. Så vi gör allt tillsammans på gott och ont 😉

      Svara

  • Elin

    |

    Hoppas det blir bra snart!❤️
    Jag bor också i Helsingborg och är mammaledig om du vill ha någon att gå prommis med ibland eller dricka kaffe på Fahlmans uteservering

    Svara

    • Egoina

      |

      Gärna 😍

      Svara

  • Caroline

    |

    Varför behöver han kunna sova själv, undrar jag? Han är ju en liten bebis med närhetsbehov.

    Svara

    • Egoina

      |

      Kanske är jag som tänker helt fel? Alla andra med bebisar i samma ålder verkar kunna lägga sina barn i nest/spjälsäng/vaggor en stund. Till och med hela nätter. Jag trodde typ att det var något man liksom skulle lära dem och att jag varit lat. Men min bebis kanske helt enkelt bara inte vill och kanske det är sånt som kommer av sig själv när han är äldre och redo ☺️

      Svara

      • Johanna

        |

        Min grabb somnade BARA vid bröstet , vagn eller bil första 9 månaderna. Han var svår att lägga i sin säng på kvällarna (dagtid gick) så fram till 23 så fick han sova i min famn. Frustrerande? Absolut. Dessutom ammade han så länge på nätterna (1,5h) så vid tre månader började jag liggamma och då låg han kvar hos oss. Hatade sin spjälsäng fram tills för en månad sen när vi bestämde att han SKA somna i sin säng. Vaknar han på natten får han sova med oss men på dag och kvällstid lägger vi i sängen. Så länge han inte är sjuk eller så. Det var en kamp. Men är nöjd att vi lät honom sova som han ville till en början, och att vi sov ammandes i sängen på nätterna. Gjorde mycket för mitt psyke.

        Med det sagt försökte jag självklart en miljard gånger att lägga ner honom och ibland gick det men oftast inte 🤷‍♀️

        Men Gör det som passar er bäst, du känner ju Henri bättre än någon annan!

        Svara

      • Emma

        |

        Det är så lätt att jämföra sig med andra. Om det är folk på nätet vars bebisar verkar sova själv hela tiden gissar jag att man i majoriteten av fallen ser tillrättalagda bilder och ”fluff”. Om det är dina vänners barn som sover så bra själv har dina vänner helt enkelt haft ”tur”. Bebisar är trots allt programmerade att vilja vara nära sina föräldrar hela tiden. Sen fattar jag verkligen att du tycker det är jobbigt! Jag är tveksam till fler barn just för att jag inte vet om jag pallar med den där första extremt krävande tiden (trots att jag i efterhand vet att det är en väldigt kort tid när man är såpass låst). Försök sänka kraven på vad du vill få gjort under dagen och försök acceptera att Henri just nu vill vara nära dig (återigen, jag vet hur svårt detta är!). Sen hoppas jag verkligen att allt löser sig så att du snart mår bättre igen ❤

        Svara

      • Ellinor

        |

        Nej inte alla andra, men det känns som alla andra 😅 Vår bebis sov bara i rullande vagn eller guppande sele/sjal. Rätt tärande när man är en människa som gillar sitt space och fått rådet ”sov när bebis sover” men vad vi än försökte med så var det närhet eller rullande vagn som gällde. Vi köpte vagngungare, fungerade inte för oss.

        Nu när vår bebbe är 1 år sover han längre stunder på dagen ute i vagnen. Natten behöver vi inte prata om 😅 även om det är tufft så försöker jag tänka att bebisar vill va nära och vissa bebisar sover inte långa stunder. Även om man avundsjukt sneglar på de som gör det ibland 😂

        Svara

      • Jenny

        |

        Jag tror att du är på rätt spår. Jag kunde inte lägga ner min utan mig tätt intill/lägga henne på mig eller bära i sele/sjal (vagnen funkade inte ens) typ de första 1,5 åren. Det har väldigt lite med vad du gör/har gjort att göra. Jag tror att det är en bra idé att sänka förväntningarna och följa med. Långt ifrån alla barn är som de du hör om omkring dig i din närhet just nu. Ta hand om dig❤️

        Svara

      • Tina

        |

        Har en bebis på 11 veckor och känner så igen mig i alla tankar om att ”alla andra klarar av detta, vad gör jag för fel”, tror de flesta känner igen det. Vet att man ska undvika forum för tipsen kan vara helt galna, men är med i en del facebookgrupper som hjälper enormt. Här kommer några jag är med i som kanske kan vara intressanta:

        – ”Amningshjälpens slutna grupp” & ”hjälpmammor svarar – amningshjälpens rådgivningsgrupp” – amningshjälpens facebookgrupper. Har sökt en massa här, tex när jag tänkt att min mjölk tagit slut, såklart helt normalt och mjölken kan i princip inte ta slut etc.
        -”det heliga jävla moderskapet” första regeln: känslan i gruppen ska vara fördomsfri ohämmad och frigörande, och det är det verkligen. Så skönt att läsa om hur så många andra också känner sig dåliga och hur svårt det kan vara i stunder.
        – ”gravida med BF 2021” gravidgrupp som nu är mammagrupp. Söker mycket här trådar, eftersom jag fick barn sent i 2021 så har de flesta funderingar redan diskuterats, nästan som att ha lite facit.
        – “liten & stor” – barn och föräldrafokus med alla möjliga frågeställningar.

        Är även med i ”säker samsovning” och ”bärsjalar! Och bärselar” för inspiration.

        Svara

      • Anna

        |

        Hade exakt den diskussionen igår med en kompis som har en jämngammal med din. Nej. Alla bebisar sover inte ensamma. Jag hör typ bara om bebisar som inte sover ensamma. Det är liksom en överlevnadsgrej så det är helt naturligt. Bebisar ska gärna vakna om de upptäcker att de är ensamma för då kommer inget lejon och tar dem. Helt logiskt. Läste förresten ett tips nyligen: gör inget när bebis sover som du kan göra när hen är vaken. Så himla vettigt!

        Svara

      • Stina

        |

        Tror alla barn är olika. Dottern kunde aldrig sova själv förutom i rullande vagn. Blev så provocerad av andra vars barn som sov själv och kommentarer som ”vi lägger hen bara i sängen så somnar hen” 🙃 Dottern nu 2,5 år sommar fortfarande inte själv och sover med oss. Skillnaden är att jag accepterat det och är lugnare.

        Men självklart ska du prova om du vill, ville bara säga att man inte ”måste” 💛

        Svara

      • M

        |

        Låt honom vara den han här och lyssna på vad han behöver! Alla andra gör inte alls så… Min första var och är närhetstörstande, min andra har inte alls samma behov. Du som mamma vet så väl vad han behöver om du litar på magkänslan, ge honom det och du kommer ha en trygg kille när han blir större! Jag vet att det är tufft ibland, men du får igen det så småningom… Bebisar behöver inte ”lära sig”, de behöver någon som lyssnar och agerar på de signaler de sänder ut (inte sova-jag är orolig-jag behöver dig). Jag är ledsen för det tuffa du går igenom, men sätt inte mer press på dig att ”göra rätt”, du är en fantastisk mamma till din son, lita på det och lev i symbios med honom! ❤️

        Svara

        • Egoina

          |

          ❤️

          Svara

      • Linn

        |

        Inget av mina barn har kunnat sova ensam. Min treåring behöver fortfarande mycket närhet när hon sover. Känns jobbigt i perioder, men hon sover tryggast med mig 🤷‍♀️ Gör det som funkar för er, skit i hur alla andra gör 😊

        Hoppas det privata blir bättre snart ♥️

        Svara

      • Ninnie

        |

        Jag har också hört om sådana bebisar men inte upplevt själv. Jag tror det är en myt! 😅 Nä, men alla barn är olika. Sömnen går i perioder, vissa saker kan man kanske träna bort/träna in men de är små personligheter och alla fungerar inte på samma sätt. Hoppas du hittar något som fungerar för dig, bärsjal eller långsamma promenader – när vädret blir bättre kanske du kan sitta på ett utecafé när han somnat och bara gunga vagnen med foten vid behov? Att sova i vagnen på balkongen (fanns det balkong i nya lägenheten?) är också att rekommendera, gunga vagnen tills han somnar och hoppas på det bästa! Ofta sover barn bättre utomhus!

        Svara

      • Karin

        |

        Åå, blir så less på det här samhället som lurar alla nyblivna föräldrar att barn ska vara självständiga från början så föräldrarna kan fortsätta vara produktiva. Är extremt få barn som faktiskt trivs med att sova/ligga ner själva. De allra flesta behöver närhet 24/7. Vill tipsa om lite bra konton på Instagram:
        Asabea
        Aware_mama_
        mariaborda.se
        Allt blir så mycket enklare när man släpper allt annat och bara landar i att det är bebis och närhet som gäller i början❤️

        Svara

      • Zoe

        |

        Vissa bebisar har bara större närhetsbehov och vill vara nära, medan andra bebisar vill ha eget space. Min dotter sover fortfarande på mig/i bärsele alla tupplurer på dagen 😅 dock är hon snart 8 månader och märker att hon sover bättre om hon kan vända sig osv så för hennes skull måste jag försöka lära henne somna i sängen ist. Men känn ingen stress att du ”ska” eller ”borde” för att andra gör så etc. You do what works for you

        Svara

      • Mika

        |

        Min första son sov överallt, hur som helst och när som helst. Älskade sitt babynest från dag ett. Min andra son. VÄGRAR sova någon annanstans än i selen eller precis bredvid mig. Herrgud vad olika dom är. Han är tre månader nu och går fortfarande inte att få honom att sova själv på något vis. Han vaknar så fort jag lämnar honom. Känner mig också väldigt bunden och begränsad men tänker att det är smart av en bebis att ha koll på sina föräldrar. Det är ju så dom ska fungera för att överleva. Det kommer bli bättre!!
        Lycka till och hoppas det andra jobbiga blir bättre också. KRAM!

        Svara

      • Josefine

        |

        Jag tänker att så som du vill ha det är rätt sätt att tänka. Om du vill träna honom på att sova själv, så är det ju inget fel med det. Men det är inget som han”måste”kunna. Jag var också omgiven av folk som hade bebisar som sov själva när jag fick mitt första barn. Själv fick jag bära mitt barn i sele alla sovstunder på dagen tills han var typ ett och ett halvt, och har nu i efterhand förstått att det är så för väldigt många andra också. Men jag tänker att om du som mamma inte mår bra av att ständigt behöva bära honom eller vara intill, så är det klart att du ska försöka få till något annat 🙂

        Svara

      • Caroline

        |

        Ser att du fått massor av bra respons 😊
        Bebis talar om/visar vad den behöver.

        Svara

      • Emelie

        |

        Mitt barn är 15 månader nu och jag tänkte precis som dig när han var nyfödd. Försökte, försökte och försökte lägga över honom i näst och säng men han vaknade alltid dirr. Läste på ALLT om bebisar och lärde mig att det inte är något konstigt att bebis vill vara nära hela tiden. Vad är det för krav vi ställer på små små bebisar egentligen? Varför ska dom sova själva? Vill vuxna sova själva? Vill vuxna bli kramade och få närhet? Vill vuxna bli tröstade när dom är ledsna? Jag tänker att man ska lyssna in sin bebis och följa den. Det är så kort tid i livet. Alla bebisar sover inte själva. Långt ifrån. Tips är att följa babybaby på insta. Skriver mycket kloka saker.

        Svara

      • Rebecca

        |

        Min 6åring har fortfarande ett stort närhetsbehov. Sover knappt en hel natt själv i sin säng. Helst vill hon sova med någon. Nu njuter jag men som du kände jag att ”alla andras” sov vid 3-4 månader. Hon sov Max 2 timmar i sträck på nätterna och i vagnen om den rullat innan 30min-1 h på dagen men sällan mer. Hon sover dock igen allt nu på morgonen😆
        Gör det som känns bra för dig ❤️

        Svara

  • Linnea

    |

    Jag gick och gick och gick med vagnen i ett år. Det bästa var att jag aldrig riktigt märkte att det var mörkt på våren/hösten/vintern. Jag fick så mycket ljus av mina 6 timmar utomhus i början till 3-4 h mot 1-årsdagen😄 hade varma kläder och regnbyxor och gick ut i ur och skur och storm och allt möjligt. Blev så härdad att jag nu inte har några problem med att gå till lekplatsen i regn och rusk 😅 om han sover bra i vagnen och testa. Skönt att lyssna på musik eller pod eller bara tänka. Frivillig Kraaam och hoppas verkligen att dina privata problem blir bättre snart. Och du verkar vara en fantastik mamma till lilla Henri! ❤️

    Svara

    • Egoina

      |

      Så underbart! Jag drar mig för att gå ut i ur och skur, men behöver kanske bli härdad jag också 😂 Åh tack snälla ❤️

      Svara

  • Lisa

    |

    Det är en fas tänker jag 🙂 min son har också haft perioder när han bara velat sova i en rullande vagn.. så jag rullade vagnen för att han skulle få sova. Sen kom en period när han bara sov 30 minuter i stöten i några månader på dagen 😅 sen när han blev 11 månader vände det och vi fick börja väcka honom på dagen för att nattsömnen ej skulle bli påverkad. Allt har sin tid 🙂

    Svara

    • Egoina

      |

      Det har varit såhär sen han föddes 🙈 Eller då somnade han visserligen när jag ammade nästan varje gång. Men kunde inte sova själv då heller.

      Svara

      • Linda

        |

        Men då mår kanske Henri bra av få vara nära dig och mysa! Funkar sjal/bärsele är det toppen! Annars ut och gå i skur, sol och snö! Men skaffa bra skor!

        Jag lovar, Henri kommer lära sig att sova själv tids nog 🙂

        Om det är någon tröst sa en kompis till mig att barn som är extra smarta har mer strulig sömn..

        Svara

        • M

          |

          Så jag tänker också, att det är Henris önskan, att få vara nära. Försök att inte se det som något jobbigt (VET!!!) utan att ditt barn uttrycker sin önskan om att få vara nära. Det är inget ”beteende” som måste jobbas bort. ❤️
          Läser många som säger att det var en kamp och de kämpade i månader för att barnet skulle vara självständigt. Varför då? Barnet vill ju var med dig, du är barnets trygghet. Sen förstår jag givetvis hur påfrestande det kan vara
          Och att man behöver få saker gjorda ibland, men försök att se det som att när du är hemma som föräldraledig är du hemma för att till 100% tillgodose ditt barns behov, inte dina egna ❤️
          Mitt första barn var i oerhört stort behov utav närhet. Han är idag fem år och är fortfarande likadan, han känner sig som tryggast när han har
          Mig nära, och där låter jag honom vara. Mina andra två barn har inte allt varit lika närhetssökande och de har inte det behovet. Barn är olika, och det är inget fel som behövs jobbas bort. ❤️

          Svara

  • S

    |

    Svara

  • Linn

    |

    Min bebis är ca en månad äldre än Henri och samma hände oss vid samma tid. Vi kör nu på awake Windows. Finns massor att läsa in detta. Men för oss innebär det helt enkelt att hon högst får vara vaken 1,5 h på dagen (baserat på hennes ålder samt vad jag upptäckt passar henne). Sova får hon göra hur länge som helst. Innan kunde hon vara vaken i fem timmar, bli övertrött, gnällig och omöjlig att söva. Jag upplever att sömn föder mer sömn. Hon sover nu naps på 30 min-3 h. Obs alla bebisar är olika obs! Men jag upplevde att awake windows var betydligt enklare att hantera och mer anpassningsbart än till exempel diverse sömnscheman.

    Hoppas du tar detta oombedda tips ok, det kanske inte alls funkar på Henri det vet ju såklart du bäst!
    Lycka till hoppas livet blir enklare på alla fronter ☺️❤️

    Svara

    • Egoina

      |

      ❤️🙏🏻

      Svara

    • Malin

      |

      Vi har gjort precis lika sen dottern var ca 2 månader (nu 7 månader). Jag har alltid haft svårt att se när mina döttrar (har en 3,5-åring också) varit trötta, de har alltid varit så glada ändå. Nu vet man att det är dags även om hon inte visar alla typiska trötthetstecken och man behöver inte fundera!

      Svara

  • anna

    |

    Jag vet ingenting om barn, men flera vänner har använt sig av en försiktigt värmd vetekudde (en del med en föräldrars indoftade tröja runt vetekudden) och dom upplever att det hjälper i många fall.

    Hoppas det som tynger dig blir bättre <3

    Svara

  • Vanessa

    |

    Hoppas det blir bra snart ❤
    Ser att du redan fått kloka tips av övriga, men vill slå ett slag för rulla vagns sömnschema. Försök hålla sovtiderna till däromkring och gör vad som funkar för honom att sova just nu vagn/bärsjal osv. Han behöver sova på dagen vare sig han vill eller inte 😅, de är bångstyriga i perioder pga utvecklingsfaser och att de tycker att allt är så jävla spännande.

    Svara

  • Louise

    |

    Har en grabb som är lika gammal som din. Vi nattar honom när han varit vaken ca 1,5 timme, annars blir han alldeles övertrött. Lägger honom på en huvudkudde och när han somnat efter lite vyssande så lägger jag ned kudden med honom i vagnen och sätter på vagnskakaren. Värd varenda krona (!!). Han sover sen 2-4 timmar i vagnen lunch, eftermiddag och kväll – ute som inne 🙂

    Svara

  • Emma

    |

    Min son, som är någon vecka äldre än Henri, har perioder med dålig sömn. Ibland sover han jättebra på dagarna, jag kan lägga honom i sin säng och han sover 1-2 timmar. Vissa dagar (som idag) är han jättetrött men somnar inte, gör han det så vaknar han 5 minuter efter man lagt honom och sen vägrar han somna om men samtidigt är han trött, gnällig, arg, you name it. Och man själv blir lättirriterad och det i sin tur föder ett dåligt samvete. Har försökt läsa om sömnträning men allt jag hittat har involverat att barnet ska ligga och skrika/gråta och det tvärvägrar jag. Säg gärna till om du hittar en bra formel 😅 nätterna är ok, han är vaken 2 gånger per natt, och vi samsover efter första matningen, första och längsta skiftet sover han i sin egen säng sen är det kört om jag inte vill natta i över en timme.

    Svara

  • Julia

    |

    Jag såg det här klippet på tiktok strax eget att jag läst ditt inlägg och kände att jag ville dela med dig, för jag fattar din frustration med sömnen… Min son var likadan och sov endast dagtid på mig eller med kroppskontakt hans första år (eller i rullande vagn).

    Hoppas det går att dela så här, jag är inte så bra på tiktok haha
    https://vm.tiktok.com/ZMLY4HDNe/

    Svara

  • Linnea

    |

    Tipsar om att använda nån app, t ex napper, för att hålla koll på sömnen! Min dotter är född i oktober och innan somnade hon när hon än behövde, men efter tredje språnget var det som att hon glömde av att sova på dagen? Haha. Så jag behöver hålla koll själv på trötthetstecken och försöka få henne att somna när det gått max 1.5 h (hennes gräns för hur länge hon kan vara vaken utan att bli övertrött och GALEN går där någonstans). Hade ingen koll på detta alls men skrev i en grupp och frågade och fick veta att sömnen kan ändras i denna ålder

    Svara

  • Robert

    |

    Hoppas det blir bättre igen snart. Vi håller tummarna. <3

    Svara

  • Mikaela

    |

    Ett tips är bärsjal om du inte provat det redan! Då får du händerna fria och kan göra annat. Kunde aldrig lägga ifrån mig bebis varken på dagen (eller natten för den delen). Tror inte det är så vanligt att bebisar sover själva?! de vill väl gärna ha närheten, men alla är klart olika! 🥰

    Svara

  • Emelie

    |

    Min son är 6 år nu, han kunde i princip aldrig sova själv när han var liten, bärsele eller vagn funkade oftast inte heller. Jag fick helt enkelt se mycket på serier och ligga i soffan medan han sov på mig, tufft emellanåt men nu kan jag sakna det. Dock älskar han fortfarande närhet och vill gärna mysa!

    Svara

  • Alice

    |

    Hoppas att allt blir bättre snart!
    Jag har en son som nu är ca 20 mån, han sov aldrig om jag la ifrån mig honom så till slut köpte jag det bara och lät honom sova på mig. Allt fick vänta, disk, matlagning, städning och så satt jag och såg en serie, läste eller halvsov med honom på mig. I efterhand så mysig tid och när jag hade accepterat det så var det rätt mysigt då med. Han sov i vagn med dock men oftast på mig. Han var nog över 1 år när jag regelbundet kunde lägga honom ensam i sängen. Vill bara säga att det går det med ❤

    Svara

  • Elsa

    |

    Mitt son sov i princip aldrig på dagen. Kanske 2×20 min på hela dagen från han var i princip nyfödd, bortsett från de två första veckorna när han sov konstant. Dock alltid duktig på att sova på nätterna och morgnarna 🙏 när han blev kanske 6-7 månader började han helt plötsligt sova mer på dagarna också men har endast följt honom när han vill sova. Lita på att han sover om han behöver, och är han inte uppenbart trött och på dåligt humör kanske han får den sömn han behöver ♡ you got this!

    Svara

    • Egoina

      |

      ❤️

      Svara

    • Egoina

      |

      ❤️

      Svara

  • Malin

    |

    Ang sömnen: gör det som känns bäst för DIG/ER. Min första sov BARA på mig, alternativt om vi var ute med vagnen. Alla (släkt, BVC osv..) kommenterade det hela. Med negativ ton. Iaf kändes det så. Själv såg jag inget problem med det hela. Det var ju bara mysigt.
    Sen kom barn nr 2 efter 1,5 år och jag tänkte Hur Ska Detta Gå.. En 1,5-åring och en bäbis som enbart sover På mig.. Lillebror föddes och visade sig vara ett barn som Aldrig ville sova på mig, utan han sov helst själv. Sjukt omysigt haha.

    Allt handlar om en kort tid i livet, och allt har på nåt vis sin tid. Jag är än idag- 27 (!)år senare- så sjukt Stolt och Glad över att jag som ung nybliven mamma lyssnade på mig själv och min nyfödde, och därmed fick dessa mysiga månader med sovande bäbis på mitt bröst🧡

    Svara

    • Egoina

      |

      Tack ❤️ haha redan ledsen över att han en dag inte vill sova på mig mer.

      Svara

      • Malin

        |

        Ååh 💔

        💚💛🧡

        Svara

  • Hanna

    |

    Min dotter sov inte många stunder själv från att hon föddes till hon var cirka 6 månader. På dagtid var det bärsjal, vagnen eller på/bredvid mig. På natten samsov vi. Hon ville helt enkelt inte sova själv och när vi testade vaknade hon strax efter. Jag tänker att det inte är konstigt, de är små och behöver närhet. Så om du/ni inte tycker det är jobbigt med närheten så tänker jag att det inte gör så mycket att han inte vill sova själv nu? Min dotter klarade att sova själv längre och längre stunder och det var inget vi direkt ”tränade” på. Enda rådet jag vill ge är att lita på er magkänsla och utgå från ERT barn och dens behov. Jämför inte med andra barn, de är olika med olika behov ❤

    Svara

    • Egoina

      |

      Tack, så skönt att höra det! ❤️ Känns som att alla andras bebisar sover själva utan problem och att det är konstigt att min inte gör det. Folk går liksom och lägger sin bebis och har fasta sovtider osv. Har typ tänkt att jag varit lat som inte lagt tid på att ”träna honom”.

      Svara

      • Emma

        |

        Har tänkt likadant! Sett ca en miljon youtube videor där man bara lägger ner sin vakna(!) bebis i vaggan och går därifrån och vips så sover ungen! Fast sen kan det ju vara ”movie magic” med😅 Känns SÅ skönt att komma in i kommentarerna här nu och inse att det är mer ovanligt för en bebis att sova själv ❤️ Vi kanske bara ska försöka sluta ha dåligt samvete hela jäkla tiden! Jag samsover som sagt andra halvan av natten men tyvärr inte på det där säkra sättet, med eget space till bebisen, han sover kloss intill mig, på min arm, ibland på mitt bröst, använder ej täcke, bara på fötterna/benen och av någon anledning så bara känns det fel! Fast vi sover bäst så (eller mest han, men när han sover så sover jag).

        Svara

        • Egoina

          |

          Men eller hur! ❤️❤️

          Svara

  • LuuH

    |

    Hade samma problem med vår äldsta, dock sov han inte jättebra på nätterna heller och har fortfarande svårt att komma till ro såhär 2,5 år senare. Promenerade 1-1,5 timme VARJE DAG i alla väder, alltså plogkarmarna jag plöjt igenom med barnvagnen… Och vi testade det mesta, försökte läsa på och sömnträna, kände oss som dåliga föräldrar som konstant misslyckades med att få till sömnscheman och allt vad det var. Sen kom lillebror och var precis tvärtom, man bara la ner honom så SOMNADE HAN?! Trodde ju knappt det var sant. Poängen är att barn är olika och oavsett hur Henri sover eller inte sover så är det sån han är, och inget ni gör fel som föräldrar 🤗❤️

    Svara

  • Helen

    |

    Jag vill också flika in att min äldsta HATADE vagnen, han skrek som om han skulle bli yxmördad.
    Jag var knappt utomhus på flera månader, eftersom det inte gick att ha honom i vagnen. Jag trodde jag var den enda i hela världen som hade en unge som hatade vagnen. Det visade sig att så inte var fallet.
    Men ingen sa något om det!? Inte förrän jag nämnde att hand obeskrivliga hat, eller när han väl började sova i den.

    Sen vid 6-7 månader vände det och han sov i flera timmar i vagnen.

    Svara

  • Caroline

    |

    Du har fått så många bra svar redan, men Henri är alldeles för liten för sömnträning (och personligen förespråkar jag det aldrig). Han går på instinkt, inte vilja. Som flera skrivit kan det vara ett språng, oro etc. Följ honom och strunt i måsten/resten.

    Vi fick en koala till dotter. Sov i skift de första två månaderna med henne på vår bröstkorg. Lade vi ner henne (om så ens jämte) så vaknade hon. Fyra månader gammal kunde hon sova precis bredvid mig på natten, samsovning var det enda som gick. På dagen upp till sju månader kunde hon bara sova i min famn – ingen vagn, sele, etc.

    Nu är hon snart två och folk frågar oss hur vi fått henne att kunna somna i egen säng. Att hon är lugn och trygg. & jag vet inte hur det gick till själv men sakta kom en dag när hon sov längre och längre stunder ensam. Men aldrig genom gråt utan när hon känts redo. Plötsligt är de stora och nu kan jag se tillbaka på perioden med henne som ett klister mot mig som något fint. Men vi har aldrig tvingat henne, tränat henne eller något sådant.

    Följ din bebis – det han visar är det han behöver. & strunt i alla andra. ❤️ (Vi är så många som haft det som dig!)

    Svara

    • Emelie

      |

      Oj så fint 😭❤️ Detta är precis vad jag hoppas att vi kommer till med vår lilla 11 månaders koala, precis som du utan metoder och gråt utan bara massa kärlek och trygghet ❤️

      Svara

  • Johanna

    |

    Jag kan också tipsa om wake windows. Kolla på ”Taking cara babies” på Instagram. Hon är sömn konsultant och har många bra tips! Man ska också hellst lägga barnet ”drowsy but awake” så att han vänjer sej vid att somna själv.
    Min 8 månaders är vaken 2h på morron innan jag vet att han börjar bli trött och kan sova. Jag lägger honom, sätter på white noise maskinen och lämnar rummet. Han skrattar och sen stänger jag dörren. Han somnar inom 5-10 minuter. Sedan tar han e eftermiddags vila också, oftast efter han har vart vaken 3.5 eller 3h. Då sover han 1.5-2h.

    Sedan blir det ofta att han är vaken alldeles för länge på sena eftermiddagen. När han var mindre tog han en catnap runt 17, men nu behöver han inte den längre, men han är ändå gnällig och trött vid läggdags. Jag har en 3 åring också så kvällarna e lite kaotiska. Jag ammar honom till söms, lägger han i spälsängen. Jag har försökt lämna han i rummet som jag gör för dags vilorna men av nån anledning går inte det på kvällen!

    Hans nattsömn e ganska kass. Vaknar typ 2x och behöver ammas till sömns fortfarande. Han somna i sin säng men jag flyttar honom till vår säng efter första vaket.

    Många är kritiska till att sov träna en bäbis, men sömn är en livsviktig ”skill” som faktiskt kan läras. Det finns olika sätt. Många jag känner har låtit bäbisen gråta sej till sömns och har fått fantastiska reslutat. Det kan låta jobbigt och elakt, men som sagt. Bäbisars sömn är viktigt och allas situation unik. Om inte ett barn sover bra kan t.ex föräldern bli deprimerad och få annan psykisk ohälsa. Och Om bäbisen får för lite sömn kan det leda till koncetrantions svårigehter i framtiden och mkt gråt och gnäll under dagen. En bäbis hjärna utvecklas när bäbisen sover. ”Sleep builds a babies brain” som dom säger.
    Och, precis ALLA jag känner som låtit barnet gråta, han inte behövt träna mer än 2, max 3 dagar. Oftast 20-30 min. Efter det har deras bäbis lärt sej att somna själv och har börjat sova 11-12h om natten och somna om om dom vaknar, utan förälderns hjälp. Många har bilden att bäbisen alltid ligger och skriker i flera timmar, i flera veckor. Vilket inte är sant.

    Jag behövde som tur var aldrig sovträna min 3 åring. Hon var en naturligt bra sovare och slutade äta på natten redan vid 8v. Sov från 20-07. Sedan dess har hon aldrig vaknat, inte ens när hon fått tänder. Bara när vi rest och hon vart jetlaggad. Jag hade ett strikt schema med henne dock och starka rutiner från början. Det var lätt när hon var enda barnet.

    Som sagt denna killen är lite svårare, Jag ahr inte vart lika noga med honom och det märks. Han en nu 8 månader och vaknar fortfarande. Har ej sovtränat honom än, men det kanske är i vår framtid. Har inte bestämt mej än, eller för vilken metod. Jag hoppas fortfarande att det kommer naturligt!

    Jag har hört att många som valt att inte sovträna, har 2-3 åringar som fortfarande vaknar på natten. Eller barn som vägrar sova själva. Nattning är jättesvårt etc. Det är en situation jag inte vill vara i. För vår familj är sömn jätteviktigt för att vi alla ska kunna fungera och vara glada under dagen.

    Jag kan tycka att 2-3 kvällar av gråt kan vara värt en framtid med perfekt sömn. Men det är som sagt inte en metod för alla.

    Lycka till! I vilket fall är du en fantastisk mamma och Henri är lyckligt lottad att ha dej!

    Svara

    • Emelie

      |

      Känner att jag måste kommentera på detta då det knyter sig i magen av att läsa din kommentar. En bebis behöver inte lära sig sova och få gråta sig till sömn!!! Ett litet barn som gråter behöver ingenting annat än trygghet och en famn att komma till. Anledningen till att dom ” lär sig ” att sova är ju för att de till slut ger upp. De lär sig att ingen kommer komma och ta upp dom när de är ledsen. Kan inte föreställa mig någon mer utlämnad situation för ett litet barn är det. Att barn utvecklar koncentrationssvårigheter osv av att de inte sover ”tillräckligt bra” är inget annat än en dum myt som läkare började sprida för ett antal år sedan. Barn är programmerade till att vakna ofta, vi vuxna vaknar oftare än vi tror nätterna igenom bara det att vi inte kommer ihåg det.

      Fortsätt Regina att ge din son den närhet han behöver. Sömnen kommer att komma när han är redo för det ❤️

      Svara

      • Anna

        |

        Ja håller med! Och alltså ”drowsy but awake”… helt ärligt talat den största bullshiten vi stött på som nyblivna föräldrar (9 månaders här). Funkar det för nån – toppen, men research visar att för majoriteten funkar det inte och skapar onödig stress för alla! Tipsar om Lyndsey Hookway på insta för bättre info 🙏

        Svara

      • Caroline

        |

        Helt enig med dig Emelie. Det ska aldrig tvingas fram. Det var en klok mamma som sa till mig att vi ju faktiskt tillhör familjen primater. Primater som bär sina barn dygnet runt den första tiden. Vi tillhör inte de djursläkten som gömmer och lämnar sina ungar i tystnad – och således är detta inget som kan tränas.

        Finns så mycket forskning på första tiden och närhet.

        Svara

    • A

      |

      Helt otroligt att råd som dessa fortfarande ges år 2022. En bebis kan knappt uppleva en större stress än att ligga ensam och skrika utan att någon kommer. Det sitter i DNAt att om det händer så är man så gott som död. Bebisar som ”tränas” på det här viset för att somna själv ger upp, inget annat.

      Kärlekens roll av Sue Gerhardt är väldigt bra och tar upp vilka följder sådan här stress har på barn och vilka konsekvenser det kan ge senare i livet.

      Svara

  • Sara

    |

    Ingen av mina tre har velat sova själv som bebisar 😬 Tror faktiskt att det är ovanligare att de kan/vill sova själva?

    Svara

  • Emelie

    |

    Jag hoppas att du inte tar det här på fel sätt, men känns som om du bryr dig för mycket om hur andra gör. Lev i stunden och låt saker vara som dem är i just er familj. ☺️ Mår ditt barn bra så gör du rätt. 🤷🏼‍♀️

    Svara

  • Felicia

    |

    Du har fått många råd här, och här kommer ytterligare ett. 😉 Jag skulle säga att första halvåret är det bara att åka med. Rutinerna ändras hela tiden och man kan absolut sträva efter vissa sovtider, men det som funkar perfekt ena dagen funkar inte alls nästa. Jag tror också att det är svårt att ge råd eftersom allas situationer är helt unika, alla barn är olika. Du gör ditt bästa och mer kan du inte göra! Det kommer att bli både bra dagar och mer prövande dagar, men man lär sig och får vara snäll mot sig själv. Heja dig!

    Svara

  • Fia

    |

    Min äldsta första år så somnade hon med oss vid typ 23-tiden, samsov, ammade nätterna igenom, vaknade vid kanske 10 osv. Alltid på mig, aldrig en sekund själv. Men med bärsjal gick det fint. En morgon (nör hon va typ 12-13 månader) vakande hon plötsligt kl 06 och var givetvis astrött typ 19 på kvällen. Först då började vi med nån slags rutin om att somna runt 18-20 osv. Har alltid sjalat barnen när de verkat trötta, och somnar de så somnar de. Aldrig räknat timmar för jag blev så stressad av det.

    Försöker säga alltså, att ta det lugnt! Barn visar så väl vad dom behöver. De behöver inte tränas på att vara själva. Det kommer så småningom, för min äldsta när hon var kanske 3 år. Min yngsta lite tidigare men inte bebisålder, snarare 2 kanske. Nu är de snart 6 och 4 och vi samsov fram till för ett år sen. Nu sover de själva men kommer in varje natt.

    Svara

  • Emelie

    |

    Åh vad jag känner igen mig. Upplevde också att alla andras bebisar kunde sova själv och när och var som helst. Och ja vissa bebisar kan det. Men det finns också dom som inte kan det. Det är bara så synd att samhället blivit utformat på något vis att alla tror att alla bebisar är likadana. Alla är ju olika precis som vi vuxna ❤️
    Min son är 11 månader nu och sover fortfarande inte själv eller på egen hand. Antingen ska han ligga på mig efter jag vaggar honom i min famn eller så är jag ute på vagnen och ser till att den rullar. Jag mådde jättedåligt över detta och ”hur enkelt alla andra” hade det de första 6 månaderna. Men sedan jag accepterade att det är såhär det ser ut för oss känns det mycket bättre. Visst kan jag slänga en avundsjuk tanke då och då till dom som kan passa på att baka, läsa en bok eller träna en sväng när barnet sover men oj vad tacksam jag är varje dag att han är 11 månader och fortfarande vill sova i min famn mot mitt bröst ❤️

    Svara

  • En annan Regina

    |

    Hoppas att allt ordnar sig ❤
    Jag älskar ditt kommentarsfält, så mycket kärlek och fina och kloka råd!
    Alla barn är olika, så läs på om sömnträning men känn efter vad som passar just er men följ inga råd där magkänslan säger nej ❤

    Svara

  • Helena

    |

    Hoppas allt löser sig till det bästa ❤️
    Blir sugen på att flytta söderut när jag ser vilka vrakpriser man kan köpa fina lägenheter för🥲 Hälsningar från Stockholm 🤣

    Svara

  • Petra

    |

    Hoppas det blir bättre snart <3

    Svara

  • Linnea B

    |

    Jag tror att man generellt skall försöka sluta jämföra med andra. Min dotter gillade närhet När hon sov på oss på dagen eller när man höll henne i famnen och vaggade henne till sömns, men hon ville aldrig sova i samma säng som oss. Hon ville liksom ha sitt space. Jag var livrädd för att samsova så kändes okej så sett. Men sen läste jag om ”alla andra” som skrev typ ”skulle aldrig låta mitt barn sova själv” ”hur kan man neka sin bebis närhet” osv. Samma när jag tog mod till mig att göra något utan henne, (typ gå en promenad eller äta lunch med min man aka barnets pappa) så tyckte jag att jag var omringad av de som skrev att de inte kunde tänka sig barnvakt och deras barn var 4 år. Att de inte vill lämna bort barnet en sekund. Att de älskar att vara nära. Kände mig som en pissig mamma och vågade inte göra saker mer pga hade redan dåligt samvete . Men så kan man inte tänka. Jag älskar min dotter och jag älskar att vara med henne, men jag behöver bli bättre på att göra någonting för mig själv. Typ gå en promenad med ensam (hon är 3 år nu)

    Ta hand om dig. Du känner dig själv och din bebis ❤️

    Svara

  • Sandra

    |

    Du ska absolut inte känna dig ensam! Tvärtom. När min son var bebis fick han sova i egen säng i vårat rum från ca 10 dagar mycket p.g.a. att jag inte kände mig bekväm med att ha honom i sängen för att min man vevade runt så mycket på natten. 🙂 Vid 3 månader sov han bra på nätterna och vaknade endast för att äta och somnade sedan om, så vi beslutade att flytta in honom i sitt rum så att vi inte skulle störa honom när vi gick och la oss. JAG kände mig konstig som ”lämnade” mitt barn i sitt rum. ”Alla” andra samsov med sina bebisar och jag ville knappt erkänna att jag inte gjorde det.

    Svara

Lämna en kommentar

Arkiv