Follow my blog with Bloglovin
Headerbild för Egoinas blogg på egoinas.se
Headerbild för Egoinas blogg på egoinas.se

Sjukhusbesök, fika & tankar om sömn

Bildregn på mig och min bästis.

Minns att min kusin sa till mig när han föddes, ”tänk att nu ska du vara med honom varje dag”. Det känns fortfarande otroligt. Varje dag!

Idag var vi på sjukhuset och kollade Henris hand. Han har en hård knuta precis nedanför ett finger. Jag har inte varit så orolig över det, men när läkaren på BVC skickade remiss till ortopedmottagningen på sjukhuset blev jag lite nojig ändå.

Men det är inget farligt. Antagligen kommer det försvinna av sig själv. Om inte och det skulle skapa besvär för honom att greppa saker eller att fingret ”fastnar” så är det ett enkelt ingrepp. Inget att oroa sig över.

 

Firade bra nyheter med att gå förbi Brød på Drottninggatan och köpa fika.

 

Fick passa på då F jobbade hemifrån idag också. Imorgon ska han till jobbet igen : (((

 

Jag just nu.

Tack för alla era kommentarer och tips (och snälla ord <3).

Jag ska försöka bli bättre på att lyssna på mig själv. Om Henri verkar må bra är antagligen allt bra. Det är svårt då jag inte varit mamma tidigare och liksom inte vet hur man ”ska” göra. Det är skönt att veta att det är helt normalt att bebisar endast vill sova på sin mamma och att inte alla andra har fasta sovtider, rutiner och lägger dem i egna sängar. Det verkar ju så. Har typ trott att jag varit lat som aldrig gett det ett ärligt försök.

Och samsovning! Hallå vi är hur många som helst som gör det ju? Helt knäppt att jag erkänner det med sänkt röst när folk frågar och känner att jag gör något fel. Bebisen mår bra, mamman mår bra. Allt är bra! Jag vill inte heller att han ska sova någon annan stans än med mig. JAG sover sämre då, haha.

Han får fortsätta såhär. Mysighetsfaktor 100000. Redan ledsen över dagen han inte vill längre.

 

294 gillar

Kommentarer (51)

  • Mathilda Klitte

    |

    När min 3,5 åring har feber så tänker jag tyst för mig själv ”åh, han kanske vill somna i min min famn idag”. Och då somnar han ändå aldrig själv utan måste ligga bredvid mig eller pappan, men just det där att somna i famnen saknar man ju!!

    Svara

  • Moa

    |

    Min bebis är 7,5 månad nu och har successivt börjat sova själv. Men det där, att han sov på mitt bröst, var det bästa där och då. Han behövde det, jag behövde det. Upplevde det läkande att ligga i soffan med hans lugna små andetag på mitt bröst flera månader efter en tuff förlossning. Älskade de stunderna.

    Svara

  • Erica

    |

    Du känner dig själv och ditt barn bäst, gör det som är rätt för er! Vi samsov eller sov med bebis i egen säng, men bredvid mig, i 6 månader. Efter det sömnskolade vi vid 6mån ålder pga olika orsaker. Tupplurer sov han på oss, i babynest, i bärsjal, i vagn, i bilen, ja lite överallt. Nu är lilla bebisen snart 2 år. Sover i egen säng i eget rum nattetid 95% av alla nätter, sen ibland med oss om han är sjuk eller nått liknande. Tupplur varje dag i vagn eller med en av oss i sovrummet. Sover bra tupplurer i egen säng på dagis. Jag ångrar hur stressad jag var över hans sömn de första 9 månaderna, då allt blev bra till slut!

    Svara

  • M

    |

    Något som slagit mig gällande bebisars sömn är att man blir matad med bilder på barn som sover själva. Artiklar, böcker och olika broschyrer visar barn som sover själva i spjälsäng. Jag undrar alltid hur man lyckats ta dem eftersom min son bara sov i bärsele eller rullande vagn. Det är otroligt olika hur enkelt de sover själva. När sonen vaknade på tio sekunder om vagnen stod still fick jag ett välmenat tips från en släkting om hur bra det är om barnen kan nattas i spjälsäng och ha ljud runtomkring så de inte blir så känsliga 🙃 Ba ”Mmm, vi är inte riktigt där just nu….” 😂

    Svara

  • Carro

    |

    Är gravid i v. 30, och efter ett tag sedan när du skrev om hur samsovning gjorde allt lättare på natten läste jag på och sen har vi (jag 😂) fattat beslutet att så ska vi också göra när vår lilla tittat ut. Verkar så enklare och dessutom kan man ju minimera riskerna till den grad att det inte är något att oroa sig över. Så tack tack tack! Tack till att du delar med dig och tack till alla som kommenterar och hjälper oss blivande/nyblivna föräldrar att våga känna in det som funkar bäst för oss själva ❤️

    Svara

    • Egoina

      |

      ❤️

      Svara

  • Anonym

    |

    Min baby (4mån) vill också bara sova PÅ mig på dagarna. Omöjligt att lägga ner. På natten sover han i samma säng. Säg till om du kommer på hur man gör men annars tänker jag att det väl löser sig när han blir äldre.☺️ (Men håller med om att alla andra verkar kunna lägga ifrån sig sina bebisar)

    Svara

  • Carolina

    |

    Äsch! Jag samsover fortfarande med min 5-åring 😂 han somnar numera i sin säng (sedan 1 år tillbaka ungefär, innan dess sov och somnade han ALLTID i min säng) men när jag ska lägga mig bär jag över honom till mig 🥰 både han och jag älskar att sova tillsammans så vi fortsätter med det sålänge vi vill helt enkelt. Sömnrutiner fick jag in först när han var 2 och skulle börja förskolan 🤪 Ni ska göra det som känns bäst för er, såklart! 🙂 bara ni vet hur ni vill ha det i er familj!

    Svara

  • Sofia

    |

    Så sant det där med samsovning. Hade sån ångest över det med första barnet tills en god vän sa att hon också gjorde det och fått tips på bb om hur man gör det säkert för att iaf få sova lite grann. Fick nummer två för en vecka sen och är så mycket mer avslappnad nu med samsovning. Kan bara instämma att jag inte ens vill att hon ska sova själv i spjälsängen.

    Svara

  • F

    |

    Det finns så många idiotiska påfund om att barn ska vara självständiga i så mycket (till och med som spädbarn!). Lyssna på Louise Hallin, hon är proffs och alltid på barnens sida.

    Svara

  • F

    |

    Och jag tror att det här så kallade självständighetssnacket beror på att föräldrar idag separerar ut från sina barn allt tidigare och då känns det bättre inombords att tuta i själv att barnen klarar så mycket själva.

    Svara

  • Lina

    |

    För mig var det en av de jobbigaste sakerna med pandemin. Bristen på kontakt med andra mammor. Att vara själv i sin lilla bubbla med sin bebis och ifrågasätta allt man gör. Man är ju så osäker som förstagångsförälder! 😕 Om det är något jag lärt mig så är det att lyssna på sin bebis och att våga fråga andra om saker som känns svårt och jobbigt! Du är inte ensam om att stöta på jobbiga faser och att prata med andra föräldrar gör det verkligen lättare att förstå och ta sig igenom. Ibland behöver man bara höra att andra sliter med samma saker 😂 Du gör ett fantastiskt jobb och är den allra bästa mamman för just din bebis!❤️

    Svara

  • Amanda

    |

    Åh, älskar att samsova. Dottern är 2,5 och jag ser inget slut på det. Det är bäst! Hon vill vara nära, och jag vill ha henne nära. Allt som inte är i min mage eller på mig är för långt bort?

    Svara

  • Emma

    |

    Samsovning är guld värt ❤️ Bebis får sova, mamma får sova (om än i lite onaturliga positioner😅). Min räddning under bebis första månader var min bärsjal, ångrar inte en sekund att jag tragglade på med knytandet, till slut gick det utav bara farten. Tack vare den kunde liten sova och jag kunde exempelvis gå på toa vid behov 😂

    Svara

  • Marie

    |

    Innan vi fick barn hade vi en föreställning om hur det skulle vara, enligt alla andra. Höll hårt på vad alla sa att vi skulle göra med vår första och hängde över spjälsängen hela nätterna osv osv. När andra dottern kom så ville äldsta dottern sova hos mig, var en jobbig omställning för henne att bli storasyster. ❤️ Nu är hon snart 6 år, sover fortfarande hos mig och lillasyster på 3 år i sitt rum. Fick släppa alla måsten och göra det som var rätt för oss så vi alla fick sova och må bra. Har redan varit nära utbrändhet pga sömnbrist🙈

    Svara

  • Sofia

    |

    Mina två har alltid haft lite tufft med sömnen och vill fortfarande ha mamma eller pappa nära. Nu är de snart sex och fyra år, men kommer fortfarande in till oss på nätterna flera gånger i veckan. Fyraåringen vill alltid sova nära oss, får han det sover alla harmoniskt. Jag är rätt säker på att de kommer sluta komma in vartefter men än så länge finns ett behov och jag tycker det är vår skyldighet som föräldrar att tillgodose behoven så bra vi kan. Sen kan det ibland vara tufft ur eget perspektiv, när man vill ha det egna sovrummet för sig själv! 😄 This too shall past, allt kommer en dag vara över. Njut lite medan det varar! ❤

    Svara

  • Marie

    |

    Mina barn har alltid sovit med oss. Jag har inte velat att de ska sova någon annanstans. Jag sover bättre när jag har de nära. Nu och när de var småttingar. Saknar även åtta-åringen som sover i rummet bredvid 😊

    Svara

  • Robert

    |

    Smarrigt! Antar att den där semlan är betydligt godare än de som brukar finnas på affären här. 😉

    Svara

  • Lisa

    |

    Min dotter fyller 5 år i sommar och skulle säkert sova toppen i sin egna fina säng meeen älskar att sova med henne så när hon somnar i min dubbelsäng bär jag inte över, vilket typ är jämt 🙈 hon kommer inte vilja det länge till tänker jag och så länge hon inte börjar veva runt i sömnen fortsätter vi ❤️ Hade så bråttom med allt när hon var yngre och dagarna långa, men nu är hon liksom rätt stor och självständig och har ett eget litet liv. Stoppa tiden!!

    Svara

  • Sara

    |

    Min fyraåring kommer fortfarande in till mig och vill sova VARJE NATT. Både han och hans storasyster har vi samsovit med (för helt ärligt, när man ammar på nätterna, vem fan orkar gå o natta om ungen i dens egen säng då när man kan somna medan man ammar) och även om jag LÄNGTAR IHJÄL MIG efter att få sova en hel natt själv… Så vet jag ju att jag kommer sakna att ha en unge på tvärsen i sängen med vassa små fossingar intryckta i ryggen sen. 🙂

    Svara

  • Sandra

    |

    Kämpa!
    Min lilla tjej är född bara några veckor efter Henri och jag tycker att så många i ens BF-grupp på facebook har tydliga sovscheman, att bebisarna redan sover i deras spjälsängar och knappt sover på dem. Min bebis älskar att sova på mig och trots att jag knappt får något gjort just nu så är det så mysigt ❤️.

    När jag diskuterade med min man om just detta att jag var orolig över sovscheman och liknande så sa han en klok sak. Bebis sover väl bra på nätterna? Hon har ju sin egen rutin och sitt egna sovschema som hon mår bra av. Jämför inte med andra.
    Just nu ser jag bara till att mysa av att hon sover på mig, för snart vill hon väl sova helt själv ❤️.

    Är oxå mammaledig och bor 10 min utanför utanför Helsingborg om du någon gång har lust att gå promenad och snacka lite skit 💕.

    Svara

    • Egoina

      |

      Gärna! 😍

      Svara

      • Hannah

        |

        Bor också i Hbg och är föräldraledig med min lille kille på 5,5 månader! Hänger gärna på om det blir en promenad 🥰🥰

        Svara

        • Egoina

          |

          Ja, vad kul! 😍

          Svara

      • Sandra

        |

        Kul 🤩 Bara att skicka när, var och hur 🥰. Jag är väldigt flexibel ☺️

        Svara

        • Hannah

          |

          Jag skrev ett DM till dig på Instagram så kan vi väl se om det går att dra ihop något ☺️

          Svara

  • Maja

    |

    Wow vart är din fina tröja ifrån? Och vad är det för fint du har på läpparna? 🤩

    Svara

    • Egoina

      |

      Tack! Cubus och läppstift från YSL färg nr 9 ☺️

      Svara

  • Annika s

    |

    Det viktigaste är att inte jämföra sig med andra, oroa sig över vad andra tycker, hur andra gör eller vad andra menar är rätt och fel.. det som känns rätt för dig och ditt barn är det som är rätt!

    Svara

  • Viktoria

    |

    Slutade lyssna på all hets om att barnet skulle sova själv, sluta med napp, sluta med blöja och allt annat som man ska göra efter något slags tidsschema när min pappa sa att det är få om ens några 18-åringar som sover med mamma, behöver blöja och använder napp. Lyssna på dig själv och känn vad som är bäst för dig och ditt barn.

    Svara

  • Anna

    |

    Här är en som är uppvuxen med samsovning upp till tonåren tsm med mamma och min syster. Och jag blev helt normal fungerande människa som kan sova ensam. Syrran var det lite värre med då hon hade lite nattskräck när hon blev till tonåren men då sov hon hos mig om hon inte kunde sova hos mamma. Vi alla tre har ett speciellt band och alla är normala (iaf vad jag vet). Ibland kan jag sakna den känslan av trygghet man kunde få av att ha mamma så nära. Men för oss tre fungerade det utmärkt.

    Kör på dina känslor och tycke oroa dig inte vad andra säger ❤️

    Svara

  • Petra

    |

    Min bebis är 2,5 månader och vi hade också en bild av hur det ”skulle bli” och hade fixat bedside crib och ett nest då vi trodde (hade ju ingen aning, första barnet o allt 😌) att han antingen skulle sova själv eller mellan oss i sängen i nestet… 😂 till att han totalvägrat båda från dag 1. Och vi har verkligen försökt lägga han i sitt crib, natta honom i nestet.. då jag känt och känner mig orolig då man hört om plötslig spädbarnsdöd att det ökar när man sover med barnet i sängen. Men nej! Det enda som duger att att samsova precis bredvid mig vid bröstet i sängen. Vilket har gjort att jag inte vågar sova med täcke och måste försöka ligga i exakt samma position varje natt 😅 börjar få ont i kroppen men vad gör man inte för sin bebis.. dessutom har vi 18 grader i sovrummet (öppet fönster) då det rekommenderas att det ska vara svalt, så ligger och fryser varje natt utan mitt täcke😅
    Min bebis somnar BARA vid bröstet eller i barnvagnen utomhus. Barnvagnen inomhus funkar tyvärr inte 🥲 så du är inte ensam! ❤️

    Svara

  • Petra

    |

    När vårt första barn var bebis sov han nätterna igenom men tog endast korta sovstunder flera ggr om dagen. Sov aldrig längre än 40-45 min åt gången. Andra barnet har sovit endast 2ggr om dagen men långa pass. Så barn är olika, följ er egen rytm o stressa inte upp dig! Vi har alltid resonerat som så att det viktigaste är att alla får sova. Är det genom samsovning så varför inte? Just nu sover hela vår familj i samma säng o det funkar för oss! Kram❤️

    Svara

  • Emma

    |

    Har inte barn, men trodde helt ärligt att samsovning var norm innan du började skriva om det, i alla fall för nya föräldrar. Att ordet ”självständig” ska förekomma om bebisar känns ju? jättekonstigt? liksom de är bebisar, man måste vara ”självständig” alldeles för mycket i sitt liv ändå, varför skulle bebisar vara självständiga?

    Svara

  • Lina

    |

    Samsovning är fantastiskt! Räddade oss framförallt med första barnet, det andra var helt annorlunda och kunde somna i princip var som helst. Redan från start gick han att lägga ned vaken i egen säng, han somnade och sov lååånga perioder, var helt chockad. Vid 7-8 månader vände det 😂 Han är 19 månader idag och sover med oss och storebror, så mysigt! Man får utgå från barnets behov och glöm inte att du själv ska överleva! Hade aldrig någonsin orkat med att gå upp för att amma nattetid, så enkelt att bara slänga fram tutten och somna om haha. Har heller aldrig upplevt några pekpinnar från BVC eller från barnmorskor på BB, alla har varit positivt inställda till samsovning. Jag är snart färdig barnmorska och kommer uppmuntra säker samsovning till de som önskar ❤

    Svara

  • Sandra

    |

    Jag har själv känt tvärt om. Att det varit fel på mig som har ett barn som sover bra själv och inte behöver/vill vara på mig hela tiden. Att man vill prata lite tyst om att man inte samsover för det är det man hör/läser överallt om att det bäst, barn behöver närhet hela tiden och att man typ är en dålig förälder om barnet sover själv. Bryr mig inte lika mycket nu när mitt barn är 9 månader dock kommer bland känslorna ändå av att man är en dålig förälder (lite när man läser dessa kommentarerna :P). Men försöker ändå tänka att alla barn är olika med vad dem vill och man känner sitt egna barn bäst.

    Svara

    • Annie

      |

      Samma här 🙈 mitt barn har sovit i egen säng sedan dag ett och sover sedan 1,5 månads ålder 8-9 timmar om natten utan uppvak. Tyckte det var så himla skönt och lyxigt tills jag nämnde det för andra *mammor* och blev så himla ifrågasatt så jag började tveka på om mitt barn är onormalt som sover själv och dessutom så långa stunder. Men jag litar fullt på känslan av att alla barn är unika och det finns inget facit! Vi kör på känsla och känns det rätt för oss så är det antagligen det för bebisen också..

      Svara

    • Malin

      |

      Eller hur! Aldrig kan man göra rätt som mamma! Antingen är man för klängig på dem så de blir osjälvständiga, eller så är barnen väldigt självständiga och behöver vara ifred men då är det ju fel på anknytningen!🤷🏼‍♀️😅

      Skitsamma hur man sover och har sina vanor, så länge alla sover och mår bra! Det skiljer ju sig dessutom ofta mellan barnen om man får fler än ett.

      Är det lätt, så är det rätt!

      Svara

    • Ida

      |

      Håller verkligen med! Se bara på kommentarerna ovan som menar att man som förälder distanserar sig från sitt barn om barnet kan sova själv (öh va?). Våra barn har sovit i egen säng från dag ett och det är ju svinlyxigt! Jag förstår inte varför jag skulle vilja ändra på att mitt barn sover bra i egen säng och att det upplägget skulle skada barnet eller innebära att jag inte vill ha närhet med mitt barn men det kan man ju ha under dagen när barnet är vaket och under sovstunder på dagen. Det finns verkligen en norm i Sverige idag bland
      (främst) mammor om att man ska samsova med sina barn trots att det negativt påverkar ens sömn (vilket såklart också negativt påverkar ens ork under dagen etc) men det ses ändå som det bästa av någon anledning…

      Svara

    • Linnea B

      |

      Jag har också haft samma känsla! Får dåligt samvete när folk skriver saker som ”varför skulle jag vilja ta avstånd från min bebis” ”varför skulle hen sova själv? Det är naturligt att vara nära” Tänkt mycket på om det är fel på vårt barn som sovit bra i egen säng och vill sova själv. Ibland säger hon att hon vill sova med oss men slutar alltid med att hon istället ber om att få sova i sin säng ändå. Visst att det hänt att hon sovit sittandes o vårt knä nu när hon är sjuk, och på oss som bebis. Men typ aldrig bredvid oss

      Svara

  • Tess

    |

    Älskar att samsova med barnen! Tycker synd om bebisar som inte får samsova med sina föräldrar. Ligga helt ensam i en stor säng. Fortsätt samsova så länge ni alla är bekväma med det. Det kommer en dag när Henri är så stor att han inte längre vill samsova och då får man respektera det såklart men han är en bebis, bebisar vill vara nära de personer hen älskar mest. Så klart. Du är världens bästa mamma åt just erat barn, glöm aldrig det!

    Svara

    • Ida

      |

      Har redan kommenterat ovan här om dagen men har sedan inte riktigt kunna släppa en del av kommentarerna till detta inlägg som jag upplever är rent av elaka. Exempelvis kommentarer som denna som säger att ”det är synd om bebisar som inte får samsova och som måste ligga ensamma i sin säng”, och ”bebisar vill vara nära dem som de älskar”, (underförstått: barn som inte har behov av att sova på/med sina föräldrar älskar inte sina föräldrar lika mycket som de barn som inte kan sova själva) förutom att det är ett absurt antagande så förstår jag inte varför man känner ett behov av att uttrycka det? Jag antar att det är en vilja att trycka till oss som har barn som trivs med att sova själva men jag förstår inte varför det 1 finns behov av att förmedla detta och 2 varför så osköna kommentarer öht släpps fram?

      Svara

  • Marika

    |

    Vår son sov på oss tills han var typ 11 månader dagtid. Satt i en fåtölj med honom på mig flera timmar varje dag. Sen gick vi över till att han fick ligga på min arm i vår säng medan han sov. Det gick över sen när han började på förskolan. Då fick de lära honom att sova i vagn. Vi har filsosofin att det inte är så många vuxna som sover på sina mammor, eller måste somna bredvid någon eller har napp osv. Första tiden handlar bara om att försöka överleva och hänga med bebis. Alla krav och måsten kan vänta. Det som funkar är bra, och det jobbiga går över!

    Svara

  • L

    |

    All sömn är bra sömn! Om det sen sker alla i en säng, du med bebis, din partner med bebis eller bebis i egen säng spelar mindre roll, så länge man får ut mest sömn för alla parter. Har samsovit med alla tre barn och gör det fortfarande stundtals. Men nu smiter jag ofta från sängen för blir trångt med tre ungar och två vuxna i en 180 säng.

    Av 3barn var det en som kunde sova själv och som sov själv i vagn eller i säng. Dom andra två har jag kånkat, rullat vagn, sovit med dom på mig i soffan framför serier, haft dom oändliga timmar i bärsele/bärsjal. Det bästa är att det är mysigt i efterhand och något som jag ändå kan sakna även om jag för stunden mest tyckte det var jobbigt,

    Så heja dig som mamma! Du känner Henri bäst och ni hittar era lösningar som är för er familjs välmående!

    Svara

  • Josefine

    |

    Har funderat på vem Henri egentligen är mest lik av er. Slog mig nu när jag såg dessa bilderna- han är ju en kopia av din mamma! 😍

    Svara

  • Sandra

    |

    Jag hade en sån knuta på min hand, trodde jag skulle få ha den resten av livet men helt plötsligt försvann den

    Svara

  • Marre

    |

    Åh vet att den här kommentaren förmodligen inte betyder något men lägger den ändå!
    Min bebis sov bara om vi la henne ifred, alltså i vagn/säng/nest etc. VÄGRADE sova på/mot oss eller i famnen eller så. Jag sörjde detta så otroligt hårt?? Hahaha! Ville ju ha bebisgos men min bebis ville amma sen vara ifred. Så en persons ”jobbiga” är en annan persons dröm ❤️

    Svara

  • Maria

    |

    Mina ”bebisar” är 5 och 3,5 och vi samsover fortfarande, det kommer perioder när jag tänker att dom ska somna i sina egna sängar men de gånger dom gör det så längtar jag efter dom. Det kommer en dag när dom inte vill sova hos mamma längre så tänker njuta av att ha dom nära så länge det går. Njut och gör det som passar er, så länge alla sover bra så är det huvudsaken

    Svara

  • Tina

    |

    Nu är mina kids lite större, 3 &6år men dem får alltid komma o sova hos mig.
    Den lille är i en fas där han tänker mycket på tjuvar oså han sover varje natt hos mig. Den stora har mer tankar på döden så hon kommer ibland men sover gärna på en madrass på golvet, nära.

    Jag kan egentligen tycka det är konstigt att man ska lära bebisar/barn att sova själva men att det är helt normalt att 2st vuxna ska sova tillsammans. Men det kanske bara är jag🤔

    Svara

  • Sabina

    |

    Här har vi en 8,5 månaders kille som fortfarande ligger som ett plåster på mig, både sovstunder och hela nätter. Jag försöker också sluta bry mig om vad andra säger. Speciellt svärmor som tror att en flaska välling på kvällen är lösningen på allt. Nääe jag tror inte det va. Jag mår bra och viktigast av allt, min bebis mår bra ❤️

    Svara

  • Elinda

    |

    Måste tipsa om världens bästa grej också! SOVPÅSE! Finns på HM (online) tex. Som en sovsäck fast för bebisar/mindre barn som spänns över axlarna, så de varken ramlar av eller att ungen hamnar inuti 😅Jag själv fick sån ångest när mina var små att de frös utan täcke. Men hade de täcke så sparkades de av efter 1 minut. Men sovpåsen är helt perfekt!!

    Svara

Lämna en kommentar

Arkiv