Frågor & svar

Okej, jag är en superbekväm människan så du måste bara förklara en sak 😉
Hur löste du detta med att vara oförberedd? Hade du hunnit fixa dig? Fick du med dig handväska med viktiga saker? Är livrädd för sånt, att någon rövar bort en och så har man typ myskläder och är osminkad haha

Ja, alltså hur skriver jag detta utan att låta sjukt otacksam… Jag måste erkänna att det var lite jobbigt. Jag hade önskat att jag hade fått en heads up om att vi skulle vara hemifrån så länge för då hade jag tagit med mig tamponger/menskopp, smink, powerbank till telefonen och hade nog valt andra kläder. Men som tur var misstänkte jag att det var en surprise på G och därför sminkade jag mig och fixade håret lite halvt. Det trots att F sa “äh du behöver inte sminka dig, vi ska ju bara ut och gå en runda i skogen”. !!! Sjuuukt taskigt av honom att säga så ju? Haha. Men han ville ju bara lyckas överraska mig.

Jag har alltid trott att jag är en väldigt chill person som går with the flow. Men med denna surprise i bagaget kan jag erkänna att jag inte är så chill. Jag hade svårt att slappna av ordentligt när jag inte visste hur dagen såg ut. Är såklart superglad och hade jättekul, men är tydligen lite mer controlfreak än jag trodde.

 

 

Hej Egoina,

Du verkar alltid så smart när det kommer till relationsfrågor, så här kommer min fråga 🙂

Jag har just träffat en uuuunderbar kille. Han är så snäll, rolig, trevlig, snygg osv. Och det pirrar i kroppen och jag tänker på honom konstant osv. Men min rationella sida går som alltid in… Han både röker och snusar och jag hatar det mest av allt! Dessutom tränar han inte och jag tränar väldigt mycket. Blir så rädd för att det ska bli ett stort problem. Jag hatar nikotin i sig, men gillar ju honom. Men vill absolut inte vara någon som styr över någon annan. Mitt ex rökte och det bråkade vi massor över tyvärr. 🙁 hur gör man?

Åh jobbig situation. Först och främst tänker jag att du måste bestämma dig för om detta är en deal breaker eller inte för dig. Du kan inte utgå ifrån att han kommer ändra sina vanor, utan måste ta ställning till om du kan vara okej med hans livsval eller inte. Om ni har helt olika livsstil om två år när nyförälskelsen lagt sig, kommer det kännas okej för dig då? Hur stor roll spelar det här för dig?

Du kan säga vad du tycker och känner och även erbjuda honom hjälp med att sluta, men mer än så kan du ju inte göra. Det är hans val och hans liv. Du kommer inte må bra av att ständigt gå runt och störa dig och han kommer inte må bra av att du “klagar”. Mitt tips är att ni har ett ordentligt snack om det här. Fråga vad han tänker om sina vanor, om han har tankar på att sluta och berätta vad du känner. Sen får du bestämma om det funkar för dig eller inte. Hoppas det löser sig ❤️

 

Hade ingen aning om att din familj var Jehovas vittnen! Googlade och såg att du redan svarat på en del frågor om det men hoppas du orkar svara på några till för vissa av mina fördomar om dem verkar inte alls gå ihop med er situation.
1. Man hör ju om så många som måste kapa banden med släktingar om de inte är Jehovas vittnen. Varför är det inte så med din familj, eller tror de att du är Jehovas/hoppas på att du ska bli?
2. Som Jehovas får man väl varken ta emot blod eller mediciner, men du har väl familjemedlemmar som fått mediciner? Finns det undantag?

Mitt tips är att gå in och läsa på jw.org för att få svar på frågor likt dessa. Jag är inte troende själv, så det blir bara dumt om jag svarar och jag har inte koll på allt. Vad gäller första frågan så behöver man inte “kapa banden” med någon som aldrig valt att vara vittne.

 

 

Trodde din sparrissoppa var beasås och hann tänka ”nog för att hon gillar sås, meeen 😱”, haha!!

Nåt helt annat – Gardasjön!!! Jag ska dit i september, och ska spendera någon dag i Venedig först. Har sååån noja över att ta sig däremellan. Hur kollade ni upp tåg i förväg (även om det inte var från just Venedig)? Fattar som att det bara finns två tågstationer vid Garda? Finns det då typ taxibilar väntandes där eller hur tar man sig vidare? Vi har tänkt bo i Malcesine helst, möjligtvis Sirmione… sån ångest att det inte ska gå att ta sig emellan och att man blir strandad någonstans 😅

Haha! Ja, det hade väl varit lite för väl 🤪 Vi googlade precis allting! Det finns sidor med tidtabeller, information och allt man behöver på engelska. Hur smidigt som helst! Det enklaste (och trevligaste!) sättet att ta sig till olika ställen runt Gardasjön enligt oss är att åka båt. Men google is your friend. Ha så kul!! Den resan var den bästa jag gjort i mitt liv. Är så avis på dig! Här är alla mina blogginlägg om resan:

En dag i Milano

Peschiera del Garda

En kväll i Sirmione

De två första dagarna i Malcesine

Monte Baldo

Dinner with a view & Limone sul Garda

Det sista dygnet vid Gardasjön

Eller en snabbsammanfattning: Förra årets semester till Milano & Gardasjön

 

Men du ÄR ju gravid!!!!!! Visst?

Tänkte först inte svara på denna kommentar. Men sökte på ip-adressen och blev så trött när jag såg att det inte är första gången den personen ställer den frågan. Och alltid för att jag “ser” gravid ut. Till dig som skrev kommentaren: Det är inte första gången du skriver såhär. Varför gör du det? Du vet ingenting om min situation och hur det eventuellt kan kännas för någon att få denna fråga. Jag kanske inte kan bli gravid, jag kanske inte vill, jag kanske precis har fått missfall, jag kanske vill men min partner inte, jag kanske är gravid…..jag kanske bara är tjock. Och så vidare. OAVSETT. Om jag är gravid OCH vill att folk ska veta det – då kommer jag säga det!!! Tills dess, snälla låt min kropp bara få finnas. TACK.

Jag trodde faktiskt att vi kommit längre än såhär nu. Jag får denna fråga minst en gång i veckan. Det räcker att min mage putar lite, att jag inte dricker alkohol, eller att jag skriver att jag mår illa. Kan vi inte bara enas om att vi inte frågar? Oavsett hur oskyldig man tänker att frågan är. Om någon är gravid och vill att du ska veta kommer du få veta. Punkt slut.

 

229 gillar

Comments (33)

  • Anonym

    |

    Håller sååå med om att folk måste sluta fråga om man är gravid. Jag har själv fått flera missfall och samtidigt har typ kollegor och andra random människor som jag inte står nära frågat om jag inte vill skaffa barn snart. Tillslut började jag svara att ”jo, det vill jag men jag fick missfall förra veckan” och folk blev så sjukt obekväma och ba: ”oj det var du då väldigt öppen med”. MEN DOM FRÅGADE JU!!!

    Reply

    • Egoina

      |

      😩😩 Kram till dig! ❤️

      Reply

  • Petra

    |

    Fy vad illa berörd jag blir av gravidfrågan. Att folk fortfarande inte fattar hur illa det är att fråga.
    Ryser över så oförskämda människor!

    Reply

  • Frida

    |

    Eller hur! Kan alla bara sluta fråga varandra om man är gravid. Jag fick missfall i januari, det var tidigt och vi hade inte berättat för någon om graviditeten än. Vi var superglada men ville hålla det för oss själva ett tag. När vi berättade om missfallet fick vi som svar att “ja men det var väl ändå inte planerat”. Man bara, vad spelar det för roll?! Nu har det gått 4 månader o folk frågar gärna om det har “tagit sig” igen. Så jävla tröttsamt. Vill typ alltid gå runt med en öl i handen för att ingen ska fråga….

    Reply

  • Katarina

    |

    Alltid värsta frågan att få oavsett.
    Har en son. Hade gärna haft fler barn men efter 15år har jag accepterat att det inte blir fler. Men folk känner tydligen att det är helt okej att fråga när man redan har en för då kan man ju bevisligen bli med barn… de första 10åren ljög jag och sa att det räckte så bra med en. Numera brukar jag säga att det inte alltid blir som man tänkt sig och att vi inte kan. Folk har för det mesta vett att skämmas efter det.

    Reply

  • Stina

    |

    Vi köpte tågbiljetter och skrev ut hemma via trenitalias hemsida sist vi skulle till Italien. Nu vet jag inte om du ska gå av i Decenzano, men det går absolut att åka taxi därifrån, men det är en liten station så står nog inte alltid bilar och väntar. Jag stod där och väntade på skjuts av en kompis,varpå en taxi körde upp och frågade om det var jag som beställt. Då visade det sig att chauffören hade bott i Trosa ett par år, pratig som tusan, hehe!

    Reply

  • Anna

    |

    Hatar gravidfrågan. Har fått flera missfall och gjort aborter. Sjukhuset är mitt andra hem så att säga. Det gör så fruktansvärt ont när någon frågar. Har sån ångest av allt som har med barn att göra. Som en redan skrivit här, skulle gärna gå med en öl i handen 24/7 så att folk inte ska fråga. Förlåt för deppig kommentar, svårt att vara glad när man är ledsen. Kram

    Reply

  • Anne

    |

    Tycker du verkar vara en sådan fantastisk människa!
    Tack och applåd till ditt svar på gravidfrågan. Du står inte bara upp för dig själv utan för andra som upplever liknande problem. Ha en underbar vecka!

    Reply

  • V

    |

    Som själv nära anhörig till en högst älskad som nyligen gick bort i lungcancer, kommer jag aldrig ge mig in i att se någon mer tyna bort på grund av cigaretter. En av fem rökare får lungcancer. Lungcancer har bland de sämsta prognoserna då det inte märks innan det är alldeles försent. Det är klart att man är partisk som beroende och ser till de som har överlevt cigaretter och tänker “det händer inte mig”. Får man inte lungcancer så kol. Nikotin drar dessutom igen blodkärlen och ökar risken för hjärtinfarkt och stroke.

    Reply

  • Cecilia

    |

    Men JA på gravidfrågan. Det är som att bara för att man är en person av kvinnligt kön som levt i ungefär 30 år och bor tillsammans med någon så har andra personer rätt att veta saker om ens privatliv?! Senast igår sa min chef, inför hela min arbetsgrupp, att hon hade drömt att jag var gravid och frågade om jag var det. Bara nej, gör inte så, tänk ett varv till. Nu är jag neutralt inställd till barn och har inga jobbiga erfarenheter – men det vet inte hon!
    (En annan kollega frågade, efter att jag berättat att jag och min sambo köpt en tvåa, “Men va?! Vill ni inte ha barn?!”. Alltså storleken på vår lägenhet har INGENTING med vår önskan att ha barn eller inte, och framförallt har inte DU någonting med den att göra – önskar jag att jag hade svarat…)

    Reply

    • Ange

      |

      Min kille jobbar hemifrån och behövde ett kontor så vi uppgraderade från en 2a till 3a och nu får jag (inte han, utan bara jag) så mycket kommentarer från halvbekanta människor som undrar hur det går med barnalstrandet och “peppande” ord om att det tar sig nog snart? Som att kontorsbehovet bara är ett svepskäl för att vi vill bli gravida men har svårt att bli det typ. Fattar dom inte hur jävla jobbigt det hade varit att få en jävla massa tjat om det nu hade varit så?

      Reply

  • Jag

    |

    Vi var i sirmione förra sommaren. Det går bussar till och från tågstationen. Det är ju liksom inget u-land, det finns lokaltrafik. Vi hade inte kollat upp något i förväg och ingen av oss pratar italienska. Gick skitbra ändå, inga problem.

    Reply

  • Lovisa

    |

    WHYYYYY????? ska folk kommentera andras yttre? På mitt stammiscafe har det börjat en kille som alltid kommenterar något om mitt yttre. Först var det att jag är söt, ”ser svensk ut” (?), har fina ögon etc. Tror inte jag visade tillräckligt med intresse för honom för nu ser jag trött ut, ”är du sjuk?” osv. BARA SLUTA!!!! Min gaykompis som jag brukar gå dit med och som jag bor med gav honom dock en utskällning sist, det var skönt 😃

    Reply

  • Ewe

    |

    Fattar inte heller grejen med att fråga om någon är gravid… det skulle jag aldrig göra. Jag är på den nivån att jag inte ens vågar fråga/gratta om man ser att någon är tydligt gravid i typ sjunde månaden haha, vill alltid att de ska bekräfta först/säga själva att de är det 🙂

    Reply

  • Lisa

    |

    Men kom igen! Blir så trött på den här frågan! Människor borde verkligen lära sig att ta hänsyn. Jag har en mage som alltid är uppblåst så ser ständigt gravid ut men skulle bli rasande om någon ställde den frågan till mig. Den här människan borde skämmas seriöst!

    Reply

  • Marie

    |

    Alltså gravidfrågan… nu har jag två barn så då får man inte frågan. Ganska länge (nästan fem år) så hade vi bara ett. Då fanns det några få som frågade och jag sa bara att vi har svårt att få barn. Då ska dessa personer fortsätta prata om det. Gick inte inte att döda konversationen alls. Hade hållt på att försöka i ungefär ett år och haft ett missfall däremellan också. Folk alltså…

    Reply

  • Sara

    |

    Jag tycker faktiskt inte alls att man är otacksam om man tycker att det är jobbigt att bli bortrövad utan att få möjlighet att ta på sig de kläder man skulle vilja ha, ta med saker man vill ha med sig med mera. Jag hade nog inte uppskattat alls att bli överraskad på det sättet. Varför? För att jag har massor av saker att göra och ofta planerar mina veckor i detalj för att hinna med det. Jag tror inte att folk i min omgivning har stenkoll på mitt schema. Enda gången jag hade tyckt att det var roligt att bli överraskad är om jag hade varit ledig i flera veckor framöver, men inte haft något planerat.

    Reply

  • Ellen

    |

    Men gud, du fick väl precis samma gravidfråga nyss svarade på den i ett annat inlägg vad du tycker om det!! Kan folk inte ha lite hyfs, hur svårt ska det vara???

    Reply

  • Mila

    |

    Gravidfrågan är okänslig på flera sätt, och en till sak man ska tänka på är att vi är många som har ätstörningar i bagaget (eller pågående ätstörningar!). Att då få för sig att man “ser” gravid ut (alltså “tjock”) kan verkligen orsaka stora problem. Jag har ätstörningar i mitt bagage och min mamma började banta mig sedan jag var 5 år gammal. Hon sa rakt ut att jag var fet och att ingen man skulle älska mig. Under min uppväxt sa hon enbart “vad fin du är!” de perioder jag lyckades hålla mig något underviktig. Alla hemska känslor av att inte duga väcks till liv så fort någon frågar om graviditet eller påpekar att jag gått upp lite i vikt (som om de har med det att göra?!). Det är en fruktansvärd ångest för mig att veta att folk går runt och glor på min mage och undrar om jag är fet eller gravid… Suck. Kan vi inte bara få existera?

    Reply

    • Ellen

      |

      Vad hemskt att din mamma betedde sig så mot dig 🙁 Hon måste ju varit ätstörd själv låter det som. Hade min mamma betett sig så mot mig som barn vet jag inte om jag nånsin skulle kunna förlåta det. Hoppas du mår bra idag!

      Reply

      • Mila

        |

        Ja det har varit ett stort sår i mig och jag har gått i mycket terapi. I perioder har jag funderat på att bryta kontakten. Idag när jag är över 30 kan hon fortfarande utbrista “Gud vad du blivit fet!! Vad har hänt?!” när vi inte sett på ett halvår. Jag önskar hon bara kunde säga “Jag har saknat dig” som normala mammor? Nåväl, hon har fina sidor också… 🙂 Jag önskar hon inte hade fallit så hårt för smalidealet, för hennes egen skull om inte annat. Tack snälla!

        Reply

  • Sara

    |

    Håller SÅ med om att man bara INTE frågar om graviditet! Har tillochmed sagt till min släkt och bästa vänner att aldrig fråga mig den frågan, vill jag berätta det så kommer jag berätta! Det spelar ingen roll om man är nära, den frågan kan göra ont oavsett varifrån den kommer.

    Reply

  • Robert

    |

    Fan, blir också förbannad över de där gravid-grejerna när jag läser nu i tråden. :/ Däremot gissar jag att det har med överlevnadsinstinkter att göra. “Gör alla lika så känner jag mig trygg i flocken”, typ. Väljer nån frivilligt att inte skaffa barn kommer många andra bli nervösa och ifrågasätta om de själva borde ha barn. 😛

    Reply

  • M

    |

    Åh, bästa svaret på graviditetsfrågan. Vi försöker och lyckas inte, kommer förmodligen behöva hjälp, och det är så himla jobbigt när folk frågar. Önskar att jag kunde ge olika dräpande svar beroende på vem som frågar, men är alldeles för feg/konflikträdd för det…

    Reply

    • Petra Areskoug

      |

      Ååh fina du! Önskar jag kunde ge dig styrka i er kamp!
      Vi kämpade i flera år och fick till sist vinsten med hjälp av ivf. Det är olika vad som funkar för personer men jag tyckte det var skönt att vara helt öppen med våra problem. Till vänner och bekanta sa vi att de inte skulle ställa frågor utan vi skulle informera om vi hade lust. “Främligar” som frågade om inte vi skulle ha barn snart svarade jag helt sonika att vi inte kunde få barn. Nämnde inget om utredningar osv. Fortsatte de att fråga eller komma med “råd” så upprepade jag mig bara. Vi kan inte få barn! Brukade få tyst på folk.
      Massa styrka till er! Hoppas det blir er tur till sist <3

      Reply

      • M

        |

        Tack! ❤️ blev alldeles tårögd av ditt fina meddelande

        Reply

  • Andrea

    |

    Jag bor i Peschiera del Garda (ett ställe jag rekommenderar att besöka) och det är super smidigt med kollektivtrafiken (så länge det inte skett en olycka såklart haha). Man kan ladda ner Trainline EU appen och köpa tågbiljetter där. Även i mindre städer står det ibland taxibilar utanför stationerna.

    Reply

  • Sofia

    |

    Letat men inte hittat o vet att du fått frågan 1000000ggr, men kaftanklänningen med snöre i midjan, var är den ifrån!? Vet att den är ett par år gammal men kanske går att hitta ändå 🙂

    PS. Du är magisk 😘

    Reply

  • Anna-Maria

    |

    Att folk inte bara kan ha vett att hålla tyst om andras kroppar…! Hade jag haft partner hade jag nog fått stå ut med både den ena och andra gravidkommentaren skulle jag tro pga min ständigt svullna mage. Nu har jag oftast kläder som döljer istället och som sagt ingen partner så jag har hittills sluppit frågan. Men jag vet inte ens om jag kan bli gravid pga endometrios och flera andra sjukdomar.

    Reply

  • Emelie Ekstrand

    |

    Hej,

    Idioter finns verkligen till allt. Det är 2019, hur svårt ska det vara att inte ställa frågan ”är du gravid”? Jag tror vissa gottar sig i att man antingen gått upp, är lite rund eller vill trigga, tyvärr. Jag hoppas iallafall allt är bra med dig och F, och att ni får en fantastisk helg. 😊
    /Emss

    Reply

  • Ida

    |

    Hatar den frågan. Hatar den ännu mer sedan min närmsta kollega blev gravid och andra heeela tiden kommenterar på att de minsann trodde jag skulle komma före. JAAA! Det hade jag gjort om min och min mans kropp gjorde som vi ville. Efter över ett års försök är jag så trött på det, det eviga tjatet. Och för att inte tala om alla kommentarer om att man baaaaara ska slappna av så kommer det när en minst anar. Vägen till att få ett barn är inte alltid enkel och det gäller att vara otroligt ödmjuk inför det, för innan man sitter i situationen där mensen kommer månad efter månad så har man ingen aning om vilken bergochdalbana det är <3

    Reply

  • Sandra

    |

    Alltså jaaaa, gravidfrågan.
    Först var det sambons familj som hela tiden skojade om att “nästa gång är det er tur” när alla hans syskon skaffade barn, det höll på ett tag, sen la det sig. Och när vi i slutet på förra året flyttade från en tvåa till en fyra började kollegor, som man knappt pratat med, fråga om jag var gravid. Även min sambo fick den frågan. Till saken hör att vi hade börjat försöka när vi flyttade, men jag har en kronisk sjukdom som i vissa fall innebär att barn aldrig kommer hända – så att ens landa i att våga chansa var en stor ångest för mig. Förstår inte hur folk bara kan anta att alla kan (och VILL) skaffa barn..
    (jag är gravid nu så det löste sig för oss)

    Reply

Leave a comment

Rekommenderade inlägg

Arkiv